Regeringens proposition till riksdagen med förslag till lag om tillsyn
över finans- och försäkringskonglomerat och till lagar om ändring av
vissa lagar som har samband med dem
PROPOSITIONENS HUVUDSAKLIGA INNEHÅLL
I propositionen föreslås att det stiftas en separat lag om tillsyn över finans-
och försäkringskonglomerat.
Med finans- och försäkringskonglomerat avses i lagen företagsgrupper till
vilka hör företag inom både finans- och försäkringsbranschen. Definitionens
kriterier uppfylls om konglomeratets moderföretag är ett kreditinstitut,
värdepappersföretag, försäkringsbolag eller en i lagen avsedd
holdingsammanslutning , och minst ett av företagen i konglomeratet är ett
finskt kreditinstitut och ett av företagen ett finskt försäkringsbolag. Till
konglomerat hänförs inte arbetspensionsförsäkringsbolag. Vissa
bestämmelser som gäller rapporteringsskyldighet, granskningsrätt och rätt
att få upplysningar skall dock tillämpas på sådana pensionsstiftelser,
pensionskassor och arbetspensionsförsäkringsbolag som är nära anknutna
till ett företag som hör till konglomeratet.
En koordinerande tillsynsmyndighet för finans- och försäkringskonglomeratet
utses alltid. Till sådan utnämns antingen Finans- eller
Försäkringsinspektionen beroende på om konglomeratets moderföretag hör
till finans- eller försäkringsbranschen. Om moderföretaget inte är ett
tillsynsobjekt betraktas som koordinerande tillsynsmyndighet i regel den
myndighet till vars bransch den affärsverksamhet hör som på lagbestämda
grunder anses ha bestämmande inflytande.
Konglomeratets moderföretag skall regelbundet till den koordinerande
tillsynsmyndigheten rapportera konglomeratets struktur, koncernbokslut,
riskexponeringar, fastighets- och aktieinnehav samt konglomeratets
betydande interna affärstransaktioner. För konglomeratet fastställs inte
några kvantitativa begränsningar avseende fastighets eller aktieinnehav eller
riskexponeringar, men begränsningarna för kreditinstituts fastighets- och
aktieinnehav skall utsträckas till att gälla hela deras konsolideringsgruppen.
Andra uppgifter som fastställs för den koordinerande tillsynsmyndigheten
skall vara att inspektera företag inom konglomeratet som står utanför den
branschvisa tillsynen, att för den andra tillsynsmyndigheten föreslå
tillsynsåtgärder eller andra åtgärder som bygger på iakttagelser från
rapportmaterialet eller observationer i samband med den övriga tillsynen, att
meddela anvisningar om tillämpningen av lagen samt att informera om beslut
som gäller konglomeratets holdingsammanslutning.
Den koordinerande tillsynsmyndigheten skall få samma befogenheter att
övervaka ägarstrukturen och ledningens lämplighet och tillförlitlighet i
konglomeratet som i företag som har verksamhetstillstånd. I lagen fastställs
dessutom en särskild skyldighet att på förhand anmäla nya förvärv i
kreditinstitut och försäkringsanstalter och värdepappersföretag utanför
Europeiska ekonomiska samarbetsområdet som leder till bestämmande
inflytande. Den koordinerande tillsynsmyndigheten skall ha rätt att under
sådana förutsättningar som bestäms i lagen motsätta sig förvärvet om det
försvårar tillsynen över konglomeratet.
I lagen bestäms också om principerna för koncernbokslut i ett finans- och
försäkringskonglomerat och särbokslut i konglomeratets
holdingsammanslutning.
Bestämmelserna om tystnadsplikt i kreditinstitutslagen, lagen om
försäkringsbolag, lagen om värdepappersföretag och lagen om
placeringsfonder ändras så att det blir tillåtet att lämna ut kunduppgifter, med
undantag av känsliga uppgifter enligt personuppgiftslagen till företag som
hör till ett sådant konglomerat som avses i lagen för kundservice och annan
skötsel av kundförhållanden, marknadsföring och riskkontroll. Dessutom
skall motsvarande uppgifter få lämnas ut också till vissa andra ekonomiska
sammanslutningar mellan kreditinstitut och försäkringsföretag.
Ytterligare skall de kvantitativa begränsningar avseende kreditinstituts
fastighets- och aktieinnehav utsträckas till att gälla kreditinstitutets hela
konsolideringsgrupp.
INNEHÅLLSFÖRTECKNING
PROPOSITIONENS HUVUDSAKLIGA INNEHÅLL 1
INNEHÅLLSFÖRTECKNING 3
ALLMÄN MOTIVERING 6
1. Nuläge 6
1.1. Nuvarande lagstiftning... 6
1.1.1. Tillsynen över kreditinstitut och värdepappersföretag
...................................... 6
1.1.2. Tillsyn över försäkringsbolag 7
1.1.3. Tillsynsarbetet 9
1.1.4 Gruppbaserad tillsyn över kreditinstitut, värdepappersföretag
och försäkrings-bolag........ 9
1.1.5 Bestämmelser om utlämnande av kunduppgifter 11
1.1.6 Bestämmelser om tillsynen över finans- och
försäkringskonglomerat 12
1.2. Den internationella utvecklingen 12
1.2.1. Lagstiftningen i utlandet ........ 12 1.2.2. De internationella organisationernas rekommendationer 13 1.2.3. Europeiska kommissionens förslag till direktiv om tillsyn över finansiella
konglomerat 14
1.3. Marknadsutveckling ........ 15
1.3.1. Allmänt ....... 15
1.3.2
Finland..............................................................................................
.................. 16
1.3.3
Utlandet............................................................................................
................... 16
2. Bedömning av
nuläget.................................................................................................... 16
2.1. Riskerna i samband med samgångsutvecklingen på
finansierings- och
försäkringssektorn.............................................................................
..................... 16
2.1.1.
Allmänt.............................................................................................
.................... 16
2.1.2. Risken för
spridning............................................................................................. 17
2.1.3. Risken för
intressekonflikter............................................................................. .... 17
2.1.4 Risken för kringgående av
särregler..................................................................... 17
2.2. Bedömning av
lagstiftningsbehovet...................................................................... 18
2.2.1. De fundamentala utgångspunkterna för
tillsynen.................................................. 18
2.2.2. Behovet att effektiva
tillsynen............................................................................... 19
2.2.3. Tillsynen över konglomeratets finansiella
ställning.............................................. 22
2.2.4. Förbättring av finans- och försäkringskonglomeratens
effektivitet...................... 26
2.2.5. Fortsatt branschvis gruppbaserad
tillsyn............................................................... 27
3. Propositionens mål och de viktigaste
förslagen................................................................ 28
3.1.
Allmänt.............................................................................................
.................... 28
3.2. Utsträckande av tillsynens
räckvidd..................................................................... 29
3.3. Effektivering av ägarkontrollen och tillsynen över
holdingsammanslutningens
ledning..............................................................................................
.................... 29
3.4. Tillståndsplikt för utvidgning av
konglomeratet.................................................. 30
3.5. Definition av koordinerande tillsynsmyndighet och den
koordinerande
tillsynsmyndighetens
uppgifter............................................................................. 30
3.6.
Bokslutsbestämmelserna....................................................................
................... 31
3.7. Ändringar i de sektoriella
lagarna......................................................................... 31
3.7.1
Allmänt.............................................................................................
.................... 31
3.7.2. Ändring av branschbestämmelserna om tystnadsplikt och
lämnande av
upplysning.........................................................................................
.................... 32
3.7.3. Ändring av definitionerna av holdingsammanslutning och
konsoliderings-
grupp................................................................................................
...................... 32
3.7.4 Ägarkontroll , ledningens lämplighet och tillförlitlighet och
revision................. 33
3.7.5 Rapportering av interna
transaktioner.................................................................. 33
3.7.6. Hindrande av dubbelräkning av
kapital................................................................ 33
3.7.7. Tillämpningsområdet för begränsningar av kreditinstituts aktie-
och fastighets-
innehav
vidgas...................................................................................................... 33
4. Propositionens verkningar 33
5. Beredningen av propositionen 34
6. Andra omständigheter som inverkat på propositionens innnehåll 34
DETALJMOTIVERING 34
1. Lagförslag 34
1.1. Lag om tillsyn över finans -och försäkringskonglomerat 34
1 kap. Allmänna bestämmelser........................................................................ .34
2 kap. Tillsyn över konglomerat ...................................................................... 42
3 kap. Bokslut................................................................................................... 46
4 kap. Särskilda bestämmelser.......................................................................... 48
1.2. Kreditinstitutslagen 49
1.3. Lagen om finansinspektionen 55
1.4. Lagen om placeringsfonder 56
1.5. Lagen om värdepappersföretag 57
1.6. Lagen om försäkringsbolag 58
1 kap. Allmänna stadganden............................................................................. 58
2 a kap. Bedrivande av direkt försäkring utomlands.......................................... 59
3 kap. Delägarskap i försäkringsbolag.............................................................. 59
7 kap. Bolagets ledning 59
10 kap. Bokslut, koncernbokslut och täckning av ansvarsskuld 60
12 kap Vinstutdelning och annan användning av bolagets
tillgångar 60
14 b kap.Extra tillsyn över försäkringsgrupper 60
18 kap. Särskilda stadganden 60
1.7. Lagen om utländska försäkringsbolag 62
1.8. Lagen om arbetspensionsförsäkringsbolag 63
1.9. Lagen om försäkringsföreningar 63
16 kap. Särskilda stadganden 63
1.10. Lagen om försäkringsinspektionen 64
2. Ikraftträdande 64
3
Lagstiftningsning................................................................................
............................. .64
LAGFÖRSLAGEN 66
1. Lag om tillsyn över finans- och försäkringskonglomerat 66
2. Lag om ändring av kreditinstitutslagen 74
3. Lag om ändring av finansinspektionen 80
4. Lag om ändring av placeringsfonder 81
5. Lag om ändring av lagen om värdepappersföretag 82
6. Lag om ändring av lagen om försäkringsbolag 86
7. Lag om ändring av 79 § lagen om utländska försäkringsbolag 90
8. Lag om ändring av lagen om arbetspensionsförsäkringsbolag 91
9. Lag om ändring av 16 kap. 10 § lagen om försäkringsföreningar 92
10. Lag om ändring av 2 § lagen om Försäkringsinspektionen 93
BILAGA
PARALLELLTEXTER 59
2. Lag om ändring av kreditinstitutslagen 94
3. Lag om ändring av finansinspektionen 94
4. Lag om ändring av placeringsfonder 108
5. Lag om ändring av lagen om värdepappersföretag 109
6. Lag om ändring av lagen om försäkringsbolag 116
7. Lag om ändring av 79 § lagen om utländska försäkringsbolag 125
8. Lag om ändring av lagen om arbetspensionsförsäkringsbolag 127
9. Lag om ändring av 16 kap. 10 § lagen om försäkringsföreningar 128
10. Lag om ändring av 2 § lagen om Försäkringsinspektionen 129
ALLMÄN MOTIVERING
1. Nuläge
1.1. Nuvarande lagstiftning
1.1.1. Tillsynen över kreditinstitut och värdepappersföretag
Tillsynen över kreditinstitut och andra aktörer på finansmarknaden sköts av
Finansinspektionen vid Finlands Bank. Finansinspektionens ställning,
viktigaste uppgifter och tillsynsbefogenheter fastställs i lagen om
finansinspektionen (503/1993). Finansinspektionens tillsynsobjekt är enligt
lagen om finansinspektionen bl.a. kreditinstitut enligt kreditinstitutslagen
(1607/1993), värdepappersföretag enligt lagen om värdepappersföretag
(579/1996) och fondbolag enligt lagen om placeringsfonder (48/1999).
Finansinspektionens tillsynsobjekt är dessutom kreditinstituts och
värdepappersföretags holdingsammanslutningar. Till Finansinspektionens
befogenheter hör inte tillsynen över försäkringsanstalter.
Finansinspektionens uppgift är enligt lagen att övervaka att tillsynsobjekten
utövar sin verksamhet enligt lagar, förordningar och myndigheternas
föreskrifter och anvisningar samt sina egna bolagsordningar, stadgar eller
reglementen för dem. Målet för Finansinspektionens verksamhet är att
främja stabiliteten på finansmarknaden och förtroendet för tillsynsobjektens
och marknadens verksamhet. Utöver de grundläggande uppgifter som
fastställts i lag verkar Finansinspektionen för ökad marknadsinformation och
en strukturellt effektiv och funktionssäker marknad. Utgångspunkten för
verksamheten är myndighetstillsyn som kompletterar tillsynsobjektens
ansvar och marknadsdisciplin. Finansinspektionen utför sina uppgifter bl.a.
genom meddela sina tillsynsobjekt föreskrifter och anvisningar samt
inspektera tillsynsobjekten. Finansinspektionen skall se till att de
finansmarknadsparter som erhållit verksamhetstillstånd har tillräckliga
ekonomiska och andra förutsättningar att bedriva sin verksamhet och att de i
sitt beslutsfattande tillämpar adekvata arbetssätt.
Finansinspektionens tillsynsbefogenheter fastställs uttömmande i lagen om
finansinspektionen. Enligt utgångspunkten är tillsynsbefogenheterna lika
gentemot alla Finansinspektionens tillsynsobjekt. Finansinspektionen har rätt
att närvara vid de organs sammanträden som utövar beslutanderätt och
sköter förvaltningen samt att vid behov sammankalla dem.
Finansinspektionen har rätt att för granskning få tillgång till de handlingar
och andra dokument som gäller tillsynsobjektet och dess kunder samt
tillsynsobjektets databehandlingssystem och andra system samt kassa och
övriga tillgångar.
Finansinspektionen har utan hinder av tystnadsplikt enligt lagen rätt att lämna
nödvändiga upplysningar till andra myndigheter som utövar tillsyn över
finansmarknaden. Upplysningar får lämnas även till statens säkerhetsfond,
förundersökningsmyndigheterna, åklagaren eller andra myndigheter som
enligt lag har rätt att ta del av uppgifterna.
Finansinspektionen kan tillsätta ett ombud att övervaka ett tillsynsobjekts
verksamhet, om det i skötseln av detta har förekommit oskicklighet,
oaktsamhet eller missbruk. Finansinspektionen kan förelägga vite för att
förstärka sina krav gentemot ett tillsynsobjekt som inte i sin verksamhet följt
Finansinspektionens föreskrifter eller beslut.
Enligt kreditinstitutslagen kan Finansinspektionen för finansministeriet föreslå
att ett kreditinstituts koncession återkallas eller begränsas om något av de
villkor som har ställts för beviljande av koncession inte längre uppfylls.
Förutsättningarna hänför sig bland annat till ägarnas och de ledande
befattningshavarnas tillförlitlighet samt betydande bindningar som hindrar en
effektiv tillsyn av kreditinstitutet och tillämpas både när koncession beviljas
och i den kontinuerliga tillsynen. Enligt lagen om värdepappersföretag är
förutsättningarna för beviljande av verksamhetstillstånd i huvuddrag de
samma som för kreditinstitut. Om finansministeriet beslutar att återkalla
verksamhetstillståndet eller begränsa det skall Finansinspektionen höras före
beslutet. Förutsättningarna för beviljande av koncession till kreditinstitut
grundar sig på Europaparlamentets och rådets direktiv 2000/12/EG om
rätten att starta och driva verksamhet i kreditinstitut och för beviljande av
verksamhetstillstånd till värdepappersföretag på rådets direktiv 93/22/EEG
om investeringstjänster inom värdepappersområdet.
Utom att ägarnas lämplighet och tillförlitlighet har nämnts som en uttrycklig
förutsättning för beviljande av koncession, åläggs i kreditinstitutslagen en
särskild skyldighet till förhandsanmälan för sådana aktörer vars direkta eller
indirekta innehav eller röstetal av samma storlek ökas eller minskas så att
den överskrider eller underskrider en tiondel, en femtedel, en tredjedel eller
hälften eller om det i övrigt uppstår rätt att använda motsvarande inflytande i
kreditinstitutets förvaltning. Finansinspektionen kan inom tre månader efter
mottagandet av anmälan om innehavet motsätta sig förvärv av andelen, om
det är sannolikt att innehavet av andelen skulle skada kreditinstitutets
verksamhet enligt försiktiga och sunda affärsprinciper. Finansinspektionen
har efter ett ägarbyte rätt att förbjuda innehavaren av andelen att utnyttja sin
rösträtt i tillsynsobjektet om den nya ägaren äventyrar genomförandet av de
ovan nämnda principerna Om aktierna har förvärvats trots att
Finansinspektionen har motsatt sig det eller om anmälan försummas kan
inspektionen förbjuda användningen av ägarens rösträtt. Detta
anmälningsförfarande i anslutning till den så kallade kvalificerade
ägarkontrollen grundar sig på bestämmelserna i direktiv 2000/12/EG.
Bestämmelserna om kvalificerad ägarkontroll i värdepappersföretag är i
huvudsak till sitt innehåll lika som för kreditinstitut. Enligt lagen om
värdepappersföretag är emellertid den lägsta anmälningströskeln fem
procent av aktierna eller röstetalet.
I fråga om bedömningen av lämpligheten och tillförlitligheten hos de ledande
befattningshavarna i kreditinstitut och värdepappersföretag finns det inte
motsvarande förhandskontroll som för ägarna, men Finansinspektionen
måste omedelbart underrättas om förändringar.
I syfte att införa bestämmelserna i direktiv 95/26/EEG (nedan BCCI-
direktivet) fogades 1996 till lagen om finansinspektionen bestämmelser om
revisorernas skyldighet att aktivt lämna uppgifter till Finansinspektionen.
Tillsynsobjektets revisor skall omedelbart till Finansinspektionen anmäla
sådana omständigheter eller beslut om tillsynsobjektet som han i sitt uppdrag
har fått kännedom om och som anses bryta mot bestämmelser som gäller
tillsynsobjektet, äventyra tillsynsobjektets fortsatta verksamhet, eller leda till
en anmärkning i revisionsberättelsen eller ett nekande utlåtande i fråga om
fastställande av bokslutet.
När BCCI-direktivet sattes i kraft fogades till förteckningen över
förutsättningar för beviljande av koncession eller verksamhetstillstånd i
kreditinstitutslagen och lagen om värdepappersföretag ett krav på att
betydande bindningar mellan ett kreditinstitut och en annan juridisk person
eller en fysisk person inte får hindra effektiv tillsyn av kreditinstitutet.
Dessutom förutsätts att de lagar, förordningar eller administrativa
bestämmelser i en stat som inte hör till Europeiska ekonomiska
samarbetsområdet som tillämpas på en fysisk eller juridisk person med
betydande bindningar enligt ovan inte hindrar en effektiv tillsyn över
kreditinstitutet. Om uppkomsten av en betydande bindning eller om ändringar
i den skall enligt kreditinstitutslagen och lagen om värdepappersföretag
Finansinspektionen omedelbart underrättas.
Finansinspektionens beslut överklagas hos högsta förvaltningsdomstolen.
1.1.2. Tillsyn över försäkringsbolag
För tillsynen över försäkringsbolag och andra försäkringsanstalter svarar
social- och hälsovårdsministeriet. Under ministeriets förvaltning verkar
Försäkringsinspektionen vars uppgift är försäkringstillsyn och inspektion.
Försäkringsinspektionens verksamhetsidé är att befästa förtroendet för det
finländska försäkringssystemet och befrämja systemets effektivitet till
förmån för försäkringstagarna och de försäkrade genom att utöva tillsyn
över och inspektera försäkrings- och pensionsanstalters samt andra
tillsynsobjekts verksamhet och ekonomiska utveckling.
Ämbetsverket har bland annat till uppgift att utföra operativa
tillsynsuppgifter, avgöra ärenden som gäller enskilda tillsynsobjekt och fatta
beslut och bevilja undantag på ansökan av tillsynsobjekten. På grund av den
lagstadgade arbetspensionsförsäkringens stora samhälleliga betydelse fattas
beslut som gäller grunderna för arbetspensionsförsäkringen emellertid av
social- och hälsovårdsministeriet.
Bestämmelserna om Försäkringsinspektionens förvaltning ingår i lagen
(78/1999 ) och förordningen (102/1999) om Försäkringsinspektionen. I lagen
fastställs också ämbetsverkets tillsynsobjekt, viktigaste uppgifter och
direktionens sammansättning.
Bestämmelserna om sakinnehållet i tillsynen över försäkringsanstalterna och
om tillsynsmyndigheternas befogenheter ingår i de speciallagar som gäller
respektive typ av försäkringsanstalt. Den viktigaste lagen om
försäkringsanstalter är lagen om försäkringsbolag (1062/1979) som
innehåller bestämmelser om försäkringsbolagens verksamhet och tillsynen
över dem. Bestämmelser om tillsynen över försäkringsbolag som handhar
lagstadgad arbetspensionsförsäkring och företagarpensionsförsäkring finns
dessutom i lagen om arbetspensionsförsäkringsbolag (354/1997). Andra
försäkringsanstalter underkastade tillsyn är för närvarande utländska
försäkringsbolags representationer enligt lagen om utländska
försäkringsbolag (398/1995), försäkringsföreningar enligt lagen om
försäkringsföreningar (1250/1987), försäkringskassor och
pensionsstiftelsekassor enligt lagen om försäkringskassor (1164/1992) och
pensionsstiftelser enligt lagen om pensionsstiftelser (1774/1995).
Försäkringsinspektionen utövar tillsyn också över
försäkringsholdingsammanslutningar på det sätt som föreskrivs i 14 och 14 b
kap. lagen om försäkringsbolag.
Försäkringsinspektionen har rätt att inspektera ett försäkringsbolags och
dess dottersammanslutningars rörelse och övriga verksamhet. Ämbetsverket
har rätt att förrätta inspektioner i försäkringsbolagets lokaler samt delta i
bolagets beslutsorgans sammanträden.
Försäkringsinspektionen kan ge försäkringsbolaget en anmärkning, uppmana
försäkringsbolaget att åtgärda missförhållandet eller förbjuda bolaget att
fortsätta med ett förfarande som ministeriet eller Försäkringsinspektionen
anser vara felaktigt om försäkringsbolaget inte iakttar lag, sin koncession,
bolagsordning eller myndigheternas föreskrifter, om bolaget har använt
förfaranden som strider mot god försäkringssed eller om det har uppdagats
missbruk i bolagets verksamhet. Försäkringsinspektionen kan förstärka sina
krav genom att förelägga vite. Om ämbetsverkets uppmaning eller förbud
inte iakttas kan ämbetsverket förbjuda försäkringsbolaget att bevilja nya
försäkringar tills bolaget har vidtagit åtgärder för att rätta till
missförhållandet. Försäkringsinspektionen kan tillsätta ett ombud att
övervaka tillsynsobjektets verksamhet om det i bolagets verksamhet har
framkommit brister eller missbruk som allvarligt äventyrar
försäkringstagarnas eller de försäkrades förmåner eller bolagets fortsatta
verksamhet.
Försäkringsinspektionen kan för social- och hälsovårdsministeriet föreslå att
ett försäkringsbolags koncession återkallas eller begränsas bland annat när
de villkor som har ställts för beviljande av koncessionen enligt
Försäkringsinspektionens åsikt inte längre uppfylls. På samma sätt som i
fråga om kreditinstitut och värdepappersföretag är förutsättningarna för
verksamhetstillstånd bland annat förknippade med ägarnas och de ledande
befattningshavarnas tillförlitlighet och betydande bindningar som hindrar en
effektiv tillsyn av försäkringsbolaget och tillämpas både vid beviljandet av
koncession och i den fortlöpande tillsynen.
På försäkringsbolagens ägare tillämpas bestämmelser om kvalificerad
ägarkontroll som i huvudsak har samma innehåll som motsvarande
bestämmelser gällande kreditinstitut. Bestämmelserna i lagen om
försäkringsbolag baserar sig på bestämmelserna i tredje
livförsäkringsdirektivet 92/96/EEG och tredje direktivet om annan direkt
försäkring än livförsäkring 92/49/EEG. Tillsynsmyndighetens möjligheter att
förbjuda förvärv av aktier i ett försäkringsbolag har i lagen om
försäkringsbolag kopplats till äventyrande av sund utveckling. Utöver förlust
av rösträtten nämns i lagen om försäkringsbolag som ett sanktionsmedel i
anslutning till anmälningsförfarandet Försäkringsinspektionens rätt att ställa
sådana villkor på försäkringsbolaget som den anser vara nödvändiga för en
sund utveckling av försäkringsverksamheten. Förvärv av aktier eller
garantiandelar i strid mot förbudet har dessutom i lagen om försäkringsbolag
särskilt föreskrivits vara straffbart i egenskap av
försäkringsbolagsförseelse. I övrigt motsvarar bestämmelserna till sitt
innehåll det som tidigare konstaterats om kreditinstitut.
De krav enligt BCCI-direktivet som nämndes i avsnitt 1.1.1. gäller dessutom
försäkringsbolag på samma sätt som kreditinstitut och värdepappersföretag.
Försäkringsinspektionens beslut överklagas hos högsta
förvaltningsdomstolen.
1.1.3. Tillsynssamarbetet
Både finans- och försäkringstillsynen har som mål att utveckla
tillsynsmyndigheternas samarbete vid tillsynen av finansmarknaden. Därför
är bland annat sammansättningen av Finansinspektionens och
Försäkringsinspektionens direktioner nästan identiska. Dessutom är det
Finansinspektionens uttryckliga uppgift enligt lagen om finansinspektionen att
fastslå principerna för samarbetet med Försäkringsinspektionen.
Motsvarande bestämmelse finns också i lagen om Försäkringsinspektionen.
Lagen om Finansinspektionen ger Finansinspektionen rätt att utan hinder av
tystnadsplikten lämna ut uppgifter bland annat till en annan myndighet som
övervakar finansmarknaden eller till en sådan sammanslutning som i sitt
hemland med stöd av lag sköter uppgifter som motsvarar dem som
Finansinspektionen har. I förarbetena till lagen nämns att paragrafen bland
annat avser uppgifter som lämnas till social- och hälsovårdsministeriet.
Lagen om försäkringsbolag, lagen om pensionsstiftelser och lagen om
försäkringskassor ger Försäkringsinspektionen rätt att lämna upplysningar
som omfattas av försäkringshemlighet bland annat till Finansinspektionen.
Bakom de paragrafer som berättigar till informationsutbyte ligger
huvudsakligen lika lydande bestämmelser i bank, värdepappersföretags och
försäkringsdirektiven i vilka det också finns hänvisningar uttryckligen till
andra branschvisa myndigheter. Också i direktiv 2000/12/ EG och i
direktivet om extra tillsyn över försäkringsföretag som ingår i en
försäkringsgrupp 98/78/EG nämns som part i myndighetssamarbetet andra
branschmyndigheter. Rätten till informationsutbyte har på grund av
implementeringen av BCCI-direktiivet 1996 utsträckts till att gälla också
vissa andra myndigheter.
Finansinspektionen har tillsammans med Försäkringsinspektionen
undertecknat en gemensam avsiktsförklaring, i syfte att dokumentera och
klarlägga samarbetet mellan Försäkrings- och Finansinspektionen och
förfarandena inom olika sektorer av tillsynen. Myndigheterna har också
undertecknat en mera detaljerad avsiktsförklaring om tillsynen av
Sampokoncernen. Samarbetet genomförs i praktiken bland annat i den
tillsynsgrupp som utövar tillsyn över Sampo. Finansinspektionen och
Försäkringsinspektionen har också tillsammans med tillsynsmyndigheterna i
de övriga nordiska länderna undertecknat ett samarbetsavtal om samarbete
vid tillsynen över finans- och försäkringskonglomeratet Nordea. För tillsynen
över Nordea har också bildats en tillsynsgrupp som består av representanter
för de ovan nämnda tillsynsmyndigheterna. Samarbetsavtalen har emellertid
inte någon rättslig betydelse utan myndigheternas rättigheter och
skyldigheter fastställs enbart i de lagar som gäller respektive myndighet.
1.1.4. Gruppbaserad tillsyn över kreditinstitut, värdepappersföretag
och försäkringsbolag
Kreditinstitut och värdepappersföretag
En viktig del av bedömningen av ett kreditinstituts finansiella ställning består,
utöver tillsynen över ett företag som har enskild koncession, av den
konsoliderade tillsynen, vars tillämpningsområde fastställs med hjälp av
begreppet konsolideringsgrupp. Syftet med definitionen av begreppet
konsolideringsgrupp är att avgränsa den grupp av företag som står i ett
sådant ekonomiskt eller administrativt beroendeförhållande till kreditinstitutet,
att deras finansiella ställning och inbördes affärstransaktioner med
kreditinstitutet väsentligt kan inverka på kreditinstitutets finansiella ställning.
Det är viktigt att utsträcka tillsynen utanför de företag som har erhållit
verksamhetstillstånd särskilt som största delen av de affärsverksamheter
som är tillåtna för kreditinstitut och värdepappersföretag kan bedrivas utan
verksamhetstillstånd. Ett annat sätt att närma sig problemet, dvs. att
koncentrera tillsynen enbart till de kreditinstitut som har fått koncession,
skulle kunna leda till att kreditinstitutet skulle överföra en del av sin
affärsverksamhet till dotterbolag utan verksamhetstillstånd. Detta skulle i sin
tur bland annat försvåra en bedömning av kreditinstitutets ekonomiska
helhetsbild. Bestämmelserna om gruppbaserad tillsyn grundar sig på direktiv
2000/12/EG.
Till ett kreditinstituts konsolideringsgrupp räknas utöver dess inhemska och
utländska kreditinstitut, värdepappersföretag och dess
holdingsammanslutning sådana inhemska och utländska finansiella institut
och serviceföretag som avses i kreditinstitutslagen och lagen om
värdepappersföretag. I fråga om utländska dotterföretag som hör till
konsolideringsgruppen ligger det primära tillsynsansvaret hos
tillsynsmyndigheten i dotterföretagets hemstat, men dotterföretagets siffror
skall sammanställas med det finländska kreditinstitutets siffror till exempel
vid beräkningen av den konsoliderade kapitaltäckningen. Begreppet
finansiella institut och serviceföretag har ingen självständig betydelse utanför
kreditinstitutslagstiftningen utan deras syfte är att i den konsoliderade
tillsynen över kreditinstitut få med alla sådana företag som bedriver för
kreditinstitut tillåten affärsrörelse och serviceföretag som förmedlar
finansiering och försäkring och som står under kreditinstitutets
bestämmande inflytande.
Den gruppbaserade tillsynen omfattar utöver de företag som står under
kreditinstitutets bestämmande inflytande också sådana moderföretag som
använder bestämmande inflytande i kreditinstitutet. I direktiv 2000/12/EG
indelas sådana moderföretag i två typer: finansiella holdingföretag och
holdingföretag med blandad verksamhet. Den viktigaste skillnaden mellan
dessa är att endast finansiella holdingföretag räknas till kreditinstitutets
konsolideringsgrupp och är underställda Finansinspektionens tillsyn. Om
finansiella holdingföretag används i lagen benämningen
holdingsammanslutning. Enligt kreditinstitutslagen är ett moderföretag i
egenskap av holdingsammanslutning underställt den gruppbaserade tillsynen
över kreditinstitutet om största delen av dess dotterföretag är kreditinstitut
och finansiella institut. Kreditinstitutets moderföretag är dock oavsett
karaktären av affärsrörelsen alltid föremål för den granskningsrätt och rätt
att få uppgifter som avses i 11 § 4 mom. lagen om finansinspektionen.
Begränsningarna i fråga om kreditinstitutets konsoliderade finansiella
ställning hänför sig bl.a. till konsoliderad kapitalbas, kapitaltäckning och stora
exponeringar på gruppnivå. Det är emellertid värt att notera att de
ovannämnda begränsningarna avseende den finansiella ställningen inte gäller
företag som hör till konsolideringsgruppen, om det inte är fråga om ett annat
kreditinstitut eller värdepappersföretag som hör till konsolideringsgruppen.
Enligt kreditinstitutslagen och lagen om värdepappersföretag skall ett
kreditinstitut och på motsvarande sätt ett värdepappersföretag samt ett
företag som hör till dess konsolideringsgrupp ha med hänsyn till
verksamheten tillräcklig intern övervakning och tillräckliga kontrollsystem.
Hänvisningar till begreppet konsolideringsgrupp finns i kreditinstitutslagen
också bland annat i bestämmelserna om finansiering av förvärv och
emottagande som pant av bland annat egna aktier (24 a §), bokslut (3138
§), garantiavgift till insättningsgarantifonden (65 c §), tystnadsplikt (94 §)
och identifiering av kunder (95 §).
På gruppbaserad tillsyn av värdepappersföretag tillämpas samma principer
som på gruppbaserad tillsyn av kreditinstitut.
Försäkringsbolag
Bedömningen av ett försäkringsbolags finansiella situation grundar sig i
första hand på tillsyn av ett enskilt försäkringsbolag. Ett försäkringsbolag
skall uppfylla solvenskraven enligt lagen om försäkringsbolag för att normalt
få fortsätta med sin verksamhet.
Inom försäkringsbranschen har bestämmelser om gruppbaserad tillsyn
nyligen införts genom Europaparlamentets och rådets direktiv nr 98/78/EG
av den 27 oktober 1998 om extra tillsyn över försäkringsföretag som ingår i
en försäkringsgrupp. Syftet med direktivet är att komplettera direktiven om
tillsyn över enskilda försäkringsföretag med lagstiftning som gäller
försäkringsföretag som bildar en försäkringsgrupp för att
försäkringstillsynsmyndigheterna skall kunna göra en mer välgrundad
bedömning av den finansiella situationen i ett försäkringsföretag som ingår i
en försäkringsgrupp. Målet är att hindra att ett försäkringsföretags solvens
äventyras på grund av dubbelt utnyttjande av företagens kapital och försöka
undvika risker som orsakas av detta samt hindra att transaktioner inom
gruppen äventyrar solvensen. Även om de enskilda försäkringsföretagen i
gruppen uppfyller solvenskraven enligt lag skall också gruppen som helhet
uppfylla bestämmelserna om den finansiella situationen. Direktivet sattes i
kraft med en ändring av lagen om försäkringsbolag (949/2000), som till
största delen trädde i kraft den 1 december 2000.
Bestämmelserna om extra tillsyn över försäkringsbolag ingår i 14 b kap.
lagen om försäkringsbolag. I kapitlet finns bland annat bestämmelser om ett
försäkringsbolags och en försäkringsholdingsammanslutnings skyldighet att
ordna intern kontroll samt upprätta en sådan beräkning av jämkad solvens
om vilken social- och hälsovårdsministeriet har utfärdat en förordning.
Beräkningen skall utföras när ett försäkringsbolag är delägare i minst ett
försäkringsföretag, utländskt återförsäkringsföretag eller försäkringsföretag i
tredje land eller när försäkringsföretagets moderföretag är en
försäkringsholdingsammanslutning ett utländskt åte rförsäkringsföretag eller
ett försäkringsföretag i tredje land. Med försäkringsföretag jämställs i lagen
också ett finländskt arbetspensionsförsäkringsbolag. I kapitlet ingår också
bestämmelser om tillsynen över transaktioner mellan företag inom för
säkringsgruppen.
I lagen har Försäkringsinspektionens tillsynsbefogenhet utsträckts till att
gälla moderföretag till försäkringsbolag som är underställda extra tillsyn
och moderföretagets dotterföretag när det gäller att ta fram sådana
uppgifter som kan ha betydelse för den extra tillsynen. Ett försäkringsbolags
anknutna företag, företag med ägarintresse och ett anknutet företag till ett
företag med ägarintresse är skyldigt att i vissa fall till
Försäkringsinspektionen tillställa uppgifter i sin besittning som är nödvändiga
för den extra tillsynen.
Enligt lagen om försäkringsbolag avses med en
försäkringsholdingsammanslutning ett moderföretag vars huvudsakliga
verksamhet är att förvärva och äga andelar i dotterföretag som är
försäkringsföretag, utländska återförsäkringsföretag eller försäkringsföretag
i tredje land och av vilka minst ett är ett försäkringsbolag enligt lagen om
försäkringsbolag.
1.1.5. Bestämmelser om utlämnande av kunduppgifter
Enligt kreditinstitutslagen har kreditinstitut och företag som hör till samma
konsolideringsgrupp som dessa rätt att lämna upplysningar som omfattas av
banksekretessen till sammanslutningar som hör till samma koncern eller
konsolideringsgrupp om medlemmarna i dess förvaltningsorgan eller dess
anställda omfattas av tystnadsplikt enligt kreditinstitutslagen eller
motsvarande tystnadsplikt. Sålunda kan banken utan hinder av
tystnadsplikten lämna sekretessbelagda upplysningar också till andra
sammanslutningar än sådana som hör till samma konsolideringsgrupp som
banken (exempelvis försäkringsbolag).
Om försäkringsbolags rätt att lämna ut sekretessbelagda upplysningar om
kunder stadgas i lagen om försäkringsbolag. I motsats till kreditinstitutslagen
preciserar lagen om försäkringsbolag klart till vem upplysningar som
omfattas av tystnadsplikten får lämnas. Enligt lagen får ett försäkringsbolag
utlämna sekretessbelagda uppgifter bland annat till en försäkrings- eller
pensionsanstalt som hör till samma koncern eller ekonomiska
sammanslutning för skötseln av ersättningsärenden, upprättande av
försäkringsavtal och skötseln av andra nödvändiga uppgifter för
försäkringsrörelsen; dock inte uppgifter i anslutning till hälsotillståndet.
Eftersom försäkringsbolaget kan utlämna sekretessbelagda upplysningar
endast till försäkrings- eller pensionsanstalter som hör till samma koncern får
det inte lämna ut upplysningar exempelvis till ett kreditinstitut som hör till
samma koncern.
Enligt lagen om värdepappersföretag har ett värdepappersföretag och ett
finansiellt institut som hör till samma konsolideringsgrupp som det rätt att
lämna ut sekretessbelagda upplysningar om en kund till en sammanslutning
som hör till samma koncern om medlemmarna i dess förvaltningsorgan eller
dess anställda har tystnadsplikt enligt lag eller motsvarande tystnadsplikt och
om utlämnandet av uppgiften är nödvändigt för hanteringen av risker i den
mottagande sammanslutningen. Bestämmelsen skiljer sig från motsvarande
bestämmelse i kreditinstitutslagen genom att upplysningen måste vara
nödvändig för riskhanteringen i den mottagande sammanslutningen.
I lagen om placeringsfonder finns inte motsvarande bestämmelse om
utlämnande av upplysningar som i kreditinstitutslagen och lagen om
värdepappersföretag. Sålunda har fondbolaget eller förvaringsinstitutet rätt
att lämna upplysningar om fondandelsägaren eller någon annans
ekonomiska ställning eller affärs eller yrkeshemlighet endast till åklagar eller
förundersökningsmyndigheten för utredning av ett brott samt i övrigt till
myndigheter som enligt lag har rätt att få dylika upplysningar.
För alla som nämnts ovan, liksom för alla andra företag, begränsas rätten att
lämna ut personuppgifter av bestämmelserna i personuppgiftslagen
(523/1999).
1.1.6. Bestämmelser om tillsynen över finans- och
försäkringskonglomerat
I den nuvarande kreditinstituts och försäkringslagstiftningen finns inga
egentliga bestämmelser om finans- och försäkringskonglomerat. I mitten av
1990talet gjordes emellertid vissa i betänkandet av finansgruppskommittén
(1991:36) föreslagna ändringar i lagstiftningen, som gäller koncerner bildade
av kreditinstitut och försäkringsbolag. För att säkerställa att finans- och
försäkringsverksamheten hålls åtskilda infördes 15 § kreditinstitutslagen
enligt vilken verkställande direktören i ett kreditinstitut inte får vara
verkställande direktör i ett försäkringsbolag inom samma koncern som
institutet och majoriteten av medlemmarna i kreditinstitutets styrelse skall
vara personer som inte är medlemmar i ett försäkringsbolags styrelse eller
verkställande direktör i försäkringsbolaget. I 7 kap. 3 a § lagen om
försäkringsbolag finns motsvarande bestämmelse gällande ledningen i
försäkringsbolag. På kommitténs förslag grundar sig också 16 §
kreditinstitutslagen enligt vilken beslut om kredit till ett försäkringsbolag inom
samma koncern som kreditinstitutet eller om investeringar i
försäkringsbolaget skall fattas av kreditinstitutets styrelse samt 12 kap. 6 §
lagen om försäkringsbolag, som i tillämpliga delar motsvarar den.
Enligt 75 § 2 mom. 3 punkten skall från det sammanlagda beloppet av ett
kreditinstituts eller ett till dess konsolideringsgrupp hörande företags primära
och supplementära kapitalbas avdras investeringar i sådana
försäkringsanstalters aktier, andelar och kapitallån av vars samtliga aktier
eller andelar kreditinstitutet äger över 10procent. Syftet med bestämmelsen
har främst varit att hindra mångdubbelt utnyttjande av kapital mellan banker
och försäkringsbolag.
Försäkringsbolag omfattas av ett förbud att uppta lån enligt 1 kap. 4 § lagen
om försäkringsbolag, enligt vilken ett försäkringsbolag får ta upp kredit
endast i undantagsfall. Försäkringsbolag får inte heller enligt 4 a § ställa
säkerhet för ett till samma koncern hörande kreditinstituts eller finansiella
instituts förbindelser.
1.2. Den internationella utvecklingen
1.2.1. Lagstiftningen i utlandet
Omfattningen av och innehållet i särreglerna om finans- och
försäkringskonglomerat varierar betydligt inom Europeiska ekonomiska
samarbetsområdet. Till behovet av nationell reglering har framför allt
bidragit omfattningen av verksamheten inom finans- och
försäkringskonglomerat i respektive stat. Den kanske mest omfattande
lagstiftningen finns för närvarande i Norge, där lagstiftningen om
finansieringsverksamhet också i övrigt till
många delar är harmoniserad. Exempelvis gäller bestämmelserna i lagen om
finansieringsverksamhet (1988/40) både kreditinstitut och försäkringsbolag,
som i lagen har definierats som finansiella institut. Harmoniseringen av
lagstiftningen gäller i Norge också de finansiella institutens
kapitaltäckningskalkyl. Detta har förverkligats så att på alla kreditinstitut,
försäkringsbolag och holdingbolag tillämpas ett kapitalkrav på minst 8 %
enligt kreditinstitutsdirektivet. I lagen finns också bestämmelser om
affärstransaktioner inom konglomeratet. Enligt dem skall affärstransaktioner
göras med iakttagande av normala marknadspriser och marknadsvillkor.
Konglomeratet skall också ha av ledningen godkända interna instruktioner
om principerna för interna affärstransaktioner. I lagen finns dessutom
uttryckliga förbud mot koncernbidrag mellan systerföretag, samt mot
krediter och garantier till företag inom konglomeratet eller för ett sådant
företags räkning.
Också i Danmark har lagstiftningen om finans- och försäkringskonglomerat
nyligen preciserats. I de bestämmelser som utfärdades i juni 2000 har
tillämpningsområdet för kreditinstitutens kapitaltäckningsbestämmelser
utsträckts till holdingbolag och finanskoncerner som tidigare stod utanför
regleringen. De nya bestämmelserna gäller i första hand sådana koncerner i
vilka holdingbolagets dotterföretag i första hand består av banker och
försäkringsbolag och försäkringsverksamhetens andel inte är ringa. Utom på
koncerner skall kapitaltäckningsreglerna också tillämpas på enskilda
holdingbolag enligt ovan. Enskilda försäkringsbolag som hör till koncernerna
beräknar fortfarande sin solvens enligt bestämmelserna om
försäkringsbolag. Lagtekniskt förverkligades ändringen av
tillämpningsområdet så att en ny mera omfattande definition av begreppet
holdingbolag skapades i kreditinstitutslagstiftningen (och
försäkringsbolagslagstiftningen). Med ett vidsträcktare holdningbolag skall
avses ett företag som inte är ett holdingföretag enligt direktiv 2000/12/EG
och vars huvudsakliga verksamhet är att förvärva ägarandelar i företag som
bedriver finansieringsverksamhet.
Som finansieringsverksamhet betraktas i detta sammanhang bland annat
försäkrings-, bank-, hypoteksbanks- och värdepappersverksamhet.
Motsvarande definition skall också tas in i försäkringslagstiftningen. Enligt
definitionen skall på en dylik holdingsammanslutning och dess koncern
tillämpas kapitalkrav enligt kreditinstitutslagstiftningen.
I Spanien trädde bestämmelserna och finans- och försäkringskonglomerat i
kraft 1997. I bestämmelserna fastställs bland annat den koordinerande
tillsynsmyndighet som skall ansvara för tillsynen över finans- och
försäkringskonglomerat och försäkringsgrupper. Särbestämmelser har
utfärdats också för kapitaltäckningsberäkningen och stora exponeringar i
finans- och försäkringskonglomerat.
1.2.2. De internationella organisationernas rekommendationer
På initiativ av Baselkommittén för banktillsyn grundades under första hälften
av 1990 talet en arbetsgrupp som fick namnet Tripartite Group, till vilken
utöver de största EU-medlemsländerna hörde också representanter för
Förenta staterna och Japan. Arbetsgruppen offentliggjorde 1995 sin
slutrapport (BS/95/32) om tillsynen över finans- och
försäkringskonglomerat. Samma år grundade Baselkommittén för
banktillsyn, det internationella organet för värdepappersövervakning
(IOSCO) och den internationella samarbetsorganisationen för
tillsynsmyndigheter på försäkringsområdet (IAIS) ett nytt samarbetsorgan
(Joint Forum on Financial Conglomerates, nedan Joint Forum), i vilket deltog
också en representant för kommissionen. I februari 1999 publicerade Joint
Forum en rekommendation till tillsyn över internationella finans- och
försäkringskonglomerat. Joint Forums förslag avseende finans- och
försäkringskonglomerat behandlar kaitalkrav, ledningens och ägarnas
tillförlitlighet och informationsutbyte, koordinerande tillsynsmyndighet, interna
transaktioner och stora exponeringar.
1.2.3. Europeiska kommissionens förslag till direktiv om tillsyn över
finansiella konglomerat
Mål
Europeiska kommissionen gav den 26 april 2001 ett förslag till direktiv om
extra tillsyn över kreditinstitut, försäkringsföretag och värdepappersföretag i
ett finansiellt konglomerat. I motiveringen till direktivförslaget förklarades
nödvändigheten av regleringen bland annat med att den nuvarande
branschvisa regleringens tillämpningsområde inte är tillräckligt täckande med
tanke på finans- och försäkringskonglomerat. Detta leder dels till luckor, dels
till onödiga överlappningar och inkonsekvenser i de branschvisa
bestämmelserna, som kan medföra onödiga kostnader för tillsynsobjekten.
Konglomeratets moderföretag kan exempelvis samtidigt vara en
holdingsammanslutning enligt försäkrings- och kreditinstitutsdirektivet, och
därigenom omfattas av dubbla förpliktelser när det gäller
myndighetsrapporteringen.
De viktigaste förslagen
I direktivförslaget definieras begreppet finansiellt konglomerat mycket
vidsträckt så att enligt utgångspunkten alla företag med nära anknytning till
varandra hör till samma konglomerat. På grund av definitionen av nära
förbindelser uppfylls villkoren för ett konglomerat exempelvis när ett företag
indirekt äger 20 % av ett annat företags aktiekapital. Konglomeratet skall
dessutom, mätt med balansomslutningen, i huvudsak tillhandahålla finansiella
tjänster och försäkringstjänster, det skall inbegripa minst ett företag inom
försäkringsbranschen och minst ett kreditinstitut eller värdepappersföretag
och ingendera branschens andel får vara ringa. Tröskelvärdet vid
bedömningen av omfattningen av branschernas verksamhet skulle vara 10
% och beräknas utgående från kapitalkravet och balansomslutningen. De
behöriga myndigheterna skulle gemensamt kunna besluta att sänka
tröskelvärdet på 10 %, och också om valet av andra kriterier för
verksamhetens omfattning.
I direktivförslaget införs det nya begreppet finansiellt holdingföretag med
blandad verksamhet (mixed financial holding company). Med det avses ett
moderföretag som inte utgör en reglerad enhet och som tillsammans med
sina dotterföretag, varav minst ett är en reglerad enhet, utgör ett finansiellt
konglomerat.
Enligt förslaget skall på det finansiella konglomeratet tillämpas särregler för
kapitaltäckningen som kan beräknas på flera alternativa sätt. Metoderna
baserar sig på den rapport som Joint Forum offentliggjorde i februari 1999.
När det gäller solvenskapitalen föreslår kommissionen att kapitalet indelas i
tre delar (bank-/försäkrings-/gemensamt kapital), varav endast det
gemensamma kapitalets överskott skulle kunna täcka ett eventuellt
underskott i en annan bransch. Begränsningarna gällande posterna i
bankernas eget kapital skulle tillämpas också för finans- och
försäkringskonglomerat.
I förslaget ingår bestämmelser om interna transaktioner och
riskkoncentrationer, där tyngdpunkten ligger främst på kvalitativa krav.
Sålunda förutsätts i direktivförslaget adekvata metoder för riskhantering och
mekanismer för intern kontroll. I fråga om rapporteringen innebär detta att
det inte skulle finnas kvantitativa gränser för stora exponeringar.
Medlemsstaterna kan emellertid tillåta att kvantitativa gränser fastställs i den
nationella lagstiftningen.
I förslaget ingår mycket täckande bestämmelser om att utse en s.k.
samordnande myndighet, om den koordinerande tillsynsmyndighetens
uppgifter och om de behöriga myndigheternas samarbete och
informationsutbyte. Bestämmelserna om utnämnade av en koordinerande
tillsynsmyndighet är klart fokuserade på en fördelning av tillsynsansvaret för
gränsöverskridande finans- och försäkringskonglomerat. Detta kommer
fram särskilt i den detaljerade beskrivningen av artiklarna, där syftet är att
fastställa regler för hur den koordinerande tillsynsmyndigheten skall utses i
ett konglomerat som bedriver verksamhet i flera stater. Trots att regleringen
i första hand riktar sig mot gränsöverskridande konglomerat konstateras i de
allmänna synpunkterna att det är nödvändigt att utse en koordinerande
tillsynsmyndighet också i nationella konglomerat. Enligt direktivförslaget skall
den koordinerande tillsynsmyndighetens uppgifter vara att samla in och
sprida relevant information, bedöma enhetens finansiella ställning, bedöma
finans- och försäkringskonglomeratets struktur, organisation och system för
intern kontroll samt att planera och samordna tillsynen. Förteckningen är inte
uttömmande utan inspektörerna kan exempelvis i sina samarbetsavtal
komma överens om andra uppgifter för den koordinerande
tillsynsmyndigheten.
Förslaget innehåller bestämmelser som gäller informationsutbytet mellan
företag som hör till finans- och försäkringskonglomeratet, om
myndigheternas tillgång till information från företag som hör till
konglomeratet och informationsutbytet mellan myndigheterna. I fråga om
utbytet av information mellan företag skall medlemsstaterna se till att det i
den nationella lagstiftningen inte finns några rättsliga hinder för att företagen
utbyter upplysningar som är relevanta för den extra tillsynen.
Medlemsstaterna skall föreskriva att de behöriga myndigheterna skall få
tillgång till upplysningar om alla företag inom konglomeratet som är
reglerade enheter och till alla upplysningar som kan vara relevanta för den
extra tillsynen. I fråga om informationsutbytet mellan myndigheterna
innehåller förslaget ett förteckning över de delområden som åtminstone
måste vara föremål för informationsutbyte.
I direktivförslaget ingår vissa ändringar i direktiven om kreditinstitut,
värdepappersföretag och försäkringsbolag i syfte att harmonisera
branschbestämmelserna bland annat i fråga om definitionen av finansiellt
konglomerat, dubbelräkning av tillgångar och samråd mellan myndigheterna.
Syftet med ändringarna är att trygga konkurrensneutraliteten mellan finans-
och försäkringskonglomerat och grupperingar som huvudsakligen bedriver
finansierings eller försäkringsverksamhet.
1.3. Marknadsutvecklingen
1.3.1. Allmänt
Både i Finland och i utlandet har den allt mindre betydelsen av traditionell
kreditgivning, finans- och försäkringsverksamhetens internationalisering och
den allt effektivare användningen av riskkontroll och kapital under detta
årtionde lett till stora strukturella förändringar på bank och
försäkringsbranschen. En följd av den strukturella utvecklingen har inom
båda branscherna varit att affärsverksamhetshelheterna har ökat i omfång
på grund av fusioner och strukturaffärer.
Utom inom branscherna, har arrangemang med sikte på fusioner och
närmare samarbete förverkligats på olika sätt också mellan banker och
försäkringsbolag. Bakom dessa arrangemang ligger utöver de ovan nämnda
förändringar i omvärlden främst en allt hårdare konkurrens om hushållens
finansiella tillgångar. I Finland har bankinlåningens popularitet också minskat
på grund av att insättningsgarantin har begränsats och skattelättnaderna på
insättningar har slopats. Den allt hårdare konkurrensen har lett till att
skillnaderna mellan de placeringsobjekt som bankerna och
försäkringsbolagen erbjuder har minskat och produktsortimentet blivit
mångsidigare. Produkterna har närmat sig varandra särskilt när det gäller
traditionella insättningar i bank och investeringsförsäkringar.
Eftersom branschdirektiven strängt begränsar rätten att tillhandahålla
enskilda produkter enbart till företag som har erhållit behörigt
verksamhetstillstånd har en utvidgning av produktsortimentet exempelvis för
banker krävt att de har grundat ett separat försäkringsbolagsdotterföretag.
Internationellt finns det många exempel på att ett försäkringsbolag har en
bank som dotterbolag. Ofta finns det i samma koncern som banker och
försäkringsbolag också ett fondbolag som bedriver
placeringsfondsverksamhet. Utöver direkt dotterbolagsägande har också
holdingbolagsarrangemang varit allmänna. Då ägs en bank och ett
försäkringsbolag av ett gemensamt moderbolag. Denna modell har använts
särskilt när banken och försäkringsbolaget till storleken har varit i stort sätt
jämnstarka eller när branschlagstiftningen har förbjudit inbördes innehav
mellan banker och försäkringsbolag. Egentliga fusioner mellan banker och
försäkringsbolag har inte kunnat genomföras eftersom bankdirektiven
förbjuder kreditinstitut att bedriva försäkringsverksamhet och tvärtom.
Med sammanslagningar av banker och försäkringsbolag har "principen om
full service" säkerställts, vilket har garanterat ett fortsatt kundförhållande
inom samma koncern även efter byte av investeringsobjekt.
Sammanslagningen har också möjliggjort betydande kostnadsbesparingar
eftersom exempelvis överlappningar inom kontorsnätet har kunnat gallras.
Också andra lösare samarbetsformer än sammanslagningar har förekommit
i någon mån mellan banker och försäkringsbolag. Banker och
försäkringsbolag har exempelvis ingått samarbetsavtal enligt vilka företagen
bjuder ut varandras produkter i sina egna kontor.
1.3.2. Finland
På den finländska marknaden uppstod vid början av 2001 det första finans-
och försäkringskonglomeratet som bedriver både bank och
försäkringsverksamhet i stor skala, när landets största försäkringsgrupp
(Sampo) och tredje största bankgrupp (Leonia) gick samman till en enda
koncern. I maj 2001 meddelade gruppen om ett erbjudande att köpa Norges
största livförsäkringsbolag, som skulle ge gruppen majoritet också i Nordens
största skadeförsäkringsbolag. Dessutom fungerar Finlands största bank
(Merita bank) och det till samma koncern hörande största
livförsäkringsbolaget (Merita Livförsäkring) som delar av nordens största
finans- och försäkringskonglomerat Nordea. Också vissa andra finländska
bankgrupper har ett eget livförsäkringsbolag, en egen pensionsfond eller en
egen pensionskassa. Utom bankerna har också de finländska
försäkringsbolagen på senare tid utsträckt sin verksamhet genom att bilda
dotterbolag som tillhandahåller förmögenhetsförvaltnings- och
fondbolagstjänster.
1.3.3. Utlandet
Det är svårt att uppskatta mängden av finans- och försäkringskonglomerat i
Europeiska unionen och på andra håll i världen. Slutresultatet av en sådan
bedömning beror till stor del på vilka kriterier som används för att
bestämma omfattningen av finansierings- och försäkringsverksamheten i
konglomeratet. Enligt Europeiska kommissionens informella utredning bland
sina medlemsländer på våren 2000 finns det inom unionen, mätt med
balansomslutningen, cirka 150 sådana finansierings- och
försäkringskonglomerat som har betydande verksamhet inom båda
branscherna.
Mellan bankerna och försäkringsbolagen har på senare tid förverkligats
betydande strukturaffärer, varav det färskaste exemplet är Tysklands
största försäkringsbolags och tredje största affärsbanks meddelande om
sammanslagning på våren 2001. Också i Belgien, Holland och Frankrike, där
de flesta konglomeraten finns, har utvecklingen fortsatt. I länderna utanför
EU har sammanslagningar mellan branscher skett framför allt i Förenta
staterna, där exempelvis världens största finans- och
försäkringskonglomerat, mätt med balansomslutningen, uppstod 1999 när ett
bolag som bedriver försäkrings- och investeringsbankverksamhet gick
samman med ett bolag som bedriver global retail banking.
2. Bedömning av nuläget
2.1. Riskerna i samband med samgångsutvecklingen på finansierings-
och försäkringssektorn
2.1.1. Allmänt
Strukturaffärerna mellan banker och försäkringsbolag har i allt snabbare takt
gett upphov till nya finans- och försäkringskonglomerat nästan överallt i
världen. Samtidigt som fördelarna med sammanslagningarna av banker och
försäkringsbolag till många delar är obestridliga, har tillsynsmyndigheterna i
allt högre grad börjat fästa uppmärksamhet vid på vilka följder det skulle
kunna medföra om finans- och försäkringskonglomeraten råkade i
ekonomiska svårigheter.
