Gå till riksdagens webbplats suomi

DOKUMENT MiUB 8/1996 rd


                           MiUB 8/1996 rd - RP 79/1996 rd

                                             Miljöutskottets betänkande
                                    8/1996 rd
                                             Regeringens proposition med
                                    förslag till revidering av naturvårds
                                    lagstiftningen

                  Riksdagen remitterade den 29 maj 1996 proposition
         79/1996 rd till miljöutskottet för beredning.
                  Utskottet har i detta sammanhang också behandlat rdm.
         Helles m.fl. lagmotion 2/1995 rd med förslag till lag om ändring
         av byggnadslagen, som riksdagen remitterade till utskottet den 7
         april 1995, och rdm. Lahtelas m.fl. lagmotion 29/1996 rd med
         förslag till naturvårdslag, som riksdagen remitterade till ut-
         skottet den 3 december 1996.
                  Grundlagsutskottet, lagutskottet och jord- och skogs
         bruksutskottet har enligt riksdagens beslut lämnat utlåtanden
         till utskottet. Utlåtandena (GrUU 21/1996 rd, LaUU 12/1996 rd och
         JsUU 13/1996 rd) ingår som bilagor till betänkandet.
                  Utskottet har hört miljöministern Pekka Haavisto, över
         direktören Pekka Kangas, regeringsrådet Hannu Karjalainen, natur
         vårdsdirektören Ilkka Heikkinen och äldre regeringssekreteraren
         Lauri Nordberg vid miljöministeriet, lagstiftningsrådet Arto
         Kosonen vid utrikesministeriet, lagstiftningsdirektören Pekka
         Vihervuori vid justitieministeriet, konsultative tjänstemannen
         Pekka Pelkonen och budgetsekreteraren Elina Selinheimo vid fi
         nansministeriet, miljödirektören Veikko Marttila vid jord- och
         skogsbruksministeriet, överinspektören Heikki Vartiainen vid
         handels- och industriministeriet, justitiekanslersadjointen Jukka
         Pasanen, regeringsrådet Erkki Hollo vid förvaltningsdomstolen,
         enhetschefen Heikki Toivonen och utredaren Jukka-Pekka Jäppinen
         vid Finlands miljöcentral, direktören Jarmo Louvo vid Sydöstra
         Finlands miljöcentral, byråchefen Esko Räsänen vid Västra Fin
         lands miljöcentral, överdirektören Elias Pohtila vid Skogsforsk
         ningsinstitutet, lantmäterirådet Pauli Karvinen vid Lantmäteri
         verket, kommundirektören Jan-Erik Helenelund från Malax kommun,
         byggnadsinspektören Eero Tulppo från Rovaniemi landskommun,
         planeringschefen Jaakko Ravaska vid Pohjois-Pohjanmaan liitto,
         konsultative tjänstemannen Timo Hannula vid Lapin liitto, chefs
         juristen Leena Karesuo vid Finlands Kommunförbund, avdelningsche
         fen Jukka Luokkamäki vid Industrins och Arbetsgivarnas Central
         förbund, direktören Markku Tornberg vid Centralförbundet för
         Lant- och Skogsbruksproducenter MTK, miljövårdschefen Leena
         Nurmento vid Eldelegationen, generalsekreteraren Matti Vatilo vid
         Finlands Arkitektförbund, avdelningschefen Heikki Lindroos vid
         Skogsindustrin rf, vicehäradshövdingen Kari Kyttälä vid Jordägar
         nas Förbund rf,. avdelningschefen Kari Kilpinen vid Kalatalouden
         Keskusliitto, skyddsdirektören Lassi Karivalo vid Finlands WWF,
         generalsekreteraren Esko Joutsamo vid Finlands naturskyddsför
         bund, skogsansvarige Juha Pennanen vid Naturförbundet för ungdom,
         sekreteraren för internationella ärenden Juha-Pekka Ripatti vid
         Jägarnas Centralförbund, ordföranden Pentti Näreaho vid Skogs
         branschens funktionärsförbund rf, försäljningschefen Paavo Sipola
         vid Hirsitaloteollisuus ry och teknologie doktorn Timo Lindborg.
                  Dessutom har överdirektören Markku Mäkinen och konsulta
         tive tjänstemannen Alpo Kuparinen vid handels- och industriminis
         teriet, direktören Erkki Kellomäki och överinspektören Rauni
         Itkonen vid Tavastlands miljöcenetral, planläggningschefen Kimmo
         Mustonen från Kuusamo kommun, vice ordföranden Lauri Jääskeläinen
         vid Rakennustarkastusyhdistys och juris licentiaten Jukka-Pekka
         Tolvanen lämnat skriftliga utlåtanden till utskottet.
                  Under en resa till Rovaniemi och Sodankylä hörde utskot
         tet kommundirektören Seppo Maula från Kittilä kommun, distrikt
         chefen Ahti Silvennoinen vid Geologiska forskningscentralen,
         advokaten Hannu Lukkarila vid Lapplands jaktvårdsdistrikt samt
         ombudsmannen Jouni Filppa vid Paliskuntain Yhdistys.
                              Regeringens proposition och lagmotionerna

                  Propositionen avser en totalrevidering av lagen om
         naturskydd. Ett av de främsta syftena med reformen är att genom
         föra Europeiska gemenskapens två naturvårdsdirektiv, rådets
         direktiv om bevarande av livsmiljöer samt vilda djur och växter
         och rådets direktiv om bevarande av vilda fåglar.
                  I lagen föreslås ett kapitel om naturskyddsplanering som
         reglerar upprättandet av rikstäckande naturskyddsprogram. Bestäm
         melserna om inrättande avnaturskyddsområden på statsägda områden
         förslås bli kompletterade och justerade. Fridlysningsproceduren
         för privatägda områden skall i stort sett bibehållas. Den begrän
         sade metodarsenalen i den gällande lagen om naturskydd föreslås
         bli räddad. För att värna ett hållbart nyttjande av stränderna
         föreslås skyldighet att planlägga strandzoner vid hav och vatten
         drag. De gällande bestämmelserna om artskydd ses över.
                  I naturvårdslagen föreslås bli stadgat om hur naturskyd
         det skall genomföras. Ägaren till ett område som tagits in i ett
         skyddsprogram får rätt att kräva inlösning av området när fyra år
         har gått sedan beslutet om programmet fattades. Bestämmelsen om
         ersättningsskyldighet ställer "betydelsefull olägenhet" som gräns
         för ersättning. Om gränsen överskrids har staten skyldighet att
         ersätta de olägenheter skyddet åsamkat ägaren till fullt belopp.
                  Förslaget utgår från att länsrätten skall vara den
         allmänna besvärsmyndigheten i mellaninstans. Vissa sammanslutnin
         gar får också rätt att besvära sig över naturskyddsbeslut. Bes
         tämmelser om EG-nätverket Natura 2000 föreslås ingå i 10 kap.
         naturvårdslagen. De skall inte gälla andra naturskyddsområden.
                  Naturvårdslagen med anknytande lagändringar föreslås
         träda i kraft samtidigt med skogslagen, som är under behandling i
         riksdagen, dvs. den 1 januari 1997.
                  I lagmotion 2/1995 rd föreslås ett rikstäckande allmänt
         regelverk för förbud mot byggande på stränder. Enligt förslaget
         skulle det inte vara tillåtet att bygga närmare än 100 meter från
         srandlinjen. Om för området fastställs en stadsplan eller bygg
         nadsplan som tillåter byggande kan byggande dock komma i fråga.
         Också existerande byggnader får stå kvar och får repareras och
         byggas ut normalt.
                  I lagmotion 29/1996 rd föreslås en ändring i 40 § i den
         föreslagna naturvårdslagen som innebär att ett fridlyst djur som
         påträffas dött får tas om hand. Enligt propositionen är detta
         förbjudet. Tvärtom bör folk uppmuntras att ta tillvara döda djur
         eftersom museerna på detta sätt får mer undersökningsmaterial. De
         fridlysta döda djur som inte behövs för vetenskapliga ändamål
         kommer till stor nytta hos konservatorer. Bestämmelsen bör därför
         ändras så att i obestridliga fall när döden inte är förknippad
         med något brott får närmaste polis överlåta djuret också till
         någon annan än ett naturvetenskapligt museum eller en motsvarande
         inrättning.
                           Utskottets ställningstaganden

                                 Allmän motivering

                  Allmänt
                  Den gällande lagen om naturskydd härstammar från 1920-
         talet och uppfyller inte längre dagens krav. Miljöutskottet anser
         att lagstiftningen nödvändigt måste revideras. Den måste ses över
         också därför att Finland skall kunna uppfylla de förpliktelser
         som det åtagit sig genom internationella fördrag och medlemskapet
         i Europeiska unionen.
                  Utskottet har satt sig in i propositionen med förslag
         till naturvårdslagstiftning med stor omsorg och framhåller att de
         grundläggande utgångspunkterna är lyckade. Det har dock gjort den
         iakttagelsen att lagförslaget behöver preciseras på vissa punk
         ter. Ändringsförslagen motiveras i betänkandets detaljmotivering.
                  I detaljmotiveringen tar utskottet upp vissa centrala
         synpunkter som kommit fram vid utfrågningen av sakkunniga samt
         anmärkningar i de andra utskottens utlåtanden, men som inte har
         ansetts kräva ändringar i lagförslagen.
                                    De sakkunnigas synpunkter

