MiUB 8/1996 rd - RP 79/1996 rd
Miljöutskottets betänkande
8/1996 rd
Regeringens proposition med
förslag till revidering av naturvårds
lagstiftningen
Riksdagen remitterade den 29 maj 1996 proposition
79/1996 rd till miljöutskottet för beredning.
Utskottet har i detta sammanhang också behandlat rdm.
Helles m.fl. lagmotion 2/1995 rd med förslag till lag om ändring
av byggnadslagen, som riksdagen remitterade till utskottet den 7
april 1995, och rdm. Lahtelas m.fl. lagmotion 29/1996 rd med
förslag till naturvårdslag, som riksdagen remitterade till ut-
skottet den 3 december 1996.
Grundlagsutskottet, lagutskottet och jord- och skogs
bruksutskottet har enligt riksdagens beslut lämnat utlåtanden
till utskottet. Utlåtandena (GrUU 21/1996 rd, LaUU 12/1996 rd och
JsUU 13/1996 rd) ingår som bilagor till betänkandet.
Utskottet har hört miljöministern Pekka Haavisto, över
direktören Pekka Kangas, regeringsrådet Hannu Karjalainen, natur
vårdsdirektören Ilkka Heikkinen och äldre regeringssekreteraren
Lauri Nordberg vid miljöministeriet, lagstiftningsrådet Arto
Kosonen vid utrikesministeriet, lagstiftningsdirektören Pekka
Vihervuori vid justitieministeriet, konsultative tjänstemannen
Pekka Pelkonen och budgetsekreteraren Elina Selinheimo vid fi
nansministeriet, miljödirektören Veikko Marttila vid jord- och
skogsbruksministeriet, överinspektören Heikki Vartiainen vid
handels- och industriministeriet, justitiekanslersadjointen Jukka
Pasanen, regeringsrådet Erkki Hollo vid förvaltningsdomstolen,
enhetschefen Heikki Toivonen och utredaren Jukka-Pekka Jäppinen
vid Finlands miljöcentral, direktören Jarmo Louvo vid Sydöstra
Finlands miljöcentral, byråchefen Esko Räsänen vid Västra Fin
lands miljöcentral, överdirektören Elias Pohtila vid Skogsforsk
ningsinstitutet, lantmäterirådet Pauli Karvinen vid Lantmäteri
verket, kommundirektören Jan-Erik Helenelund från Malax kommun,
byggnadsinspektören Eero Tulppo från Rovaniemi landskommun,
planeringschefen Jaakko Ravaska vid Pohjois-Pohjanmaan liitto,
konsultative tjänstemannen Timo Hannula vid Lapin liitto, chefs
juristen Leena Karesuo vid Finlands Kommunförbund, avdelningsche
fen Jukka Luokkamäki vid Industrins och Arbetsgivarnas Central
förbund, direktören Markku Tornberg vid Centralförbundet för
Lant- och Skogsbruksproducenter MTK, miljövårdschefen Leena
Nurmento vid Eldelegationen, generalsekreteraren Matti Vatilo vid
Finlands Arkitektförbund, avdelningschefen Heikki Lindroos vid
Skogsindustrin rf, vicehäradshövdingen Kari Kyttälä vid Jordägar
nas Förbund rf,. avdelningschefen Kari Kilpinen vid Kalatalouden
Keskusliitto, skyddsdirektören Lassi Karivalo vid Finlands WWF,
generalsekreteraren Esko Joutsamo vid Finlands naturskyddsför
bund, skogsansvarige Juha Pennanen vid Naturförbundet för ungdom,
sekreteraren för internationella ärenden Juha-Pekka Ripatti vid
Jägarnas Centralförbund, ordföranden Pentti Näreaho vid Skogs
branschens funktionärsförbund rf, försäljningschefen Paavo Sipola
vid Hirsitaloteollisuus ry och teknologie doktorn Timo Lindborg.
Dessutom har överdirektören Markku Mäkinen och konsulta
tive tjänstemannen Alpo Kuparinen vid handels- och industriminis
teriet, direktören Erkki Kellomäki och överinspektören Rauni
Itkonen vid Tavastlands miljöcenetral, planläggningschefen Kimmo
Mustonen från Kuusamo kommun, vice ordföranden Lauri Jääskeläinen
vid Rakennustarkastusyhdistys och juris licentiaten Jukka-Pekka
Tolvanen lämnat skriftliga utlåtanden till utskottet.
Under en resa till Rovaniemi och Sodankylä hörde utskot
tet kommundirektören Seppo Maula från Kittilä kommun, distrikt
chefen Ahti Silvennoinen vid Geologiska forskningscentralen,
advokaten Hannu Lukkarila vid Lapplands jaktvårdsdistrikt samt
ombudsmannen Jouni Filppa vid Paliskuntain Yhdistys.
Regeringens proposition och lagmotionerna
Propositionen avser en totalrevidering av lagen om
naturskydd. Ett av de främsta syftena med reformen är att genom
föra Europeiska gemenskapens två naturvårdsdirektiv, rådets
direktiv om bevarande av livsmiljöer samt vilda djur och växter
och rådets direktiv om bevarande av vilda fåglar.
I lagen föreslås ett kapitel om naturskyddsplanering som
reglerar upprättandet av rikstäckande naturskyddsprogram. Bestäm
melserna om inrättande avnaturskyddsområden på statsägda områden
förslås bli kompletterade och justerade. Fridlysningsproceduren
för privatägda områden skall i stort sett bibehållas. Den begrän
sade metodarsenalen i den gällande lagen om naturskydd föreslås
bli räddad. För att värna ett hållbart nyttjande av stränderna
föreslås skyldighet att planlägga strandzoner vid hav och vatten
drag. De gällande bestämmelserna om artskydd ses över.
I naturvårdslagen föreslås bli stadgat om hur naturskyd
det skall genomföras. Ägaren till ett område som tagits in i ett
skyddsprogram får rätt att kräva inlösning av området när fyra år
har gått sedan beslutet om programmet fattades. Bestämmelsen om
ersättningsskyldighet ställer "betydelsefull olägenhet" som gräns
för ersättning. Om gränsen överskrids har staten skyldighet att
ersätta de olägenheter skyddet åsamkat ägaren till fullt belopp.
Förslaget utgår från att länsrätten skall vara den
allmänna besvärsmyndigheten i mellaninstans. Vissa sammanslutnin
gar får också rätt att besvära sig över naturskyddsbeslut. Bes
tämmelser om EG-nätverket Natura 2000 föreslås ingå i 10 kap.
naturvårdslagen. De skall inte gälla andra naturskyddsområden.
Naturvårdslagen med anknytande lagändringar föreslås
träda i kraft samtidigt med skogslagen, som är under behandling i
riksdagen, dvs. den 1 januari 1997.
I lagmotion 2/1995 rd föreslås ett rikstäckande allmänt
regelverk för förbud mot byggande på stränder. Enligt förslaget
skulle det inte vara tillåtet att bygga närmare än 100 meter från
srandlinjen. Om för området fastställs en stadsplan eller bygg
nadsplan som tillåter byggande kan byggande dock komma i fråga.
Också existerande byggnader får stå kvar och får repareras och
byggas ut normalt.
I lagmotion 29/1996 rd föreslås en ändring i 40 § i den
föreslagna naturvårdslagen som innebär att ett fridlyst djur som
påträffas dött får tas om hand. Enligt propositionen är detta
förbjudet. Tvärtom bör folk uppmuntras att ta tillvara döda djur
eftersom museerna på detta sätt får mer undersökningsmaterial. De
fridlysta döda djur som inte behövs för vetenskapliga ändamål
kommer till stor nytta hos konservatorer. Bestämmelsen bör därför
ändras så att i obestridliga fall när döden inte är förknippad
med något brott får närmaste polis överlåta djuret också till
någon annan än ett naturvetenskapligt museum eller en motsvarande
inrättning.
Utskottets ställningstaganden
Allmän motivering
Allmänt
Den gällande lagen om naturskydd härstammar från 1920-
talet och uppfyller inte längre dagens krav. Miljöutskottet anser
att lagstiftningen nödvändigt måste revideras. Den måste ses över
också därför att Finland skall kunna uppfylla de förpliktelser
som det åtagit sig genom internationella fördrag och medlemskapet
i Europeiska unionen.
Utskottet har satt sig in i propositionen med förslag
till naturvårdslagstiftning med stor omsorg och framhåller att de
grundläggande utgångspunkterna är lyckade. Det har dock gjort den
iakttagelsen att lagförslaget behöver preciseras på vissa punk
ter. Ändringsförslagen motiveras i betänkandets detaljmotivering.
I detaljmotiveringen tar utskottet upp vissa centrala
synpunkter som kommit fram vid utfrågningen av sakkunniga samt
anmärkningar i de andra utskottens utlåtanden, men som inte har
ansetts kräva ändringar i lagförslagen.
De sakkunnigas synpunkter
Utfrågningen. Flera sakkunniga ansåg att skyldigheten
att höra dem som saken berör är bristfälligt reglerad i den
föreslagna nya naturvårdslagen.
Miljöutskottet påpekar att behandlingen av ärenden med
stöd av naturvårdslagen är ett förvaltningsförfarande. I lagen om
förvaltningsförfarande (598/82) finns bestämmelser om hörande av
part och tillkännagivande av anhängighet i det fall att ett
ärende kan ha en betydande verkan inom ett vidsträckt område
eller på ett stort antal personers förhållanden. Vidare reglerar
lagen om delgivning i förvaltningsärenden (232/66) enskild och
offentlig delgivning av ett förvaltningsärende. Dessa lagar är
allmänna lagar som skall iakttas i all förvaltning.
Den gällande lagstiftningsprincipen är att det i en
speciallag inte hänvisas till tillämpningen av en allmän lag.
Dessutom skall det finnas särskilda skäl för att det i en spe
ciallag skall gå att avvika från bestämmelserna i en allmän lag.
Miljöutskottet menar att de grundläggande bestämmelserna
i lagen om förvaltningsförfarande och lagen om delgivning i
förvaltningsärenden i princip räcker till vid behandling av
ärenden enligt naturvårdslagen. Regeringen föreslår dock särskil
da bestämmelser om hörande och delgivning (bl.a. 8, 30 och 64 §§)
i vissa bestämmelser i naturvårdslagen. Av det utkast till natur
vårdsförordning som utskottet fått framgår dessutom att hörande
förfarandet i vissa delar kommer att preciseras genom förordning.
På det hela taget räcker bestämmelserna om hörande och
delgivning väl till för att värna medborgarnas rättsskydd, menar
miljöutskottet. Det understryker dock betydelsen av att allmänhe
ten informeras enligt 8 § för att det skall väcka en offentlig
debatt om naturskyddsprogrammen. Lagen anger inte vilken form
informationen skall ha och därför bör myndigheterna pröva vilken
väg den bäst går fram.
När ett naturskyddsprogram läggs upp bör också den
regionala miljöcentralen enligt utskottets mening gå ut med sådan
information om saken att en offentlig debatt blir möjlig. Det är
viktigt att informationen är ute i god tid för att garantera att
en debatt verkligen blir av.