Finans- och försäkringskonglomeraten är ofta så stora att ekonomiska
svårigheter inom konglomeraten skulle kunna rubba finansmarknadens
störningsfria verksamhet och på detta sätt äventyra också insättarnas och
investerarnas ställning samt de försäkrade förmånerna. Dessutom har
tillsynsmyndigheterna vid diskussioner inom sina internationella
samarbetsorgan dragit slutsatserna att det kan finnas större sannolikhet att
vissa risker realiseras i en koncern som består av banker och
försäkringsbolag än i grupper som bedriver enbart ren bank eller
försäkringsverksamhet. Som eventuella hotbilder har framför allt betraktats
risken för spridning (risk of contagion), risken för intressekonflikter (conflict
of interest) och risken för kringgående av särregler (regulatory/supervisory
arbitrage) inom konglomeratet.
2.1.2. Risken för spridning
Med risk för spridning avses ett hot om att ett enskilt företags ekonomiska
svårigheter skall sprida sig till sunda banker och försäkringsbolag inom
samma konglomerat. Risk för spridning kan uppstå av flera orsaker. För det
första kan hanteringen av hela konglomeratets likviditet koncentreras till ett
enda företag varvid svårigheter i detta företag kan leda till likviditetsproblem
i hela konglomeratet. Också en betydande del av investeringsverksamheten
kan koncentreras till ett enda bolag exempelvis av skattetekniska skäl eller i
syfte att centralisera sakkunskapen. I så fall kan exempelvis problem på
grund av förändringar i marknadsvärdena spridas också till sådana företag
inom konglomeratet som har en adekvat rikshantering. Risken för spridning
kan också vara förknippad med intern kreditgivning och beviljande av
förbindelser för någon annans räkning och försäkring av riskerna i företag
som hör till konglomeratet utan tillräckligt återförsäkringsskydd.
2.1.3. Risken för intressekonflikter
Finans- och försäkringskonglomeratet kan hamna i en situation där beslut
och transaktioner som gäller affärsrörelsen genomförs i strid mot ett enskilt
till konglomeratet hörande företags intresse. Exempelvis konglomeratets
kassaflöde, gemensamma kostnader och koncernbidrag kan inriktas på ett
sätt som är ofördelaktigt för den svagare parten. Dessutom kan en
prissättning enligt andra kriterier än marknadspriset överföra tillgångar från
ett företag till ett annat på ett sätt som kan försvaga insättarnas ställning
eller de försäkrade förmånerna. Överföring av risker från ett företag till ett
annat kan också döljas genom åtaganden utanför balansräkningen, varvid
företagets risker inte kommer fram i balansräkningen. En intressekonflikt
kan uppstå också mellan ett finansiellt konglomerat och dess kunder. En
kunds tillgångar kan exempelvis investeras i objekt som främst gynnar
finans- och försäkringskonglomeratets intressen.
Intressekonflikter kan delvis undvikas genom att beslut om
affärsverksamheten görs på ett så öppet, självständigt och för det enskilda
tillsynsobjektet ekonomiskt fördelaktigt sätt som möjligt. Detta har beaktats
genom de bestämmelser som nämns i avsnitt 1.1.16. enligt vilka majoriteten
av medlemmarna i bankens styrelse skall vara personer som inte är
medlemmar i försäkringsbolagets styrelse och verkställande direktören i
banken inte får vara verkställande direktör i försäkringsbolag.
Bestämmelserna gäller emellertid bara styrelsen och inte exempelvis
konglomeratets operativa ledning. Dessutom fastställs finans- och
försäkringskonglomeratets lednings interna arbetsfördelning ofta enligt
affärsverksamhetsspecifika ansvarsområden som avviker från de juridiska
enheterna.
2.1.4. Risken för kringgående av särregler
Principerna för tillsynen över den finansiella ställningen i försäkringsbolag
och kreditinstitut avviker betydligt från varandra, vilket kan leda till
kringgående av särregler i finans- och försäkringskonglomeratet. Detta
beror framför allt på att bestämmelserna om den gruppbaserade tillsynen
över kreditinstitut inte i tillräckligt hög grad tar hänsyn till försäkringsbolag
inom samma konglomerat och tvärtom. Det är uppenbart att om finans- och
försäkringskonglomeratens totala riskposition inte följs upp tillräckligt
noggrant, kan ett kreditinstitut eller försäkringsbolag i en problemsituation
försöka utnyttja det faktum att informationsplikten är olika inom branscherna
genom att exempelvis överföra en del av de tillgångar för vilka äganderätten
är begränsad till balansomslutningen i ett företag inom den andra branschen.
Ett eventuellt kringgående av särregler behandlas närmare i avsnitt 2.2.2.
2.2. Bedömning av lagstiftningsbehovet
2.2.1. De fundamentala utgångspunkterna för tillsynen
Tillsynen över kreditinstitut, värdepappersföretag och försäkringsanstalter
indelas enligt praxis i två bassektorer; tillsyn (supervision) och reglering av
den finansiella ställningen (regulation). När utveckling av tillsynen över ett
konglomerat som är verksamt både inom den finans- och
försäkringsbranschen övervägs är det därför nödvändigt att bedöma,
1) i vilken mån konglomeratets risker kan övervakas enbart genom
instrumenten för tillsynen, dvs. ökat myndighetssamarbete och
ändamålsenlig arbetsfördelning, obegränsad tillgång till information och ökad
granskningsrätt, och
2) i vilken utsträckning det blir nödvändigt att i lag fastställa kvantitativa
gränser för konglomeraten i fråga om helhetsrisken och i vilken mån det blir
nödvändigt att ställa andra krav som begränsar konglomeratets verksamhet.
En grundläggande förutsättning för att tillsynen över finans- och
försäkringskonglomerat skall fungera är att tillsynsinstrumenten är
funktionsdugliga i alla situationer. Trots att det råder en långtgående
samstämmighet i fråga om behovet av tillsynsinstrument bland
tillsynsmyndigheterna inom olika branscher, krävs det för att samordna de
delvis olika målen för tillsynen av de olika branscherna i konglomeratet, i
regel gemensamt upprättade spelregler för genomförandet av tillsynen i
praktiken.
Allmänt kan man konstatera att behovet av gemensamma spelregler
avseende tillsynsinstrumenten är desto större ju mera decentraliserad den
branschvisa myndighetstillsynen är. Exempel på ytterligheter i fråga om
tillsynsstrukturen är dels Skandinavien och England, där samman myndighet
ansvarar för tillsynen över kreditinstitut, värdepappersföretag och
försäkringsanstalter, dels Holland, Frankrike och Spanien, där tillsynen sköts
av tre olika myndigheter enligt den ovan nämnda branschindelningen. Men
också i ett organisatoriskt decentraliserat tillsynssystem kan spelreglerna
mellan myndigheterna fastställs på olika sätt. Myndigheternas inbördes
befogenheter och skyldigheter i fråga om tillsynen över konglomeraten har i
vissa länder fastställts genom bilaterala och multilaterala tillsynsavtal. I
ljuset av finsk rättspraxis kan man emellertid inte betrakta det som tillräckligt
att tillsynen över finans- och försäkringskonglomerat ordnas enbart genom
avtal mellan myndigheter eller något annat oreglerat samarbete, eftersom ett
sådant system inte nödvändigtvis skulle ge någondera myndigheten möjlighet
att ingripa ens i gemensamt uppdagade brister på ett juridiskt bindande sätt.
I ett system som Finlands accentueras därför behovet att på lagstiftningsnivå
genomföra sådana lösningar som underlättar användningen av
tillsynsinstrumenten. Det är särskilt viktigt att säkerställa att
tillsynsinstrumenten skall kunna användas obegränsat och i tillräckligt stor
utsträckning i konglomeraten. Detta innebär, förutom nödvändigheten att
utsträcka tillsynsbefogenheterna till alla delar av konglomeratet på lika
villkor, också att myndigheterna vid behov skall ha adekvata metoder att
ingripa i arrangemang som försvårar tillsynen över konglomeratet.
Det andra delområdet när det gäller tillsynen över konglomeratet är
regleringen av den finansiella ställningen. Också här råder det
samstämmighet mellan tillsynsmyndigheterna om att enbart en branschtillsyn
kan vara otillräcklig när det gäller att bedöma kong-lomeratets och dess olika
delars totala risker, vilket kan leda till att företagens ekonomiska riskposition
antingen under- eller övervärderas. Branschvisa begränsningar kan
dessutom kringgås genom konglomeratet så att exempelvis kapitalet används
två gånger för täckande av de branschvisa kapitalkraven eller så att en del
av den begränsade affärsrörelsen eller egendomen överförs till en sådan del
av konglomeratet som står utanför de branschvisa begränsningarna. För att
införa kvantitativa gränser krävs emellertid att de viktigaste
kalkyleringsprinciperna inom kreditinstituts och försäkringsbranschen i
relativt hög grad samordnas, vilket inte nödvändigtvis går att genomföra
åtminstone på kort sikt. Eftersom det ännu inte finns någon regleringen av
finans- och försäkringsbranschen inom EU och, utom några få undantag,
inte heller i medlemsländernas nationella lagstiftning, kunde ett omedelbart
ikraftträdande av stränga nationella begränsningar försvaga kreditinstitutens
och försäkringsföretagens konkurrenskraft jämfört med utländska företag.
Dessutom måste man beakta den utveckling som skett i fråga om tillsynen
av riskerna i finansieringsverksamheten, enligt vilken tillsynen delvis håller
på att fokuseras på kraven på intern kontroll hos tillsynsobjekten och på
inspektion av de interna kontrollsystemen i stället för på begränsningar i lag.
Att införa särskilda kvantitativa begränsningar gällande konglomeratens
finansieringsrisker kan på grund av det som nämnts ovan inte anses vara
ändamålsenligt, åtminstone i detta skede. Tillsynen över konglomerat kan
emellertid betydligt effektiveras jämfört med nuläget så att de upplysningar
som är viktiga med tanke på branschbestämmelserna samlas in och
rapporteras på konglomeratets moderbolags försorg med tillämpning av
enhetliga principer så att myndigheterna får en rättvisande bild av å ena
sidan enskilda tillsynsobjekts och å andra sidan hela konglomeratets
finansiella ställning.
2.2.2. Behovet att effektiva tillsynen
Täckningen av tillsynen och genomlysningen i konglomeratets
ägarstruktur
På grund av att de branschvisa bestämmelserna har olika målsättningar kan
deras tillämpningsområde bli otillräckligt med tanke på en helhetsbedömning
av riskerna i konglomerat som bedriver finansierings- och
försäkringsverksamhet. I konglomeratet kan det uppstå områden som står
utanför myndigheterna tillsynsbefogenheter eller de branschvisa
begränsningarna. Bakom dessa oreglerade områden ligger ofta
kommersiella eller historiska orsaker, men det är också möjligt att medvetet
kringgå reglerna i ett konglomerat. Risker för kringgående av särregler kan
exempelvis uppstå på grund av att de branschvisa bestämmelserna helt eller
delvis lämnar andra företag än sådana som bedriver för branschen tillåten
affärsverksamhet utanför den gruppbaserade tillsynen. Brist på tillsyn kan
också uppstå på grund av att konglomeratet har en ovanlig struktur som inte
beaktas i de branschvisa bestämmelserna. Ett företag kan exempelvis på
grund av gemensam ledning eller förvaltning stå under konglomeratets
faktiska bestämmande inflytande trots att något bokföringsmässigt eller
bolagsrättsligt bestämmande inflytande inte existerar. Också företag som till
sin företagsform är exceptionella eller för vilka annars gäller särregler kan
bli utanför tillsynen, trots att det med beaktande av faktiskt bestämmande
inflytande skulle höra till konglomeratet.
Bristerna i den branschvisa tillsynen kan komma fram också i sådana
företagsstrukturer där ett lika stort kreditinstitut och försäkringsföretag ägs
genom ett holdingbolag som inte har verksamhetstillstånd. Om
holdingbolaget i sådana fall ens i liten skala äger företag som bedriver annan
verksamhet än finans- och försäkringsverksamhet, betraktas det enligt
bestämmelserna om gruppbaserad tillsyn över kreditinstitut och extra tillsyn
över försäkringsföretag som ett s.k. holdingbolag med blandad verksamhet
(mixed activity holding company). Ett dylikt holdingbolag står inte under
Finansinspektionens eller Försäkringsinspektionens tillsyn, och det räknas
inte med i de mått som beskriver någondera branschens finansiella ställning,
trots att en betydande del av dess affärsrörelse är finansierings- och
försäkringsverksamhet. Trots att Finansinspektionen har rätt att inspektera
också holdingbolag med blandad verksamhet vars dotterbolag är ett
kreditinstitut, värdepappersföretag eller finansiella institut har
Finansinspektionen inte enligt nuvarande lag befogenheter att ingripa i
betydande missförhållanden i ett sådant holdingbolags verksamhet.
En effektiv tillsyn förutsätter att de nuvarande möjligheterna att kringgå
särregler avlägsnas och att det införs metoder för att vid behov ingripa i
sådana strukturaffärer inom konglomeratet som försvagar tillsynen. Sådana
strukturaffärer kan vara exempelvis företagsförvärv i sådana stater vars
lagstiftning inte möjliggör lämnande av upplysningar om företaget till
moderföretagets tillsynsmyndigheter. Sådana konglomerat om vilkas ägare,
ledning eller finansiella ställning det inte går att till alla delar få tillförlitliga
upplysningar på moderbolagets tillsynsmyndigheters försorg, kan inte anses
uppfylla bestämmelserna i BCCI-direktivet om kreditinstitut,
värdepappersföretag och försäkringsföretag, i fråga om tillsynens och
ägarstrukturens genomlysning. De nuvarande branschvisa bestämmelserna
begränsar myndigheternas befogenheter vid strukturaffärer som försvårar
tillsynen till endast återkallande eller begränsning av verksamhetstillstånd
och bestämmelserna är därför inte tillämpliga på holdingsammanslutningar
utan verksamhetstillstånd. Återkallande av Verksamhetstillståndet kan i
dylika situationer inte alltid anses vara en åtgärd på rätt nivå att ta till när det
gäller missförhållanden gällande konglomerat.
Utom att det finns oreglerade områden i tillsynen kan de bestämmelser som
skall tillämpas på finans- och försäkringskonglomerat vara överlappande och
leda till motstridiga tolkningar om vilka bestämmelser som skall tillämpas på
konglomeratet. Exempelvis kan ett holdingbolag som är moderbolag i ett
konglomerat enligt den nuvarande kreditinstitutslagen och lagen om
försäkringsbolag betraktas som både en kreditinstitutsholdingsammanslutning
och en försäkringsbolags-holdingsammanslutning.
Med hänsyn till bristerna i den nuvarande lagstiftningen bör
tillämpningsområdet för bestämmelserna om finans- och
försäkringskonglomerat fastställas så omfattande och entydigt att till samma
tillsynsgrupp räknas alla sådana företag som bedriver verksamhet som är
tillåten för företag inom kreditinstituts och försäkringsbranschen eller
serviceföretag som förmedlar finansiering eller försäkring och som står
under faktiskt bestämmande inflytande till varandra. Dessutom bör
tillämpningen av bestämmelserna om interna affärs-transkationer och rätten
att utöva tillsyn över och få upplysningar om sådana moder- och
dotterföretag som bedriver annan verksamhet än för kreditinstitut och
försäkringsföretag tillåten verksamhet, eller i övrigt står i nära operativ
förbindelse till konglomeratet ses över. Samtidigt är det med hänsyn till
målen i BCCI-direktivet skäl att överväga att införa bestämmelser som ger
myndigheterna rätt att ingripa i strukturaffärer som försvårar tillsynen över
konglomeratet eller över ett företag som hör till det genom att förbjuda
strukturaffärer som leder till en sådan situation.
Ägarnas och ledningens lämplighet och tillförlitlighet
De nuvarande branschbestämmelserna medför, både i samband med
ansökan om verksamhetstillstånd och i verksamheten, upplysningsplikt för
dem som har för avsikt att förvärva ett i lag bestämt kvalificerat innehav av
aktierna eller rösträtten i ett företag som har beviljats verksamhetstillstånd.
Avsikten med dessa bestämmelser om s.k. kvalitativ ägarkontroll är att
hindra ett ägande som skulle störa verksamheten i ett företag som är
föremål för förvärv enligt försiktiga och sunda affärsprinciper eller äventyra
de försäkrade förmånerna.
Trots att upplysningsplikten i anslutning till ägarkontrollen gäller också
indirekta förvärv av aktier och andelar är det primära syftet med de
branschvisa bestämmelserna att övervaka innehavet i kreditinstitut,
värdepappersföretag och försäkringsföretag. Om moderföretaget i ett
finans- och försäkringskonglomerat är ett holdingbolag kan förvärv av aktier
och andelar från holdingbolaget enligt branschlagstiftningen medföra en
mångdubbel upplysningsplikt för förvärvaren. Men holdingbolagsstrukturen
inverkar indirekt också på upplysningströskeln, eftersom ett förvärv av aktier
eller rösträtt från konglomeratets holdingsammanslutning inte nödvändigtvis
innebär motsvarande andel i ett kreditinstitut, försäkringsbolag eller
värdepappersföretag som hör till samma konglomerat. På grund av att de
nuvarande bestämmelserna är delvis olika och att myndigheterna på basis av
dem självständigt överväger hur de skall gå till väga kan de olika
tillsynsmyndigheternas åtgärder gentemot ägarna till det holdingbolag som
lämnat upplysningen avvika från varandra.
I likhet med ägarnas lämplighet och tillförlitlighet har också
företagsledningens lämp-
lighet och tillförlitlighet i de branschvisa bestämmelserna fastställts till en
förutsättning för att erhålla verksamhetstillstånd. Detta kan inte anses vara
ändamålsenligt eftersom beslut som är viktiga för konglomeratets
affärsverksamhet i regel fattas av moderföretagets ledning oberoende av
om moderföretaget är ett företag som har erhållit verksamhetstillstånd eller
inte. Dessutom är ledningens interna arbetsfördelning i finans- och
försäkringskonglomerat ofta indelad i ansvarsområden enligt affärsområde,
vilket inte motsvarar branschfördelningen i lagstiftningen företagens
verksamhetstillstånd. Det är också möjligt att holdingbolagets ledning
försöker använda koncernens tillgångar i strid med insättarnas eller
försäkringstagarnas intressen.
För att säkerställa att bedömningen av ägarnas och ledningens lämplighet
och tillförlitlighet i konglomeratets moderföretag, både enligt de kriterier som
används vid bedömningen och enligt de åtgärder som vidtas på basis av den,
sker på lika grunder skall bestämmelserna om finans- och
försäkringskonglomeratet utsträcka branschbestämmelserna till att gälla
också holdingsammanslutningarna.
Fördelning av tillsynsansvaret mellan myndigheterna
Av den nuvarande finländska systemet följer att företagen i ett finans- och
försäkringskonglomerat övervakas av två olika myndigheter,
Finansinspektionen och Försäkringsinspektionen. Tillsynen täcker emellertid
inte nödvändigtvis hela konglomeratet, eftersom de branschvisa
bestämmelserna i första hand begränsar tillsynen till företag som erhållit
verksamhetstillstånd. Inte heller den branschvisa gruppbaserade tillsynen
skapar en till alla delar tillräcklig grund för tillsynen över konglomeratet,
eftersom den gruppbaserade tillsynen över kreditinstitut eller
värdepappersföretag inte till alla delar tar hänsyn till försäkringsbolag och
tillsyn över försäkringsgrupper i första hand fokuseras på tillsynen över
försäkringsbolag inom konglomeratet. Ett otillräckligt tillämpningsområde
med tanke på finans- och försäkringskonglomerat kan medföra oreglerade
områden som ingendera myndigheten har befogenhet att övervaka. Men
tillsynsbefogenheterna kan också vara delvis överlappande, särskilt i fråga
om sådana företag som samtidigt står under ett kreditinstituts och ett
försäkringsföretags bestämmande inflytande. Överlappningen kan också
leda till ur enskilda tillsynsobjekts synvinkel administrativa skyldigheter som
ökar kostnaderna, vilket inte kan anses vara ändamålsenligt.
Det att tillsynsbefogenheterna inte kan samordnas i branschlagstiftningen
gör det också svårare att få en helhetsbild av konglomeratets finansiella
ställning. En minimiförutsättning när det gäller att effektivera tillsynen bör
också vara att sammanställa de på basis av den branschvisa tillsynen
insamlade uppgifterna och avtala om vilka åtgärder som skall vidtas på
grund av dem.
För att säkerställa en ändamålsenlig arbetsfördelning mellan myndigheterna
är det viktigt att i bestämmelserna om tillsynen över finans- och
försäkringskonglomerat fastställa att den ena nationella branschmyndigheten
fungerar som koordinerande tillsynsmyndighet med tillräckliga
tillsynsbefogenheter i fråga om alla företag som hör till konglomeratet. Den
koordinerande tillsynsmyndigheten skall kunna fastställas enligt i lag
bestämda entydiga kriterier. Myndigheterna skall dock kunna besluta om
fördelning av uppgifterna så att den myndighet som har förordnats till
koordinerande tillsynsmyndighet skall kunna avstå från skötseln av de
uppgifter som har fastställts i lag om det förefaller mera ändamålsenligt att
de sköts av en annan myndighet och denna myndighet åtar sig att sköta
uppgifterna. I lag borde därför säkerställas att båda myndigheterna enligt
utgångspunkten har befogenhet att vid behov fungera som koordinerande
tillsynsmyndighet.
Dessutom är det nödvändigt att säkerställa att de gällande
sekretessbestämmelserna inte hindrar sådant informationsutbyte som är
nödvändigt med tanke på tillsynen över konglomeratet. För bedömning av
konglomeratet ekonomiska ställning är det också nödvändigt att samma
myndighet har rätt och skyldighet att samla in uppgifter om konglomeratets
ekonomiska ställning, meddela dem till en annan myndighet och för denna
myndighet föreslå nödvändiga åtgärder i fråga om dess egna tillsynsobjekt.
Att en koordinerande tillsynsmyndighet utses begränsar inte på något sätt
tillsynsmyndighetens befogenheter gentemot sina tillsynsobjekt, utan
bestämmelserna, bör i så hög grad som möjligt byggas upp enligt båda
branschmyndigheternas nuvarande befogenheter och arbetsfördelning.
2.2.3. Tillsynen över konglomeratets finansiella ställning
Allmänt
Tillsynen över den totala risken i ett finans- och försäkringskonglomerat
konglomerat förutsätter gemensamt överenskomna principer om i vilken
omfattning och enligt vilka kalkyleringsmetoder konglomeratets finansiella
ställning skall bedömas. Det är viktigt att fastställa principerna oberoende
om särskilda kapitalkrav fastställs för gruppen och om kvantitativa
begränsningar fastställs för den totala risken eller om det anses vara
tillräckligt att enbart följa konglomeratets finansiella ställning och totala
risker. Ett minimikrav bör vara att konglomeratets moderföretag kan
upprätta en konsoliderad resultaträkning och balansräkning för hela
konglomeratet. Metoderna att sammanställa kapitaltäckningskalkylerna
avviker från varandra i de nuvarande branschbestämmelserna för
gruppbaserad tillsyn och har inte sammanställts med tanke på tillsynen av
finans- och försäkringskonglomerat. Enligt de branschvisa bestämmelserna
samt de principer som godkänts i internationella samarbetsorgan är de
grundläggande alternativen för reglering av den finansiella ställningen i
finans- och försäkringskonglomerat:
1) fastställande av ett gruppbaserat kapitalkrav för konglomeratets
konsoliderade risker; och
2) beaktande av de enskilda problem som beror på konglomeratet i de
branschvisa bestämmelserna.
I det första huvudalternativet behandlas konglomeratet som ett enda
kalkyleringssubjekt, på vilket kan ställas krav avseende den konsoliderade
finansiella ställningen. Ett viktigt krav i detta sammanhang är det kapitalkrav
som gäller både inom kreditinstituts och försäkringsbranschen och som är
dimensionerat enligt verksamhetens omfattning eller risker. Detta förutsätter
att en konsoliderad kapitalbas beräknas för konglomeratet och att den
jämförs med det kapitalkrav som mäter omfattningen av konglomeratets
verksamhet och riskexponering. Ett sådant förfaringssätt har redan börjat
tillämpas i fråga om kreditinstitut och värdepappersföretag, vars
konsolideringsgrupper redan övervakas konsoliderat. Fördelen med detta
synsätt är att det automatiskt täcker alla risker som övervakas i
kreditinstitutsverksamheten, eliminerar dubbel användning av kapital och
inverkan av interna transaktioner. På detta sätt kan man också säkerställa
att regleringen av kreditinstitut inte kan kringgås med hjälp av
konglomeratet. Ett problem är att de branschvisa kapitalbegreppen och de
risker som mäts samt omfattningen av konsolideringen och
konsolideringsmetoderna skiljer sig från varandra. En gruppbaserad reglering
skulle sålunda förutsätta antingen att de branschvisa bestämmelserna
samordnas eller att omfattande och detaljerade beräkningsmetoder införs
som komplement till branschbestämmelserna, vilket i hög grad skulle öka
tillsynsobjektens kostnader för tillsynen.
Det andra huvudalternativet går ut på att regler för enskilda
problemområden i första hand införs genom komplettering av
branschlagstiftningen. Sådana problemområden i konglomeratet som
tillsynsmyndigheterna allmänt har fört fram är bland annat dubbel
användning av kapital, interna transaktioner, utvidgning av kapitalbasen med
hjälp av holdingbolag, stora exponeringar samt aktie- och fastighetsinnehav.
Dessa problemområden behöver inte behandlas skilt om en gruppbaserad
tillsynsmodell enligt den första alternativet antas. I den internationella
diskussionen har olika, relativt invecklade lösningsmodeller presenterats inom
ramen för detta förslag, enligt vilka ett s.k. solo plus-kapitalkrav skulle
beräknas för konglomeratet med hjälp av de branschvisa kapitalkraven utan
direkt konsolidering. Ett sådant förslag ingår också i direktivförslaget av den
26 april 2001.
Som tidigare har konstaterats är det i detta sammanhang, på grund av det
ofullständiga direktivförslaget och olikheterna i fråga om
kalkyleringsprinciperna, inte ändamålsenligt att fastställa separata
bestämmelser om konglomerat. Av dessa orsaker är det inte heller
nödvändigt att rangordna huvudförslagen. Eftersom det dels redan nu är
möjligt att sammanställa information som samlats in enligt
branschbestämmelserna, dels en del av de ovannämnda problemen kan lösas
genom en revidering av de nuvarande bestämmelserna är det ändamålsenligt
att i detta sammanhang bedöma de ovannämnda problemområdena utgående
från gällande bestämmelser.
Dubbelräkning av eget kapital och breddning av kapitalbasen med
hjälp av holdingbolag
I den internationella diskussionen har ett av de viktigaste tillsynsproblemen
ansetts vara dubbelräkning av instrument för eget kapital (double gearing)
inom konglomeratet. Till den del det primära och supplementära kapital som
används som mått för ett enskilt tillsynsobjekts kapitaltäckning består av
andra tillsynsobjekts investeringar har kapitalet inte ansetts vara äkta och det
har krävts att ett belopp som motsvarar investeringen skall elimineras från
solvenskapitalet hos det tillsynsobjekt som har gjort investeringen. En
eliminering av dubbelräkning av kapitalet kan enklast förverkligas så att det i
det branschvisa kapitalkravet förutsätts att investeringar i andra
auktoriserade företag elimineras från investerarens kapitalbas. Denna
avdragsbestämmelse som kraftigt anstränger solvenskapitalet tillämpas på
finländska kreditinstituts försäkringsbolagsinnehav. I vissa länder skall
avdraget göras från ett belopp som motsvarar minimibeloppet av
försäkringsbolagets verksamhetskapital vilket i regel leder till lindrigare
kapitalkrav än den föregående metoden. Vid beräkning av kreditinstitutets
konsoliderade kapitalbas elimineras kreditinstitutens och de finansiella
institutens interna kapitalinvesteringar automatiskt i kapitaltäckningskalkylen
och inget avdrag för kapitalbasen behöver göras på investeringarna.
I solvensreglerna avseende enskilda försäkringsbolag förutsätts investeringar
i andra företag med verksamhetstillstånd avdras endast i de nationella
kapitalkraven avseende finländska skadeförsäkringsbolag. Enligt reglerna för
jämkad solvens i försäkringsgrupper elimineras dubbelräkningen av
instrument för eget kapital i konglomeratet. Dessutom elimineras
cirkulationen av kapital via andra företag än försäkringsbolag. I
kapitaltäckningsbestämmelserna för konglomerat krävs inte eliminering och
beaktas inte placeringar i den andra branschens reglerade företag.
En annan fråga som gäller konstgjord förbättring av kapitaltäckningen och
som kommit upp i internationella diskussioner gäller breddning av
kapitalbasen med hjälp av ett holdingbolag (capital leveraging). Problemet
kan handla om att kapitalet cirkuleras inom konglomeratet exempelvis så att
ett företag som hör till konglomeratet överlåter tillgångar till ett gemensamt
holdingbolag som står utanför branschtillsynen på samma villkor som
främmande kapital och holdingbolaget ger tillgångarna vidare på samma
villkor som eget kapital till ett företag inom konglomeratet för att förstärka
solvenskapitalet. Ett holdingbolag kan bli tvunget att finansiera
dotterbolagens kapitalanskaffning för att de skall uppfylla det branschvisa
kapitalkravet också utanför konglomeratet, varvid en överdriven
kreditupptagning kan äventyra hela konglomeratets finansiella ställning. I
Finland begränsas holdingbolagens möjlighet att skaffa extern finansiering av
att mottagande av medel från allmänheten som skall återbetalas enligt den
nuvarande kreditinstitutslagen i regel kräver kreditinstitutskoncession.
Arrangemang som förverkligas genom ett holdingbolag kan i princip hindras
enklast genom att holdingbolaget och de företag inom konsolideringsgruppen
står under dess bestämmande inflytande konsolideras i
kapitaltäckningsberäkningen. Konsolideringen borde dock i så fall täcka alla
företag som hör till konglomeratet vilket skulle innebära att
kapitaltäckningsbestämmelserna borde utsträckas betydligt längre än hittills.
Det är möjligt att ingripa i arrangemanget också genom att förbjuda att
branschvisa tillsynsobjekt finansierar holdingbolag eller genom att införa
rapporteringsskyldighet och föreskriva att en på detta sätt beviljad
finansiering jämställd med eget kapital skall elimineras från det branschvisa
solvenskapitalet.
Eftersom de nuvarande branschvisa bestämmelserna relativt täckande
ingriper i konglomeratets interna kapitalinvesteringar och på så sätt hindrar
dubbel användning av kapital är det inte ändamålsenligt att införa särregler
för konglomeratet. Principerna om eliminering av kreditinstitutens innehav i
försäkringsbolag behöver emellertid justeras för att säkerställa att
elimineringsbestämmelsen inte blir alltför sträng så att den oskäligt försvagar
de finländska konglomeratens konkurrenskraft särskilt i situationer då de
ägda bolagen klart är överkapitaliserade. Dessutom kräver regleringens
neutralitet att försäkringsbolagens innehav i kreditinstitut behandlas enligt
motsvarande kriterier som kreditinstitutens innehav i försäkringsanstalter.
Interna transaktioner eller finansiella transaktioner genom holdingbolag bör
också underställas en separat rapporteringsskyldighet åtminstone till den del
de inte beaktas i den branschvisa gruppbaserade tillsynen. Dessutom är det
skäl att överväga om företag som hör till konglomeratet borde förbjudas att
bevilja lån till ett annat företag inom konglomeratet för förvärv av aktier i ett
företag som hör till konglomeratet.
Rapportering av interna transaktioner
Den finansiella ställningen i enskilda företag inom konglomeratet kan
påverkas betydligt exempelvis genom sådana transaktioner mellan företagen
inom konglomeratet som exempelvis direkt påverkar resultatet eller andra
poster i solvenskapitalet Så som konstaterades ovan kan interna
transaktioner vara förknippade med intressekonflikter mellan enskilda
företag. Enligt vad som konstaterats ovanom interna kapitalplaceringar beror
behovet av att i kapitaltäckningsberäkningen följa också andra interna
transaktioner på om konglomeratets finansiella ställning granskas
konsoliderat eller inte. I det förstnämnda fallet, som används inom
kreditinstitutsbranschen, elimineras interna transaktioner automatiskt från
konglomeratets nyckeltal. I det senare fallet kan transaktioner som avviker
från marknadspriset, mellan företag inom konglomeratet, snedvrida det
branschvis beräknade solvenskapitalet. I så fall kan inverkan av interna
transaktioner elimineras genom krav på antingen iakttagande av
marknadspriser mellan företagen eller genom separat rapportering av interna
transaktioner, varvid kalkylerna kan rättas till.
Riklig intern kreditgivning inom konglomeratet kan också öka smittorisken i
konglomeratet, så som konstaterades i avsnitt 2.1.2. När det gäller
försäkringsbolag minskar risken på grund av att försäkringsbolagen enligt
den nuvarande lagen om försäkringsbolag inte enligt utgångspunkten får ta
lån eller ställa säkerheter för sådana förbindelser som ett annat kreditinstitut
eller finansiellt institut som hör till samma koncern har.
Till uppföljningen av interna transaktioner hör också kreditgivning till s.k.
anknutna företag (connected lending). Bestämmelser om detta har i flera
länder meddelats kreditinstitut enligt Baselkommitténs rekommendationer
(Core Principles for Effective Banking Supervision). Enligt kommitténs
rekommendationer skall krediter till anknutna företag och privatpersoner i
regel beviljas på sedvanliga villkor och tillsynsmyndigheterna skall ha
tillräckliga tillsyns och inspektionsbefogenheter.
I direktivet om extra tillsyn över försäkringsföretag i ett finansiellt
konglomerat fastställs en särskild rapporteringsskyldighet för transaktioner
mellan ett försäkringsbolag och nära anknutna företag. Om det gå grund av
rapporterna framgår att försäkringsbolagets solvens äventyras eller riskerar
att äventyras skall försäkringsbolaget tillställa Försäkringsinspektionen en
plan för att återställa en sund solvensställning. Bestämmelserna om detta i
lagen om försäkringsbolag träder i kraft den 1 december 2001.
För att effektivera tillsynen över konglomeratet är det av ovan nämnda
orsaker nödvändigt att i rapporteringsskyldigheten innefatta interna
transaktioner åtminstone i den utsträckning som förutsätts i
branschbestämmelserna.
Tillsynen över riskkoncentrationer och riskerna i
placeringsverksamheten
Det största tillsynsproblemet i konglomeratet är att de branschvisa
bestämmelserna inte tar hänsyn till konglomeratets helhetsrisk. Särskilt
begränsningarna av stora exponeringar i kreditinstitut kan kringgås genom
att en del av kundens förbindelser styrs till sådana företag inom finans- och
försäkringskonglomeratet som inte hör till den branschvisa gruppbaserade
tillsynen. Trots att det finns särskilda bestämmelser om spridningen av
egendom som utgör täckning för försäkringsbolagens ansvarsskuld, kan
begränsningar i den nationella lagstiftningen inte fastställas för tillgångar
utöver täckningen för ansvarsskulden, och de kan därför placeras i objekt
för vilka gäller sådana begränsningar i kundansvaret som tillämpas på
banker. Det är möjligt att förfara på motsvarande sätt också för att kringgå
placeringsbegränsningar i fråga om kreditinstituts näringsföretag och
fastigheter. I det förstnämnda fallet betonas tillsynsbehovet av att
begränsningarna av innehavet i företag som hör till en främmande bransch
slopades för försäkringsbolag den 12 december 2000.
I ett finans- och försäkringskonglomerats verksamhet kan det uppstå också
betydande regionala exponeringar som kan äventyra konglomeratets
ekonomiska verksamhetsförutsättningar. I fråga om kreditinstitut och de
företag som hör till deras konsolideringsgrupp kan en dylik länderrisk vara
förknippad med utlånings och placeringsverksamheten, som granskas enligt
Finansinspektionens bestämmelser. I ett försäkringsbolag kan länderrisken
vara förknippad med placerings- och försäkringsverksamheten. I det
förstnämnda fallet är risken densamma som för banker och tar sig uttryck i
att kassaflödena är hotade på grund av den politiska eller ekonomiska
utvecklingen i ett visst land eller territorium. I försäkringsverksamheten kan
länderrisken utlösas exempelvis av en naturkatastrof som leder till att
bolagets ersättningsutgifter ökar kraftigt på grund av skador på försäkrad
egendom och affärsverksamhet på området.
Det är därför motiverat att en rapportering och uppföljning som täcker
kreditinstitutens helhetsrisk, utom i fråga om de branschvisa kraven,
genomförs också på konglomeratsnivå. En begränsning fullt ut av de
konsoliderade riskkoncentrationerna skulle kräva en harmonisering av de
branschvisa beräkningssystemen, vilket enligt det som konstaterats ovan
skulle medföra stora problem på grund av olikheterna i
kalkyleringsbestämmelserna.
Intern kontroll och riskhanteringssystem
I de nuvarande branschbestämmelserna förutsätts att företag som har
beviljats verksamhetstillstånd har en med tanke på verksamheten tillräcklig
intern kontroll och tillräckliga riskhanteringssystem. För kreditinstitut och
värdepappersföretag har motsvarande krav utsträckts till att gälla också
företag som hör till samma konsolideringsgrupp och för försäkringsbolag
gäller kravet försäkringsbolag och försäkringsholdingsammanslutningar inom
samma försäkringsgrupp. På den interna kontrollen i finans- och
försäkringskonglomeratet ställs särskilda krav främst på grund av att det är
nödvändigt att ta hänsyn till att branscherna delvis har olika affärsprinciper.
Det är därför viktigt att det för konglomeratets interna kontroll finns
fastställda principer bland annat för identifieringen av de olika risker som
hänför sig till finansierings och försäkringsverksamheten och för
organisering av arbetsfördelningen mellan de branschvisa verksamheterna
och kontrollerna mellan verksamheterna. Också det behov av till
myndighetsrapportering som behövs för tillsynen över finans- och
försäkringskonglomerat skulle ställa ytterligare krav på de interna
kontrollsystemen.
Bestämmelserna om tillsynen över konglomerat bör därför omfatta
motsvarande krav som branschbestämmelserna, enligt vilket dels de företag
som hör till konglomeratet, dels hela konglomeratet skall ha en med tanke på
sin verksamhet tillräcklig intern kontroll och tillräckliga riskhanteringssystem.
Koncernbokslut
De nuvarande branschvisa koncernbokslutsbestämmelserna tar inte
tillräckligt hänsyn till koncernstrukturer som finans- och
försäkringskonglomerat, i vilka båda näringarna idkas i betydande
omfattning. Exempelvis försäkringsbolag som hör till samma koncern som
ett kreditinstitut behandlas som ett företag inom en främmande näringsgren
och konsolideras i koncernbokslutet enligt den s.k. metoden med en rad. I
koncernresultaträkningen och koncernbalansräkningen anges
då inte separat de poster som uppstår från försäkringsverksamheten, vilket
gör det mycket svårare att få en helhetsbild av konglomeratets finansiella
ställning och att jämföra det med andra koncerner på finansmarknaden. I de
branschvisa bokslutsbestämmelserna finns också avvikande bestämmelser
exempelvis om tidpunkten för upprättande av bokslut, vilket leder till olika
koncernbokslutskrav beroende på till vilken bransch moderföretaget hör. Av
de tvingande branschvisa direktiven, som gäller bägge branscherna, följer
emellertid att exempelvis värderingsgrunderna inte helt kan harmoniseras
mellan koncernföretagen
Ingen internationell praxis för hur finansierings- och
försäkringsverksamhetens poster skall presenteras i
koncernresultaträkningen och koncernbalansräkningen har stabiliserats. En
del av finans- och försäkringskonglomeraten använder i sina koncernbokslut
en s.k. modulär modell i vilken finansieringsverksamhetens och
försäkringsverksamhetens poster tas upp separat i balansräkningen och
resultaträkningen. Särskilt i internationella konglomerat används ofta en
sammanställd modell där posterna fördelas enligt balans och
resultaträkningspostens karaktär.
För finans- och försäkringskonglomeraten är det därför nödvändigt att införa
sådana bestämmelser om koncernbokslut som bestämmer om vilken
bakgrundslagstiftning som skall tillämpas på koncernbokslutet,
räkenskapsperiodens längd och tidpunkten för upprättande av bokslutet,
möjligheten att låta bli att sammanställa koncernföretagen och om rättelse av
de branschvisa bokslutsprinciperna i koncernbokslutet. Eftersom det på
grund av de tvingande bakgrundsdirektiven inte är möjligt att samordna
finansierings- och försäkringsverksamhetens bokslutsprinciper, åtminstone
på kort sikt, skulle det vara ändamålsenligt att ta upp finansierings- och
försäkringsverksamhetens poster separat i koncernbokslutet.
2.2.4. Förbättring av finans- och försäkringskonglomeratens
effektivitet
Ett av de viktigaste motiven för bildande av finans- och
försäkringskonglomerat är att konglomeratet kan erbjuda sina kunder
finansiella tjänster enligt principen om full service. Då ökar konglomeratens
möjligheter att värva nya kunder, eftersom de kan erbjuda omfattande
produkt och servicepaket med mångsidigare förmåner än konkurrenterna.
För att uppnå målen måste kunduppgifterna kunna användas särskilt i
marknadsföring till kunder och korsvis försäljning av de till konglomeratet
hörande företagens produkter. Om utlämnandet av kunduppgifter begränsas
onödigt hårt blir de effektivitets och synergimål som eftersträvats med
sammanslagningen ouppnådda på grund av de högre kostnaderna. En
obegränsad utlämning av kunduppgifter inom konglomeratet behövs också
för att en effektiv riskhantering skall kunna säkerställas, eftersom den
möjliggör exempelvis uppföljningen av stora exponeringar i hela
konglomeratet. Bestämmelserna i den nuvarande kreditinstitutslagen, lagen
om värdepappersföretag och lagen om försäkringsbolag avviker i fråga om
rätten att lämna ut kunduppgifter till innehållet och omfattningen från
varandra exempelvis på så sätt att det inte är tillåtet att lämna ut
kunduppgifter från ett försäkringsbolag till ett kreditinstitut inom samma
koncern. Detta kan leda till att finländska företag som hör till finans- och
försäkringskonglomerat ordnar sin verksamhet oändamålsenligt, vilket
försvagar deras konkurrenskraft och försvårar konglomeratens riskkontroll.
Företagen inom finans- och försäkringsbranschen kan också bilda sådana
sammanslutningar, där företagen inte har ett sådant bestämmande inflytande
till varandra att de kan betraktas som ett konglomerat. Ett ömsesidigt
försäkringsbolag och en andelsbank kan exempelvis ha svårt att bilda ett
sådant konglomerat där moderföretaget skulle ha ett sådant bestämmande
inflytande som avses i 1 kap. 5 och 6 § bokföringslagen i ett
försäkringsbolag eller ett kreditinstitut. Ett ömsesidigt försäkringsbolag och
ett kreditinstitut kan dock bilda en sådan fast sammanslutning, inom vilket de
är förnuftigt och ändamålsenligt att bedriva ekonomiskt samarbete. För att
säkerställa också sådan sammanslutnings verksamhetsförutsättningar och
synergifördelar är det viktigt att sekretessbestämmelserna inte i onödan
försvårar hanteringen av kunduppgifter mellan företagen inom
sammanslutningen.
Rätten att behandla kunduppgifter i finans- och försäkringskonglomerat om
motsvarande sammanslutningar är viktig också på grund av lagstiftningens
neutralitetskrav. Enligt personuppgiftslagen nämns behandlingen av
kunduppgifter inom en koncern eller annan ekonomisk sammanslutning som
en tillåten grund för hantering av kunduppgifter. Om finans- och
försäkringskonglomerat tillåts utbyta uppgifter utan hinder av
sekretessbestämmelserna, bör motsvarande rätt också till andra typer av
ekonomiska sammanslutningar samarbetsgrupper som avses i
personuppgiftslagen. Lagstiftningen bör inte heller styra finansierings- och
försäkringsverksamheten till en viss typ av strukturlösningar.
Ett mera omfattande utbyte av kunduppgifter mellan de företag som hör till
konglomeratet för gemensam marknadsföring av de produkter
konglomeratet tillhandahåller kan i vissa fall försämra kundens möjligheter
att göra objektiva val mellan de produkter som olika företag erbjuder.
Personuppgiftslagen tillåter emellertid allmänt behandlingen av kunduppgifter
inom en koncern eller en annan ekonomisk sammanslutning enligt de
förutsättningar som fastställs i personuppgiftslagen och det är inte motiverat
att för kreditinstitut och försäkringsanstalter införa sådana bestämmelser om
tystnadsplikt som försätter dem i en helt annan situation än andra företag.
Men det är också nödvändigt att sörja för att personuppgiftslagen också i
fortsättningen tillämpas på kreditinstitut och försäkringsanstalter vid sidan av
de regler om tystnadsplikt som finns i kreditinstituts och
försäkringslagstiftningen.
De branschvisa sekretessbestämmelserna behöver därför harmoniseras så
att de inte i onödan hindrar utlämnande av andra uppgifter än känsliga
uppgifter mellan företagen i konglomeraten, om det är nödvändigt att
utlämna dem för kundbetjäning och annan skötsel av kundförhållanden eller
för marknadsföring och riskkontroll. Till den del det är fråga om uppgifter
som finns i ett kreditinstituts kundregister skall kunduppgifterna kunna
lämnas ut för marknadsföring och kundbetjäning och annan skötsel av
kundförhållanden också till sådana företag som hör till samma ekonomiska
sammanslutning som kreditinstitutet. Rätten att lämna ut uppgifter skall inte
gälla känsliga uppgifter av den art som avses i personuppgiftslagen.
2.2.5. Fortsatt branschvis gruppbaserad tillsyn.
Trots att särreglerna för finans- och försäkringskonglomerat på många sätt
skulle säkerställa en effektiv tillsyn av konglomeratets
holdingsammanslutning, kan det för att säkerställa att de branschvisa
tillsynsmålen uppfylls krävas att holdingsammanslutningen också i
fortsättningen ingår i den branschvisa gruppbaserade tillsynen.
Tillsynsbehoven påverkas utom av målsättningen för den branschvisa
gruppbaserade tillsynen också av hur konglomeratets operativa organisation
ser ut och i vilken utsträckning i tillsynshänseende viktiga funktioner har
koncentrerats till holdingsammanslutningen.
Ur finanstillsynens synvinkel skulle det vara motiverat att ta med
holdingsamman-slutningen i den gruppbaserade tillsynen över kreditinstitut
framför allt därför att om den gruppbaserade tillsynen skulle begränsas till
att gälla enbart kreditinstitut som är dotterföretag till
holdingsammanslutningen och till dess (under)konsolideringsgrupp skulle
detta ge en missvisande bild av konglomeratets totalrisker, eftersom
holdingsammanslutningen kan ha eller till det kan koncentreras sådana
investeringar, fordringar och förbindelser utanför balansräkningen som
omfattas av kapitaltäcknings- och exponeringsbestämmelserna. Dessutom
kan holdningsammanslutningen skaffa sig skuldfinansiering inom eller
utanför konglomeratet och investera tillgångarna som investeringar
jämställda med eget kapital i kreditinstitut, varvid uppföljningen av de
enskilda kreditinstitutens kapitaltäckning inte skulle ge en rättvisande bild av
konglomeratets finansiella totalställning. Det är också nödvändigt att beakta
att kapitaltäcknings- och ägarbegränsningar aldrig tillämpas på en
holdingsammanslutning i egenskap av ett enskilt företag.
Inom försäkringsbranschen kan det inte anses vara lika viktigt, som när det
gäller kreditinstitut, att en försäkringsgrupps holdingsammanslutning omfattas
av bestämmelserna om extra tillsyn över försäkringsföretag, eftersom
holdingsammanslutningen inte får idka sådan verksamhet som är tillåten för
försäkringsbolag. Inte heller vid rapporteringen av interna transaktioner
enligt den extra tillsynen har försäkringsbolagets moderföretags karaktär
någon betydelse, eftersom rapporteringgsskyldigheten gäller alla
försäkringsbolags moderföretag.
Enligt kommissionens direktivförslag av den 26 april 2001 skall
tillämpningsområdet för den branschvisa gruppbaserade tillsynen vara
oförändrat (gruppbaserad tillsyn över kreditinstitut /extra tillsyn över
försäkringsföretag) i sådana finans- och försäkringskonglomerat där
moderföretaget är ett kreditinstitut, värdepappersföretag eller
försäkringsbolag. Moderföretaget och dess dotterföretag skulle då omfattas
av den gruppbaserade tillsynen på det sätt som de branschvisa direktiven
bestämmer. Om konglomeratets moderföretag däremot är ett holdingbolag
("finansiellt holdingföretag med blandad verksamhet"), hänförs det inte till
någondera branschens gruppbaserade tillsyn utan dess ställning i
tillsynshänseende fastställas enbart i det nya direktivet. Men i detta läge
bör det beaktas att innan direktivet träder i kraft är de branschvisa direktiven
tvingande och deras tillämpningsområde kan inte inskränkas även om
nationella bestämmelser om finans- och försäkringskonglomerat skulle
införas. Eftersom Finlands lag i fråga om den branschvisa gruppbaserade
tillsynen till stor del uppfyller minimikraven enligt direktiven, kan en
holdingsammanslutning som definieras i respektive bestämmelser inte
samtidigt befrias från gruppbaserad tillsyn över kreditinstitut och extra tillsyn
över försäkringsföretag.
På grund av det som relaterats ovan är det fortfarande nödvändigt att
tillämpa de branschvisa bestämmelserna om gruppbaserad tillsyn över
kreditinstitut och extra tillsyn över försäkringsbolag på holdingamman-
slutningen i ett finans- och försäkringskonglomerat och på sådana andra
företag i konglomeratet, som enligt de tvingande bestämmelserna i de
nuvarande direktiven skall hänföras till den gruppbaserade tillsynen över
kreditinstitut och värdepappersföretag och till den extra tillsynen över
försäkringsgrupper. Begreppet branschvis holdingsammanslutning bör dock
preciseras så att företaget aldrig samtidigt uppfyller förutsättningarna för
kreditinstituts och försäkringsholdingsammanslutning.
3. Propositionens mål och de viktigaste förslagen
3.1. Allmänt
För att säkerställa att bildningen av omfattande finans- och
försäkringskonglomerat på den finländska finansmarknaden inte äventyrar
finansmarknadens stabilitet och störningsfria verksamhet, insättarnas eller
investerarnas ställning eller försäkrade förmåner föreslås det stadgas en
separat lag om tillsynen över finans- och försäkringskonglomerat. Lagen
skall i så hög grad som möjligt bygga på bägge branschmyndigheternas
nuvarande befogenheter och arbetsfördelning närmast för att säkerställa att
det inte uppstår luckor eller oreglerade områden i den nuvarande tillsynen
och att resultaten av den branschvisa tillsynen sammanställs i tillräckligt hög
grad.
Propositionen skall inte inskränka de branschvisa tillsynsmyndigheternas
rättigheter och skyldigheter gentemot tillsynsobjekten. Syftet är att den
branschvisa lagstiftningen samordnas i så hög grad som möjligt med
bestämmelserna i den föreslagna nya lagen utom för att klarlägga
lagstiftningen, också för att säkerställa konkurrensneutraliteten dels för
finans- och försäkringskonglomerat och dels för grupper som bedriver
enbart bank eller försäkringsverksamhet.
Förslaget motsvarar delvis direktivförslaget från den 26 april 2001 om tillsyn
över finansiella konglomerat. Eftersom direktivets slutliga innehåll ännu kan
ändras betydligt och dess slutliga godkännande kan dröja flera år,
eftersträvar propositionen inte fullständig överensstämmelse mellan de
nationella bestämmelserna och EU:s bestämmelser.
Propositionen syftar till att förbättra de finländska finans- och
försäkringskonglomeratens konkurrenskraft genom att säkerställa att
sekretessbestämmelserna inte onödigt försvårar utlämnandet av
upplysningar mellan företag som tillhör konglomeratet.
3.2. Utsträckande av tillsynens räckvidd
Propositionens mål är att fastställa vilka finans- och försäkringskonglomerat
som behöver ytterligare tillsyn utöver den branschvisa tillsynen. Lagens
tillämpningsområde skall fastställas genom en definition av finans- och
försäkringskonglomerat i lagen. Med finans- och försäkringskonglomerat
avses i lagen en grupp av företag som består av ett moderföretag och ett
företag i finansierings- och försäkringsbranschen som står under dess
bestämmande inflytande. En förutsättning för att uppfylla kriterierna för ett
konglomerat skulle dessutom vara att moderföretaget är ett kreditinstitut,
värdepappersföretag, försäkringsbolag eller en i lagen avsedd
holdingsammanslutning och att minst ett av de företag som hör till
konglomeratet är ett finländskt kreditinstitut eller värdepappersföretag och
minst ett är ett finländskt försäkringsbolag. Till konglomeratet skall inte
hänföras arbetspensionsförsäkringsbolag. Med ett konglomerats
holdingsammanslutning avses i lagen ett sådant moderföretag som inte är ett
kreditinstitut, värdepappersföretag eller försäkringsbolag, vars dotterföretag
till största delen är företag inom finansierings eller försäkringsbranschen.
Kriterierna för ett konglomerat föreslås härledas från principerna i de
gällande direktiven om gruppbaserad tillsyn, enligt vilka till samma
tillsynsgrupp räknas också sådana juridiskt självständiga helheter som inte
nödvändigtvis omfattas av sådant bestämmande inflytande som avses i
bokförings eller bolagslagstiftningen, men som är nära anknutna till varandra
eller i övrigt hör till en gemensamt styrd gruppering. Begreppet konglomerat
föreslås dels lösgöras från de branschvisa tillsynsgrupperna (gruppbaserad
tillsyn över kreditinstitut/ extra tillsyn över försäkringsbolag), dels från
koncerner som huvudsakligen bedriver annan verksamhet än finansierings-
och försäkringsverksamhet genom entydiga kvantitativa kriterier som
baserar sig på direktivförslaget av den 6 april 2001. Till konglomeratet skall
också hänföras utländska kreditinstitut, värdepappersföretag,
försäkringsbolag, finansiella institut och serviceföretag under ett finländskt
moderföretags bestämmande inflytande. Minst ett kreditinstitut eller
värdepappersföretag och minst ett försäkringsbolag skall dock vara
finländskt för att konglomeratet skall uppfylla kriterierna i definitionen.
Syftet med lagförslaget är att eliminera lyckor och oreglerade områden i
tillsynen över konglomeraten, som kan medföra risker som äventyrar
kreditinstitutets eller försäkringsföretagets verksamhet. För att säkerställa
detta skall till konglomeratet hänföras alla bolag som bedriver reglerad
finansierings- och försäkringsverksamhet och därmed ansluten verksamhet
eller serviceföretag som förmedlar dessa verksamheter oberoende av deras
juridiska form, karaktären av deras affärsrörelse eller ägarstruktur.
Lagen föreslås i fråga om interna transaktioner och rätten att få uppgifter
och utöva tillsyn tillämpas på en mera omfattande företagsgrupp till vilken
också räknas till konglomeratet hörande företags näringssammanslutningar
som är företagets dotter- eller ägarintresseföretag samt på
pensionsstiftelser, pensionskassor och arbetspensionsförsäkringsbolag, som
på grund av affärsverksamhetens karaktär, bolagsformen eller en avvikande
ägarbas inte hör till koncernen, men som utnyttjare av faktisk
bestämmanderätt eller faktiskt inflytande från tillsynsmyndighetens synvinkel
kan betraktas som företag som hör till samma tillsynshelhet.
Eftersom det på grund av konglomeratets storlek, affärsverksamhetens
karaktär eller av något annat motsvarande skäl inte i alla situationer är
ändamålsenligt att tillämpa bestämmelserna om konglomerat, förslås
tillsynsmyndigheterna i enskilda fall få möjlighet att delvis eller helt få rätt att
bevilja undantag från tillämpning av lagen.
3.3. Effektivering av ägarkontrollen och tillsynen över
holdingsammanslutningens ledning
Syftet med propositionen är att säkerställa att myndigheterna får samma
rättigheter att följa ägarstrukturen i konglomeratet och ledningens lämplighet
och tillförlitlighet oberoende om moderföretaget är ett företag som beviljats
verksamhetstillstånd eller ett holdingbolag utan verksamhetstillstånd.
I enlighet med de krav som fastställts i lagen om försäkringsbolag,
kreditinstitutslagen eller lagen om värdepappersföretag föreslås på
holdingsammanslutningar tillämpas bestämmelser om s.k. kvalitativ
ägarkontroll. Sålunda skall en instans som förvärvar ett kvalificerat innehav i
en holdingsammanslutning på förhand rapportera sitt förvärv till den
koordinerande myndigheten som under i lagen fastställda förutsättningar
skall ha rätt att förbjuda förvärvet eller användningen av rösträtten i
holdingbolaget. Om förvärvet av ägande eller rösträtt i
holdingsammanslutningen genom indirekt ägande skulle leda till att
rapporteringströskeln överskrids också i ett kreditinstitut, försäkringsbolag
eller värdepappersföretag som är holdingsamman-slutningens dotterbolag,
skulle anmälan i fråga om de nämnda bolagen inte behöva göras till de
branschvisa myndigheterna.
Att förvärva en ägarandel i strid med förbudet i lagen blir straffbart. För
holdingsam- manslutningens lämplighet och tillförlitlighet fastställs
motsvarande förutsättningar som enligt lagen om kreditinstitut och lagen om
försäkringsbolag.