                  Utfrågningen. Flera sakkunniga ansåg att skyldigheten
         att höra dem som saken berör är bristfälligt reglerad i den
         föreslagna nya naturvårdslagen.
                  Miljöutskottet påpekar att behandlingen av ärenden med
         stöd av naturvårdslagen är ett förvaltningsförfarande. I lagen om
         förvaltningsförfarande (598/82) finns bestämmelser om hörande av
         part och tillkännagivande av anhängighet i det fall att ett
         ärende kan ha en betydande verkan inom ett vidsträckt område
         eller på ett stort antal personers förhållanden. Vidare reglerar
         lagen om delgivning i förvaltningsärenden (232/66) enskild och
         offentlig delgivning av ett förvaltningsärende. Dessa lagar är
         allmänna lagar som skall iakttas i all förvaltning.
                  Den gällande lagstiftningsprincipen är att det i en
         speciallag inte hänvisas till tillämpningen av en allmän lag.
         Dessutom skall det finnas särskilda skäl för att det i en spe
         ciallag skall gå att avvika från bestämmelserna i en allmän lag.
                  Miljöutskottet menar att de grundläggande bestämmelserna
         i lagen om förvaltningsförfarande och lagen om delgivning i
         förvaltningsärenden i princip räcker till vid behandling av
         ärenden enligt naturvårdslagen. Regeringen föreslår dock särskil
         da bestämmelser om hörande och delgivning (bl.a. 8, 30 och 64 §§)
         i vissa bestämmelser i naturvårdslagen. Av det utkast till natur
         vårdsförordning som utskottet fått framgår dessutom att hörande
         förfarandet i vissa delar kommer att preciseras genom förordning.
                  På det hela taget räcker bestämmelserna om hörande och
         delgivning väl till för att värna medborgarnas rättsskydd, menar
         miljöutskottet. Det understryker dock betydelsen av att allmänhe
         ten informeras enligt 8 § för att det skall väcka en offentlig
         debatt om naturskyddsprogrammen. Lagen anger inte vilken form
         informationen skall ha och därför bör myndigheterna pröva vilken
         väg den bäst går fram.
                  När ett naturskyddsprogram läggs upp bör också den
         regionala miljöcentralen enligt utskottets mening gå ut med sådan
         information om saken att en offentlig debatt blir möjlig. Det är
         viktigt att informationen är ute i god tid för att garantera att
         en debatt verkligen blir av.
                  Gruvdrift. Enligt föreslagna 15 § är det tillåtet inom
         naturskyddsområden att göra geologiska undersökningar och bedriva
         malmletning med tillstånd av den myndighet som svarar för för
         valtningen av området. I motiveringen till 17 § framhålls dock
         att "Gruvdrift och naturvård är markanvändningsformer som nästan
         alltid utesluter varandra, och gruvdrift är alltså inte möjligt i
         naturskyddsområden".
                  Om lagen medger malmletning med tillstånd utan möjlighet
         till gruvdrift är det enligt flera av de sakkunniga som utskottet
         hört helt uppenbart att naturskyddsområdena inte kommer att
         undersökas med tanke på malmletning. Enligt en utredning till
         utskottet finns det geologiskt gynnsamma områden för malmletning
         som dock inte har undersökts närmare inte minst i norra och östra
         Finland. Dessa områden och såväl nuvarande som föreslagna naturs
         kyddsområden är delvis överlappande.
                  Efter utredning av frågan har miljöutskottet den upp
         fattningen att den nya naturvårdslagen inte ställer nya hinder
         vare sig för malmletning eller gruvdrift.
                  Förslaget att det behövs tillstånd för geologiska under
         sökningar och malmletning stämmer överens med gällande praxis. På
         denna punkt har det inte kommit fram några konflikter att tala
         om. Utskottet menar att det är helt motiverat att bibehålla
         tillståndsplikten för att naturskyddsmyndigheterna och malmletar
         nas sinsemellan skall kunna komma överens om var och med vilka
         metoder arbetet utförs.
                  Den föreslagna naturvårdslagen förbjuder gruvdrift i
         naturskyddsområden. En motsvarande bestämmelse ingår i 2 § i den
         gällande lagen om naturskydd. Således har gruvdrift i naturskydd
         sområden bara varit möjlig genom att fredningen av ett område har
         upphävts helt eller i vissa delar. Den föreslagna naturvårdslagen
         innebär ingen förändring i den rådande situationen på författ
         ningsnivå. Utskottet är för att den nuvarande situationen bibe
         hålls, för det är alltid skäl att pröva från fall till fall om
         gruvdrift skall tillåtas eller inte i ett skyddsområde.
                  Om gruvdrift anses viktigare än naturskydd, kunde frid
         lysningen av ett område upphävas helt eller i vissa delar enligt
         följande. Nationalparker, naturreservat och andra naturskyddsom
         råden på mer än 100 hektar i områden som tillhör staten skall
         både dras in och inrättas genom lag eller förordning (11, 12 och
         17 §§). Beslut om indragning av andra naturskyddsområden på högst
         100 hektar som är i Forststyrelsens eller försvarsministeriets
         besittning fattas av det behöriga verket (17 §). Den regionala
         miljöcentralen beslutar om skyddet av ett privatägt naturskydd
         sområde skall hävas eller lindras (27 §).
                  Om gruvdriften kan anses ha obetydliga konsekvenser för
         skyddsmålen kan det bestämmas genom förordning om områdesvisa
         avvikelser från bestämmelsen om fridlysning av ett naturskyddsom
         råde (16 §).
                  Malmletning och geologiska undersökningar är likaså
         tillåtna med myndigheternas tillstånd i områden som hör till
         nätverket Natura 2000. Malmletning och geologiska undersökningar
         är exempel på aktiviteter som bara i undantagsfall kan skada
         naturvärdena i ett område inom nätverket Natura 2000 i betydande
         grad, och därför behövs det i normala fall inte någon konsekvens
         bedömning enligt 65 §, utan tillstånd kan beviljas utan hinder av
         66 § 1 mom. Enligt föreslagna 66 § 2 mom. kan statsrådets allmän
         na sammanträde medge tillstånd för ett projekt som försämrar
         naturvärdena i ett område som hör till nätverket Natura 2000, om
         projektet kan genomföras av ett skäl som är tvingande på grund av
         ett ytterst viktigt allmänt intresse och det inte finns någon
         alternativ lösning. Enligt 69 § kan statsrådet också besluta att
         skyddet av ett område som införlivats i Natura 2000 kan hävas.
                  Med stöd av det ovan anförda understryker utskottet att
         påståendet i propositionens motivering att gruvdrift inte är
         möjligt i naturskyddsområden är för enkelspårigt. Naturvårdslagen
         innebär ingen förändring i den rådande situationen för gruvdrift,
         varför slutledningen är att gruvdrift och naturskydd bara huvud
         sakligen är former av markanvändning som utesluter varandra.
                  En nyhet på författningsnivå är den föreslagna ändringen
         i gruvlagen, som knyter an till den föreslagna naturvårdslagen.
         Den går ut på att beslut som bygger på gruvlagen skall fattas med
         hänsyn inte bara till bestämmelserna i gruvlagen utan också med
         hänsyn till 4, 9, 39, 42, 47 - 49, 55 och 56 §§ samt 10 kap.
         naturvårdslagen.
                  Miljöutskottet omfattar ändringsförslaget. Gällande
         gruvlag förpliktar bara den som bedriver verksamheten att iaktta
         naturskyddslagens stadganden. Motiverat att utsträcka skyldig
         heten också till de myndigheter som fattar beslut enligt gruv
         lagen.
                  Det är motiverat att skyldigheten utsträcks till att
         också gälla myndigheter som fattar beslut enligt gruvlagen. De
         viktigaste myndighetsbesluten på denna punkt är beslut om att
         godkänna inmutningsansökningar och fastställa gruvdistrikt.
                                    Utlåtandena av andra utskott

                  Frågorna i detta avsnitt har också tagits upp av flera
         av de sakkunniga som miljöutskottet hört.
                  Gynnsam skyddsnivå. Grundlagsutskottet anför att miljö
         utskottet bör bedöma behovet av att precisera 5 § 3 mom. i den
         föreslagna naturvårdslagen, eftersom definitionen på skyddsnivån
         för en art avviker från habitatdirektivet, som skall genomföras
         genom naturvårdslagen. Direktivet hänvisar inte till enskilda
         förekomstplatser utan mera generellt till bevarande av livskraf
         tiga arter inom deras eget utbredningsområde.
                  Efter utredning av frågan har miljöutskottet beslutat
         stödja regeringens proposition. Föreslagna 5 § avser att ange
         målen för naturskyddsnivån i Finland. Det är fråga om en målfor
         mulering på nationell nivå som avser att värna skyddet av vår
         finländska natur och dess mångfald. Vi bör ställa upp målen för
         naturskyddet i Finland utifrån våra egna nationella utgångspunk
         ter oberoende av att meningen är att genomföra Europeiska gemen
         skapernas habitat- och fågeldirektiv genom lagen på samma gång.
         Vidare understryker utskottet att det också i propositionens
         motivering nämns att föreslagna 5 § är en typisk målparagraf. Den
         är därmed inte direkt tillämplig i enskilda fall. Också jord- och
         skogsbruksutskottet poängterar att 5 § är en typisk målparagraf.
         För att värna en gynnsam skyddsnivå för en viss djur- eller
         växtart är det möjligt att skrida till åtgärder enligt 6 kap. 38
         § (Fridlysning av djurarter), 42 § (Fridlysning av växtarter), 46
         § (Hotade arter) eller 47 § (Arter som kräver särskilt skydd).
         Genom att tillämpa dessa paragrafer i detalj uppfylls kraven i
         målparagrafen.
                  Ersättningsregler. Grundlagsutskottet anser att miljö
         utskottet med fördel kunde utreda om inte ersättningsreglerna