Gruvdrift. Enligt föreslagna 15 § är det tillåtet inom
naturskyddsområden att göra geologiska undersökningar och bedriva
malmletning med tillstånd av den myndighet som svarar för för
valtningen av området. I motiveringen till 17 § framhålls dock
att "Gruvdrift och naturvård är markanvändningsformer som nästan
alltid utesluter varandra, och gruvdrift är alltså inte möjligt i
naturskyddsområden".
Om lagen medger malmletning med tillstånd utan möjlighet
till gruvdrift är det enligt flera av de sakkunniga som utskottet
hört helt uppenbart att naturskyddsområdena inte kommer att
undersökas med tanke på malmletning. Enligt en utredning till
utskottet finns det geologiskt gynnsamma områden för malmletning
som dock inte har undersökts närmare inte minst i norra och östra
Finland. Dessa områden och såväl nuvarande som föreslagna naturs
kyddsområden är delvis överlappande.
Efter utredning av frågan har miljöutskottet den upp
fattningen att den nya naturvårdslagen inte ställer nya hinder
vare sig för malmletning eller gruvdrift.
Förslaget att det behövs tillstånd för geologiska under
sökningar och malmletning stämmer överens med gällande praxis. På
denna punkt har det inte kommit fram några konflikter att tala
om. Utskottet menar att det är helt motiverat att bibehålla
tillståndsplikten för att naturskyddsmyndigheterna och malmletar
nas sinsemellan skall kunna komma överens om var och med vilka
metoder arbetet utförs.
Den föreslagna naturvårdslagen förbjuder gruvdrift i
naturskyddsområden. En motsvarande bestämmelse ingår i 2 § i den
gällande lagen om naturskydd. Således har gruvdrift i naturskydd
sområden bara varit möjlig genom att fredningen av ett område har
upphävts helt eller i vissa delar. Den föreslagna naturvårdslagen
innebär ingen förändring i den rådande situationen på författ
ningsnivå. Utskottet är för att den nuvarande situationen bibe
hålls, för det är alltid skäl att pröva från fall till fall om
gruvdrift skall tillåtas eller inte i ett skyddsområde.
Om gruvdrift anses viktigare än naturskydd, kunde frid
lysningen av ett område upphävas helt eller i vissa delar enligt
följande. Nationalparker, naturreservat och andra naturskyddsom
råden på mer än 100 hektar i områden som tillhör staten skall
både dras in och inrättas genom lag eller förordning (11, 12 och
17 §§). Beslut om indragning av andra naturskyddsområden på högst
100 hektar som är i Forststyrelsens eller försvarsministeriets
besittning fattas av det behöriga verket (17 §). Den regionala
miljöcentralen beslutar om skyddet av ett privatägt naturskydd
sområde skall hävas eller lindras (27 §).
Om gruvdriften kan anses ha obetydliga konsekvenser för
skyddsmålen kan det bestämmas genom förordning om områdesvisa
avvikelser från bestämmelsen om fridlysning av ett naturskyddsom
råde (16 §).
Malmletning och geologiska undersökningar är likaså
tillåtna med myndigheternas tillstånd i områden som hör till
nätverket Natura 2000. Malmletning och geologiska undersökningar
är exempel på aktiviteter som bara i undantagsfall kan skada
naturvärdena i ett område inom nätverket Natura 2000 i betydande
grad, och därför behövs det i normala fall inte någon konsekvens
bedömning enligt 65 §, utan tillstånd kan beviljas utan hinder av
66 § 1 mom. Enligt föreslagna 66 § 2 mom. kan statsrådets allmän
na sammanträde medge tillstånd för ett projekt som försämrar
naturvärdena i ett område som hör till nätverket Natura 2000, om
projektet kan genomföras av ett skäl som är tvingande på grund av
ett ytterst viktigt allmänt intresse och det inte finns någon
alternativ lösning. Enligt 69 § kan statsrådet också besluta att
skyddet av ett område som införlivats i Natura 2000 kan hävas.
Med stöd av det ovan anförda understryker utskottet att
påståendet i propositionens motivering att gruvdrift inte är
möjligt i naturskyddsområden är för enkelspårigt. Naturvårdslagen
innebär ingen förändring i den rådande situationen för gruvdrift,
varför slutledningen är att gruvdrift och naturskydd bara huvud
sakligen är former av markanvändning som utesluter varandra.
En nyhet på författningsnivå är den föreslagna ändringen
i gruvlagen, som knyter an till den föreslagna naturvårdslagen.
Den går ut på att beslut som bygger på gruvlagen skall fattas med
hänsyn inte bara till bestämmelserna i gruvlagen utan också med
hänsyn till 4, 9, 39, 42, 47 - 49, 55 och 56 §§ samt 10 kap.
naturvårdslagen.
Miljöutskottet omfattar ändringsförslaget. Gällande
gruvlag förpliktar bara den som bedriver verksamheten att iaktta
naturskyddslagens stadganden. Motiverat att utsträcka skyldig
heten också till de myndigheter som fattar beslut enligt gruv
lagen.
Det är motiverat att skyldigheten utsträcks till att
också gälla myndigheter som fattar beslut enligt gruvlagen. De
viktigaste myndighetsbesluten på denna punkt är beslut om att
godkänna inmutningsansökningar och fastställa gruvdistrikt.
Utlåtandena av andra utskott
Frågorna i detta avsnitt har också tagits upp av flera
av de sakkunniga som miljöutskottet hört.
Gynnsam skyddsnivå. Grundlagsutskottet anför att miljö
utskottet bör bedöma behovet av att precisera 5 § 3 mom. i den
föreslagna naturvårdslagen, eftersom definitionen på skyddsnivån
för en art avviker från habitatdirektivet, som skall genomföras
genom naturvårdslagen. Direktivet hänvisar inte till enskilda
förekomstplatser utan mera generellt till bevarande av livskraf
tiga arter inom deras eget utbredningsområde.
Efter utredning av frågan har miljöutskottet beslutat
stödja regeringens proposition. Föreslagna 5 § avser att ange
målen för naturskyddsnivån i Finland. Det är fråga om en målfor
mulering på nationell nivå som avser att värna skyddet av vår
finländska natur och dess mångfald. Vi bör ställa upp målen för
naturskyddet i Finland utifrån våra egna nationella utgångspunk
ter oberoende av att meningen är att genomföra Europeiska gemen
skapernas habitat- och fågeldirektiv genom lagen på samma gång.
Vidare understryker utskottet att det också i propositionens
motivering nämns att föreslagna 5 § är en typisk målparagraf. Den
är därmed inte direkt tillämplig i enskilda fall. Också jord- och
skogsbruksutskottet poängterar att 5 § är en typisk målparagraf.
För att värna en gynnsam skyddsnivå för en viss djur- eller
växtart är det möjligt att skrida till åtgärder enligt 6 kap. 38
§ (Fridlysning av djurarter), 42 § (Fridlysning av växtarter), 46
§ (Hotade arter) eller 47 § (Arter som kräver särskilt skydd).
Genom att tillämpa dessa paragrafer i detalj uppfylls kraven i
målparagrafen.
Ersättningsregler. Grundlagsutskottet anser att miljö
utskottet med fördel kunde utreda om inte ersättningsreglerna
kunde schematiseras och förenklas genom att alla förluster som
beror på naturvårdslagen och som åsamkat ägaren betydelsefull
olägenhet omfattas av statens ersättningsskyldighet. På så sätt
kan det säkerställas att bestämmelsen har adekvat täckning. Också
jord- och skogsbruksutskottet understryker att statens ersätt
ningsskyldighet bör täcka alla begränsningar som kan ställas
utifrån naturvårdslagen på jord- och skogsbruksfastigheter och
som kan åsamka ägaren betydelsefull olägenhet.
Miljöutskottet framhåller att det i den föreslagna
naturvårdslagen finns åtminstone två punkter som det inte går att
hänvisa till i ersättningsbestämmelserna. Ett beslut av kommunen
om fridlysning av ett naturminnesmärke på privatägd mark (26 §)
leder inte till ersättningsskyldighet, även om det åsamkar mark
ägaren betydelsefull olägenhet, eftersom beslutet förutsätter
markägarens samtycke. Regleringen av landskapsvårdsområden (34 §)
föreslås bygga på principen att bestämmelser som åsamkar fas
tighetsägaren betydelsefull olägenhet inte alls får meddelas.
Övergångsbestämmelser. Grundlagsutskottet
begärde en
bedömning av miljöutskottet av behovet av särskilda övergångsbe
stämmelser på grund av att besvärsinstansen ändras i 138 a § i
förslaget till ändring av byggnadslagen.
Efter utredning har miljöutskottet kommit till den
slutsatsen att någon övergångsbestämmelse inte behövs. Enligt
erhållen utredning ser det ut att finnas mycket få fall där
besvär över ett kommunalt beslut om byggnadsordningen är anhängi
ga när lagen träder i kraft. Det kommer uppenbarligen inte att
bereda några större problem att hänskjuta dem till länsrätterna.
Vidare anser grundlagsutskottet att miljöutskottet bör
överväga om det åttonde och det tionde lagförslaget bör komplet
teras med övergångsbestämmelser som inskränker tillämpningen av
bestämmelserna i lagen till ansökningsärenden som blir anhängiga
när lagen har trätt i kraft. Grundlagsutskottet hänvisar på denna
punkt till den långa behandlingstiden för tillståndsärenden som
bygger på gruvlagen och vattenlagen. Också jord- och skogsbruk
sutskottet uppmärksammar i sitt utlåtande frånvaron av en över
gångsbestämmelse i vattenlagen.
Miljöutskottet påpekar att frånvaron av övergångsbestäm
melser i de lagar som har samband med naturvårdslagen beror på
att Europeiska gemenskapernas habitatdirektiv inte känner till
några övergångstider. Om gruvlagen, vattenlagen eller andra
anknytande lagar kompletterades med övergångsbestämmelser, skulle
Finland inte kunna göra en anmälan till Europeiska unionen om att
direktiven genomförs förrän efter en obestämd tid. Å andra sidan
skulle övergångsbestämmelserna inte förändra läget, eftersom
habitatdirektiven är direkt tillämplig rätt så som lagutskottet
framhåller i sitt utlåtande.
Lagutskottet uppmärksammar dock i sitt utlåtande att
väckta ansökningsärenden oberoende av att övergångsbestämmelser
saknas skall behandlas enligt god förvaltningssed i hela landet,
dvs. de nya bestämmelserna skall tillämpas med lämplig flexibili
tet och utan krav på onödiga extra utredningar. Om det på denna
punkt framkommer problem i praktiken skall förvaltningspraxis
styras med tillräckligt detaljerade generella anvisningar.
Lagutskottet påpekar framför allt i fråga om strand
planeringen att den bör tillåtas bara utifrån en fastställd plan
eller med undantagslov. På grund av strandbyggandets förmögenhet
saspekt är det viktigt att 123 d § byggnadslagen, som nu föreslås
bli ändrad, tolkas så att strandplanering med ett visst markäga
rintresse skall ske inte bara i brådskande ordning, så som före
skrivs i paragrafen, utan också med tillbörlig hänsyn till markä
garens partsställning. Oberoende av den skenbart radikala änd
ringen i 123 d § byggnadslagen ger bestämmelserna alltså inte
rätt att förkasta en markägares redan inlämnade strandplaneansö
kan på vilka grunder som helst. Ansökan kan förkastas bara på den
grunden att planen inte uppfyller de krav som ställs på en plan i
byggnadslagen.
