Gε till riksdagens webbplats suomi

DOKUMENT RP 165/2001 rd


Regeringens proposition till riksdagen med förslag till lag om tillsyn 
över finans- och försäkringskonglomerat och till lagar om ändring av 
vissa lagar som har samband med dem

PROPOSITIONENS HUVUDSAKLIGA INNEHÅLL
I propositionen föreslås att det stiftas en separat lag om tillsyn över finans- 
och försäkringskonglomerat.
Med finans- och försäkringskonglomerat avses i lagen företagsgrupper till 
vilka hör företag inom både finans- och försäkringsbranschen. Definitionens 
kriterier uppfylls om konglomeratets moderföretag är ett kreditinstitut, 
värdepappersföretag, försäkringsbolag eller en i lagen avsedd  
holdingsammanslutning , och minst ett av företagen i konglomeratet är ett 
finskt kreditinstitut och ett av företagen ett finskt försäkringsbolag. Till 
konglomerat hänförs inte arbetspensionsförsäkringsbolag. Vissa 
bestämmelser som gäller rapporteringsskyldighet, granskningsrätt  och rätt  
att få upplysningar  skall dock tillämpas på sådana pensionsstiftelser, 
pensionskassor och arbetspensionsförsäkringsbolag som är nära anknutna  
till ett företag som hör till konglomeratet.
En koordinerande tillsynsmyndighet för finans- och försäkringskonglomeratet 
utses alltid. Till sådan utnämns antingen Finans- eller 
Försäkringsinspektionen  beroende på om konglomeratets moderföretag hör 
till finans- eller försäkringsbranschen. Om moderföretaget inte är ett 
tillsynsobjekt betraktas som koordinerande tillsynsmyndighet i regel den 
myndighet till vars bransch den affärsverksamhet hör som på lagbestämda 
grunder anses ha bestämmande inflytande.
Konglomeratets moderföretag skall regelbundet till den koordinerande 
tillsynsmyndigheten rapportera konglomeratets struktur, koncernbokslut, 
riskexponeringar, fastighets- och aktieinnehav samt konglomeratets 
betydande interna affärstransaktioner. För konglomeratet fastställs inte 
några kvantitativa begränsningar avseende fastighets eller aktieinnehav eller 
riskexponeringar, men begränsningarna för kreditinstituts fastighets- och 
aktieinnehav skall utsträckas till att gälla hela deras konsolideringsgruppen.
Andra uppgifter som fastställs för den koordinerande tillsynsmyndigheten 
skall vara att inspektera företag inom konglomeratet som står utanför den 
branschvisa tillsynen, att för den andra tillsynsmyndigheten föreslå 
tillsynsåtgärder eller andra åtgärder som bygger på iakttagelser från 
rapportmaterialet eller observationer i samband med den övriga tillsynen, att 
meddela anvisningar om tillämpningen av lagen samt att informera om beslut 
som gäller konglomeratets holdingsammanslutning.
Den koordinerande tillsynsmyndigheten skall få samma befogenheter att 
övervaka  ägarstrukturen och ledningens lämplighet och tillförlitlighet i 
konglomeratet som i företag som har verksamhetstillstånd. I lagen fastställs 
dessutom en särskild  skyldighet att på förhand anmäla nya förvärv i 
kreditinstitut och försäkringsanstalter och värdepappersföretag  utanför 
Europeiska ekonomiska samarbetsområdet som leder till bestämmande 
inflytande. Den koordinerande tillsynsmyndigheten skall ha rätt att under 
sådana förutsättningar som bestäms i lagen motsätta sig förvärvet om det 
försvårar tillsynen över konglomeratet.
I lagen bestäms också om principerna för koncernbokslut i ett finans- och 
försäkringskonglomerat och särbokslut i konglomeratets  
holdingsammanslutning.
Bestämmelserna om tystnadsplikt i kreditinstitutslagen, lagen om 
försäkringsbolag, lagen om värdepappersföretag och lagen om 
placeringsfonder ändras så att det blir tillåtet att lämna ut kunduppgifter, med 
undantag av känsliga uppgifter enligt personuppgiftslagen  till företag som 
hör till ett sådant konglomerat som avses i lagen för kundservice och annan 
skötsel av kundförhållanden, marknadsföring och riskkontroll. Dessutom 
skall motsvarande uppgifter få lämnas ut också till vissa andra ekonomiska 
sammanslutningar mellan kreditinstitut och försäkringsföretag.
Ytterligare skall de kvantitativa begränsningar avseende kreditinstituts 
fastighets- och aktieinnehav utsträckas till att gälla kreditinstitutets hela 
konsolideringsgrupp.
—————