3.4. Tillståndsplikt för utvidgning av konglomeratet
Propositionens syftar till att säkerställa att sådana strukturaffärer som
påverkar konglomeratets struktur inte försvårar myndighetstillsynen över
konglomeratet. Eftersom gemensam direktivbakgrund i tillräcklig mån
säkerställer informationsutbytet mellan myndigheterna och en obegränsad
användning av övriga tillsynsinstrument på Europeiska ekonomiska
samarbetsområdet, är den främsta målsättningen med propositionen att
hindra konglomeratet från att expandera till sådana utländska företag vilkas
lagstiftning eller administrativa regler inskränker den koordinerande
myndighetens rätt att få information och göra inspektioner i det företag som
är föremål för förvärv eller väsentligt begränsar dessa rättigheter.
I lagen föreslås därför föreskrivas om en särskild förhandsanmälningsplikt
som skall tillämpas på företag, enligt vilken konglomeratets
holdingsammanslutning bör meddela myndigheterna om ett företag i
konglomeratet har för avsikt att förvärva ett företag utanför Europeiska
ekonomiska samarbetsområdet. Enligt lagförslaget skall anmälan lämnas till
den koordinerande tillsynsmyndigheten, som under vissa förutsättningar som
fastställs i lag skulle har rätt att motsätta sig förvärvet. Tillstånd till
förvärvet skulle inte kunna beviljas om inte de övriga myndigheterna som
deltar i tillsynen är överens om det.
3.5. Definition av koordinerande tillsynsmyndighet och den
koordinerande tillsynsmyndighetens uppgifter
Ett viktigt mål med lagen är att säkerställa att myndigheternas
arbetsfördelning vid tillsynen över konglomeratet har ordnats på ett adekvat
sätt utan att de branschvisa myndigheternas nuvarande tillsynsbefogenheter
gentemot sina egna tillsynsobjekten inskränks. Lagen försöker också
säkerställa att de branschvisa informations, inspektions och
sekretessbestämmelserna inte får hindra tillsynsmyndigheterna från att
utbyta information om konglomeratet.
I lagen föreslås definieras vad som avses med koordinerande
tillsynsmyndighet, som skulle vara den ena av de branschvisa
tillsynsmyndigheterna (Finansinspektionen/ Försäkringsinspektionen)
beroende på vilken bransch moderföretaget tillhör. Om moderföretaget inte
är ett tillsynsobjekt fungerar den tillsynsmyndighet till vars bransch den
dominerande affärsverksamheten hör som koordinerande tillsynsmyndighet.
Bedömningen av verksamhetens omfattning skall grunda sig på entydigt
fastställda kriterier som motsvarar direktivförslaget av den 26 april 2001. För
att säkerställa en ändamålsenlig arbetsfördelning skall den koordinerande
tillsynsmyndigheten kunna avstå från skötsel av de uppgifter som tilldelats
denna i lag om myndigheterna samstämmigt anser att det är
ändamålsenligare att någon annan myndighet övertar skötseln av dessa
uppgifter.
Konglomeratets moderföretag skall enligt propositionen regelbundet vara
skyldigt att till den koordinerande tillsynsmyndigheten rapportera om
konglomeratets struktur, koncernresultaträkning och koncernbalansräkning,
stora exponeringar, fastighets och aktieinnehav, samt betydande interna
transaktioner. Den koordinerande tillsynsmyndigheten utfärdar närmare
bestämmelser om rapporteringen. Med betydande transaktioner skall enligt
propositionen avses transaktion vars värde är en miljoner euro, om inte
myndigheterna i enskilda fall tillåter en högre rapporteringsgräns.
Andra uppgifter som uttryckligen skall utföras av den koordinerande
tillsynsmyndigheten föreslås vara att inspektera företag inom konglomeratet
som står utanför branschtillsynen, till den andra tillsynsmyndigheten ge
förslag till inspektioner och förslag till andra åtgärder på grundval av
rapporteringsmaterialet eller observationer från andra granskningar, meddela
anvisningar om tillämpningen av lagen samt skyldighet att informera om
beslut som gäller konglomeratets holdingsammanslutning.
I enlighet med det som framförts tidigare om målet att bibehålla
branschmyndighetens befogenheter i förhållande till sina tillsynsobjekt, skall
den koordinerande tillsynsmyndigheten ha rätt att inspektera och samla in
information om en annan myndighets tillsynsobjekt bara i det fall att den
andra myndigheten ber om det eller om den andra myndigheten inte inom
utsatt tid kan tillställa den koordinerande tillsynsmyndigheten de nödvändiga
upplysningarna.
I lagen föreslås införas också bestämmelser som motsvarar de branschvisa
bestämmelserna om vite, som skulle utdömas av den myndighet under vars
tillsyn företaget står, eller i fråga om ett företag som står utanför den
branschvisa tillsynen av den koordinerande tillsynsmyndigheten.
3.6. Bokslutsbestämmelserna
Syftet med lagen är att säkerställa att samma bestämmelser tillämpas på
finans- och försäkringskonglomerats koncernbokslut oberoende om
konglomeratets moderföretag är ett kreditinstitut, försäkringsbolag eller
värdepappersföretag. I lagen är det dessutom nödvändigt att precisera de
bestämmelser som tillämpas på holdingsammanslutningens särbokslut.
I lagen införs bestämmelser om koncernbokslut i finans- och
försäkringskonglomerat i den utsträckning det är nödvändigt att avvika från
bokföringslagens bestämmelser. Framställningen av koncernbalansräkningen
och koncernresultaträkningen skulle grunda sig på den s.k. modulära
modellen, där finansierings- och försäkringsverksamhetens poster tas upp
separat. Avvikande från bokföringslagens principer skulle bokslutet för
företag som hör till tillämpningsområdet för kreditinstitutslagen och lagen om
försäkringsbolag inte behöva korrigeras när de sammanställs med
koncernbokslutet enligt de bokföringsprinciper som i regel tillämpas i
koncernen till de delar speciallagstiftningen om kreditinstitut och
försäkringsbolag förutsätter att bokslutsprinciperna för kreditinstitut och
försäkringsanstalter skall tillämpas. I lagen skall dessutom fastställas de
bestämmelser som skall följas i konglomeratets holdingsammanslutnings
särbokslut och enligt vilka bokslutet i finansieringsbetonade konglomerat
skall upprättas enligt kreditinstitutslagen och i försäkringsbetonade
konglomerat enligt principerna för försäkringskoncerner i enligt
bokföringslagen.
Konglomeratets holdingsammanslutnings bokslut och koncernbokslut skall
enligt den nuvarande kreditinstitutslagstiftningen avvikande från
bokföringslagen upprättas inom tre månader efter räkenskapsperiodens
utgång. Samtidigt föreslås lagen om försäkringsbolag ändras så att ett
försäkringsbolags bokslut skall upprättas inom tre månader efter
räkenskapsperiodens utgång.
3.7. Ändringar i de sektoriella lagarna
3.7.1. Allmänt
För att säkerställa att lagstiftningen inte obefogat försvårar utbytet av
information mellan företag inom konglomeratet när det är nödvändigt för
ordnande av en konkurrenskraftig verksamhet eller effektiv riskkontroll,
säkerställs i branschlagarna möjligheterna till utbyte av kunduppgifter utan
hinder av de branschvisa sekretessbestämmelserna.
I propositionen föreslås också att de branschvisa lagarna ändras för att
överensstämma med lagen om tillsyn över finans- och
försäkringskonglomerat särskilt för säkerställande av
konkurrensneutraliteten dels mellan finans- och försäkringskonglomerat, dels
mellan konglomerat som bedriver enbart bank eller försäkringsverksamhet.
Samtidigt avlägsnas onödiga inkonsekvenser mellan branschlagarna särskilt i
fråga om sådana helheter i fråga om vilka det inte går att påvisa att de på
grund av sin speciella karaktär eller bindande bakgrundsdirektiv skulle kräva
särskild reglering.
Dessutom föreslås branschlagarna, för undvikande av mångdubbelt
myndighetsförfarande, kompletteras genom bestämmelser enligt vilka
förvärv och ägande inte skulle behöva rapporteras separat, ifall motsvarande
anmälan redan har gjorts enligt bestämmelserna i lagen om finans- och
försäkringskonglomerat.
För att säkerställa de finländska finans- och försäkringskonglomeratens
konkurrenskraft bör kreditinstituten ha rätt att vid beräkning av primärt och
supplementärt kapital ersätta den nuvarande avdragsbestämmelsen med en
metod, där dubbelräkning av kapital hindras genom att i stället för
bokföringsvärdet avdras minimibeloppet av verksamhetskapitalet och
goodwill som ingår i bokföringsvärdet. För att möjliggöra en rättvis reglering
av finans- och försäkringsbetonade konglomerat skall lagen om
försäkringsbolag ändras så att i social- och hälsovårdsministeriets förordning
om jämkad solvens i försäkringsgrupper skulle försäkringsbolagens innehav
i kreditinstitut kunna beaktas på motsvarande sätt. Med det är också
nödvändigt att i branschlagarna säkerställa att kapitaltäckningen beräknad
enligt den branschvisa gruppbaserade tillsynen (gruppbaserad tillsyn över
kreditinstitut och extra tillsyn över försäkringsgrupper) inte artificiellt
förbättras genom att kredit beviljas till företag utanför den gruppbaserade
tillsynen för finansiering av företag som omfattas av den gruppbaserade
tillsynen.
3.7.2. Ändring av branschbestämmelserna om tystnadsplikt och
lämnande av upplysningar
Bestämmelserna om tystnadsplikt i kreditinstitutslagen, lagen om
försäkringsbolag och lagen om värdepappersföretag samt lagen om
placeringsfonder föreslås ändras så att sekretessbestämmelserna inte
hindrar utlämning av kunduppgifter, frånsett sådana känsliga uppgifter som
avses i personuppgiftslagen, till företag som hör till sådana konglomerat som
avses i denna lag för kundbetjäning och annan skötsel av kundförhållanden,
marknadsföring och riskkontroll. Samtidigt begränsas rätten för sådana
kreditinstitut som bedriver allmän betalningsförmedling att lämna ut uppgifter
om registreringen av kundernas transaktioner eftersom utnyttjande av
uppgifter om transaktioner mellan en kund och en tredje person i
konglomeratets marknadsföring inte kan anses vara motiverat med tanke på
kundens datasekretess. I den föreslagna lagen om tillsyn över finans- och
försäkringskonglomerat föreskrivs dessutom en tystnadsplikt som motsvarar
tystnadsplikten i de gällande branschvisa bestämmelserna också för sådana
företag inom konglomeratet som inte omfattas av de nuvarande
sekretessbestämmelserna.
Till den del det är fråga om upplysningar som finns i kundregistret skulle
principerna om utlämnande av uppgifter i anslutning till kundförhållanden
tillämpas också på andra ekonomiska sammanslutningar mellan kreditinstitut
och försäkringsföretag.
De föreslagna ändringarna ändrar inte tillämpningen av personuppgiftslagen
på finansiella institut och försäkringsanstalter utan på hanteringen av
kunduppgifter i finans- och försäkringskonglomerat och andra
sammanslutningar tillämpas utöver bestämmelserna om tystnadsplikten
också i fortsättningen bestämmelserna i personuppgiftslagen.
3.7.3. Ändring av definitionerna av holdingsammanslutning och
konsolideringsgrupp
För att undvika överlappande reglering föreslås definitionen av
holdingsammanslutning i kreditinstitutslagen och lagen om
värdepappersföretag samt definitionen av försäkringsholdingsammanslutning
i lagen om försäkringsbolag ändras så att definitionen i respektive lag inte
gäller holdingsammanslutningen i ett konglomeratet enligt lagen om tillsyn
över finans- och försäkringskonglomerat. På grund av den tvingande
karaktären av de branschvisa direktiven och för att säkerställa tillsynen över
det finansiella läget som helhet skulle holdingsammanslutningen i ett dylikt
konglomerat dock hänföras till konsolideringsgruppen enligt
kreditinstitutslagen och lagen om värdepappersföretag om
finansieringsverksamheten är större än försäkringsverksamheten.
3.7.4. Ägarkontroll, ledningens lämplighet och tillförlitlighet och
revision
På samma sätt som i den föreslagna lagen om tillsyn över finans- och
försäkringskonglomerat och i den nuvarande lagen om försäkringsbolag
föreslås bestämmelserna om ägarkontroll i kreditinstitut och
värdepappersföretag utsträckas till att gälla också deras
holdingsammanslutningar. På motsvarande sätt skall bestämmelserna om
kreditinstitutens, värdepappersföretagens och försäkringsbolagens lednings
lämplighet och tillförlitlighet harmoniseras med bestämmelserna i lagen om
tillsyn över finans- och försäkringskonglomerat och bestämmelserna skall
utsträckas till att gälla också företagens holdingsammanslutningar. Dessutom
skall de bakgrundslagar som tillämpas på revision av kreditinstitut och
värdepappersföretag samt reglerna om revisorernas kompetens ändras så
att de motsvarar bestämmelserna i propositionen om tillsyn över finans- och
försäkringskonglomerat och den nuvarande lagen om försäkringsbolag, så att
bestämmelserna gäller också holdingsammanslutningarna.
3.7.5. Rapportering av interna transaktioner
På kreditinstitut och värdepappersföretag tillämpas bestämmelserna i
förslaget till lag om tillsyn över finans- och försäkringskonglomerat och den
nuvarande lagen om försäkringsbolag om rapportering av interna
transaktioner. Eftersom konsolideringsgruppens interna transaktioner för
närvarande elimineras på basis av bestämmelserna om gruppbaserad tillsyn,
föreslås anmälningsskyldigheten begränsas till att gälla transaktioner med
företag utanför konsolideringsgruppen.
3.7.6. Hindrande av dubbelräkning av kapital
Till kreditinstitutslagen fogas en bestämmelse som hindrar att en skuld
ändras till eget kapital, dvs. som förbjuder beviljande av kredit till ett företag
som står utanför den branschvisa gruppbaserade tillsynen i syfte att skaffa
eget kapital.
3.7.7. Tillämpningsområdet för begränsningar av kreditinstituts
aktie- och fastighetsinnehav vidgas
Tillämpningsområdet för bestämmelserna om aktie- och fastighetsinnehav i
kreditinstitutslagen föreslås ändras så att de täcker även alla företag som
hör till konsolideringsgruppen. Efter ändringen skulle tillämpningsområdet för
lagrummen motsvara omfattningen av den gruppbaserade tillsynen i den
övriga kreditinstitutslagstiftningen.
4. Propositionens verkningar
Den föreslagna lagstiftningen har inga betydande ekonomiska inverkningar
på den offentliga förvaltningen, företagen eller hushållen.
Den föreslagna lagstiftningen gynnar allmänt finans- och
försäkringsmarknadens stabila utveckling och bidrar till att förhindra
allvarliga störningar på finansmarknaden. Dessa allmänna verkningar kan
emellertid inte bedömas kvantitativt.
Ur företagens synvinkel ökar propositionen rättssäkerheten gentemot
myndigheterna, eftersom lagen klargör myndigheternas arbetsfördelning och
befogenheter i tillsynen över de nuvarande konglomeraten. Dessutom skulle
tillåtande av utbyte av kunduppgifter inom konglomeratet utan hinder av
branschbestämmelserna om tystnadsplikt förbättra hanteringen av
kunduppgifter och möjliggöra en effektiv riskkontroll, vilket på grund av
minskade kostnader skulle förbättra tillsynsobjektens internationella
konkurrenskraft. Men propositionen medför också vissa administrativa
kostnader för företagen inom konglomeratet främst till den del lagen kräver
en
mera omfattande anmälningsskyldighet än hittills.
Från kundernas synvinkel underlättar möjligheten att utbyta upplysningar om
kunderna anskaffningen av finansiella tjänster, värdepapperstjänster och
försäkringstjänster, eftersom det skulle bli lättare att skaffa de tjänster
kunderna behöver centraliserat. Med propositionen säkerställs också
skyddet av känsliga uppgifter och uppgifter som grundar sig på
registreringen av kundernas transaktioner, vilket gynnar datasekretessen.
Men den effektivering av en integrerad kundhantering som följer av
propositionen ställer också större krav på marknadsövervakarna för att
kundernas möjligheter att göra objektiva val mellan de produkter som
tillhandahålls av olika serviceföretag inte skall försämras.
Från myndigheternas synvinkel klargör den föreslagna lagstiftningen också
fördelningen av myndigheternas befogenheter vid tillsynen över
konglomerat. Dessutom får tillsynsmyndigheterna bättre möjligheter att
effektivt övervaka de företag som hör till konglomeraten. Den föreslagna
lagen ökar i någon mån tillsynsmyndigheternas uppgifter och på så sätt
kostnaderna för deras verksamhet, även om kostnaderna kommer att kunna
täckas med tillsynsavgifter som betalas av tillsynsobjekten. Verkningarna
skulle emellertid inte vara betydande med tanke på de totala kostnaderna för
finans- och försäkringstillsynen.
5. Beredningen av propositionen
Lagförslaget grundar sig på en promemoria av en arbetsgrupp tillsatt av
finansministeriet och social- och hälsovårdsministeriet den 21 december
2000 (Finansministeriets arbetsgruppspromemoria 23/2001). Utlåtanden om
propositionen har givits av social- och hälsovårdsministeriet,
justitieministeriet, Finlands Bank, Finansinspektionen,
Försäkringsinspektionen, Konkurrensverket, Konsumentverket,
Dataombudsmannens byrå, Bankföreningen i Finland,
Fondkommissionärsföreningen, Finska Försäkringsbolagens Centralförbund,
Arbetspensionsförsäkrarna TELA, Lokalförsäkringsgruppens
Centralförbund, Lokalförsäkringsgruppens Svenska Förbund,
Pensionsstiftelseföreningen och Vakuutus-kassayhdistys.
6. Andra omständigheter som inverkat på propositionens
innehåll
Förslaget baserar sig delvis på kommissionens förslag till direktiv av den 26
april 2001. Eftersom behandlingen av direktivförslaget nyligen har inletts och
det slutliga godkännandet och ikraftträdandet av direktivet kan dröja flera år,
bör lagförslaget införas oberoende av direktivet. Den föreslagna
lagstiftningen bör senare när direktivet godkänts kompletteras inom den tid
som fastställts för att sätta direktivet i kraft.
Som ett samarbete mellan finansministeriet och social- och
hälsovårdsministeriet utreds för närvarande behovet av och möjligheten att
omstrukturera regleringen av och tillsynen över finans- och
försäkringsverksamheten. Den föreslagna lagstiftningen behöver sättas i
kraft oberoende av vilka åtgärder utredningen leder till.
DETALJMOTIVERING
1. Lagförslag
1.1. Lag om tillsyn över finans- och försäkringskonglomerat
1 kap. Allmänna bestämmelser
1 §. Lagens syfte. I denna paragraf bestäms om det allmänna syftet med
lagen. Strävan med lagen är att trygga en ostörd verksamhet på
finansmarknaden genom att utfärda bestämmelser om de krav som skall
ställas på sådana konglomerats verksamhet och om tillsynen över dem vilkas
verksamhet omfattar såväl försäkringsverksamhet som kreditinstituts och
värdepappersföretagsverksamhet. Genom lagen vill man i synnerhet se till
att sådana finans- och försäkringskonglomerat (nedan konglomerat) leds
enligt sunda och försiktiga affärsprinciper samt trygga insättarnas och
investerarnas ekonomiska ställning och de försäkrade förmånerna i sådana
konglomerat.
2 §. Tillsynsmyndigheter. I denna paragraf bestäms vilka myndigheter som
ansvarar för tillsynen över konglomerat. Enligt 1 mom. samarbetar
Finansinspektionen och Försäkringsinspektionen vid tillsynen över
konglomerat. Enligt 2 mom. koordineras tillsynen över ett konglomerat av
den tillsynsmyndighet som ansvarar för tillsynen över moderföretaget. Om
ett kreditinstitut eller ett värdepappersföretag är moderföretag är alltså
Finansinspektionen koordinerande tillsynsmyndighet. På motsvarande sätt är
Försäkringsinspektionen koordinerande tillsynsmyndighet om ett
försäkringsbolag är moderföretag. I de fall då moderföretaget är ett
konglomerats holdingsammanslutning enligt 3 § 3 mom. vilken övervakas av
varken Finansinspektionen eller Försäkringsinspektionen, bestäms den
koordinerande tillsynsmyndigheten enligt vilken tillsynsmyndighet som
övervakar större delen av företagen inom konglomeratet. Vilken bransch
största delen av företagen i konglomeratet företräder bestäms genom att
man på det sätt som anges i 6 § 2 mom. räknar ut vardera branschens
relativa andel i konglomeratet och jämför dem med varandra.
Med den andra tillsynsmyndigheten avses i lagen den andra finska
tillsynsmyndigheten än den koordinerande tillsynsmyndigheten, som också
övervakar företag som hör till konglomeratet. Alltså, när Finansinspektionen
är koordinerande tillsynsmyndighet är den andra tillsynsmyndigheten
Försäkringsinspektionen, och tvärtom. Av den definition på konglomerat som
ges i 3 § följer att åtminstone ett av de företag som ingår i ett konglomerat
skall övervakas av Finansinspektionen och ett av Försäkringsinspektionen.
Som den andra tillsynsmyndigheten betraktas inte en myndighet som i sitt
hemland övervakar ett utländskt företag som hör till konglomeratet, utan
informationsutbytet och andra befogenheter i förhållande till sådana
myndigheter bestäms uteslutande på grundval av bestämmelserna om
branschen i fråga.
I 3 mom. ingår ett undantag från grunderna i 2 mom. för hur den
koordinerande tillsynsmyndigheten skall bestämmas. Enligt momentet kan
den myndighet som enligt bestämmelserna borde vara koordinerande
tillsynsmyndighet avstå från att sköta sina lagbestämda uppgifter, om den
andra tillsynsmyndigheten åtar sig att sköta dessa uppgifter. Förutsättningen
för ett sådant beslut är att bägge myndigheterna tillsammans anser att ett
sådant arrangemang är ändamålsenligt. Att välja övervakare enbart på
grundval av kvantitativa kriterier är inte alltid ett ändamålsenligt alternativ
vid bestämmandet av myndigheternas uppgifter, utan t.ex. när finans- och
försäkringsbranschernas andelar i konglomeratet är nästan lika stora kan det
med tanke på kontinuiteten vara motiverat att myndigheternas
arbetsfördelning fortsätter som tidigare trots att branschernas andelar
tillfälligt ändrats. Det kan också vara motiverat att den koordinerande
tillsynsmyndigheter för viss tid avstår från sina uppgifter t.ex. om den andra
myndigheten på grund av att den övervakar andra motsvarande konglomerat
har färdiga datasystem och förfaringssätt för inhämtande av rapporter och
andra tillsynsuppgifter om konglomeratet, och den koordinerande
tillsynsmyndigheten inte har beredskap att ta i bruk motsvarande system före
följande rapporteringstidpunkt.
I 4 mom. konstateras för tydlighetens skull att bestämmelserna i denna lag
inte begränsar de befogenheter som tillsynsmyndigheten har med stöd av
annan lagstiftning.
3 §. Finans- och försäkringskonglomerat. I denna paragraf bestäms om
definitionen på finans- och försäkringskonglomerat. Med de undantag som
föreskrivs i 7 § tillämpas lagen endast på sådana konglomerat som definieras
i paragrafen. Ett konglomerat är en helhet som definieras endast för
tillsynsändamål och som definieras på ett sätt som avviker från t.ex.
bokföringsmässiga och bolagsrättsliga koncerner.
I 1 mom. bestäms vilka företag som kan ingå i ett konglomerat. Till ett
konglomerat hör alltid ett moderföretag som är antingen ett kreditinstitut,
värdepappersföretag, försäkringsbolag eller konglomeratets i 3 mom.
avsedda holdingsammanslutning. En definition på moderföretag, som avviker
från den bolagsrättsliga definitionen på moderföretag, ingår i 2 mom.
För att en företagsgrupp skall motsvara lagens definition på konglomerat,
skall i den alltid ingå åtminstone ett kreditinstitut eller värdepappersföretag
och ett försäkringsbolag, antingen så att de har ett gemensamt moderföretag
eller så att försäkringsbolaget är kreditinstitutets eller
värdepappersföretagets moderföretag eller så att kreditinstitutet eller
värdepappersföretaget är försäkringsbolagets moderföretag. Förutsättningen
för att ett sådant konglomerat som avses i lagen skall bildas är alltså alltid att
i det ingår företag som bedriver både försäkringsverksamhet och
kreditinstitutsverksamhet eller värdepappersverksamhet. Att ett
försäkringsbolag och ett värdepappersföretag hör till samma konglomerat
utan något kreditinstitut uppfyller således också de krav som ställs i
paragrafen. Trots att lagen i de fall som anges i 7 § också skall tillämpas på
arbetspensionsförsäkringsbolag, pensionsstiftelser och försäkringskassor,
skall i konglomeratet förutom arbetspensionsanstalten alltid ingå åtminstone
ett annat försäkringsbolag än ett arbetspensionsförsäkringsbolag för att det
skall vara ett konglomerat enligt definitionen.
Endast ett finskt företag kan vara moderföretag i ett konglomerat. Finska
kreditinstituts, värdepappersföretags, försäkringsbolags och
holdingsammanslutningars utländska moderföretag anses alltså inte ingå i ett
konglomerat enligt lagen, utan konglomeratet består av företag där finska
kreditinstitut, värdepappersföretag, försäkringsbolag och
holdingsammanslutningar har bestämmande inflytande. Trots att definitionen
på konglomerat inte omfattar ett konglomerats utländska moderföretag,
tillämpas lagen på ett finskt moderföretag som utgör en del av ett större
internationellt konglomerat och på det konglomerat där företaget ingår, om
konglomeratet uppfyller lagens krav. Likaså skall till konglomeratet höra
åtminstone ett finskt kreditinstitut och ett finskt försäkringsbolag, för att
konglomeratet skall betraktas som ett sådant konglomerat som avses i lagen.
Om nämnda villkor uppfylls, kan de andra företagen som hör till
konglomeratet vara finska eller utländska.
Förutom kreditinstitut, värdepappersföretag, försäkringsbolag och i 3 mom.
avsedda holdingsammanslutningar räknas till ett konglomerat finansiella
institut som avses i kreditinstitutslagen och lagen om värdepappersföretag,
tjänsteföretag som avses i kreditinstitutslagen, lagen om
värdepappersföretag och lagen om försäkringsbolag samt fondbolag och
förvaringsinstitut som avses i lagen om placeringsfonder och som står i ett
sådant förhållande som avses i 1 mom. till de förstnämnda. Med finansiella
institut avses i kreditinstitutslagen företag som inte motsvarar definitionen på
kreditinstitut men som såsom sin huvudsakliga affärsverksamhet bedriver
verksamhet som avses i 20 § kreditinstitutslagen och som är tillåten för
kreditinstitut, t.ex. kreditgivning och annan finansieringsverksamhet eller
värdepappersverksamhet. Som finansiellt institut betraktas ett företag som
bedriver ovan nämnd verksamhet även när en försäkringsanstalt har
bestämmande inflytande i det eller när det annars har anknytning till
konglomeratet endast via försäkringsverksamhet. Med tjänsteföretag avses
åter företag som huvudsakligen producerar tjänster för ett eller flera
kreditinstitut genom att äga, besitta eller förvalta fastigheter, eller som
producerar databehandlingstjänster eller andra motsvarande tjänster som
ansluter sig till kreditinstituts huvudsakliga verksamhet för ett eller flera
kreditinstitut. Typiska tjänsteföretag är bl.a. fastighetsbolag som ägs av
kreditinstitut. Som tjänsteföretag betraktas också företag som producerar
motsvarande tjänster för försäkringsbolag. Tjänster som ansluter sig till
försäkringsbolags huvudsakliga verksamhet är t.ex. datatjänster,
skadeinspektionstjänster och tjänster i anslutning till beräkningen av
försäkringsersättningar.
I överensstämmelse med principerna för bestämmelserna om gruppbaserad
tillsyn över kreditinstitut räknas till ett konglomerat inte andra företag än
företag i finans- och försäkringsbranschen, med undantag för vad som
bestäms i 7 §.
Företag som avses i 1 mom. räknas till ett konglomerat endast om det mellan
dem råder det förhållande med bestämmande inflytande som avses i 1 mom.
1 punkten eller någon annan bindning som avses i 2 eller 3 punkten.
Bestämmande inflytande enligt 1 punkten bestäms direkt på grundval av
koncerndefinitionen i bokföringslagen. 2 och 3 punkten motsvarar
konsolideringsgrunderna i 5 § kreditinstitutslagen.
Enligt momentet skall man när moderföretagets bestämmande inflytande
bedöms beakta även det innehav som arbetspensionsförsäkringsbolag,
pensionsstiftelser och pensionskassor som verksamhetsmässigt står
kreditinstitutet, värdepappersföretaget eller försäkringsbolaget nära har i
målföretaget. När en sådan verksamhetsmässig förbindelse anses föreligga
bestäms i 7 §. Genom bestämmelsen säkerställs att lagen är tillämplig på
sådana konglomerat som inte uppfyller kraven på en bokföringsmässig
koncern, men där finans- och försäkringsverksamhet bedrivs inom samma
verksamhetsmässig helhet. Bestämmelsen gäller i synnerhet situationer där
inget av de företag som hör till samma konglomerat ensamt innehar en
majoritet av rösträtten i ett företag som är verksamt i den andra branschen,
men nämnda majoritetsandel skulle uppnås om man beaktar sådana
arbetspensionsanstalters innehav vilka verksamhetsmässigt står
konglomeratet nära. Genom bestämmelsen förhindras att definitionen på
konglomerat kringgås genom att dela sådana företags innehav där
konglomeratet har faktiskt bestämmande inflytande så att villkoren för
bestämmande inflytande enligt bokföringslagen inte uppfylls.
I 2 mom. bestäms vilket av företagen i konglomeratet som skall betraktas
som konglomeratets moderföretag enligt denna lag. Det är nödvändigt att
definiera begreppet konglomeratets moderföretag därför att det nedan
föreslås att det skall vara moderföretagets skyldighet att samla uppgifter om
konglomeratet och meddela dem till den koordinerande tillsynsmyndigheten.
Om moderföretaget är ett kreditinstitut, värdepappersföretag eller
försäkringsbolag bestäms också den koordinerande tillsynsmyndigheten
enligt vilket företag som betraktas som konglomeratets moderföretag.
Definitionen på moderföretag avviker i någon mån från begreppet
moderföretag i bolagsrättslig mening.
Om något av de företag som hör till konglomeratet har i bokföringslagen
avsett bestämmande inflytande i andra företag, betraktas som moderföretag
enligt 1 mom. 1 punkten det bokföringsmässiga moderföretaget. Om
förhållandet mellan företagen i konglomeratet baserar sig på gemensam
förvaltning eller ledning enligt 1 mom. 2 och 3 punkten, kan inte
moderföretaget bestämmas entydigt. Av denna anledning bestäms i 2 mom.
särskilt att som moderföretag betraktas det företag med större
balansomslutning som har gemensam förvaltning eller ledning med ett annat
företag. Det är fråga om gemensam förvaltning enligt 1 mom. 2 punkten
bl.a. när ett företag tillsammans med konglomeratets moderföretag eller ett
annat företag som hör till konglomeratet har en styrelse som till största delen
består av samma personer eller samma verkställande direktör eller om
personer som är anställda hos konglomeratets moderföretag eller ett annat
företag som hör till konglomeratet bildar majoritet i styrelsen för ett annat
företag som hör till konglomeratet. Som gemensam ledning enligt 1 mom. 3
punkten betraktas åter bl.a. en situation där företagets affärsverksamhet i
huvudsak sköts med hjälp av personalen i ett annat företag som hör till
konglomeratet och företag som hör till konglomeratet i huvudsak sköter ett
sådant företags finansiering eller det annars finns en betydande
verksamhetsmässig förbindelse mellan företagen. Definitionen sammanfaller
till denna del med definitionen på moderföretaget i kreditinstituts
konsolideringsgrupp.
I 2 mom. 3 punkten bestäms att moderföretaget i ett konglomerat kan
förutom ett kreditinstitut, värdepappersföretag eller försäkringsbolag
dessutom vara konglomeratets i 3 § 3 mom. avsedda
holdingsammanslutning. Av nämnda definition följer att som
holdingsammanslutning betraktas endast ett sådant moderföretag som har
bestämmande inflytande enligt bokföringslagen i åtminstone ett kreditinstitut
eller värdepappersföretag och i åtminstone ett försäkringsbolag som hör till
konglomeratet. Som holdingsammanslutning betraktas alltså inte ett företag
som har endast ett sådan förhållande som avses i 1 mom. 2 eller 3 punkten
till företag som i enlighet med denna paragraf skall räknas till konglomeratet.
Ett sådant förhållande är inte så pass bestående och möjligt att konstatera
med hjälp av objektiva kriterier att holdingsammanslutningens juridiska
ställning och i synnerhet det särskilda straffrättsliga ansvar som föreslås
nedan skulle kunna basera sig enbart på det.
I 3 mom. definieras ett konglomerats holdingsammanslutning. Med den
avses ett finskt moderföretag av vars dotterföretag åtminstone ett är ett
finskt kreditinstitut eller värdepappersföretag och ett är ett finskt
försäkringsbolag. Ett kreditinstitut, värdepappersföretag, försäkringsbolag
eller arbetspensionsförsäkringsbolag betraktas dock inte som
holdingsammanslutning. Dessutom förutsätts att de sista sammanräknade
balansomslutningarna för de företag i finans- och försäkringsbranschen som
utgör moderföretagets i bokföringslagen avsedda dotterföretag uppgår till
mer än hälften av de sista sammanräknade balansomslutningarna för
holdingsammanslutningen och dess alla i bokföringslagen avsedda
dotterföretag. Vid jämförelsen används alltså inte siffror som baserar sig på
koncernbokslutet eller ett eventuellt underkoncernsbokslut för företagen i
finans- och försäkringsbranschen, utan siffrorna beräknas på grundval av de
enskilda företagens separata bokslut utan att inbördes poster elimineras.
Definitionen i momentet innebär att utanför begreppet konglomeratets
holdingsammanslutning stannar t.ex. ett moderföretag som bedriver
industriverksamhet eller handel och i vars koncern finans- och
försäkringsverksamhet inte utgör den huvudsakliga affärsverksamheten.
Med tanke på gränsdragningen mellan ett konglomerats
holdingsammanslutning enligt momentet och holdingsammanslutningar som
avses i de branschspecifika lagarna (kreditinstitutslagen, lagen om
värdepappersföretag, lagen om försäkringsbolag) måste man dessutom
beakta undantagsbestämmelsen i 6 §, enligt vilken lagen tillämpas endast om
den andel som såväl företagen i finansbranschen som företagen i
försäkringsbranschen står för av alla företag i finans- och
försäkringsbranschen som hör till konglomeratet överstiger en tiondel, som
utgör minimum enligt lagrummet. Om nämnda minimiandel inte uppnås
tillämpas på holdingsammanslutningen och dess konglomerat endast den
speciallagstiftning som gäller den dominerande branschen.
4 §. Övriga definitioner. I denna paragraf bestäms om de begrepp som
används i lagen. Enligt 13 punkten avses med kreditinstitut,
värdepappersföretag och försäkringsbolag detsamma som i de speciallagar
som gäller dem, och dessutom jämställs med finska kreditinstitut,
värdepappersföretag och försäkringsbolag motsvarande utländska företag.
Hänvisningen till utländska försäkringsbolag i 3 punkten gäller också
utländska återförsäkringsbolag utan verksamhetstillstånd. Med
försäkringsbolag avses inte i denna lag arbetspensionsförsäkringsbolag som
omfattas av lagen om försäkringsbolag. Om beaktandet av
arbetspensionsförsäkringsbolag vid tillsyn enligt denna lag bestäms särskilt i
7 §. Inte heller försäkringsföreningar jämställs med försäkringsbolag.
I 4 och 5 punkten bestäms vilka företag i finans- och försäkringsbranschen
som skall räknas till ett konglomerat. Definitionen på företag i
finansbranschen omfattar samma företag som räknas till ett kreditinstituts
konsolideringsgrupp enligt kreditinstitutslagen och till ett
värdepappersföretags konsolideringsgrupp enligt lagen om
värdepappersföretag. Till finansbranschen räknas också i lagen om
placeringsfonder avsedda fondbolag och förvaringsinstitut, som inte
egentligen hör till kreditinstitutets eller värdepappersföretagets
konsolideringsgrupp, men som enligt kreditinstitutslagen och lagen om
värdepappersföretag beaktas vid bedömningen av den konsoliderade
ekonomiska ställningen. Till försäkringsbranschen räknas försäkringsbolag,
försäkringsholdingsammanslutningar samt tjänsteföretag som avses i 1 kap.
5 b § lagen om försäkringsbolag.
5 §. Identifiering av ett konglomerat och dess holdingsammanslutning.
I paragrafen bestäms om det anmälningsförfarande och förfarande för
utbyte av information som är nödvändigt för att klarlägga ett konglomerats
och dess holdingsammanslutnings juridiska ställning och identifiera ett
konglomerat. Förfarandet säkerställer ett så snabbt utbyte av information
som möjligt mellan å ena sidan tillsynsmyndigheterna och å andra sidan
tillsynsmyndigheterna och tillsynsobjektet. Principer för förfarandet är
nödvändiga eftersom förändringar i t.ex. bankers och försäkringsbolags
koncernstrukturer fortlöpande kan förändra branschernas inbördes andelar
och därigenom påverka tillämpningsområdet för lagens bestämmelser i
konglomeratet. Av de definitioner på moder och dotterföretag som används i
lagen följer dessutom att det inte alltid är möjligt att entydigt konstatera när
ett konglomerat börjar höra till lagens tillämpningsområde.
Enligt 1 mom. skall ett konglomerats moderföretag omedelbart underrätta
antingen Finansinspektionen eller Försäkringsinspektionen om att ett
konglomerat har bildats. Eftersom det vid den tidpunkt när konglomeratet
bildas inte nödvändigtvis är känt vilken av de finska myndigheterna som skall
fungera som koordinerande myndighet, kan anmälan göras till någondera
tillsynsmyndigheten.
Enligt 2 mom. skall den tillsynsmyndighet som tagit emot en anmälan enligt 1
mom. omedelbart ta kontakt med den andra inhemska tillsynsmyndigheten.
Tillsynsmyndigheten kan få reda på att ett konglomerat bildats före
tillsynsobjektets anmälan på grund av anmälningar som gäller t.ex.
ägarkontroll, fusion och andra företagsarrangemang eller överlåtelse av
försäkringsbeståndet. Det är nödvändigt att tillsynsmyndigheterna
samarbetar för det första för att reda ut om det är fråga om ett konglomerat
som hör till lagens tillämpningsområde. Vid bedömningen fästs då
uppmärksamhet vid de mätare som avses i 6 § och som beskriver
verksamhetens omfattning, vilket kan förutsätta utbyte av information mellan
myndigheterna t.ex. om de uppgifter som tillsynsobjektet rapporterat till
tillsynsmyndigheten. Genom bestämmelsen säkerställs också att
myndigheterna omedelbart kan bestämma vilken myndighet som skall vara
koordinerande tillsynsmyndighet. På så sätt får konglomeratets
moderföretag snabbt veta med vilken myndighet det skall ha kontakt i
tillsynsfrågor som gäller konglomeratet. Om myndigheterna konstaterar att
ett konglomerat har bildats eller upplösts, skall den koordinerande
tillsynsmyndigheten fatta beslut om detta och omedelbart meddela det till
konglomeratets moderföretag, den andra tillsynsmyndigheten och den
myndighet som övervakar ett utländskt företag som hör till konglomeratet.
6 §. Undantag från lagens tillämpningsområde. I denna paragraf
bestäms om undantag från lagens tillämpningsområde i situationer där
konglomeratets verksamhet är klart finans eller försäkringsdominerad eller
det annars med tanke på omfattningen av eller strukturen hos ett
konglomerats affärsverksamhet är motiverat att helt eller delvis lämna
konglomeratet utanför lagens tillämpningsområde.
Enligt 1 mom. tillämpas lagen inte på ett konglomerat där företagen i
antingen finans eller försäkringsbranschen står för en andel som är mindre
än en tiondel av den sammanlagda finans- och försäkringsverksamheten.
Företagen i finans- och försäkringsbranschen definieras i 4 §. Vid
jämförelsen av branscherna räknas alltså t.ex. värdepappersföretag och
kreditinstitut till samma finansbransch. En bedömning av lagens
tillämpningsområde som baserar sig på en klar kvantitativ gräns vore ägnad
att förbättra förutsägbarheten i fråga om regleringens tillämpning och
tillsynsobjektens rättsskydd. Om den ena branschandelen stannar under den
gräns som avses i momentet beaktas de försäkringsbolag som utgör
dotterföretag till ett kreditinstitut endast i den gruppbaserade tillsynen enligt
kreditinstitutslagen. Vid tillämpningen av bestämmelserna i paragrafen bör
man också beakta gränsdragningen mellan och ena sidan finans- och
försäkringsverksamhet och å andra sidan mellan finans- och
försäkringsverksamhet och annan verksamhet enligt 3 § 3 mom. Sålunda,
exempelvis när ett kreditinstituts och försäkringsbolags gemensamma
moderföretag är ett annat företag än konglomeratets holdingsamman-
slutning enligt nämnda lagrum, hör konglomeratet inte till lagens
tillämpningsområde även om finans- och försäkringsverksamhetens andel i
konglomeratet överstiger den minimiandel som avses i momentet. Det
relationstal som används i momentet motsvarar det direktivförslag som
publicerades den 26 april 2001.
I 2 mom. preciseras de principer som används vid beräkningen av den andel
som avses i 1 mom. Formeln i momentet används också när den
koordinerande tillsynsmyndigheten enligt 2 § bestäms. Enligt momentet
erhålls branschandelen av alla företag i finans- och försäkringsbranschen
som hör till ett konglomerat genom att man först räknar ut förhållandet
mellan de sammanräknade balansomslutningarna för de enskilda företagen i
en bransch och de sammanräknade balansomslutningarna för alla enskilda
företag i finans- och försäkringsbranschen (relationstal 1). För företag som
hör till samma koncern används vid jämförelsen således inte siffror som
baserar sig på koncernbokslutet, utan siffrorna beräknas på grundval av de
enskilda företagens separata bokslut utan att inbördes poster elimineras. När
relationstalet räknas ut beaktas hela balansräkningen för ett företag i
konglomeratet oberoende av hur stor ägarandel konglomeratets företag har i
ett sådant företag. Vid jämförelsen beaktas också de företag utan
verksamhetstillstånd som enligt definitionen i 4 § är företag i finans eller
försäkringsbranschen. Således räknas till finansbranschen finansiella institut
samt kreditinstituts och värdepappersföretags tjänsteföretag och till
försäkringsbranschen försäkringsbolags tjänsteföretag samt utländska
återförsäkringsbolag utan verksamhetstillstånd. Företag som inte hör till
konglomeratet (s.k. näringssammanslutningar) räknas inte till någondera
branschen och inte heller konglomeratets holdingsammanslutning som
eventuellt är konglomeratets moderföretag.
Den andra siffra som används vid jämförelsen är förhållandet mellan det
sammanräknade kapitalkravet för företagen i en bransch och det
sammanräknade kapitalkravet för de företag i finans- och
försäkringsbranschen som hör till konglomeratet (relationstal 2). Vid
beräkningen används de lagbestämda solvenskrav som baserar sig på
direktiven gällande de enskilda branscherna. Till skillnad från
balansräkningen, som används i relationstal 1, räknas solvenskravet endast
för kreditinstitut, värdepappersföretag och försäkringsbolag med
verksamhetstillstånd eller koncession. Hos kreditinstitut och
värdepappersföretag baserar sig alltså siffran på det sammanräknade kravet
på kapitalbas för kredit- och marknadsrisken enligt 78 och 78 a §
kreditinstitutslagen och hos försäkringsbolag på kraven på
verksamhetskapital enligt 11 kap. 2 och 4 § lagen om försäkringsbolag. Om
utländska företag hör till konglomeratet, används vid beräkningen
motsvarande solvenskrav som baserar sig på direktiven gällande de enskilda
branscherna. Om dotterföretag från länder utanför Europeiska ekonomiska
samarbetsområdet hör till konglomeratet, används vid beräkningen krav som
i tillämpliga delar motsvarar direktiven. Om ett företag i finansbranschen hör
till ett kreditinstituts eller värdepappersföretags konsolideringsgrupp,
beräknas kapitalkravet inte på grundval av det enskilda företagets
kapitalkrav utan på grundval av kreditinstitutets och värdepappersföretagets
konsoliderade kapitalkrav på det sätt som bestäms i 79 a §
kreditinstitutslagen. Eftersom definitionen på konglomerat som avses i lagen
är snävare än vad som förutsätts i bestämmelserna om extra tillsyn över
försäkringsgrupper beaktas i fråga om de försäkringsbolag som hör till
konglomeratet inte det jämkade solvenskravet i jämförelsen, trots att de hör
till samma försäkringsgrupp. Om konglomeratets moderföretag är en
holdingsammanslutning enligt lagen, tas den inte med i någondera
branschens kapitalkrav.
Den branschandel som avses i momentet erhålls genom att man beräknar
det aritmetiska medelvärdet av relationstalen 1 och 2. Om medelvärdet är
minst 10 procent, hör konglomeratet till lagens tillämpningsområde. Alltså,
om till ett konglomerat hör t.ex. två banker (B1 och B2) och två
försäkringsbolag (F1 och F2), vilkas balansomslutningar är B1=150, B2=34,
F1=4, F2=12 och kapitalkrav B1=34, B2=10, F1=1, F2=5, blir för
balansomslutningens del (relationstal 1) försäkringsbranschens andel 8
procent ( (4+12) / (150+34+4+12) * 100) och finansbranschens andel på
motsvarande sätt 92 procent, och för solvenskravets andel (relationstal 2)
försäkringsbranschens andel 12 procent ( (1+5) / (34+10+1+5) * 100) och
finansbranschens andel på motsvarande sätt 88 procent. Det aritmetiska
medelvärdet av relationstalen 1 och 2 blir för den mindre branschens
(försäkringsverksamheten) del 10 procent ( (8+12 / 2 ), så i detta fall är det
fråga om ett konglomerat som hör till lagens tillämpningsområde. De
kriterier och den formel som används i momentet motsvarar det
direktivförslag som offentliggjordes den 26 april 2001.
I 3 mom. bestäms för undvikande av plötsliga förändringar att lagen skall
fortsätta att tillämpas trots att branschandelen sjunker under en tiondel t.ex.
därför att ett företag som hör till konglomeratet överlåts. Lagen tillämpas tills
branschandelen sjunker under fem procent eller tillsynsmyndigheterna
beslutar att det inte längre är nödvändigt att tillämpa lagen. Beslutet kan
fattas om det är uppenbart att branschandelen permanent stannar under den
gräns som avses i 1 mom.
I 4 mom. bestäms på samma sätt som i 14 b 3 § lagen om försäkringsbolag,
vilken gäller extra tillsyn, om rätt för den koordinerande tillsynsmyndigheten
att i enskilda fall i enlighet med denna paragraf lämna ett eller flera företag
som hör till ett konglomerat utanför den tillsyn som avses i denna lag.
Undantaget kan också gälla alla företag som hör till ett konglomerat så att
denna lag inte alls tillämpas på konglomeratet. Undantaget kan också gälla
ett enskilt företag delvis så att på företaget tillämpas endast en del av lagens
bestämmelser. Undantag förutsätter att företaget är av ringa intresse eller
att det skulle vara olämpligt att låta företaget omfattas av tillsynen över
konglomeratet med hänsyn till syftet med tillsynen. Tillämpningen av
undantaget får aldrig äventyra syftet med till-synen över konglomeratet.
Undantaget kunde gälla t.ex. små företag som är obetydliga med tanke på
konglomeratets storlek samt ömsesidiga försäkringsbolag vilkas ägarstruktur
är så avvikande att konglomeratets moderföretag inte har samma
bestämmande inflytande eller styrmakt över dem som i vanliga dotterbolag.
Det kan ändå vara ändamålsenligt att ta med även sådana företag t.ex. i
rapporteringen gällande inbördes affärstransaktioner trots att denna lag inte
annars tillämpas på dem.
7 §. Tillämpning av bestämmelserna om skyldighet att lämna
upplysningar. I denna paragraf utvidgas tillämpningsområdet för
bestämmelserna om inbördes affärstransaktioner samt granskningsrätt och
rätt att få uppgifter till mera omfattande företagshelheter än vad som
bestäms i 3 §.
Enligt 1 punkten skall bestämmelserna om interna affärstransaktioner gälla
inte bara de företag som hör till ett konglomerat enligt 3 § utan också
moderföretaget till ett företag som hör till konglomeratet och ett sådant
moderföretags dotterföretag samt dotterföretag och ägarintresseföretag till
ett företag som hör till konglomeratet. Skyldigheten att rapportera interna
affärstransaktioner enligt 14 § 1 mom. 3 punkten skall alltså gälla t.ex.
sådana affärstransaktioner där motparten är ett konglomeratet utomstående
moderföretag som bedriver industriverksamhet eller handel och ett sådant
företags dotterföretag. Motparten i affärstransaktionerna skall alltid vara ett
företag som hör till konglomeratet, så affärstransaktioner mellan ett
konglomeratet utomstående moderföretag och dettas dotterföretag omfattas
inte av rapporteringen. På motsvarande sätt skall bestämmelserna om
interna affärstransaktioner tillämpas på transaktioner där ett företag som hör
konglomeratet som motpart har ett konglomeratet utomstående dotter- eller
ägarintresseföretag. Eftersom ägarintresseföretag i sin helhet står utanför
definitionen på konglomerat i 3 §, skall rapporteringsskyldigheten till denna
del gälla ägarintresseföretag som bedriver alla typer av verksamhet (finans-,
försäkrings- och annan verksamhet). Utvidgningen av 2 mom. jämfört med
konglomerat enligt 3 § skall gälla granskningsrätten och rätten att få
uppgifter, enligt vilken den koordinerande tillsynsmyndigheten skall ha rätt att
granska ovan nämnda företag och få uppgifter om dem på det sätt som
avses i 17 §.
Paragrafen skall tillämpas på vissa juridiska personer som i själva verket hör
till samma intressesfär som konglomeratet men som inte räknas till en
koncern enligt bokföringslagen. Enligt 2 punkten skall bestämmelserna om
interna affärstransaktioner samt granskningsrätt och rätt att få uppgifter
tillämpas på arbetspensionsförsäkringsbolag som avses i lagen om
arbetspensionsförsäkringsbolag (354/1997) och i vilket ett företag som hör
till konglomeratet har ägarintresse enligt 14 b kap. 1 § 3 punkten lagen om
försäkringsbolag. Enligt 3 punkten skall bestämmelserna också gälla
arbetspensionsförsäkringsbolag med motsvarande ägarintresse som i 1
punkten. I synnerhet arbetspensionsförsäkringsbolag samarbetar ofta nära
eller står i någon annan verksamhetsmässigt förbindelse med andra
försäkringsbolag, trots att deras inbördes ägarbindningar inte motsvarar
bokföringslagens definition på bestämmande inflytande. Hänvisningen till
begreppet ägarintresse som används i lagen om försäkringsbolag betyder att
tillämpningsområdet för bestämmelserna är lika omfattande som
bestämmelserna om extra tillsyn över försäkringsgrupper. Med ägarintresse
avses att det mellan en fysisk person eller en juridisk person och ett företag
uppstår en betydande bindning enligt 1 kap. 5 § lagen om försäkringsbolag
eller motsvarande bestämmelser i 4 a § kreditinstitutslagen och 5 a § lagen
om värdepappersföretag. Även en annan sådan ägarandel som skapar en
varaktig förbindelse mellan en fysisk person eller en juridisk person och ett
företag och som är avsedd att främja den fysiska personens eller den
juridiska personens verksamhet eller den verksamhet som ett företag inom
samma koncern bedriver utgör ett ägarintresse. Begreppet ägarintresse i
nämnda lagar och i bokföringslagen skiljer sig så till vida att enligt de
förstnämnda lagarna anses som ägarintresse alltid ett direkt eller indirekt
innehav på minst 20 procent av rösträtten eller kapitalet, medan åter i
bokföringslagen avses endast en direkt ägarandel av enbart kapitalet. Enligt
4 punkten skall bestämmelserna om interna affärstransaktioner samt
granskningsrätt och rätt att få uppgifter också tillämpas på dotterföretag till
arbetspensionsförsäkringsbolag enligt 1 och 2 punkten. Genom
bestämmelsen säkerställs att ägararrangemang gällande konglomeratet som
eventuellt förverkligas genom dotterföretagen i fråga och andra
affärstransaktioner som påverkar den ekonomiska ställningen i helhet börjar
omfattas av övervakning. Enligt 5 punkten skall bestämmelserna gälla en
pensionsstiftelse som grundats av ett arbetsgivarföretag inom konglomeratet
och vars verksamhetskrets omfattar personer som är anställda hos
arbetsgivarföretaget samt en pensionskassa vars verksamhetskrets kan
omfatta personer som är anställda hos ett arbetsgivarföretag som hör till
konglomeratet. Dylika pensionsstiftelser och pensionskassor står i själva
verket under konglomeratets inflytande, trots att bokföringslagens
bestämmelser om bestämmande inflytande inte tillämpas på dem enligt lagen
om pensionsstiftelser och lagen om försäkringskassor.
2 kap. Tillsyn över konglomerat
8 §. Anmälan om förvärv av aktier och andelar i en
holdingsammanslutning. I denna paragraf bestäms om den
anmälningsskyldighet som ansluter sig till förvärv av aktier eller andelar i en
holdingsammanslutning. Paragrafen motsvarar 18 § kreditinstitutslagen. Om
konglomeratets moderföretag är ett kreditinstitut tillämpas nämnda
bestämmelse i kreditinstitutslagen direkt. På ett värdepappersföretag som är
moderföretag tillämpas på motsvarande sätt 14 § lagen om
värdepappersföretag och på ett försäkringsbolag motsvarande bestämmelse
i 3 kap. 3 § lagen om försäkringsbolag.
9 §. Myndigheternas rätt att motsätta sig förvärv. I paragrafen bestäms
på samma sätt som i gällande 3 kap. 4 § lagen om försäkringsbolag samt
föreslagna 19 § 1 och 2 mom. kreditinstitutslagen och 15 § 1 och 2 mom.
lagen om värdepappersföretag om holdingsammanslutningens ägarkontroll.
Enligt förslaget till 1 mom. kan den koordinerande tillsynsmyndigheten inom
tre månader från att ha mottagit en anmälan enligt 8 § förbjuda förvärvet av
aktier eller andelar, om det med hänsyn till erhållen utredning om ägarnas
tillförlitlighet och lämplighet eller annars är sannolikt att innehavet av
andelarna eller aktierna skulle äventyra holdingsammanslutningens eller
konglomeratets affärsverksamhet enligt försiktiga och sunda affärsprinciper.
Överträdelse av förvärvsförbundet är straffbart i enlighet med vad som
bestäms i 23 §.
I 2 mom. föreslås att den koordinerande tillsynsmyndigheten efter ett
förvärv i strid med förbudet under de förutsättningar som anges i momentet
kan förvägra innehavaren av andelen att utöva sin rösträtt genom att
förbjuda att förvärvet införs i aktieboken och aktieägarförteckningen eller
medlemsförteckningen. Den koordinerande tillsynsmyndigheten kan också
fatta ett sådant beslut om den anmälan som avses i 8 § har försummats eller
om myndigheten senare upptäcker att innehavet äventyrar
holdingsammanslutningens eller konglomeratets affärsverksamhet enligt
försiktiga och sunda affärsprinciper. Om innehavet redan har införts i
aktieboken eller medlemsförteckningen, skall det strykas med stöd av det
beslut som avses i momentet.
I 3 mom. föreslås att den koordinerande tillsynsmyndigheten innan beslutet
fattas skall begära utlåtande av den andra tillsynsmyndigheten och att
samtycke inte får ges, om någondera myndigheten motsätter sig förvärvet.
Bägge övervakarnas samtycke behövs eftersom den myndighetsprövning
som ansluter sig till ägarkontrollen delvis baserar sig på olika synpunkter.
Enligt de ändringar som görs i kreditinstitutslagen, lagen om
värdepappersföretag och lagen om försäkringsbolag behöver anmälan om
förvärv mellan ett kreditinstitut, ett värdepappersföretag eller ett
försäkringsbolag dessutom inte göras i enlighet med de lagarna, om anmälan
har gjorts i enlighet med denna lag om ett förvärv i konglomeratets
holdingsammanslutning. Det utlåtande som avses i momentet behöver
däremot inte begäras av den myndighet som övervakar ett utländskt företag
som hör till konglomeratet.
10 §. Förvärv av bestämmande inflytande i ett företag utanför
Europeiska ekonomiska samarbetsområdet. I paragrafen bestäms i
enlighet med målen för direktiv 95/26/EEG (BCCI-direktivet) om den
koordinerande tillsynsmyndighetens rätt att förbjuda ett företag som hör till
konglomeratet att förvärva bestämmande inflytande i ett företag som efter
förvärvet skulle räknas till konglomeratet. Syftet med paragrafen är att
hindra att sådana utländska företag knyts till konglomeratet dit de finska
tillsynsmyndigheternas tillsynsbefogenheter inte når. Förbudet gäller endast
företag i stater utanför Europeiska ekonomiska samarbetsområdet.