Miljöutskottet omfattar ställningstagandena i lagutskot
tets utlåtande.
Gamla skyddsprogram. Grundlagsutskottet anser att det
för det faktiska rättsskyddet är viktigt att ersättningar på
grund av gamla skyddsprogram betalas utan dröjsmål.
Miljöutskottet framhåller att regeringen efter proposi
tionen om naturvårdslagstiftning den 4 juni 1996 godkänt ett
program för finansiering av gamla naturskyddsprogram. Finans
ieringsprogrammet utgår från att avtal om förvärv eller finan
siering av skyddsområden ingås med markägarna fram till det nya
årtusendet, markbyten fram till 2004 och att de sista ersättnin
garna skall vara betalda fram till 2007. Till dem som är med om
det periodiserade betalningsprogrammet betalas ränta på transfe
rerade poster enligt inlösningslagen. Finansieringsprogrammet
började verkställas redan genom 1996 års tilläggsbudget och ingår
också i budgetpropositionen för 1997.
Tillfälligt åtgärdsförbud. Jord- och skogsbruksutskottet
framställer att miljöutskottet utreder om inte den föreslagna
tidsfristen på högst två år för tillfälligt åtgärdsförbud (55 §)
kunde förkortas.
Miljöutskottet påpekar att den föreslagna maximitiden är
lika lång som i gällande lag. Det är inte motiverat att förkorta
den, eftersom de fall där åtgärdsförbud eventuellt måste tilläm
pas är mycket olika. Dessutom drar förhandlingarna med markägarna
vanligtvis långt ut på tiden.
Miljöcentralens rätt att besvära sig. Föreslagna 63 §
medger den regionala miljöcentralen rätt att besvära sig över ett
beslut som fattats enligt någon annan lag, när det är fråga om
att bevaka ett naturvårdsintresse. Lagutskottet framhåller att de
sakkunniga i sina utlåtanden har fört fram mycket motstridiga
åsikter om bestämmelsen. Det säger dock "att den föreslagna
bestämmelsen svarar mot rådande rättspraxis och att en motsvaran
de bestämmelse redan ingår i vattenlagen och lagen om miljötills
tåndsförfarande. Det anser bestämmelsen vara på sin plats för att
tolkningsproblem skall kunna undvikas. Vidare uppmärksammar
utskottet att det är fråga om ändringssökande i en domstol och
att avgörandena i dessa fall sker enbart på rättsliga grunder. I
praktiken begränsas ändringssökande på mindre befogade grunder
också av bestämmelserna om skyldighet att ersätta rättegångskost
nader i förvaltningsprocesslagen." Miljöutskottet omfattar la
gutskottets ställningstagande.
Jord- och skogsbruksutskottet anser att även skogscent
ralerna skall ha en sådan besvärsrätt som avses i paragrafen.
Vidare bör det stadgas på lägre nivå än lag om samrådsskyldighet
för miljömyndigheterna och skogsmyndigheterna för att besvärs
gränsen skall ligga på lämplig höjd.
Av ett utkast till miljövårdsförordning som miljöutskot
tet fått framgår att den avses innehålla ett flertal bestämmelser
om samråd mellan miljömyndigheterna och skogsmyndigheterna i
frågor som är viktiga med tanke på skogsbruket. Miljöutskottet
understödjer inte jord- och skogsbruksutskottets förslag om
utvidgad besvärsrätt. Det är inte behövligt att medge skogscent
ralerna besvärsrätt över andra myndigheters beslut på den grunden
att beslutet står i strid med naturvårdslagen.
Flador och glon. Jord- och skogsbruksutskottet föreslår
vidare att miljöutskottet utreder om begreppen "flada" och "glo",
som 15 a § i vattenlagen föreslås bli kompletterade med, är
lämpliga eller inte.
Enligt vad utskottet har fått veta har språkbyrån vid
forskningscentralen för de inhemska språken haft propositionsut
kastet för granskning. Språkbyrån har inte anfört några anmärk
ningar mot begreppen.
Ortsbornas rättigheter. Jord- och skogsbruksutskottet
konstaterar ytterligare i sitt utlåtande: "Naturvårdslagen medför
inte i sig någon ändring i medborgarnas möjligheter att bedriva
jakt i de nuvarande nationalparkerna och i andra naturskyddsområ
den, jakt är ju förbjuden genom förordning i alla naturparker.
För att det inte skall ske några försämringar på denna punkt
längre fram heller i denna för ortsborna så viktiga fråga föres
lår utskottet att miljöutskottet i sitt betänkande förutsätter
att ortsborna skall ha samma jakträttigheter i naturskyddsom
rådena som de har när propositionen om naturvårdslagen avläts."
Miljöutskottet betonar också att den nya lagen inte
inverkar på ortsbornas rättigheter vad gäller gamla naturskydd
sområden. Om fridlysningsbestämmelserna om gamla skyddsområden
ändras längre fram, kan det vara fråga om att utvidga eller
inskränka ett område eller häva fridlysningen. Ändringar bör
göras och beslut om avvikelser enligt 15 och 16 §§ naturvårdsla
gen fattas med hänsyn till ortsbornas rättigheter. Vidare bör
myndigheterna beakta eventuella rättigheter enligt annan lags
tiftning och andra uppnådda rättigheter.
Uppföljning och verkställighet
Naturvårdslagstiftningen är typiskt sådan lagstiftning
som nödvändigt innehåller en lång rad flexibla bestämmelser.
Därför är det enligt utskottets mening viktigt att miljöministe
riet ger akt på att en enhetlig praxis följs vid tillämpningen av
lagstiftningen inom de olika miljöcentralernas områden. Vidare
bör miljöministeriet hela tiden ge akt på hur lagstiftningen
fungerar och vid behov vidta åtgärder för att rätta till even
tuella missförhållanden.
Den nya lagstiftningen innebär nya uppgifter för de
regionala miljöcentralerna. Därför bör miljöministeriet se till
att utverka adekvata resurser för naturvårdsuppgifterna.
Detaljmotivering
1 Naturvårdslagen
9 §. Naturskyddsprogrammets rättsverkningar. Utgående
från jord- och skogsbruksutskottets utlåtande föreslår miljöut
skottet att 1 mom. tydliggörs och att det klart framgår att
rättsverkningarna enbart gäller program som godkänts av stats
rådet.
10 §. Naturskyddsområden och förutsättningar för inrät
tandet av dem. Ordet naturpark som förekommer i den gällande
lagen föreslås bli ersatt med ordet naturreservat. Grundlagsut
skottet, som har tagit fasta på det finska ordet "luonnonsäästiö"
anser att det med fördel kunde prövas om det är befogat att
införa ett språkligt sett säreget begrepp som detta.
Enligt miljöutskottet bör det gamla begreppet naturpark
stå kvar. Begreppet är väl inarbetat och innehållsmässigt helt
klart för medborgarna. Utskottet föreslår därför att paragrafen
ändras i enlighet härmed.
Ändringen leder till motsvarande ändringar i 12 - 16, 18
och 20 §§.
22 §. Införlivning av områden i ett naturskyddsområde.
För klarhetens skull vill utskottet påpeka att skyddsbestämmel
serna för ett område som införlivas i ett naturskyddsområde
gäller från tidpunkten för kungörelsen enligt 3 mom.
24 §. Inrättandet av naturskyddsområden. Här har utskot
tet blivit uppmärksamgjord hur den som saken gäller skall få
vetskap om ett skyddsbeslut, eftersom paragrafen i motsats till
22, 30 och 47 §§ saknar bestämmelser om anslag och kungörelse.
Enligt 4 mom. skall i fastighetsregistret göras en
anteckning om inrättandet av ett naturskyddsområde. Detta förfa
rande gör det möjligt att få vetskap om begränsningar för områ
det.
30 §. Ikraftträdelse av förbud. För att tydliggöra saken
vill utskottet också i denna paragraf påpeka att förbudet mot att
ändra en skyddad naturtyp gäller från kungörelsetidpunkten enligt
1 mom. Bestämmelser om anteckning av skyddsbeslut i fastighets
registret tas in i en förordning.
Skyddet av ett område kan enligt 3 mom. hävas om natur
värdena i området som hör till en skyddad naturtyp gått förlora
de. Skyldigheten att återbetala ersättningar regleras därvid
genom föreslagna 27 § 3 mom. Skyldigheten att återbetala ersätt
ningar gäller då bara i de fall att finansieringen av skyddsområ
det upphör på ansökan av markägaren.
31 §. Befogenhet att avvika från förbud. Den regionala
miljöcentralen kan i enskilda fall bevilja undantag från förbudet
i 29 § 1 mom. att ändra naturtyper, om detta inte allvarligt
äventyrar syftet med att naturtypen skyddats eller om skyddet
står i vägen för ett projekt eller en plan av ytterst stort
allmänt intresse.
Det kan uppstå vissa problem med att genomföra skyddet
av naturtyper inom områden med fastställd stads- och byggnads
plan. Det kan tänkas finnas fall när det är helt orimligt att en
fastställd plan inte kan genomföras om det inom området finns en
naturtyp. Därtill kan situationen leda till oskäliga krav på
ersättning.
Utskottet påpekar att en lagakraftvunnen plan, inte
minst på grund av den prövning den redan genomgått, bör anses ha
ett ytterst stort allmänt intresse inom stadsplane- och byggnads
planeområden, undantaget jord- och skogsbruksområden. Men även då
bör man innan man avviker från förbudet utreda om syftet med
planen och naturtyperna kan uppnås genom en ändring av planen.
33 §. Inrättande av landskapsvårdsområden. Utskottet
föreslår en teknisk korrigering i paragrafen, som inte påverkar
den svenska texten. Den riktiga finska termen för maakunnallinen
liitto är maakunnan liitto (L alueiden kehittämisestä, 1135/95).
34 §. Bestämmelser om landskapsvårdsområden. Enligt 32 §
kan landskapsvårdsområden inrättas för att bevara och vårda
landskapsbilden eller kulturlandskapets skönhet, dess historiska
särdrag eller andra därmed sammanhängande särskilda värden. I ett
beslut att inrätta ett landskapsvårdsområde kan enligt 34 § tas
in de bestämmelser som behövs för att bevara väsentliga drag i
landskapet. Bestämmelserna får dock inte vara oskäliga för områ
dets ägare. Enligt motiveringen innebär det att i och med att
bestämmelserna inte är stränga kan de inte heller medföra ersätt
ningsskyldighet.
Grundlagsutskottet menar i sitt utlåtande att bestämmel
sen bör tydliggöras för att kunna stiftas genom en vanlig lag.
Enligt utskottet skall ägaren endast kunna påföras sådana förbud
som behövs för att bevara väsentliga drag i landskapet, som inte
åsamkar honom betydelsefull olägenhet. Betydelsefull olägenhet
ligger också till grund för de föreslagna bestämmelserna om
ersättningsskyldighet.
Utgående från grundlagsutskottets utlåtande föreslår
miljöutskottet att det i 1 mom. i stället för om oskälighet skall
talas om åsamkande av betydelsefull olägenhet.