INNEHÅLLSFÖRTECKNING


PROPOSITIONENS HUVUDSAKLIGA INNEHÅLL 		1

INNEHÅLLSFÖRTECKNING 		3

ALLMÄN MOTIVERING 		6
1.	Nuläge 		6
	1.1.	Nuvarande lagstiftning...		6
	1.1.1.	Tillsynen över kreditinstitut och värdepappersföretag 
...................................... 	6
	1.1.2.	Tillsyn över försäkringsbolag		7
	1.1.3.	Tillsynsarbetet		9
	1.1.4	Gruppbaserad tillsyn över kreditinstitut, värdepappersföretag 
och försäkrings-bolag........		9
	1.1.5	Bestämmelser om utlämnande av kunduppgifter 		11
	1.1.6	Bestämmelser om tillsynen över finans- och 
försäkringskonglomerat 		12
	1.2. 	Den internationella utvecklingen 		12
	1.2.1.	Lagstiftningen i utlandet ........		12	1.2.2.	De internationella organisationernas rekommendationer	 	13	1.2.3.	Europeiska kommissionens förslag till direktiv om tillsyn över finansiella 
		konglomerat		14
	1.3.	Marknadsutveckling	........	15
	1.3.1.	Allmänt	.......	15
	1.3.2
	Finland..............................................................................................
..................		16
	1.3.3
	Utlandet............................................................................................
...................	16
2.	Bedömning av 
nuläget....................................................................................................	16
	2.1.	Riskerna i samband med samgångsutvecklingen på 
finansierings- och
	
	försäkringssektorn.............................................................................
.....................	16
	2.1.1.
	Allmänt.............................................................................................
....................	16
	2.1.2.	Risken för 
spridning.............................................................................................	17
	2.1.3.	Risken för 
intressekonflikter.............................................................................	....	17
	2.1.4	Risken för kringgående av 
särregler.....................................................................	17
	2.2.	Bedömning av 
lagstiftningsbehovet......................................................................	18
	2.2.1.	De fundamentala utgångspunkterna för 
tillsynen..................................................	18
	2.2.2.	Behovet att effektiva 
tillsynen...............................................................................	19
	2.2.3.	Tillsynen över konglomeratets finansiella 
ställning..............................................	22
	2.2.4.	Förbättring av finans- och försäkringskonglomeratens 
effektivitet...................... 26
	2.2.5.	Fortsatt branschvis gruppbaserad 
tillsyn...............................................................	27
3.	Propositionens mål och de viktigaste 
förslagen................................................................	28
	3.1.
	Allmänt.............................................................................................
....................	28
	3.2.	Utsträckande av tillsynens 
räckvidd.....................................................................	29
	3.3.	Effektivering av ägarkontrollen och tillsynen över 
holdingsammanslutningens 
	
	ledning..............................................................................................
....................	29
	3.4.	Tillståndsplikt för utvidgning av 
konglomeratet..................................................	30
	3.5.	Definition av koordinerande tillsynsmyndighet och den 
koordinerande 
		tillsynsmyndighetens 
uppgifter.............................................................................	30
	3.6.
	Bokslutsbestämmelserna....................................................................
...................	31
	3.7.	Ändringar i de sektoriella 
lagarna.........................................................................	31
	3.7.1
	Allmänt.............................................................................................
....................	31
	3.7.2.	Ändring av branschbestämmelserna om tystnadsplikt och 
lämnande av 
	
	upplysning.........................................................................................
....................	32
	3.7.3.	Ändring av definitionerna av holdingsammanslutning och 
konsoliderings-
	
	grupp................................................................................................
......................	32
	3.7.4	Ägarkontroll , ledningens lämplighet  och tillförlitlighet och 
revision.................	33
	3.7.5	Rapportering  av interna 
transaktioner..................................................................	33
	3.7.6.	Hindrande av dubbelräkning av 
kapital................................................................	33
	3.7.7.	Tillämpningsområdet för begränsningar  av kreditinstituts aktie- 
och fastighets-
		innehav 
vidgas......................................................................................................	33
4.	Propositionens verkningar		33
5.	Beredningen av propositionen 		34
6.	Andra omständigheter som inverkat på propositionens innnehåll		34