Enligt 1 mom. skall ett företag som hör till ett konglomerat underrätta den
koordinerande tillsynsmyndigheten om det ämnar förvärva en så stor mängd
aktier eller andelar i ett kreditinstitut eller en försäkringsanstalt, ett
värdepappersföretag, ett finansiellt institut eller ett tjänsteföretag enligt
paragrafen att företaget efter förvärvet skulle ha bestämmande inflytande
enligt bokföringslagen. Anmälningsskyldighet föreligger inte om det företag
som förvärvas bedriver sådan annan verksamhet än försäkrings- eller
finansverksamhet eller därtill anknuten verksamhet att företaget i enlighet
med 3 § inte räknas till konglomeratet. Enligt momentet skall det vara
förbjudet att förvärva bestämmande inflytande i ett företag som avses i
momentet, om den koordinerande myndigheten inte godkänner förvärvet
eller om anmälan har försummats.
Enligt 2 mom. skall den koordinerande tillsynsmyndigheten ha rätt att
förbjuda ett förvärv om den lagstiftning och de administrativa bestämmelser
som skall tillämpas på det förvärvade företaget skulle försvåra tillsynen över
konglomeratet. Det kan också bli aktuellt att tillämpa momentet, om
lagstiftningen i landet i fråga saknar bestämmelser som möjliggör en effektiv
tillsyn. I 23 § bestäms att det skall vara straffbart att förvärva bestämmande
inflytande i ett företag som avses i denna paragraf utan myndighetens
godkännande beslut enligt denna paragraf.
I 3 mom. bestäms i syfte att främja tillsynsmyndigheternas samarbete att
den koordinerande tillsynsmyndigheten kan motsätta sig ett förvärv endast
om den andra tillsynsmyndigheten förordar att förvärvet förbjuds.
11 §. Ledningen av ett konglomerats holdingsammanslutning. I 1 mom.
ställs motsvarande krav på holdingsammanslutningens ledning som vad som
nedan föreslås i fråga om kreditinstitut i den nya 17 a § som fogas till
kreditinstitutslagen och i fråga om försäkringsbolag i 7 kap. 3 § lagen om
försäkringsbolag. Av styrelsemedlemmarna och verkställande direktören
förutsätts dessutom sådan allmän kännedom om både finans- och
försäkringsverksamhet som kan anses vara behövlig med beaktande av
arten och omfattningen av konglomeratets verksamhet.
I 2 mom. bestäms om samma skyldighet som i 17 § kreditinstitutslagen att
omedelbart underrätta den koordinerande tillsynsmyndigheten om ändringar i
fråga om konglomeratets holdingsammanslutnings styrelsemedlemmar och
verkställande direktör.
12 §. Revision i ett konglomerats holdingsammanslutning. I 1 mom.
bestäms om behörighetsvillkoren för holdingsammanslut-ningars revisorer på
samma sätt som i 43 § kreditinstitutslagen och 9 kap. 3 § 1 mom. lagen om
försäkringsbolag.
I 2 mom. bestäms på samma sätt som i 11 a § lagen om finansinspektionen
och 9 kap. 3 a § lagen om försäkringsbolag om revisorns särskilda
anmälningsskyldighet. Anmälningsskyldigheten skall dock till skillnad från
nämnda lagrum inte gälla brott mot förutsättningarna för beviljande av
koncession eller verksamhetstillstånd, eftersom holdingsammanslutningar
inte behöver ha verksamhetstillstånd. Revisorernas särskilda
anmälningsskyldighet skall inte heller omfatta holdingsammanslutningens
dotterföretag, om inte något annat följer av lagen om finansinspektionen eller
lagen om försäkringsbolag.
13 §. Intern kontroll. I paragrafen bestäms på samma sätt som i 68 §
kreditinstitutslagen, 29 § lagen om värdepappersföretag och 14 b kap. 4 §
lagen om försäkringsbolag om de särskilda krav som skall ställas på den
interna kontrollen i företag som hör till ett konglomerat. Styrelsen i ett
företag som är ett aktiebolag eller andelslag svarar enligt lagen om
aktiebolag och lagen om andelslag även i övrigt för att företagets bokföring
och medelsförvaltning samt tillsynen över dem har ordnats på behörigt och
tillförlitligt sätt i företaget. Genom bestämmelsen betonas emellertid den
interna kontrollens och riskkontrollens särskilda betydelse som ett centralt
ansvarsområde för såväl finans- och försäkringsföretagens ledning som
tillsynsmyndigheterna.
Enligt 1 mom. skall ett företag som hör till ett konglomerat ha med hänsyn till
verksamheten tillräcklig intern kontroll och tillräckliga riskkontrollsystem.
Tillsynsmyndigheternas uppgift är att i enskilda fall bedöma om företagets
interna kontroll och riskkontroll-system motsvarar de krav som arten och
omfattningen av företagets affärsverksamhet ställer.
I 2 mom. bestäms dessutom att den interna kontrollen och riskkontrollen i ett
konglomerats moderföretag skall vara ordnad på så sätt att moderföretaget
har tillräckliga möjligheter att övervaka hela konglomeratets verksamhet och
följa konglomeratets risker som helhet. Bestämmelsen om moderföretaget är
nödvändig, eftersom ansvaret för riskkontrollsystemen och den interna
kontrollen i praktiken vilar på moderföretaget för hela konglomeratets del.
Enligt 3 mom. kan den koordinerande tillsynsmyndigheten på samma sätt
som enligt de lagrum gällande de enskilda branscherna som nämns i fråga
om 1 mom. utfärda närmare allmänna bestämmelser om hur den interna
kontrollen och riskkontrollen skall ordnas. Bestämmelser kan i första hand
utfärdas om de kvalitativa krav som skall ställas på den interna kontrollen
och riskkontrollsystemen och om de tillvägagångssätt som skall iakttas vid
den interna kontrollen och riskkontrollen. Däremot kan man inte genom
bestämmelserna ställa kvalitativa krav eller begränsningar gällande
företagets ekonomiska ställning, t.ex. övre gränser för riskpositionen eller
kapitalkrav för täckande av riskerna, utan dessa krav och begränsningar
regleras fortfarande enbart i lag. Bemyndigandet att utfärda bestämmelser
skall på samma sätt som 9 § lagen om värdepappersföretag gälla även
kraven på en tillförlitlig förvaltning. I detta avseende kan bestämmelser
utfärdas om ordnandet av den interna förvaltningen i företag som hör till
konglomeratet, t.ex. hur beslutsfattandet gällande olika verksamheten åtskiljs
inom företagets eller konglomeratets organisation. Med stöd av
bemyndigandet att utfärda bestämmelser kan man däremot inte begränsa
rätten för företagets anställda eller medlemmar i förvaltningsorganen att stå
kvar i sina uppgifter.
14 §. Upplysningar som skall lämnas den koordinerande
tillsynsmyndigheten. I denna paragraf bestäms om den
rapporteringsskyldighet som gäller konglomerat. Enligt 1 mom. är
moderföretaget skyldigt att samla de upplysningar som avses i paragrafen
om hela konglomeratet och lämna dem till den koordinerande
tillsynsmyndigheten. Enligt 1 punkten skall man i fråga om varje företag som
hör till konglomeratet meddela namn, adress, bransch, balansomslutning, de
viktigaste ägarna och deras andel av alla aktier eller andelar i företaget samt
styrelsemedlemmarnas, verkställande direktörens och revisorernas namn,
hemort och medborgarskap liksom ändringar som inträffat i dessa uppgifter.
Enligt 2 punkten skall den koordinerande tillsynsmyndigheten tillställas
koncernbokslutet för konglomeratets moderföretag. Koncernbokslutet skall
upprättas i enlighet med 3 kap. i denna lag och de förordningar och
bestämmelser som utfärdas med stöd av det.
Med stöd av 3 punkten skall betydande affärstransaktioner mellan
konglomeratets företag anmälas. En affärstransaktion skall enligt förslaget
till 2 mom. betraktas som betydande om dess värde överstiger en miljon
euro. Med stöd av 4 punkten skall konglomeratets stora riskkoncentrationer
anmälas. Med stora riskkoncentrationer avses framför allt risker som avses i
69 § kreditinstitutslagen, men den koordinerande tillsynsmyndigheten kan
meddela närmare bestämmelser även i fråga om geografiska eller
branschvisa riskkoncentrationer. Enligt 5 punkten skall konglomeratet
anmäla investeringar i aktier och fastigheter. Hänvisningen till aktier betyder
i detta sammanhang i synnerhet innehav enligt 21 § kreditinstitutslagen i s.k.
näringssammanslutningar.
Enligt 2 mom. skall anmälningar om inbördes affärstransaktioner och
riskkoncentrationer göras minst en gång i kvartalet. Som inbördes
affärstransaktioner skall anmälas de affärstransaktioner vilkas värde, eller
om flera affärstransaktioner av samma typ har gjorts med samma part under
den kvartalslånga rapporteringsperioden, det sammanlagda värdet överstiger
en miljon euro. Affärstransaktioner av samma typ är t.ex. utbetalda räntor
eller dividender eller överlåtelser av likadan egendom, t.ex. fastigheter eller
värdepapper. Den koordinerande tillsynsmyndigheten kan dock höja gränsen,
den gräns som anges i momentet är onödigt låg med hänsyn till
konglomeratets storlek. Den koordinerande tillsynsmyndigheten meddelar
även annars närmare bestämmelser om anmälning av de upplysningar som
avses i 1 mom. Den koordinerande tillsynsmyndigheten kan också meddela
närmare bestämmelser om i vilken omfattning individualiserande uppgifter
enligt 1 mom. 1 punkten, stora kundrisker enligt 4 punkten samt aktie- och
fastighetsinnehav enligt 5 punkten skall anmälas. För att säkerställa att
tillsynsmyndigheterna samarbetar bestäms om skyldighet att begära den
andra tillsynsmyndighetens utlåtande innan bestämmelser meddelas.
Enligt 3 mom. bestäms i överensstämmelse med vad som i bokföringslagen
bestäms om dotterföretags skyldighet att lämna upplysningar till
moderföretaget att ett företag som hör till konglomerat skall vara skyldigt att
tillställa moderföretaget de upplysningar som moderföretaget behöver för att
fullgöra den rapporteringsskyldighet som föreskrivs i denna paragraf. Ett
företag som hör till ett konglomerat skall lämna upplysningarna till
moderföretag utan hinder av tystnadsplikt som eventuellt föreskrivs någon
annanstans. Moderföretaget skall dock ha samma tystnadsplikt som
dotterföretaget i fråga om upplysningar som erhållits med stöd av denna
paragraf.
Enligt 4 mom. skall på företag som avses i 7 § i fråga om de upplysningar
som särskilt nämns i 7 § tillämpas samma bestämmelser om lämnandet och
hemlighållandet av upplysningar som med stöd av 13 mom. skall tillämpas
på företag som faktiskt hör till konglomeratet.
15 §. Den koordinerande tillsynsmyndighetens övriga uppgifter. I syfte
att betona tillsynsmyndigheternas samarbetsskyldighet bestäms i denna
paragraf, utöver vad som särskilt bestäms på andra ställen i denna lag, om
den koordinerande tillsynsmyndighetens uppgifter och samarbete med den
andra tillsynsmyndigheten. De föreslagna bestämmelserna begränsar inte de
befogenheter som bägge tillsynsmyndigheterna har med stöd av den
lagstiftning som gäller dem.
Enligt 1 mom. 1 punkten skall den koordinerande tillsynsmyndigheten
meddela moderföretaget allmänna anvisningar för iakttagandet av denna lag.
Anvisningarna kan t.ex. gälla tillsynsmyndigheternas tolkningar gällande
tillämpningen av denna lag vilka konglomeratet behöver känna till på
förhand.
Enligt 2 punkten skall den koordinerande tillsynsmyndigheten be att den
andra tillsynsmyndigheten utför den granskning som är nödvändig för
tillsynen över konglomeratet i de företag inom konglomeratet som denna
skall övervaka. Den koordinerande tillsynsmyndigheten har dessutom med
stöd av denna punkt rätt att granska sådana företag inom konglomeratet som
ingendera tillsynsmyndigheten har befogenhet att granska med stöd av
lagstiftningen om tillsynsmyndigheterna.
I 3 punkten bestäms om uttrycklig skyldighet för den koordinerande
tillsynsmyndigheten att komma med åtgärdsförslag som är nödvändiga med
hänsyn till tillsynen över ett konglomerat till den andra tillsynsmyndigheten i
synnerhet på grundval av den tillsynsinformation som den koordinerande
tillsynsmyndigheten får t.ex. i samband med rapportering. Dessutom kan
åtgärdsförslagen t.ex. basera sig på iakttagelser som gjorts i samband med
granskning enligt 2 punkten.
I 2 mom. bestäms om skyldighet att begära den andra tillsynsmyndighetens
utlåtande innan en anvisning enligt 1 mom. 1 punkten meddelas. För den
koordinerande tillsynsmyndigheten föreskrivs dessutom skyldighet att på
förhand underrätta den andra tillsynsmyndigheten om granskning enligt 1
mom. 2 punkten.
16 §. Utbyte av information mellan tillsynsmyndigheterna. I denna
paragraf bestäms om skyldighet för bägge tillsynsmyndigheterna att tillställa
den andra tillsynsmyndigheten upplysningar som de erhållit i sin egen
tillsynsverksamhet och som är viktiga för tillsynen över ett konglomerat samt
beslut som de fattat i fråga om ett konglomerat. Dylika upplysningar är
beslut som fattats med stöd av 9 och 10 § och upplysningar som avses i 12 §
2 mom., 14 § och 15 § 1 mom. 2 punkten.
17 §. Den koordinerande tillsynsmyndighetens granskningsrätt och rätt
att få uppgifter. I 14 mom. bestäms om den koordinerande
tillsynsmyndighetens granskningsrätt och rätt att få uppgifter på samma sätt
som i 11 § 13 och 5 mom. lagen om finansinspektionen. I förslaget till 5
mom. bestäms om rätt att få anlita utomstående sakkunniga vid
granskningen. En sådan sakkunnig handlar på uppdrag av
Finansinspektionen eller Försäkringsinspektionen och tillsynsobjektet skall
vara skyldigt att låta den sakkunnige granska handlingar och datasystem
som tillsynsobjektet innehar i den omfattning som uppdraget och
Finansinspektionens eller Försäkringsinspektionens lagbestämda
befogenheter tillåter. Den sakkunnige har med stöd av 23 § lagen om
offentlighet i myndigheternas verksamhet (621/1999) samma tystnadsplikt
som Finansinspektionens och Försäkringsinspektionens tjänstemän.
Kostnaderna för anlitandet av sakkunniga uppbärs hos tillsynsobjekten i
enlighet med grunderna i 20 § lagen om finansinspektionen eller 5 § lagen
om försäkringsinspektionen.
Enligt 6 mom. skall den koordinerande tillsynsmyndigheten i princip ha de
rättigheter som anges i 14 mom. endast i fråga om sådana företag inom
ett konglomerat som den andra tillsynsmyndigheten inte har befogenhet att
granska. Den koordinerande tillsynsmyndigheten skall dock ha rättigheter
enligt 14 mom. i fråga om den andra tillsynsmyndighetens tillsynsobjekt i
händelse av att denna tillsynsmyndighet inte inom skälig tid efter att ha fått
en uppmaning har tillställt den koordinerande tillsynsmyndigheten de
uppgifter eller handlingar som denna begärt och som är behövliga för
tillsynen över konglomeratet.
3 kap. Bokslut
18 §. Ett konglomerats holdingsammanslutnings bokslut. Enligt 1 mom.
skall i ett sådant konglomerat där företagen i finansbranschen står för en
större andel än företagen i försäkringsbranschen på
holdingsammanslutningens bokslut tillämpas samma bestämmelser i
kreditinstitutslagen som på ett kreditinstituts holdingsammanslutning.
Förhållandet mellan den andel som företagen i finansbranschen står för och
den andel som företagen i försäkringsbranschen står för beräknas i enlighet
med förslaget till 6 §. I ett sådant konglomerat där företagen i
försäkringsbranschen står för en större andel tillämpas på
holdingsammanslutningens bokslut endast bokföringslagens bestämmelser i
enlighet med vad som bestäms om försäkringsholdingsammanslutningars
bokslut.
I 2 mom. bestäms om längden på räkenskapsperioden för ett konglomerats
holdingsammanslutning på samma sätt som i fråga om kreditinstitut och
försäkringsbolag.
I 3 mom. bestäms på samma sätt som i kreditinstitutslagen och den ändring
som föreslås i 10 kap. 1 b § lagen om försäkringsbolag att bokslutet för ett
konglomerats holdingsammanslutning med avvikelse från bokföringslagen
skall upprättas inom tre månader från räkenskapsperiodens utgång.
Eftersom koncernbokslutet enligt bokföringslagen skall ingå i
moderföretagets bokslut, följer av bestämmelsen att även det koncernbokslut
som avses i 19 § skall upprättas inom samma tid när konglomeratets
holdingsammanslutning är moderföretag.
19 §. Koncernbokslut. Enligt 1 mom. tillämpas på ett konglomerats
koncernbokslut i första hand de principer som anges i detta kapitel.
Tillämpningsområdet för bestämmelserna i kapitlet avviker dock från den
allmänna definition på konglomerat som föreslås i 1 kap. så till vida att
bestämmelserna tillämpas endast i situationer där ett konglomerats i 3 §
avsedda moderföretag samtidigt är en koncerns moderföretag enligt
bokföringslagen. Kapitlets tillämpningsområde är alltså snävare än den
allmänna definitionen på konglomerat, eftersom alla moderföretag i
konglomerat vilka definieras enligt 3 § inte berörs av skyldighet enligt
bokföringslagen att upprätta koncernbokslut. Av den föreslagna definitionen
på konglomerat följer å andra sidan att antalet företag som skall tas med i
koncernbokslutet kan vara större än antalet företag som hör till
konglomeratet, eftersom inga andra företag än företag i finans- och
försäkringsbranschen räknas till konglomeratet.
Om moderföretaget är ett kreditinstitut eller värdepappersföretag eller deras
i kreditinstitutslagen eller lagen om värdepappersföretag avsedda
holdingsammanslutning, tillämpas kreditinstitutslagen på koncernbokslutet,
om något annat inte följer av bestämmelserna i detta kapitel. Om
moderföretaget är ett försäkringsbolag tillämpas på motsvarande sätt lagen
om försäkringsbolag på koncernbokslutet till den del inget annat bestäms i
detta kapitel. Om moderföretaget är någon annan slags sammanslutning
tillämpas endast bokföringslagen på koncernbokslutet i den mån ingenting
annat bestäms i detta kapitel.
Paragrafen tillämpas inte på sådana koncerner där finans eller
försäkringsverksamhetens andel är så liten att de inte motsvarar den
allmänna definitionen på konglomerat i 6 §.
I 2 mom. bestäms med avvikelse från 6 kap. 4 § 2 mom. bokföringslagen att
sådana koncernföretags bokslut som har upprättats i enlighet med
specialbestämmelserna i kreditinstitutslagen eller lagen om försäkringsbolag
inte behöver ändras innan de sammanställs i fråga om sådana principer som
i dessa lagar regleras på ett sätt som skiljer sig från moderföretagets
bokslutsprinciper eller de bokslutsprinciper som i huvudsak skall iakttas i
koncernen. Sålunda skall t.ex. koncernföretagens tillgångar i
koncernbokslutet uppskattas i enlighet med de specialbestämmelser som
gäller koncernföretaget i fråga. Före sammanställningen skall bokslutet dock
ändras i enlighet med 6 kap. 4 § 2 mom. bokföringslagen i fråga om sådana
bokslutsprinciper, t.ex. periodiseringen av anskaffningsutgifterna för
anläggningstillgångar, beträffande vilka det inte finns några branschspecifika
bestämmelser. När momentet tillämpas kan man dock beakta den princip
som ingår i nämnda lagrum i bokföringslagen, enligt vilken undantag från
huvudregeln att koncernföretagens bokslut skall ändras får göras av
särskilda skäl. Sålunda kan utan hinder av det föreslagna momentet även
andra bokslutsprinciper än de som de branschspecifika bestämmelserna
förutsätter lämnas utan ändring, om sådana särskilda skäl som avses i
bokföringslagen föreligger.
I 3 mom. bestäms att sådana företag som enligt specialbestämmelserna om
koncernföretag skall sammanställas i detta koncernföretags koncernbokslut
med iakttagande av den metod som skall tillämpas på intresseföretag, också
skall sammanställas på samma sätt i konglomeratets koncernbokslut. Av
momentet följer att ett till koncernen hörande kreditinstituts intresseföretag
samt ett sådant kreditinstituts dotterföretag som inte är kreditinstitut eller
finansiella institut också skall sammanställas i konglomeratets
koncernbokslut med iakttagande av vad som bestäms om sammanställandet
av dylika företag i kreditinstitutets koncernbokslut. En till koncernen hörande
försäkringsanstalts intresseföretag och andra företag som skall
sammanställas på samma sätt skall på motsvarande sätt tas med i
konglomeratets koncernbokslut med iakttagande av de bestämmelser som
tillämpas på försäkringsbolag. I momentet bestäms dessutom att
arbetspensionsanstalter som avses i 7 § 25 punkten och andra företag och
anstalter som nämns i momentet tas i betraktande i koncernbokslutet med
iakttagande av vad som i lagen om försäkringsbolag och de bestämmelser
som utfärdats med stöd av den bestäms om medtagandet av dem i ett
försäkringsbolags koncernbokslut.
Enligt 4 mom. kan ett till en koncern hörande kreditinstituts,
värdepappersföretags eller försäkringsbolags dotterföretag och
intresseföretag lämnas utanför koncernbokslutet, om det med stöd av de
bestämmelser som skall tillämpas på kreditinstitutet, värdepappersföretaget
eller försäkringsbolaget i fråga kan lämnas utanför koncernbokslutet. I övrigt
tillämpas enbart 6 kap. 3 § bokföringslagen.
Enligt 5 mom. skall i koncernresultaträkningen och koncernbalansräkningen
särskilt anges finansverksamhetens poster, försäkringsverksamhetens poster
och den övriga verksamhetens poster. Finans- och försäkringsverksamheten
definieras i enlighet med förslaget till 4 §. Bestämmelser om scheman för
koncernresultaträkningen och koncernbalansräkningen samt om noter och
verksamhetsberättelse utfärdas genom förordning av statsrådet.
20 §. Bestämmelser, anvisningar, utlåtanden och tillstånd. I paragrafen
bestäms på samma sätt som i den nuvarande kreditinstitutslagen och lagen
om försäkringsbolag att den behöriga tillsynsmyndigheten kan utfärda
närmare bestämmelser om upprättandet av ett koncernbokslut enligt 19 §
samt ge anvisningar och utlåtanden om tillämpningen av bestämmelserna i
detta kapitel. Dessutom kan myndigheten på de villkor som anges i
paragrafen ge tillstånd att avvika från bestämmelserna i detta kapitel.
Enligt 1 mom. är Finansinspektionen behörig myndighet när moderföretaget i
en koncern som avses i 19 § är ett kreditinstitut, ett värdepappersföretag
eller ett sådant konglomerats holdingsammanslutning där företagen i
finansbranschen står för en andel i konglomeratet som i enlighet med
förslaget till 6 § är större än den andel som företagen i försäkringsbranschen
står för.
Enligt 2 mom. är Försäkringsinspektionen behörig myndighet när
moderföretaget i en koncern som avses i detta kapitel är ett försäkringsbolag
eller ett sådant konglomerats holdingsammanslutning där
försäkringsverksamhetens andel i konglomeratet är större än
finansverksamhetens.
I 3 mom. bestäms att i de situationer som avses i 1 mom. skall
Finansinspektionen höra Försäkringsinspektionen och att i de fall som avses i
2 mom. skall Försäkringsinspektionen på motsvarande sätt höra
Finansinspektionen innan bestämmelser, anvisningar, utlåtanden eller
undantagstillstånd enligt denna paragraf ges. Dessutom skall dessa
myndigheter begära utlåtande av bokföringsnämnden i frågor som är av
betydelse för den allmänna tillämpningen av bokföringslagstiftningen.
4 kap. Särskilda bestämmelser
21 §. Tystnadsplikt. I paragrafen ingår en sekretessbestämmelse som
motsvarar den sekretessbestämmelse som föreslås i 94 § kreditinstitutslagen
och som gäller kreditinstitut och företag som hör till deras
konsolideringsgrupp. Tystnadsplikten i bestämmelsen gäller de företag inom
ett konglomerat beträffande vilka det inte bestäms om tystnadsplikt någon
annanstans i lag. Genom bestämmelsen säkerställs att upplysningar som fritt
får utlämnas inom konglomeratet inte kan utlämnas till någon utanför
konglomeratet utan i de fall som särskilt nämns i lagen.
22 §. Vite och andra befogenheter. I denna paragraf bestäms på samma
sätt som i 23 § lagen om finansinspektionen om rätt för tillsynsmyndigheten
att förelägga vite för att de skyldigheter som föreskrivs i denna lag skall
fullgöras. Vite kan föreläggas ett företag som hör till ett konglomerat eller
den som har handlat på uppdrag av företaget. Vite föreläggs enligt 1 mom.
av den tillsynsmyndighet som övervakar företaget eller, om företaget inte
skall övervakas av någondera tillsynsmyndigheten, av den koordinerande
tillsynsmyndigheten.
Enligt 2 mom. skall vite utdömas av den tillsynsmyndighet som med stöd av
lagstiftningen om tillsynsmyndigheten i fråga utdömer vite som förelagts av
denna tillsynsmyndighet. När Finansinspektionen förelägger vite enligt 1
mom. är denna tillsynsmyndighet enligt gällande lagstiftning alltså
Finansinspektionen själv. När Försäkringsinspektionen på motsvarande sätt
förelägger vite med stöd av 1 mom., är det länsstyrelsen som utdömer vitet.
I 3 mom. bestäms om tillsynsbefogenheterna med avseende på ett
konglomerats holdingsammanslutning när en myndighet är koordinerande
tillsynsmyndighet. Utgångspunkten är att ett konglomerats
holdingsammanslutning skall övervakas av Finansinspektionen eller
Försäkringsinspektionen beroende på vilken som är koordinerande
tillsynsmyndighet. Sålunda vore tillsynsbefogenheterna med avseende på
konglomeratets holdingsammanslutning lika omfattande som i fråga om
andra tillsynsobjekt som uppräknas i lagen om finansinspektionen eller lagen
om Försäkringsinspektionen. Dessa lagars förteckningar över tillsynsobjekt
kompletteras på motsvarande sätt.
23 §. Straffbestämmelser. I denna paragraf bestäms att det skall vara
straffbart att förvärva aktier eller andelar i strid med förbudet i 9 § 1 mom.
eller utan den koordinerande tillsynsmyndighetens godkännande beslut enligt
10 § 2 mom.
24 §. Skadeståndsskyldighet. I denna paragraf bestäms om särskild
skadeståndsskyldighet för styrelsemedlemmarna, förvaltningsrådets
medlemmar och verkställande direktören i en holdingsammanslutning, om
skadan har orsakats uppsåtligen eller av vållande genom brott mot denna lag
eller bestämmelser som utfärdats med stöd av den. Berättigad till
skadestånd är var och en som har lidit sådan skada som står i tillräckligt
orsaksförhållande till ett brott mot denna lag eller bestämmelser som
utfärdats med stöd av den. Berättigade till skadestånd kan alltså vara bl.a.
insättarna i en kreditanstalt som hör till ett konglomerat eller kunderna i en
försäkringsanstalt som hör till ett konglomerat.
1.2. Kreditinstitutslagen
3 §. Finansiella institut. Paragrafen ses över med anledning av
ändringarna i lagstiftningen om försäkringsbolag och den föreslagna lagen
om tillsyn över finans- och försäkringskonglomerat så att en
försäkringsholdingsammanslutning enligt lagen om försäkringsbolag och ett
konglomerats holdingsammanslutning enligt den föreslagna lagen inte
betraktas som finansiella institut. Nedan i det föreslagna nya 5 § 5 mom.
bestäms dock att vid tillämpning av i momentet nämnda lagrum, skall på ett
finansbetonat konglomerats holdingsammanslutning tilllämpas det som har
bestämts om ett kredit-instituts holdingsammanslutning och ett finansiellt
institut.
4 §. Holdingsammanslutning. Till paragrafen fogas ett nytt 2 mom. som
förpliktar Finansinspektionen att på motsvarande sätt som i 5 § 2 mom. i den
föreslagna lagen om tillsyn över finans- och försäkringskonglomerat att
meddela att en holdingsammanslutning hör till en konsolideringsgrupp. Ett
separat meddelande om holdingsammanslutningens juridiska ställning är
nödvändigt, särskilt därför att en holdingsammanslutning enligt lagen om
finansinspektionen är Finansinspektionens tillsynsobjekt och
holdingsammanslutningen enligt denna lag är skyldig att exempelvis
sammanställa flera uppgifter om konsolideringsgruppen och rapportera dem
till Finansinspektionen.
4 a §. Betydande bindning. Paragrafens 1 mom. 1 och 2 punkt preciseras
för att motsvara 1 kap. 5 § lagen om försäkringsbolag genom en hänvisning
till garantiandelarna i ett ömsesidigt försäkringsbolag.
5 §. Koncern och konsolideringsgrupp. Till paragrafen fogas ett nytt 5
mom., varvid de nuvarande 5 och 6 mom. blir 6 och 7 mom. Enligt det
föreslagna momentet avvikande från definitionen av finansiella institut i 3 §
och av konsolideringsgrupp i 2 mom. skall vid bedömningen av
konglomeratets ekonomiska ställning som en konsolideringsgrupps
moderföretag och ett finansiellt institut betraktas också ett konglomerats
holdingsammanslutning enligt den föreslagna lagen om tillsyn över finans-
och försäkringskonglomerat, när företagen i finansbranschen står för en
andel i konglomeratet som är större än den andel som företagen i
försäkringsbranschen står för. Denna andel skall beräknas enligt 6 § 1 och 2
mom. i den föreslagna lagen om tillsyn över finans- och
försäkringskonglomerat. Holdningsammanslutningen i ett sådant konglomerat
skall räknas till konsolideringsgruppen vid tillämpning 16 § 2 mom. i den
föreslagna lagen. Förbudet mot att bevilja kredit skulle således inte gälla
kredit som beviljas holdingsammanslutningen i ett konglomerat där
finansbranschens andel är större. Holdingsammanslutningen i ett
konglomerat där finansbranschens andel är större skall tas med också i
kreditinstitutets sammanställda kalkyler vid tillämpning av bestämmelserna i
denna lag om kvalificerat innehav (21 §), innehav av fastigheter (22 §),
riskkontroll (8 kap.) och soliditet (9 kap.). En holdingsammanslutning som
avses i momentet skulle i egenskap av konsolideringsgruppens moderbolag
omfattas av skyldigheterna enligt denna lag att sammanställa uppgifter om
konsolideringsgruppen och överlämna dem till Finansinspektionen. Av det
faktum att ett ovan nämnt konglomerats holdingsammanslutning vid
tillämpning av nämnda lagrum betraktas som finansiella institut följer
dessutom att när en dylik holdingsammanslutning är dotterföretag till
kreditinstitutet, skall holdingsammanslutningen och sådana kreditinstitut och
finansiella institut som är dess dotterföretag kunna räknas till kreditinstitutets
konsolideringsgrupp när dessa lagrum tillämpas.
Här bestäms också att fondbolag enligt lagen om placeringsfonder skall
räknas till kreditinstitutets konsolideringsgrupp vid tillämpningen av de ovan
nämnda lagrummen. Förslaget ändrar inte nuvarande praxis i sak, eftersom
fondbolagen enligt Finansinspektionens allmänna anvisning 105.1 om
gruppbaserad tillsyn räknas till kreditinstitutets konsolideringsgrupp,
exempelvis vid beräkning av kapitalbasen. Motsvarande princip skall
tillämpas också på förvaringsinstitut enligt lagen om placeringsfonder.
Enligt det föreslagna momentet får Finansinspektionen i enskilda fall besluta
att konglomeratets holdingsammanslutning inte skall betraktas som
kreditinstitutets konsolideringsgrupps moderföretag. Finansinspektionen skall
före beslutet begära Försäkringsinspektionens utlåtande i ärendet. Beslutet
skall också kunna gälla endast en del av bestämmelserna om konsoliderad
tillsyn, exempelvis antingen kapitalkravet för kundrisker enligt 8 kap. eller
det allmänna soliditetskravet enligt 9 kap. En förutsättning för ett dylikt
beslut är att det inte skulle vara ändamålsenligt med tanke syftet med den
konsoliderade tillsynen att räkna in holdingsammanslutningen och dess
övriga dotterföretag i den konsoliderade tillsynen över kreditinstitutet. En
sådan situation kan uppstå särskilt då konglomeratets holdingsammanslutning
är ett holdingbolag vars balansräkningsrisker huvudsakligen begränsas till
innehav i finansiella institut och försäkringsanstalter under offentlig tillsyn
och vars eget kapital enligt tillsynsmyndigheterna är tillräckligt för att täcka
de risker som innehavet medför. I en sådan situation kan
kreditinstitutstillsynens syfte uppfyllas till och med bättre om man avstår
från konsoliderad tillsyn, eftersom holdingbolaget och dess koncernföretag
utanför konsolideringsgruppen i så fall, ur kreditinstitutets synvinkel, skulle
betraktas som koncernföretag som står utanför konsolideringsgruppen på
vilka kreditinstitutet skall tillämpa ett kapitalkrav på 20 % för täckning av
kundriskexponeringarna, dvs. ett strängare kapitalkrav än det som tillämpas
på andra företag. Dessutom säkerställer bestämmelserna om tillsynen över
interna affärstransaktioner att det inte mellan företagen i konglomeratet,
utan myndigheternas kännedom, uppstår sådana interna ägar- eller
finansieringsförhållanden eller andra interna affärstransaktioner som skulle
kräva konsoliderad tillsyn. En förutsättning för det i momentet avsedda
undantaget skulle sålunda i regel vara åtminstone att konglomeratets
holdingsamman-slutnings balansräkningsrisker begränsas till innehav i
kreditinstitut eller värdepappersföretag under offentlig tillsyn, i
kreditinstitutslagen eller lagen om värdepappersföretag avsedda
holdingsammanslutningar eller försäkringsbolag eller
försäkringsholdingsammanslutningar, att konglomeratets
holdingsammanslutning enligt tillsynsmyndigheternas uppfattning har
tillräckligt med kapital och att tillsynsmyndigheterna genom att kontinuerligt
följa de interna affärstransaktionerna mellan företagen inom konglomeratet
kan försäkra sig om att det i konglomeratet inte uppstår sådana interna -
eller finansieringsförhållanden som skulle kräva konsoliderad tillsyn. På
motsvarande sätt skulle myndigheterna återkalla undantagsbeslutet om de
ovan nämnda förutsättningarna inte längre uppfylls.
15 §. Skild ledning för kreditinstitut och försäkringsbolag. Paragrafens
1 mom. preciseras med en hänvisning till sådana konglomerat som avses i
den föreslagna lagen om tillsyn över finans- och försäkringskonglomerat och
som till definitionen i viss mån avviker från det bolagsrättsliga begreppet
koncern. Paragrafens 2 mom. ses över så att den motsvarar terminologin i
lagen om aktiebolag.
16 § Kreditgivning och investering i vissa fall. Paragrafens 1 mom.
kompletteras med en hänvisning till ett konglomerat enligt den föreslagna
lagen om tillsyn över finans- och försäkringskonglomerat. I 2 mom. förbjuds
kreditinstitut att bevilja kredit till ett koncernföretag som inte hör till dess
konsolideringsgrupp för förvärv av ett sådant företags aktier, andelar,
kapitallån eller debenturer som hör till konsolideringsgruppen. Med förbudet
hindras artificiell förbättring av kreditinstitutets konsolideringsgrupps
ekonomiska ställning genom utnyttjande av koncernföretag, eftersom
inverkan av investeringar som görs av koncernföretag som inte hör till
kondolideringsgruppen inte elimineras från kapitalbasen exempelvis vid
beräkningen av kreditinstitutets konsoliderade kapitalbas eller stora
exponeringar. Förbudet skall gälla exempelvis en sådan situation att kredit
beviljas till en holdingsammanslutning enligt lagen om tillsyn över finans- och
försäkringskonglomerat som inte hänförs till kreditinstitutets
konsolideringsgrupp.
Enligt 3 mom. skall med en sådan kredit som avses i paragrafen jämställas
också ställande av säkerhet för betalning av en kredit som beviljats av någon
annan.
17 a §. Kreditinstituts och holdingsammanslutningars ledning. Här
bestäms på samma sätt som i 11 § i den föreslagna lagen om tillsyn över
finans- och försäkringskonglomerat om kraven på styrelsemedlemmarna och
verkställande direktören. Bestämmelserna gäller utom kreditinstitutet också
dess holdingsammanslutning. Det är nödvändigt att kraven också gäller
holdingsammanslutningens ledande befattningshavare, eftersom de beslut
som är viktiga för koncernens affärsverksamhet ofta fattas i
moderföretaget. Dessutom tillämpas på den holdingsamman-slutning som
fungerar som konsolideringsgruppens moderbolag flera av lagens krav
exempelvis på insamling av tillsynsuppgifter som gäller hela gruppen och
ordnandet av adekvata riskkontrollsystem. Kraven på ledningen i 1 mom.
baserar sig på bestämmelserna i direktiv 2000/12/EG om ledningens
lämplighet och tillförlitlighet (den s.k. fit & properkontrollen), som har satts i
kraft i lagens 11 § 1 mom. 1 punkt om beviljande av koncession. I
paragrafen kompletteras kravet med motsvarande hänvisningar som i 7 kap.
3 § lagen om försäkringsbolag om att ledningen skall vara väl ansedd och
ha en sådan allmän kännedom om verksamheten som kan anses vara
behövlig. I 2 mom. bestäms om en skyldighet, som motsvarar skyldigheten
enligt 17 § kreditinstitutslagen, att omedelbart meddela ändringar i fråga om
styrelsemedlemmarna eller verkställande direktören till Finansinspektionen.
Kraven i fråga om holdingsammanslutningen ändrar inte nuvarande praxis i
sak eftersom holdingsammanslutningens ledning redan nu bedöms enligt
dessa kriterier på basis av Finansinspektionens anvisning 101.10 om
ledningsprövning och rapporteringsskyldighet. Syftet med paragrafen är inte
heller att ändra de allmänna bolagsrättsliga principerna om
holdingsammanslutningarnas förvaltningsorgans allmänna
behörighetsförutsättningar och bolagsrättsliga ansvar, utan avsikten är bara
att ge tillsynsmyndigheterna möjlighet att ingripa i förvaltningen av
holdingsammanslutningen i de fall när förvaltningens tillförlitlighet inte längre
motsvarar kraven enligt verksamhetstillståndet.
18 §. Anmälan om förvärv av aktier och andelar. Paragrafens 1,2 och 5
mom. kompletteras genom hänvisning till holdingsammanslutningen, på
samma sätt som i 8 § lagen om tillsyn över finans- och
försäkringskonglomerat. I det föreslagna nya 7 mom. föreskrivs, för
undvikande av mångdubbelt anmälningsförfaranden, att anmälan enligt
denna lag inte behöver göras om innehavet i kreditinstitutet förvärvas
indirekt genom förvärv av aktier i ett konglomerats holdingsammanslutning
enligt lagen om tillsyn över finans- och försäkringskonglomerat. Indirekt
förvärv av aktier i konglomeratets holdingsammanslutning skulle kunna
betyda att anmälningströskeln enligt denna lag överskrids i fråga om ett eller
flera kreditinstitut, varvid det inte är nödvändigt att av den som förvärvar
aktierna kräva separat anmälan från både moder- och dotterbolaget. Det är
möjligt att en anmälan enligt den föreslagna lagen om tillsyn över finans- och
försäkringskonglomerat görs till Försäkringsinspektionen. I så fall skall
Finansinspektionens ställningstagande om ledningens lämplighet och
tillförlitlighet med tanke på kreditinstitutstillsynen säkerställas genom ett
sådant anmälningsförfarande som avses i lagen, enligt vilken någondera
myndighetens motstånd skulle leda till förbud av förvärvet.
19 §. Myndigheternas rätt att motsätta sig förvärv. Paragrafens 1 och 2
mom. ändras så att de motsvarar 3 kap. 4 § i den gällande lagen om
försäkringsbolag, 9 § i den föreslagna lagen om tillsyn över finans- och
försäkringskonglomerat och 15 § 1 och 2 mom. lagen om
värdepappersföretag. Enligt det föreslagna 1 mom. kan Finansinspektionen
inom tre månader från att ha tagit emot en anmälan enligt 18 § förbjuda
förvärvet av aktier eller andelar om det med hänsyn till erhållen utredning
om ägarnas tillförlitlighet och lämplighet eller annars är sannolikt att
innehavet av aktierna eller andelarna skulle äventyra
holdingsammanslutningens eller dess konsolideringsgrupps verksamhet enligt
försiktiga och sunda affärsprinciper. Brott mot bestämmelserna om förbud
mot förvärv skall vara straffbart enligt 100e §. Enligt det föreslagna 2 mom.
kan Finansinspektionen efter förvärvet på sådana grunder som nämns i 1
mom. förbjuda ägaren att utnyttja rösträtten. Paragrafens 1 och 2 mom.
kompletteras också med en hänvisning till konsolideringsgruppen, eftersom
ett innehav exempelvis i en holdingsammanslutning som är moderföretag i
konglomeratet kan äventyra hela konsolideringsgruppens verksamhet enligt
försiktiga och sunda affärsprinciper. Paragrafens 3 mom. kompletteras
genom en hänvisning till värdepappersföretag eller försäkringsbolag,
eftersom det är viktigt vid gränsöverskridande strukturaffärer att få ett
utlåtande också från den utländska tillsynsmyndighet som övervakar sådana
företag. Motsvarande anmälningsförfarande föreslås också i
direktivförslaget av den 26 april 2001.
19 a §. Förvärv av bestämmandeinflytande i ett företag utanför
Europeiska ekonomiska samarbetsområdet. I 13 mom. bestäms på
samma sätt som i 10 § i den föreslagna lagen om finans- och
försäkringskonglomerat om Finansinspektionens rätt att förbjuda förvärv av
bestämmandeinflytande i ett företag som efter förvärvet skulle hänföras till
kreditinstitutets koncern. Paragrafens syfte är att hindra att sådana
dotterföretag utanför Europeiska ekonomiska samarbetsområdet som de
finska tillsynsmyndigheterna inte har befogenheter att övervaka, fogas till
koncernen. För att undvika mångdubbelt anmälningsförfarande föreskrivs i 4
mom. att anmälan inte behöver göras om det företag som avses förvärvas
hör till ett konglomerat enligt den föreslagna lagen om tillsyn över finans-
och försäkringskonglomerat och motsvarande anmälan om förvärv av
företaget har gjorts till Försäkringsinspektionen.
21 §. Förhållandet mellan ett kvalificerat innehav och kapitalbasen.
Paragrafens 3 mom. föreslås ändras så att också kreditins-titutets
holdingsammanslutning vid tillämpningen av de i paragrafen avsedda
begränsningarna av innehavet skall hänföras till konsolideringsgruppen. Efter
ändringen motsvarar begreppet konsolideringsgrupp definitionen av
konsolideringsgrupp vid tillämpning av bestämmelserna i 8 kap. om
riskkontroll och i 9 kap. om kreditinstitutets soliditet.
22 §. Begränsning som gäller innehav av fastigheter samt aktier och
andelar i fastighetssammanslutningar.
Paragrafens 4 mom. ändras så att vid tillämpning av
fastighetsbegränsningarna enligt paragrafen hänförs också kreditinstitutets
holdingsammanslutning till konsolideringsgruppen. Efter ändringen motsvarar
begreppet konsolideringsgrupp i paragrafen definitionen av
konsolideringsgrupp vid tillämpning av bestämmelserna i 21 § samt 8 kap.
riskkontroll och 9 kap. kreditinstitutets soliditet.
39 §. Koncernbokslut. Till paragrafen fogas ett nytt 5 mom., enligt vilket en
koncern som består av ett kreditinstitut och ett försäkringsbolag skall har
möjlighet ett upprätta koncernbokslutet enligt 3 kap. i den föreslagna lagen
om finans- och försäkringskonglomerat, även om koncernen inte uppfyller de
kvantitativa förutsättningar för finans- och försäkringskonglomerat enligt
nämnda lag. Det kan vara motiverat att upprätta ett koncernbokslut enligt
nämnda lag med tanke på nödvändigheten att ge en rättvisande bild av
koncernens verksamhet exempelvis i sådana fall att finans eller
försäkringsbranschens andel i konglomeratet tillfälligt sjunker under
minimibeloppet enligt lagens 6 § 2 mom. En tillämpning av den föreslagna
ändringen skulle leda till att försäkringsbolaget inte samordnas enligt 39 § 1
mom. med kapitalandelsmetoden utan finans- och försäkringsbranschens
poster tas upp separat i koncernbalansräkningen och
koncernresultaträkningen på det sätt som bestäms i lagen om tillsyn över
finans- och försäkringskonglomerat och med stöd av den meddelade
förordningar och tillsynsmyndigheternas föreskrifter. Behörig
tillsynsmyndighet för en koncern som avses i momentet skall alltid vara
Finansinspektionen.
42 §. Tillämpning av bestämmelserna om revision och revisorer. I det
föreslagna nya 4 mom. föreskrivs på samma sätt som i 12 § i den föreslagna
lagen om tillsyn över finans- och försäkringskonglomerat och i 9 kap. i den
nuvarande lagen om försäkringsbolag, att samma bestämmelser i regel
tillämpas på revisionen av kreditinstitutet och dess holdningdsammanslutet.
43 §. Revisorernas behörighet. Bestämmelsen om revisorernas behörighet
kompletteras på samma sätt som i fråga om de regler som nämns i 42 § 4
mom. med en hänvisning till holdingsammanslutningen. Tillägget innebär i
sak ingen ändring av nuvarande praxis, eftersom behörighetskraven som
enligt revisionslagen är bundna till koncernens storlek, redan nu förutsätter
att en CGR-revisor anlitas också av holdingsammanslutningen.
68 §. Generalklausul om riskkontroll. Ordalydelsen i 2 mom. om
befogenheten att utfärda närmare föreskrifter preciseras så att den
överensstämmer med 10 kap. 3 c § lagen om försäkringsbolag. Momentet
kompletteras dessutom med en hänvisning till en tillförlitlig förvaltning i
enlighet med 13 § i den föreslagna lagen om tillsyn över finans- och
försäkringskonglomerat. Befogenhet att utfärda föreskrifter om kraven på
en tillförlitlig förvaltning ingår redan nu i 10 § 1 mom. lagen om
värdepappersföretag.
71a §. Anmälan om interna affärstransaktioner. Till lagen fogas en ny
paragraf som i likhet med 7 § och 14 § 1 mom. 3 punkten och 2 mom. i den
föreslagna lagen om tillsyn över finans- och försäkringskonglomerat
bestämmer om konsolideringsgruppens skyldighet att anmäla interna
affärstransaktioner. Paragrafen skall gälla endast affärstransaktioner med
företag utanför kreditinstitutets konsolideringsgrupp, eftersom verkningarna
av konsolideringsgruppens interna affärstransaktioner elimineras exempelvis
från rapporteringen av konsoliderad kapitaltäckning och stora exponeringar.
75 §. Avdragsposter. Till paragrafen fogas ett nytt 3 mom., varvid de
nuvarande 35 mom. blir 46 mom. I det nya 3 mom. anges ett alternativ
till kravet i 2 mom. 3 punkten enligt vilket sådana försäkringsanstalters
aktier, andelar och kapitallån av vars samtliga aktier eller andelar
kreditinstitutet äger över 10 % skall dras av från det sammanlagda beloppet
av den primära och supplementära kapitalbasen. Denna metod som syftar
till att hindra dubbel användning av bankernas och försäkringsbolagens
kapital är i sin nuvarande form hos oss strängare än i många andra av EU:s
medlemsländer, vilket medför att den kan försätta de finska finans- och
försäkringskonglomeraten i en ojämlik konkurrensställning. Den alternativa
avdragsbestämmelsen i 3 mom. skulle lindra främst den
kapitaltäckningsbörda som följer av innehav i försäkringsbolag. Metoden
hindrar emellertid dubbel användning av kapital i konglomeratet på det sätt
som förutsätts i tillsynsmyndigheternas internationella samarbetsorgans
rekommendationer. Enligt momentet skall avdraget från kreditinstitutets
kapitalbas göras från minimibeloppet av försäkringsanstaltens
verksamhetskapital, med vilket avses minimibeloppet enligt 11 kap. 2 §
(skadeförsäkringsbolag) och 11 kap. 4 § (livförsäkringsbolag). Om
kreditinstitutet äger aktier eller andelar i en utländsk försäkringsanstalt kan
avdraget göras från minimibeloppet av respektive försäkringsanstalts
verksamhetskapital, om kravet baserar sig på bestämmelserna i liv- och
skadeförsäkringsdirektiven. Avdraget görs i relation till innehavet av aktier
eller andelar oavsett den rösträtt de ger upphov till. Om kreditinstitutet
exempelvis äger hälften av ett försäkringsbolags aktiestock skall
minimibeloppet av försäkringsbolagets verksamhetskapital således
multipliceras med 0,5. Med stöd av 1 mom. skall från den primära
kapitalbasen dessutom avdras den goodwill, för vilken avdrag inte gjorts,
som ingår i bokföringsvärdet av innehavet av aktier och andelar. Med stöd
av den föreslagna ändringen i 14 b kap. 5 och 6 § kreditinstitutslagen kan
med en av social- och hälsovårdsministeriet utfärdad förordning föreskrivas
om tillämpning av motsvarande principer på försäkringsbolag.
Det nuvarande 3 mom., som blir 4 mom. kompletteras med en bestämmelse
om indirekt innehav i försäkringsbolag så att med direkta
försäkringsbolagsinnehav enligt 2 mom. 3 punkten och det föreslagna nya 3
mom. jämställs sådana aktier och andelar som ägs av
försäkringsholdingsammanslutningar och finans- och
försäkringskonglomerats holdingsammanslutningar, som är dotter- eller
intresseföretag till kreditinstitut. Det i 2 och 3 mom. avsedda avdraget skulle
i så fall göras i samma proportion som kreditinstitutets ägarandel i ett dylikt
dotter- eller intresseföretag.
Till det nuvarande 4 mom. som blir ett nytt 5 mom. fogas en hänvisning till
det nya 3 mom.
76 §. Riskgruppering av tillgångarna. Förteckningen över I gruppen i 1
mom. kompletteras för tydlighetens skull med en hänvisning till sådana i 75
§ 14 mom. avsedda poster som har avdragits från kreditinstitutets
kapitalbas. Förslaget motsvarar praxis i den nuvarande
kapitaltäckningsberäkningen enligt vilken poster som dragits av från
kapitalbasen, för undvikande av att soliditeten ansträngs, inte behöver
hänföras till de riskvägda posterna.
94 §. Tystnadsplikt. Paragrafens 1 mom. kompletteras på grund av det
föreslagna 3 mom. med en hänvisning till finans- och
försäkringskonglomerat. I momentet bestäms dessutom för tydlighetens skull
att också personer anställda hos företag som fungerar som ombud för
kreditinstitutet eller ett företag som hör till dess konsolideringsgrupp skall
omfattas av tystnadsplikten.
Det nuvarande 3 mom. ändras så att rätten för kreditinstitut och till samma
konsolideringsgrupp som dessa hörande företag att lämna sekretessbelagda
upplysningar begränsas till ett fastställt ändamål. Enligt förslaget skall
upplysningar på samma sätt som enligt lagen om försäkringsbolag kunna
lämnas för kundbetjäning och annan skötsel av kundförhållanden,
marknadsföring samt konglomeratets riskkontroll. Rätten att lämna ut
uppgifter gäller inte utlämnande av känsliga uppgifter enligt 11 §
personuppgiftslagen. Känsliga uppgifter är bl.a. uppgifter om hälsotillstånd,
ras eller etniskt ursprung, en brottslig handling eller en persons samhälleliga,
politiska eller religiösa övertygelse. För utlämnande av dylika uppgifter
krävs således också i fortsättningen tillstånd från respektive person eller
något annat skäl som anges i 12 § personuppgiftslagen. I momentet förbjuds
dessutom utlämnande av uppgifter som baserar sig på registreringen av en
kunds transaktioner. Kreditinstitutet skall inte få lämna ut sådana uppgifter
till ett annat företag som baserar sig på transaktioner mellan en kund och ett
annat företag än ett sådant som hör till konglomeratet. Förbudet gäller i
praktiken sådana kreditinstitut som bedriver allmän betalningsförmedling.
Enligt momentet skall den grupp för vilken rätten att lämna ut uppgifter
gäller utsträckas till att omfatta företag som hör till ett finans- och
försäkringskonglomerat enligt lagen om tillsyn över finans- och
försäkringskonglomerat. Enligt lagförslaget skall alla företag inom
konglomeratet ha en tystnadsplikt som motsvarar den som avses i denna
paragraf. På detta sätt säkerställs att uppgifter som skall lämnas ut enligt det
föreslagna momentet inte kan lämnas ut utanför konglomeratet annat än i
sådana situationer som särskilt tillåts i lag. Rätten att lämna ut uppgifter
skall, utöver sådana kundförhållanden som uppstått innan lagen trädde i
kraft, också gälla nya kundförhållanden som uppstår efter att lagen har trätt i
kraft.
De föreslagna bestämmelserna påverkar inte tillämpningen av
personuppgiftslagen. Kreditinstitutet skall sålunda vid behandlingen av
personuppgifter tillämpa bestämmelserna i personuppgiftslagen utöver de
föreslagna bestämmelserna om tystnadsplikt. Bestämmelserna i
personuppgiftslagen kan därför ställa tilläggskrav eller begränsningar på
behandlingen av personuppgifter även i sådana fall när de föreslagna
bestämmelserna om tystnadsplikt skulle tillåta utlämnande av uppgifter.
Till paragrafen fogas ett nytt 4 och 5 mom., varvid de nuvarande 4 och 5
mom. blir 6 och 7 mom.
Enligt 4 mom. skall det vara tillåtet att lämna ut känsliga uppgifter på villkor
som fastställs i momentet också för andra företagsgrupper än de som avses
i 3 mom. Det skall enligt momentet vara möjligt att lämna ut uppgifter till
sammanslutningar som hör till samma ekonomiska sammanslutning. En
ekonomisk sammanslutning kan inte definieras exakt i lag utan momentet
måste tillämpas från fall till fall. Vid bedömningen skall uppmärksamhet
fästas bland annat vid om de företag som hör till konglomeratet har inbördes
innehav exempelvis i form av garantikapital, trots att företagen inte har
något koncernförhållande eller bildar ett finans- och försäkringskonglomerat
enligt den föreslagna lagen. Förutsättningarna enligt lagen kan uppfyllas
också då företagen har ett starkt affärsekonomiskt beroendeförhållande till
varandra exempelvis så att de huvudsakligen utnyttjar varandras tjänster i
sin affärsverksamhet. Kännetecknen för en ekonomisk sammanslutning skall
dock alltid vara varaktighet och stabilitet. Tillfälliga sammanslutningar eller
tillfälligt samarbete exempelvis för genomförande av en projektbetonad
affärstransaktion kan inte anses vara en i lagen avsedd ekonomisk
sammanslutning. Som varaktighet kan betraktas åtminstone det, att
företagen i en sammanslutning har en gemensam affärsidé, uppträder på
marknaden med gemensamt namn eller under samma logo och använder
samma distributionskanaler för försäljning av sina varor eller tjänster. De
kan också ha gemensam kundkrets och de kan vara varandras
representanter och för andra till sammanslutningen hörande företags räkning
sälja deras produkter eller tjänster till kunderna.
Företag som bildar lösare sammanslutningar än finans- och
försäkringskonglomerat har i regel inte sådana gemensamma risker, vilkas
kontroll skulle kräva utbyte av uppgifter på sammanslutningsnivå. I
momentet ingår därför inte någon bestämmelse som skulle ge kreditinstitut
rätt att utlämna sekretessbelagda uppgifter för riskkontrollen. I momentet
föreskrivs däremot särskilt att en förutsättning för att det skall vara tillåtet
att lämna ut uppgifter är att mottagaren omfattas av en i lag föreskriven
tystnadsplikt. Bestämmelsen är nödvändig därför att tystnadsplikt inte
separat föreskrivs i lag för företag som tillhör en ekonomisk
sammanslutning. Uppgifter kan således lämnas ut endast till kreditinstitut,
värdepappersföretag, fondbolag, försäkringsbolag och försäkringsföreningar
samt därmed jämförbara utländska företag som omfattas av motsvarande
tystnadsplikt.
Enligt 5 mom. får ett kreditinstitut utlämna uppgifter, som avses i 1 mom.,
också till en i momentet avsedd kreditinstitutssammanslutning, vars medlem
kreditinstitutet är. Med kreditinstitutssammanslutning avses i momentet i
synnerhet den i 65 § avsedda insättningsgarantifonden, ersättningsfonden,
depositionsbankens säkerhetsfond och organisation, som företräder
depositionsbanker. Med sammanslutning likställs också andelsbankernas
centrala finansiella institut. Det skall vara tillåtet att utlämna uppgifter endast
i den mån, som är nödvändigt för sammanslutningens verksamhet. Uppgifter
får således utlämnas t.ex., om en organisation, som företräder
depositionsbanker, tar hand om rapportering till myndigheter, intern
övervakning eller andra uppgifter för depositionsbanker.
100 a §. Brott mot bestämmelserna om förvärv av kreditinstituts aktier
eller andelar. Till lagen fogas en ny paragraf med en straffbestämmelse
som motsvarar straffbestämmelsen i 23 § i den föreslagna lagen om tillsyn
över finans- och försäkringskonglomerat. Det föreslås vara brottsligt att i
strid med förbudet i 19 § 1 mom. eller 19 a § 3 mom. förvärva aktier eller
andelar i ett kreditinstitut eller dess holdingsammanslutning. Brottsligt är
också att förvärva en sådan ägarandel som avses i 19 a § utan att
underrätta tillsynsmyndigheten på det sätt som nämns i lagrummet.