Grundlagsutskottet anser också i sitt utlåtande att om
lagrummet skall medge åtgärdsförpliktelser mot ägaren skall deras
grundtyper anges i lagtexten. Miljöutskottet konstaterar att
bestämmelserna om landskapsvårdsområden är avsedda att vara
förbud och begränsningar och därmed inte kan medge åtgärdsför
pliktelser.
37 §. Tillämpningsområde. Utskottet föreslår språkliga
korrigeringar i 1 mom. Dessa påverkar dock inte den svenska
texten.
40 §. Fridlysta djur som påträffas döda. Paragrafen
strider mot 49 §. Konflikten ligger bland annat däri att den
myndighet som enligt paragraferna skall ta besluten inte är en
och samma myndighet. Såsom 40 § nu är skriven skall den också
tillämpas på djurarter enligt 49 §. Utskottet föreslår därför att
paragrafen kompletteras med ett nytt 3 mom. enligt vilket 40 §
inte gäller djurarter enligt 49 §.
47 §. Arter som kräver särskilt skydd. Även för denna
paragraf gäller att föreslagna 27 § 3 mom. skall tillämpas på
skyldigheten att återbetala ersättning när skyddet upphör.
48 §. Undantag från fridlysningsbestämmelserna. Den
regionala miljöcentralen kan enligt 2 mom. bevilja undantag från
den fridlysning som stadgas i 39, 42 och 47 §§, så länge en
gynnsam skyddsnivå för arten bibehålls. Om ansökan gäller hela
landet beviljas undantaget av miljöministeriet. Till ett beslut
om undantag kan fogas behövliga villkor.
Utskottet konstaterar att områden med fastställd stads-
och byggnadsplan ibland utgör en så liten del av arternas utbred
ningsområde att en gynnsam skyddsnivå för arten inte hotas. När
beslut om undantag från fridlysningsbestämmelser fattas bör det
utredas om en planändring kan leda till att skyddsnivån fortfa
rande är gynnsam för arter som kräver särskilt skydd.
Utskottet betonar att miljöcentralerna bör följa en
enhetlig tolkningslinje i sina beslut om befogenheter enligt 31 §
att avvika från förbud och undantag enligt 48 § från fridlys
ningsbestämmelserna. För att linjen skall hålla krävs det till
räckligt med utbildning, information och uppföljning i fråga om
den nya lagstiftningen och tillämpningspraxis.
49 §. Europeiska gemenskapens specialbestämmelser om
artskydd. I 3 mom. föreslås att den oriktiga hänvisningen till 42
§ 1 mom. ändras till 42 § 2 mom.
52 §. Statens inlösningsrätt. Miljöministeriet får
enligt 2 mom. utan tillstånd av statsrådet lösa in ett område som
ingår i ett naturskyddsprogram som vunnit laga kraft, eller
nyttjanderätten till ett sådant område. Detsamma gäller ett
område vars gränser i obetydlig utsträckning avviker från vad som
anges i naturskyddsprogrammet.
Grundlagsutskottet menar i sitt utlåtande att inlösnin
gen av ett område som till sina gränser i någon mån avviker från
naturskyddsprogrammet skall vara nödvändigt just för att målen
med naturvårdslagen skall uppnås. För att kunna stiftas i vanlig
lagstiftningsordning måste bestämmelsen preciseras exakt på detta
sätt.
Miljöutskottet föreslår att 52 § 2 mom. preciseras
utifrån grundlagsutskottets utlåtande så att naturskyddet eller
annat allmänt intresse kräver en smärre avvikelse från naturs
kyddsprogrammet. Med annat allmänt intresse avser utskottet
främst lantmäteritekniska faktorer. I äldre naturskyddsprogram
har gränserna för skyddsområdena vanligtvis angivits med rundade
streck medan lantmäteriförrättningarna använder raka streck för
gränser.
9 kap. Ändringssökande. Kapitel 9 innehåller bestämmel
ser om ändringssökande. De har formulerats utifrån lagen om
ändringssökande i förvaltningsärenden (154/50). Efter att rege
ringen avlåtit propositionen har en ny förvaltningsprocesslag
antagits och fastställts (586/96). Denna lag träder i kraft den 1
december 1996.
61 §. Besvär. Enligt denna paragraf får ändring i beslut
av statsrådet, miljöministeriet, försvarsministeriet, forststy
relsen och Finlands miljöcentral sökas genom besvär hos högsta
förvaltningsdomstolen. I beslut av regionala miljöcentraler åter
söks ändring genom besvär hos länsrätten.
Huvudprincipen i förvaltningsprocesslagen är att besvär
över beslut av statsrådet och ett ministerium anförs hos högsta
förvaltningsdomstolen, medan besvär över beslut av en myndighet
under statsrådet anförs hos länsrätten. Lagutskottet anser i sitt
utlåtande att det inte framkommit vare sig något juridiskt skäl
eller något behov av att avvika från denna allmänna princip i
naturvårdslagen.
Stödjande sig på lagutskottets utlåtande föreslår miljö
utskottet att 1 och 2 mom. ändras i överensstämmelse med princi
perna i förvaltningsprocesslagen.
Såväl lagutskottet som jord- och skogsbruksutskottet
anser att det också skall gå att överklaga beslut som skogsforsk
ningsinstitutet fattat eftersom det enligt naturvårdslagen har
administrativ makt. Miljöutskottet föreslår därför att skogs
forskningsinstitutet skall skrivas in i 2 mom. Dessutom föreslår
miljöutskottet att föreslagna 61 § 4 mom., som gäller besvär över
beslut av kommunal myndighet, flyttas upp till 2 mom. Detta
innebär att 2 mom. räknar upp alla de myndigheter över vars
beslut besvär anförs hos länsrätten.
Lagutskottet föreslår också en komplettering av 1 mom.
med ett informativt stadgande om att besvär över beslut av stats
rådet eller ett ministerium kan anföras bara på den grunden att
beslutet strider mot lag. Kompletteringen beror på förvaltnings
processlagen (7 §) och lagen om högsta förvaltningsdomstolen
(74/18, 5 §). Miljöutskottet tillstyrker förslaget.
Lagutskottet uppmärksammar också i sitt utlåtande före
slagna 61 § 3 mom. enligt vilket besvärsrätt med vissa begräns
ningar också skall medges sådana registrerade lokala eller regio
nala sammanslutningar vars syfte är att främja naturvården eller
miljövården. Enligt paragrafmotiveringen är sammanslutningar med
besvärsrätt till exempel Finlands naturskyddsförbunds, Natur och
Miljös och Birdlife Finlands distriktsorganisationer och lokalfö
reningar samt olika hembygds- och stadsdelsföreningar, invånarfö
reningar och byalag. Vidare skall riksomfattande sammanslutnin
gar, som bevakar markägarnas intressen, ha besvärsrätt.
Boendeföreningar och byalag har traditionellt arbetat
för natur- eller miljövård eller annars varit aktiva i frågor som
gäller närmiljön. Enligt lagutskottet förutsätter bestämmelsen
att också dessa sammanslutningar skall vara registrerade för att
ha besvärsrätt. Registreringen är ett tecken på att verksamheten
är permanent. Miljöutskottet omfattar lagutskottets ståndpunkt.
62 §. Besvär över länsrättens beslut. I paragrafen finns
inte, i motsats till motsvarande lagrum i den föreslagna skogsla
gen (RP 63/1996 rd) någon uttrycklig bestämmelse om att den
myndighet som fattat ett beslut får söka ändring hos högsta
förvaltningsdomstolen i ett beslut genom vilket myndighetens eget
beslut har ändrats eller upphävts i länsrätten. Då officialitets
principen har omfattats i förvaltningsprocesslagen och då den
inte grundar sig på tvåpartsförhållande, behövs enligt lagutskot
tet ett särskilt stadgande om en myndighets besvärsrätt.
Miljöutskottet föreslår utifrån lagutskottets utlåtande
att 62 § kompletteras med ett nytt 2 mom., som reglerar besvärs
rätten för den myndighet som fattat ett överklagat beslut.
10 kap. Särskilda stadganden om Europeiska gemenskapens
nätverk Natura 2000. När utskottet behandlade ärendet konstate
rade det att bestämmelserna om nätverket Natura 2000 i den föres
lagna naturvårdslagen på vissa punkter är strängare än vad habit
atdirektivet förutsätter.
Miljöutskottet anser inte att det är motiverat att
bestämmelserna är strängare än habitatdirektivet. Områdena i nät
verket Natura 2000 skall bilda ett europeiskt nätverk för natur
vård. Lämpligast vore att samma bestämmelser gäller för Finland
som för de övriga medlemsstaterna i EU. Enligt en utredning för
utskottet kommer för nätverket Natura 2000 i Finland dessutom att
föreslås vissa områden där den ekonomiska verksamheten, framför
allt jord- och skogsbruk, kan fortsätta. Dessa områden är alltså
inte naturskyddsområden utan områden där skyddet genomförs genom
planläggning eller genom annan naturvårdslagstiftning. Det finns
ingen grund för att regleringen för dessa områden är strängare än
vad som anges i habitatdirektivet.
65 §. Bedömning av projekt och planer. I 1 mom. föreslås
att det bedömningsfarande som föreskrivs i första meningen i
artikel 6.3 i habitatdirektivet skall tillämpas. Habitatdirekti
vet förutsätter att projekt eller planer skall bedömas bara när
de sannolikt har betydande skadliga verkningar för naturvärdena
inom ett område som hör till Natura 2000. Gränsen för bedömning
är densamma oberoende om projektet ligger inom eller utanför ett
område som ingår i Natura 2000. I 65 § förutsätts inte några
sannolika betydande verkningar, utan en bedömning föreslås bli
gjord om ett projekt eller plan försämrar områdets naturvärden.
Utskottet föreslår att 1 mom. ändras i överensstämmelse med
habitatdirektivet.
Utskottet föreslår en korrigering av ett skrivfel i 3
mom., som dock inte påverkar den svenska texten.
66 §. Beviljande av tillstånd samt godkännande och
fastställande av planer. Genom 1 mom. verkställs andra meningen i
artikel 6.3 i habitatdirektivet. Direktivet utgår från att till
stånd beviljas eller att planer godkänns eller fastställs utifrån
resultaten av en bedömning. Det är således inte alls fråga om
prövning av om tillstånd eller planer skall avslås eller inte, om
deras försämrande verkningar inte är betydande och om en bedöm
ning på den grunden inte har gjorts. I den föreslagna formen kan
66 § 1 mom. leda till att tillstånd inte beviljas och till att en
plan inte godkänns eller fastställs, om någondera i minsta mån
försämrar naturvärdena inom ett område som hör till Natura 2000.
Miljöutskottet föreslår att regleringen också i denna paragraf
ändras i större överensstämmelse med habitatdirektivet.
69 §. Hävning av skyddet och ersättning för försämring
av nätverket. Ett område som införlivats i Natura 2000 är ofta
ett redan existerande naturskyddsområde. För att det klart och
tydligt skall framgå av lagen att det nationella skyddsbeslutet
av ett område inte upphävs genom att det skydd som Europeiska
gemenskapernas nätverk Natura 2000 medger hävs, föreslår utskot
tet att 1 mom. kompletteras med "enligt detta kapitel."
76 §. Övergångsstadganden. Paragrafens 3 mom. behövs
inte eftersom utskottet föreslår att begreppet naturreservat
skall slopas. Därför föreslås momentet bli struket.