DETALJMOTIVERING 		34
1.	Lagförslag 		34
	1.1.	Lag om tillsyn över finans -och försäkringskonglomerat 		34
		1 kap.		Allmänna bestämmelser........................................................................	.34
		2 kap.		Tillsyn över konglomerat ......................................................................	42
		3 kap.		Bokslut...................................................................................................	46
		4 kap.		Särskilda bestämmelser..........................................................................	48
	1.2.	Kreditinstitutslagen 		49
	1.3.	Lagen om finansinspektionen 		55
	1.4.	Lagen om  placeringsfonder 		56
	1.5.	Lagen om värdepappersföretag 		57
	1.6.	Lagen om försäkringsbolag		58
		1 kap.		Allmänna stadganden.............................................................................	58
		2 a kap.	Bedrivande av direkt  försäkring utomlands..........................................	59
		3 kap.		Delägarskap i försäkringsbolag..............................................................	59
		7 kap.	Bolagets ledning		59
		10 kap.	Bokslut, koncernbokslut och täckning av ansvarsskuld		60
		12 kap	Vinstutdelning och annan användning av bolagets 
tillgångar		60
		14 b kap.Extra tillsyn över försäkringsgrupper		60
		18 kap.	Särskilda stadganden		60
	1.7.	Lagen om utländska försäkringsbolag 		62
	1.8.	Lagen om arbetspensionsförsäkringsbolag 		63
	1.9.	Lagen om försäkringsföreningar		63
		16 kap.	Särskilda stadganden		63
	1.10.	Lagen om försäkringsinspektionen		64
2.	Ikraftträdande 		64
3
	Lagstiftningsning................................................................................
.............................	.64

LAGFÖRSLAGEN 		66
1.	Lag om tillsyn över finans- och försäkringskonglomerat 		66
2.	Lag om ändring av kreditinstitutslagen 		74
3.	Lag om ändring av finansinspektionen		80
4.	Lag om ändring av placeringsfonder 		81
5.	Lag om ändring av lagen om värdepappersföretag 		82
6.	Lag om ändring av lagen om försäkringsbolag		86
7.	Lag om ändring av 79 § lagen om utländska försäkringsbolag 		90
8.	Lag om ändring av lagen om arbetspensionsförsäkringsbolag 		91
9.	Lag om ändring av 16 kap. 10 § lagen om försäkringsföreningar 		92
10.	Lag om ändring av 2 § lagen om Försäkringsinspektionen		93

BILAGA 		
PARALLELLTEXTER 		59
2.	Lag om ändring av kreditinstitutslagen 		94
3.	Lag om ändring av finansinspektionen		94
4.	Lag om ändring av placeringsfonder 		108
5.	Lag om ändring av lagen om värdepappersföretag 		109
6.	Lag om ändring av lagen om försäkringsbolag		116
7.	Lag om ändring av 79 § lagen om utländska försäkringsbolag 		125
8.	Lag om ändring av lagen om arbetspensionsförsäkringsbolag 		127
9.	Lag om ändring av 16 kap. 10 § lagen om försäkringsföreningar 		128
10.	Lag om ändring av 2 § lagen om Försäkringsinspektionen		129