1.3. Lagen om finansinspektionen
2 §. Tillsynsobjekt. Förteckningen över tillsynsobjekt kompletteras med en
hänvisning till ett konglomerats holdingsammanslutning enligt lagen om tillsyn
över finans- och försäkringskonglomerat. Tillsynen över en
holdingsammanslutning som är moderföretag i ett finans- och
försäkringskonglomerat utövas av en koordinerande tillsynsmyndighet, som
enligt kriterier som fastställs närmare i nämnda lag är antingen
Finansinspektionen eller Försäkringsinspektionen. Om Finansinspektionen är
den koordinerande myndigheten fastställs dess tillsynsbefogenheter utöver i
specialbestämmelserna i den föreslagna lagen om finans- och
försäkringskonglomerat också enligt denna lag. Motsvarande ändring gör
också i 2 § lagen om Försäkringsinspektionen.
I det nya 2 mom. klargöras lagen så, att lagens tillämpning på ett
tillsynsobjekt inte påverkas av tillsynsobjektets likvidation.
11 §. Granskningsrätt och rätt att få uppgifter. Med en ändring av 4
mom. utvidgas granskningsrätten och rätten att få uppgifter på det sätt som
förutsätts i artikel 55 i direktiv 2000/12/EG till att gälla också ett företag som
i förhållande till tillsynsobjektet är ett dotterföretag som inte är tillsynsobjekt.
Förändringen ger Finansinspektionen granskningsrätt och rätt att få uppgifter
om exempelvis ett dotterbolag till ett industriföretag som är moderföretag till
ett kreditinstitut och som utan verksamhetstillstånd bedriver viss
affärsverksamhet som är tilllåten för kreditinstitut. I det nya 7 mom.
föreskrivs på samma sätt som i 17 § i den föreslagna lagen om tillsyn över
finans- och försäkringskonglomerat om Finansinspektionens rätt att vid
granskningen anlita utomstående revisorer eller andra sakkunniga.
Kostnaderna för anlitandet av sakkunniga tas ut av tillsynsobjekten enligt de
principer som fastställs i 20 § lagen om finansinspektionen.
11 b §. Granskningsrätt och rätt att få uppgifter beträffande ett finskt
företag inom en utländsk konsolideringsgrupp. I paragrafen bestäms på
motsvarande sätt som i 14 b kap. 10 § 2 och 4 mom. lagen om
försäkringsbolag om Finansinspektionens granskningsrätt i vissa finska
företag inom en utländsk konsolideringsgrupp. Enligt 1 mom. kan
Finansinspektionen utföra granskningar i ett sådant företag i Finland som hör
till konsolideringsgruppen för ett moderföretag vars hemstat hör till
Europeiska ekonomiska samarbetsområdet, om den utländska
tillsynsmyndigheten ber om det. Det företag som är föremål för
granskningen kan vara ett finskt tillsynsobjekt eller ett annat finskt företag
som exempelvis bedriver för kreditinstitut tillåten affärsverksamhet utan
verksamhetstillstånd. Enligt 2 mom. har den myndighet som övervakar den
finansiella verksamheten i den berörda staten inom Europeiska ekonomiska
samarbetsområdet i första hand skyldighet att begära att Finansinspektionen
utför granskning i ett företag som avses i 1 mom. Finansinspektionen skall
uppfylla tillsynsmyndighetens begäran genom att antingen utföra
granskningen själv eller låta den myndighet som framställt begäran delta i
granskningen. Paragrafen motsvarar artikel 56(7) i direktiv 2000/12/EG om
rätten att starta och driva verksamhet i kreditinstitut. Artikeln ger den
utländska tillsynsmyndigheten granskningsrätt i finska företag också utan
Finansinspektionens närvaro, men i samband med att motsvarande
bestämmelse i direktiv 98/78/EG sattes i kraft i lagen om försäkringsbolag
(RP 32/2000) förutsatte riksdagens grundlagsutskott (GrUU 25/2000 rd) att
omnämnandet av granskning som utförs av en annan stats tillsynsmyndighet
skulle slopas för att lagförslaget skulle kunna behandlas i vanlig
lagstiftningsordning.
19 §. Rätt att lämna uppgifter. Förteckningen i 1 mom. över de
myndigheter som har rätt att lämna ut uppgifter preciseras med en uttrycklig
hänvisning till Försäkringsinspektionen. Bestämmelsen stämmer till denna del
överens med 18 kap. 6 a § lagen om försäkringsbolag.
Paragrafens 2 mom. ändras med anledning av det nya 3 mom. i vilket den
nuvarande begränsningen i 2 mom. avseende utlämnandet av utländska
tillsynsuppgifter utvidgas till att gälla alla sådana tillsynsuppgifter som
Finansinspektionen i sin verksamhet får av utländska tillsynsmyndigheter.
Till paragrafen fogas ett nytt 3 mom. i vilket, enligt kraven i direktiven om
kreditinstitut och värdepappersföretag, fastställs att Finansinspektionen inte
får vidarebefordra sådana hemliga uppgifter som den har fått av
tillsynsmyndigheterna i andra stater inom Europeiska ekonomiska
samarbetsområdet eller vid inspektioner som utförts i andra länder i
Europeiska ekonomiska samarbetsområdet, annat än om den myndighet som
utfört inspektionen eller den behöriga tillsynsmyndigheten i den stat där
inspektionen utförts uttryckligen har gett sitt samtycke till detta. Sådana
uppgifter skall få användas endast för att sköta uppgifter enligt denna lag
eller för de ändamål till vilka samtycke har beviljats.
1.4. Lagen om placeringsfonder
133 a §. Till lagen föreslås fogas en ny 133 a §, där ett fondbolags rätt att
lämna ut sekretessbelagda uppgifter till ett företag som hör till samma
företagsgrupp fastställs.
Enligt 133 a § 1 mom. skall ett fondbolag ha rätt att lämna sekretessbelagda
upplysningar som avses i 133 § till en sammanslutning som hör till samma
koncern eller samma i lagen om tillsyn över finans- och
försäkringskonglomerat avsedda finans- och försäkringskonglomerat för
kundbetjäning och annan skötsel av kundförhållanden, marknadsföring samt
konglomeratets riskkontroll. Bestämmelsen motsvarar till innehållet 94 § 3
mom. kreditinstitutslagen. På motsvarande sätt som i kreditinstitutslagen
gäller rätten att lämna uppgifter inte utlämnande av känsliga uppgifter enligt
11 § personuppgiftslagen.
I 2 mom. ingår en bestämmelse som motsvarar 94 § 4 mom.
kreditinstitutslagen om fondbolagets rätt att lämna ut uppgifter i sitt
kundregister till ett företag som hör till samma ekonomiska sammanslutning
som fondbolaget. Uppgifter kan lämnas för marknadsföring, kundbetjäning
och annan skötsel av kundförhållanden. Rätten att lämna ut uppgifter gäller
inte utlämnande av känsliga uppgifter enligt 11 § personuppgiftslagen.
Ekonomisk sammanslutning definieras på samma sätt som i 94 § 4 mom.
kreditinstitutslagen. Också i övrigt skall bestämmelserna i fråga tolkas på
samma sätt.
1.5. Lagen om värdepappersföretag
6 §. Konsolideringsgrupp. Till paragrafen fogas ett nytt 5 mom., som
motsvarar det föreslagna nya 5 § 5 mom. kreditinstitutslagen, samt ett nytt 6
mom., som motsvarar det föreslagna nya 4 § 2 mom. kreditinstitutslagen. De
nuvarande 5 och 6 mom. blir nya 7 och 8 mom.
9 §. Verksamhetstillstånd. Ordalydelsen i 3 mom. om kraven på ägarna
och de inom förvaltningen verksamma personerna preciseras så att de
motsvarar det föreslagna 12 b §. Lagens sakinnehåll ändras inte.
10 §. Beviljande av verksamhetstillstånd. Från 1 mom. slopas
hänvisningen till Finansinspektionens rätt att meddela närmare föreskrifter
om kraven på en tillförlitlig ledning, eftersom motsvarande
fullmaktsstadgande fogas till 29 §. Lagens sakinnehåll ändras inte.
12 a §. Skild ledning för värdepappersföretag och försäkringsbolag.
Till lagen fogas en ny paragraf i vilken föreskrivs enligt 15 §
kreditinstitutslagen och 7 kap. 3 a § lagen om försäkringsbolag att
verkställande direktören i ett värdepappersföretag inte får vara verkställande
direktör i ett försäkringsbolag inom samma koncern eller samma
konglomerat enligt lagen om tillsyn över finans- och försäkringskonglomerat.
På motsvarande sätt skall majoriteten av medlemmarna i ett
värdepappersföretags styrelse inte vara medlemmar eller verkställande
direktör i ett sådant försäkringsbolag, om inte Finansinspektionen beviljar
undantag från detta.
12 b §. Värdepappersföretags och holdingsammanslutningars ledning.
Till lagen fogas en ny paragraf som på samma sätt som 11 § i den
föreslagna lagen om tillsyn över finans- och försäkringskonglomerat och 17
a § kreditinstitutslagen bestämmer om de krav som gäller
styrelsemedlemmarna och verkställande direktören. Bestämmelserna skall
gälla också värdepappersföretagens holdingsammanslutningar.
14 §. Anmälan om förvärv av aktier och andelar. Paragrafen ses över så
att den motsvarar 8 § i den föreslagna lagen om tillsyn över finans- och
försäkringskonglomerat och 18 § kreditinstitutslagen.
15 §. Myndigheternas rätt att motsätta sig förvärv. Paragrafen ändras
för att motsvara 9 § i den föreslagna lagen om tillsyn över finans- och
försäkringskonglomerat och 19 § 1 och 2 mom. kreditinstitutslagen.
15 b §. Förvärv av bestämmandeinflytande i ett företag utanför
Europeiska ekonomiska samarbetsområdet. Paragrafen bestämmer på
samma sätt som 10 § i den föreslagna lagen om tillsyn över finans- och
försäkringskonglomerat och 19 a § kreditinstitutslagen om
Finansinspektionens rätt att förbjuda förvärv av bestämmandeinflytande i ett
företag som efter förvärvet kommer att hänföras till värdepappersföretagets
konsolideringsgrupp eller koncern.
29 §. Generalklausul om riskkontroll. Paragrafens 2 mom. kompletteras i
enlighet med 13 § i den föreslagna lagen om tillsyn över finans- och
försäkringskonglomerat samt 68 § 3 mom. kreditinstitutslagen med en
hänvisning till kraven på en tillförlitlig förvaltning. Befogenhet att meddela
närmare
föreskrifter om kraven på en tillförlitlig förvaltning finns redan nu i 10 § 1
mom. och flyttas således därifrån till detta moment. Lagens sakinnehåll
ändras inte.
31 §. Minsta kapitalbas och anmälan om interna affärstransaktioner.
Paragrafens 4 mom. kompletteras med en hänvisning till bestämmelsen i 71
a § kreditinstitutslagen om anmälan om interna affärstransaktioner.
Bestämmelsen skall också tillämpas på ett värdepappersföretags
affärstransaktioner om motparten är företag som inte hör till
konsolideringsgruppen och som räknas upp i det ovan nämnda lagrummet.
48 §. Tystnadsplikt. Paragrafens 1 mom., ändras i enlighet med den
föreslagna ändringen av 94 § 1 mom. kreditinstitutslagen.
Paragrafens 3 mom. som innehåller undantag från förbudet att lämna ut
uppgifter enligt 1 mom. ändras så att det motsvarar 94 § 3 mom.
kreditinstitutslagen och 133 a § 1 mom. lagen om placeringsfonder. Ett
värdepappersföretag och ett företag som hör till samma konsolideringsgrupp
som värdepappersföretaget skall således ha rätt att lämna sekretessbelagda
uppgifter till en sammanslutning som hör till samma koncern och samma i
den föreslagna lagen om tillsyn över finans- och försäkringskonglomerat
avsedda finans- och försäkringskonglomerat för kundbetjäning och annan
skötsel av kundförhållanden, marknadsföring samt konglomeratets
riskkontroll. Rätten att lämna ut uppgifter gäller inte utlämnande av känsliga
uppgifter enligt 11 § personuppgiftslagen.
Till paragrafen fogas ett nytt 4 mom., varvid de nuvarande 4 och 5 mom. blir
5 och 6 mom. Här föreskrivs på samma sätt som i 94 § 4 mom.
kreditinstitutslagen om rätten att lämna ut uppgifter i värdepappersföretagets
kundregister till ett företag som hör till samma ekonomiska sammanslutning
som värdepappersföretaget. Uppgifter skall kunna lämnas ut för
marknadsföring och kundbetjäning samt annan skötsel av kundförhållanden.
Rätten att lämna ut uppgifter gäller inte utlämnande av känsliga uppgifter
enligt 11 § personuppgiftslagen. Ekonomisk sammanslutning definieras på
samma sätt som i 94 § 4 mom. kreditinstitutslagen. Också i övrigt skall
respektive bestämmelser tolkas på samma sätt.
56 c §. Brott mot bestämmelserna om förvärv av värdepappersföretags
aktier. Här föreskrivs om straffbestämmelser som motsvarar
bestämmelserna i 23 § i den föreslagna lagen om tillsyn över finans- och
försäkringskonglomerat.
1.6. Lagen om försäkringsbolag
1 kap. Allmänna stadganden
5 a §. Den nuvarande definitionen av tjänsteföretag ändras så att med
tjänsteföretag avses, i enhet med kreditinstitutslagen, också ett företag, som
huvudsakligen producerar tjänster för ett eller flera försäkringsbolag genom
att äga, besitta eller förvalta fastigheter.
5 b §. Paragrafen ändras så att ett konglomerats holdningsammanslutning
som hör till tillämpningsområdet för lagen om tillsyn över finans- och
försäkringskonglomerat inte betraktas som försäkringsholdingsamman-
slutning. Genom att ett dylikt konglomerats holdingsammanslutning står
utanför lagen inskränks den nuvarande definitionen av
försäkningsholdningssammanslutning så att i koncerner som består av
kreditinstitut och försäkringsbolag endast moderföretag i konglomerat som
till över 90 % bedriver försäkringsverksamhet uppfyller kriterierna för
holdingsammanslutning enligt denna lag. Kriterierna för beräkningen av
denna andel fastställs i 6 § 1 och 2 mom. i den föreslagna lagen om tillsyn
över finans- och försäkringskonglomerat. Bestämmelserna i 14 b kap. 6, 7
och 9 § avseende försäkringsholdingsammanslutningar skall dock tillämpas
på konglomeratets holdingsammanslutning om andelen företag i
konglomeratet som hör till försäkringsbranschen räknat enligt 6 § 2 mom. är
större än andelen företag inom finansieringsbranschen.
Försäkringsinspektionen skall emellertid i enskilda fall ha rätt att låta bli att
tillämpa dessa bestämmelser om det inte är nödvändigt med tanke på de mål
som uppställs för extra tillsyn. Ett dylikt beslut skall kunna fattas på
motsvarande grunder som i 5 § kreditinstitutslagen.
2 a kap. Bedrivande av direkt försäkring utomlands
17 §. För undvikande av mångdubbelt anmälningsförfarande stadgas här att
anmälan om ett utländskt försäkringsföretags förvärv inte behöver göras om
anmälan av förvärvet har gjorts till Försäkringsinspektionen enligt 7 kap. 8 §
denna lag eller 10 § i förslaget till lag om tillsyn över finans- och
försäkringskonglomerat. Hänvisningen till social- och hälsovårdsministeriet
ersätts med en hänvisning till Försäkringsinspektionen.
3 kap. Delägarskap i försäkringsbolag
3 §. I det föreslagna nya 6 mom. föreskrivs för undvikande av mångdubbelt
anmälningsförfarande om att anmälan enligt denna lag inte behöver göras
om innehavet i försäkringsbolaget förvärvas indirekt genom förvärv av aktier
i holdingsammanslutningen i ett konglomerat som avses i den föreslagna
lagen om tillsyn över finans- och försäkringskonglomerat. Ett indirekt
förvärv av aktier i konglomeratets holdingsammanslutning kan innebära att
anmälningströskeln enligt denna lag överskrids för ett eller flera
försäkringsbolag, varvid det inte är nödvändigt att förutsätta separat anmälan
av förvärvaren av aktierna för både moder- och dotterbolaget. Om en sådan
anmälan som avses i den föreslagna lagen om tillsyn över finans- och
försäkringskonglomerat görs till Finansinspektionen skall
Försäkringsinspektionens utlåtande i fråga om ägarnas lämplighet och
tillförlitlighet ur försäkringstillsynens synvinkel inhämtas med ett sådant
anmälningsförfarande som avses i nämnda lag, enligt vilken någondera
myndighetens motstånd skulle leda till förbud mot förvärvet. Enligt momentet
skall anmälan dock göras enligt denna lag om förvärvaren förutom det
indirekta innehavet dessutom har direkt innehav i samma försäkringsbolag
och de sammanlagda innehaven skulle leda till att en annan anmälningsgräns
överskrids. Om förvärvaren således utökar sitt aktieinnehav i ett
konglomerats holdingsammanslutning som äger 80 procent av
försäkringsbolaget från 20 till 40 procent, leder förvärvet till en ägarandel på
över 50 procent av försäkringsbolaget om förvärvarens direkta andel
samtidigt ökar till 20 procent.
4 §. I det föreslagna nya 3 mom. stadgas om ett förfarande som motsvarar
19 § 3 mom. kreditinstitutslagen och 15 § 3 mom. lagen om
värdepappersföretag enligt vilket Försäkringsinspektionen skall inhämta den
utländska tillsynsmyndighetens utlåtande om förvärvet om det leder till att ett
finskt försäkringsbolag blir dotterbolag till ett kreditinstitut,
värdepappersföretag eller försäkringsbolag med verksamhetstillstånd i en
annan stat som hör till Europeiska ekonomiska samarbetsområdet eller
dotterbolag till ett sådant moderföretag. Utlåtande vid förvärv av
försäkringsbolag krävs också i direktivförslaget av den 26 april 2001.
7 kap. Bolagets ledning
3 §. Paragrafens 2 mom. föreslås ändras så att den beaktar de krav på
styrelsemedlemmarna och verkställande direktören som ställs i 11 § i den
föreslagna lagen om tillsyn över finans- och försäkringskonglomerat på att
bolaget skall ledas med yrkesskicklighet samt enligt sunda och försiktiga
affärsprinciper Till paragrafen föreslås fogas ett nytt 3 mom. i vilket
föreskrivs att ett försäkringsbolag omedelbart till Försäkringsinspektionen
skall meddela ändringar i fråga om styrelsemedlemmarna och verkställande
direktören. Enligt det nya 4 mom. gäller bestämmelserna utom
försäkringsbolag också försäkringsholdingsammanslutningar. Det är
nödvändigt att utsträcka kraven också till
försäkringsholdingsammanslutningars ledande befattningshavare eftersom
beslut som är viktiga för affärsverksamheten i en försäkringskoncern ofta
fattas i moderföretaget.
3 a §. Paragrafens 1 mom. preciseras med en hänvisning till sådana
konglomerat som avses i den föreslagna lagen om tillsyn över finans- och
försäkringskonglomerat, för vilka definitionen i någon mån avviker från
begreppet koncern i bolagsrättsligt hänseende. Till paragrafen fogas också
på samma sätt som i 12 a § lagen om värdepappersföretag en hänvisning till
värdepappersföretag.
8 §. I den föreslagna nya paragrafens 1 och 2 mom. föreskrivs på samma
sätt som i 10 § i den föreslagna lagen om tillsyn över finans- och
försäkringskonglomerat, den föreslagna 19 a § kreditinstitutslagen och den
föreslagna 15 a § lagen om värdepappersföretag om
Försäkringsinspektionens rätt att förbjuda förvärv av bestämmande
inflytande i ett försäkringsbolag, kreditinstitut eller värdepappersföretag om
företaget efter förvärvet skulle bli försäkringsbolagets dotterbolag. Avsikten
är att hindra att sådana företag med hemort utanför Europeiska ekonomiska
samarbetsområdet som de finska tillsynsmyndigheterna inte har rätt att
övervaka ansluts till koncernen. I 3 mom., fastställs för undvikande av
mångdubbelt anmälningsförfarande att anmälan inte behöver göras om det
företag som förvärvas hör till ett konglomerat enligt lagen om tillsyn över
finans- och försäkringskonglomerat och motsvarande anmälan om förvärvet
har gjorts till den koordinerande myndigheten enligt nämnda lag.
10 kap. Bokslut, koncernbokslut och täckning av ansvarsskuld
1 b §. Paragrafen ändras så att försäkringsbolagens bokslut skall upprättas
inom tre månader efter räkenskapsperiodens slut.
3 c §. Paragrafen kompletteras enligt 13 § i den föreslagna lagen om tillsyn
över finans- och försäkringskonglomerat med en hänvisning till kraven på en
tillförlitlig förvaltning. Befogenhet att meddela föreskrifter om kraven på en
tillförlitlig förvaltning finns redan nu i 10 § 1 mom. lagen om
värdepappersföretag. Dessutom utsträcks kraven på tillräcklig intern kontroll
och tillräckliga riskkontrollsystem på motsvarande sätt som i 68 §
kreditinstitutslagen och 29 § lagen om värdepappersföretag till att gälla
också försäkringsholdingsammanslutningen.
11 §. I det nya 5 mom. bestäms på samma sätt som i det föreslagna 39 § 5
mom. i kreditinstitutslagen om möjligheten att upprätta koncernbokslut enligt
3 kap. i den föreslagna lagen om tillsyn över finans- och
försäkringskonglomerat, trots att den koncern som bildas av ett
försäkringsbolag och ett kreditinstitut inte uppfyller de kvantitativa kriterierna
för ett finans- och försäkringskonglomerat enligt nämnda lag. Det kan vara
motiverat att upprätta ett koncernbokslut enligt den ovannämnda lagen för
erhållande av en rättvisande bild av koncernen och för framtiden exempelvis
i sådana fall när finans eller försäkringsbranschens andel av konglomeratet
tillfälligt sjunker under de minimikrav som fastställs i 6 § 2 mom. Den
behöriga myndighet som avses i momentet är alltid Försäkringsinspektionen.
12 kap. Vinstutdelning och annan användning av bolagets tillgångar
6 §. Paragrafens 1 mom. preciseras med en hänvisning till konglomerat
enligt den föreslagna lagen om tillsyn över finans- och
försäkringskonglomerat. Enligt 2 mom. jämställs med i 1 mom. avsedd
kreditgivning också ställande av borgen eller annan säkerhet för betalning av
kredit som beviljats av någon annan.
14 b kap. Extra tillsyn över försäkringsgrupper
5 § Paragrafens 1 mom. kompletteras med en hänvisning till kreditinstitut
och finansiella institut enligt kreditinstitutslagen. Tillägget gör det möjligt att
på ett försäkringsbolags innehav i kreditinstitut på det sätt som närmare
bestäms i den förordning som nämns i 2 mom. tillämpa motsvarande
principer som på kreditinstituts försäkringsbolagsinnehav enligt det
föreslagna 75 § kreditinstitutslagen.
6 § I paragrafen görs motsvarande tillägg som i 5 §.
18 kap. Särskilda stadganden
6 §. I paragrafen ingår en bestämmelse om allmän tystnadsplikt för alla som
när de bedriver försäkringsverksamhet, övervakar försäkringbolagens
verksamhet, eller i övrigt utför någon uppgift i anslutning till
försäkringsverksamheten kan få kännedom om och behandla känsliga
uppgifter om en kund eller om försäkringsbolaget.
Om försäkringsverksamheten är koncentrerad till en gemensam koncern
eller tillsammans med kreditinstitut till ett mera omfattande finans- och
försäkringskonglomerat, är koncernens eller konglomeratets moderföretag i
regel en holdingsammanslutning, vars huvudsakliga uppgift är att äga och
förvalta de till gruppen hörande dotterföretagen och sörja för sådana
koncernadministrativa uppgifter som sköts centraliserat. Vid utförandet av
sådana uppgifter kan holdingsammanslutningen och dess anställda få tillgång
till sekretessbelagda uppgifter om försäkringsbolagets kunder.
Tillämpningsområdet för 1 mom. utvidgas därför så att tystnadsplikten gäller
också försäkringsbolagets holdingsam manslutning och dess anställda.
Med holdingsammanslutning avses i detta lagrum
försäkringsholdingsammanslutning enligt 1 kap. 5 b §,
mångbranschholdingsammanslutning enligt 14 b kap 1 § 9 punkten,
holdingsammanslutning enligt 4 § kreditinstitutslagen och 5 a § lagen om
värdepappersföretag, samt holdingsammanslutning för ett konglomerat som
avses i 3 § 3 mom. lagen om tillsyn över finans- och
försäkringskonglomerat.
6 b §. I paragrafens 1 mom. ingår bestämmelser om undantag från
tystnadsplikten enligt 6 §, dvs. situationer då försäkringsbolaget har rätt att
lämna ut sekretessbelagda uppgifter.
Paragrafens 1 mom. 3 punkt föreslås ändras så att försäkringsbolaget kan
lämna ut uppgifter som omfattas av tystnadsplikten också till
försäkringsholdingsammanslutningen. Det är viktigt att kunna lämna ut
uppgifter till försäkringsholdingsammanslutningen därför att
holdingsammanslutningen centraliserat skall kunna sörja för de
koncernadministrativa uppgifterna för de företag som hör till koncernen eller
försäkringsgruppen.
Enligt de nuvarande bestämmelserna gäller rätten att lämna ut uppgifter inte
hälsotillstånd. Punkten föreslås ändras så att rätten att lämna ut uppgifter
inte skall gälla sådana känsliga uppgifter som avses i 11 §
personuppgiftslagen. Den nuvarande bestämmelsen i denna punkt, enligt
vilken uppgifter i anslutning till genomförandet av det lagstadgade
pensionsskyddet får lämnas ut endast för skötseln av uppgifter enligt
arbetspensionslagarna föreslås slopas eftersom lagen om pension för
arbetstagare (395/1961) redan innehåller en bestämmelse om tystnadsplikt.
Den terminologiska inkonsekvensen i 5 punkten föreslås ändras enligt 16 kap
10 § 4 mom. 5 punkten lagen om försäkringsföreningar så att uppgifter får
överlämnas till andra försäkringsanstalter. Sålunda skulle försäkringsbolag
kunna lämna ut uppgifter förutom till andra försäkringsbolag också till
försäkringsföreningar.
Enligt den nuvarande ordalydelsen i paragrafens 6 mom. har ett
försäkringsbolag rätt att överlämna uppgifter som omfattas av
försäkringshemligheten till andra försäkringsanstalter om brott som riktats
mot försäkringsbolaget samt om skador som anmälts till det för något viktigt
intresse i anslutning till förbyggande av brott mot försäkringsanstalter.
Ordalydelsen avviker från motsvarande bestämmelse i lagen om
försäkringsföreningar (16 kap. 10 § 4 mom. 6 punkten), enligt vilken en
försäkringsförening har rätt att överlämna uppgifter till andra
försäkringsanstalter för att förhindra brott mot försäkringsanstalter.
Finska Försäkringsbolagens Centralförbund och Försäkringsföreningarnas
Centralförbund har bett datasekretessnämnden meddela närmare
föreskrifter om på vilka villkor försäkringsanstalterna kan överlämna
uppgifter om skador, som anmälts till dem, till andra försäkringsanstalter.
Datasekretessnämnden gav i sitt beslut (dnr 25/91/2000) med anledning av
ansökan försäkringsbolagen tillstånd att behandla sådana uppgifter om
skador som erhållits från andra försäkringsanstalter, men till
försäkringsföreningarna tillstånd att behandla endast skadeuppgifter från
andra försäkringsföreningar.
Eftersom det inte är motiverat att försäkringsbolag har rätt att behandla
skadeuppgifter som erhålls både från andra försäkringsbolag och andra
försäkringsföreningar, medan försäkringsföreningar däremot endast har rätt
att behandla uppgifter som erhålls från andra försäkringsföreningar,
samordnas ordalydelsen i punkten så att den överensstämmer med 16 kap.
10 § 4 mom. 6 punkten lagen om försäkringsföreningar. Sålunda skall
försäkringsbolag ha rätt att överlämna sekretessbelagda uppgifter till alla
försäkringsanstalter för i lagen fastställt syfte.
De nuvarande sekretessbestämmelserna i lagen om försäkringsbolag tillåter
inte att försäkringsbolagets kunduppgifter överlämnas till kreditinstitut inom
samma koncern. I syfte att samordna bestämmelserna om kreditinstitut och
försäkringsbolag fogas till momentet en ny 10 punkt, som i enlighet med 94
§ 3 mom. kreditinstitutslagen bestämmer om utbyte av uppgifter som
omfattas av tystnadsplikten mellan sådana företag som hör till finans- och
försäkringskonglomerat som avses i lagen om tillsyn över finans- och
försäkringskonglomerat. Försäkringsbolaget kan enligt förslaget lämna ut
uppgifter också till andra företag som hör till samma koncern som
försäkringsbolaget. Sådana finans- och försäkringskonglomerat som avses i
momentet definieras i 3 § lagen om tillsyn över finans- och
försäkringskonglomerat. Till ett dylikt konglomerat skall på villkor som
fastställs närmare i nämnda lag räknas kreditinstitut, värdepappersföretag
och övriga finansiella institut, fondbolag, försäkringsbolag utom
arbetspensionsförsäkringsbolag samt serviceföretag. Till konglomeratet
hänförs också konglomeratets holdingsammanslutning.
Rätten att lämna ut uppgifter begränsas till att på samma sätt som i fråga om
kreditinstitut gälla uppgifter som är nödvändiga för kundbetjäning och annan
skötsel av kundförhållanden, marknadsföring och riskkontroll. Enligt 3
punkten och kreditinstitutslagen bestäms vidare att rätten att lämna ut
uppgifter inte gäller utlämnande av känsliga uppgifter enligt 11 §
personuppgiftslagen. För utlämnande av sådana uppgifter krävs även i
fortsättningen respektive persons tillstånd eller en annan situation som avses
i 12 § personuppgiftslagen.
Till paragrafen föreslås fogas ett nytt 2 mom., varvid de nuvarande 24
mom. blir 35 mom. Det föreslagna momentet innehåller en bestämmelse
som motsvarar det föreslagna 94 § 4 mom. kreditinstitutslagen om
försäkringsbolags rätt att lämna ut uppgifter i sitt kundregister till ett företag
som hör till samma ekonomiska sammanslutning som företaget. Uppgifter
får lämnas för marknadsföring samt kundbetjäning och annan skötsel av
kundförhållanden. Rätten att lämna ut uppgifter gäller inte utlämnande av
känsliga uppgifter enligt 11 § personuppgiftslagen. Med ekonomisk
sammanslutning avses det samma som i det föreslagna 94 § 4 mom.
kreditinstitutslagen. Också i övrigt skall bestämmelserna tolkas på samma
sätt.
1.7. Lagen om utländska försäkringsbolag
79 §. Tystnadsplikt. Tillämpningsområdet för 1 mom. föreslås utvidgas på
samma sätt som 18 kap. 6 § 1 mom. lagen om försäkringsbolag så att
tystnadsplikten gäller också utländska försäkringsbolags
holdingsammanslutningar och deras anställda samt företag som hör till
samma ekonomiska sammanslutning som det utländska försäkringsbolaget
enligt det nya 5 mom.
Paragrafens 4 mom. 3 punkt föreslås ändras på samma sätt som 18 kap. 6 b
§ 1 mom. 3 punkten försäkringsbolagslagen så att ett utländskt
försäkringsbolag får rätt att lämna ut uppgifter som omfattas av
tystnadsplikten också till holdingsammanslutningen. I likhet med lagen om
försäkringsbolag gäller rätten att lämna ut uppgifter inte känsliga uppgifter
enligt 11 § personuppgiftslagen.
På samma sätt som 18 kap. 6 b § 5 punkten lagen om försäkringsbolag
föreslås 5 punkten ändras så att ett utländskt försäkringsbolag får rätt att
lämna ut uppgifter till en annan försäkringsanstalt. Sålunda skulle utländska
försäkringsbolag kunna lämna ut uppgifter förutom till andra
försäkringsbolag också till försäkringsföreningar.
På samma sätt som 18 kap. 6 b § 6 punkten lagen om försäkringsbolag
föreslås 6 punkten ändras så att ett utländskt försäkringsbolag får rätt att
lämna ut uppgifter som omfattas av tystnadsplikten också till andra
försäkringsanstalter än andra försäkringsbolag för något viktigt intresse i
anslutning till förebyggande av brott mot försäkringsanstalter.
Till momentet föreslås på samma sätt som i lagen om försäkringsbolag fogas
en ny 10 punkt som bestämmer om ett utländskt försäkringsbolags rätt att
lämna ut uppgifter som omfattas av tystnadsplikten till ett annat företag som
hör till ett finans- och försäkringskonglomerat. Uppgifter bör kunna lämnas
på, samma sätt som i fråga om finska försäkringsbolag, för kundbetjäning
och annan skötsel av kundförhållanden, marknadsföring samt
konglomeratets riskkontroll. Rätten att lämna ut uppgifter gäller emellertid
inte utlämnande av känsliga uppgifter enligt 11 § personuppgiftslagen.
Till paragrafen fogas ett nytt 5 mom., varvid de nuvarande 57 mom. blir
68 mom. I det föreslagna momentet skall ingå en bestämmelse som
motsvarar det nya 2 mom. i 18 kap. 6 b § i lagen om försäkringsbolag, om
ett utländskt försäkringsbolags rätt att lämna ut uppgifter i sitt kundregister
till ett sådant företag som hör till samma ekonomiska sammanslutning som
det utländska försäkringsbolaget. Uppgifter får lämnas ut för
marknadsföring samt kundbetjäning och annan skötsel av kundförhållanden.
Rätten att lämna ut uppgifter gäller inte utlämnande av känsliga uppgifter
enligt 11 § personuppgiftslagen. Med ekonomisk sammanslutning och fast
ekonomiskt samarbetsförhållande avses det samma som i 18 kap. 6 b § 2
mom. lagen om försäkringsbolag. Också i övrigt tolkas respektive
bestämmelser på samma sätt.
1.8. Lagen om arbetspensionsförsäkringsbolag
1 §. Lagens tillämpningsområde. Paragrafens 3 mom. föreslås
kompletteras med vissa bestämmelser i lagen om försäkringsbolag, som inte
tillämpas på arbetspensionsförsäkringsbolag.
7 kap 3 § 2 mom. lagen om försäkringsbolag föreslås ändras så att den
beaktar kravet på styrelsemedlemmarna och verkställande direktören, enligt
11 § i den föreslagna lagen om tillsyn över finans- och
försäkringskonglomerat, att bolaget skall ledas med yrkesskicklighet samt
enligt sunda och försiktiga affärsprinciper. Eftersom lagen om
arbetspensionsförsäkringsbolag innehåller egna bestämmelser
arbetspensionsförsäkringsbolags ledning, verksamhet och behörighetskrav
föreslås att också kravet på att bolaget skall ledas med yrkesskicklighet
samt enligt sunda och försiktiga affärsprinciper tas in som en separat
bestämmelse i lagen om arbetspensionsförsäkringsbolag. Också kravet att
arbetspensionsförsäkringsbolaget skall vara skyldigt att underrätta
Försäkringsinspektionen om ändringar avseende styrelsemedlemmarna eller
verkställande direktören föreslås tas in i lagen om
arbetspensionsförsäkringsbolag. Sålunda skulle 7 kap 3 § 24 mom. lagen
om försäkringsbolag inte behöva tillämpas på
arbetspensionsförsäkringsbolag.
I momentet föreslås också göras vissa tekniska ändringar. Momentets
paragrafförteckning föreslås kompletteras med en hänvisning till 1 kap. 4 a §
lagen om försäkringsbolag eftersom 25 § 1 mom. lagen om
arbetspensionsförsäkringsbolag redan innehåller en bestämmelse om
arbetspensionsförsäkringsbolags ställande av säkerhet. Den felaktiga
hänvisningen i momentet till 16 kap 13 § 3 mom. och 16 a kap. 9 § 3 mom.
korrigeras till en hänvisning till 4 mom. i bägge paragraferna.
12 §. Särskilda behörighetsvillkor för ledningen. Bestämmelsen i 4
mom. som förbjuder den som är verkställande direktör för ett
arbetspensionsförsäkringsbolag och dennes suppleant att vara bland annat
anställd hos en annan sammanslutning som hör till samma koncern som
försäkringsbolaget, föreslås preciseras enligt 7 kap. 3 a § 1 mom. lagen om
försäkringsbolag så att till momentet fogas en hänvisning till konglomerat
enligt den föreslagna lagen om tillsyn över finans- och
försäkringskonglomerat, eftersom definitionen av konglomerat i viss mån
avviker från den bolagsrättsliga definitionen av koncern.
12 a §. Arbetspensionsförsäkringsbolags ledning. Till lagen föreslås
fogas en ny 12 a § i vilken på motsvarande sätt som i 7 kap. 3 § 2 mom.
föreskrivs om kraven på styrelsemedlemmarna och verkställande direktören
som går ut på att arbetspensionsförsäkringsbolaget skall ledas med
yrkesskicklighet samt enligt sunda och försiktiga affärsprinciper. Dessutom
skall arbetspensionsförsäkringsbolaget förpliktas att på motsvarande sätt
som enligt 7 kap. 3 § 3 mom. lagen om försäkringsbolag omedelbart
underrätta Försäkringsinspektionen om ändringar avseende
styrelsemedlemmarna och verkställande direktören.
1.9. Lagen om försäkringsföreningar
16 kap. Särskilda stadganden
10 §. Enligt lagen om tillsyn över finans- och försäkringskonglomerat kan en
försäkringsförening inte höra till ett sådant finans- och
försäkringskonglomerat som avses i lagen, och en förening är således inte
underställd den tillsyn som gäller för dessa konglomerat. Till lagen om
försäkringsföreningar föreslås därför inte fogas någon bestämmelse som
tillåter försäkringsföreningar att lämna ut uppgifter som omfattas av
tystnadsplikten till företag som hör till ett finans eller
försäkringskonglomerat.
En försäkringsförening kan emellertid höra till en sådan ekonomisk
sammanslutning som avses i 18 kap. 6 b § 2 mom. lagen om
försäkringsbolag och 79 § 5 mom. lagen om utländska försäkringsbolag. På
grund av neutralitetskravet i lagstiftningen måste försäkringsföreningar
därför tillåtas lämna ut uppgifter som omfattas av tystnadsplikten till företag
som hör till en sådan sammanslutning med försäkringsföreningen.
Till paragrafen föreslås fogas ett nytt 5 mom., varvid de nuvarande 57
mom. blir 68 mom. Momentet innehåller motsvarande bestämmelse som i
18 kap. 6 b § 2 mom. lagen om försäkringsbolag och 79 § 5 mom. lagen om
utländska försäkringsbolag om försäkringsföreningens rätt att lämna ut
uppgifter till ett sådant företag som hör till samma ekonomiska
sammanslutning som försäkringsföreningen. Uppgifter får lämnas för
marknadsföring samt kundbetjäning och annan skötsel av kundförhållanden
Rätten att lämna ut uppgifter gäller inte utlämnande av känsliga uppgifter
enligt 11 § personuppgiftslagen. Med ekonomisk sammanslutning avses det
samma som i 18 kap. 6 b § 2 mom. lagen om försäkringsbolag. Också i
övrigt tolkas respektive bestämmelser på samma sätt.
På grund av det nya 5 mom. föreslås också 1 mom. preciseras med en
hänvisning till 5 mom., varvid företag som hör till samma ekonomiska
sammanslutning som försäkringsföreningen också kommer att omfattas av
tystnadsplikten enligt 1 mom.
1.10. Lagen om försäkringsinspektionen
2 §. Paragrafen innehåller en förteckning över Försäkringsinspektionens
tillsynsobjekt. Förteckningen kompletteras med en ny 17 c punkt,
försäkringsholdingsammanslutning. Ändringen är ingen ändring i sak i fråga
om försäkringsföreningarnas tillsynsställning eftersom dessa
sammanslutningar redan nu betraktas som försäkringsinspektionens
tillsynsobjekt enligt paragrafens 18 punkt. Förteckningen över tillsynsobjekt
föreslås dessutom i en ny 17 d punkt kompletteras med
holdingsammanslutningen till sådana konglomerat som avses i lagen om
tillsyn över
finans- och försäkringskonglomerat. En holdingsammanslutning som är
moderföretag i ett finans eller försäkringskonglomerat övervakas av en
koordinerande tillsynsmyndighet, som enligt kriterier som fastställs närmare i
den ovan nämnda lagen är antingen Finansinspektionen eller
Försäkringsinspektionen. Om den koordinerande myndigheten är
Försäkringsinspektionen fastställs dess tillsynsbefogenheter i fråga om
konglomeratets holdingsammanslutning, utom i fråga om de särskilda
stadganden som ingår i lagen om tillsyn av finans- och
försäkringskonglomerat, enligt denna lag. Motsvarande ändring görs i 2
mom. lagen om Finansinspektionen. I 17 b punkten föreslås en teknisk
korrigering som beror på de nya punkterna 17 c och 17 d.
2. Ikraftträdande
Dessa lagar föreslås träda i kraft så snart de har blivit stadfästs.
3. Lagstiftningsordning
I lagen ingår vissa bestämmelser som ökar
myndigheternas prövningsrätt och normgiv
ningsrätt. Sådana är särskilt 9 och 10 § samt 13 § 3 mom. och 14 § 2 mom. i
den föreslagna lagen om tillsyn över finans- och försäkringskonglomerat
samt 19 a § kreditinstitutslagen och 15 b § lagen om värdepappersföretag
och 7 kap. 8 § lagen om försäkringsbolag, vilka motsvarar nämnda 10 §. De
föreslagna bestämmelserna motsvarar till sin karaktär och omfattning det
som för närvarande gäller för kreditinstitut och försäkringsbolag. För
reglering och tillsyn över finans- och försäkringskonglomerat finns lika
vägande skäl som för tillsyn över konglomerat som består av enbart
kreditinstitut eller försäkringsbolag. Därför har det ansetts att de föreslagna
lagarna kan stiftas i vanlig lagstiftningsordning.
Grundlagsutskottet har emellertid inte till alla delar prövat de ovan nämnda
för närvarande gällande bestämmelsernas grundlagsenlighet och därför
måste det anses vara
nödvändigt att få grundlagsutskottets utlåtande om denna proposition.
Med stöd av vad som anförts ovan föreläggs Riksdagen följande lagförslag:
Lagförslagen
1
LAG
om tillsyn över finans- och försäkringskonglomerat
I enlighet med riksdagens beslut föreskrivs:
1 kap.
Allmänna bestämmelser
1 §
Lagens syfte
I denna lag bestäms om de krav som skall ställas på finans- och
försäkringskonglomerats (konglomerat) verksamhet samt om tillsynen över
konglomerat. Syftet med tillsynen är att trygga en ostörd verksamhet på
finans- och försäkringsmarknaden, se till att konglomeraten leds enligt sunda
och försiktiga affärsprinciper samt trygga insättarnas och investerarnas
ekonomiska ställning och de försäkrade förmånerna.
2 §
Tillsynsmyndigheter
Finansinspektionen och Försäkringsinspektionen samarbetar vid tillsynen
över konglomerat.
Finansinspektionen är koordinerande tillsynsmyndighet, om konglomeratets
moderföretag är ett kreditinstitut, ett värdepappersföretag eller en
holdingsammanslutning i ett sådant konglomerat där finansbranschens andel
beräknad i enlighet med 6 § 2 mom. är större än försäkringsbranschens
andel. Försäkringsinspektionen är koordinerande tillsynsmyndighet, om
konglomeratets moderföretag är ett försäkringsbolag eller en
holdingsammanslutning i ett sådant konglomerat där försäkringsbranschens
andel beräknad i enlighet med 6 § 2 mom. är större än finansbranschens
andel.
Utan hinder av 2 mom. kan den koordinerande tillsynsmyndigheten besluta
att avstå från att sköta de uppgifter som ålagts den i denna lag, om den
andra tillsynsmyndigheten har samtyckt till att sköta dessa uppgifter. Efter
att beslutet trätt i kraft tillämpas på den sistnämnda tillsynsmyndigheten vad
som bestäms om den koordinerande tillsynsmyndigheten och på den
förstnämnda tillsynsmyndigheten vad som bestäms om den andra
tillsynsmyndigheten.
Vad som bestäms i denna lag begränsar inte den andra tillsynsmyndighetens
rättigheter och skyldigheter att övervaka ett företag eller en företagsgrupp
som hör till ett konglomerat på det sätt som bestäms i någon annan lag.
3 §
Finans- och försäkringskonglomerat
Till ett konglomerat räknas moderföretaget enligt 2 mom. (konglomeratets
moderföretag) samt ett sådant företag i finans- och försäkringsbranschen,
1) där konglomeratets moderföretag har bestämmande inflytande på det sätt
som avses i 1 kap. 5 och 6 § bokföringslagen (1336/1997),
2) som har gemensam förvaltning med ett företag som avses i detta
moment, eller
3) som har gemensam ledning med ett företag som avses i detta moment.
Till ägarandelen räknas vid tillämpningen av 1 punkten även i 7 § 25
punkten avsedda arbetspensionsförsäkringsbolags, pensionsstiftelsers och
pensionskassors ägarandelar.
Med ett konglomerats moderföretag avses
1) ett finskt kreditinstitut eller värdepappersföretag som har i 1 mom. 1
punkten avsett bestämmande inflytande i åtminstone ett finskt
försäkringsbolag eller står i ett i 1 mom. 2 eller 3 punkten avsett förhållande
till ett finskt försäkringsbolag med mindre balansomslutning,
2) ett finskt försäkringsbolag som har i 1 mom. 1 punkten avsett
bestämmande inflytande i åtminstone ett finskt kreditinstitut eller
värdepappersföretag eller står i ett i 1 mom. 2 eller 3 punkten avsett
förhållande till ett finskt kreditinstitut eller värdepappersföretag med mindre
balansomslutning, och
3) konglomeratets holdingsammanslutning.
Med ett konglomerats holdingsammanslutning avses ett finskt moderföretag
av vars i bokföringslagen avsedda dotterföretag åtminstone ett är ett finskt
kreditinstitut eller värdepappersföretag och ett är ett finskt försäkringsbolag
och beträffande vilket de sista sammanräknade balansomslutningarna för de
företag i finans- och försäkringsbranschen som är dess i bokföringslagen
avsedda dotterföretag uppgår till mer än hälften av de sista sammanräknade
balansomslutningarna för holdingsammanslutningen och alla dess i
bokföringslagen avsedda dotterföretag. Som holdingsammanslutning
betraktas dock inte ett moderföretag som är ett kreditinstitut, ett
värdepappersföretag, ett försäkringsbolag eller ett
arbetspensionsförsäkringsbolag.
4 §
Övriga definitioner
I denna lag avses med
1) kreditinstitut kreditinstitut som avses i 2 § kreditinstitutslagen
(1607/1993) och motsvarande utländska kreditinstitut,
2) värdepappersföretag värdepappersföretag som avses i 4 § lagen om
värdepappersföretag (579/1996) och motsvarande utländska
värdepappersföretag,
3) försäkringsbolag försäkringsbolag som avses i lagen om
försäkringsbolag (1062/1979), med undantag av
arbetspensionsförsäkringsbolag, och motsvarande utländska försäkringsbolag
och återförsäkringsbolag,
4) företag i finansbranschen kreditinstitut och värdepappersföretag,
tjänsteföretag och finansiella institut som avses i kreditinstitutslagen och
lagen om värdepappersföretag samt fondbolag och förvaringsinstitut som
avses i lagen om placeringsfonder (48/1999), och
5) företag i försäkringsbranschen försäkringsbolag samt
försäkringsholdingsammanslutningar och tjänsteföretag som avses i lagen
om försäkringsbolag.
5 §
Identifiering av ett konglomerat och dess holdingsammanslutning
Ett konglomerats moderföretag skall omedelbart underrätta
Finansinspektionen eller Försäkringsinspektionen om att ett konglomerat har
bildats eller att konglomeratet har upplösts.
Den tillsynsmyndighet som har tagit emot anmälan eller annars får veta att
ett konglomerat har bildats eller upplösts skall meddela detta till den andra
tillsynsmyndigheten. Om bägge tillsynsmyndigheterna anser att
konglomeratet hör eller inte hör till tillämpningsområdet för denna lag, skall
den koordinerande tillsynsmyndigheten fatta beslut om detta och meddela
det till konglomeratets moderföretag, den andra tillsynsmyndigheten och den
myndighet som övervakar ett utländskt företag som hör till konglomeratet.
6 §
Undantag från lagens tillämpningsområde
Denna lag tillämpas inte på konglomerat där företagen i antingen
finansbranschen eller försäkringsbranschen står för en andel (branschandel)
som är mindre än en tiondedel av alla företag i finans- och
försäkringsbranschen som hör till konglomeratet.
Branschandelen av alla företag i finans- och försäkringsbranschen som hör
till ett konglomerat fås genom att man först räknar ut förhållandet mellan de
sammanräknade balansomslutningarna för företagen i branschen och de
sammanräknade balansomslutningarna för alla företag i finans- och
försäkringsbranschen (relationstal 1) och förhållandet mellan det
sammanräknade kapitalkravet för företagen i branschen och det
sammanräknade kapitalkravet för de företag i finans- och
försäkringsbranschen som hör till konglomeratet (relationstal 2) och därefter
beräknar det aritmetiska medelvärdet av relationstalen 1 och 2. Med
kapitalkrav avses i detta moment det kapitalkrav som för ett kreditinstitut
och värdepappersföretag som hör till konglomeratet beräknats i enlighet med
78 och 78 a § kreditinstitutslagen och som för ett enskilt försäkringsbolag
som hör till konglomeratet beräknats i enlighet med 11 kap. 2 och 4 § lagen
om försäkringsbolag. Om ett företag som avses i detta moment hör till ett
kreditinstituts eller värdepappersföretags konsolideringsgrupp, avses med
kapitalkrav i stället för ovan nämnda kapitalkrav det kapitalkrav som avses i
79 a § kreditinstitutslagen.
Om branschandelen i ett konglomerat som hör till tillämpningsområdet för
denna lag sjunker under en tiondedel, tillämpas lagen ändå så länge andelen
överstiger fem procent, om inte den koordinerande tillsynsmyndigheten
beslutar något annat sedan den andra tillsynsmyndigheten gett sitt samtycke.
Den koordinerande tillsynsmyndigheten får sedan den andra
tillsynsmyndigheten gett sitt samtycke besluta att denna lag inte tillämpas
eller att den tillämpas endast delvis på ett företag som hör till ett
konglomerat, om företaget är av ringa intresse med hänsyn till syftet med
denna lag eller om det skulle vara olämpligt eller missvisande att låta
företagets finansiella situation omfattas av tillsynen med hänsyn till syftet
med tillsynen.
7 §
Tillämpning av bestämmelserna om skyldighet att lämna upplysningar
Vad som bestäms i 14 § 1 mom. 3 punkten och 17 § om skyldigheten att
lämna tillsynsmyndigheten upplysningar tillämpas utan hinder av 3 § även på
1) ett företag som inte hör till konglomeratet men som är i bokföringslagen
avsett moderföretag till konglomeratets moderföretag eller ett sådant
moderföretags dotterföretag eller som är i bokföringslagen avsett
dotterföretag eller ägarintresseföretag till ett företag som hör till
konglomeratet,
2) ett arbetspensionsförsäkringsbolag som avses i lagen om
arbetspensionsförsäkringsbolag (354/1997) och i vilket ett företag som hör
till konglomeratet har ägarintresse enligt 14 b kap. 1 § 3 punkten lagen om
försäkringsbolag,
3) ett arbetspensionsförsäkringsbolag som har ägarintresse enligt 2 punkten i
ett företag som hör till konglomeratet,
4) ett dotterföretag till ett arbetspensionsförsäkringsbolag enligt 1 och 2
punkten, och
5) en pensionsstiftelse enligt lagen om pensionsstiftelser (1774/1995) som
grundats av ett arbetsgivarföretag inom konglomeratet och vars
verksamhetskrets omfattar personer som är anställda hos
arbetsgivarföretaget och en pensionskassa enligt lagen om pensionskassor
(1164/1992) vars verksamhetskrets kan omfatta personer som är anställda
hos ett arbetsgivarföretag inom konglomeratet.
2 kap.
Tillsyn över konglomerat
8 §
Anmälan om förvärv av aktier och andelar i en holdingsammanslutning
Om någon har för avsikt att direkt eller indirekt förvärva en andel i en
holdingsammanslutning vilken utgör minst 10 procent av dess aktie-, garanti-
eller andelskapital eller vilken medför minst 10 procent av röstetalet för
aktierna eller andelarna, skall Finansinspektionen eller
Försäkringsinspektionen på förhand underrättas om förvärvet.
Om en andel som avses i 1 mom. ökas så att den uppgår till minst 20, 33
eller 50 procent av aktie, garanti eller andelskapitalet eller medför
åtminstone lika stor rösträtt eller så att holdingsammanslutningen blir ett
dotterföretag, skall den myndighet som avses i 1 mom. underrättas också om
detta förvärv.
Vid beräkningen den ägar- och röstandel som avses i 1 och 2 mom.
tillämpas 1 kap. 5 § och 2 kap. 9 § 1 och 2 mom.
värdepappersmarknadslagen (495/1989).
En anmälan enligt 1 och 2 mom. skall också göras när innehavet sjunker
under de andelar som anges i 1 och 2 mom.
Konglomeratets holdingsammanslutning skall minst en gång om året
underrätta den koordinerande tillsynsmyndigheten om de i 1 och 2 mom.
angivna andelarnas ägare och hur stort innehavet är samt omedelbart
anmäla sådana förändringar i innehavet av andelar som kommit till dess
kännedom.
9 §
Myndigheternas rätt att motsätta sig förvärv
Den koordinerande myndigheten kan inom tre månader från att ha mottagit
en anmälan enligt 8 § förbjuda förvärvet av en andel, om det med hänsyn till
erhållen utredning om ägarnas tillförlitlighet och lämplighet eller annars är
sannolikt att innehavet av andelen skulle äventyra holdingsammanslutningens
eller konglomeratets affärsverksamhet enligt försiktiga och sunda
affärsprinciper.
Om förvärv av en andel inte anmäls eller om andelen har förvärvats trots
den koordinerande myndighetens förbud eller om den koordinerande
myndigheten efter att andelen har förvärvats upptäcker att innehavet av
andelen äventyrar holdingsammanslutningens eller konglomeratets
verksamhet enligt försiktiga och sunda affärsprinciper, kan den
koordinerande myndigheten förbjuda införande av aktie- eller
andelsförvärvet i aktieboken och aktieägarförteckningen eller
medlemsförteckningen.
Innan den koordinerande tillsynsmyndigheten fattar ett beslut enligt 1 och 2
mom. skall den begära utlåtande av den andra tillsynsmyndigheten.
Samtycke till förvärvet får inte ges, om inte bägge tillsynsmyndigheterna har
samtyckt till det.
10 §
Förvärv av bestämmande inflytande i ett företag utanför Europeiska
ekonomiska samarbetsområdet
Ett företag som hör till ett konglomerat får inte förvärva bestämmande
inflytande enligt 3 § 1 mom. 1 punkten i ett kreditinstitut,
värdepappersföretag eller försäkringsbolag med hemort i en stat som inte
hör till Europeiska ekonomiska samarbetsområdet, om inte företaget har
anmält det på förhand till den koordinerande tillsynsmyndigheten eller om
den koordinerande tillsynsmyndigheten efter att ha fått anmälan har förbjudit
förvärvet inom den tid som anges i 2 mom.
Den koordinerande myndigheten kan inom tre månader efter att ha mottagit
en anmälan enligt 1 mom. förbjuda ett förvärv som avses i 1 mom., om de
lagar, förordningar eller administrativa bestämmelser som skall tillämpas på
det företag som är föremål för förvärvet väsentligt försvårar en effektiv
tillsyn över konglomeratet.
Innan den koordinerande tillsynsmyndigheten fattar ett beslut enligt 2 mom.
skall den begära utlåtande av den andra tillsynsmyndigheten. Samtycke till
förvärvet får inte ges, om den andra tillsynsmyndigheten motsätter sig
förvärvet.
11 §
Ledningen av ett konglomerats holdingsammanslutning
Styrelsen och verkställande direktören för ett konglomerats
holdingsammanslutning skall leda holdingsammanslutningen med
yrkesskicklighet samt enligt sunda och försiktiga affärsprinciper.
Styrelsemedlemmarna och verkställande direktören skall dessutom vara väl
ansedda och de skall ha sådan allmän kännedom om finans- och
försäkringsverksamhet som kan anses vara behövlig med beaktande av
arten och omfattningen av konglomeratets verksamhet.
Den koordinerande tillsynsmyndigheten skall omedelbart underrättas om
utbyte av de personer inom konglomeratets holdingsammanslutning som
avses i 1 mom.
12 §
Revision i ett konglomerats holdingsammanslutning
Till revisor för ett konglomerats holdingsammanslutning får väljas endast en
sådan godkänd revisor som avses i 2 § 2 punkten revisionslagen (936/1994).
Minst en revisor för ett konglomerats holdingsammanslutning skall uppfylla
kraven i 4 § revisionslagen eller vara en sådan revisionssammanslutning som
avses i 5 § revisionslagen.
En revisor för ett konglomerats holdingsammanslutning skall omedelbart till
den koordinerande tillsynsmyndigheten anmäla sådana omständigheter och
beslut som gäller konglomeratets holdingsammanslutning och som han i sitt
uppdrag fått kännedom om och som kan anses
1) bryta mot de skyldigheter som enligt denna lag tillkommer ett
konglomerats holdingsammanslutning,
2) äventyra konglomeratets holdingsammanslutnings eller dess
dotterföretags fortsatta verksamhet, eller
3) leda till en anmärkning i revisionsberättelsen eller ett nekande utlåtande
gällande fastställandet av bokslutet.