77 §. Tillämpning av stadgandena på tidigare skyddspro
gram och skyddsbeslut. Efter att regeringen hade lämnat sin propo
sition om naturvårdslagstiftningen antog statsrådet ett skydds
program för gamla skogar (27.6.1996). Detta program föreslås bli
fogat till förteckningen i 77 §.
2 Lag om ändring av byggnadslagen
Grundlagsutskottet påpekar i sitt utlåtande att det i
övergångsstadgandet i förslaget till ändring av byggnadslagen
ställs som villkor för ägarens och innehavarens rätt till ersätt
ning att denne före den 1 januari 1996 har vidtagit åtgärder som
medfört särskilda kostnader för att utnyttja sin rätt. Det före
slagna datumet bygger på ett arbetsgruppsbetänkande om skyldig
heten att planlägga stränder. Grundlagsutskottet menar att datum
et inte har valts på riktiga grunder. Det skulle ha varit mer
motiverat att förknippa en sådan verkan tidigast med den tidpunkt
då regeringen avlåter sin proposition.
Miljöutskottet föreslår att datumet för ägarens och
innehavarens rätt till ersättning skall vara detsamma som det
datum då regeringen avlät sin proposition, i detta fall den 10
maj 1996.
11 Lag om ändring av 35 § fastighetsbildningslagen
I fastighetsbildningslagen gäller 35 § 1 och 2 mom.
avstyckning av ett outbrutet område på ett område på vilket
byggnadsförbud råder för uppgörande av stads- eller byggnadsplan.
Paragrafen utvidgas genom lagförslaget med ett nytt 3 mom., som
skall gälla ett strandområde enligt 6 a § 1 mom. byggnadslagen.
Enligt utredning kan frågan om den föreslagna begräns
ningen för avstyckningen av ett outbrutet område inte lösas vid
styckningsförrättningen, eftersom begreppet strandzon inte defin
ieras närmare i 6 a § byggnadslagen. Dessutom befanns hänvis
ningen till paragrafens 2 mom. vara oriktig eftersom det i 2 mom.
bara talas om att styckningen avsevärt svårar planläggningen.
Miljöutskottet anser att det föreslagna momentet av de
orsaker som nämns i propositionen i sig är behövligt. Men det
måste preciseras. Utskottet föreslår för det första att hänvis
ningen till 35 § 2 mom. fastighetsbildningslagen stryks. För att
undanröja problemen med den bristfälliga definitionen på en
strandzon föreslår utskottet dessutom att förrättningsmännen i
oklara fall bör hänskjuta frågan antingen till den regionala
miljöcentralen eller miljöministeriet, beroende på vilkendera av
dem som skall fastställa planerna i den behöriga kommunen. För
farandet är av samma typ som i 36 § fastighetsbildningslagen, som
gäller ett område där det är behövligt att göra upp en strand
plan.
Vidare föreslår utskottet en sådan precisering i 3 mom.
att uttrycket "på motsvarande sätt" ändras till "i tillämpliga
delar".
Lagmotionerna
Utskottet förslår att lagmotionerna förkastas, eftersom
de gäller samma lagar i propositionen som utskottet föreslår
skall godkännas utifrån propositionen.
_______________
Med stöd av det ovan anförda föreslår miljöutskottet
vördsamt
att lagförslagen 3-10, 12 och
13 godkänns utan ändringar, och
att lagförslagen 1, 2 och 11
godkänns sålydande:
1.Naturvårdslag
I enlighet med riksdagens beslut stadgas:
1 kap.
Allmänna stadganden
1 - 6 §§
(Såsom i regeringens proposition)
2 kap.
Naturskyddsplanering
7 och 8 §§
(Såsom i regeringens proposition)
9 §
Naturskyddsprogrammens rättsverkningar
I ett område som ingår i ett av statsrådet godkänt naturs
kyddsprogram är det förbjudet att vidta åtgärder som äventyrar
skyddets syften (åtgärdsbegränsning). En åtgärdsbegränsning
gäller trots eventuella besvär, om inte besvärsmyndigheten be
slutar något annat.
(2 och 3 såsom i regeringens proposition)
3 kap.
Naturskyddsområden och naturminnesmärken
Naturskydd i områden som tillhör staten
10 §
Naturskyddsområden
och förutsättningar för inrättandet av dem
Naturskyddsområden är
1) nationalparkerna,
2) naturparkerna och
(3-6 punkten såsom i regeringens proposition)
11 §
(Såsom i regeringens proposition)
12 §
N a t u r p a r k e r
Om inrättandet av och syftet med en naturpark stadgas genom
lag, om området är minst 1 000 hektar, i annat fall genom för
ordning. En naturpark kan enbart inrättas i områden som tillhör
staten.
Naturparkerna skall ha betydelse för att den naturliga ut
vecklingen skall säkras eller för vetenskaplig forskning eller
undervisning.
13 §
Fridlysningsstadganden
I nationalparker och naturparker är verksamhet som förändrar
naturen förbjuden. I dessa område är det förbjudet att
(1-6 punkten såsom i regeringens proposition)
(2 mom. såsom i regeringens proposition)
14 §
Undantag från fridlysningsstadgandena
I nationalparker och naturparker är utan hinder av 13 § sådana
åtgärder tillåtna som en ändamålsenlig skötsel och användning av
naturskyddsområdet förutsätter och som inte äventyrar de syften
för vilka området inrättades. I dessa områden är det tillåtet att
(1-9 punkten såsom i regeringens proposition)
(2 mom. såsom i regeringens proposition)
Med avvikelse från vad som stadgas i 1 mom. 6 punkten
kan den myndighet eller inrättning som svarar för förvaltningen
av området begränsa renbetesgången i en naturpark av skäl som har
att göra med naturforskning eller av andra särskilda skäl. Staten
står för de kostnader som uppstår av stängsel- och annat som
behövs för att begränsa renarnas rörelse.
15 §
Tillståndskrävande undantag från fridlysningsstadgandena
Om syftet med att området inrättades inte äventyras, och med
tillstånd av den myndighet eller inrättning som svarar för för
valtningen av området är det i nationalparker och naturparker
tillåtet att
(1-7 punkten som i regeringens proposition)
16 §
Undantag från fridlysningsstadgandena angående vissa områden
Genom förordning kan stadgas om andra undantag från fridlys
ningsstadgandena för nationalparker och naturparker än de som
nämns i 14 och 15 §§, om detta inte äventyrar syftet med att
området inrättades. Undantagen kan gälla bland annat försvarsmak
tens verksamhet, flygsäkerheten, rätten att jaga eller bedriva
naturnäringar, eller beaktandet av samernas rättigheter när
området används.
17 §
(Såsom i regeringens proposition)
18 §
Begräsningar i rätten att färdas i naturskyddsområden
I naturparker är det endast med tillstånd av den myndighet
eller inrättning i vars besittning område är tillåtet att färdas
på andra ställen än på särskilt anvisade vägar, stigar och om
råden.
(2 mom. såsom i regeringens proposition)
19 §
(Såsom i regeringens proposition)
20 §
Ordningsstadga
En ordningsstadga med sådana nödvändiga begränsningar i an
vändningen av området som baserar sig på 18 § 2 mom. skall med
tanke på dem som använder området utarbetas för varje national
park. Ordningsstadgor kan vid behov utarbetas även för naturpar
ker och övriga naturskyddsområden.
(2 mom. såsom i regeringens proposition)
21 - 23 §§
(Såsom i regeringens proposition)
Naturskydd i områden som tillhör enskilda
24 - 28 §§
(Såsom i regeringens proposition)
4 kap.
Skydd av naturtyper
29 - 31 §§
(Såsom i regeringens proposition)
5 kap.
Landskapsvård
32 och 33 §§
(Såsom i regeringens proposition)
34 §
Bestämmelser om landskapsvårdsområden
I beslutet att inrätta ett landskapsvårdsområde kan tas in de
bestämmelser som behövs för att bevara väsentliga drag i lands
kapet. Bestämmelserna får dock inte medföra betydande olägenheter
för fastighetsägaren.
(2 och 3 mom. såsom i regeringens proposition)
35 - 39 §§
(Såsom i regeringens proposition)
40 §
Fridlysta djur som påträffas döda
(1 och 2 mom. såsom i regeringens proposition)
Vad som stadgas i denna paragraf gäller inte de djurar
ter som avses i 49 §. (Nytt)
41 -48 §§
(Såsom i regeringens proposition)
49 §
Europeiska gemenskapens specialbestämmelser om artskydd
(1 och 2 mom. såsom i regeringens proposition)
Den regionala miljöcentralen kan i enstaka fall ge
tillstånd att avvika från förbudet i mom. 1 i denna paragraf samt
från förbuden i 2 mom. till den del som berör djur- och växtarter
i 39 § och 42 § 2 mom. på de grunder som nämns i direktivets
artikel 16.1. Beträffande de fåglar som avses i artikel 1 i
fågeldirektivet kan undantag på motsvarande sätt beviljas på de
grunder som nämns i direktivets artikel 9.
(4 mom. såsom i regeringens proposition)
7 kap.
Förverkligande av naturskyddet
50 och 51 §§
(Såsom i regeringens proposition)
52 §
Statens inlösningsrätt
(1 mom. såsom i regeringens proposition)
Miljöministeriet får utan tillstånd av statsrådet lösa in ett
område som ingår i ett naturskyddsprogram som vunnit laga kraft,
eller nyttjanderätten till ett sådant område. Detsamma gäller ett
område vars gränser i ringa utsträckning avviker från vad som
anges i naturskyddsprogrammet, under förutsättning att naturvår
den eller något annat allmänintresse kräver inlösning.
(3 mom. såsom i regeringens proposition)
53 och 54 §§
(Såsom i regeringens proposition)
8 kap.
Åtgärdsförbud, tvångsmedel och straff
55 - 60 §§
(Såsom i regeringens proposition)
9 kap.
Ändringssökande
61 §
Besvär
Besvär över ett beslut av statsrådet eller ministeriet
får anföras hos högsta förvaltningsdomstolen. Besvär får anföras
på den grunden att beslutet strider mot lag.
Besvär över ett beslut av Forststyrelsen, Finlands miljöcent
ral, Skogsforskningsinstitutet eller en regional miljöcentral
samt över ett beslut av en kommunal myndighet med stöd av 26 och
28 §§ får anföras hos länsrätten. Den behöriga länsrätten bestäms
enligt 12 § förvaltningsprocesslagen, dock så att den behöriga
länsrätten vid besvär över beslut av den regionala miljöcentralen
är den länsrätt inom vars domkrets huvuddelen av det ifrågavaran
de området ligger.
(3 mom. såsom i regeringens proposition)
(4 mom. utesl.)
Beträffande ändringssökande gäller i övrigt förvalt
ningsprocesslagen (586/96). (Nytt)
62 §
Besvär över länsrättens beslut
Besvär över beslut som länsrätten har fattat med stöd av
denna lag får anföras hos högsta förvaltningsdomstolen.
Beträffande besvärsrätten gäller vad som föreskrivs i 61
§ 3 mom. Om länsrätten har ändrat eller upphävt en myndighets
beslut, har dock även den myndighet som fattat beslutet besvärs
rätt. (Nytt)
63 §
(Såsom i regeringens proposition)
10 kap.