         kunde schematiseras och förenklas genom att alla förluster som
         beror på naturvårdslagen och som åsamkat ägaren betydelsefull
         olägenhet omfattas av statens ersättningsskyldighet. På så sätt
         kan det säkerställas att bestämmelsen har adekvat täckning. Också
         jord- och skogsbruksutskottet understryker att statens ersätt
         ningsskyldighet bör täcka alla begränsningar som kan ställas
         utifrån naturvårdslagen på jord- och skogsbruksfastigheter och
         som kan åsamka ägaren betydelsefull olägenhet.
                  Miljöutskottet framhåller att det i den föreslagna
         naturvårdslagen finns åtminstone två punkter som det inte går att
         hänvisa till i ersättningsbestämmelserna. Ett beslut av kommunen
         om fridlysning av ett naturminnesmärke på privatägd mark (26 §)
         leder inte till ersättningsskyldighet, även om det åsamkar mark
         ägaren betydelsefull olägenhet, eftersom beslutet förutsätter
         markägarens samtycke. Regleringen av landskapsvårdsområden (34 §)
         föreslås bygga på principen att bestämmelser som åsamkar fas
         tighetsägaren betydelsefull olägenhet inte alls får meddelas.
                                    Övergångsbestämmelser. Grundlagsutskottet
begärde en
         bedömning av miljöutskottet av behovet av särskilda övergångsbe
         stämmelser på grund av att besvärsinstansen ändras i 138 a § i
         förslaget till ändring av byggnadslagen.
                  Efter utredning har miljöutskottet kommit till den
         slutsatsen att någon övergångsbestämmelse inte behövs. Enligt
         erhållen utredning ser det ut att finnas mycket få fall där
         besvär över ett kommunalt beslut om byggnadsordningen är anhängi
         ga när lagen träder i kraft. Det kommer uppenbarligen inte att
         bereda några större problem att hänskjuta dem till länsrätterna.
                  Vidare anser grundlagsutskottet att miljöutskottet bör
         överväga om det åttonde och det tionde lagförslaget bör komplet
         teras med övergångsbestämmelser som inskränker tillämpningen av
         bestämmelserna i lagen till ansökningsärenden som blir anhängiga
         när lagen har trätt i kraft. Grundlagsutskottet hänvisar på denna
         punkt till den långa behandlingstiden för tillståndsärenden som
         bygger på gruvlagen och vattenlagen. Också jord- och skogsbruk
         sutskottet uppmärksammar i sitt utlåtande frånvaron av en över
         gångsbestämmelse i vattenlagen.
                  Miljöutskottet påpekar att frånvaron av övergångsbestäm
         melser i de lagar som har samband med naturvårdslagen beror på
         att Europeiska gemenskapernas habitatdirektiv inte känner till
         några övergångstider. Om gruvlagen, vattenlagen eller andra
         anknytande lagar kompletterades med övergångsbestämmelser, skulle
         Finland inte kunna göra en anmälan till Europeiska unionen om att
         direktiven genomförs förrän efter en obestämd tid. Å andra sidan
         skulle övergångsbestämmelserna inte förändra läget, eftersom
         habitatdirektiven är direkt tillämplig rätt så som lagutskottet
         framhåller i sitt utlåtande.
                  Lagutskottet uppmärksammar dock i sitt utlåtande att
         väckta ansökningsärenden oberoende av att övergångsbestämmelser
         saknas skall behandlas enligt god förvaltningssed i hela landet,
         dvs. de nya bestämmelserna skall tillämpas med lämplig flexibili
         tet och utan krav på onödiga extra utredningar. Om det på denna
         punkt framkommer problem i praktiken skall förvaltningspraxis
         styras med tillräckligt detaljerade generella anvisningar.
                  Lagutskottet påpekar framför allt i fråga om strand
         planeringen att den bör tillåtas bara utifrån en fastställd plan
         eller med undantagslov. På grund av strandbyggandets förmögenhet
         saspekt är det viktigt att 123 d § byggnadslagen, som nu föreslås
         bli ändrad, tolkas så att strandplanering med ett visst markäga
         rintresse skall ske inte bara i brådskande ordning, så som före
         skrivs i paragrafen, utan också med tillbörlig hänsyn till markä
         garens partsställning. Oberoende av den skenbart radikala änd
         ringen i 123 d §  byggnadslagen ger bestämmelserna alltså inte
         rätt att förkasta en markägares redan inlämnade strandplaneansö
         kan på vilka grunder som helst. Ansökan kan förkastas bara på den
         grunden att planen inte uppfyller de krav som ställs på en plan i
         byggnadslagen.
                  Miljöutskottet omfattar ställningstagandena i lagutskot
         tets utlåtande.
                  Gamla skyddsprogram. Grundlagsutskottet anser att det
         för det faktiska rättsskyddet är viktigt att ersättningar på
         grund av gamla skyddsprogram betalas utan dröjsmål.
                  Miljöutskottet framhåller att regeringen efter proposi
         tionen om naturvårdslagstiftning den 4 juni 1996 godkänt ett
         program för finansiering av gamla naturskyddsprogram. Finans
         ieringsprogrammet utgår från att avtal om förvärv eller finan
         siering av skyddsområden ingås med markägarna fram till det nya
         årtusendet, markbyten fram till 2004 och att de sista ersättnin
         garna skall vara betalda fram till 2007. Till dem som är med om
         det periodiserade betalningsprogrammet betalas ränta på transfe
         rerade poster enligt inlösningslagen. Finansieringsprogrammet
         började verkställas redan genom 1996 års tilläggsbudget och ingår
         också i budgetpropositionen för 1997.
                  Tillfälligt åtgärdsförbud. Jord- och skogsbruksutskottet
         framställer att miljöutskottet utreder om inte den föreslagna
         tidsfristen på högst två år för tillfälligt åtgärdsförbud (55 §)
         kunde förkortas.
                  Miljöutskottet påpekar att den föreslagna maximitiden är
         lika lång som i gällande lag. Det är inte motiverat att förkorta
         den, eftersom de fall där åtgärdsförbud eventuellt måste tilläm
         pas är mycket olika. Dessutom drar förhandlingarna med markägarna
         vanligtvis långt ut på tiden.
                  Miljöcentralens rätt att besvära sig. Föreslagna 63 §
         medger den regionala miljöcentralen rätt att besvära sig över ett
         beslut som fattats enligt någon annan lag, när det är fråga om
         att bevaka ett naturvårdsintresse. Lagutskottet framhåller att de
         sakkunniga i sina utlåtanden har fört fram mycket motstridiga
         åsikter om bestämmelsen. Det säger dock "att den föreslagna
         bestämmelsen svarar mot rådande rättspraxis och att en motsvaran
         de bestämmelse redan ingår i vattenlagen och lagen om miljötills
         tåndsförfarande. Det anser bestämmelsen vara på sin plats för att
         tolkningsproblem skall kunna undvikas. Vidare uppmärksammar
         utskottet att det är fråga om ändringssökande i en domstol och
         att avgörandena i dessa fall sker enbart på rättsliga grunder. I
         praktiken begränsas ändringssökande på mindre befogade grunder
         också av bestämmelserna om skyldighet att ersätta rättegångskost
         nader i förvaltningsprocesslagen." Miljöutskottet omfattar la
         gutskottets ställningstagande.
                  Jord- och skogsbruksutskottet anser att även skogscent
         ralerna skall ha en sådan besvärsrätt som avses i paragrafen.
         Vidare bör det stadgas på lägre nivå än lag om samrådsskyldighet
         för miljömyndigheterna och skogsmyndigheterna för att besvärs
         gränsen skall ligga på lämplig höjd.
                  Av ett utkast till miljövårdsförordning som miljöutskot
         tet fått framgår att den avses innehålla ett flertal bestämmelser
         om samråd mellan miljömyndigheterna och skogsmyndigheterna i
         frågor som är viktiga med tanke på skogsbruket. Miljöutskottet
         understödjer inte jord- och skogsbruksutskottets förslag om
         utvidgad besvärsrätt. Det är inte behövligt att medge skogscent
         ralerna besvärsrätt över andra myndigheters beslut på den grunden
         att beslutet står i strid med naturvårdslagen.
                  Flador och glon. Jord- och skogsbruksutskottet föreslår
         vidare att miljöutskottet utreder om begreppen "flada" och "glo",
         som 15 a § i vattenlagen föreslås bli kompletterade med, är
         lämpliga eller inte.
                  Enligt vad utskottet har fått veta har språkbyrån vid
         forskningscentralen för de inhemska språken haft propositionsut
         kastet för granskning. Språkbyrån har inte anfört några anmärk
         ningar mot begreppen.
                  Ortsbornas rättigheter. Jord- och skogsbruksutskottet
         konstaterar ytterligare i sitt utlåtande: "Naturvårdslagen medför
         inte i sig någon ändring i medborgarnas möjligheter att bedriva
         jakt i de nuvarande nationalparkerna och i andra naturskyddsområ
         den, jakt är ju förbjuden genom förordning i alla naturparker.
         För att det inte skall ske några försämringar på denna punkt
         längre fram heller i denna för ortsborna så viktiga fråga föres
         lår utskottet att miljöutskottet i sitt betänkande förutsätter
         att ortsborna skall ha samma jakträttigheter i naturskyddsom
         rådena som de har när propositionen om naturvårdslagen avläts."
                  Miljöutskottet betonar också att den nya lagen inte
         inverkar på ortsbornas rättigheter vad gäller gamla naturskydd
         sområden. Om fridlysningsbestämmelserna om gamla skyddsområden
         ändras längre fram, kan det vara fråga om att utvidga eller
         inskränka ett område eller häva fridlysningen. Ändringar bör
         göras och beslut om avvikelser enligt 15 och 16 §§ naturvårdsla
         gen fattas med hänsyn till ortsbornas rättigheter. Vidare bör
         myndigheterna beakta eventuella rättigheter enligt annan lags
         tiftning och andra uppnådda rättigheter.
                                    Uppföljning och verkställighet