En revisor som handlat i god tro blir inte ansvarig för ekonomisk skada som
åtgärder enligt detta moment eventuellt orsakar.
13 §
Intern kontroll
Ett företag som hör till ett konglomerat skall ha med hänsyn till
verksamheten tillräcklig intern kontroll och tillräckliga riskkontrollsystem.
Ett konglomerats moderföretag skall dessutom ha med hänsyn till
konglomeratets verksamhet tillräcklig intern kontroll och tillräckliga
riskkontrollsystem.
Den koordinerande tillsynsmyndigheten kan meddela närmare bestämmelser
om hur den interna tillsynen och riskkontrollen skall ordnas samt om kraven
på en tillförlitlig förvaltning.
14 §
Upplysningar som skall lämnas den koordinerande tillsynsmyndigheten
Ett konglomerats moderföretag skall lämna den koordinerande
tillsynsmyndigheten följande upplysningar:
1) namn, adress, bransch, balansomslutning, de viktigaste ägarna och deras
andel av alla aktier eller andelar i företaget samt styrelsemedlemmarnas,
verkställande direktörens och revisorernas namn, hemort och
medborgarskap i fråga om de företag som hör till konglomeratet samt
ändringar som inträffat i dessa uppgifter,
2) koncernbokslutet för konglomeratets moderföretag,
3) affärstransaktioner mellan företag som hör till konglomeratet,
4) konglomeratets riskkoncentrationer, och
5) konglomeratets aktie- och fastighetsinnehav.
De upplysningar som avses i 1 mom. 3 och 4 punkten skall lämnas minst en
gång i kvartalet. Den anmälan som avses i 1 mom. 3 punkten skall göras i
fråga om sådana affärstransaktioner vilkas värde eller, om flera
affärstransaktioner av samma typ har gjorts med samma part under den
tidsperiod som avses i detta moment, det sammanlagda värdet överstiger en
miljon euro, om inte den koordinerande tillsynsmyndigheten godkänner en
högre gräns. Den koordinerande tillsynsmyndigheten meddelar närmare
bestämmelser om lämnandet av uppgifter enligt 1 mom. Innan
bestämmelserna meddelas skall den andra tillsynsmyndighetens utlåtande
begäras om dem.
Ett företag som hör till ett konglomerat är utan hinder av tystnadsplikten
skyldigt att tillställa konglomeratets moderföretag de upplysningar som krävs
med stöd av denna paragraf. Konglomeratets moderföretag har samma
tystnadsplikt som det företag som lämnat upplysningarna.
Vad som bestäms i denna paragraf tillämpas i tillämpliga delar på företag
som avses i 7 § och på upplysningar som krävs med stöd av 7 §.
15 §
Den koordinerande tillsynsmyndighetens övriga uppgifter
Utöver vad som bestäms ovan skall den koordinerande tillsynsmyndigheten
1) meddela ett konglomerats moderföretag anvisningar för iakttagandet av
denna lag,
2) be att den andra tillsynsmyndigheten utför granskning i de till ett
konglomerat hörande företag som står under dennas tillsyn så ofta och i den
omfattning som är nödvändig för tillsynen över konglomeratet utöver den
tillsyn som den andra tillsynsmyndigheten annars utövar med stöd av den
lagstiftning som gäller den samt utföra granskning i de till ett konglomerat
hörande företag som inte annars står under offentlig tillsyn, och
3) göra nödvändiga framställningar till den andra tillsynsmyndigheten om de
åtgärder som den koordinerande tillsynsmyndigheten anser motiverade på
grundval av de upplysningar som erhållits om ett konglomerat.
Innan den koordinerande tillsynsmyndigheten meddelar en anvisning enligt 1
mom. 1 punkten skall den begära den andra tillsynsmyndighetens utlåtande
om anvisningen samt meddela den andra tillsynsmyndigheten på förhand om
granskning enligt 2 punkten.
16 §
Utbyte av information mellan tillsynsmyndigheterna
Tillsynsmyndigheterna skall omedelbart tillställa varandra beslut som de
fattat med stöd av 9 och 10 §, anmälningar som de erhållit med stöd av 12 §
2 mom. samt upplysningar som de fått med stöd av 14 § och 15 § 1 mom. 2
punkten och som är viktiga för tillsynen över ett konglomerat.
17 §
Den koordinerande tillsynsmyndighetens granskningsrätt och rätt att
få uppgifter
Den koordinerande tillsynsmyndigheten har rätt att på ett förrättningsställe
som hör till ett företag inom ett konglomerat för granskning få tillgång till de
handlingar och andra dokument som gäller företaget och dess kunder och
som anses vara behövliga för tillsynen över konglomeratet. Den
koordinerande tillsynsmyndigheten har även rätt att för granskning få tillgång
till företagets databehandlingssystem och andra system samt kassa och
övriga tillgångar.
Ett företag som avses i 1 mom. skall dessutom utan obefogat dröjsmål
tillställa den koordinerande tillsynsmyndigheten de uppgifter som den begär
samt de utredningar som den koordinerande tillsynsmyndigheten anser vara
behövliga för tillsynen över konglomeratet.
Den koordinerande tillsynsmyndigheten har rätt att av ett i 1 mom. avsett
företags revisorer få alla sådana uppgifter, handlingar, övriga dokument och
kopior som revisorerna har i sin besittning och som gäller företaget och är
behövliga för tillsynen samt kopior av revisorernas promemorior, protokoll
och andra handlingar som har uppkommit i samband med revisionen och
gäller tillsynsobjektets verksamhet.
Den koordinerande tillsynsmyndigheten har rätt att få kopior av de dokument
som avses i denna paragraf.
Den koordinerande myndigheten kan vid granskningen anlita utomstående
revisorer eller andra sakkunniga.
Den koordinerande tillsynsmyndigheten kan vidta en åtgärd som avses i 1
4 mom. i ett företag som övervakas av den andra tillsynsmyndigheten endast
på begäran av den andra tillsynsmyndigheten, eller om den andra
tillsynsmyndigheten inte inom skälig tid efter att ha fått begäran har lämnat
de uppgifter eller handlingar som den koordinerande tillsynsmyndigheten
begärt och som är behövliga för tillsynen över konglomeratet.
3 kap.
Bokslut
18 §
Ett konglomerats holdingsammanslutnings bokslut
På bokslutet för ett sådant konglomerats holdingsammanslutning där
företagen i finansbranschen står för en andel som beräknad i enlighet med 6
§ 2 mom. är större än den andel som företagen i försäkringsbranschen står
för tillämpas kreditinstitutslagen. På bokslutet för ett annat konglomerats
holdingsammanslutning tillämpas bokföringslagen, om inte något annat
bestäms nedan.
Ett konglomerats holdingsammanslutnings räkenskapsperiod är ett
kalenderår. När ett konglomerat inleder eller avslutar sin verksamhet får
räkenskapsperioden vara kortare eller längre än ett kalenderår, dock högst
18 månader.
Ett konglomerats holdinsammanslutnings bokslut skall upprättas inom tre
månader från räkenskapsperiodens utgång.
19 §
Koncernbokslut
Om en koncerns moderföretag är ett konglomerats moderföretag enligt 3 §
och denna lag tillämpas på konglomeratet, tillämpas på upprättandet av
koncernbokslut vad som bestäms i detta kapitel.
Sådana koncernföretags bokslut på vilka tillämpas 4 kap. kreditinstitutslagen
eller 10 kap. lagen om försäkringsbolag får sammanställas i
koncernbokslutet utan att de bokslutsprinciper som dessa bestämmelser
förutsätter ändras.
I 2 mom. avsedda koncernföretags intresseföretag samt dessa
koncernföretags dotterföretag, som med stöd av de bestämmelser som
nämns i 2 mom. och som skall tillämpas på koncernföretaget skall
sammanställas i koncernföretagets bokslut på samma sätt som ett
intresseföretag, sammanställs i koncernbokslutet med iakttagande av vad
som bestäms om deras sammanställande i koncernföretagets
koncernbokslut. På medtagandet av företag och anstalter som avses i 7 §
25 punkten i ett koncernbokslut som avses i denna paragraf tillämpas i
tillämpliga delar vad som bestäms om medtagandet av sådana företag eller
anstalter i ett försäkringsbolags koncernbokslut.
Ett i 2 mom. avsett koncernföretags dotterföretag och intresseföretag
behöver inte sammanställas i koncernbokslutet med iakttagande av vad som
bestäms om upprättandet av ett sådant koncernföretags koncernbokslut.
I koncernbalansräkningen skall särskilt anges tillgångarna och skulderna för
företagen i finansbranschen, företagen i försäkringsbranschen och
holdingsammanslutningen och i koncernresultaträkningen på motsvarande
sätt särskilt intäkterna och kostnaderna för företagen i finansbranschen,
företagen i försäkringsbranschen och holdingsammanslutningen. Genom
förordning av statsrådet bestäms om de scheman för
koncernresultaträkningen och koncernbalansräkningen som skall följas vid
upprättandet av koncernbokslut samt om verksamhetsberättelse och noter.
20 §
Bestämmelser, anvisningar, utlåtanden och tillstånd
Finansinspektionen meddelar närmare bestämmelser om hur
koncernbokslutet skall upprättas i en sådan koncern enligt 19 § där det i
bokföringslagen avsedda moderföretaget är ett kreditinstitut, ett
värdepappersföretag eller ett sådant konglomerats holdingsammanslutning
där företagen i finansbranschen står för en andel i konglomeratet som
beräknad i enlighet med 6 § 2 mom. är större än försäkringsverksamhetens
andel. Finansinspektionen kan dessutom ge utlåtanden och anvisningar om
hur bestämmelserna i detta kapitel skall tillämpas på en koncern som avses i
detta moment samt på ansökan av moderföretaget av särskilda skäl bevilja
tillstånd att för viss tid avvika från bestämmelserna i detta kapitel, om
undantaget behövs för att ge en rättvisande och tillräcklig bild av koncernens
resultat och ekonomiska ställning.
Vad som i 1 mom. bestäms om Finansinspektionens rätt att ge
bestämmelser, anvisningar, utlåtanden och tillstånd tillämpas på motsvarande
sätt på Försäkringsinspektionen, om koncernens moderföretag är ett
försäkringsbolag eller ett sådant konglomerats holdingsammanslutning där
företagen i försäkringsbranschen står för en andel i konglomeratet som
beräknad på det sätt som nämns i momentet är större än den andel som
företagen i försäkringsbranschen står för.
Innan bestämmelser, anvisningar, utlåtanden och tillstånd som avses i 1 och
2 mom. ges skall myndigheten inhämta utlåtande av den andra
tillsynsmyndigheten samt, om saken är av betydelse för den allmänna
tillämpningen av bokföringslagen eller bokföringsförordningen eller lagen om
aktiebolag eller lagen om andelslag, av bokföringsnämnden.
4 kap.
Särskilda bestämmelser
21 §
Tystnadsplikt
Den som i egenskap av medlem eller suppleant i ett organ inom ett företag
som hör till ett konglomerat eller inom dess ombud eller inom något annat
företag som agerar på uppdrag av ett företag som hör till konglomeratet eller
i egenskap av anställd hos dessa eller vid utförande av någon uppgift på
uppdrag av dem har fått kännedom om den ekonomiska situationen hos
någon kund till ett företag som hör till konglomeratet eller hos någon annan
person med anknytning till företagets verksamhet eller om någons personliga
förhållanden eller om en affärs- eller yrkeshemlighet, är skyldig att
hemlighålla saken, om inte den till vars förmån tystnadsplikten har bestämts
ger sitt samtycke till att saken röjs. Uppgifter som skall hållas hemliga får
inte heller lämnas till bolagsstämma, andelslagsstämma eller fullmäktige eller
till aktieinnehavare eller medlemmar som deltar i stämman eller mötet. Om
tystnadsplikten i ett kreditinstitut som hör till ett konglomerat och i ett företag
som hör till kreditinstitutets holdingsammanslutning, i ett värdepappersföretag
och i ett företag som hör till dess konsolideringsgrupp, i ett fondbolag, ett
försäkringsbolag, en försäkringsholdingsammanslutning och i ett
tjänsteföretag enligt 1 kap. 5 b § lagen om försäkringsbolag bestäms särskilt.
Ett företag enligt 1 mom. som hör till ett konglomerat är skyldigt att lämna
uppgifter som avses i 1 mom. till åklagar- och
förundersökningsmyndigheterna för utredning av brott samt till andra
myndigheter som enligt lag har rätt att få sådana uppgifter.
Ett företag enligt 1 mom. som hör till ett konglomerat har rätt att lämna
uppgifter som avses i 1 mom. till en sammanslutning som hör till samma
konglomerat för kundbetjäning och annan skötsel av kundförhållanden,
marknadsföring samt konglomeratets rikskontroll. Vad som i detta moment
bestäms om utlämnande av uppgifter gäller inte utlämnande av känsliga
uppgifter enligt 11 § personuppgiftslagen.
22 §
Vite och andra befogenheter
Om ett företag som hör till ett konglomerat inte har fullgjort sina skyldigheter
enligt denna lag, kan den myndighet som övervakar företaget eller, om
företaget inte på något annat sätt än med stöd av denna lag står under
offentlig tillsyn, den koordinerande tillsynsmyndigheten vid vite ålägga
företaget att fullgöra en sådan skyldighet.
På utdömande av vite tillämpas vad som särskilt bestäms om utdömande av
vite som den i 1 mom. avsedda tillsynsmyndigheten förelagt.
Utöver vad som bestäms i denna lag gäller i fråga om Finansinspektionens
tillsynsbefogenheter i egenskap av koordinerande tillsynsmyndighet med
avseende på ett konglomerats holdingsammanslutning vad som bestäms i
lagen om finansinspektionen och i fråga om Försäkringsinspektionens
tillsynsbefogenheter i egenskap av koordinerande tillsynsmyndighet med
avseende på ett konglomerats holdingsammanslutning vad som bestäms i
lagen om försäkringsbolag.
23 §
Straffbestämmelser
Den som uppsåtligen i strid med förbudet i 9 § 1 mom. eller utan
myndighetens samtycke enligt 10 § förvärvar aktier eller andelar skall för
brott mot bestämmelserna om tillsyn över finans- och
försäkringskonglomerat dömas till böter, om inte gärningen är ringa eller
strängare straff föreskrivs någon annanstans i lag.
24 §
Skadeståndsskyldighet
Styrelsemedlemmarna, förvaltningsrådets medlemmar och verkställande
direktören i ett konglomerats holdingsammanslutning är skyldiga att ersätta
en skada som de i sin verksamhet uppsåtligen eller av vållande har
orsakat genom brott mot denna lag eller förordningar eller bestämmelser
som utfärdats med stöd av den.
25 §
Ikraftträdande
Denna lag träder i kraft den .
2.
Lag
om ändring av kreditinstitutslagen
I enlighet med riksdagens beslut
ändras i kreditinstitutslagen av den 30 december 1993 1607/1993 3 § och 4
a § 1 mom. 1 och 2 punkten, 15 §, 16 § 1 mom., rubriken för 18 § samt 18 §
1, 2 och 5 mom., 19 §, 21 § 3 mom., 22 § 4 mom., 43 §, 68 § 2 mom., 75 § 3
och 4 mom. och 94 § 1 och 3 mom.,
av dessa lagrum 4 a § 1 mom. sådant det lyder i lag 949/1996, 18 § 1 och 5
mom., 21 § 3 mom., 22 § 4 mom., 43, 68 § 2 mom., 75 § 3 och 4 mom. och
94 § 1 och 3 mom. sådana de lyder i lag 1340/1997 samt 19 § sådan den
lyder delvis ändrad i lag 570/1996, samt
fogas till 4 § ett nytt 2 mom., till 5 § ett nytt 5 mom., varvid nuvarande 5 och
6 mom. blir 6 och 7 mom., till 16 § ett nytt 2 och 3 mom., till lagen en ny 17
a §, till 18 § ett nytt 7 mom., till lagen en ny 19 a §, till 39 § ett nytt 5 mom.,
till 42 § ett nytt 4 mom., till lagen en ny 71 a §, till 75 § ett nytt 3 mom.,
varvid nuvarande 3 och 4 mom. i sin ändrade form blir 4 och 5 mom. och
nuvarande 5 mom. blir 6 mom., till 76 § I gruppen en ny 8 punkt, till 94 § ett
nytt 4 och 5 mom., varvid nuvarande 4 och 5 mom. blir 6 och 7 mom., samt
till lagen en ny 100 a § istället av den 100 a § som upphävts genom lag
69/1998,
av dessa lagrum 5, 39 och 76 § sådana de lyder och 75 och 94 § sådana de
lyder delvis ändrade i nämnda lag 1340/1997 18 §, sådan den lyder delvis
ändrad i lag 1340/1997 och 108/1999 och 42 § sådan den lyder i lag
524/1998, som följer:
3 §
Finansiella institut
Med finansiella institut avses i denna lag med undantag för kreditinstitut
sammanslutningar vilka såsom sin huvudsakliga verksamhet tillhandahåller
tjänster som avses i 20 § 210 punkten eller förvärvar ägarandelar. Som
finansiella institut betraktas inte försäkringsholdingsammanslutningar enligt
lagen om försäkringsbolag (1062/1979) och inte konglomerats
holdingsammanslutningar enligt lagen om tillsyn över finans- och
försäkringskonglomerat ( / ).
4 §
Holdingsammanslutning
Efter att ha fått kännedom om att en holdingsammanslutning hör till en
konsolideringsgrupp som avses i 5 § skall Finansinspektionen fatta beslut
härom och utan dröjsmål meddela det till konsolideringsgruppens
moderföretag.
4 a §
Betydande bindning
I denna lag avses med betydande bindning en förbindelse som uppstår när
1) en fysisk eller juridisk person direkt eller indirekt äger minst 20 procent av
aktierna, medlemsandelarna, garantiandelarna eller bolagsandelarna i en
sammanslutning,
2) en fysisk eller juridisk person direkt eller indirekt har minst 20 procent av
det röstetal som aktierna, medlemsandelarna, garantiandelarna eller
bolagsandelarna i en sammanslutning medför och detta röstetal baserar sig
på ägande, medlemskap, bolagsordning, bolagsavtal eller andra med dessa
jämförbara regler eller annat avtal, eller
5 §
Koncern och konsolideringsgrupp
Utöver vad som bestäms ovan betraktas vid tillämpningen av 16 § 2 mom.,
21 och 22 § samt 8 och 9 kap. i denna lag som en konsolideringsgrupps
moderföretag och ett finansiellt institut, om inte Finansinspektionen beslutar
något annat i ett enskilt fall, ett konglomerats holdingsammanslutning enligt
lagen om tillsyn över finans- och försäkringskonglomerat när företagen i
finansbranschen står för en andel i konglomeratet som beräknad i enlighet
med 6 § 2 mom. i nämnda lag är större än den andel som företagen i
försäkringsbranschen står för och som en konsolideringsgrupps dotterföretag
fondbolag och förvaringsinstitut enligt lagen om placeringsfonder (48/1999)
där konsolideringsgruppens moderföretag har bestämmande inflytande enligt
2 mom. 1 punkten. Innan ett beslut som avses i detta moment fattas skall
Finansinspektionen begära utlåtande av Försäkringsinspektionen.
15 §
Skild ledning för kreditinstitut och försäkringsbolag
Verkställande direktören i ett kreditinstitut och dennes suppleant får inte
vara verkställande direktör i ett försäkringsbolag inom samma koncern eller
samma konglomerat enligt lagen om tillsyn över finans- och
försäkringskonglomerat som kreditinstitutet eller suppleant för en sådan
direktör.
Majoriteten av medlemmarna och suppleanterna i ett kreditinstituts styrelse
skall vara personer som inte är medlemmar eller suppleanter i ett sådant
försäkringsbolags styrelse som avses i 1 mom. och inte heller verkställande
direktör eller verkställande direktörens suppleant i ett sådant
försäkringsbolag, om inte Finansinspektionen beviljar undantag från detta.
16 §
Kreditgivning och investering i vissa fall
Betydande och principiellt viktiga beslut som gäller kredit till ett
försäkringsbolag inom samma koncern eller samma konglomerat enligt lagen
om tillsyn över finans- och försäkringskonglomerat som kreditinstitutet eller
som gäller investeringar i ett sådant försäkringsbolag skall fattas av
kreditinstitutets styrelse.
Ett kreditinstitut får inte bevilja kredit till ett koncernföretag som inte hör till
dess konsolideringsgrupp för förvärv av ett sådant företags aktier, andelar,
kapitallån eller debenturer som hör till konsolideringsgruppen.
Vad som i denna paragraf bestäms om kreditgivning tillämpas på
motsvarande sätt på borgen eller annan säkerhet som ställs för betalningen
av en kredit som någon annan beviljat.
17 a §
Kreditinstituts och holdingsammanslut-ningars ledning
Ett kreditinstituts styrelse och verkställande direktör skall leda kreditinstitutet
med yrkesskicklighet samt enligt sunda och försiktiga affärsprinciper.
Styrelsemedlemmarna och verkställande direktören skall dessutom vara väl
ansedda och de skall ha sådan allmän kännedom om
kreditinstitutsverksamhet som kan anses vara behövlig med beaktande av
arten och omfattningen av kreditinstitutets verksamhet.
Vad som bestäms i 1 mom. tillämpas på motsvarande sätt på
holdingsammanslutningar. En holdingsammanslutning skall omedelbart
meddela ändringar i fråga om sin i 1 mom. avsedda förvaltningspersonal till
Finansinspektionen.
18 §
Anmälan om förvärv av aktier och andelar
Om någon har för avsikt att direkt eller indirekt förvärva en andel i ett
kreditinstitut eller en holdingsammanslutning vilken utgör minst 10 procent av
dess aktie eller andelskapital eller vilken medför minst 10 procent av
röstetalet för aktierna eller andelarna, skall Finansinspektionen på förhand
underrättas om förvärvet.
Om en andel som nämns i 1 mom. ökas så att den uppgår till minst 20, 33
eller 50 procent av aktie eller andelskapitalet eller medför ett minst lika stort
röstetal eller om kreditinstitutet eller holdingsammanslutningen blir ett
dotterföretag, skall Finansinspektionen också underrättas om förvärvet på
förhand.
Kreditinstitutet och holdingsammanslutningen skall minst en gång om året
underrätta Finansinspektionen om de i 1 och 2 mom. angivna andelarnas
ägare och hur stort innehavet är samt omedelbart anmäla sådana
förändringar i innehavet av andelar som kommit till dess kännedom.
Anmälan enligt denna paragraf behöver inte göras, om innehavet i
kreditinstitutet eller holdingsammanslutningen förvärvas indirekt genom
förvärv av aktier i ett konglomerats holdingsammanslutning enligt lagen om
tillsyn över finans- och försäkringskonglomerat och anmälan om förvärvet
av en sådan holdingsammanslutning har gjorts till Försäkringsinspektionen.
19 §
Myndigheternas rätt att motsätta sig förvärv
Finansinspektionen kan inom tre månader från att ha mottagit en anmälan
enligt 18 § förbjuda förvärvet av en andel, om det med hänsyn till erhållen
utredning om ägarnas tillförlitlighet och lämplighet eller annars är sannolikt
att innehavet av andelen skulle äventyra kreditinstitutets eller dess
konsolideringsgrupps affärsverksamhet enligt försiktiga och sunda
affärsprinciper.
Om förvärv av en andel inte anmäls eller om andelen har förvärvats trots
Finansinspektionens förbud eller om Finansinspektionen efter förvärvet av
andelen upptäcker att innehavet av andelen äventyrar kreditinstitutets eller
dess konsolideringsgrupps verksamhet enligt försiktiga och sunda
affärsprinciper, kan Finansinspektionen förbjuda införande av aktie eller
andelsförvärvet i aktieboken och aktieägarförteckningen eller
medlemsförteckningen.
Om ett förvärv leder till att ett kreditinstitut blir dotterföretag till ett
kreditinstitut, värdepappersföretag eller försäkringsbolag med
verksamhetstillstånd i en annan stat som hör till Europeiska ekonomiska
samarbetsområdet eller dotterföretag till ett sådant kreditinstituts,
värdepappersföretags eller försäkringsbolags moderföretag, skall
Finansinspektionen inhämta den statens motsvarande tillsynsmyndighets
utlåtande om förvärvet. På samma sätt skall förfaras om
bestämmanderätten i kreditinstitutet övergår till samma fysiska eller juridiska
personer som i det kreditinstitut, värdepappersföretag eller försäkringsbolag
som avses ovan.
19 a §
Förvärv av bestämmande inflytande i ett företag utanför Europeiska
ekonomiska samarbetsområdet
Ett kreditinstitut eller ett företag inom dess konsolideringsgrupp får inte
förvärva i 1 kap. 5 och 6 § bokföringslagen avsett bestämmande inflytande i
ett kreditinstitut, värdepappersföretag eller försäkringsbolag med hemort i en
stat som inte hör till Europeiska ekonomiska samarbetsområdet, om inte
kreditinstitutet eller företaget inom dess konsolideringsgrupp har anmält detta
till Finansinspektionen på förhand eller om Finansinspektionen efter att ha
fått anmälan har förbjudit förvärvet inom den tid som anges i 2 mom.
Finansinspektionen kan inom tre månader från att ha mottagit en anmälan
enligt 1 mom. förbjuda ett förvärv som avses i 1 mom., om de lagar,
förordningar eller administrativa bestämmelser som skall tillämpas på det
företag som är föremål för förvärvet väsentligt försvårar en effektiv tillsyn
över kreditinstitutet eller dess konsolideringsgrupp.
Anmälan enligt denna paragraf behöver inte göras, om ett företag som avses
i 1 mom. hör till ett konglomerat enligt lagen om tillsyn över finans- och
försäkringskonglomerat och motsvarande anmälan har gjorts till
Försäkringsinspektionen.
3 kap.
Kreditinstitutets verksamhet
21 §
Förhållandet mellan ett kvalificerat innehav och kapitalbasen
Ett företag som hör till kreditinstitutets konsolideringsgrupp får ensamt eller
tillsammans med andra till konsolideringsgruppen hörande företag, i sådana i
1 mom. avsedda företags aktier, andelar eller kapitallån i vilka de till
konsolideringsgruppen hörande företagen tillsammans har ett kvalificerat
innehav, investera högst ett i 1 och 2 mom. angivet belopp av kreditinstitutets
konsoliderade kapitalbas.
22 §
Begränsning som gäller innehav av fastigheter samt aktier och andelar
i fastighetssammanslutningar
Kreditinstitutets i 1 mom. angivna konsoliderade balansräkning skall
upprättas genom sammanställning av de företags balansräkningar som hör
till konsolideringsgruppen, enligt vad som i bokföringslagen och i 39 §
bestäms om koncernbokslut.
39 §
Koncernbokslut
Om ett försäkringsbolag hör till ett kreditinstituts eller en
holdingsammanslutnings koncern, får koncernbokslutet utan hinder av detta
kapitel upprättas på det sätt som bestäms i 3 kap. lagen om tillsyn över
finans- och försäkringskonglomerat, om det är nödvändigt för att ge en
rättvisande och tillräcklig bild av resultatet av koncernens verksamhet och
av dess ekonomiska ställning.
42 §
Tillämpning av bestämmelserna om revision och revisorer
Vad som i denna paragraf bestäms om kreditinstituts revision och revisorer
tillämpas på motsvarande sätt på holdingsammanslutningars revision och
revisorer.
43 §
Revisorernas behörighet
Till revisor för ett kreditinstitut och en holdingsammanslutning får väljas
endast en sådan godkänd revisor som avses i 2 § 2 punkten revisionslagen.
Minst en revisor skall uppfylla kraven i 4 § revisionslagen eller
vara en sådan revisionssammanslutning som avses i 5 § revisionslagen.
68 §
Generalklausul om riskkontroll
Finansinspektionen utfärdar närmare föreskrifter om hur riskkontrollen och
den interna kontrollen skall ordnas samt om kraven på en tillförlitlig
förvaltning.
71 a §
Anmälan om interna affärstransaktioner
En konsolideringsgrupps moderföretag skall till Finansinspektionen anmäla
sådana affärstransaktioner för ett företag inom konsolideringsgruppen där
motparten är
1) ett företag som inte hör till konsolideringsgruppen men som hör till samma
koncern som kreditinstitutet eller som är ett i bokföringslagen avsett
ägarintresseföretag för kreditinstitutet eller för ett företag som hör till
samma koncern som kreditinstitutet,
2) en sådan i lagen om pensionsstiftelser (1774/1995) avsedd
pensionsstiftelse som grundats av ett arbetsgivarföretag som hör till
konsolideringsgruppen och vars verksamhetskrets omfattar personer som är
anställda hos arbetsgivarföretaget, eller
3) en i lagen om försäkringskassor (1164/1992) avsedd pensionskassa vars
verksamhetskrets kan omfatta personer som är anställda hos ett
arbetsgivarföretag som hör till konsolideringsgruppen.
Den anmälan som avses i 1 mom. skall göras åtminstone en gång i kvartalet
beträffande sådana affärstransaktioner vilkas värde eller, om flera
affärstransaktioner av samma typ har gjorts under den tidsperiod som avses
i detta moment, deras sammanlagda värde överstiger en miljon euro, om inte
Finansinspektionen godkänner en högre gräns.
Finansinspektionen meddelar närmare bestämmelser om anmälan av
affärstransaktioner som avses i denna paragraf.
9 kap.
Kreditinstitutets soliditet
75 §
Avdragsposter
I stället för avdrag enligt 2 mom. 3 punkten från det sammanlagda beloppet
av den primära och supplementära kapitalbasen kan från minimibeloppet av
en försäkringsanstalts verksamhetskapital beräknat i enlighet med lagen om
försäkringsbolag eller motsvarande utländska lag avdras en andel som
motsvarar kreditinstitutets innehav i försäkringsanstalten.
Vid beräkningen av de avdrag som avses i 2 mom. 13 punkterna skall
med aktier, andelar och kapitallån jämställas sådana fordringar på företaget
vilka är efterställda gäldenärens övriga skulder. Vid beräkningen av avdrag
enligt 2 mom. 1 punkten anses kreditinstitutets innehav omfatta också av
sådana finansiella institut och tjänsteföretag som avses i 21 § 5 mom. ägda
aktier, andelar, kapitallån och därmed jämförbara fordringar, räknade enligt
det sätt som avses i det nämnda momentet. Vid beräkningen av avdrag
enligt 2 mom. 1 och 3 punkten och 3 mom. anses kreditinstitutets innehav
omfatta också aktier, andelar, kapitallån och därmed jämförbara fordringar
som avses i denna paragraf och som ägs av en
försäkringsholdingsammanslutning och ett finans- och
försäkringskonglomerats holdingsammanslutning som är kreditinstitutets
dotter- eller intresseföretag, i samma proportion som kreditinstitutet äger en
sådan holdingsammanslutnings aktier eller andelar. Vid beräkningen av
sådana avdrag som avses ovan i detta moment beaktas inte investeringar i
företag inom samma konsolideringsgrupp som kreditinstitutet.
Med Finansinspektionens tillstånd får ett avdrag enligt 2 eller 3 mom. lämnas
ogjort då en investering som avses i 2 eller 3 mom. är nödvändig i samband
med saneringen av ett annat kreditinstituts eller finansiellt instituts eller en
försäkringsanstalts affärsverksamhet eller då det finansiella institutets
huvudsakliga verksamhet går ut på att äga aktier eller andelar i andra
företag än kreditinstitut eller finansiella institut och det finansiella institutet
inte hör till något annat kreditinstituts eller värdepappersföretags
konsolideringsgrupp.
76 §
Riskgruppering av tillgångarna
Ett kreditinstituts tillgångar skall vid beräkningen av det i 72 § avsedda
relationstalet grupperas som följer:
I gruppen
8) sådana i 75 § 14 mom. avsedda poster som har avdragits från
kreditinstitutets kapitalbas.
94 §
Tystnadsplikt
Den som i egenskap av medlem eller suppleant i ett organ inom ett
kreditinstitut eller inom ett till samma konsolideringsgrupp som detta hörande
företag, inom en kreditinstitutssammanslutning eller inom kreditinstitutets
ombud eller inom något annat företag som agerar för kreditinstitutets räkning
eller i egenskap av anställd hos dessa eller vid utförande av någon uppgift på
uppdrag av dem har fått kännedom om den ekonomiska situationen hos
någon av kreditinstitutets kunder eller hos kunder till företag som tillhör
samma konsolideringsgrupp eller samma konglomerat enligt lagen om tillsyn
över finans- och försäkringskonglomerat som kreditinstitutet eller hos någon
annan person med anknytning till kreditinstitutets verksamhet eller om
någons personliga förhållanden eller om en affärs- eller yrkeshemlighet, är
skyldig att hemlighålla saken, om inte den till vars förmån tystnadsplikten har
bestämts ger sitt samtycke till att saken röjs. Uppgifter som skall hållas
hemliga får inte heller lämnas till bolagsstämma, principalmöte,
andelslagsstämma eller fullmäktige eller till en hypoteksförenings stämma
eller till aktieinnehavare eller medlemmar som deltar i stämman eller mötet.
Ett kreditinstitut och ett företag som hör till kreditinstitutets
konsolideringsgrupp har rätt att lämna upplysningar som avses i 1 mom. till
en sammanslutning som hör till samma koncern, samma konsolideringsgrupp
eller samma i lagen om tillsyn över finans- och försäkringskonglomerat
avsedda konglomerat för kundbetjäning och annan skötsel av
kundförhållanden, marknadsföring samt koncernens, konsolideringsgruppens
eller kong-lomerats riskkontroll. Vad som i detta moment bestäms om
utlämnande av uppgifter gäller inte utlämnande av känsliga uppgifter enligt
11 § personuppgiftslagen och inte sådana uppgifter som baserar sig på
registreringen av betalningsuppgifter mellan en kund och ett företag som inte
hör till konglomeratet.
Utöver vad som bestäms i 3 mom. kan ett kreditinstitut och ett företag som
hör till kreditinstitutets konsolideringsgrupp lämna ut uppgifter i sitt
kundregister som är nödvändiga för marknadsföring samt kundbetjäning och
annan skötsel av kundförhållanden till en sammanslutning som hör till samma
ekonomiska sammanslutning som kreditinstitutet, om den som tar emot
uppgifterna berörs av tystnadsplikt enligt denna lag eller motsvarande
tystnadsplikt. Vad som i detta moment bestäms om utlämnande av uppgifter
gäller inte utlämnande av känsliga uppgifter enligt 11 § personuppgiftslagen.
Kreditinstitutet har utan hinder av vad bestäms ovan i denna paragraf rätt att
lämna sådana upplysningar till en i 1 mom. avsedd
kreditinstitutssammanslutning, vars medlem kreditinstitutet är, som är
behövliga för sammanslutningens verksamhet. Vad som stadgas i 1 mom.
och detta moment, tillämpas på motsvarande sätt på andelsbankernas och
sparbankernas centrala finansiella institut.
100 a §
Brott mot bestämmelserna om förvärv av kreditinstituts aktier eller
andelar
Den som uppsåtligen i strid med förbudet i 19 § 1 mom. eller utan
Finansinspektionens samtycke enligt 19 a § förvärvar aktier eller andelar
skall för brott mot bestämmelserna om förvärv av kreditinstituts aktier
eller andelar dömas till böter, om inte gärningen är ringa eller strängare
straff föreskrivs någon annanstans i lag.
Denna lag träder i kraft den .
3.
Lag
om ändring av lagen om finansinspektionen
I enlighet med riksdagens beslut
ändras i lagen den 11 juni 1993 om finansinspektionen 503/1993 11 § 4
mom. 1 punkten och 19 § 1 och 2 mom., av dessa lagrum 11 § 4 mom.
sådant det lyder i lag 388/2000, 19 § 1 mom. sådant det lyder i lag 639/1999
och 19 § 2 mom. sådant det lyder i lag 798/2000, samt
fogas till 2 § en ny 22 punkt och ett nytt 2 mom., till 11 § ett nytt 7 mom., till
lagen en ny 11 b § och till 19 § ett nytt 3 mom., av dessa lagrum 2 § sådan
den lyder delvis ändrad i lag 572/1996, 1077/1996, 349/1997, 521/1998,
50/1999 och 972/1999 och 11 § sådan den lyder delvis ändrad i lag
1349/1997, 388/2000 och 798/2000, som följer:
2 §
Tillsynsobjekt
Med tillsynsobjekt avses i denna lag
22) ett konglomerats holdingsammanslutning enligt lagen om tillsyn över
finans- och försäkringskonglomerat, om Finansinspektionen är i nämnda lag
avsedd koordinerande tillsynsmyndighet för konglomeratet.
Denna lag skall tillämpas också på tillsynsobjekt i likvidation.
11 §
Granskningsrätt och rätt att få uppgifter
Vad som ovan i 13 mom. bestäms om tillsynsobjekt skall tillämpas också
på
1) företag som i förhållande till tillsynsobjektet är ett sådant moderföretag,
dotterföretag eller intresseföretag som avses i bokföringslagen (1336/1997)
eller dotterföretag till tillsynsobjektets moderföretag,
Finansinspektionen kan vid granskningen anlita utomstående revisorer eller
andra sakkunniga.
11 b §
Granskningsrätt och rätt att få uppgifter beträffande ett finskt företag
inom en utländsk konsolideringsgrupp
Utöver vad som bestäms i 11 § har Finansinspektionen rätt att utföra
granskning i ett sådant företag i Finland som hör till ett sådant utländskt
kreditinstituts eller värdepappersföretags konsolideringsgrupp vars hemstat
hör till Europeiska ekonomiska samarbetsområdet och i dotterföretag i
Finland till ett sådant företags moderföretag, om den myndighet som
övervakar den finansiella verksamheten i berörda stat inom Europeiska
ekonomiska samarbetsområdet har befogenheter att granska ett sådant
företag och myndigheten begär granskning för utövande av gruppbaserad
tillsyn.
Om en myndighet som övervakar den finansiella verksamheten i en annan
stat som hör till Europeiska ekonomiska samarbetsområdet har behov av att
i Finland granska uppgifter som är väsentliga för den gruppbaserade tillsynen
och som gäller ett företag enligt 1 mom., skall den av Finansinspektionen
begära att granskningen utförs. Finansinspektionen skall uppfylla begäran
genom att antingen utföra granskningen själv eller låta den myndighet som
framställt begäran delta i granskningen.
19 §
Rätt att lämna uppgifter
Utan hinder av bestämmelserna om sekretess i lagen om offentlighet i
myndigheternas verksamhet (621/1999) har Finansinspektionen rätt att
lämna ut uppgifter om en enskilds eller en sammanslutnings ekonomiska
ställning eller affärs eller yrkeshemlighet eller om en enskilds personliga
förhållanden till Försäkringsinspektionen eller en annan myndighet som
övervakar finansmarknaden eller svarar för dess funktion eller till en sådan
sammanslutning som i det egna landet med stöd av lag sköter uppgifter som
motsvarar dem som Finansinspektionen har, samt till Statens säkerhetsfond
för utförande av deras uppgifter samt till förundersöknings och
åklagarmyndigheterna för utredning av brott. Dessutom har
Finansinspektionen rätt att till myndigheter som svarar för tillsynen över
organ som har befattning med ett tillsynsobjekts likvidations eller
konkursförfarande lämna ut uppgifter som har anknytning till tillsynsobjektets
likvidations eller konkursförfarande och att till myndigheter som svarar för
tillsynen över tillsynsobjektets revisor lämna ut uppgifter som har anknytning
till tillsynen över tillsynsobjektets revisor.
Visar det sig att en och samma gäldenär har lämnat betydande förbindelser
till eller har betydande förpliktelser mot olika tillsynsobjekt, eller finns det
skäl att misstänka att en kunds verksamhet orsakar tillsynsobjekten skada,
har Finansinspektionen rätt att underrätta dem om detta. Dessutom har
Finansinspektionen rätt att lämna uppgifter om ett tillsynsobjekt till en sådan
clearingorganisation som avses i värdepappersmarknadslagen och till ett
sådant optionsföretag som avses i lagen om handel med standardiserade
optioner och terminer, om uppgifterna behövs för att trygga tillförlitligheten i
clearingorganisationens verksamhet eller avvecklingen av optionsföretagets
optionstransaktioner.
Finansinspektionen får inte lämna sekretessbelagda uppgifter som erhållits
från tillsynsmyndigheter i andra stater inom Europeiska ekonomiska
samarbetsområdet eller vid granskning i en annan stat som tillhör Europeiska
ekonomiska samarbetsområdet vidare, om inte den tillsynsmyndighet som
lämnat uppgiften eller den behöriga tillsynsmyndigheten i det land där
granskningen har utförts har gett sitt uttryckliga samtycke. Dessa uppgifter
får användas endast för skötseln av uppgifter enligt denna lag eller för de
ändamål som samtycket gäller.
Denna lag träder i kraft den .
4.
Lag
om ändring av lagen om placeringsfonder
I enlighet med riksdagens beslut
fogas till lagen den 29 januari 1999 om placeringsfonder 48/1999 en ny 133
a § som följer:
133 a §
Utan hinder av vad som bestäms i 133 § har fondbolag rätt att lämna
upplysningar som avses i 133 § till en sammanslutning som hör till samma
koncern, samma konsolideringsgrupp eller samma i lagen om tillsyn över
finans- och försäkringskonglomerat ( / ) avsedda finans- och
försäkringskonglomerat för kundbetjäning och annan skötsel av
kundförhållanden, marknadsföring samt koncernens, konsolideringsgruppens
eller finans- och försäkringskonglomeratets riskkontroll. Vad som bestäms i
detta moment gäller inte utlämnande av känsliga uppgifter enligt 11 §
personuppgiftslagen.
Utöver vad som bestäms i 1 mom. kan ett fondbolag lämna ut uppgifter i sitt
kundregister som är nödvändiga för marknadsföring samt kundbetjäning och
annan skötsel av kundförhållanden till ett företag som hör till samma
ekonomiska sammanslutning som fondbolaget, om den som tar emot
uppgifterna berörs av tystnadsplikt enligt denna lag eller motsvarande
tystnadsplikt. Vad som bestäms i detta moment gäller inte utlämnande av
känsliga uppgifter enligt 11 § personuppgiftslagen.
Denna lag träder i kraft den .
5.
Lag
om ändring av lagen om värdepappersföretag
I enlighet med riksdagens beslut
ändras i lagen den 26 juli 1996 om värdepappersföretag 579/1996 9 § 3
mom., 10 § 1 mom., rubriken för 14 § och 14 § 1, 2 och 4 mom., 15 §, 29 §
2 mom., rubriken för 31 § och 31 § 4 mom. och 48 § 1 och 3 mom.,
av dessa lagrum 10 § 1 mom. sådant det lyder i lag 950/1996 samt 29 § 2
mom. och 31 § 4 mom. sådana de lyder i lag 1347/1997, samt
fogas till 6 § nya 5 och 6 mom., varvid nuvarande 5 och 6 mom. blir 7 och 8
mom., till lagen nya 12 a och 12 b §, till 14 § ett nytt 4 mom., varvid
nuvarande 4 mom. i sin ändrade form blir 5 mom. och nuvarande 5 mom.
blir 6 mom., och ett nytt 7 mom., till lagen en ny 15 b §, till 48 § ett nytt 4
mom., varvid nuvarande 4 och 5 mom. blir 5 och 6 mom., samt till lagen en
ny 56 c §,
av dessa lagrum 6 § sådan den lyder i nämnda lag 1347/1997, 14 § sådan
den lyder delvis ändrad i lag 106/1999 och 48 § sådan den lyder delvis
ändrad i lag 583/1997 och 518/1998, som följer:
6 §
Konsolideringsgrupp
Utöver vad som bestäms ovan betraktas vid tillämpningen av 29 och 31 § i
denna lag som en konsolideringsgrupps moderföretag och ett finansiellt
institut, om inte Finansinspektionen beslutar något annat i ett enskilt fall, ett
konglomerats holdingsammanslutning en-ligt lagen om tillsyn över finans-
och försäkringskonglomerat ( / ) när företagen i finansbranschen står för en
andel i konglomeratet som beräknad i enlighet med 6 § 2 mom. i nämnda lag
är större än den andel som före tagen i försäkringsbranschen står för och
som en konsolideringsgrupps dotterföretag fondbolag och förvaringsinstitut
enligt lagen om placeringsfonder (48/1999) där konsolideringsgruppens
moderföretag har bestämmande inflytande enligt 1 mom. 1 punkten.
Efter att ha fått kännedom om att en holdingsammanslutning hör till en
konsolideringsgrupp skall Finansinspektionen fatta beslut härom och utan
dröjsmål meddela det till konsolideringsgruppens moderföretag.
9 §
Verksamhetstillstånd
I ansökan skall vidare lämnas uppgifter om aktieägarnas, med dessa enligt 2
kap. 9 § värdepappersmarknadslagen jämförbara personers samt minst två
inom förvaltningen verksamma personers tillförlitlighet, vandel, erfarenhet
och övriga lämplighet, på så sätt att det med stöd av den erhållna
utredningen och den tilltänkta omfattningen av sökandens affärsverksamhet
kan säkerställas att värdepappersföretaget kommer att skötas med
yrkesskicklighet samt enligt sunda och försiktiga affärsprinciper.
10 §
Beviljande av verksamhetstillstånd
Verksamhetstillstånd skall beviljas finländska aktiebolag som har sitt
huvudkontor i Finland, tillförlitlig förvaltning och tillräckliga ekonomiska
verksamhetsförutsättningar samt uppfyller de övriga krav som ställs i denna
lag, om det inte utgående från den utredning som mottagits kan anses
sannolikt att en effektiv tillsyn över värdepappersföretaget hindras av en
betydande bindning mellan värdepappersföretaget och någon annan juridisk
eller fysisk person eller av lagar, förordningar eller administrativa
bestämmelser i en stat som inte tillhör Europeiska ekonomiska
samarbetsområdet vilka tillämpas på en fysisk eller juridisk person som har
en sådan bindning.
12 a §
Skild ledning för värdepappersföretag och försäkringsbolag
Verkställande direktören i ett värdepappersföretag och dennes suppleant får
inte vara verkställande direktör i ett försäkringsbolag inom samma koncern
eller samma konglomerat enligt lagen om tillsyn över finans- och
försäkringskonglomerat som värdepappersföretaget eller suppleant för en
sådan direktör.
Majoriteten av medlemmarna och suppleanterna i ett värdepappersföretags
styrelse skall vara personer som inte är medlemmar eller suppleanter i ett
sådant försäkringsbolags styrelse som avses i 1 mom. och inte heller
verkställande direktör eller verkställande direktörens suppleant i ett sådant
försäkringsbolag, om inte Finansinspektionen beviljar undantag från detta.
12 b §
Värdepappersföretags och holdingsamman-slutningars ledning
Ett värdepappersföretags styrelse och verkställande direktör skall leda
värdepappersföretaget med yrkesskicklighet samt enligt sunda och försiktiga
affärsprinciper. Styrelsemedlemmarna och verkställande direktören skall
dessutom vara väl ansedda och de skall ha sådan allmän kännedom om
värdepappersverksamhet som kan anses vara behövlig med beaktande av
arten och omfattningen av värdepappersföretagets verksamhet. Ett
värdepappersföretag skall omedelbart meddela ändringar i fråga om sin i
detta moment avsedda förvaltningspersonal till Finansinspektionen.
Vad som bestäms i 1 mom. tillämpas på motsvarande sätt på
holdingsammanslut-ningar.
14 §
Anmälan om förvärv av aktier och andelar
Om någon har för avsikt att direkt eller indirekt förvärva en andel i ett
värdepappersföretag eller en holdingsammanslutning vilken utgör minst 5
procent av dess aktie eller andelskapital eller vilken medför minst 5 procent
av röstetalet för aktierna eller andelarna, skall Finansinspektionen på förhand
underrättas om förvärvet.
Om en andel som avses i 1 mom. ökas så att den uppgår till minst 20, 33
eller 50 procent av aktie eller andelskapitalet eller medför åtminstone lika
stor rösträtt eller så att värdepappersföretaget eller holdingsamman-
slutningen blir ett dotterföretag, skall Finansinspektionen också underrättas
om förvärvet.
En anmälan enligt 1 och 2 mom. skall också göras när innehavet sjunker
under de andelar som anges i 1 och 2 mom.
Värdepappersföretaget och holdingsammanslutningen skall minst en gång
om året underrätta Finansinspektionen om de i 1 och 2 mom. angivna
andelarnas ägare och hur stort innehavet är samt omedelbart anmäla sådana
förändringar i innehavet av andelar som kommit till dess kännedom.
Anmälan enligt denna paragraf behöver inte göras, om innehavet i
värdepappersföretaget eller holdingsammanslutningen förvärvas indirekt
genom förvärv av aktier eller andelar i ett konglomerats
holdingsammanslutning enligt lagen om tillsyn över finans- och
försäkringskonglomerat och anmälan om förvärvet av en sådan
holdingsammanslutning har gjorts till Försäkringsinspektionen.
15 §
Myndigheternas rätt att motsätta sig förvärv
Finansinspektionen kan om tre månader från att ha mottagit en underrättelse
enligt 14 § förbjuda förvärvet av en andel, om det med hänsyn till erhållen
utredning om ägarnas tillförlitlighet och lämplighet eller annars är sannolikt
att innehavet av andelen skulle äventyra värdepappersföretagets eller dess
konsolideringsgrupps affärsverksamhet enligt försiktiga och sunda
affärsprinciper.
Om förvärv av en andel inte anmäls eller om andelen har förvärvats trots
Finansinspektionens förbud eller om Finansinspektionen efter förvärvet av
andelen upptäcker att innehavet äventyrar värdepappersföretagets eller dess
konsolideringsgrupps verksamhet enligt försiktiga och sunda affärsprinciper,
kan Finansinspektionen förbjuda införande av aktie eller andelsförvärvet i
aktieboken och aktieägarförteckningen eller medlemsförteckningen.
Om ett förvärv leder till att ett värdepappersföretag blir dotterföretag till ett
kreditinstitut, värdepappersföretag eller försäkringsbolag med
verksamhetstillstånd i en annan stat som hör till Europeiska ekonomiska
samarbetsområdet eller dotterföretag till ett sådant kreditinstituts,
värdepappersföretags eller försäkringsbolags moderföretag, skall
Finansinspektionen inhämta den statens motsvarande tillsynsmyndighets
utlåtande om förvärvet. På samma sätt skall förfaras om
bestämmanderätten i värdepappersföretaget övergår till samma fysiska eller
juridiska personer som i det kreditinstitut, värdepappersföretag eller
försäkringsbolag som avses ovan.
15 b §
Förvärv av bestämmande inflytande i ett företag utanför Europeiska
ekonomiska samarbetsområdet
Ett värdepappersföretag eller ett företag inom dess konsolideringsgrupp, får
inte förvärva i 1 kap. 5 och 6 § bokföringslagen avsett bestämmande
inflytande i ett kreditinstitut, värdepappersföretag eller försäkringsbolag med
hemort i en stat som inte hör till Europeiska ekonomiska samarbetsområdet,
om inte värdepappersföretaget eller företaget inom dess konsolideringsgrupp
har anmält detta till Finansinspektionen på förhand eller om
Finansinspektionen efter att ha fått anmälan har förbjudit förvärvet inom den
tid som anges i 2 mom.
Finansinspektionen kan om tre månader från att ha mottagit en anmälan
enligt 1 mom. förbjuda ett förvärv som avses i 1 mom., om de lagar,
förordningar eller administrativa bestämmelser som skall tillämpas på det
företag som är föremål för förvärvet väsentligt försvårar en effektiv tillsyn
över värdepappersföretaget eller dess konsolideringsgrupp.
Anmälan enligt denna paragraf behöver inte göras, om ett företag som avses
i 1 mom. hör till ett konglomerat enligt lagen om tillsyn över finans- och
försäkringskonglomerat och motsvarande anmälan har gjorts till
Försäkringsinspektionen.
29 §
Generalklausul om riskkontroll
Finansinspektionen utfärdar närmare föreskrifter om hur riskkontrollen och
den interna kontrollen skall ordnas samt om kraven på en tillförlitlig
förvaltning.
31 §
Minsta kapitalbas och anmälan om interna affärstransaktioner
På värdepappersföretags stora kundrisker och konsoliderade stora
kundrisker samt på interna affärstransaktioner med koncern och
ägarintresseföretag som inte hör till värdepappersföretagets
konsolideringsgrupp tillämpas vad som bestäms i 6971 och 71 a §
kreditinstitutslagen.
48 §
Tystnadsplikt
Den som i egenskap av medlem eller suppleant i ett organ inom ett
värdepappersföretag eller inom ett till samma konsolideringsgrupp som detta
hörande företag, inom en sammanslutning av värdepappersföretag eller inom
värdepappersföretagets ombud eller inom något annat företag som agerar
för värdepappersföretagets räkning eller i egenskap av anställd hos dessa
eller vid utförande av någon uppgift på uppdrag av dem har fått kännedom
om den ekonomiska situationen hos någon av värdepappersföretagets
kunder eller hos kunder till företag som tillhör samma konsolideringsgrupp
eller samma konglomerat enligt lagen om tillsyn över finans- och
försäkringskonglomerat som värdepappersföretaget eller hos någon annan
person med anknytning till värdepappersföretagets verksamhet eller om
någons personliga förhållanden eller om en affärs eller yrkeshemlighet, är
skyldig att hemlighålla saken, om inte den till vars förmån tystnadsplikten har
bestämts ger sitt samtycke till att saken röjs. Uppgifter som skall hållas
hemliga får inte heller lämnas till värdepappersföretagets bolagsstämma eller
till aktieägare som deltar i stämman.
Ett värdepappersföretag och ett företag som hör till värdepappersföretagets
konsolideringsgrupp har rätt att lämna upplysningar som avses i 1 mom. till
en sammanslutning som hör till samma koncern, samma konsolideringsgrupp
samt samma i lagen om tillsyn över finans- och försäkringskonglomerat
avsedda finans- och försäkringskonglomerat för kundbetjäning och annan
skötsel av kundförhållanden, marknadsföring samt koncernens,
konsolideringsgruppens eller finans- och försäkringskonglomeratets
riskkontroll. Vad som i detta moment bestäms om utlämnande av uppgifter
gäller inte utlämnandet av känsliga uppgifter enligt 11 § personuppgiftslagen.
Utöver vad som bestäms i 3 mom. kan ett värdepappersföretag och ett
företag som hör till värdepappersföretagets konsolideringsgrupp lämna ut
uppgifter i sitt kundregister som är nödvändiga för marknadsföring samt
kundbetjäning och annan skötsel av kundförhållanden till ett sådant företag
som hör till samma ekonomiska sammanslutning som värdepappersföretaget,
om den som tar emot uppgifterna berörs av tystnadsplikt enligt denna lag
eller motsvarande tystnadsplikt. Vad som bestäms i detta moment gäller inte
utlämnande av känsliga uppgifter enligt 11 § personuppgiftslagen.
56 c §
Brott mot bestämmelserna om förvärv av värdepappersföretags aktier
Den som uppsåtligen i strid med förbudet i 15 § 1 mom. eller utan
Finansinspektionens samtycke enligt 15 b § förvärvar aktier eller andelar
skall för brott mot bestämmelserna om förvärv av värdepappersföretags
aktier dömas till böter, om inte gärningen är ringa eller strängare straff
föreskrivs någon annanstans i lag.
Denna lag träder i kraft den .
6.
Lag
om ändring av lagen om försäkringsbolag
I enlighet med riksdagens beslut
ändras i lagen den 28 december 1979 om försäkringsbolag 1062/1979 1
kap. 5 a och 5 b §, 2 a kap. 17 §, 7 kap. 3 § 2 mom. och 3 a § 1 mom., 10
kap. 1 b och 3 c §, 12 kap. 6 §, 14 b kap. 5 § 1 mom. och 6 § 1 mom. samt
18 kap. 6 § 1 mom. och 6 b § 1 mom. 3, 5 och 6 punkten,
av dessa lagrum 1 kap. 5 b § samt 14 b kap. 5 och 6 § sådana de lyder i lag
949/2000, 2 a kap. 17 § sådan den lyder i lag 389/1995, 7 kap. 3 § 2 mom.
sådant det lyder i lag 752/1993 och 3 a § 1 mom. sådant det lyder i nämnda
lag 611/1997, 10 kap. 1 b § sådan den lyder i nämnda lag 1204/1998 och 3 c
§ sådan den lyder i nämnda lag 949/2000, 12 kap. 6 § sådan den lyder i
nämnda lag 752/1993 samt 1 kap. 5 a §, 18 kap. 6 § 1 mom. och 6 b §
1 mom. 3, 5 och 6 punkten sådana de lyder i lag 989/1999,
fogas till 3 kap. 3 § ett nytt 6 mom. och till 4 § ett nytt 3 mom. samt till
kapitlet en ny 8 § i stället för den 8 § som upphävts genom lag 355/1997, till
7 kap. 3 § nya 3 och 4 mom. i stället för de 3 och 4 mom. som upphävts
genom lag 355/1997, till 10 kap. 11 § ett nytt 5 mom. samt till 18 kap. 6 b § 1
mom. en ny 10 punkt och till 6 b § ett nytt 2 mom., varvid nuvarande
24 mom. blir 35 mom.,
av dessa lagrum 3 kap. 3 § sådan den lyder delvis ändrad i nämnda lagar
389/1995 och 949/2000 och 4 § sådan den lyder i nämnda lag 389/1995, 10
kap. 11 § sådan den lyder ändrad i nämnda lagar 1204/1998 och 949/2000
och 18 kap. 6 b § sådan den lyder i nämnda lag 989/1999, som följer:
1 kap.