Särskilda stadganden om Europeiska gemenskapens nätverk
Natura 2000
64 §
(Såsom i regeringens proposition)
65 §
Bedömning av projekt och planer
Om ett projekt eller en plan i sig eller i samverkan med
andra projekt eller planer sannolikt på ett betydande sätt mins
kar naturvärdena i ett område som statsrådet föreslagit för
Natura 2000 eller som redan införlivats i nätverket, skall den
som genomför projektet eller gör upp planen, om inte det bedöm
ningsförfarande som avses i 2 kap. lagen om förfarandet vid
miljökonsekvensbedömning (468/94) skall tillämpas på projektet,
på behörigt sätt bedöma dessa konsekvenser. Detsamma gäller ett
projekt eller en plan utanför området som sannolikt har betydande
skadliga verkningar som når området.
(2 och 3 mom. såsom i regeringens proposition)
66 §
Beviljande av tillstånd samt godkännande och fastställande av
planer
En myndighet får inte bevilja tillstånd att genomföra ett
projekt eller godkänna eller fastställa en plan, om bedömnings-
och utlåtandeförfarandet enligt 65 § 1 och 2 mom. visar att
projektet eller planen försämrar naturvärdena i ett område som
statsrådet föreslagit för Natura 2000 eller som redan införlivats
i nätverket.
(2 och 3 mom. såsom i regeringens proposition)
67 och 68 §§
(Såsom i regeringens proposition)
69 §
Hävning av skyddet och ersättning för försämring av nätverket
Skyddet enligt detta kapitel av ett område som införlivats i
Natura 2000 kan hävas eller fridlysningsbestämmelserna för om
rådet lindras endast under de förutsättningar som nämns i 65 § 1
och 2 mom. samt 66 § 2 och 3 mom.
(2 mom. såsom i regeringens proposition)
11 kap.
Särskilda stadganden
70 - 74 §§
(Såsom i regeringens proposition)
12 kap.
Ikraftträdelsestadganden
75 §
(Såsom i regeringens proposition)
76 §
Övergångsstadganden
(1 och 2 mom. såsom i regeringens proposition)
(3 mom. utesl.)
(3 och 4 mom. såsom 4 och 5 mom. i regeringens proposi
tion)
77 §
Tillämpning av stadgandena på tidigare skyddsprogram och
skyddsbeslut
Vad som i 24 § 3 mom. och 52 § 2 mom. stadgas om naturskydds
program tillämpas också på följande skyddsprogram eller skyddsbe
slut som statsrådet har godkänt innan denna lag träder i kraft:
(1-6 punkten såsom i regeringens proposition)
7) skyddsprogrammet för gamla skogar (27.6.1996). (Ny)
(2 mom. såsom i regeringens proposition)
_______________
2.Lag
om ändring av byggnadslagen
I enlighet med rikdagens beslut
ändras i byggnadslagen av den 16 augusti 1958 (370/58) 22 § 2
mom., 123 a § 3 mom., 123 b § 1 mom., 123 d § 2 mom., 132 § 1
mom. och 2 mom. 1 punkten samt 138 a § 1 mom.,
av dessa lagrum 22 § 2 mom. sådant det lyder i lag av den 9
augusti 1968 (493/68), 123 a 3 mom., 123 b § 1 mom. och 123 d § 2
mom. sådana de lyder i lag av den 19 september 1969 (626/69) samt
132 § 1 och 2 mom. 1 punkten och 138 a § 1 mom. i lag den av den
17 augusti 1990 (696/90), samt
fogas till 1 §, sådan den lyder delvis ändrad genom nämnda lag
av den 17 augusti 1990 och lag av den 21 augusti 1995 (1062/95),
ett nytt 4 mom., varvid det nuvarande 4 mom. blir 5 mom., till 34
§, sådan den lyder delvis ändrad genom lag av den 18 januari 1985
(61/85), ett nytt 4 mom., till 95, sådan den lyder delvis ändrad
genom sistnämnda lag, ett nytt 4 mom., till 123 a §, sådan den
lyder i nämnda lag av den 19 september 1969, ett nytt 7 mom.,
till 124 §, sådan den lyder delvis ändrad genom lag av den 21
juli 1977 (580/77), ett nytt 2 mom., varvid de nuvarande 2 och 3
mom. blir 3 och 4 mom., till 138 a § sådan den lyder ändrad genom
lag av den 17 augusti 1990 och den 19 augusti 1994 (696/90 och
769/94 ett nytt 2 mom., varvid de nuvarande 2, 3 och 4 mom. blir
3, 4 och 5 mom., samt till lagen en ny 6 a § som följer:
1, 6 a, 22, 34, 95, 123 a, 123 b, 123 d, 124, 132 och 138 a §§
(Såsom i regeringens proposition)
_______________
Ikraftträdelsestadgandet
(Såsom i regeringens proposition)
Om användningen av en sådan fastighet eller del därav, som
områdets ägare eller innehavare skall anses ha haft rätt till
innan denna lag träder i kraft, avsevärt försvåras på grund av 6
a § och ägaren eller innehavaren före den 10 maj 1996 hade vid
tagit åtgärder som medfört särskilda kostnader för att utnyttja
sin rätt och området inte kan användas till något annat ändamål
som medför skälig nytta, är staten skyldig att betala områdets
ägare eller innehavare full ersättning för den skada och olägen
het han har lidit.
(3 mom. såsom i regeringens proposition)
_______________
11.Lag
om ändring av 35 § fastighetsbildningslagen
I enlighet med riksdagens beslut
fogas till 35 § fastighetsbildningslagen av den 12 april 1995
(554/95) ett nytt 3 mom. som följer:
35 §
- - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - -
Vad som stadgas i 1 (utesl.) mom. gäller i tillämpliga delar
den strandzon som avses i 6 a § 1 mom. byggnadslagen. Om det vid
styckningen uppstår ovisshet om området räknas till strandzonen,
skall förrättningsingenjören hänskjuta ärendet till den regionala
miljöcentralen eller i de kommuner som bestäms i byggnadsför
ordningen till miljöministeriet. Inom strandzonen får ett out
brutet område flyttas över till en befintlig fastighet genom
styckning och ett outbrutet område avsett för annat ändamål än
byggnadsplats styckas upp i flera fastigheter, om styckningen
inte i avgörande grad försvårar upprättandet av en plan som avses
i 6 a § 1 mom. byggnadslagen.
- - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - -
_______________
Ikraftträdelsestadgandet
(Såsom i regeringens proposition)
_______________
Vidare förslår utskottet vördsamt
att lagförslagen i lagmotio
nerna 2/1995 rd och 29/1996 rd avböjs.
Helsingfors den 27 november 1996
_______________
I den avgörande behandlingen deltog ordföranden Pentti
Tiusanen /vänst, vice ordföranden
Markku Koski /cent, medlemmarna Janina Andersson /gröna, Klaus Hellberg
/sd, Tytti Isohookana-Asunmaa /cent,
Ilkka Joenpalo /sd, Tarja Kautto /sd, Mari Kiviniemi /cent, Riitta
Korhonen /saml, Suvi Lindén /saml, Eija
Rimmi /vänst, Sakari Smeds /fkf, Hannu Takkula /cent, Helena Vartiainen
/sd, Pia Viitanen /sd och Ulla-Maj
Wideroos /sv samt suppleanten Seppo Kanerva /saml.
___________
Reservationer
I
Allmän motivering
Det finns all orsak att se över lagen om naturskydd. Den
gällande lagen är från 1923. Också Finlands EU-medlemskap ställer
krav på en revidering av lagen.
Miljöutskottet har behandlat revideringen av naturvårds
lagstiftningen grundligt. Men tyvärr lyckades utskottet bara
ändra några få av de många svaga punkterna. Därtill bör noteras
att svaret från det beredande ministeriet, miljöministeriet, på
utskottets begäran om utredningar har varit bristfälliga.
Om lagen antas i den form som utskottet föreslår uppstår
många problem visavi mark-, fastighets- och skogsägarnas rättss
kydd.
Lagen inför obligatorisk planläggning av strandzoner,
vilket är oförenligt med finländsk praxis. I stället för att som
regeringen och utskottet föreslår införa undantagslov, hade lagen
kunnat ålägga kommunerna större ansvar för planläggningen. Det
vore helt naturligt att ge kommunerna större ansvar för natur-
skyddet, eftersom den största expertisen på lokala särdrag och
särbehov självfallet finns i kommunerna.
Detaljmotivering
Gynnsam skyddsnivå (5 §) I 3 mom. definieras gynnsam
skyddsnivå avsevärt strängare än i EUs habitatdirektiv. Direkti
vet definierar gynnsam bevarandestatus (skyddsnivå) utifrån
arternas naturliga utbredningsområde. I propositionen utgår
däremot 5 § 3 mom. från arternas naturliga livsmiljöer, habitat.
I praktiken betyder detta att en gynnsam skyddsnivå för arterna
måste bevaras i deras naturliga livsmiljöer. Det kan finnas ett
obegränsat antal naturliga livsmiljöer.
Av formuleringen i 5 § är det omöjligt att sluta sig
till hur omfattande skyddet kommer att vara i praktiken. Det
finns risk för att myndigheterna med stöd av 5 § kan ingripa i
vilka aktiviteter som helst i naturen såväl inom som utanför
skyddade områden. Finland har råd att hålla sig med en bevarande
status enligt EU-direktivet men skyddsnivån i propositionen
kommer av allt att döma ställa sig alltför dyr för statsekonomin.
Jakträtten (14 och 16 §§) Samtliga naturskyddstyper bör
regleras genom fridlysningsbestämmelser. Jakt måste vara förbju
det i naturreservat men kan vara tillåtet i nationalparker och
inom andra naturskyddsområden, om det inte är förbjudet av andra
skyddsorsaker.
Landskapsvård (32-36 §§)
a) Ingen ersättning för landskapsvård
Statens skyldighet att betala ersättning måste också
gälla landskapsvård. Om ersättning inte behöver ges ut måste
markägaren kräva ändring av bestämmelserna i domstol och på egen
bekostnad. Detta leder till en lång rad dyra rättsprocesser som
kunde undvikas, om skador som är mer än betydande också ersätts
inom landskapsvården.
b) Samråd med markägaren
Paragraferna om landskapsvård säger ingenting om att
markägaren skall höras. Lagen om förvaltningsförfarande garante
rar inte att markägarna blir hörda, eftersom den inte ålägger
myndigheterna obligatorisk skyldighet att höra berörda parter.
c) Reklam- och förbudsskyltar
I Finland har det länge varit praxis att markägarna kan
till exempel sätta upp förbudsskyltar eller på något annat sätt
förhindra skadligt tillträde på markerna, om hans faktiska int
ressen kräver det. I 36 § 3 mom. ställs allemansrätten ovanför
markägarnas rättigheter.
Hotade arter (46 §) Definitionen på hotade arter bör
samordnas bättre med EU-direktivet.
Arter som kräver särskilt skydd (47 §) Skyddsprogram och
skyddsområden bör planeras och genomföras med hänsyn till vad som
stadgas i 2, 3 och 7 kap. om naturskyddsprogram. Skyddsinsatserna
måste ta sikte på att uppfylla kraven på en gynnsam skyddsnivå
och bevara arternas naturliga utbredningsområden i Finland.