                  Naturvårdslagstiftningen är typiskt sådan lagstiftning
         som nödvändigt innehåller en lång rad flexibla bestämmelser.
         Därför är det enligt utskottets mening viktigt att miljöministe
         riet ger akt på att en enhetlig praxis följs vid tillämpningen av
         lagstiftningen inom de olika miljöcentralernas områden. Vidare
         bör miljöministeriet hela tiden ge akt på hur lagstiftningen
         fungerar och vid behov vidta åtgärder för att rätta till even
         tuella missförhållanden.
                  Den nya lagstiftningen innebär nya uppgifter för de
         regionala miljöcentralerna. Därför bör miljöministeriet se till
         att utverka adekvata resurser för naturvårdsuppgifterna.
                                                   Detaljmotivering

                  1  Naturvårdslagen

                  9 §. Naturskyddsprogrammets rättsverkningar. Utgående
         från jord- och skogsbruksutskottets utlåtande föreslår miljöut
         skottet att 1 mom. tydliggörs och att det klart framgår att
         rättsverkningarna enbart gäller program som godkänts av stats
         rådet.
                  10 §. Naturskyddsområden och förutsättningar för inrät
         tandet av dem. Ordet naturpark som förekommer i den gällande
         lagen föreslås bli ersatt med ordet naturreservat. Grundlagsut
         skottet, som har tagit fasta på det finska ordet "luonnonsäästiö"
         anser att det med fördel kunde prövas om det är befogat att
         införa ett språkligt sett säreget begrepp som detta.
                  Enligt miljöutskottet bör det gamla begreppet naturpark
         stå kvar. Begreppet är väl inarbetat och innehållsmässigt helt
         klart för medborgarna. Utskottet föreslår därför att paragrafen
         ändras i enlighet härmed.
                  Ändringen leder till motsvarande ändringar i 12 - 16, 18
         och 20 §§.
                  22 §. Införlivning av områden i ett naturskyddsområde.
         För klarhetens skull vill utskottet påpeka att skyddsbestämmel
         serna för ett område som införlivas i ett naturskyddsområde
         gäller från tidpunkten för kungörelsen enligt 3 mom.
                  24 §. Inrättandet av naturskyddsområden. Här har utskot
         tet blivit uppmärksamgjord hur den som saken gäller skall få
         vetskap om ett skyddsbeslut, eftersom paragrafen i motsats till
         22, 30 och 47 §§ saknar bestämmelser om anslag och kungörelse.
                  Enligt 4 mom. skall i fastighetsregistret göras en
         anteckning om inrättandet av ett naturskyddsområde. Detta förfa
         rande gör det möjligt att få vetskap om begränsningar för områ
         det.
                  30 §. Ikraftträdelse av förbud. För att tydliggöra saken
         vill utskottet också i denna paragraf påpeka att förbudet mot att
         ändra en skyddad naturtyp gäller från kungörelsetidpunkten enligt
         1 mom. Bestämmelser om anteckning av skyddsbeslut i fastighets
         registret tas in i en förordning.
                  Skyddet av ett område kan enligt 3 mom. hävas om natur
         värdena i området som hör till en skyddad naturtyp gått förlora
         de. Skyldigheten att återbetala ersättningar regleras därvid
         genom föreslagna 27 § 3 mom. Skyldigheten att återbetala ersätt
         ningar gäller då bara i de fall att finansieringen av skyddsområ
         det upphör på ansökan av markägaren.
                  31 §. Befogenhet att avvika från förbud. Den regionala
         miljöcentralen kan i enskilda fall bevilja undantag från förbudet
         i 29 § 1 mom. att ändra naturtyper, om detta inte allvarligt
         äventyrar syftet med att naturtypen skyddats eller om skyddet
         står i vägen för ett projekt eller en plan av ytterst stort
         allmänt intresse.
                  Det kan uppstå vissa problem med att genomföra skyddet
         av naturtyper inom områden med fastställd stads- och byggnads
         plan. Det kan tänkas finnas fall när det är helt orimligt att en
         fastställd plan inte kan genomföras om det inom området finns en
         naturtyp. Därtill kan situationen leda till oskäliga krav på
         ersättning.
                  Utskottet påpekar att en lagakraftvunnen plan, inte
         minst på grund av den prövning den redan genomgått, bör anses ha
         ett ytterst stort allmänt intresse inom stadsplane- och byggnads
         planeområden, undantaget jord- och skogsbruksområden. Men även då
         bör man innan man avviker från förbudet utreda om syftet med
         planen och naturtyperna kan uppnås genom en ändring av planen.
                  33 §. Inrättande av landskapsvårdsområden. Utskottet
         föreslår en teknisk korrigering i paragrafen, som inte påverkar
         den svenska texten. Den riktiga finska termen för maakunnallinen
         liitto är maakunnan liitto (L alueiden kehittämisestä, 1135/95).
                  34 §. Bestämmelser om landskapsvårdsområden. Enligt 32 §
         kan landskapsvårdsområden inrättas för att bevara och vårda
         landskapsbilden eller kulturlandskapets skönhet, dess historiska
         särdrag eller andra därmed sammanhängande särskilda värden. I ett
         beslut att inrätta ett landskapsvårdsområde kan enligt 34 § tas
         in de bestämmelser som behövs för att bevara väsentliga drag i
         landskapet. Bestämmelserna får dock inte vara oskäliga för områ
         dets ägare. Enligt motiveringen innebär det att i och med att
         bestämmelserna inte är stränga kan de inte heller medföra ersätt
         ningsskyldighet.
                  Grundlagsutskottet menar i sitt utlåtande att bestämmel
         sen bör tydliggöras för att kunna stiftas genom en vanlig lag.
         Enligt utskottet skall ägaren endast kunna påföras sådana förbud
         som behövs för att bevara väsentliga drag i landskapet, som inte
         åsamkar honom betydelsefull olägenhet. Betydelsefull olägenhet
         ligger också till grund för de föreslagna bestämmelserna om
         ersättningsskyldighet.
                  Utgående från grundlagsutskottets utlåtande föreslår
         miljöutskottet att det i 1 mom. i stället för om oskälighet skall
         talas om åsamkande av betydelsefull olägenhet.
                  Grundlagsutskottet anser också i sitt utlåtande att om
         lagrummet skall medge åtgärdsförpliktelser mot ägaren skall deras
         grundtyper anges i lagtexten. Miljöutskottet konstaterar att
         bestämmelserna om landskapsvårdsområden är avsedda att vara
         förbud och begränsningar och därmed inte kan medge åtgärdsför
         pliktelser.
                  37 §. Tillämpningsområde. Utskottet föreslår språkliga
         korrigeringar i 1 mom. Dessa påverkar dock inte den svenska
         texten.
                  40 §. Fridlysta djur som påträffas döda. Paragrafen
         strider mot 49 §. Konflikten ligger bland annat däri att den
         myndighet som enligt paragraferna skall ta besluten inte är en
         och samma myndighet. Såsom 40 § nu är skriven skall den också
         tillämpas på djurarter enligt 49 §. Utskottet föreslår därför att
         paragrafen kompletteras med ett nytt 3 mom. enligt vilket 40 §
         inte gäller djurarter enligt 49 §.
                  47 §. Arter som kräver särskilt skydd. Även för denna
         paragraf gäller att föreslagna 27 § 3 mom. skall tillämpas på
         skyldigheten att återbetala ersättning när skyddet upphör.
                  48 §. Undantag från fridlysningsbestämmelserna. Den
         regionala miljöcentralen kan enligt 2 mom. bevilja undantag från
         den fridlysning som stadgas i 39, 42 och 47 §§, så länge en
         gynnsam skyddsnivå för arten bibehålls. Om ansökan gäller hela
         landet beviljas undantaget av miljöministeriet. Till ett beslut
         om undantag kan fogas behövliga villkor.
                  Utskottet konstaterar att områden med fastställd stads-
         och byggnadsplan ibland utgör en så liten del av arternas utbred
         ningsområde att en gynnsam skyddsnivå för arten inte hotas. När
         beslut om undantag från fridlysningsbestämmelser fattas bör det
         utredas om en planändring kan leda till att skyddsnivån fortfa
         rande är gynnsam för arter som kräver särskilt skydd.
                  Utskottet betonar att miljöcentralerna bör följa en
         enhetlig tolkningslinje i sina beslut om befogenheter enligt 31 §
         att avvika från förbud och undantag enligt 48 § från fridlys
         ningsbestämmelserna. För att linjen skall hålla krävs det till
         räckligt med utbildning, information och uppföljning i fråga om
         den nya lagstiftningen och tillämpningspraxis.
                           49 §. Europeiska gemenskapens specialbestämmelser om
         artskydd. I 3 mom. föreslås att den oriktiga hänvisningen till 42
         § 1 mom. ändras till 42 § 2 mom.
                  52 §. Statens inlösningsrätt. Miljöministeriet får
         enligt 2 mom. utan tillstånd av statsrådet lösa in ett område som
         ingår i ett naturskyddsprogram som vunnit laga kraft, eller
         nyttjanderätten till ett sådant område. Detsamma gäller ett
         område vars gränser i obetydlig utsträckning avviker från vad som
         anges i naturskyddsprogrammet.
                  Grundlagsutskottet menar i sitt utlåtande att inlösnin
         gen av ett område som till sina gränser i någon mån avviker från
         naturskyddsprogrammet skall vara nödvändigt just för att målen
         med naturvårdslagen skall uppnås. För att kunna stiftas i vanlig
         lagstiftningsordning måste bestämmelsen preciseras exakt på detta
         sätt.
                  Miljöutskottet föreslår att 52 § 2 mom. preciseras
         utifrån grundlagsutskottets utlåtande så att naturskyddet eller
         annat allmänt intresse kräver en smärre avvikelse från naturs
         kyddsprogrammet. Med annat allmänt intresse avser utskottet
         främst lantmäteritekniska faktorer. I äldre naturskyddsprogram
         har gränserna för skyddsområdena vanligtvis angivits med rundade
         streck medan lantmäteriförrättningarna använder raka streck för
         gränser.
                  9 kap. Ändringssökande. Kapitel 9 innehåller bestämmel
         ser om ändringssökande. De har formulerats utifrån lagen om
         ändringssökande i förvaltningsärenden (154/50). Efter att rege
         ringen avlåtit propositionen har en ny förvaltningsprocesslag
         antagits och fastställts (586/96). Denna lag träder i kraft den 1
         december 1996.
                  61 §. Besvär. Enligt denna paragraf får ändring i beslut
         av statsrådet, miljöministeriet, försvarsministeriet, forststy
         relsen och Finlands miljöcentral sökas genom besvär hos högsta
         förvaltningsdomstolen. I beslut av regionala miljöcentraler åter
         söks ändring genom besvär hos länsrätten.
                  Huvudprincipen i förvaltningsprocesslagen är att besvär
         över beslut av statsrådet och ett ministerium anförs hos högsta
         förvaltningsdomstolen, medan besvär över beslut av en myndighet
         under statsrådet anförs hos länsrätten. Lagutskottet anser i sitt
         utlåtande att det inte framkommit vare sig något juridiskt skäl
         eller något behov av att avvika från denna allmänna princip i
         naturvårdslagen.
                  Stödjande sig på lagutskottets utlåtande föreslår miljö
         utskottet att 1 och 2 mom. ändras i överensstämmelse med princi
         perna i förvaltningsprocesslagen.
                  Såväl lagutskottet som jord- och skogsbruksutskottet
         anser att det också skall gå att överklaga beslut som skogsforsk
         ningsinstitutet fattat eftersom det enligt naturvårdslagen har
         administrativ makt. Miljöutskottet föreslår därför att skogs
         forskningsinstitutet skall skrivas in i 2 mom. Dessutom föreslår
         miljöutskottet att föreslagna 61 § 4 mom., som gäller besvär över
         beslut av kommunal myndighet, flyttas upp till 2 mom. Detta
         innebär att 2 mom. räknar upp alla de myndigheter över vars
         beslut besvär anförs hos länsrätten.
                  Lagutskottet föreslår också en komplettering av 1 mom.
         med ett informativt stadgande om att besvär över beslut av stats
         rådet eller ett ministerium kan anföras bara på den grunden att
         beslutet strider mot lag. Kompletteringen beror på förvaltnings
         processlagen (7 §) och lagen om högsta förvaltningsdomstolen
         (74/18, 5 §). Miljöutskottet tillstyrker förslaget.
                  Lagutskottet uppmärksammar också i sitt utlåtande före
         slagna 61 § 3 mom. enligt vilket besvärsrätt med vissa begräns
         ningar också skall medges sådana registrerade lokala eller regio
         nala sammanslutningar vars syfte är att främja naturvården eller
         miljövården. Enligt paragrafmotiveringen är sammanslutningar med
         besvärsrätt till exempel Finlands naturskyddsförbunds, Natur och
         Miljös och Birdlife Finlands distriktsorganisationer och lokalfö
         reningar samt olika hembygds- och stadsdelsföreningar, invånarfö
         reningar och byalag. Vidare skall riksomfattande sammanslutnin
         gar, som bevakar markägarnas intressen, ha besvärsrätt.
                  Boendeföreningar och byalag har traditionellt arbetat
         för natur- eller miljövård eller annars varit aktiva i frågor som
         gäller närmiljön. Enligt lagutskottet förutsätter bestämmelsen
         att också dessa sammanslutningar skall vara registrerade för att
         ha besvärsrätt. Registreringen är ett tecken på att verksamheten
         är permanent. Miljöutskottet omfattar lagutskottets ståndpunkt.
                  62 §. Besvär över länsrättens beslut. I paragrafen finns
         inte, i motsats till motsvarande lagrum i den föreslagna skogsla
         gen (RP 63/1996 rd) någon uttrycklig bestämmelse om att den
         myndighet som fattat ett beslut får söka ändring hos högsta
         förvaltningsdomstolen i ett beslut genom vilket myndighetens eget
         beslut har ändrats eller upphävts i länsrätten. Då officialitets
         principen har omfattats i förvaltningsprocesslagen och då den
         inte grundar sig på tvåpartsförhållande, behövs enligt lagutskot
         tet ett särskilt stadgande om en myndighets besvärsrätt.
                  Miljöutskottet föreslår utifrån lagutskottets utlåtande
         att 62 § kompletteras med ett nytt 2 mom., som reglerar besvärs
         rätten för den myndighet som fattat ett överklagat beslut.
                  10 kap. Särskilda stadganden om Europeiska gemenskapens
         nätverk Natura 2000. När utskottet behandlade ärendet konstate
         rade det att bestämmelserna om nätverket Natura 2000 i den föres
         lagna naturvårdslagen på vissa punkter är strängare än vad habit
         atdirektivet förutsätter.
                  Miljöutskottet anser inte att det är motiverat att
         bestämmelserna är strängare än habitatdirektivet. Områdena i nät
         verket Natura 2000 skall bilda ett europeiskt nätverk för natur
         vård. Lämpligast vore att samma bestämmelser gäller för Finland
         som för de övriga medlemsstaterna i EU. Enligt en utredning för
         utskottet kommer för nätverket Natura 2000 i Finland dessutom att
         föreslås vissa områden där den ekonomiska verksamheten, framför
         allt jord- och skogsbruk, kan fortsätta. Dessa områden är alltså
         inte naturskyddsområden utan områden där skyddet genomförs genom
         planläggning eller genom annan naturvårdslagstiftning. Det finns
         ingen grund för att regleringen för dessa områden är strängare än
         vad som anges i habitatdirektivet.
                  65 §. Bedömning av projekt och planer. I 1 mom. föreslås
         att det bedömningsfarande som föreskrivs i första meningen i
         artikel 6.3 i habitatdirektivet skall tillämpas. Habitatdirekti
         vet förutsätter att projekt eller planer skall bedömas bara när
         de sannolikt har betydande skadliga verkningar för naturvärdena
         inom ett område som hör till Natura 2000. Gränsen för bedömning
         är densamma oberoende om projektet ligger inom eller utanför ett
         område som ingår i Natura 2000. I 65 § förutsätts inte några
         sannolika betydande verkningar, utan en bedömning föreslås bli
         gjord om ett projekt eller plan försämrar områdets naturvärden.
         Utskottet föreslår att 1 mom. ändras i överensstämmelse med
         habitatdirektivet.
                  Utskottet föreslår en korrigering av ett skrivfel i 3
         mom., som dock inte påverkar den svenska texten.
                  66 §. Beviljande av tillstånd samt godkännande och
         fastställande av planer. Genom 1 mom. verkställs andra meningen i
         artikel 6.3 i habitatdirektivet. Direktivet utgår från att till
         stånd beviljas eller att planer godkänns eller fastställs utifrån
         resultaten av en bedömning. Det är således inte alls fråga om
         prövning av om tillstånd eller planer skall avslås eller inte, om
         deras försämrande verkningar inte är betydande och om en bedöm
         ning på den grunden inte har gjorts. I den föreslagna formen kan
         66 § 1 mom. leda till att tillstånd inte beviljas och till att en
         plan inte godkänns eller fastställs, om någondera i minsta mån
         försämrar naturvärdena inom ett område som hör till Natura 2000.
         Miljöutskottet föreslår att regleringen också i denna paragraf
         ändras i större överensstämmelse med habitatdirektivet.
                  69 §. Hävning av skyddet och ersättning för försämring
         av nätverket. Ett område som införlivats i Natura 2000 är ofta
         ett redan existerande naturskyddsområde. För att det klart och
         tydligt skall framgå av lagen att det nationella skyddsbeslutet
         av ett område inte upphävs genom att det skydd som Europeiska
         gemenskapernas nätverk Natura 2000 medger hävs, föreslår utskot
         tet att 1 mom. kompletteras med "enligt detta kapitel."
                  76 §. Övergångsstadganden. Paragrafens 3 mom. behövs
         inte eftersom utskottet föreslår att begreppet naturreservat
         skall slopas. Därför föreslås momentet bli struket.
                  77 §. Tillämpning av stadgandena på tidigare skyddspro
         gram och skyddsbeslut. Efter att regeringen hade lämnat sin propo
         sition om naturvårdslagstiftningen antog statsrådet ett skydds
         program för gamla skogar (27.6.1996). Detta program föreslås bli
         fogat till förteckningen i 77 §.
                  2 Lag om ändring av byggnadslagen