ALLMÄN MOTIVERING

1.	Nuläge
1.1.	Nuvarande lagstiftning
1.1.1.	Tillsynen över kreditinstitut och värdepappersföretag
Tillsynen över kreditinstitut och andra aktörer på finansmarknaden sköts av 
Finansinspektionen vid Finlands Bank. Finansinspektionens ställning, 
viktigaste uppgifter och tillsynsbefogenheter fastställs i lagen om 
finansinspektionen (503/1993). Finansinspektionens tillsynsobjekt är enligt 
lagen om finansinspektionen bl.a. kreditinstitut enligt kreditinstitutslagen 
(1607/1993), värdepappersföretag enligt lagen om värdepappersföretag 
(579/1996) och fondbolag enligt lagen om placeringsfonder (48/1999). 
Finansinspektionens tillsynsobjekt är dessutom kreditinstituts och 
värdepappersföretags holdingsammanslutningar. Till Finansinspektionens 
befogenheter hör inte tillsynen över försäkringsanstalter.
Finansinspektionens uppgift är enligt lagen att övervaka att tillsynsobjekten 
utövar sin verksamhet enligt lagar, förordningar och myndigheternas 
föreskrifter och anvisningar samt sina egna bolagsordningar, stadgar eller 
reglementen för dem. Målet för Finansinspektionens verksamhet är att 
främja stabiliteten på finansmarknaden och förtroendet för tillsynsobjektens 
och marknadens verksamhet. Utöver de grundläggande uppgifter som 
fastställts i lag verkar Finansinspektionen för ökad marknadsinformation och 
en strukturellt effektiv och funktionssäker marknad. Utgångspunkten för 
verksamheten är myndighetstillsyn som kompletterar tillsynsobjektens  
ansvar och marknadsdisciplin. Finansinspektionen utför sina uppgifter bl.a. 
genom meddela sina tillsynsobjekt föreskrifter och anvisningar samt 
inspektera tillsynsobjekten. Finansinspektionen skall se till att de 
finansmarknadsparter som erhållit verksamhetstillstånd har tillräckliga 
ekonomiska och andra förutsättningar att bedriva sin verksamhet och att de i 
sitt beslutsfattande tillämpar adekvata arbetssätt.
Finansinspektionens tillsynsbefogenheter fastställs uttömmande i lagen om 
finansinspektionen. Enligt utgångspunkten är tillsynsbefogenheterna lika 
gentemot alla Finansinspektionens tillsynsobjekt. Finansinspektionen har rätt 
att närvara vid de organs sammanträden som utövar beslutanderätt och 
sköter förvaltningen samt att vid behov sammankalla dem. 
Finansinspektionen har  rätt att  för granskning få tillgång till de handlingar 
och andra dokument som gäller tillsynsobjektet och dess kunder samt 
tillsynsobjektets databehandlingssystem och andra system samt kassa och 
övriga tillgångar.
Finansinspektionen har utan hinder av tystnadsplikt enligt lagen rätt att lämna 
nödvändiga upplysningar till andra myndigheter som utövar tillsyn över 
finansmarknaden. Upplysningar får lämnas även till statens säkerhetsfond, 
förundersökningsmyndigheterna, åklagaren eller andra myndigheter som 
enligt lag har rätt att ta del av uppgifterna.
Finansinspektionen kan tillsätta ett ombud att övervaka ett tillsynsobjekts 
verksamhet, om det i skötseln av detta har förekommit oskicklighet, 
oaktsamhet eller missbruk. Finansinspektionen kan förelägga vite för att 
förstärka sina krav gentemot ett tillsynsobjekt som inte i sin verksamhet följt 
Finansinspektionens föreskrifter eller beslut.
Enligt kreditinstitutslagen kan Finansinspektionen för finansministeriet föreslå 
att ett kreditinstituts koncession återkallas eller begränsas om något av de 
villkor som har ställts för beviljande av koncession inte längre uppfylls. 
Förutsättningarna hänför sig bland annat till ägarnas och de ledande 
befattningshavarnas tillförlitlighet samt betydande bindningar som hindrar en 
effektiv tillsyn av kreditinstitutet och tillämpas både när koncession beviljas 
och i den kontinuerliga tillsynen. Enligt lagen om värdepappersföretag är 
förutsättningarna för beviljande av verksamhetstillstånd i huvuddrag de 
samma som för kreditinstitut. Om finansministeriet beslutar att återkalla 
verksamhetstillståndet eller begränsa det skall Finansinspektionen höras före 