Genomförande av naturskyddsprogram (50 §) Naturskydds
programmen bör genomföras med hänsyn till skyddsnivå och framför
allt de ekonomiska resurserna. I regel räcker det till med rest
riktioner i nyttjanderätten, vilket också är den billigaste
lösningen för staten. Skyddsinsatser måste i första hand genomfö
ras på frivillig väg, till exempel genom köp, markbyten, andra
typer av avtal, inlösning av nyttjanderätten till fast egendom
eller inskränkningar i ägarens rätt att använda fast egendom med
hjälp av inlösning.
Ägarns rätt att kräva inlösning (51 §) Den enskildes
rättsskydd kräver ett snabbare skydd. Dessutom måste skyddspro
gram upprättas framför allt innan lagen träder i kraft, men också
därefter. Två år vore en lämplig tid, särskilt om ersättningarna
kan dela upp på fyra år.
Statens inlösningsrätt (52 § 2 mom.) Det är billigare
för staten att införa restriktioner i nyttjanderätten av en
fastighet än att lösa in hela äganderätten utan att göra avsteg
från skyddsmålet. Ersättningens storlek bör bestämmas i samband
med inlösningsförrättningen.
Statens ersättningsskyldighet (53 § 1 mom.) Lagen saknar
en allmän ersättningsbestämmelse när det gäller till exempel
nätverket Natura 2000 och landskapszoner. Fornfynd behöver inte
ersättas.
Ersättning för tillfälligt åtgärdsförbud (55 §) Enligt
den gällande lagen bestämmer den regionala miljöcentralen om
tillfälligt åtgärdsförbud. Medborgarnas rättsskydd kräver att det
är någon annan myndighet, till exempel inlösningskommissionen,
som fattar beslut om tillfälliga åtgärdsförbud som förfaller. De
regionala miljöcentralerna har vanligen medgivit ersättningar som
varit underdimensionerade.
Besvärsrätt
Ändringssökande
Vi anser att lagförslaget tillåter alltför omfattande
ändringssökande. Så bör 61 och 63 §§ synas noggrannare.
I 61 § 3 mom. tillåts kretsen av ändringssökande bli
alltför stor. Om alla vars rätt eller intressen en sak kan gälla
generellt får besvärsrätt, finns det risk för att också de som
inte har någon faktisk besvärsrätt utnyttjar möjligheten.
I samma moment medges besvärsrätt även registrerade
lokala eller regionala sammanslutningar som avser att värna
naturen eller miljöskyddet. Det är inte rätt att föreningar
bildas bara för att utnyttja besvärsrätten i enskilda frågor.
Regionala miljöcentralers besvärsrätt (63 §) De re
gionala miljöministeriernas besvärsrätt inskränks över huvud
taget inte i relation till besvärsrätten vid beslut med stöd av
någon annan lag. Det är onödigt att de regionala miljöcentralerna
har rätt att anföra besvär, eftersom det i särslagar i regel
föreskrivs hur planer skall fastställas eller tillstånd beviljas
med hänsyn till naturskyddet. Vi anser att 63 § kan strykas.
Nätverket Natura 2000
a) Beviljande av tillstånd samt godkännande och fasts
tällande av planer (66 § 1 mom.)
Enligt larummet hindrar minsta lilla försämring i natur
värdena i ett område som ingår i Natura 2000 att tillstånd med
ges. Bestämmelsen är orealistisk.
b) Förverkligande av Nätverket Natura 2000 (68 §)
Paragrafen visar inte hur de områden som skall införli
vas i Natura 2000 bildas. Även om merparten av områdena redan nu
ingår i befintliga skyddsprogram, finns det risk för att områdena
inte ombildas till naturskyddsområden och markägarna går miste om
ersättningarna. Däremot förhindras en normal, rimlig och vettig
användning av områdena om tillstånd av alla de slag förbjuds och
ersättning inte betalas ut. Detta gäller till exempel vissa
strandskyddszoner.
Lag om ändring av byggnadslagen (6 a § och 123 d §)
Ändringarna beträffande byggnation i strandzoner är inte helt
genomtänkta. Förslaget försämrar markägarnas byggnadsrätt. Byg
gande i strandzoner är en fråga som inte bör behandlas tillsam
mans med naturvårdslagen. Frågan har ingenting att göra med
naturskydd utan gäller snarare markanvändning. Byggandet i
strandzoner bör tas upp i en totalrevidering av byggnadslagen. Då
bör kommunerna ges den huvudsakliga beslutanderätten i frågor som
gäller utbyggnad av strandzoner. I en totalrevidering av bygg
nadslagen kan kommunerna också ges större ansvar för planläggnin
gen.
Enligt 6 a § byggnadslagen får nybyggnader inte uppföras
eller marksubstanser tas i en strandzon vid hav eller vattendrag
utan en fastställd plan som avses i 123 b §. Enligt 123 d § skall
ärenden beträffande godkännande och fastställande av en strandp
lan behandlas i brådskande ordning.
Skyldigheten att godkänna och fastställa en strandplan
som markägaren har upprättat enligt byggnadslagen finns inte med
i 123 d §. Där sägs bara att strandplanen skall behandlas i
brådskande ordning. I propositionen motiverar regeringen 123 d §
bland annat med artikel 6.3 i EUs habitatdirektiv. Enligt bestäm
melsen i direktivet måste medlemsstaterna förbehållas rätten att
inte godkänna planer och projekt som försämrar naturvärdena i de
områden som införlivats i nätverket Natura 2000. Motiveringen är
helt felaktig eftersom den inte tar hänsyn till att gällande lag
inte kräver att en myndighet godkänner eller fastställer en
olaglig strandplan.
Paragraferna om byggande i strandzoner bör strykas och
frågan behandlas i samband med en totalrevidering av byggnadsla
gen. I vilket fall som helst får 123 d § 2 mom. inte ändras, om
man vill garantera medborgarnas rättsskydd.
Lag om ändring vattenlagen
I förslaget förbjuder 17 a § ändringar i bäddar och
källor i naturtillstånd utan undantagslov från vattendomstolen.
Enligt 1 mom. hindrar undantagslov att skyddsmålen för bäddar och
källor äventyras.
Paragrafen kräver tillstånd för ändringar i alla typer
av bäddar. Att tillståndskriterierna enligt vattenlagen knyts
till naturvårdslagen och prioriteringarna där medför fler ins
kränkningar i tillståndsförfarandet enligt vattenlagen.
Intressejämförelser enligt vattenlagen bör också i
framtiden tillämpas på regleringen av ändringar i mindre bäddar
och på tillståndsförfarandet.
Ikraftträdelsestadgandet
Vi föreslår följande tillägg till ikraftträdelsestadgan
det: "Denna lag tillämpas på ansökningsärenden som initieras
sedan denna lag har trätt i kraft."
På grundval av det ovanstående föreslår vi
att lagförslagen 3-9 och 11-
13 goskänns i enlighet med utskottets
betänkande och
att lagförslagen 1, 2 och 10
godkänns sålydande:
1.Naturvårdslag
I enlighet med riksdagens beslut stadgas:
1-4 §§
(Såsom i utskottets betänkande)
5 §
Gynnsam skyddsnivå
För de syften som nämnsi 1 § skall naturvårdsåtgärder
planeras och genomföras så att en skyddsnivå som är gynnsam för
landets skyddsbehövande naturtyper och vilda arter kan uppnås och
bibehållas i överensstämmelse med artikel 1 och 2.3 i habitatdi
rektivet.
(2 och 3 mom. utesl.)
6-13 §§
(Såsom i utskottets betänkande)
14 §
Undantag från fridlysningsstadgandet
I nationalparker och naturreservat är utan hinder av 13 §
sådana åtgärder tillåtna som en ändamålsenlig skötsel och använd
ning av naturskyddsområdet förutsätter och som inte äventyrar de
syften för vilka området inrättades. I dessa områden är det
tillåtet att
(1-9 punkten såsom i utskottets betänkande)
10) jaga i den mån verksamheten inte äventyrar ändamålet
med området.
(2 och 3 mom. såsom i utskottets betänkande)
15 §
(Såsom i utskottets betänkande)
16 §
Undantag från fridlysningsstadgandena angående vissa områden
Genom förordning kan stadgas om andra undantag från fridlys
ningsstadgandena för nationalparker och naturreservat än de som
nämns i 14 och 15 §§, om detta inte äventyrar syftet med att
området inrättades. Undantagen kan gälla bland annat försvarsmak
tens verksamhet, flygsäkerheten, (utesl.) eller bedriva naturnä
ringar, eller beaktandet av samernas rättigheter när området
används.
17-32 §§
(Såsom i utskottets betänkande)
33 §
Inrättande av landskapsvårdsområden
I beslutet att inrätta ett landskapsvårdsområde kan tas
in de bestämmelser som behövs för att bevara väsentliga drag i
landskapet. Bestämmelserna får dock inte medföra betydande olä
genheter för ägaren till fastigheten eller området, om staten
inte betalar ut ersättning för olägenheter.
(2 och 3 mom. såsom i utskottets betänkande)
35 §
(Såsom i utskottets betänkande)
36 §
Reklam- och förbudsskyltar
(1 och 2 mom. såsom i utskottets betänkande)
(3 mom. utesl.)
(4 mom. såsom 3 mom. i utskottets betänkande)
37 - 45 §§
(Såsom i utskottets betänkande)
46 §
Hotade arter
Genom förordning kan det stadgas att en sådan vildart
vars (utesl.) fortlevnad i Finland är i fara förklaras hotad.
47 §
Arter som kräver särskilt skydd
Genom förordning kan stadgas att en sådan hotad art som
uppenbart hotas av utrotning åtnjuter särskilt skydd. (utesl.)
Miljöministeriet skall vid behov utarbeta program enligt
2 kap. för att återuppliva beståndet eller bestånden av arter som
kräver särskilt skydd. Skyddsåtgärder bör planeras och genomföras
i avsikt att uppnå och bibehålla en gynnsam skyddsnivå i Finland
med hänsyn till deras naturliga utbredningsområde.
Skyddsområden kan inrättas för att bibehålla beståndet
eller bestånden av arter som kräver särskilt skydd. På inrättande
av sådana skyddsområden tillämpas bestämmelserna om inrättande av
andra skyddsområden i 2, 3 och 7 kap.
(2 - 4 mom. såsom i utskottets betänkande)
48 och 49 §§
(Såsom i utskottets betänkande)
50 §
Genomförande av naturskyddsprogram
(1 och 2 mom. såsom i utskottets betänkande)
Miljöministeriet kan besluta att till vissa delar avstå
från att genomföra ett naturskyddsprogram, om förutsättningar
enligt denna lag för att genomföra skyddet inte finns.
51 §
Ägarens rätt att kräva inlösning
När två år har gått sedan ett beslut att godkänna ett
naturskyddsprogram fattades och beslutet har vunnit laga kraft
har ägaren till ett område som ingår i programmet rätt, om inte
annat har överenskommits, att kräva inlösning enligt inlösnings
lagen för inlösning av ägande- eller nyttjanderätten till området
eller för begränsning av områdets användning.
I fråga om skyddsprogram och skyddsbeslut i 77 § räknas
den tid om två år, efter vilken områdets ägare har rätt att kräva
att naturskyddet genomförs, från denna lags ikraftträdande.