                  Grundlagsutskottet påpekar i sitt utlåtande att det i
         övergångsstadgandet i förslaget till ändring av byggnadslagen
         ställs som villkor för ägarens och innehavarens rätt till ersätt
         ning att denne före den 1 januari 1996 har vidtagit åtgärder som
         medfört särskilda kostnader för att utnyttja sin rätt. Det före
         slagna datumet bygger på ett arbetsgruppsbetänkande om skyldig
         heten att planlägga stränder. Grundlagsutskottet menar att datum
         et inte har valts på riktiga grunder. Det skulle ha varit mer
         motiverat att förknippa en sådan verkan tidigast med den tidpunkt
         då regeringen avlåter sin proposition.
                  Miljöutskottet föreslår att datumet för ägarens och
         innehavarens rätt till ersättning skall vara detsamma som det
         datum då regeringen avlät sin proposition, i detta fall den 10
         maj 1996.
                  11 Lag om ändring av 35 § fastighetsbildningslagen

                  I fastighetsbildningslagen gäller 35 § 1 och 2 mom.
         avstyckning av ett outbrutet område på ett område på vilket
         byggnadsförbud råder för uppgörande av stads- eller byggnadsplan.
         Paragrafen utvidgas genom lagförslaget med ett nytt 3 mom., som
         skall gälla ett strandområde enligt 6 a § 1 mom. byggnadslagen.
                  Enligt utredning kan frågan om den föreslagna begräns
         ningen för avstyckningen av ett outbrutet område inte lösas vid
         styckningsförrättningen, eftersom begreppet strandzon inte defin
         ieras närmare i 6 a § byggnadslagen. Dessutom befanns hänvis
         ningen till paragrafens 2 mom. vara oriktig eftersom det i 2 mom.
         bara talas om att styckningen avsevärt svårar planläggningen.
                  Miljöutskottet anser att det föreslagna momentet av de
         orsaker som nämns i propositionen i sig är behövligt. Men det
         måste preciseras. Utskottet föreslår för det första att hänvis
         ningen till 35 § 2 mom. fastighetsbildningslagen stryks. För att
         undanröja problemen med den bristfälliga definitionen på en
         strandzon föreslår utskottet dessutom att förrättningsmännen i
         oklara fall bör hänskjuta frågan antingen till den regionala
         miljöcentralen eller miljöministeriet, beroende på vilkendera av
         dem som skall fastställa planerna i den behöriga kommunen. För
         farandet är av samma typ som i 36 § fastighetsbildningslagen, som
         gäller ett område där det är behövligt att göra upp en strand
         plan.
                  Vidare föreslår utskottet en sådan precisering i 3 mom.
         att uttrycket "på motsvarande sätt" ändras till "i tillämpliga
         delar".
                                            Lagmotionerna

                  Utskottet förslår att lagmotionerna förkastas, eftersom
         de gäller samma lagar i propositionen som utskottet föreslår
         skall godkännas utifrån propositionen.
                                  _______________
                  Med stöd av det ovan anförda föreslår miljöutskottet
         vördsamt
                                             att lagförslagen 3-10, 12 och
                                    13 godkänns utan ändringar, och
                                             att lagförslagen 1, 2 och 11
                                    godkänns sålydande:


                                  1.Naturvårdslag

                     I enlighet med riksdagens beslut stadgas:

                                      1 kap.
                                Allmänna stadganden

                                     1 - 6 §§
                  (Såsom i regeringens proposition)

                                      2 kap.
                               Naturskyddsplanering

                                    7 och 8 §§
                  (Såsom i regeringens proposition)

                                        9 §
                      Naturskyddsprogrammens rättsverkningar

            I ett område som ingår i ett av statsrådet godkänt naturs
         kyddsprogram är det förbjudet att vidta åtgärder som äventyrar
         skyddets syften (åtgärdsbegränsning). En åtgärdsbegränsning
         gäller trots eventuella besvär, om inte besvärsmyndigheten be
         slutar något annat.
                  (2 och 3 såsom i regeringens proposition)

                                      3 kap.
                     Naturskyddsområden och naturminnesmärken

                      Naturskydd i områden som tillhör staten

                                       10 §
                                Naturskyddsområden
                    och förutsättningar för inrättandet av dem

            Naturskyddsområden är
            1) nationalparkerna,
            2) naturparkerna och
                  (3-6 punkten såsom i regeringens proposition)

                                       11 §
                  (Såsom i regeringens proposition)

                                       12 §
                               N a t u r p a r k e r

            Om inrättandet av och syftet med en naturpark stadgas genom
         lag, om området är minst 1 000 hektar, i annat fall genom för
         ordning. En naturpark kan enbart inrättas i områden som tillhör
         staten.
            Naturparkerna skall ha betydelse för att den naturliga ut
         vecklingen skall säkras eller för vetenskaplig forskning eller
         undervisning.
                                                13 §
                              Fridlysningsstadganden

            I nationalparker och naturparker är verksamhet som förändrar
         naturen förbjuden. I dessa område är det förbjudet att
                  (1-6 punkten såsom i regeringens proposition)
                  (2 mom. såsom i regeringens proposition)

                                       14 §
                       Undantag från fridlysningsstadgandena

            I nationalparker och naturparker är utan hinder av 13 § sådana
         åtgärder tillåtna som en ändamålsenlig skötsel och användning av
         naturskyddsområdet förutsätter och som inte äventyrar de syften
         för vilka området inrättades. I dessa områden är det tillåtet att
                  (1-9 punkten såsom i regeringens proposition)
                  (2 mom. såsom i regeringens proposition)
                  Med avvikelse från vad som stadgas i 1 mom. 6 punkten
         kan den myndighet eller inrättning som svarar för förvaltningen
         av området begränsa renbetesgången i en naturpark av skäl som har
         att göra med naturforskning eller av andra särskilda skäl. Staten
         står för de kostnader som uppstår av stängsel- och annat som
         behövs för att begränsa renarnas rörelse.
                                                15 §
             Tillståndskrävande undantag från fridlysningsstadgandena

            Om syftet med att området inrättades inte äventyras, och med
         tillstånd av den myndighet eller inrättning som svarar för för
         valtningen av området är det i nationalparker och naturparker
         tillåtet att
                  (1-7 punkten som i regeringens proposition)

                                       16 §
           Undantag från fridlysningsstadgandena angående vissa områden

            Genom förordning kan stadgas om andra undantag från fridlys
         ningsstadgandena för nationalparker och naturparker än de som
         nämns i 14 och 15 §§, om detta inte äventyrar syftet med att
         området inrättades. Undantagen kan gälla bland annat försvarsmak
         tens verksamhet, flygsäkerheten, rätten att jaga eller bedriva
         naturnäringar, eller beaktandet av samernas rättigheter när
         området används.
                                                17 §
                  (Såsom i regeringens proposition)

                                       18 §
               Begräsningar i rätten att färdas i naturskyddsområden

            I naturparker är det endast med tillstånd av den myndighet
         eller inrättning i vars besittning område är tillåtet att färdas
         på andra ställen än på särskilt anvisade vägar, stigar och om
         råden.
                  (2 mom. såsom i regeringens proposition)

                                       19 §
                  (Såsom i regeringens proposition)

                                       20 §
                                  Ordningsstadga

            En ordningsstadga med sådana nödvändiga begränsningar i an
         vändningen av området som baserar sig på 18 § 2 mom. skall med
         tanke på dem som använder området utarbetas för varje national
         park. Ordningsstadgor kan vid behov utarbetas även för naturpar
         ker och övriga naturskyddsområden.
                  (2 mom. såsom i regeringens proposition)

                                    21 - 23 §§
                  (Såsom i regeringens proposition)

                     Naturskydd i områden som tillhör enskilda

                                    24 - 28 §§
                  (Såsom i regeringens proposition)

                                      4 kap.
                                Skydd av naturtyper

                                    29 - 31 §§
                  (Såsom i regeringens proposition)

                                      5 kap.
                                   Landskapsvård

                                   32 och 33 §§
                  (Såsom i regeringens proposition)



                                       34 §
                       Bestämmelser om landskapsvårdsområden

            I beslutet att inrätta ett landskapsvårdsområde kan tas in de
         bestämmelser som behövs för att bevara väsentliga drag i lands
         kapet. Bestämmelserna får dock inte medföra betydande olägenheter
         för fastighetsägaren.
                  (2 och 3 mom. såsom i regeringens proposition)

                                    35 - 39 §§
                  (Såsom i regeringens proposition)

                                       40 §
                         Fridlysta djur som påträffas döda

                  (1 och 2 mom. såsom i regeringens proposition)
                  Vad som stadgas i denna paragraf gäller inte de djurar
         ter som avses i 49 §. (Nytt)

                                     41 -48 §§
                  (Såsom i regeringens proposition)


                                       49 §
              Europeiska gemenskapens specialbestämmelser om artskydd

                  (1 och 2 mom. såsom i regeringens proposition)
                  Den regionala miljöcentralen kan i enstaka fall ge
         tillstånd att avvika från förbudet i mom. 1 i denna paragraf samt
         från förbuden i 2 mom. till den del som berör djur- och växtarter
         i 39 § och 42 § 2 mom. på de grunder som nämns i direktivets
         artikel 16.1. Beträffande de fåglar som avses i artikel 1 i
         fågeldirektivet kan undantag på motsvarande sätt beviljas på de
         grunder som nämns i direktivets artikel 9.
                  (4 mom. såsom i regeringens proposition)

                                      7 kap.
                          Förverkligande av naturskyddet

                                   50 och 51 §§
                  (Såsom i regeringens proposition)

                                       52 §
                              Statens inlösningsrätt

                  (1 mom. såsom i regeringens proposition)
            Miljöministeriet får utan tillstånd av statsrådet lösa in ett
         område som ingår i ett naturskyddsprogram som vunnit laga kraft,
         eller nyttjanderätten till ett sådant område. Detsamma gäller ett
         område vars gränser i ringa utsträckning avviker från vad som
         anges i naturskyddsprogrammet, under förutsättning att naturvår
         den eller något annat allmänintresse kräver inlösning.
                  (3 mom. såsom i regeringens proposition)

                                   53 och 54 §§
                  (Såsom i regeringens proposition)

                                      8 kap.
                       Åtgärdsförbud, tvångsmedel och straff

                                    55 - 60 §§
                  (Såsom i regeringens proposition)

                                      9 kap.
                                  Ändringssökande

                                       61 §
                                      Besvär

                  Besvär över ett beslut av statsrådet eller ministeriet
         får anföras hos högsta förvaltningsdomstolen. Besvär får anföras
         på den grunden att beslutet strider mot lag.
            Besvär över ett beslut av Forststyrelsen, Finlands miljöcent
         ral, Skogsforskningsinstitutet eller en regional miljöcentral
         samt över ett beslut av en kommunal myndighet med stöd av 26 och
         28 §§ får anföras hos länsrätten. Den behöriga länsrätten bestäms
         enligt 12 § förvaltningsprocesslagen, dock så att den behöriga
         länsrätten vid besvär över beslut av den regionala miljöcentralen
         är den länsrätt inom vars domkrets huvuddelen av det ifrågavaran
         de området ligger.
                  (3 mom. såsom i regeringens proposition)
                  (4 mom. utesl.)
                  Beträffande ändringssökande gäller i övrigt förvalt
         ningsprocesslagen (586/96). (Nytt)

                                       62 §
                          Besvär över länsrättens beslut

                  Besvär över beslut som länsrätten har fattat med stöd av
         denna lag får anföras hos högsta förvaltningsdomstolen.
                  Beträffande besvärsrätten gäller vad som föreskrivs i 61
         § 3 mom. Om länsrätten har ändrat eller upphävt en myndighets
         beslut, har dock även den myndighet som fattat beslutet besvärs
         rätt. (Nytt)

                                       63 §
                  (Såsom i regeringens proposition)

                                      10 kap.
              Särskilda stadganden om Europeiska gemenskapens nätverk
                                    Natura 2000

                                       64 §
                  (Såsom i regeringens proposition)