Allmänna stadganden
5 a §
I denna lag avses med tjänsteföretag en sammanslutning som för ett
försäkringsbolag producerar tjänster som hänför sig till bolagets
huvudsakliga verksamhet. Med tjänsteföretag avses också ett företag som
huvudsakligen producerar tjänster för ett eller flera försäkringsbolag genom
att äga, besitta eller förvalta fastigheter.
5 b §
I denna lag avses med försäkringsholdingsammanslutning ett
moderföretag vars huvudsakliga funktion är att förvärva och inne
ha andelar i dotterföretag som är försäkringsföretag, utländska
återförsäkringsföretag eller försäkringsföretag i tredje land och av vilka
minst ett är ett försäkringsbolag enligt denna lag. Som
försäkringsholdingsammanslutning betraktas dock inte ett konglomerats
holdingsammanslutning som hör till tillämpningsområdet för lagen om tillsyn
över finans- och försäkringskonglomerat ( / ). På en sådan
holdingsammanslutning tillämpas dock, om inte Försäkringsinspektionen i ett
enskilt fall beslutar något annat, bestämmelserna om
försäkringsholdingsammanslutningar i 14 b kap. 6, 7 och 9 § i denna lag, om
företagen i försäkringsbranschen står för en andel i konglomeratet som
beräknad i enlighet med 6 § 2 mom. i nämnda lag är större än den andel som
företagen i finansbranschen står för. Med företag som nämns i denna
paragraf avses moderföretag, dotterföretag, försäkringsföretag, utländskt
återförsäkringsföretag och försäkringsföretag i tredje land enligt
definitionerna i 14 b kap. 1 §. Innan ett beslut som avses i detta moment
fattas skall Försäkringsinspektionen begära utlåtande av Finansinspektionen.
2 a kap.
Bedrivande av direkt försäkring utomlands
17 §
Om ett utländskt försäkringsföretag har blivit dotterföretag till ett
försäkringsbolag och försäkringsbolaget inte har gjort anmälan om förvärvet
enligt 7 kap. 8 § i denna lag eller 10 § lagen om tillsyn över finans- och
försäkringskonglomerat, skall försäkringsbolaget underrätta
Försäkringsinspektionen om detta inom tre månader.
3 kap.
Delägarskap i försäkringsbolag
3 §
Anmälan enligt denna paragraf behöver inte göras, om innehavet i
försäkringsbolaget förvärvas indirekt genom förvärv av aktier i ett
konglomerats holdingsammanslutning enligt lagen om tillsyn över finans- och
försäkringskonglomerat och anmälan om förvärvet av en sådan
holdingsammanslutning har gjorts till den tillsynsmyndighet som avses i
nämnda lag. Om förvärvaren förutom det indirekta innehavet enligt denna
moment dessutom har direkt innehav i samma försäkringsbolag och de
sammanlagda innehaven då leder till att den lägsta gränsen för anmälan
överskrids eller till en högre anmälningsgräns, skall anmälan dock göras i
enlighet med denna paragraph.
4 §
Om ett förvärv leder till att ett försäkringsbolag blir dotterbolag till ett
kreditinstitut, värdepappersföretag eller försäkringsbolag med
verksamhetstillstånd i en annan stat som hör till Europeiska ekonomiska
samarbetsområdet eller dotterbolag till ett sådant kreditinstituts,
värdepappersföretags eller försäkringsbolags moderföretag, skall
Försäkringsinspektionen inhämta den statens motsvarande tillsynsmyndighets
utlåtande om förvärvet. På samma sätt skall förfaras om
bestämmanderätten i försäkringsbolaget övergår till samma fysiska eller
juridiska personer som i det kreditinstitut, värdepappersföretag eller
försäkringsbolag som avses ovan.
7 kap.
Bolagets ledning
3 §
Ett försäkringsbolags styrelse och verkställande direktör skall leda
försäkringsbolaget med yrkesskicklighet samt enligt sunda och försiktiga
affärsprinciper. Styrelsemedlemmarna och verkställande direktören skall
dessutom vara väl ansedda och de skall ha sådan allmän kännedom om
försäkringsverksamhet som kan anses vara behövlig med beaktande av
arten och omfattningen av försäkringsbolagets verksamhet. Den som är
omyndig, försatt i konkurs eller meddelats näringsförbud får inte vara
medlem av styrelsen eller förvaltningsrådet eller verkställande direktör.
Ett försäkringsbolag skall omedelbart meddela ändringar i fråga om sin i 2
mom. avsedda förvaltningspersonal till Försäkringsinspektionen.
Vad som i 2 och 3 mom. bestäms om försäkringsbolags förvaltningspersonal
tillämpas på motsvarande sätt på försäkringsholdingsammanslutningar.
3 a §
Verkställande direktören för ett försäkringsbolag och hans suppleant får inte
vara verkställande direktör för ett kreditinstitut eller värdepappersföretag
inom samma koncern eller samma konglomerat enligt lagen om tillsyn över
finans- och försäkringskonglomerat som försäkringsbolaget eller suppleant
för en sådan direktör.
8 §
Ett försäkringsbolag eller en försäkringsholdingsammanslutning får inte
förvärva i 1 kap. 5 och 6 § bokföringslagen avsett bestämmande inflytande i
ett kreditinstitut, värdepappersföretag eller försäkringsbolag med hemort i en
stat som inte hör till Europeiska ekonomiska samarbetsområdet, om inte
försäkringsbolaget eller försäkringsholdingsammanslutningen har anmält
detta till Försäkringsinspektionen på förhand eller om
Försäkringsinspektionen efter att ha fått anmälan har förbjudit förvärvet
inom den tid som anges i 2 mom.
Försäkringsinspektionen kan inom tre månader från att ha mottagit en
anmälan enligt 1 mom. förbjuda ett förvärv som avses i 1 mom., om de
lagar, förordningar eller administrativa bestämmelser som skall tillämpas på
det företag som är föremål för förvärvet väsentligt försvårar en effektiv
tillsyn över försäkringsbolaget.
Anmälan enligt denna paragraf behöver inte göras, om ett företag som avses
i 1 mom. hör till ett konglomerat enligt lagen om tillsyn över finans- och
försäkringskonglomerat och motsvarande anmälan har gjorts till
Finansinspektionen.
10 kap.
Bokslut, koncernbokslut och täckning av ansvarsskuld
1 b §
Bokslut skall upprättas inom tre månader efter räkenskapsperiodens utgång.
3 c §
Ett försäkringsbolag och en försäkringholdingsammanslutning skall ha
tillräcklig intern kontroll och tillräckliga riskkontrollsystem med beaktande av
arten och omfattningen av bolagets verksamhet. Försäkringsinspektionen
utfärdar närmare föreskrifter om hur den interna kontrollen och
riskkontrollen skall ordnas samt om kraven på en tillförlitlig förvaltning.
11 §
Om ett kreditinstitut eller värdepappersföretag hör till ett försäkringsbolags
eller en försäkringsholdingsammanslutnings koncern, får koncernbokslutet
utan hinder av detta kapitel upprättas på det sätt som bestäms i 3 kap. lagen
om tillsyn över finans- och försäkringskonglomerat, om det är nödvändigt för
att ge en rättvisande och tillräcklig bild av resultatet av koncernens
verksamhet och av dess ekonomiska ställning.
12 kap.
Vinstutdelning och annan användning av bolagets tillgångar
6 §
Sådana viktiga eller principiella beslut som gäller kredit till bolag som hör till
samma koncern eller samma konglomerat enligt lagen om tillsyn över finans-
och försäkringskonglomerat som försäkringsbolaget och investeringar i
sådana skall fattas av försäkringsbolagets styrelse.
Vad som i 1 mom. bestäms om kreditgivning tillämpas på motsvarande sätt
på borgen eller annan säkerhet som ställs för betalningen av en kredit som
någon annan beviljat.
14 b kap.
Extra tillsyn över försäkringsgrupper
5 §
För den extra tillsynen över ett försäkringsbolag enligt 2 § 1 mom. i detta
kapitel skall bolaget utföra en beräkning av den jämkade solvensen vilken
skall omfatta försäkringsföretag, försäkringsholdningssammanslutningar,
försäkringsföretag i tredje land, utländska återförsäkringsföretag samt
kreditinstitut och finansiella institut enligt kreditinstitutslagen (1607/1993) och
värdepappersföretag enligt lagen om värdepappersföretag (579/1996) som
är anknutna till försäkringsbolaget. Vid beräkningen skall dessutom beaktas
andra företag som ingår i en försäkringsgrupp enligt 2 § 4 mom. på det sätt
som ministeriet närmare bestämmer genom förordning. Beräkningen skall
tillställas Försäkringsinspektionen i samband med bokslutsuppgifterna på det
sätt som inspektionen närmare bestämmer.
6 §
En finsk försäkringsholdingsammanslutning som är moderföretag till ett
försäkringsbolag enligt 2 § 2 mom. i detta kapitel skall för den extra tillsynen
utföra en beräkning av den jämkade solvensen vilken skall omfatta
försäkringsföretag, försäkringsholdingsammanslutningar, försäkringsföretag i
tredje land, utländska återförsäkringsföretag samt kreditinstitut och
finansiella institut enligt kreditinstitutslagen och värdepappersföretag enligt
lagen om värdepappersföretag som är anknuten till moderföretaget. Vid
beräkningen skall dessutom beaktas andra företag som ingår i en
försäkringsgrupp enligt 2 § 4 mom. på det sätt som ministeriet närmare
bestämmer genom förordning. Om ett försäkringsbolags moderföretag är
något annat företag enligt 2 § 2 mom. än en finsk
försäkringsholdingsammanslutning, skall ett försäkringsbolag som ingår i
gruppen utföra beräkningen. Beräkningen skall tillställas
Försäkringsinspektionen i samband med bokslutsuppgifterna på et sätt som
inspektionen närmare bestämmer.
18 kap.
Särskilda stadganden
6 §
Den som i egenskap av anställd hos ett försäkringsbolag eller dess
holdingsammanslutning eller tjänsteföretag eller som i egenskap av medlem
eller suppleant i dessas organ eller som vid utförande av någon uppgift på
uppdrag av försäkringsbolaget eller som i egenskap av anställd hos eller
medlem av en nämnd inom försäkringsbranschen eller ett motsvarande
organ eller som i egenskap av sakkunnig på grundval av ett uppdrag eller
som med stöd av 6 a eller 6 b § har fått veta något om försäkringsbolagets,
dess kunds eller någon annans ekonomiska ställning eller hälsotillstånd eller
något som berör andra personliga förhållanden eller en affärs eller
yrkeshemlighet får inte röja detta för utomstående, om inte den till vars
förmån tystnadsplikten gäller ger sitt samtycke till att uppgifterna röjs eller
om inte något annat bestäms i lag. Uppgifter som gäller kunder och som
omfattas av tystnadsplikten får, med undantag för bolagsstämmans
röstlängd, inte heller lämnas till bolagsstämma eller representantskap eller till
delägare som deltar i stämman.
6 b §
Utan hinder av bestämmelserna i 6 § har ett försäkringsbolag rätt att lämna
ut uppgifter som omfattas av tystnadsplikten
3) till en försäkrings- eller pensionsanstalt eller en
försäkringsholdingsammanslutning som hör till samma koncern eller samma
ekonomiska sammanslutning som försäkringsbolaget för skötsel av
ersättningsärenden, ingående av försäkringsavtal och skötsel av andra
uppgifter som är nödvändiga vid bedrivande av försäkringsrörelse; vad som i
denna punkt bestäms om utlämnande av uppgifter gäller inte utlämnande av
känsliga uppgifter enligt 11 § personuppgiftslagen (523/1999),
5) till en annan försäkringsanstalt eller skadevållaren för utövande av
försäkringsbolagets regressrätt samt till en annan försäkringsanstalt för
utredande av olika försäkringsanstalters ansvar vid ett och samma
försäkringsfall,
6) till andra försäkringsanstalter om brott som riktats mot försäkringsbolaget
samt om skador som anmälts till det för något viktigt intresse i anslutning till
förebyggande av brott mot försäkringsanstalter och i enlighet med vad
datasekretessnämnden närmare bestämmer med stöd av 43 § 3 mom.
personuppgiftslagen ,
10) till ett företag som hör till samma koncern eller samma i lagen om tillsyn
över finans- och försäkringskonglomerat avsedda finans- och
försäkringskonglomerat som försäkringsbolaget för kundbetjäning och annan
skötsel av kundförhållanden, marknadsföring samt konglomeratets
riskkontoll; vad som i denna punkt bestäms om utlämnande av uppgifter
gäller inte utlämnande av känsliga uppgifter enligt 11 § personuppgiftslagen.
Utöver vad som bestäms i 1 mom. kan ett försäkringsbolag lämna ut
uppgifter i sitt kundregister som är nödvändiga för marknadsföring samt
kundbetjäning och annan skötsel av kundförhållanden till ett företag som hör
till samma ekonomiska sammanslutning som försäkringsbolaget. Vad som i
detta moment bestäms om utlämnande av uppgifter gäller inte utlämnande
av känsliga uppgifter enligt 11 § personuppgiftslagen.
Denna lag träder i kraft den . Stadgandet i 10 kap. 1 b §
tillämpas första gången på bokslutet för den bokslutsperiod, som slutar den
31 december 2002.
7.
Lag
om ändring av 79 § lagen om utländska försäkringsbolag
I enlighet med riksdagens beslut
ändras i lagen den 17 mars 1995 om utländska försäkringsbolag 398/1995,
79 § 1 mom. och 4 mom. 3, 5 och 6 punkten, sådana de lyder i lag 637/2000,
samt
fogas till 4 mom. en ny 10 punkt och till paragrafen ett nytt 5 mom., varvid
nuvarande
57 mom. blir 68 mom., som följer:
79 §
Tystnadsplikt
Den som i egenskap av anställd hos ett utländskt försäkringsbolag eller dess
holdingsammanslutning eller tjänsteföretag eller som i egenskap av medlem
eller suppleant i dessas organ eller som vid utförande av någon uppgift på
uppdrag av ett utländskt försäkringsbolag eller som i egenskap av anställd
hos eller medlem av en nämnd inom försäkringsbranschen eller ett
motsvarande organ eller som i egenskap av sakkunnig på grundval av ett
uppdrag eller som med stöd av 2, 3, 4 eller 5 mom. har fått veta något om
det utländska försäkringsbolagets, dess kunds eller någon annans
ekonomiska ställning eller hälsotillstånd eller något som berör andra
personliga förhållanden eller har fått kännedom om en affärs- eller
yrkeshemlighet får inte röja det han eller hon så fått veta för utomstående,
om inte den till vars förmån tystnadsplikten gäller ger sitt samtycke till att
uppgifterna röjs eller något annat bestäms i lag.
Utan hinder av bestämmelserna i 1 mom. har ett utländskt försäkringsbolag
rätt att lämna ut uppgifter som omfattas av tystnadsplikten
3) till en försäkringsanstalt eller holdingsammanslutning som hör till samma
koncern eller samma ekonomiska sammanslutning som försäkringsbolaget
för skötsel av ersättningsärenden, ingående av försäkringsavtal och skötsel
av andra uppgifter som är nödvändiga vid bedrivande av försäkringsrörelse;
vad som i denna punkt bestäms om utlämnande av uppgifter gäller inte
utlämnande av känsliga uppgifter enligt 11 § personuppgiftslagen (523/1999),
5) till en annan försäkringsanstalt eller skadevållaren för utövande av
försäkringsbolagets regressrätt samt till en annan försäkringsanstalt för
utredande av olika försäkringsanstalters ansvar vid ett och samma
försäkringsfall,
6) till andra försäkringsanstalter om brott som riktats mot försäkringsbolaget
samt om skador som anmälts till det för något viktigt intresse i anslutning till
förebyggande av brott mot försäkringsanstalter och i enlighet med vad
datasekretessnämnden närmare bestämmer med stöd av 43 § 3 mom.
personuppgiftslagen,
10) till ett företag som hör till samma koncern eller samma i lagen om tillsyn
över finans- och försäkringskonglomerat ( / ) avsedda finans- och
försäkringskonglomerat som det utländska försäkringsbolaget för
kundbetjäning och annan skötsel av kundförhållanden, marknadsföring samt
konglomeratets riskkontroll; vad som i denna punkt bestäms om utlämnande
av uppgifter gäller inte utlämnande av känsliga uppgifter enligt 11 §
personuppgiftslagen.
Utöver vad som bestäms i 4 mom., kan ett utländskt försäkringsbolag lämna
ut uppgifter i sitt kundregister som är nödvändiga för marknadsföring samt
kundbetjäning och annan skötsel av kundförhållanden till ett företag som hör
till samma ekonomiska sammanslutning som det utländska
försäkringsbolaget. Vad som i detta moment bestäms om utlämnande av
uppgifter gäller inte utlämnande av känsliga uppgifter enligt 11 §
personuppgiftslagen.
Denna lag träder i kraft den .
8.
Lag
om ändring av lagen om arbetspensionsförsäkringsbolag
I enlighet med riksdagens beslut
Ändras i lagen den 25 april 1997 om arbetspensionsförsäkringsbolag
354/1997 1 § 3 mom. och 12 § 4 mom.,
dessa lagrum sådana de lyder, 1 § 3 mom. i lag 364/2001 och 12 § 4 mom. i
lag 951/2000, samt
fogas till lagen en ny 12 a §, som följer:
1 §
Lagens tillämpningsområde
På arbetspensionsförsäkringsbolag tillämpas dock inte 1 kap. 3, 3 a och 4 a
§, 2 kap. 2 § 1, 2 och 5 mom., 2 a §, 4 § 1 mom. 3 punkten och 5 § 1 och 5
mom., 2 a kap., 3 kap. a, 3, 4 och 7 §, 7 kap. 1 a § 1 och 2 mom., 2 §, 3 § 2
4 mom., 3 a §, 7 § 1, 3 och 4 mom., 10 kap. 2, 3 a, 3 b, 4 d och 7 §, 11
kap. 12 kap. 1 § 2 mom. och 4 och 5 §, 13 kap., 14 kap. 1 § 2 mom. 4 § 2
mom., 5 a § 2 mom. och 5 b och 6 §, 14 a kap. 7 § 4 mom. och 8 §, 16 kap.
13 § 4 mom., 16 a kap. 9 § 4 mom. samt 10 och 13 15 §, 16 b kap. 4 § 3
mom. samt 18 kap. 9 § 2 mom. lagen om försäkringsbolag.
12 §
Särskilda behörighetsvillkor för ledningen
Verkställande direktören för ett arbetspensionsförsäkringsbolag eller hans
suppleant får inte vara anställd hos eller revisor vid ett kreditinstitut eller
finansiellt institut, ett fondbolag, ett annat arbetspensionsförsäkringsbolag
eller något annat försäkringsbolag eller en sammanslutning som hör till
samma koncern eller samma i lagen om tillsyn över finans- och
försäkringskonglomerat ( / ) avsedda konglomerat som institutet, fondbolaget
eller försäkringsbolaget. Verkställande direktören för ett
arbetspensionsförsäkringsbolag eller hans suppleant får inte vara medlem i
styrelsen eller förvaltningsrådet för ett annat
arbetspensionsförsäkringsbolag.
12 a §
Arbetspensionsförsäkringsbolags ledning
Styrelsen och verkställande direktören för ett
arbetspensionsförsäkringsbolag skall leda arbetspensionsförsäkringsbolaget
med yrkesskicklighet samt enligt sunda och försiktiga affärsprinciper. Ett
arbetspensionsförsäkringsbolag och dess holdingsammanslutning skall
omedelbart meddela ändringar i fråga om sina styrelsemedlemmar och sin
verkställande direktör till Försäkringsinspektionen.
Denna lag träder i kraft den .
9.
Lag
om ändring av 16 kap. 10 § lagen om försäkringsföreningar
I enlighet med riksdagens beslut
ändras i lagen den 31 december 1987 om försäkringsföreningar 1250/1987,
16 kap. 10 § 1 mom., sådant det lyder i lag 638/2000, samt
fogas till 16 kap. 10 § ett nytt 5 mom., varvid nuvarande 57 mom. blir 6
8 mom. som följer:
16 kap.
Särskilda stadganden
10 §
Den som i egenskap av anställd hos en försäkringsförening eller dess
tjänsteföretag eller som i egenskap av medlem eller suppleant i dessas organ
eller som vid utförande av någon uppgift på uppdrag av en
försäkringsförening eller som i egenskap av anställd hos eller medlem av en
nämnd inom försäkringsbranschen eller ett motsvarande organ eller som i
egenskap av sakkunnig på grundval av ett uppdrag eller som med stöd av 2,
3, 4 eller 5 mom. har fått veta något om försäkringsföreningens, dess kunds
eller någon annans ekonomiska ställning eller hälsotillstånd eller något annat
som berör andra personliga förhållanden eller fått kännedom om en affärs
eller yrkeshemlighet får inte röja det han eller hon så fått veta för
utomstående, om inte den till vars förmån tystnadsplikten gäller ger sitt
samtycke till att uppgifterna röjs eller något annat bestäms i lag. Sådana
uppgifter om en kund som omfattas av tystnadsplikten får, med undantag för
föreningsstämmans röstlängd, inte heller lämnas till föreningsstämma eller till
delägare som deltar i stämman.
Utöver vad som bestäms i 4 mom. kan en försäkringsförening lämna ut
uppgifter i sitt kundregister som är nödvändiga för marknadsföring samt
kundbetjäning och annan skötsel av kundförhållanden till ett sådant företag
som hör till samma ekonomiska sammanslutning som försäkringsföreningen.
Vad som i detta moment bestäms om utlämnande av uppgifter gäller inte
utlämnande av känsliga uppgifter enligt 11 § personuppgiftslagen.
Denna lag träder i kraft den .
10.
Lag
om ändring av 2 § lagen om Försäkringsinspektionen
I enlighet med riksdagens beslut
ändras i lagen den 29 januari 1999 om Försäkringsinspektionen (78/1999) 2
§ 17 punkten, sådan den lyder i lag 915/2000, samt
fogas till 2 §, sådan den lyder delvis ändrat i lag 534/2000 och i nämnda lag
915/2000, nya 17 c och 17 d punkter, som följer:
2 §
Med tillsynsobjekt avses i denna lag
17 b) arbetslöshetskassorna, arbetslöshetsförsäkringsfonden och utbildnings
och avgångsbidragsfonden,
17 c) försäkringsholdingsammanslutningarna,
17 d) konglomerats holdingsammanslutningar som avses i lagen om tillsyn
över finans- och försäkringskonglomerat ( / ), om Försäkringsinspektionen
enligt lag är koordinerande tillsynsmyndighet för konglomeratet, samt
Denna lag träder i kraft den .
Helsingfors den 5 oktober 2001
Republikens President
TARJA HALONEN
Minister Suvi-Anne Siimes
Bilaga
Parallelltexter
2.
Lag
om ändring av kreditinstitutslagen
I enlighet med riksdagens beslut
ändras i kreditinstitutslagen av den 30 december 1993 1607/1993 3 § och 4
a § 1 mom. 1 och 2 punkten, 15 §, 16 § 1 mom., rubriken för 18 § samt 18 §
1, 2 och 5 mom., 19 §, 21 § 3 mom., 22 § 4 mom., 43 §, 68 § 2 mom., 75 § 3
och 4 mom. och 94 § 1 och 3 mom.,
av dessa lagrum 4 a § 1 mom. sådant det lyder i lag 949/1996, 18 § 1 och 5
mom., 21 § 3 mom., 22 § 4 mom., 43, 68 § 2 mom., 75 § 3 och 4 mom. och
94 § 1 och 3 mom. sådana de lyder i lag 1340/1997 samt 19 § sådan den
lyder delvis ändrad i lag 570/1996, samt
fogas till 4 § ett nytt 2 mom., till 5 § ett nytt 5 mom., varvid nuvarande 5 och
6 mom. blir 6 och 7 mom., till 16 § ett nytt 2 och 3 mom., till lagen en ny 17
a §, till 18 § ett nytt 7 mom., till lagen en ny 19 a §, till 39 § ett nytt 5 mom.,
till 42 § ett nytt 4 mom., till lagen en ny 71 a §, till 75 § ett nytt 3 mom.,
varvid nuvarande 3 och 4 mom. i sin ändrade form blir 4 och 5 mom. och
nuvarande 5 mom. blir 6 mom., till 76 § I gruppen en ny 8 punkt, till 94 § ett
nytt 4 och 5 mom., varvid nuvarande 4 och 5 mom. blir 6 och 7 mom., samt
till lagen en ny 100 a § istället av den 100 a § som upphävts genom lag
69/1998,
av dessa lagrum 5, 39 och 76 § sådana de lyder och 75 och 94 § sådana de
lyder delvis ändrade i nämnda lag 1340/1997 18 § sådan den lyder delvis
ändrad i lag 1340/1997 och 108/1999 och 42 § sådan den lyder i lag
524/1998, som följer:
Gällande lydelse
Föreslagen lydelse
3 §
Finansiella institut
Med finansiella institut avses i
denna lag med undantag för
kreditinstitut sammanslutningar
vilka såsom sin huvudsakliga
affärsverksamhet
tillhandahåller tjänster som
avses i 20 § 210 punkten
eller förvärvar ägarandelar.
3 §
Finansiella institut
Med finansiella institut avses i denna lag
med undantag för kreditinstitut
sammanslutningar vilka såsom sin
huvudsakliga verksamhet tillhandahåller
tjänster som avses i 20 § 210 punkten
eller förvärvar ägarandelar. Som
finansiella institut betraktas inte
försäkringsholdingsammanslutningar
enligt lagen om försäkringsbolag
(1062/1979) och inte konglomerats
holdingsammanslutningar enligt lagen
om tillsyn över finans- och
försäkringskonglomerat ( / ).
4 §
Holdingsammanslutning
Efter att ha fått kännedom om att en
holdingsammanslutning hör till en
konsolideringsgrupp som avses i 5 §
skall Finansinspektionen fatta beslut
härom och utan dröjsmål meddela
det till konsolideringsgruppens
moderföretag.
4 a §
Betydande bindning
I denna lag avses med betydande
bindning en förbindelse som uppstår
när
1) en fysisk eller juridisk person
direkt eller indirekt äger minst 20
procent av aktierna,
medlemsandelarna eller
bolagsandelarna i en
sammanslutning,
2) en fysisk eller juridisk person
direkt eller indirekt har minst 20
procent av det röstetal som
aktierna, medlemsandelarna eller
bolagsandelarna i en
sammanslutning medför och detta
röstetal baserar sig på ägande,
medlemskap, bolagsordning,
bolagsavtal eller andra med dessa
jämförbara regler eller annat avtal,
eller
4 a §
Betydande bindning
I denna lag avses med betydande
bindning en förbindelse som uppstår
när
1) en fysisk eller juridisk person
direkt eller indirekt äger minst 20
procent av aktierna,
medlemsandelarna,
garantiandelarna eller
bolagsandelarna i en
sammanslutning,
2) en fysisk eller juridisk person
direkt eller indirekt har minst 20
procent av det röstetal som aktierna,
medlemsandelarna,
garantiandelarna eller
bolagsandelarna i en
sammanslutning medför och detta
röstetal baserar sig på ägande,
medlemskap, bolagsordning,
bolagsavtal eller andra med dessa
jämförbara regler eller annat avtal,
eller
5 §
Koncern och konsolideringsgrupp
Utöver vad som bestäms ovan
betraktas vid tillämpningen av 16 §
2 mom., 21 och 22 § samt 8 och 9
kap. i denna lag som en
konsolideringsgrupps moderföretag
och ett finansiellt institut, om inte
Finansinspektionen beslutar något
annat i ett enskilt fall, ett
konglomerats
holdingsammanslutning enligt lagen
om tillsyn över finans- och
försäkringskonglomerat när
företagen i finansbranschen står för
en andel i konglomeratet som
beräknad i enlighet med 6 § 2 mom. i
nämnda lag är större än den andel
som företagen i
försäkringsbranschen står för och
som en konsolideringsgrupps
dotterföretag fondbolag och
förvaringsinstitut enligt lagen om
placeringsfonder (48/1999) där
konsolideringsgruppens
moderföretag har bestämmande
inflytande enligt 2 mom. 1 punkten.
Innan ett beslut som avses i detta
moment fattas skall
Finansinspektionen begära
utlåtande av
Försäkringsinspektionen.
15 §
Skild ledning för kreditinstitut
och försäkringsbolag
Verkställande direktören och vice
verkställande direktören i ett
kreditinstitut får inte vara
verkställande direktör eller vice
verkställande direktör i ett
försäkringsbolag inom samma
koncern som institutet.
Majoriteten av medlemmarna och
suppleanterna i ett kreditinstituts
styrelse skall vara personer som
inte är medlemmar, suppleanter
eller verkställande eller vice
verkställande direktör i ett
försäkringsbolag som avses i 1
mom., om inte fi nansinspektionen
beviljar undantag från detta.
15 §
Skild ledning för kreditinstitut och
försäkringsbolag
Verkställande direktören i ett
kreditinstitut och dennes suppleant
får inte vara verkställande
direktör i ett försäkringsbolag
inom samma koncern eller samma
konglomerat enligt lagen om tillsyn
över finans- och
försäkringskonglomerat som
kreditinstitutet eller suppleant för
en sådan direktör.
Majoriteten av medlemmarna och
suppleanterna i ett kreditinstituts
styrelse skall vara personer som inte
är medlemmar eller suppleanter i ett
sådant försäkringsbolags styrelse
som avses i 1 mom. och inte heller
verkställande direktör eller
verkställande direktörens
suppleant i ett sådant
försäkringsbolag, om inte
Finansinspektionen beviljar undantag
från detta.
16 §
Kreditgivning och investering i
vissa fall
Betydelsefulla och principiellt
viktiga beslut som gäller kredit till
ett försäkringsbolag inom samma
koncern som kreditinstitutet eller
som gäller investeringar i
försäkringsbolaget skall fattas av
kreditinstitutets styrelse.
16 §
Kreditgivning och investering i
vissa fall
Betydande och principiellt viktiga
beslut som gäller kredit till ett
försäkringsbolag inom samma
koncern eller samma konglomerat
enligt lagen om tillsyn över finans-
och försäkringskonglomerat som
kreditinstitutet eller som gäller
investeringar i ett sådant
försäkringsbolag skall fattas av
kreditinstitutets styrelse.
Ett kreditinstitut får inte bevilja
kredit till ett koncernföretag som
inte hör till dess
konsolideringsgrupp för förvärv
av ett sådant företags aktier,
andelar, kapitallån eller
debenturer som hör till
konsolideringsgruppen.
Vad som i denna paragraf bestäms
om kreditgivning tillämpas på
motsvarande sätt på borgen eller
annan säkerhet som ställs för
betalningen av en kredit som
någon annan beviljat.
17 a §
Kreditinstituts och
holdingsammanslut-ningars ledning
Ett kreditinstituts styrelse och
verkställande direktör skall leda
kreditinstitutet med yrkesskicklighet
samt enligt sunda och försiktiga
affärsprinciper.
Styrelsemedlemmarna och
verkställande direktören skall
dessutom vara väl ansedda och de
skall ha sådan allmän kännedom om
kreditinstitutsverksamhet som kan
anses vara behövlig med beaktande
av arten och omfattningen av
kreditinstitutets verksamhet.
Vad som bestäms i 1 mom. tillämpas
på motsvarande sätt på
holdingsammanslutningar. En
holdingsammanslutning skall
omedelbart meddela ändringar i
fråga om sin i 1 mom. avsedda
förvaltningspersonal till
Finansinspektionen.
18 §
Anmälan om innehav av aktier
och andelar
Den som ämnar förvärva ett
kvalificerat innehav i ett
kreditinstitut skall på förhand
underrätta finansinspektionen.
Om en andel som nämns i 1 mom.
ökas så att den uppgår till minst 20,
33 eller 50 procent av aktie- eller
andelskapitalet eller medför ett
minst lika stort röstetal eller om
kreditinstitutet blir ett
dotterföretag, skall
finansinspektionen på förhand
underrättas också om detta
förvärv.
Kreditinstitutet skall minst en gång
om året underrätta
finansinspektionen om de i 1 och 2
mom. angivna andelarnas ägare
och hur stort innehavet är samt
omedelbart anmäla sådana
förändringar i innehavet av andelar
som kommit till dess kännedom.
18 §
Anmälan om förvärv av aktier och
andelar
Om någon har för avsikt att direkt
eller indirekt förvärva en andel i
ett kreditinstitut eller en
holdingsammanslutning vilken
utgör minst 10 procent av dess
aktie eller andelskapital eller
vilken medför minst 10 procent av
röstetalet för aktierna eller
andelarna, skall
Finansinspektionen på förhand
underrättas om förvärvet.
Om en andel som nämns i 1 mom.
ökas så att den uppgår till minst 20,
33 eller 50 procent av aktie eller
andelskapitalet eller medför ett minst
lika stort röstetal eller om
kreditinstitutet eller
holdingsammanslutningen blir ett
dotterföretag, skall
Finansinspektionen också
underrättas om förvärvet på
förhand.
Kreditinstitutet och
holdingsammanslutningen skall
minst en gång om året underrätta
Finansinspektionen om de i 1 och 2
mom. angivna andelarnas ägare och
hur stort innehavet är samt
omedelbart anmäla sådana
förändringar i innehavet av andelar
som kommit till dess kännedom.
Anmälan enligt denna paragraf
behöver inte göras, om innehavet i
kreditinstitutet eller
holdingsammanslutningen
förvärvas indirekt genom förvärv
av aktier i ett konglomerats
holdingsammanslutning enligt
lagen om tillsyn över finans- och
försäkringskonglomerat och
anmälan om förvärvet av en sådan
holdingsammanslutning har gjorts
till Försäkringsinspektionen.
19 §
Avhållande från förvärv
Finansinspektionen kan inom tre
månader från det den mottog en
anmälan enligt 18 § motsätta sig
förvärv av andelen, om det på basis
av den utredning som mottagits om
ägarnas tillförlitlighet och lämplighet
eller annars är sannolikt att
innehavet av andelen skulle skada
kreditinstitutets verksamhet enligt
försiktiga och sunda
affärsprinciper.
Om förvärv av en andel inte anmäls
eller om andelen har förvärvats
trots att finansinspektionen har
motsatt sig det eller om
finansinspektionen sedan andelen
förvärvats observerar att innehavet
äventyrar kreditinstitutets
affärsverksamhet enligt 1 mom.,
kan finansinspektionen förbjuda
innehavaren av andelen att utnyttja
sin rösträtt.
Om ett förvärv leder till att ett
kreditinstitut blir dotterföretag till ett
kreditinstitut med
verksamhetstillstånd i en annan stat
som hör till Europeiska ekonomiska
samarbetsområdet eller
dotterföretag till ett sådant
kreditinstituts moderföretag, skall
finansinspektionen inhämta den
statens motsvarande
tillsynsmyndighets utlåtande om
förvärvet. På samma sätt skall
förfaras om bestämmanderätten i
kreditinstitutet övergår till samma
fysiska eller juridiska personer som
i det kreditinstitut som avses ovan.
19 §
Myndigheternas rätt att motsätta
sig förvärv
Finansinspektionen kan inom tre
månader från att ha mottagit en
anmälan enligt 18 § förbjuda
förvärvet av en andel, om det med
hänsyn till erhållen utredning om
ägarnas tillförlitlighet och lämplighet
eller annars är sannolikt att
innehavet av andelen skulle
äventyra kreditinstitutets eller dess
konsolideringsgrupps
affärsverksamhet enligt försiktiga
och sunda affärsprinciper.
Om förvärv av en andel inte anmäls
eller om andelen har förvärvats trots
Finansinspektionens förbud eller
om Finansinspektionen efter
förvärvet av andelen upptäcker
att innehavet av andelen äventyrar
kreditinstitutets eller dess
konsolideringsgrupps verksamhet
enligt försiktiga och sunda
affärsprinciper, kan
Finansinspektionen förbjuda
införande av aktie eller
andelsförvärvet i aktieboken och
aktieägarförteckningen eller
medlemsförteckningen.
Om ett förvärv leder till att ett
kreditinstitut blir dotterföretag till ett
kreditinstitut, värdepappersföretag
eller försäkringsbolag med
verksamhetstillstånd i en annan stat
som hör till Europeiska ekonomiska
samarbetsområdet eller
dotterföretag till ett sådant
kreditinstituts,
värdepappersföretags eller
försäkringsbolags moderföretag,
skall Finansinspektionen inhämta den
statens motsvarande
tillsynsmyndighets utlåtande om
förvärvet. På samma sätt skall
förfaras om bestämmanderätten i
kreditinstitutet övergår till samma
fysiska eller juridiska personer som i
det kreditinstitut,
värdepappersföretag eller
försäkringsbolag som avses ovan.
3 kap.
Kreditinstitutets verksamhet
21 §
Förhållandet mellan ett kvalificerat innehav
och kapitalbasen
Ett företag som hör till
kreditinstitutets konsolideringsgrupp
får ensamt eller tillsammans med
andra till konsolideringsgruppen
hörande företag, i sådana i 1mom.
avsedda företags aktier, andelar
eller kapitallån i vilka de till
konsolideringsgruppen hörande
företagen tillsammans har ett
kvalificerat innehav, investera högst
ett i 1 och 2 mom. angivet belopp av
kreditinstitutets konsoliderade
kapitalbas. Med avvikelse från 5 §
skall vid tillämpningen av denna
paragraf till kreditinstitutets
konsolideringsgrupp utöver
kreditinstitutet räknas endast
sådana kreditinstitut, finansiella
institut och tjänsteföretag i vilka
kreditinstitutet har sådant
bestämmande inflytande som
avses i 5 § 2 mom. 1 punkten eller
till vilka det står i ett sådant
förhållande som avses i samma
moments 2 eller 3 punkten.
Ett företag som hör till
kreditinstitutets konsolideringsgrupp
får ensamt eller tillsammans med
andra till konsolideringsgruppen
hörande företag, i sådana i 1 mom.
avsedda företags aktier, andelar
eller kapitallån i vilka de till
konsolideringsgruppen hörande
företagen tillsammans har ett
kvalificerat innehav, investera högst
ett i 1 och 2 mom. angivet belopp av
kreditinstitutets konsoliderade
kapitalbas.
22 §
Begränsning som gäller innehav av fastigheter
samt aktier och andelar i
fastighetssammanslutningar
Med avvikelse från 5 § skall vid
tillämpningen av denna paragraf
till kreditinstitutets
konsolideringsgrupp utöver
kreditinstitutet räknas endast
sådana kreditinstitut, finansiella
institut och tjänsteföretag i vilka
kreditinstitutet har sådant
bestämmande inflytande som
avses i 5 § 2 mom. 1 punkten
eller till vilka det står i ett sådant
förhållande som avses i 2 eller 3
punkten i samma moment.
Kreditinstitutets i 1 mom. angivna
konsoliderade balansräkning skall
upprättas genom sammanställning
av dessa företags balansräkningar,
enligt vad som i bokföringslagen
och i 39 § bestäms om
koncernbokslut.
Kreditinstitutets i 1 mom. angivna
konsoliderade balansräkning skall
upprättas genom sammanställning av
de företags balansräkningar som
hör till konsolideringsgruppen, enligt
vad som i bokföringslagen och i 39 §
bestäms om koncernbokslut.
42 §
Tillämpning av bestämmelserna om revision och
revisorer
Vad som i denna paragraf bestäms
om kreditinstituts revision och
revisorer tillämpas på motsvarande
sätt på holdingsammanslutningars
revision och revisorer.
43 §
Revisorernas behörighet
Till revisor för ett kreditinstitut får
väljas endast en sådan godkänd
revisor som avses i 2 § 2 punkten
revisionslagen. Minst en revisor
skall uppfylla kraven i 4 §
revisionslagen eller vara en sådan
revisionssammanslutning som avses
i 5 § revisionslagen.
43 §
Revisorernas behörighet
Till revisor för ett kreditinstitut och
en holdingsammanslutning får
väljas endast en sådan godkänd
revisor som avses i 2 § 2 punkten
revisionslagen. Minst en revisor
skall uppfylla kraven i 4 §
revisionslagen eller vara en sådan
revisionssammanslutning som avses
i 5 § revisionslagen.
68 §
Generalklausul om riskkontroll
Finansinspektionen meddelar
närmare föreskrifter om de krav
som ställs på de i 1 mom. avsedda
riskkontrollsystemen och på den
övriga interna kontrollen.
Finansinspektionen utfärdar
närmare föreskrifter om hur
riskkontrollen och den interna
kontrollen skall ordnas samt om
kraven på en tillförlitlig
förvaltning.
71 a §
Anmälan om interna
affärstransaktioner
En konsolideringsgrupps
moderföretag skall till
Finansinspektionen anmäla sådana
affärstransaktioner för ett företag
inom konsolideringsgruppen där
motparten är
1) ett företag som inte hör till
konsolideringsgruppen men som hör
till samma koncern som
kreditinstitutet eller som är ett i
bokföringslagen avsett
ägarintresseföretag för
kreditinstitutet eller för ett företag
som hör till samma koncern som
kreditinstitutet,
2) en sådan i lagen om
pensionsstiftelser (1774/1995)
avsedd pensionsstiftelse som
grundats av ett arbetsgivarföretag
som hör till konsolideringsgruppen
och vars verksamhetskrets omfattar
personer som är anställda hos
arbetsgivarföretaget, eller
3) en i lagen om försäkringskassor
(1164/1992) avsedd pensionskassa
vars verksamhetskrets kan omfatta
personer som är anställda hos ett
arbetsgivarföretag som hör till
konsolideringsgruppen.
Den anmälan som avses i 1 mom.
skall göras åtminstone en gång i
kvartalet beträffande sådana
affärstransaktioner vilkas värde
eller, om flera affärstransaktioner
av samma typ har gjorts under den
tidsperiod som avses i detta moment,
deras sammanlagda värde
överstiger en miljon euro, om inte
Finansinspektionen godkänner en
högre gräns.
Finansinspektionen meddelar
närmare bestämmelser om anmälan
av affärstransaktioner som avses i
denna paragraf.
9 kap.
Kreditinstitutets soliditet
75 §
Avdragsposter
Vid beräkningen av de avdrag som
avses i 2 mom. 13 punkterna skall
med aktier, andelar och kapitallån
jämställas sådana fordringar på
företaget vilka är efterställda
gäldenärens övriga skulder. Vid
beräkningen av avdrag enligt 2
mom. 1 punkten anses
kreditinstitutets innehav omfatta
också av sådana finansiella institut
och tjänsteföretag som avses i 21 §
5 mom. ägda aktier, andelar,
kapitallån och därmed jämförbara
fordringar, räknade enligt det sätt
som avses i det nämnda momentet.
Vid beräkningen av sådana avdrag
som avses ovan i detta moment
beaktas inte investeringar i
sammanslutningar inom samma
konsolideringsgrupp som
kreditinstitutet.
Med finansinspektionens tillstånd får
ett avdrag enligt 2 mom. lämnas
ogjort då en investering som avses i
2 mom. är nödvändig i samband
med saneringen av ett annat
kreditinstituts eller finansiellt instituts
eller en
försäkringsanstaltsaffärsverksamhet
eller då det finansiella institutets
huvudsakliga verksamhet går ut på
att äga aktier eller andelar i andra
företag än kreditinstitut eller
finansiella institut och det finansiella
institutet inte hör till något annat
kreditinstituts eller
värdepappersföretags
konsolideringsgrupp.
I stället för avdrag enligt 2 mom.
3 punkten från det sammanlagda
beloppet av den primära och
supplementära kapitalbasen kan
från minimibeloppet av en
försäkringsanstalts
verksamhetskapital beräknat i
enlighet med lagen om
försäkringsbolag eller
motsvarande utländska lag
avdras en andel som motsvarar
kreditinstitutets innehav i
försäkringsanstalten.
Vid beräkningen av de avdrag som
avses i 2 mom. 13 punkterna
skall med aktier, andelar och
kapitallån jämställas sådana
fordringar på företaget vilka är
efterställda gäldenärens övriga
skulder. Vid beräkningen av avdrag
enligt 2 mom. 1 punkten anses
kreditinstitutets innehav omfatta
också av sådana finansiella institut
och tjänsteföretag som avses i 21 §
5 mom. ägda aktier, andelar,
kapitallån och därmed jämförbara
fordringar, räknade enligt det sätt
som avses i det nämnda momentet.
Vid beräkningen av avdrag
enligt 2 mom. 1 och 3 punkten
och 3 mom. anses kreditinstitutets
innehav omfatta också aktier,
andelar, kapitallån och därmed
jämförbara fordringar som avses
i denna paragraf och som ägs av
en
försäkringsholdingsammanslutni
ng och ett finans- och
försäkringskonglomerats
holdingsammanslutning som är
kreditinstitutets dotter- eller
intresseföretag, i samma
proportion som kreditinstitutet
äger en sådan
holdingsammanslutnings aktier
eller andelar. Vid beräkningen av
sådana avdrag som avses ovan i
detta moment beaktas inte
investeringar i företag inom samma
konsolideringsgrupp som
kreditinstitutet.
Med Finansinspektionens tillstånd
får ett avdrag enligt 2 eller 3 mom.
lämnas ogjort då en investering som
avses i 2 eller 3 mom. är nödvändig
i samband med saneringen av ett
annat kreditinstituts eller finansiellt
instituts eller en försäkringsanstalts
affärsverksamhet eller då det
finansiella institutets huvudsakliga
verksamhet går ut på att äga aktier
eller andelar i andra företag än
kreditinstitut eller finansiella institut
och det finansiella institutet inte hör
till något annat kreditinstituts eller
värdepappersföretags
konsolideringsgrupp.
76 §
Riskgruppering av tillgångarna
Ett kreditinstituts tillgångar skall vid beräkningen av
det i 72 § avsedda relationstalet grupperas som
följer:
I gruppen
8) sådana i 75 § 14 mom.
avsedda poster som har avdragits
från kreditinstitutets kapitalbas.
94 §
Tystnadsplikt
Den som i egenskap av medlem
eller suppleant i ett organ inom ett
kreditinstitut, inom ett till samma
konsolideringsgrupp som detta
hörande företag eller inom en
kreditinstitutssammanslutning eller i
egenskap av anställd hos dessa eller
vid utförande av någon uppgift på
uppdrag av dem har fått kännedom
om den ekonomiska situationen hos
någon av kreditinstitutets kunder
eller hos kunder till kreditinstitutets
konsolideringsgrupp tillhörande
finansiella institut eller hos någon
annan person med anknytning till
kreditinstitutets verksamhet eller om
någons personliga förhållanden eller
om en affärs- eller yrkeshemlighet,
är skyldig att hemlighålla saken, om
inte den för vilken tystnadsplikten
har stadgats ger sitt samtycke till att
saken röjs. Uppgifter som skall
hållas hemliga får inte heller lämnas
till bolagsstämma, principalmöte,
andelslagsstämma eller fullmäktige
eller till en hypoteksförenings
stämma eller till aktieinnehavare
eller medlemmar som deltar i
stämman eller mötet.
Kreditinstitut och till samma
konsolideringsgrupp som dessa
hörande företag har rätt att lämna
upplysningar som avses i 1 mom. till
en sammanslutning som hör till
samma koncern eller
konsolideringsgrupp, om
medlemmarna i dess
förvaltningsorgan eller dess
anställda har tystnadsplikt enligt 1
mom. eller motsvarande
tystnadsplikt
94 §
Tystnadsplikt
Den som i egenskap av medlem
eller suppleant i ett organ inom ett
kreditinstitut eller inom ett till samma
konsolideringsgrupp som detta
hörande företag, inom en
kreditinstitutssammanslutning eller
inom kreditinstitutets ombud eller
inom något annat företag som
agerar för kreditinstitutets
räkning eller i egenskap av anställd
hos dessa eller vid utförande av
någon uppgift på uppdrag av dem
har fått kännedom om den
ekonomiska situationen hos någon
av kreditinstitutets kunder eller hos
kunder till företag som tillhör
samma konsolideringsgrupp eller
samma konglomerat enligt lagen
om tillsyn över finans- och
försäkringskonglomerat som
kreditinstitutet eller hos någon
annan person med anknytning till
kreditinstitutets verksamhet eller om
någons personliga förhållanden eller
om en affärs- eller yrkeshemlighet,
är skyldig att hemlighålla saken, om
inte den till vars förmån
tystnadsplikten har bestämts ger sitt
samtycke till att saken röjs.
Uppgifter som skall hållas hemliga
får inte heller lämnas till
bolagsstämma, principalmöte,
andelslagsstämma eller fullmäktige
eller till en hypoteksförenings
stämma eller till aktieinnehavare
eller medlemmar som deltar i
stämman eller mötet.
Ett kreditinstitut och ett företag
som hör till kreditinstitutets
konsolideringsgrupp har rätt att
lämna upplysningar som avses i 1
mom. till en sammanslutning som
hör till samma koncern, samma
konsolideringsgrupp eller samma i
lagen om tillsyn över finans- och
försäkringskonglomerat avsedda
konglomerat för kundbetjäning
och annan skötsel av
kundförhållanden,
marknadsföring samt koncernens,
konsolideringsgruppens eller
konglomeratets riskkontroll. Vad
som i detta moment bestäms om
utlämnande av uppgifter gäller
inte utlämnande av känsliga
uppgifter enligt 11 §
personuppgiftslagen och inte
sådana uppgifter som baserar sig
på registreringen av
betalningsuppgifter mellan en
kund och ett företag som inte hör
till konglomeratet.
Utöver vad som bestäms i 3 mom.
kan ett kreditinstitut och ett
företag som hör till
kreditinstitutets
konsolideringsgrupp lämna ut
uppgifter i sitt kundregister som
är nödvändiga för
marknadsföring samt
kundbetjäning och annan skötsel
av kundförhållanden till en
sammanslutning som hör till
samma ekonomiska
sammanslutning som
kreditinstitutet, om den som tar
emot uppgifterna berörs av
tystnadsplikt enligt denna lag
eller motsvarande tystnadsplikt.
Vad som i detta moment bestäms
om utlämnande av uppgifter
gäller inte utlämnande av
känsliga uppgifter enligt 11 §
personuppgiftslagen.
Kreditinstitutet har utan hinder av
vad bestäms ovan i denna
paragraf rätt att lämna sådana
upplysningar till en i 1 mom.
avsedd
kreditinstitutssammanslutning,
vars medlem kreditinstitutet är,
som är behövliga för
sammanslutningens verksamhet.
Vad som stadgas i 1 mom. och
detta moment, tillämpas på
motsvarande sätt på
andelsbankernas och
sparbankernas centrala
finansiella institut.
3.
Lag
om ändring av lagen om finansinspektionen
I enlighet med riksdagens beslut
ändras i lagen den 11 juni 1993 om finansinspektionen 503/1993 11 § 4
mom. 1 punkten och 19 § 1 och 2 mom., av dessa lagrum 11 § 4 mom.
sådant det lyder i lag 388/2000, 19 § 1 mom. sådant det lyder i lag 639/1999
och 19 § 2 mom. sådant det lyder i lag 798/2000, samt
fogas till 2 § en ny 22 punkt och ett nytt 2 mom., till 11 § ett nytt 7 mom., till
lagen en ny 11 b § och till 19 § ett nytt 3 mom., av dessa lagrum 2 § sådan
den lyder delvis ändrad i lag 572/1996, 1077/1996, 349/1997, 521/1998,
50/1999 och 972/1999 och 11 § sådan den lyder delvis ändrad i lag
1349/1997, 388/2000 och 798/2000, som följer:
Gällande lydelse
Föreslagen lydelse
2 §
Tillsynsobjekt
Med tillsynsobjekt avses i denna lag
22) ett konglomerats
holdingsammanslutning enligt lagen
om tillsyn över finans- och
försäkringskonglomerat, om
Finansinspektionen är i nämnda lag
avsedd koordinerande
tillsynsmyndighet för konglomeratet.
Denna lag skall tillämpas också på
tillsynsobjekt i likvidation.
11 §
Granskningsrätt och rätt att få uppgifter
Vad som ovan i 13 mom.
bestäms om tillsynsobjekt skall
tillämpas också på
1) företag som i förhållande till
tillsynsobjektet är ett sådant
moderföretag, dotterföretag eller
intresseföretag som avses i
bokföringslagen (1336/1997)
Vad som ovan i 13 mom. bestäms
om tillsynsobjekt skall tillämpas
också på
1) företag som i förhållande till
tillsynsobjektet är ett sådant
moderföretag, dotterföretag eller
intresseföretag som avses i
bokföringslagen (1336/1997) eller
dotterföretag till tillsynsobjektets
moderföretag,
Finansinspektionen kan vid
granskningen anlita utomstående
revisorer eller andra sakkunniga
11 b §
Granskningsrätt och rätt att få
uppgifter beträffande ett finskt
företag inom en utländsk
konsolideringsgrupp
Utöver vad som bestäms i 11 § har
Finansinspektionen rätt att utföra
granskning i ett sådant företag i
Finland som hör till ett sådant
utländskt kreditinstituts eller
värdepappersföretags
konsolideringsgrupp vars hemstat
hör till Europeiska ekonomiska
samarbetsområdet och i
dotterföretag i Finland till ett sådant
företags moderföretag, om den
myndighet som övervakar den
finansiella verksamheten i berörda
stat inom Europeiska ekonomiska
samarbetsområdet har befogenheter
att granska ett sådant företag och
myndigheten begär granskning för
utövande av gruppbaserad tillsyn.
Om en myndighet som övervakar
den finansiella verksamheten i en
annan stat som hör till Europeiska
ekonomiska samarbetsområdet har
behov av att i Finland granska
uppgifter som är väsentliga för den
gruppbaserade tillsynen och som
gäller ett företag enligt 1 mom.,
skall den av Finansinspektionen
begära att granskningen utförs.
Finansinspektionen skall uppfylla
begäran genom att antingen utföra
granskningen själv eller låta den
myndighet som framställt begäran
delta i granskningen.
19 §
Rätt att lämna uppgifter
Utan hinder av bestämmelserna om
sekretess i lagen om offentlighet i
myndigheternas verksamhet
(621/1999) har finansinspektionen
rätt att lämna ut uppgifter om en
enskilds eller en sammanslutnings
ekonomiska ställning eller affärs-
eller yrkeshemlighet eller omen
enskilds personliga förhållanden till
en annan myndighet som övervakar
finansmarknaden eller svarar för
dess funktion eller till en sådan
sammanslutning som i det egna
landet med stöd av lag sköter
uppgifter som motsvarar dem som
finansinspektionen har, samt till
statens säkerhetsfond för utförande
av deras uppgifter samt till
förundersöknings- och
åklagarmyndigheterna för utredning
avbrott. Dessutom har
finansinspektionen rätt att till
myndigheter som svarar för tillsynen
över organ som har befattning med
ett tillsynsobjekts likvidations- eller
konkursförfarande lämna ut
uppgifter som har anknytning till
tillsynsobjektets likvidations- eller
konkursförfarande och att till
myndigheter som svarar för tillsynen
över tillsynsobjektets revisor lämna
ut uppgifter som har anknytning till
tillsynen över tillsynsobjektets
revisor.
Visar det sig att en och samma
gäldenär har lämnat betydande
förbindelser till eller har betydande
förpliktelser mot olika tillsynsobjekt,
eller finns det skäl att misstänka att
en kunds verksamhet orsakar
tillsynsobjekten skada, har
finansinspektionen rätt att
underrätta dem om detta. Dessutom
har finansinspektionen utan hinder
av 18 § rätt att lämna uppgifter om
ett tillsynsobjekt till en sådan
clearingorganisation som avses i
värdepappersmarknadslagen och till
ett sådant optionsföretag som avses
i lagen om handel med
standardiserade optioner och
terminer, om uppgifterna behövs för
att trygga tillförlitligheten i
clearingorganisationens verksamhet
eller avvecklingen av
optionsföretagets
optionstransaktioner. Sådan rätt att
lämna uppgifter som avses i detta
moment föreligger emellertid inte
utan samtycke av den mot
finansinspektionen svarande
utländska behöriga myndighet
som uppgifterna härstammar
från.
19 §
Rätt att lämna uppgifter
Utan hinder av bestämmelserna om
sekretess i lagen om offentlighet i
myndigheternas verksamhet
(621/1999) har Finansinspektionen
rätt att lämna ut uppgifter om en
enskilds eller en sammanslutnings
ekonomiska ställning eller affärs
eller yrkeshemlighet eller om en
enskilds personliga förhållanden till
Försäkringsinspektionen eller en
annan myndighet som övervakar
finansmarknaden eller svarar för
dess funktion eller till en sådan
sammanslutning som i det egna
landet med stöd av lag sköter
uppgifter som motsvarar dem som
Finansinspektionen har, samt till
Statens säkerhetsfond för utförande
av deras uppgifter samt till
förundersöknings och
åklagarmyndigheterna för utredning
av brott. Dessutom har
Finansinspektionen rätt att till
myndigheter som svarar för tillsynen
över organ som har befattning med
ett tillsynsobjekts likvidations eller
konkursförfarande lämna ut
uppgifter som har anknytning till
tillsynsobjektets likvidations eller
konkursförfarande och att till
myndigheter som svarar för tillsynen
över tillsynsobjektets revisor lämna
ut uppgifter som har anknytning till
tillsynen över tillsynsobjektets
revisor.
Visar det sig att en och samma
gäldenär har lämnat betydande
förbindelser till eller har betydande
förpliktelser mot olika tillsynsobjekt,
eller finns det skäl att misstänka att
en kunds verksamhet orsakar
tillsynsobjekten skada, har
Finansinspektionen rätt att
underrätta dem om detta. Dessutom
har Finansinspektionen rätt att
lämna uppgifter om ett tillsynsobjekt
till en sådan clearingorganisation
som avses i
värdepappersmarknadslagen och till
ett sådant optionsföretag som avses
i lagen om handel med
standardiserade optioner och
terminer, om uppgifterna behövs för
att trygga tillförlitligheten i
clearingorganisationens verksamhet
eller avvecklingen av
optionsföretagets
optionstransaktioner.