Inlösningen anhängiggörs genom en ansökan hos lantmäteribyrån om
förordnande om inlösningsförrättning. När ett naturskyddsområde
skall inrättas i ett privatägt område och skyddet inte kräver
inlösning av området, skall den regionala miljöcentralen fatta
beslut om inrättande av ett naturskyddsområde enligt 24 § 3 mom.
inom sex månader från det inlösningsförrättningen blev anhängig.
52 §
Statens inlösningsrätt
(1 mom. såsom i utskottets betänkande)
Miljöministeriet får utan tillstånd av statsrådet lösa
in ett område eller genom inlösning inskränka nyttjanderätten
till ett område som ingår i ett naturskyddsprogram som vunnit
laga kraft eller genom inlösning förvärva nyttjanderätten till
ett sådant område. Detsamma gäller ett område vars gränser i
ringa utsträckning avviker från vad som anges i naturskyddspro
grammet, under förutsättning att naturvården eller något annat
allmänintresse kräver inlösning.
(3 mom. såsom i utskottets betänkande)
53 §
Statens ersättningsskyldighet
Om denna lag, med undantag för 26 §, eller ett beslut
som har fattats med stöd av den åsamkar fastighetsägaren eller
innehavaren av en särskild rättighet betydelsefull olägenhet, har
han rätt att av staten få full ersättning därför. Ersättningss
kyldighet uppkommer inte förrän en ägare med stöd av 31 § eller
48 § 2 mom. har ansökt om tillstånd att få avvika från förbudet
och ansökan har avslagits. Om det är uppenbart att förutsättnin
gar för beviljande av tillstånd saknas kan förrättningen för att
bestämma ersättningen inledas utan tillståndsansökan.
(2, 3 och 4 mom. såsom i utskottets betänkande)
54 §
(Såsom i utskottets betänkande)
55 §
Tillfälligt åtgärdsförbud
(1 mom. såsom i utskottets betänkande)
Om skyddet senare förfaller och områdets ägare har
åsamkats betydelsefull olägenhet av åtgärdsförbudet, har han rätt
av staten få full ersättning för detta. Detsamma gäller, om ett
naturskyddsprogram med stöd av 50 § 3 mom. inte genomförs.
(Utesl.) Om den regionala miljöcentralen och områdets
ägare inte kommer överens om ersättningen, skall på ersättning
syrkarens yrkande beslut om den fattas vid en förrättning i fråga
om vilken i tillämpliga delar iakttas vad som stadgas om inlös
ningsförrättning.
56 - 60 §§
(Såsom i utskottets betänkande)
61 §
Besvär
(1 och 2 mom. såsom i utskottets betänkande)
Besvärsrätt tillkommer den vars rätt eller fördel saken
sannolikt berör. I andra ärenden än sådana som gäller ersättning
tillkommer besvärsrätt även kommunen i fråga. I andra ärenden än
sådana som gäller ersättning samt undantagslov som avses i 31 och
48 § 2 mom. tillkommer besvärsrätt även sådana registrerade
lokala eller regionala sammanslutningar vars syfte är att främja
naturvården eller miljövården. I fråga om statsrådsbeslut om
godkännande av ett naturskyddsprogram tillkommer besvärsrätt
också riksomfattande sammanslutningar av det slag som nämnts samt
riksomfattande sammanslutningar som bevakar markägarnas intres
sen.
(4 och 5 mom. såsom i utskottets betänkande)
62 §
(Såsom i utskottets betänkande)
63 §
Besvär över beslut enligt annan lag
(Utesl.)
64 och 65 §§
(Såsom i utskottets betänkande)
66 §
Beviljande av tillstånd samt godkännande
och fastställande av planer
En myndighet får inte bevilja tillstånd att genomföra
ett projekt eller godkänna eller fastställa en plan, om bedöm
nings- och utlåtandeförfarandet enligt 65 § 1 och 2 mom. visar
att projektet eller planen i hög grad äventyrar naturvärdena i
ett område som statsrådet föreslagit för Natura 2000 eller som
redan införlivats i nätverket.
(2 och 3 mom. såsom i utskottets betänkande)
67 §
(Såsom i utskottets betänkande)
68 §
Förverkligande av nätverket Natura 2000
Områden som införlivats i nätverket Natura 2000 skall,
så som tidigare i denna lag stadgas, så snabbt som möjligt och
senast inom sex år efter att kommissionen eller rådet har godkänt
området som ett område av gemenskapsintresse skyddas på ett sätt
som motsvarar syftet med skyddet. I de fågelskyddsområden som
avses i 64 § 1 mom. 1 punkten skall skyddet dock genomföras utan
dröjsmål sedan området har anmälts till kommissionen.
69 - 77 §
(Såsom i utskottets betänkande)
2.
Lag
om ändring av byggnadslagen
I enlighet med rikdagens beslut
ändras i byggnadslagen av den 16 augusti 1958 (370/58) 22 § 2
mom., 123 a § 3 mom., 123 b § 1 mom., (utesl.) 132 § 1 mom. och 2
mom. 1 punkten samt 138 a § 1 mom.,
av dessa lagrum 22 § 2 mom. sådant det lyder i lag av den 9
augusti 1968 (493/68), 123 a 3 mom. och 123 b § 1 mom. (utesl.)
sådana de lyder i lag av den 19 september 1969 (626/69) samt 132
§ 1 och 2 mom. 1 punkten och 138 a § 1 mom. i lag av den 17
augusti 1990 (696/90), samt
fogas till 1 §, sådan den lyder delvis ändrad genom nämnda lag
av den 17 augusti 1990 och lag av den 21 augusti 1995 (1062/95),
ett nytt 4 mom., varvid det nuvarande 4 mom. blir 5 mom., till 34
§, sådan den lyder delvis ändrad genom lag av den 18 januari 1985
(61/85), ett nytt 4 mom., till 95, sådan den lyder delvis ändrad
genom sistnämnda lag, ett nytt 4 mom., till 123 a §, sådan den
lyder i nämnda lag av den 19 september 1969, ett nytt 7 mom.,
till 124 §, sådan den lyder delvis ändrad genom lag av den 21
juli 1977 (580/77), ett nytt 2 mom., varvid de nuvarande 2 och 3
mom. blir 3 och 4 mom., till 138 a § sådan den lyder ändrad genom
lag av den 17 augusti 1990 och den 19 augusti 1994 (696/90 och
769/94 ett nytt 2 mom., varvid de nuvarande 2, 3 och 4 mom. blir
3, 4 och 5 mom. (utesl.) som följer:
1, (utesl.) 22, 34, 95, 123 a (utesl.), 124, 132 och 138
a §§ såsom i utskottets betänkande.
10.
Lag
om ändring av vattenlagen
I enlighet med riksdagens beslut
upphävs i vattenlagen av den 19 maj 1961 (246/61) 2 kap. 4 §,
ändras 1 kap. 18 § 2 mom., 6 kap. 1 § 2 mom. och 7 kap. 3 § 2
mom., dessa lagrum sådana de lyder, 1 kap. 18 § 2 mom. i lag av
den 20 juli 1992 (646/92) samt 6 kap. 1 § 2 mom. och 7 kap. 3 § 2
mom. i lag av den 30 april 1987 (467/87), samt
fogas till 1 kap. nya 15 a och 17 a §§ och före mellanrubriken
om allmännyttjande och övriga rättigheter med avseende å annan
tillhörigt område en ny 23 c § samt till 6 kap. en ny 2 a § som
följer:
17 a §
(1 mom. såsom i utskottets betänkande)
På reglering av och tillståndsförfarandet för ändring av
småbäddar tillämpas intressejämförelse enligt denna lag.
(3 mom. såsom 2 mom. i utskottets betänkande)
Ikraftträdelsestadgandet
(1 mom. såsom i utskottets betänkande)
Denna lag tillämpas på de ansökningsärenden som anhän
giggörs efter att denna lag trätt i kraft.
Helsingfors den 27 november 1996
Markku Koski /cent Hannu Takkula /cent
Tytti Isohookana-Asunmaa /cent Mari Kiviniemi /cent
II
Det är helt uppenbart att lagen om naturskydd kräver en
totalrevidering i och med att den stiftats så tidigt som i början
av seklet. Problemen har en helt annan räckvidd i dag än vad de
hade då. Den föreliggande propositionen till ny naturvårdslags
tiftning har efter en långt utdragen beredning och otaliga komp
romisser finslipats till en någorlunda acceptabel version. De
tekniska ändringarna under riksdagsbehandlingen har ytterligare
förbättrat lagen. Men tyvärr finns det fortfarande kvar vissa
brister i lagen.
I 5 §, där lagens syfte preciseras, introduceras beg
reppet gynnsam skyddsnivå. Vad som de facto avses med detta
begrepp är inte helt klart. Definitionen av gynnsam skyddsnivå
för arter går längre än vad EU-direktiven förutsätter, något som
bland annat grundlagsutskottet fäst sig vid. Den rätt vagt utfor
made texten ger fritt spelrum för tillämpning av de detaljpara
grafer som uppgjorts med utgångspunkt i denna paragraf.
Utskottet hade i enlighet med den andra avvikande åsik
ten i jord- och skogsbruksutskottets utlåtande bort konstatera:
"Utskottet finner denna prin
cip viktig och anser att tolkningen av
[5 §] inte får leda till alltför om
fattande befogenheter vid tillämpning
av naturvårdslagen och därmed göra det
svårare att bedriva ett normalt jord-
och skogsbruk eller försvåra markäga
rens situation på ett sätt som strider
mot habitatdirektivet".
I 51 § sägs att en markägare har rätt att kräva att ett
område som ingår i ett naturskyddsprogram skall inlösas när fyra
år har gått sedan beslutet att godkänna naturskyddsprogrammet
fattats. I lagberedningsskedet föreslogs att tiden skulle vara
två år. Samtidigt anges (53 §) att staten blir ersättningsskyldig
först när ägaren drabbas av betydelsefull olägenhet. Vår lags
tiftning känner också till andra begrepp som kommer i fråga när
det blir aktuellt med ersättningsskyldighet, bland annat betydan
de olägenhet och olägenhet som är större än ringa. Det är klart
att gränsen mellan dessa begrepp i sista hand dras vid rättspro
cesser som kommer att dra ut i det oändliga.
Med stöd av det ovan sagda föreslår jag
att lagförslagen 2-13 i pro
positionen godkänns i enlighet med
utskottets betänkande och
att det första lagförslaget i
propositionen godkänns sålydande:
1.Naturvårdslag
5 §
Gynnsam skyddsnivå
För de syften som nämns i 1 § skall naturvården utformas
så att en skyddsnivå som är gynnsam för de av landets naturtyper
och vilda arter som är i behov av skydd kan uppnås och bibehål
las.
(2 och 3 mom. såsom i utskottets betänkande)
51 §
Ägarens rätt att kräva inlösning
När två år har gått sedan ett beslut att godkänna ett
naturskyddsprogram fattades och beslutet har vunnit laga kraft
har ägaren till ett område som ingår i programmet rättat kräva
att området inlöses, om programmet inte har genomförts i detta
område eller överenskommelse om saken inte har träffats.
(2 mom. såsom i utskottets betänkande)
Helsingfors den 27 november 1996
Sakari Smeds /fkf