                                       65 §
                          Bedömning av projekt och planer

                  Om ett projekt eller en plan i sig eller i samverkan med
         andra projekt eller planer sannolikt på ett betydande sätt mins
         kar naturvärdena i ett område som statsrådet föreslagit för
         Natura 2000 eller som redan införlivats i nätverket, skall den
         som genomför projektet eller gör upp planen, om inte det bedöm
         ningsförfarande som avses i 2 kap. lagen om förfarandet vid
         miljökonsekvensbedömning (468/94) skall tillämpas på projektet,
         på behörigt sätt bedöma dessa konsekvenser. Detsamma gäller ett
         projekt eller en plan utanför området som sannolikt har betydande
         skadliga verkningar som når området.
                  (2 och 3 mom. såsom i regeringens proposition)

                                       66 §
           Beviljande av tillstånd samt godkännande och fastställande av
                                      planer

            En myndighet får inte bevilja tillstånd att genomföra ett
         projekt eller godkänna eller fastställa en plan, om bedömnings-
         och utlåtandeförfarandet enligt 65 § 1 och 2 mom. visar att
         projektet eller planen försämrar naturvärdena i ett område som
         statsrådet föreslagit för Natura 2000 eller som redan införlivats
         i nätverket.
                  (2 och 3 mom. såsom i regeringens proposition)

                                   67 och 68 §§
                  (Såsom i regeringens proposition)

                                       69 §
           Hävning av skyddet och ersättning för försämring av nätverket

            Skyddet enligt detta kapitel av ett område som införlivats i
         Natura 2000 kan hävas eller fridlysningsbestämmelserna för om
         rådet lindras endast under de förutsättningar som nämns i 65 § 1
         och 2 mom. samt 66 § 2 och 3 mom.
                  (2 mom. såsom i regeringens proposition)

                                      11 kap.
                               Särskilda stadganden

                                    70 - 74 §§
                  (Såsom i regeringens proposition)

                                      12 kap.
                             Ikraftträdelsestadganden

                                       75 §
                  (Såsom i regeringens proposition)

                                       76 §
                                Övergångsstadganden

                  (1 och 2 mom. såsom i regeringens proposition)
                  (3 mom. utesl.)
                  (3 och 4 mom. såsom 4 och 5 mom. i regeringens proposi
         tion)

                                       77 §
             Tillämpning av stadgandena på tidigare skyddsprogram och
                                   skyddsbeslut

            Vad som i 24 § 3 mom. och 52 § 2 mom. stadgas om naturskydds
         program tillämpas också på följande skyddsprogram eller skyddsbe
         slut som statsrådet har godkänt innan denna lag träder i kraft:
                  (1-6 punkten såsom i regeringens proposition)
                  7) skyddsprogrammet för gamla skogar (27.6.1996). (Ny)
                  (2 mom. såsom i regeringens proposition)
                                  _______________

                                       2.Lag
                            om ändring av byggnadslagen

            I enlighet med rikdagens beslut
            ändras i byggnadslagen av den 16 augusti 1958 (370/58) 22 § 2
         mom., 123 a § 3 mom., 123 b § 1 mom., 123 d § 2 mom., 132 § 1
         mom. och 2 mom. 1 punkten samt 138 a § 1 mom.,
            av dessa lagrum 22 § 2 mom. sådant det lyder i lag av den 9
         augusti 1968 (493/68), 123 a 3 mom., 123 b § 1 mom. och 123 d § 2
         mom. sådana de lyder i lag av den 19 september 1969 (626/69) samt
         132 § 1 och 2 mom. 1 punkten och 138 a § 1 mom. i lag den av den
         17 augusti 1990 (696/90), samt
            fogas till 1 §, sådan den lyder delvis ändrad genom nämnda lag
         av den 17 augusti 1990 och lag av den 21 augusti 1995 (1062/95),
         ett nytt 4 mom., varvid det nuvarande 4 mom. blir 5 mom., till 34
         §, sådan den lyder delvis ändrad genom lag av den 18 januari 1985
         (61/85), ett nytt 4 mom., till 95, sådan den lyder delvis ändrad
         genom sistnämnda lag, ett nytt 4 mom., till 123 a §, sådan den
         lyder i nämnda lag av den 19 september 1969, ett nytt 7 mom.,
         till 124 §, sådan den lyder delvis ändrad genom lag av den 21
         juli 1977 (580/77), ett nytt 2 mom., varvid de nuvarande 2 och 3
         mom. blir 3 och 4 mom., till 138 a § sådan den lyder ändrad genom
         lag av den 17 augusti 1990 och den 19 augusti 1994 (696/90 och
         769/94 ett nytt 2 mom., varvid de nuvarande 2, 3 och 4 mom. blir
         3, 4 och 5 mom., samt till lagen en ny 6 a § som följer:


          1, 6 a, 22, 34, 95, 123 a, 123 b, 123 d, 124, 132 och 138 a §§
                  (Såsom i regeringens proposition)
                                  _______________

                             Ikraftträdelsestadgandet
                  (Såsom i regeringens proposition)
            Om användningen av en sådan fastighet eller del därav, som
         områdets ägare eller innehavare skall anses ha haft rätt till
         innan denna lag träder i kraft, avsevärt försvåras på grund av 6
         a § och ägaren eller innehavaren före den 10 maj 1996 hade vid
         tagit åtgärder som medfört särskilda kostnader för att utnyttja
         sin rätt och området inte kan användas till något annat ändamål
         som medför skälig nytta, är staten skyldig att betala områdets
         ägare eller innehavare full ersättning för den skada och olägen
         het han har lidit.
                  (3 mom. såsom i regeringens proposition)

                                  _______________


                                      11.Lag
                    om ändring av 35 § fastighetsbildningslagen

            I enlighet med riksdagens beslut
            fogas till 35 § fastighetsbildningslagen av den 12 april 1995
         (554/95) ett nytt 3 mom. som följer:

                                       35 §
         - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - -
            Vad som stadgas i 1 (utesl.) mom. gäller i tillämpliga delar
         den strandzon som avses i 6 a § 1 mom. byggnadslagen. Om det vid
         styckningen uppstår ovisshet om området räknas till strandzonen,
         skall förrättningsingenjören hänskjuta ärendet till den regionala
         miljöcentralen eller i de kommuner som bestäms i byggnadsför
         ordningen till miljöministeriet. Inom strandzonen får ett out
         brutet område flyttas över till en befintlig fastighet genom
         styckning och ett outbrutet område avsett för annat ändamål än
         byggnadsplats styckas upp i flera fastigheter, om styckningen
         inte i avgörande grad försvårar upprättandet av en plan som avses
         i 6 a § 1 mom. byggnadslagen.
         - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - -
              _______________

                             Ikraftträdelsestadgandet
                  (Såsom i regeringens proposition)
                                  _______________

                  Vidare förslår utskottet vördsamt

                                             att lagförslagen i lagmotio
                                    nerna 2/1995 rd och 29/1996 rd avböjs.
                  Helsingfors den 27 november 1996
                                  _______________

                  I den avgörande behandlingen deltog ordföranden Pentti
Tiusanen /vänst, vice ordföranden
         Markku Koski /cent, medlemmarna Janina Andersson /gröna, Klaus Hellberg
 /sd, Tytti Isohookana-Asunmaa /cent,
         Ilkka Joenpalo /sd, Tarja Kautto /sd, Mari Kiviniemi /cent, Riitta
Korhonen /saml, Suvi Lindén /saml, Eija
         Rimmi /vänst, Sakari Smeds /fkf, Hannu Takkula /cent, Helena Vartiainen
 /sd, Pia Viitanen /sd och Ulla-Maj
         Wideroos /sv samt suppleanten Seppo Kanerva /saml.
                                    ___________


                                    Reservationer
                                         I
                                 Allmän motivering

                  Det finns all orsak att se över lagen om naturskydd. Den
         gällande lagen är från 1923. Också Finlands EU-medlemskap ställer
         krav på en revidering av lagen.
                  Miljöutskottet har behandlat revideringen av naturvårds
         lagstiftningen grundligt. Men tyvärr lyckades utskottet bara
         ändra några få av de många svaga punkterna. Därtill bör noteras
         att svaret från det beredande ministeriet, miljöministeriet, på
         utskottets begäran om utredningar har varit bristfälliga.
                  Om lagen antas i den form som utskottet föreslår uppstår
         många problem visavi mark-, fastighets- och skogsägarnas rättss
         kydd.
                  Lagen inför obligatorisk planläggning av strandzoner,
         vilket är oförenligt med finländsk praxis. I stället för att som
         regeringen och utskottet föreslår införa undantagslov, hade lagen
         kunnat ålägga kommunerna större ansvar för planläggningen. Det
         vore helt naturligt att ge kommunerna större ansvar för natur-
         skyddet, eftersom den största expertisen på lokala särdrag och
         särbehov självfallet finns i kommunerna.
                                          Detaljmotivering