Finansinspektionen får inte
lämna sekretessbelagda uppgifter
som erhållits från
tillsynsmyndigheter i andra stater
inom Europeiska ekonomiska
samarbetsområdet eller vid
granskning i en annan stat som
tillhör Europeiska ekonomiska
samarbetsområdet vidare, om inte
den tillsynsmyndighet som lämnat
uppgiften eller den behöriga
tillsynsmyndigheten i det land där
granskningen har utförts har gett
sitt uttryckliga samtycke. Dessa
uppgifter får användas endast
för skötseln av uppgifter enligt
denna lag eller för de ändamål
som samtycket gäller.
4.
Lag
om ändring av lagen om placeringsfonder
I enlighet med riksdagens beslut
fogas till lagen den 29 januari 1999 om placeringsfonder 48/1999 en ny 133
a § som följer:
Gällande lydelse
Föreslagen lydelse
133 a §
Utan hinder av vad som bestäms i
133 § har fondbolag rätt att lämna
upplysningar som avses i 133 § till
en sammanslutning som hör till
samma koncern, samma
konsolideringsgrupp eller samma i
lagen om tillsyn över finans- och
försäkringskonglomerat ( / ) avsedda
finans- och försäkringskonglomerat
för kundbetjäning och annan skötsel
av kundförhållanden,
marknadsföring samt koncernens,
konsolideringsgruppens eller finans-
och försäkringskonglomeratets
riskkontroll. Vad som bestäms i detta
moment gäller inte utlämnande av
känsliga uppgifter enligt 11 §
personuppgiftslagen.
Utöver vad som bestäms i 1 mom.
kan ett fondbolag lämna ut uppgifter
i sitt kundregister som är
nödvändiga för marknadsföring
samt kundbetjäning och annan
skötsel av kundförhållanden till ett
företag som hör till samma
ekonomiska sammanslutning som
fondbolaget, om den som tar emot
uppgifterna berörs av tystnadsplikt
enligt denna lag eller motsvarande
tystnadsplikt. Vad som bestäms i
detta moment gäller inte utlämnande
av känsliga uppgifter enligt 11 §
personuppgiftslagen.
5.
Lag
om ändring av lagen om värdepappersföretag
I enlighet med riksdagens beslut
ändras i lagen den 26 juli 1996 om värdepappersföretag 579/1996 9 § 3
mom., 10 § 1 mom., rubriken för 14 § och 14 § 1, 2 och 4 mom., 15 §, 29 §
2 mom., rubriken för 31 § och 31 § 4 mom. och 48 § 1 och 3 mom.,
av dessa lagrum 10 § 1 mom. sådant det lyder i lag 950/1996 samt 29 § 2
mom. och 31 § 4 mom. sådana de lyder i lag 1347/1997, samt
fogas till 6 § nya 5 och 6 mom., varvid nuvarande 5 och 6 mom. blir 7 och 8
mom., till lagen nya 12 a och 12 b §, till 14 § ett nytt 4 mom., varvid
nuvarande 4 mom. i sin ändrade form blir 5 mom. och nuvarande 5 mom.
blir 6 mom., och ett nytt 7 mom., till lagen en ny 15 b §, till 48 § ett nytt 4
mom., varvid nuvarande 4 och 5 mom. blir 5 och 6 mom., samt till lagen en
ny 56 c §,
av dessa lagrum 6 § sådan den lyder i nämnda lag 1347/1997, 14 § sådan
den lyder delvis ändrad i lag 106/1999 och 48 § sådan den lyder delvis
ändrad i lag 583/1997 och 518/1998, som följer:
Gällande lydelse
Föreslagen lydelse
6 §
Konsolideringsgrupp
Utöver vad som bestäms ovan
betraktas vid tillämpningen av 29
och 31 § i denna lag som en
konsolideringsgrupps moderföretag
och ett finansiellt institut, om inte
Finansinspektionen beslutar något
annat i ett enskilt fall, ett
konglomerats
holdingsammanslutning enligt lagen
om tillsyn över finans- och
försäkringskonglomerat ( / ) när
företagen i finansbranschen står för
en andel i konglomeratet som
beräknad i enlighet med 6 § 2 mom.
i nämnda lag är större än den andel
som företagen i
försäkringsbranschen står för och
som en konsolideringsgrupps
dotterföretag fondbolag och
förvaringsinstitut enligt lagen om
placeringsfonder (48/1999) där
konsolideringsgruppens
moderföretag har bestämmande
inflytande enligt 1 mom. 1 punkten.
Efter att ha fått kännedom om att en
holdingsammanslutning hör till en
konsolideringsgrupp skall
Finansinspektionen fatta beslut
härom och utan dröjsmål meddela
det till konsolideringsgruppens
moderföretag.
9 §
Verksamhetstillstånd
I ansökan skall vidare lämnas
uppgifter om aktieägarnas, med
dessa enligt 2 kap. 9 §
värdepappersmarknadslagen
jämförbara personers samt minst
två inom förvaltningen verksamma
personers tillförlitlighet, vandel,
erfarenhet och övriga lämplighet, på
så sätt att det med stöd av den
erhållna utredningen och den
tilltänkta omfattningen av sökandens
affärsverksamhet kan anses
sannolikt att värdepappersföretaget
kommer att skötas med
yrkesskicklighet samt enligt
förnuftiga och trygga
affärsprinciper.
I ansökan skall vidare lämnas
uppgifter om aktieägarnas, med
dessa enligt 2 kap. 9 §
värdepappersmarknadslagen
jämförbara personers samt minst
två inom förvaltningen verksamma
personers tillförlitlighet, vandel,
erfarenhet och övriga lämplighet, på
så sätt att det med stöd av den
erhållna utredningen och den
tilltänkta omfattningen av sökandens
affärsverksamhet kan säkerställas
att värdepappersföretaget kommer
att skötas med yrkesskicklighet
samt enligt sunda och försiktiga
affärsprinciper.
10 §
Beviljande av
verksamhetstillstånd
Verksamhetstillstånd skall beviljas
finländska aktiebolag som har sitt
huvudkontor i Finland, tillförlitlig
förvaltning och tillräckliga
ekonomiska
verksamhetsförutsättningar samt
uppfyller de övriga krav som ställs i
denna lag, om det inte utgående från
den utredning som mottagits kan
anses sannolikt att en effektivt
tillsyn över värdepappersföretaget
hindras av en betydande bindning
mellan värdepappersföretaget och
någon annan juridisk eller fysisk
person eller av lagar, förordningar
eller administrativa bestämmelser i
en stat som inte tillhör Europeiska
ekonomiska samarbetsområdet vilka
tillämpas på en fysisk eller juridisk
person som har en sådan bindning.
Finansinspektionen kan meddela
närmare föreskrifter om de krav
som ställs på en tillförlitlig
förvaltning.
10 §
Beviljande av
verksamhetstillstånd
Verksamhetstillstånd skall beviljas
finländska aktiebolag som har sitt
huvudkontor i Finland, tillförlitlig
förvaltning och tillräckliga
ekonomiska
verksamhetsförutsättningar samt
uppfyller de övriga krav som ställs i
denna lag, om det inte utgående från
den utredning som mottagits kan
anses sannolikt att en effektiv tillsyn
över värdepappersföretaget hindras
av en betydande bindning mellan
värdepappersföretaget och någon
annan juridisk eller fysisk person
eller av lagar, förordningar eller
administrativa bestämmelser i en
stat som inte tillhör Europeiska
ekonomiska samarbetsområdet vilka
tillämpas på en fysisk eller juridisk
person som har en sådan bindning.
12 a §
Skild ledning för
värdepappersföretag och
försäkringsbolag
Verkställande direktören i ett
värdepappersföretag och dennes
suppleant får inte vara
verkställande direktör i ett
försäkringsbolag inom samma
koncern eller samma konglomerat
enligt lagen om tillsyn över finans-
och försäkringskonglomerat som
värdepappersföretaget eller
suppleant för en sådan direktör.
Majoriteten av medlemmarna och
suppleanterna i ett
värdepappersföretags styrelse skall
vara personer som inte är
medlemmar eller suppleanter i ett
sådant försäkringsbolags styrelse
som avses i 1 mom. och inte heller
verkställande direktör eller
verkställande direktörens suppleant
i ett sådant försäkringsbolag, om
inte Finansinspektionen beviljar
undantag från detta.
12 b §
Värdepappersföretags och
holdingsamman-slutningars ledning
Ett värdepappersföretags styrelse
och verkställande direktör skall leda
värdepappersföretaget med
yrkesskicklighet samt enligt sunda
och försiktiga affärsprinciper.
Styrelsemedlemmarna och
verkställande direktören skall
dessutom vara väl ansedda och de
skall ha sådan allmän kännedom om
värdepappersverksamhet som kan
anses vara behövlig med beaktande
av arten och omfattningen av
värdepappersföretagets verksamhet.
Ett värdepappersföretag skall
omedelbart meddela ändringar i
fråga om sin i detta moment avsedda
förvaltningspersonal till
Finansinspektionen.
Vad som bestäms i 1 mom. tillämpas
på motsvarande sätt på
holdingsammanslut-ningar.
14 §
Anmälan om förvärv av aktier
och andelar
Om någon har för avsikt att direkt
eller indirekt förvärva en andel i
ett värdepappersföretag eller en
holdingsammanslutning vilken
utgör minst 5 procent av dess
aktie eller andelskapital eller
vilken medför minst 5 procent av
röstetalet för aktierna eller
andelarna, skall
Finansinspektionen på förhand
underrättas om förvärvet.
Om en andel som avses i 1 mom.
ökas så att den uppgår till minst
20, 33 eller 50 procent av aktie
eller andelskapitalet eller medför
åtminstone lika stor rösträtt eller
så att värdepappersföretaget
eller holdingsammanslutningen
blir ett dotterföretag, skall
Finansinspektionen också
underrättas om förvärvet.
En anmälan enligt 1 och 2 mom.
skall också göras när innehavet
sjunker under de andelar som
anges i 1 och 2 mom.
Värdepappersföretaget och
holdingsammanslutningen skall
minst en gång om året underrätta
Finansinspektionen om de i 1 och 2
mom. angivna andelarnas ägare
och hur stort innehavet är samt
omedelbart anmäla sådana
förändringar i innehavet av andelar
som kommit till dess kännedom.
Anmälan enligt denna paragraf
behöver inte göras, om innehavet
i värdepappersföretaget eller
holdingsammanslutningen
förvärvas indirekt genom förvärv
av aktier eller andelar i ett
konglomerats
holdingsammanslutning enligt
lagen om tillsyn över finans- och
försäkringskonglomerat och
anmälan om förvärvet av en
sådan holdingsammanslutning
har gjorts till
Försäkringsinspektionen.
14 §
Underrättelse om röstetal och
inflytande
Om någon har för avsikt att ensam
eller tillsammans med en aktieägare
som avses i 2 kap. 9§ 1 och 2 mom.
värdepappersmarknadslagen eller
med en person som kan jämställas
med en aktieägare, i ett
värdepappersföretag förvärva en
andel som utgör minst en tjugondedel
av aktiekapitalet eller rösträtten i
värdepappersföretaget, skall
finansinspektionen i god tid på
förhand underrättas om förvärvet.
Om avsikten är att utöka den andel
som avses i 1 mom. så att den
uppnår eller överskrider en tiondedel,
en femtedel, en tredjedel eller
hälften av aktiekapitalet eller
rösträtten i värdepappersföretaget,
skall finansinspektionen på förhand
underrättas också om detta förvärv.
Motsvarande underrättelseskyldighet
gäller när den andel som avses i 1
mom. underskrider de nämnda
gränserna.
Värdepappersföretaget skall minst
en gång om året underrätta
finansinspektionen om de i 1 och 2
mom. angivna andelarnas ägare, om
personer som enligt 1 mom. kan
jämställas med andelsägare samt om
dessas andel av aktiekapitalet och
rösträtten i värdepappersföretaget,
ifall värdepappersföretaget känner
till vilka de är.
Värdepappersföretaget skall
omedelbart underrätta
finansinspektionen om såda-na
förändringar i innehavet av andelar
som har kommit till dess kännedom.
15 §
Myndigheternas rätt att motsätta
sig förvärv
Finansinspektionen kan om tre
månader från att ha mottagit en
underrättelse enligt 14 § förbjuda
förvärvet av en andel, om det med
hänsyn till erhållen utredning om
ägarnas tillförlitlighet och
lämplighet eller annars är sannolikt
att innehavet av andelen skulle
äventyra värdepappersföretagets
eller dess konsolideringsgrupps
affärsverksamhet enligt
försiktiga och sunda
affärsprinciper.
Om förvärv av en andel inte anmäls
eller om andelen har förvärvats
trots Finansinspektionens förbud
eller om Finansinspektionen efter
förvärvet av andelen upptäcker
att innehavet äventyrar
värdepappersföretagets eller
dess konsolideringsgrupps
verksamhet enligt försiktiga och
sunda affärsprinciper, kan
Finansinspektionen förbjuda
införande av aktie eller
andelsförvärvet i aktieboken och
aktieägarförteckningen eller
medlemsförteckningen.
Om ett förvärv leder till att ett
värdepappersföretag blir
dotterföretag till ett kreditinstitut,
värdepappersföretag eller
försäkringsbolag med
verksamhetstillstånd i en annan
stat som hör till Europeiska
ekonomiska samarbetsområdet
eller dotterföretag till ett sådant
kreditinstituts,
värdepappersföretags eller
försäkringsbolags moderföretag,
skall Finansinspektionen
inhämta den statens motsvarande
tillsynsmyndighets utlåtande om
förvärvet. På samma sätt skall
förfaras om bestämmanderätten i
värdepappersföretaget övergår
till samma fysiska eller juridiska
personer som i det kreditinstitut,
värdepappersföretag eller
försäkringsbolag som avses
ovan.
15 §
Myndigheternas rätt att motsätta
sig förvärv
Finansinspektionen har inom tre
månader från att ha mottagit
underrättelse enligt 14§ rätt att
motsätta sig förvärvet av en andel,
om det med hänsyn till erhållen
utredning om ägarnas tillförlitlighet,
vandel, erfarenhet och övriga
lämplighet eller annars är sannolikt
att innehavet av andelen skulle
äventyra värdepappersföretagets
möjligheter att verka enligt förnuftiga
och trygga affärsprinciper.
Om förvärv av en andel inte anmäls
eller om en andel har förvärvats
trots att finansinspektionen har
motsatt sig förvärvet, kan
finansinspektionen förbjuda
införande av aktieförvärvet i
aktieboken eller
aktieägarförteckningen.
15 b §
Förvärv av bestämmande inflytande i
ett företag utanför Europeiska
ekonomiska samarbetsområdet
Ett värdepappersföretag eller ett
företag inom dess
konsolideringsgrupp, får inte
förvärva i 1 kap. 5 och 6 §
bokföringslagen avsett bestämmande
inflytande i ett kreditinstitut,
värdepappersföretag eller
försäkringsbolag med hemort i en
stat som inte hör till Europeiska
ekonomiska samarbetsområdet, om
inte värdepappersföretaget eller
företaget inom dess
konsolideringsgrupp har anmält
detta till Finansinspektionen på
förhand eller om Finansinspektionen
efter att ha fått anmälan har
förbjudit förvärvet inom den tid som
anges i 2 mom.
Finansinspektionen kan om tre
månader från att ha mottagit en
anmälan enligt 1 mom. förbjuda ett
förvärv som avses i 1 mom., om de
lagar, förordningar eller
administrativa bestämmelser som
skall tillämpas på det företag som är
föremål för förvärvet väsentligt
försvårar en effektiv tillsyn över
värdepappersföretaget eller dess
konsolideringsgrupp.
Anmälan enligt denna paragraf
behöver inte göras, om ett företag
som avses i 1 mom. hör till ett
konglomerat enligt lagen om tillsyn
över finans- och
försäkringskonglomerat och
motsvarande anmälan har gjorts till
Försäkringsinspektionen.
29 §
Generalklausul om riskkontroll
Finansinspektionen meddelar
närmare föreskrifter om de krav
som ställs på de i 1 mom. avsedda
riskkontrollsystem och på den
interna kontrollen.
Finansinspektionen utfärdar
närmare föreskrifter om hur
riskkontrollen och den interna
kontrollen skall ordnas samt om
kraven på en tillförlitlig
förvaltning.
31 §
Minsta kapitalbas
På värdepappersföretags stora
kundrisker och konsoliderade stora
kundrisker tillämpas 6971 §
kreditinstitutslagen.
31 §
Minsta kapitalbas och anmälan
om interna affärstransaktioner
På värdepappersföretags stora
kundrisker och konsoliderade stora
kundrisker samt på interna
affärstransaktioner med koncern
och ägarintresseföretag som inte
hör till värdepappersföretagets
konsolideringsgrupp tillämpas
vad som bestäms i 6971 och 71 a
§ kreditinstitutslagen.
48 §
Tystnadsplikt
Den som i egenskap av medlem
eller suppleant i ett organ inom ett
värdepappersföretag, dess
holdingsammanslutning, ett
finansiellt institut som hör till
värdepappersföretagets
konsolideringsgrupp eller en
sammanslutning av
värdepappersföretag eller som
anställd hos dessa eller vid
utförande av någon uppgift på
uppdrag av dem har fått kännedom
om någon av
värdepappersföretagets kunders
eller en annan persons ekonomiska
situation eller någons personliga
förhållanden eller om en affärs-
eller yrkeshemlighet, är skyldig att
hemlighålla saken om inte den till
vars förmån tystnadsplikten har
stadgats ger sitt samtycke till att
saken röjs. Uppgifter som skall
hållas hemliga får inte heller lämnas
till värdepappersföretagets
bolagsstämma eller till aktieägare
som deltar i stämman.
Ett värdepappersföretag, dess
holdingsammanslutning och ett
finansiellt institut som hör till
värdepappersföretagets
konsolideringsgrupp har rätt att
lämna upplysningar som avses i 1
mom. till en sammanslutning, som
hör till samma koncern, om sådan
tystnadsplikt som avses i 1 mom.
eller mot-svarande tystnadsplikt
gäller för medlemmarna ((i)) dess
förvaltningsorgan eller dess
anställda och om informationen
behövs för den mottagande
sammanslutningens riskkontroll.
48 §
Tystnadsplikt
Den som i egenskap av medlem eller
suppleant i ett organ inom ett
värdepappersföretag eller inom ett
till samma konsolideringsgrupp
som detta hörande företag, inom
en sammanslutning av
värdepappersföretag eller inom
värdepappersföretagets ombud
eller inom något annat företag
som agerar för
värdepappersföretagets räkning
eller i egenskap av anställd hos
dessa eller vid utförande av någon
uppgift på uppdrag av dem har fått
kännedom om den ekonomiska
situationen hos någon av
värdepappersföretagets kunder eller
hos kunder till företag som tillhör
samma konsolideringsgrupp eller
samma konglomerat enligt lagen
om tillsyn över finans- och
försäkringskonglomerat som
värdepappersföretaget eller hos
någon annan person med
anknytning till
värdepappersföretagets
verksamhet eller om någons
personliga förhållanden eller om en
affärs eller yrkeshemlighet, är
skyldig att hemlighålla saken, om inte
den till vars förmån tystnadsplikten
har bestämts ger sitt samtycke till att
saken röjs. Uppgifter som skall
hållas hemliga får inte heller lämnas
till värdepappersföretagets
bolagsstämma eller till aktieägare
som deltar i stämman.
Ett värdepappersföretag och ett
företag som hör till
värdepappersföretagets
konsolideringsgrupp har rätt att
lämna upplysningar som avses i 1
mom. till en sammanslutning som hör
till samma koncern, samma
konsolideringsgrupp samt samma
i lagen om tillsyn över finans- och
försäkringskonglomerat avsedda
finans- och
försäkringskonglomerat för
kundbetjäning och annan skötsel
av kundförhållanden,
marknadsföring samt koncernens,
konsolideringsgruppens eller
finans- och
försäkringskonglomeratets
riskkontroll. Vad som i detta
moment bestäms om utlämnande
av uppgifter gäller inte
utlämnandet av känsliga uppgifter
enligt 11 § personuppgiftslagen.
Utöver vad som bestäms i 3 mom.
kan ett värdepappersföretag och
ett företag som hör till
värdepappersföretagets
konsolideringsgrupp lämna ut
uppgifter i sitt kundregister som
är nödvändiga för
marknadsföring samt
kundbetjäning och annan skötsel
av kundförhållanden till ett
sådant företag som hör till samma
ekonomiska sammanslutning som
värdepappersföretaget, om den
som tar emot uppgifterna berörs
av tystnadsplikt enligt denna lag
eller motsvarande tystnadsplikt.
Vad som bestäms i detta moment
gäller inte utlämnande av
känsliga uppgifter enligt 11 §
personuppgiftslagen.
56 c §
Brott mot bestämmelserna om
förvärv av värdepappersföretags
aktier
Den som uppsåtligen i strid med
förbudet i 15 § 1 mom. eller utan
Finansinspektionens samtycke enligt
15 b § förvärvar aktier eller
andelar skall för brott mot
bestämmelserna om förvärv av
värdepappersföretags aktier dömas
till böter, om inte gärningen är
ringa eller strängare straff
föreskrivs någon annanstans i lag.
Denna lag träder i kraft den
.
6.
Lag
om ändring av lagen om försäkringsbolag
I enlighet med riksdagens beslut
ändras i lagen den 28 december 1979 om försäkringsbolag 1062/1979 1
kap. 5 a och 5 b §, 2 a kap. 17 §, 7 kap. 3 § 2 mom. och 3 a § 1 mom., 10
kap. 1 b och 3 c §, 12 kap. 6 §, 14 b kap. 5 § 1 mom. och 6 § 1 mom. samt
18 kap. 6 § 1 mom. och 6 b § 1 mom. 3, 5 och 6 punkten,
av dessa lagrum 1 kap. 5 b § samt 14 b kap. 5 och 6 § sådana de lyder i lag
949/2000, 2 a kap. 17 § sådan den lyder i lag 389/1995, 7 kap. 3 § 2 mom.
sådant det lyder i lag 752/1993 och 3 a § 1 mom. sådant det lyder i nämnda
lag 611/1997, 10 kap. 1 b § sådan den lyder i nämnda lag 1204/1998 och 3 c
§ sådan den lyder i nämnda lag 949/2000, 12 kap. 6 § sådan den lyder i
nämnda lag 752/1993 samt 1 kap. 5 a §, 18 kap. 6 § 1 mom. och 6 b §
1 mom. 3, 5 och 6 punkten sådana de lyder i lag 989/1999,
fogas till 3 kap. 3 § ett nytt 6 mom. och till 4 § ett nytt 3 mom. samt till
kapitlet en ny 8 § i stället för den 8 § som upphävts genom lag 355/1997, till
7 kap. 3 § nya 3 och 4 mom. i stället för de 3 och 4 mom. som upphävts
genom lag 355/1997, till 10 kap. 11 § ett nytt 5 mom. samt till 18 kap. 6 b § 1
mom. en ny 10 punkt och till 6 b § ett nytt 2 mom., varvid nuvarande
24 mom. blir 35 mom.,
av dessa lagrum 3 kap. 3 § sådan den lyder delvis ändrad i nämnda lagar
389/1995 och 949/2000 och 4 § sådan den lyder i nämnda lag 389/1995, 10
kap. 11 § sådan den lyder ändrad i nämnda lagar 1204/1998 och 949/2000
och 18 kap. 6 b § sådan den lyder i nämnda lag 989/1999, som följer:
Gällande lydelse
Föreslagen lydelse
1 kap.
Allmänna stadganden
5 a §
I denna lag avses med
tjänsteföretag en sammanslutning
som för ett försäkringsbolag
producerar tjänster som hänför sig
till bolagets huvudsakliga
verksamhet.
5 a §
I denna lag avses med
tjänsteföretag en sammanslutning
som för ett försäkringsbolag
producerar tjänster som hänför sig
till bolagets huvudsakliga
verksamhet. Med tjänsteföretag
avses också ett företag som
huvudsakligen producerar
tjänster för ett eller flera
försäkringsbolag genom att äga,
besitta eller förvalta fastigheter.
5 b §
I denna lag avses med
försäkringsholdingsammanslutni
ng ett moderföretag vars
huvudsakliga funktionär att
förvärva och inneha andelar i
dotterföretag som är
försäkringsföretag, utländska
återförsäkringsföretag eller
försäkringsföretag i tredje land och
av vilka minst ett är ett
försäkringsbolag enligt denna lag.
Med företag som nämns i denna
paragraf avses moderföretag,
dotterföretag, försäkringsföretag,
utländskt återförsäkringsföretag
och försäkringsföretag i tredje land
enligt definitionerna i 14 b kap. 1
§.
5 b §
I denna lag avses med
försäkringsholdingsammanslutning
ett moderföretag vars huvudsakliga
funktion är att förvärva och inneha
andelar i dotterföretag som är
försäkringsföretag, utländska
återförsäkringsföretag eller
försäkringsföretag i tredje land och
av vilka minst ett är ett
försäkringsbolag enligt denna lag.
Som
försäkringsholdingsammanslutning
betraktas dock inte ett
konglomerats
holdingsammanslutning som hör
till tillämpningsområdet för lagen
om tillsyn över finans- och
försäkringskonglomerat ( / ). På
en sådan holdingsammanslutning
tillämpas dock, om inte
Försäkringsinspektionen i ett
enskilt fall beslutar något annat,
bestämmelserna om
försäkringsholdingsammanslutning
ar i 14 b kap. 6, 7 och 9 § i denna
lag, om företagen i
försäkringsbranschen står för en
andel i konglomeratet som
beräknad i enlighet med 6 § 2
mom. i nämnda lag är större än
den andel som företagen i
finansbranschen står för. Med
företag som nämns i denna paragraf
avses moderföretag, dotterföretag,
försäkringsföretag, utländskt
återförsäkringsföretag och
försäkringsföretag i tredje land enligt
definitionerna i 14 b kap. 1 §. Innan
ett beslut som avses i detta moment
fattas skall
Försäkringsinspektionen begära
utlåtande av Finansinspektionen.
2 a kap.
Bedrivande av direkt försäkring utomlands
17 §
Om ett utländskt försäkringsbolag
har blivit dotterföretag till ett
försäkringsbolag, skall
försäkringsbolaget underrätta
social- och hälsovårdsministeriet
om detta inom tre månader.
17 §
Om ett utländskt försäkringsföretag
har blivit dotterföretag till ett
försäkringsbolag och
försäkringsbolaget inte har gjort
anmälan om förvärvet enligt 7
kap. 8 § i denna lag eller 10 §
lagen om tillsyn över finans- och
försäkringskonglomerat, skall
försäkringsbolaget underrätta
Försäkringsinspektionen om detta
inom tre månader.
3 kap.
Delägarskap i försäkringsbolag
3 §
Anmälan enligt denna paragraf
behöver inte göras, om innehavet i
försäkringsbolaget förvärvas
indirekt genom förvärv av aktier i
ett konglomerats
holdingsammanslutning enligt lagen
om tillsyn över finans- och
försäkringskonglomerat och
anmälan om förvärvet av en sådan
holdingsammanslutning har gjorts
till den tillsynsmyndighet som avses i
nämnda lag. Om förvärvaren
förutom det indirekta innehavet
enligt denna moment dessutom har
direkt innehav i samma
försäkringsbolag och de
sammanlagda innehaven då leder till
att den lägsta gränsen för anmälan
överskrids eller till en högre
anmälningsgräns, skall anmälan
dock göras i enlighet med denna
paragraf.
4 §
Om ett förvärv leder till att ett
försäkringsbolag blir dotterbolag till
ett kreditinstitut,
värdepappersföretag eller
försäkringsbolag med
verksamhetstillstånd i en annan stat
som hör till Europeiska ekonomiska
samarbetsområdet eller dotterbolag
till ett sådant kreditinstituts,
värdepappersföretags eller
försäkringsbolags moderföretag,
skall Försäkringsinspektionen
inhämta den statens motsvarande
tillsynsmyndighets utlåtande om
förvärvet. På samma sätt skall
förfaras om bestämmanderätten i
försäkringsbolaget övergår till
samma fysiska eller juridiska
personer som i det kreditinstitut,
värdepappersföretag eller
försäkringsbolag som avses ovan.
7 kap.
Bolagets ledning
3 §
Styrelsemedlemmarna och
verkställande direktören skall
vara väl ansedda och de skall
ha sådan allmän kännedom om
försäkringsverksamhet som kan
anses vara behövlig med
beaktande av arten och
omfattningen av
försäkringsbolagets
verksamhet. Den som är
omyndig, försatt i konkurs eller
meddelats näringsförbud får
inte vara medlem av styrelsen
eller förvaltningsrådet eller
verkställande direktör.
Ett försäkringsbolags styrelse och
verkställande direktör skall leda
försäkringsbolaget med
yrkesskicklighet samt enligt sunda
och försiktiga affärsprinciper.
Styrelsemedlemmarna och verkställande
direktören skall dessutom vara väl
ansedda och de skall ha sådan allmän
kännedom om försäkringsverksamhet
som kan anses vara behövlig med
beaktande av arten och omfattningen av
försäkringsbolagets verksamhet. Den
som är omyndig, försatt i konkurs eller
meddelats näringsförbud får inte vara
medlem av styrelsen eller
förvaltningsrådet eller verkställande
direktör.
Ett försäkringsbolag skall omedelbart
meddela ändringar i fråga om sin i 2
mom. avsedda förvaltningspersonal
till Försäkringsinspektionen.
Vad som i 2 och 3 mom. bestäms om
försäkringsbolags
förvaltningspersonal tillämpas på
motsvarande sätt på
försäkringsholdingsammanslutningar.
3 a §
Verkställande direktören för ett
försäkringsbolag och hans
suppleant får inte vara
verkställande direktör för ett
kreditinstitut som hör till samma
koncern som försäkringsbolaget
eller suppleant för en sådan
direktör.
3 a §
Verkställande direktören för ett
försäkringsbolag och hans suppleant
får inte vara verkställande direktör
för ett kreditinstitut eller
värdepappersföretag inom samma
koncern eller samma konglomerat
enligt lagen om tillsyn över finans-
och försäkringskonglomerat som
försäkringsbolaget eller suppleant för
en sådan direktör.
8 §
Ett försäkringsbolag eller en
försäkringsholdingsammanslutning får
inte förvärva i 1 kap. 5 och 6 §
bokföringslagen avsett bestämmande
inflytande i ett kreditinstitut,
värdepappersföretag eller
försäkringsbolag med hemort i en stat
som inte hör till Europeiska
ekonomiska samarbetsområdet, om inte
försäkringsbolaget eller
försäkringsholdingsammanslutningen
har anmält detta till
Försäkringsinspektionen på förhand
eller om Försäkringsinspektionen efter
att ha fått anmälan har förbjudit
förvärvet inom den tid som anges i 2
mom.
Försäkringsinspektionen kan inom tre
månader från att ha mottagit en
anmälan enligt 1 mom. förbjuda ett
förvärv som avses i 1 mom., om de
lagar, förordningar eller
administrativa bestämmelser som skall
tillämpas på det företag som är föremål
för förvärvet väsentligt försvårar en
effektiv tillsyn över försäkringsbolaget.
Anmälan enligt denna paragraf
behöver inte göras, om ett företag som
avses i 1 mom. hör till ett konglomerat
enligt lagen om tillsyn över finans- och
försäkringskonglomerat och
motsvarande anmälan har gjorts till
Finansinspektionen.
10 kap.
Bokslut, koncernbokslut och täckning av ansvarsskuld
1 b §
Bokslut skall upprättas inom fyra
månader efter räkenskapsperiodens
utgång.
1 b §
Bokslut skall upprättas inom tre
månader efter räkenskapsperiodens
utgång.
3 c §
Ett försäkringsbolags styrelse
skall se till att försäkringsbolaget
har tillräcklig intern kontroll och
tillräckliga riskkontrollsystem med
beaktande av arten och
omfattningen av bolagets
verksamhet.
Försäkringsinspektionen utfärdar
närmare föreskrifter om hur den
interna kontrollen och
riskkontrollen skall ordnas.
3 c §
Ett försäkringsbolag och en
försäkringholdingsammanslutning
skall ha tillräcklig intern kontroll och
tillräckliga riskkontrollsystem med
beaktande av arten och omfattningen
av bolagets verksamhet.
Försäkringsinspektionen utfärdar
närmare föreskrifter om hur den
interna kontrollen och riskkontrollen
skall ordnas samt om kraven på en
tillförlitlig förvaltning.
11 §
Om ett kreditinstitut eller
värdepappersföretag hör till ett
försäkringsbolags eller en
försäkringsholdingsammanslutnings
koncern, får koncernbokslutet utan
hinder av detta kapitel upprättas på
det sätt som bestäms i 3 kap. lagen om
tillsyn över finans- och
försäkringskonglomerat, om det är
nödvändigt för att ge en rättvisande
och tillräcklig bild av resultatet av
koncernens verksamhet och av dess
ekonomiska ställning.
12 kap.
Vinstutdelning och annan användning av bolagets tillgångar
6 §
Sådana viktiga eller principiella
beslut som gäller kredit till bolag
som hör till samma koncern som
försäkringsbolaget och
investeringar i sådana skall fattas
av försäkringsbolagets styrelse.
6 §
Sådana viktiga eller principiella beslut
som gäller kredit till bolag som hör till
samma koncern eller samma
konglomerat enligt lagen om
tillsyn över finans- och
försäkringskonglomerat som
försäkringsbolaget och investeringar i
sådana skall fattas av
försäkringsbolagets styrelse.
Vad som i 1 mom. bestäms om
kreditgivning tillämpas på
motsvarande sätt på borgen eller
annan säkerhet som ställs för
betalningen av en kredit som
någon annan beviljat.
14 b kap.
Extra tillsyn över försäkringsgrupper
5 §
För den extra tillsynen över ett
försäkringsbolag enligt 2 § 1 mom. i
detta kapitel skall bolaget utföra en
beräkning av den jämkade solvensen
vilken skall omfatta
försäkringsföretag,
försäkringsholdingsammanslutningar,
försäkringsföretag i tredje land och
utländska återförsäkringsföretag som
är anknutna till försäkringsbolaget.
Vid beräkningen skall dessutom
beaktas andra företag som ingår i en
försäkringsgrupp enligt 2 § 4 mom. på
det sätt som ministeriet närmare
bestämmer genom förordning.
Beräkningen skall tillställas
Försäkringsins-pektionen i samband
med bokslutsuppgifterna på det sätt
som inspektionen närmare
bestämmer.
5 §
För den extra tillsynen över ett
försäkringsbolag enligt 2 § 1 mom. i
detta kapitel skall bolaget utföra en
beräkning av den jämkade solvensen
vilken skall omfatta försäkringsföretag,
försäkringsholdningssammanslutningar,
försäkringsföretag i tredje land,
utländska återförsäkringsföretag samt
kreditinstitut och finansiella institut
enligt kreditinstitutslagen
(1607/1993) och
värdepappersföretag enligt lagen om
värdepappersföretag (579/1996) som
är anknutna till försäkringsbolaget. Vid
beräkningen skall dessutom beaktas
andra företag som ingår i en
försäkringsgrupp enligt 2 § 4 mom. på
det sätt som ministeriet närmare
bestämmer genom förordning.
Beräkningen skall tillställas
Försäkringsinspektionen i samband med
bokslutsuppgifterna på det sätt som
inspektionen närmare bestämmer.
6 §
En finsk
försäkringsholdingsammanslutning
som är moderföretag till ett
försäkringsbolag enligt 2 § 2 mom. i
detta kapitel skall för den extra
tillsynen utföra en beräkning av den
jämkade solvensen vilken skall
omfatta försäkringsföretag,
försäkringsholdingsammanslutningar,
försäkringsföretag i tredje land och
utländska återförsäkringsföretag som
är anknutna till moderföretaget. Vid
beräkningen skall dessutom beaktas
andra företag som ingår i en
försäkringsgrupp enligt 2 § 4 mom. på
det sätt som ministeriet närmare
bestämmer genom förordning. Om ett
försäkringsbolags moderföretag är
något annat företag enligt 2 § 2 mom.
än en finsk
försäkringsholdingsammanslutning,
skall ett försäkringsbolag som ingår i
gruppen utföra beräkningen.
Beräkningen skall tillställas
Försäkringsinspektionen i samband
med bokslutsuppgifterna på det sätt
som inspektionen närmare
bestämmer.
6 §
En finsk
försäkringsholdingsammanslutning
som är moderföretag till ett
försäkringsbolag enligt 2 § 2 mom. i
detta kapitel skall för den extra
tillsynen utföra en beräkning av den
jämkade solvensen vilken skall
omfatta försäkringsföretag,
försäkringsholdingsammanslutningar,
försäkringsföretag i tredje land,
utländska återförsäkringsföretag samt
kreditinstitut och finansiella institut
enligt kreditinstitutslagen och
värdepappersföretag enligt lagen
om värdepappersföretag som är
anknuten till moderföretaget. Vid
beräkningen skall dessutom beaktas
andra företag som ingår i en
försäkringsgrupp enligt 2 § 4 mom. på
det sätt som ministeriet närmare
bestämmer genom förordning. Om ett
försäkringsbolags moderföretag är
något annat företag enligt 2 § 2 mom.
än en finsk
försäkringsholdingsammanslutning,
skall ett försäkringsbolag som ingår i
gruppen utföra beräkningen.
Beräkningen skall tillställas
Försäkringsinspektionen i samband
med bokslutsuppgifterna på et sätt
som inspektionen närmare
bestämmer.
18 kap.
Särskilda stadganden
6 §
Den som i egenskap av anställd hos
ett försäkringsbolag eller dess
tjänsteföretag eller som i egenskap
av medlem eller suppleant i dessas
organ eller som vid utförande av
någon uppgift på uppdrag av
försäkringsbolaget eller som i
egenskap av anställd hos eller
medlem av en nämnd inom
försäkringsbranschen eller ett
motsvarande organ eller som i
egenskap av sakkunnig på grundval
av ett uppdrag eller som med stöd
av 6 a eller 6 b § har fått veta
något om försäkringsbolagets, dess
kunds eller någon annans
ekonomiska ställning eller
hälsotillstånd eller något som berör
andra personliga förhållanden eller
en affärs- eller yrkeshemlighet får
inte röja detta för utomstående, om
inte den till vars förmån
tystnadsplikten gäller ger sitt
samtycke till att uppgifterna röjs
eller om inte något annat bestäms i
lag. Uppgifter som gäller kunder
och som omfattas av
tystnadsplikten får, med undantag
för bolagsstämmans röstlängd, inte
heller lämnas till bolagsstämma eller
representantskap eller till delägare
som deltar i stämman.
6 §
Den som i egenskap av anställd hos
ett försäkringsbolag eller dess
holdingsammanslutning eller
tjänsteföretag eller som i egenskap
av medlem eller suppleant i dessas
organ eller som vid utförande av
någon uppgift på uppdrag av
försäkringsbolaget eller som i
egenskap av anställd hos eller
medlem av en nämnd inom
försäkringsbranschen eller ett
motsvarande organ eller som i
egenskap av sakkunnig på grundval
av ett uppdrag eller som med stöd av
6 a eller 6 b § har fått veta något om
försäkringsbolagets, dess kunds eller
någon annans ekonomiska ställning
eller hälsotillstånd eller något som
berör andra personliga förhållanden
eller en affärs eller yrkeshemlighet
får inte röja detta för utomstående,
om inte den till vars förmån
tystnadsplikten gäller ger sitt
samtycke till att uppgifterna röjs eller
om inte något annat bestäms i lag.
Uppgifter som gäller kunder och
som omfattas av tystnadsplikten får,
med undantag för bolagsstämmans
röstlängd, inte heller lämnas till
bolagsstämma eller representantskap
eller till delägare som deltar i
stämman.
6 b §
Utan hinder av bestämmelserna i 6 § har ett
försäkringsbolag rätt att lämna ut uppgifter som
omfattas av tystnadsplikten
3) till en försäkrings- eller
pensionsanstalt som hör till
samma koncern eller samma
ekonomiska sammanslutning
som försäkringsbolaget för
skötsel av ersättningsärenden,
ingående av försäkringsavtal och
skötsel av andra uppgifter som
är nödvändiga vid bedrivande av
försäkringsrörelse; vad som i
denna punkt bestäms om
utlämnande av uppgifter gäller
inte utlämnande av uppgifter
som avser hälsotillstånd,
uppgifter i anslutning till
verkställigheten av det
lagstadgade
arbetspensionsskyddet får dock
enligt denna punkt lämnas ut
endast för skötsel av uppgifter
som avses i
arbetspensionslagarna,
5) till ett annat försäkringsbolag
eller skadevållaren för utövande
av försäkringsbolagets
regressrätt samt till ett annat
försäkringsbolag för utredande
av olika försäkringsbolags
ansvar vid ett och samma
försäkringsfall,
6) till andra försäkringsbolag om
brott som riktats mot
försäkringsbolaget samt om
skador som anmälts till det för
något viktigt intresse i anslutning
till förebyggande av brott mot
försäkringsbolag och i enlighet
med vad datasekretessnämnden
närmare bestämmer med stöd av
43 § 3 mom.
personuppgiftslagen (523/1999),
3) till en försäkrings- eller
pensionsanstalt eller en
försäkringsholdingsammanslutning
som hör till samma koncern eller
samma ekonomiska sammanslutning
som försäkringsbolaget för skötsel av
ersättningsärenden, ingående av
försäkringsavtal och skötsel av andra
uppgifter som är nödvändiga vid
bedrivande av försäkringsrörelse; vad
som i denna punkt bestäms om
utlämnande av uppgifter gäller inte
utlämnande av känsliga uppgifter
enligt 11 § personuppgiftslagen,
5) till en annan försäkringsanstalt
eller skadevållaren för utövande av
försäkringsbolagets regressrätt samt till
en annan försäkringsanstalt för
utredande av olika
försäkringsanstalters ansvar vid ett
och samma försäkringsfall,
6) till andra försäkringsanstalter om
brott som riktats mot försäkringsbolaget
samt om skador som anmälts till det för
något viktigt intresse i anslutning till
förebyggande av brott mot
försäkringsanstalter och i enlighet
med vad datasekretessnämnden
närmare bestämmer med stöd av 43 §
3 mom. personuppgiftslagen,
10) till ett företag som hör till samma
koncern eller samma i lagen om
tillsyn över finans- och
försäkringskonglomerat avsedda
finans- och försäkringskonglomerat
som försäkringsbolaget för
kundbetjäning och annan skötsel av
kundförhållanden, marknadsföring
samt konglomeratets riskkontoll; vad
som i denna punkt bestäms om
utlämnande av uppgifter gäller inte
utlämnande av känsliga uppgifter
enligt 11 § personuppgiftslagen.
Utöver vad som bestäms i 1 mom.
kan ett försäkringsbolag lämna ut
uppgifter i sitt kundregister som är
nödvändiga för marknadsföring
samt kundbetjäning och annan
skötsel av kundförhållanden till ett
företag som hör till samma
ekonomiska sammanslutning som
försäkringsbolaget. Vad som i detta
moment bestäms om utlämnande av
uppgifter gäller inte utlämnande av
känsliga uppgifter enligt 11 §
personuppgiftslagen.
Denna lag träder i kraft den
. Stadgandet i 10 kap. 1b § tillämpas
första gången på bokslutet för den
bokslutsperiod, som slutar den 31
december 2002.
7.
Lag
om ändring av 79 § lagen om utländska försäkringsbolag
I enlighet med riksdagens beslut
ändras i lagen den 17 mars 1995 om utländska försäkringsbolag 398/1995,
79 § 1 mom. och 4 mom. 3, 5 och 6 punkten, sådana de lyder i lag 637/2000,
samt
fogas till 4 mom. en ny 10 punkt och till paragrafen ett nytt 5 mom., varvid
nuvarande
57 mom. blir 68 mom., som följer:
Gällande lydelse
Föreslagen lydelse
79 §
Tystnadsplikt
Den som i egenskap av anställd hos
ett utländskt försäkringsbolag eller
dess tjänsteföretag eller som i
egenskap av medlem eller
suppleant i dessas organ eller som
vid utförande av någon uppgift på
uppdrag av ett utländskt
försäkringsbolag eller som i
egenskap av anställd hos eller
medlem av en nämnd inom
försäkringsbranschen eller ett
motsvarande organ eller som i
egenskap av sakkunnig på grundval
av ett uppdrag eller som med stöd
av 2, 3 eller 4 mom. har fått veta
något om det utländska
försäkingsbolagets, dess kunds eller
någon annans ekonomiska ställning
eller hälsotillstånd eller något som
berör andra personliga förhållanden
eller fått kännedom om en affärs-
eller yrkeshemlighet får inte röja
det han eller hon så fått veta för
utomstående, om inte den till vars
förmån tystnadsplikten gäller ger
sitt samtycke till att uppgifterna röjs
eller något annat bestäms i lag.
79 §
Tystnadsplikt
Den som i egenskap av anställd hos
ett utländskt försäkringsbolag eller
dess holdingsammanslutning eller
tjänsteföretag eller som i egenskap
av medlem eller suppleant i dessas
organ eller som vid utförande av
någon uppgift på uppdrag av ett
utländskt försäkringsbolag eller som i
egenskap av anställd hos eller
medlem av en nämnd inom
försäkringsbranschen eller ett
motsvarande organ eller som i
egenskap av sakkunnig på grundval
av ett uppdrag eller som med stöd av
2, 3, 4 eller 5 mom. har fått veta
något om det utländska
försäkringsbolagets, dess kunds eller
någon annans ekonomiska ställning
eller hälsotillstånd eller något som
berör andra personliga förhållanden
eller har fått kännedom om en
affärs- eller yrkeshemlighet får inte
röja det han eller hon så fått veta för
utomstående, om inte den till vars
förmån tystnadsplikten gäller ger sitt
samtycke till att uppgifterna röjs eller
något annat bestäms i lag.
Utan hinder av bestämmelserna i 1 mom. har ett
utländskt försäkringsbolag rätt att lämna ut
uppgifter som omfattas av tystnadsplikten
3) till en försäkringsanstalt som hör
till samma koncern eller samma
ekonomiska sammanslutning som
försäkringsbolaget för skötsel av
ersättningsärenden, ingående av
försäkringsavtal och skötsel av
andra uppgifter som är nödvändiga
vid bedrivande av
försäkringsrörelse; vad som i denna
punkt bestäms om utlämnande av
uppgifter gäller inte utlämnande av
uppgifter som avser hälsotillstånd,
5) till ett annat försäkringsbolag
eller skadevållaren för utövande av
försäkringsbolagets regressrätt
samt till ett annat försäkringsbolag
för utredande av olika
försäkringsbolags ansvar vid ett och
samma försäkringsfall,
6) till andra försäkringsbolag om
brott som riktats mot
försäkringsbolaget samt om skador
som anmälts till det för något viktigt
intresse i anslutning till
förebyggande av brott mot
försäkringsbolag och i enlighet med
vad datasekretessnämnden närmare
bestämmer med stöd av 43 § 3
mom. personuppgiftslagen
(523/1999),
3) till en försäkringsanstalt eller
holdingsammanslutning som hör
till samma koncern eller samma
ekonomiska sammanslutning som
försäkringsbolaget för skötsel av
ersättningsärenden, ingående av
försäkringsavtal och skötsel av
andra uppgifter som är nödvändiga
vid bedrivande av
försäkringsrörelse; vad som i denna
punkt bestäms om utlämnande av
uppgifter gäller inte utlämnande av
känsliga uppgifter enligt 11 §
personuppgiftslagen (523/1999),
5) till en annan försäkringsanstalt
eller skadevållaren för utövande av
försäkringsbolagets regressrätt samt
till en annan försäkringsanstalt för
utredande av olika
försäkringsanstalters ansvar vid
ett och samma försäkringsfall,
6) till andra försäkringsanstalter
om brott som riktats mot
försäkringsbolaget samt om skador
som anmälts till det för något viktigt
intresse i anslutning till förebyggande
av brott mot försäkringsanstalter och
i enlighet med vad
datasekretessnämnden närmare
bestämmer med stöd av 43 § 3
mom. personuppgiftslagen ,
10) till ett företag som hör till
samma koncern eller samma i
lagen om tillsyn över finans- och
försäkringskonglomerat ( / )
avsedda finans- och
försäkringskonglomerat som det
utländska försäkringsbolaget för
kundbetjäning och annan skötsel
av kundförhållanden,
marknadsföring samt
konglomeratets riskkontroll; vad
som i denna punkt bestäms om
utlämnande av uppgifter gäller
inte utlämnande av känsliga
uppgifter enligt 11 §
personuppgiftslagen.
Utöver vad som bestäms i 4 mom.,
kan ett utländskt
försäkringsbolag lämna ut
uppgifter i sitt kundregister som
är nödvändiga för
marknadsföring samt
kundbetjäning och annan skötsel
av kundförhållanden till ett
företag som hör till samma
ekonomiska sammanslutning som
det utländska försäkringsbolaget.
Vad som i detta moment bestäms
om utlämnande av uppgifter
gäller inte utlämnande av
känsliga uppgifter enligt 11 §
personuppgiftslagen.
Denna lag träder i kraft den
.
8.
Lag
om ändring av lagen om arbetspensionsförsäkringsbolag
I enlighet med riksdagens beslut
Ändras i lagen den 25 april 1997 om arbetspensionsförsäkringsbolag
354/1997 1 § 3 mom. och 12 § 4 mom.,
dessa lagrum sådana de lyder, 1 § 3 mom. i lag 364/2001 och 12 § 4 mom. i
lag 951/2000, samt
fogas till lagen en ny 12 a §, som följer:
Gällande lydelse
Föreslagen lydelse
1 §
Lagens tillämpningsområde
På arbetspensionsförsäkringsbolag
tillämpas dock inte 1 kap. 3 och 3 a
§, 2 kap. 2 § 1, 2 och 5 mom., 2 a
§, 4 § 1 mom. 3 punkten och 5 § 1
och 5 mom., 2 a kap., 3 kap. 1 a, 3,
4 och 7 §, 7 kap. 1 a § 1 och 2
mom., 2 §, 3 § 2 mom., 3 a § och 7
§ 1, 3 och 4 mom., 10 kap. 2, 3 a, 3
b, 4 d och 7 §, 11 kap., 12 kap. 1 §
2 mom. och 4 och 5 §, 13 kap., 14
kap. 1 § 2 mom., 4 § 2 mom., 5 a §
2 mom. och 5 b och 6 §, 14 a kap. 7
§ 4 mom. och 8 §, 16 kap. 13 § 3
mom., 16 a kap. 9 § 3 mom. samt
10 och 1315 §, 16 b kap. 4 § 3
mom. samt 18 kap. 9 § 2 mom.
lagen om försäkringsbolag.
På arbetspensionsförsäkringsbolag
tillämpas dock inte 1 kap. 3, 3 a och
4 a §, 2 kap. 2 § 1, 2 och 5 mom., 2
a §, 4 § 1 mom. 3 punkten och 5 § 1
och 5 mom., 2 a kap., 3 kap. a, 3, 4
och 7 §, 7 kap. 1 a § 1 och 2 mom.,
2 §, 3 § 2 4 mom., 3 a §, 7 § 1, 3
och 4 mom., 10 kap. 2, 3 a, 3 b, 4 d
och 7 §, 11 kap. 12 kap. 1 § 2 mom.
och 4 och 5 §, 13 kap., 14 kap. 1 §
2 mom. 4 § 2 mom., 5 a § 2 mom.
och 5 b och 6 §, 14 a kap. 7 § 4
mom. och 8 §, 16 kap. 13 § 4 mom.,
16 a kap. 9 § 4 mom. samt 10 och
13 15 §, 16 b kap. 4 § 3 mom.
samt 18 kap. 9 § 2 mom. lagen om
försäkringsbolag.
12 §
Särskilda behörighetsvillkor för ledningen
Verkställande direktören för ett
arbetspensionsförsäkringsbolag eller
hans suppleant får inte vara anställd
hos eller revisor vid ett kreditinstitut
eller finansiellt institut, ett fondbolag,
ett annat
arbetspensionsförsäkringsbolag eller
något annat försäkringsbolag eller
en sammanslutning som hör till
samma koncern som institutet,
fondbolaget eller försäkringsbolaget.
Verkställande direktören för ett
arbetspensionsförsäkringsbolag eller
hans suppleant får inte vara medlem
i styrelsen eller förvaltningsrådet för
ett annat
arbetspensionsförsäkringsbolag.
Verkställande direktören för ett
arbetspensionsförsäkringsbolag eller
hans suppleant får inte vara anställd
hos eller revisor vid ett kreditinstitut
eller finansiellt institut, ett fondbolag,
ett annat
arbetspensionsförsäkringsbolag eller
något annat försäkringsbolag eller
en sammanslutning som hör till
samma koncern eller samma i
lagen om tillsyn över finans- och
försäkringskonglomerat ( / )
avsedda konglomerat som
institutet, fondbolaget eller
försäkringsbolaget. Verkställande
direktören för ett
arbetspensionsförsäkringsbolag eller
hans suppleant får inte vara medlem
i styrelsen eller förvaltningsrådet för
ett annat
arbetspensionsförsäkringsbolag.
9.
Lag
om ändring av 16 kap. 10 § lagen om försäkringsföreningar
I enlighet med riksdagens beslut
ändras i lagen den 31 december 1987 om försäkringsföreningar 1250/1987,
16 kap. 10 § 1 mom., sådant det lyder i lag 638/2000, samt
fogas till 16 kap. 10 § ett nytt 5 mom., varvid nuvarande 57 mom. blir 6
8 mom. som följer:
Gällande lydelse
Föreslagen lydelse
16 kap.
Särskilda stadganden
10 §
Den som i egenskap av anställd hos
en försäkringsförening eller dess
tjänsteföretag eller som i egenskap
av medlem eller suppleant i dessas
organ eller som vid utförande av
någon uppgift på uppdrag av en
försäkringsförening eller som i
egenskap av anställd hos eller
medlem av en nämnd inom
försäkringsbranschen eller ett
motsvarande organ eller som i
egenskap av sakkunnig på grundval
av ett uppdrag eller som med stöd
av 2, 3 eller 4 mom. har fått veta
något om försäkringsföreningens,
dess unds eller någon annans
ekonomiska ställning eller
hälsotillstånd eller något som berör
andra personliga förhållanden eller
fått kännedom om en affärs- eller
yrkeshemlighet får inte röja det han
eller hon så fått veta för
utomstående, om inte den till vars
förmån tystnadsplikten gäller ger sitt
samtycke till att uppgifterna röjs
eller något annat bestäms i lag.
Sådana uppgifter om en kund som
omfattas av tystnadsplikten får, med
undantag för föreningsstämmans
röstlängd, inte heller lämnas till
föreningsstämma eller till delägare
som deltar i stämman.
10 §
Den som i egenskap av anställd hos
en försäkringsförening eller dess
tjänsteföretag eller som i egenskap
av medlem eller suppleant i dessas
organ eller som vid utförande av
någon uppgift på uppdrag av en
försäkringsförening eller som i
egenskap av anställd hos eller
medlem av en nämnd inom
försäkringsbranschen eller ett
motsvarande organ eller som i
egenskap av sakkunnig på grundval
av ett uppdrag eller som med stöd
av 2, 3, 4 eller 5 mom. har fått veta
något om försäkringsföreningens,
dess kunds eller någon annans
ekonomiska ställning eller
hälsotillstånd eller något annat som
berör andra personliga förhållanden
eller fått kännedom om en affärs
eller yrkeshemlighet får inte röja det
han eller hon så fått veta för
utomstående, om inte den till vars
förmån tystnadsplikten gäller ger sitt
samtycke till att uppgifterna röjs
eller något annat bestäms i lag.
Sådana uppgifter om en kund som
omfattas av tystnadsplikten får, med
undantag för föreningsstämmans
röstlängd, inte heller lämnas till
föreningsstämma eller till delägare
som deltar i stämman.
Utöver vad som bestäms i 4 mom.
kan en försäkringsförening
lämna ut uppgifter i sitt
kundregister som är nödvändiga
för marknadsföring samt
kundbetjäning och annan skötsel
av kundförhållanden till ett
sådant företag som hör till samma
ekonomiska sammanslutning som
försäkringsföreningen. Vad som i
detta moment bestäms om
utlämnande av uppgifter gäller
inte utlämnande av känsliga
uppgifter enligt 11 §
personuppgiftslagen.
Denna lag träder i kraft den..
10.
Lag
om ändring av 2 § lagen om Försäkringsinspektionen
I enlighet med riksdagens beslut
ändras i lagen den 29 januari 1999 om Försäkringsinspektionen 78/1999 2 §
17 punkten, sådan den lyder i lag 915/2000, samt
fogas till 2 §, sådan den lyder delvis ändrat i lag 534/2000 och i nämnda lag
915/2000, nya 17 c och 17 d punkter, som följer:
Gällande lydelse
Föreslagen lydelse
2 §
Med tillsynsobjekt avses i
denna lag
17 b) arbetslöshetskassorna,
arbetslöshetsförsäkringsfonden
och utbildnings- och
avgångsbidragsfonden, samt
2 §
Med tillsynsobjekt avses i denna lag
17 b) arbetslöshetskassorna,
arbetslöshetsförsäkringsfonden och
utbildnings och avgångsbidragsfonden,
17 c)
försäkringsholdingsammanslutningar
na,
17 d) konglomerats
holdingsammanslutningar som avses i
lagen om tillsyn över finans- och
försäkringskonglomerat ( / ), om
Försäkringsinspektionen enligt lag är
koordinerande tillsynsmyndighet för
konglomeratet, samt
Denna lag träder i kraft den
.
1
99
1....1..1. 1
1....1..2.
138
Gällande lydelse
Föreslagen lydelse
139
Gällande lydelse
Föreslagen lydelse