                  Gynnsam skyddsnivå (5 §) I 3 mom. definieras gynnsam
         skyddsnivå avsevärt strängare än i EUs habitatdirektiv. Direkti
         vet definierar gynnsam bevarandestatus (skyddsnivå) utifrån
         arternas naturliga utbredningsområde. I propositionen utgår
         däremot 5 § 3 mom. från arternas naturliga livsmiljöer, habitat.
         I praktiken betyder detta att en gynnsam skyddsnivå för arterna
         måste bevaras i deras naturliga livsmiljöer. Det kan finnas ett
         obegränsat antal naturliga livsmiljöer.
                  Av formuleringen i 5 § är det omöjligt att sluta sig
         till hur omfattande skyddet kommer att vara i praktiken. Det
         finns risk för att myndigheterna med stöd av 5 § kan ingripa i
         vilka aktiviteter som helst i naturen såväl inom som utanför
         skyddade områden. Finland har råd att hålla sig med en bevarande
         status enligt EU-direktivet men skyddsnivån i propositionen
         kommer av allt att döma ställa sig alltför dyr för statsekonomin.
                  Jakträtten (14 och 16 §§) Samtliga naturskyddstyper bör
         regleras genom fridlysningsbestämmelser. Jakt måste vara förbju
         det i naturreservat men kan vara tillåtet i nationalparker och
         inom andra naturskyddsområden, om det inte är förbjudet av andra
         skyddsorsaker.
                  Landskapsvård (32-36 §§)
                  a) Ingen ersättning för landskapsvård
                  Statens skyldighet att betala ersättning måste också
         gälla landskapsvård. Om ersättning inte behöver ges ut måste
         markägaren kräva ändring av bestämmelserna i domstol och på egen
         bekostnad. Detta leder till en lång rad dyra rättsprocesser som
         kunde undvikas, om skador som är mer än betydande också ersätts
         inom landskapsvården.
                  b) Samråd med markägaren
                  Paragraferna om landskapsvård säger ingenting om att
         markägaren skall höras. Lagen om förvaltningsförfarande garante
         rar inte att markägarna blir hörda, eftersom den inte ålägger
         myndigheterna obligatorisk skyldighet att höra berörda parter.
                  c) Reklam- och förbudsskyltar
                  I Finland har det länge varit praxis att markägarna kan
         till exempel sätta upp förbudsskyltar eller på något annat sätt
         förhindra skadligt tillträde på markerna, om hans faktiska int
         ressen kräver det. I 36 § 3 mom. ställs allemansrätten ovanför
         markägarnas rättigheter.
                  Hotade arter (46 §) Definitionen på hotade arter bör
         samordnas bättre med EU-direktivet.
                  Arter som kräver särskilt skydd (47 §) Skyddsprogram och
         skyddsområden bör planeras och genomföras med hänsyn till vad som
         stadgas i 2, 3 och 7 kap. om naturskyddsprogram. Skyddsinsatserna
         måste ta sikte på att uppfylla kraven på en gynnsam skyddsnivå
         och bevara arternas naturliga utbredningsområden i Finland.
                  Genomförande av naturskyddsprogram (50 §) Naturskydds
         programmen bör genomföras med hänsyn till skyddsnivå och framför
         allt de ekonomiska resurserna. I regel räcker det till med rest
         riktioner i nyttjanderätten, vilket också är den billigaste
         lösningen för staten. Skyddsinsatser måste i första hand genomfö
         ras på frivillig väg, till exempel genom köp, markbyten, andra
         typer av avtal, inlösning av nyttjanderätten till fast egendom
         eller inskränkningar i ägarens rätt att använda fast egendom med
         hjälp av inlösning.
                  Ägarns rätt att kräva inlösning (51 §) Den enskildes
         rättsskydd kräver ett snabbare skydd. Dessutom måste skyddspro
         gram upprättas framför allt innan lagen träder i kraft, men också
         därefter. Två år vore en lämplig tid, särskilt om ersättningarna
         kan dela upp på fyra år.
                  Statens inlösningsrätt (52 § 2 mom.) Det är billigare
         för staten att införa restriktioner i nyttjanderätten av en
         fastighet än att lösa in hela äganderätten utan att göra avsteg
         från skyddsmålet. Ersättningens storlek bör bestämmas i samband
         med inlösningsförrättningen.
                  Statens ersättningsskyldighet (53 § 1 mom.) Lagen saknar
         en allmän ersättningsbestämmelse när det gäller till exempel
         nätverket Natura 2000 och landskapszoner. Fornfynd behöver inte
         ersättas.
                  Ersättning för tillfälligt åtgärdsförbud (55 §) Enligt
         den gällande lagen bestämmer den regionala miljöcentralen om
         tillfälligt åtgärdsförbud. Medborgarnas rättsskydd kräver att det
         är någon annan myndighet, till exempel inlösningskommissionen,
         som fattar beslut om tillfälliga åtgärdsförbud som förfaller. De
         regionala miljöcentralerna har vanligen medgivit ersättningar som
         varit underdimensionerade.
                  Besvärsrätt
                  Ändringssökande
                  Vi anser att lagförslaget tillåter alltför omfattande
         ändringssökande. Så bör 61 och 63 §§ synas noggrannare.
                  I 61 § 3 mom. tillåts kretsen av ändringssökande bli
         alltför stor. Om alla vars rätt eller intressen en sak kan gälla
         generellt får besvärsrätt, finns det risk för att också de som
         inte har någon faktisk besvärsrätt utnyttjar möjligheten.
                  I samma moment medges besvärsrätt även registrerade
         lokala eller regionala sammanslutningar som avser att värna
         naturen eller miljöskyddet. Det är inte rätt att föreningar
         bildas bara för att utnyttja besvärsrätten i enskilda frågor.
                  Regionala miljöcentralers besvärsrätt (63 §) De re
         gionala miljöministeriernas besvärsrätt inskränks över huvud
         taget inte i relation till besvärsrätten vid beslut med stöd av
         någon annan lag. Det är onödigt att de regionala miljöcentralerna
         har rätt att anföra besvär, eftersom det i särslagar i regel
         föreskrivs hur planer skall fastställas eller tillstånd beviljas
         med hänsyn till naturskyddet. Vi anser att 63 § kan strykas.
                  Nätverket Natura 2000
                  a) Beviljande av tillstånd samt godkännande och fasts
         tällande av planer (66 § 1 mom.)
                  Enligt larummet hindrar minsta lilla försämring i natur
         värdena i ett område som ingår i Natura 2000 att tillstånd med
         ges. Bestämmelsen är orealistisk.
                  b) Förverkligande av Nätverket Natura 2000 (68 §)
                  Paragrafen visar inte hur de områden som skall införli
         vas i Natura 2000 bildas. Även om merparten av områdena redan nu
         ingår i befintliga skyddsprogram, finns det risk för att områdena
         inte ombildas till naturskyddsområden och markägarna går miste om
         ersättningarna. Däremot förhindras en normal, rimlig och vettig
         användning av områdena om tillstånd av alla de slag förbjuds och
         ersättning inte betalas ut. Detta gäller till exempel vissa
         strandskyddszoner.
                  Lag om ändring av byggnadslagen (6 a § och 123 d §)
         Ändringarna beträffande byggnation i strandzoner är inte helt
         genomtänkta. Förslaget försämrar markägarnas byggnadsrätt. Byg
         gande i strandzoner är en fråga som inte bör behandlas tillsam
         mans med naturvårdslagen. Frågan har ingenting att göra med
         naturskydd utan gäller snarare markanvändning. Byggandet i
         strandzoner bör tas upp i en totalrevidering av byggnadslagen. Då
         bör kommunerna ges den huvudsakliga beslutanderätten i frågor som
         gäller utbyggnad av strandzoner. I en totalrevidering av bygg
         nadslagen kan kommunerna också ges större ansvar för planläggnin
         gen.
                  Enligt 6 a § byggnadslagen får nybyggnader inte uppföras
         eller marksubstanser tas i en strandzon vid hav eller vattendrag
         utan en fastställd plan som avses i 123 b §. Enligt 123 d § skall
         ärenden beträffande godkännande och fastställande av en strandp
         lan behandlas i brådskande ordning.
                  Skyldigheten att godkänna och fastställa en strandplan
         som markägaren har upprättat enligt byggnadslagen finns inte med
         i 123 d §. Där sägs bara att strandplanen skall behandlas i
         brådskande ordning. I propositionen motiverar regeringen 123 d §
         bland annat med artikel 6.3 i EUs habitatdirektiv. Enligt bestäm
         melsen i direktivet måste medlemsstaterna förbehållas rätten att
         inte godkänna planer och projekt som försämrar naturvärdena i de
         områden som införlivats i nätverket Natura 2000. Motiveringen är
         helt felaktig eftersom den inte tar hänsyn till att gällande lag
         inte kräver att en myndighet godkänner eller fastställer en
         olaglig strandplan.
                  Paragraferna om byggande i strandzoner bör strykas och
         frågan behandlas i samband med en totalrevidering av byggnadsla
         gen. I vilket fall som helst får 123 d § 2 mom. inte ändras, om
         man vill garantera medborgarnas rättsskydd.
                  Lag om ändring vattenlagen
                  I förslaget förbjuder 17 a § ändringar i bäddar och
         källor i naturtillstånd utan undantagslov från vattendomstolen.
         Enligt 1 mom. hindrar undantagslov att skyddsmålen för bäddar och
         källor äventyras.
                  Paragrafen kräver tillstånd för ändringar i alla typer
         av bäddar. Att tillståndskriterierna enligt vattenlagen knyts
         till naturvårdslagen och prioriteringarna där medför fler ins
         kränkningar i tillståndsförfarandet enligt vattenlagen.
                  Intressejämförelser enligt vattenlagen bör också i
         framtiden tillämpas på regleringen av ändringar i mindre bäddar
         och på tillståndsförfarandet.
                  Ikraftträdelsestadgandet
                  Vi föreslår följande tillägg till ikraftträdelsestadgan
         det: "Denna lag tillämpas på ansökningsärenden som initieras
         sedan denna lag har trätt i kraft."
                  På grundval av det ovanstående föreslår vi
                                             att lagförslagen 3-9 och 11-
                                    13 goskänns i enlighet med utskottets
                                    betänkande och
                                             att lagförslagen 1, 2 och 10
                                    godkänns sålydande:

                                  1.Naturvårdslag

                  I enlighet med riksdagens beslut stadgas:
                                      1-4 §§
                  (Såsom i utskottets betänkande)

                                        5 §
                                Gynnsam skyddsnivå
                  För de syften som nämnsi 1 § skall naturvårdsåtgärder
         planeras och genomföras så att en skyddsnivå som är gynnsam för
         landets skyddsbehövande naturtyper och vilda arter kan uppnås och
         bibehållas i överensstämmelse med artikel 1 och 2.3 i habitatdi
         rektivet.
                  (2 och 3 mom. utesl.)
                                               6-13 §§
                  (Såsom i utskottets betänkande)

                                       14 §
                       Undantag från fridlysningsstadgandet

            I nationalparker och naturreservat är utan hinder av 13 §
         sådana åtgärder tillåtna som en ändamålsenlig skötsel och använd
         ning av naturskyddsområdet förutsätter och som inte äventyrar de
         syften för vilka området inrättades. I dessa områden är det
         tillåtet att
                  (1-9 punkten såsom i utskottets betänkande)
                  10) jaga i den mån verksamheten inte äventyrar ändamålet
         med området.
                  (2 och 3 mom. såsom i utskottets betänkande)

                                       15 §
                  (Såsom i utskottets betänkande)

                                       16 §
           Undantag från fridlysningsstadgandena angående vissa områden

            Genom förordning kan stadgas om andra undantag från fridlys
         ningsstadgandena för nationalparker och naturreservat än de som
         nämns i 14 och 15 §§, om detta inte äventyrar syftet med att
         området inrättades. Undantagen kan gälla bland annat försvarsmak
         tens verksamhet, flygsäkerheten, (utesl.) eller bedriva naturnä
         ringar, eller beaktandet av samernas rättigheter när området
         används.
                                              17-32 §§
                  (Såsom i utskottets betänkande)

                                       33 §
                        Inrättande av landskapsvårdsområden

                  I beslutet att inrätta ett landskapsvårdsområde kan tas
         in de bestämmelser som behövs för att bevara väsentliga drag i
         landskapet. Bestämmelserna får dock inte medföra betydande olä
         genheter för ägaren till fastigheten eller området, om staten
         inte betalar ut ersättning för olägenheter.
                  (2 och 3 mom. såsom i utskottets betänkande)

                                       35 §
                  (Såsom i utskottets betänkande)

                                       36 §
                            Reklam- och förbudsskyltar

                  (1 och 2 mom. såsom i utskottets betänkande)
                  (3 mom. utesl.)
                  (4 mom. såsom 3 mom. i utskottets betänkande)

                                    37 - 45 §§
                  (Såsom i utskottets betänkande)

                                       46 §
                                   Hotade arter

                  Genom förordning kan det stadgas att en sådan vildart
         vars (utesl.) fortlevnad i Finland är i fara förklaras hotad.
                                                47 §
                          Arter som kräver särskilt skydd

                  Genom förordning kan stadgas att en sådan hotad art som
         uppenbart hotas av utrotning åtnjuter särskilt skydd. (utesl.)
                  Miljöministeriet skall vid behov utarbeta program enligt
         2 kap. för att återuppliva beståndet eller bestånden av arter som
         kräver särskilt skydd. Skyddsåtgärder bör planeras och genomföras
         i avsikt att uppnå och bibehålla en gynnsam skyddsnivå i Finland
         med hänsyn till deras naturliga utbredningsområde.
                  Skyddsområden kan inrättas för att bibehålla beståndet
         eller bestånden av arter som kräver särskilt skydd. På inrättande
         av sådana skyddsområden tillämpas bestämmelserna om inrättande av
         andra skyddsområden i 2, 3 och 7 kap.
                  (2 - 4 mom. såsom i utskottets betänkande)

                                   48 och 49 §§
                  (Såsom i utskottets betänkande)

                                       50 §
                        Genomförande av naturskyddsprogram

                  (1 och 2 mom. såsom i utskottets betänkande)
                  Miljöministeriet kan besluta att till vissa delar avstå
         från att genomföra ett naturskyddsprogram, om förutsättningar
         enligt denna lag för att genomföra skyddet inte finns.
                                                51 §
                         Ägarens rätt att kräva inlösning

                  När två år har gått sedan ett beslut att godkänna ett
         naturskyddsprogram fattades och beslutet har vunnit laga kraft
         har ägaren till ett område som ingår i programmet rätt, om inte
         annat har överenskommits, att kräva inlösning enligt inlösnings
         lagen för inlösning av ägande- eller nyttjanderätten till området
         eller för begränsning av områdets användning.
                  I fråga om skyddsprogram och skyddsbeslut i 77 § räknas
         den tid om två år, efter vilken områdets ägare har rätt att kräva
         att naturskyddet genomförs, från denna lags ikraftträdande.
         Inlösningen anhängiggörs genom en ansökan hos lantmäteribyrån om
         förordnande om inlösningsförrättning. När ett naturskyddsområde
         skall inrättas i ett privatägt område och skyddet inte kräver
         inlösning av området, skall den regionala miljöcentralen fatta
         beslut om inrättande av ett naturskyddsområde enligt 24 § 3 mom.
         inom sex månader från det inlösningsförrättningen blev anhängig.
                                                         52 §
                              Statens inlösningsrätt

                  (1 mom. såsom i utskottets betänkande)
                  Miljöministeriet får utan tillstånd av statsrådet lösa
         in ett område eller genom inlösning inskränka nyttjanderätten
         till ett område som ingår i ett naturskyddsprogram som vunnit
         laga kraft eller genom inlösning förvärva nyttjanderätten till
         ett sådant område. Detsamma gäller ett område vars gränser i
         ringa utsträckning avviker från vad som anges i naturskyddspro
         grammet, under förutsättning att naturvården eller något annat
         allmänintresse kräver inlösning.
                  (3 mom. såsom i utskottets betänkande)

                                       53 §
                           Statens ersättningsskyldighet

                  Om denna lag, med undantag för 26 §, eller ett beslut
         som har fattats med stöd av den åsamkar fastighetsägaren eller
         innehavaren av en särskild rättighet betydelsefull olägenhet, har
         han rätt att av staten få full ersättning därför. Ersättningss
         kyldighet uppkommer inte förrän en ägare med stöd av 31 § eller
         48 § 2 mom. har ansökt om tillstånd att få avvika från förbudet
         och ansökan har avslagits. Om det är uppenbart att förutsättnin
         gar för beviljande av tillstånd saknas kan förrättningen för att
         bestämma ersättningen inledas utan tillståndsansökan.
                  (2, 3 och 4 mom. såsom i utskottets betänkande)


                                       54 §
                  (Såsom i utskottets betänkande)

                                       55 §
                             Tillfälligt åtgärdsförbud

                  (1 mom. såsom i utskottets betänkande)
                  Om skyddet senare förfaller och områdets ägare har
         åsamkats betydelsefull olägenhet av åtgärdsförbudet, har han rätt
         av staten få full ersättning för detta. Detsamma gäller, om ett
         naturskyddsprogram med stöd av 50 § 3 mom. inte genomförs.
                  (Utesl.) Om den regionala miljöcentralen och områdets
         ägare inte kommer överens om ersättningen, skall på ersättning
         syrkarens yrkande beslut om den fattas vid en förrättning i fråga
         om vilken i tillämpliga delar iakttas vad som stadgas om inlös
         ningsförrättning.
                                             56 - 60 §§
                  (Såsom i utskottets betänkande)

                                       61 §
                                      Besvär

                  (1 och 2 mom. såsom i utskottets betänkande)
                  Besvärsrätt tillkommer den vars rätt eller fördel saken
         sannolikt berör. I andra ärenden än sådana som gäller ersättning
         tillkommer besvärsrätt även kommunen i fråga. I andra ärenden än
         sådana som gäller ersättning samt undantagslov som avses i 31 och
         48 § 2 mom. tillkommer besvärsrätt även sådana registrerade
         lokala eller regionala sammanslutningar vars syfte är att främja
         naturvården eller miljövården. I fråga om statsrådsbeslut om
         godkännande av ett naturskyddsprogram tillkommer besvärsrätt
         också riksomfattande sammanslutningar av det slag som nämnts samt
         riksomfattande sammanslutningar som bevakar markägarnas intres
         sen.
                  (4 och 5 mom. såsom i utskottets betänkande)

                                       62 §
                  (Såsom i utskottets betänkande)

                                       63 §
                        Besvär över beslut enligt annan lag
                  (Utesl.)
                                            64 och 65 §§
                  (Såsom i utskottets betänkande)

                                       66 §
                     Beviljande av tillstånd samt godkännande
                            och fastställande av planer

                  En myndighet får inte bevilja tillstånd att genomföra
         ett projekt eller godkänna eller fastställa en plan, om bedöm
         nings- och utlåtandeförfarandet enligt 65 § 1 och 2 mom. visar
         att projektet eller planen i hög grad äventyrar naturvärdena i
         ett område som statsrådet föreslagit för Natura 2000 eller som
         redan införlivats i nätverket.
                  (2 och 3 mom. såsom i utskottets betänkande)

                                       67 §
                  (Såsom i utskottets betänkande)

                                       68 §
                      Förverkligande av nätverket Natura 2000
                  Områden som införlivats i nätverket Natura 2000 skall,
         så som tidigare i denna lag stadgas, så snabbt som möjligt och
         senast inom sex år efter att kommissionen eller rådet har godkänt
         området som ett område av gemenskapsintresse skyddas på ett sätt
         som motsvarar syftet med skyddet. I de fågelskyddsområden som
         avses i 64 § 1 mom. 1 punkten skall skyddet dock genomföras utan
         dröjsmål sedan området har anmälts till kommissionen.
                                              69 - 77 §
                  (Såsom i utskottets betänkande)

         2.
                                        Lag

                            om ändring av byggnadslagen

            I enlighet med rikdagens beslut
            ändras i byggnadslagen av den 16 augusti 1958 (370/58) 22 § 2
         mom., 123 a § 3 mom., 123 b § 1 mom., (utesl.) 132 § 1 mom. och 2
         mom. 1 punkten samt 138 a § 1 mom.,
            av dessa lagrum 22 § 2 mom. sådant det lyder i lag av den 9
         augusti 1968 (493/68), 123 a 3 mom. och 123 b § 1 mom. (utesl.)
         sådana de lyder i lag av den 19 september 1969 (626/69) samt 132
         § 1 och 2 mom. 1 punkten och 138 a § 1 mom. i lag av den 17
         augusti 1990 (696/90), samt
            fogas till 1 §, sådan den lyder delvis ändrad genom nämnda lag
         av den 17 augusti 1990 och lag av den 21 augusti 1995 (1062/95),
         ett nytt 4 mom., varvid det nuvarande 4 mom. blir 5 mom., till 34
         §, sådan den lyder delvis ändrad genom lag av den 18 januari 1985
         (61/85), ett nytt 4 mom., till 95, sådan den lyder delvis ändrad
         genom sistnämnda lag, ett nytt 4 mom., till 123 a §, sådan den
         lyder i nämnda lag av den 19 september 1969, ett nytt 7 mom.,
         till 124 §, sådan den lyder delvis ändrad genom lag av den 21
         juli 1977 (580/77), ett nytt 2 mom., varvid de nuvarande 2 och 3
         mom. blir 3 och 4 mom., till 138 a § sådan den lyder ändrad genom
         lag av den 17 augusti 1990 och den 19 augusti 1994 (696/90 och
         769/94 ett nytt 2 mom., varvid de nuvarande 2, 3 och 4 mom. blir
         3, 4 och 5 mom. (utesl.) som följer:

                  1, (utesl.) 22, 34, 95, 123 a (utesl.), 124, 132 och 138
         a §§ såsom i utskottets betänkande.
                  10.
                                                 Lag

                             om ändring av vattenlagen

            I enlighet med riksdagens beslut
            upphävs i vattenlagen av den 19 maj 1961 (246/61) 2 kap. 4 §,
            ändras 1 kap. 18 § 2 mom., 6 kap. 1 § 2 mom. och 7 kap. 3 § 2
         mom., dessa lagrum sådana de lyder, 1 kap. 18 § 2 mom. i lag av
         den 20 juli 1992 (646/92) samt 6 kap. 1 § 2 mom. och 7 kap. 3 § 2
         mom. i lag av den 30 april 1987 (467/87), samt
            fogas till 1 kap. nya 15 a och 17 a §§ och före mellanrubriken
         om allmännyttjande och övriga rättigheter med avseende å annan
         tillhörigt område en ny 23 c § samt till 6 kap. en ny 2 a § som
         följer:

                                      17 a §
                  (1 mom. såsom i utskottets betänkande)
                  På reglering av och tillståndsförfarandet för ändring av
         småbäddar tillämpas intressejämförelse enligt denna lag.
                  (3 mom. såsom 2 mom. i utskottets betänkande)

                             Ikraftträdelsestadgandet
                  (1 mom. såsom i utskottets betänkande)
                  Denna lag tillämpas på de ansökningsärenden som anhän
         giggörs efter att denna lag trätt i kraft.
                           Helsingfors den 27 november 1996

         Markku Koski /cent                  Hannu Takkula /cent
         Tytti Isohookana-Asunmaa /cent      Mari Kiviniemi /cent

                                        II

                  Det är helt uppenbart att lagen om naturskydd kräver en
         totalrevidering i och med att den stiftats så tidigt som i början
         av seklet. Problemen har en helt annan räckvidd i dag än vad de
         hade då. Den föreliggande propositionen till ny naturvårdslags
         tiftning har efter en långt utdragen beredning och otaliga komp
         romisser finslipats till en någorlunda acceptabel version. De
         tekniska ändringarna under riksdagsbehandlingen har ytterligare
         förbättrat lagen. Men tyvärr finns det fortfarande kvar vissa
         brister i lagen.
                  I 5 §, där lagens syfte preciseras, introduceras beg
         reppet gynnsam skyddsnivå. Vad som de facto avses med detta
         begrepp är inte helt klart. Definitionen av gynnsam skyddsnivå
         för arter går längre än vad EU-direktiven förutsätter, något som
         bland annat grundlagsutskottet fäst sig vid. Den rätt vagt utfor
         made texten ger fritt spelrum för tillämpning av de detaljpara
         grafer som uppgjorts med utgångspunkt i denna paragraf.
                  Utskottet hade i enlighet med den andra avvikande åsik
         ten i jord- och skogsbruksutskottets utlåtande bort konstatera:
                                             "Utskottet finner denna prin
                                    cip viktig och anser att tolkningen av
                                    [5 §] inte får leda till alltför om
                                    fattande befogenheter vid tillämpning
                                    av naturvårdslagen och därmed göra det
                                    svårare att bedriva ett normalt jord-
                                    och skogsbruk eller försvåra markäga
                                    rens situation på ett sätt som strider
                                    mot habitatdirektivet".
                  I 51 § sägs att en markägare har rätt att kräva att ett
         område som ingår i ett naturskyddsprogram skall inlösas när fyra
         år har gått sedan beslutet att godkänna naturskyddsprogrammet
         fattats. I lagberedningsskedet föreslogs att tiden skulle vara
         två år. Samtidigt anges (53 §) att staten blir ersättningsskyldig
         först när ägaren drabbas av betydelsefull olägenhet. Vår lags
         tiftning känner också till andra begrepp som kommer i fråga när
         det blir aktuellt med ersättningsskyldighet, bland annat betydan
         de olägenhet och olägenhet som är större än ringa. Det är klart
         att gränsen mellan dessa begrepp i sista hand dras vid rättspro
         cesser som kommer att dra ut i det oändliga.
                  Med stöd av det ovan sagda föreslår jag
                                             att lagförslagen 2-13 i pro
                                    positionen godkänns i enlighet med
                                    utskottets betänkande och
                                             att det första lagförslaget i
                                    propositionen godkänns sålydande:

                                  1.Naturvårdslag

                                        5 §
                                Gynnsam skyddsnivå

                  För de syften som nämns i 1 § skall naturvården utformas
         så att en skyddsnivå som är gynnsam för de av landets naturtyper
         och vilda arter som är i behov av skydd kan uppnås och bibehål
         las.
                  (2 och 3 mom. såsom i utskottets betänkande)

                                       51 §
                         Ägarens rätt att kräva inlösning

                  När två år har gått sedan ett beslut att godkänna ett
         naturskyddsprogram fattades och beslutet har vunnit laga kraft
         har ägaren till ett område som ingår i programmet rättat kräva
         att området inlöses, om programmet inte har genomförts i detta
         område eller överenskommelse om saken inte har träffats.
                  (2 mom. såsom i utskottets betänkande)

                  Helsingfors den 27 november 1996

                  Sakari Smeds /fkf