beslutet. Förutsättningarna för beviljande av koncession till kreditinstitut 
grundar sig på Europaparlamentets och rådets direktiv 2000/12/EG om 
rätten att starta och driva verksamhet i kreditinstitut och för beviljande av 
verksamhetstillstånd till värdepappersföretag på rådets direktiv 93/22/EEG 
om investeringstjänster inom värdepappersområdet.
Utom att ägarnas lämplighet och tillförlitlighet har nämnts som en uttrycklig 
förutsättning för beviljande av koncession, åläggs i kreditinstitutslagen en 
särskild skyldighet till förhandsanmälan för sådana aktörer vars direkta eller 
indirekta innehav eller röstetal av samma storlek ökas eller minskas så att 
den överskrider eller underskrider  en tiondel, en femtedel, en tredjedel eller 
hälften eller om det i övrigt uppstår rätt att använda motsvarande inflytande i 
kreditinstitutets förvaltning. Finansinspektionen kan inom tre månader efter 
mottagandet av anmälan om innehavet motsätta sig förvärv av andelen, om 
det är sannolikt att innehavet av andelen skulle skada kreditinstitutets 
verksamhet enligt försiktiga och sunda affärsprinciper. Finansinspektionen 
har efter ett ägarbyte rätt att förbjuda innehavaren av andelen att utnyttja sin 
rösträtt i tillsynsobjektet om den nya ägaren äventyrar genomförandet av de 
ovan nämnda principerna Om aktierna har förvärvats trots att 
Finansinspektionen har motsatt sig det eller om anmälan försummas kan 
inspektionen förbjuda användningen av ägarens rösträtt. Detta 
anmälningsförfarande i anslutning till den så kallade kvalificerade 
ägarkontrollen grundar sig på bestämmelserna i direktiv 2000/12/EG.
Bestämmelserna om kvalificerad ägarkontroll i värdepappersföretag är i 
huvudsak till sitt innehåll lika som för kreditinstitut. Enligt lagen om 
värdepappersföretag är emellertid den lägsta anmälningströskeln fem 
procent av aktierna eller röstetalet.
I fråga om bedömningen av lämpligheten och tillförlitligheten hos de ledande 
befattningshavarna i kreditinstitut och värdepappersföretag finns det inte 
motsvarande förhandskontroll som för ägarna, men Finansinspektionen 
måste omedelbart underrättas om förändringar.
I syfte att införa bestämmelserna i direktiv 95/26/EEG (nedan BCCI-
direktivet) fogades 1996 till lagen om finansinspektionen bestämmelser om 
revisorernas skyldighet att aktivt lämna uppgifter till Finansinspektionen. 
Tillsynsobjektets revisor skall omedelbart till Finansinspektionen anmäla 
sådana omständigheter eller beslut om tillsynsobjektet som han i sitt uppdrag 
har fått kännedom om och som anses  bryta mot bestämmelser som gäller 
tillsynsobjektet, äventyra tillsynsobjektets fortsatta verksamhet, eller leda till 
en anmärkning i revisionsberättelsen eller ett nekande utlåtande i fråga om 
fastställande av bokslutet.
När BCCI-direktivet sattes i kraft fogades till förteckningen över 
förutsättningar för beviljande av koncession eller verksamhetstillstånd i 
kreditinstitutslagen och lagen om värdepappersföretag ett krav på att  
betydande bindningar mellan ett kreditinstitut och en annan juridisk person 
eller en fysisk person inte får hindra effektiv tillsyn av kreditinstitutet. 
Dessutom förutsätts att de lagar, förordningar eller administrativa 
bestämmelser i en stat som inte hör till Europeiska ekonomiska 
samarbetsområdet som tillämpas på en fysisk eller juridisk person med 
betydande bindningar enligt ovan inte hindrar en effektiv tillsyn över 
kreditinstitutet. Om uppkomsten av en betydande bindning eller om ändringar 
i den skall enligt kreditinstitutslagen och lagen om värdepappersföretag 
Finansinspektionen omedelbart underrättas.
Finansinspektionens beslut överklagas hos högsta förvaltningsdomstolen.
1.1.2.	Tillsyn över försäkringsbolag
För tillsynen över försäkringsbolag och andra försäkringsanstalter svarar 
social- och hälsovårdsministeriet. Under ministeriets förvaltning verkar 
Försäkringsinspektionen vars uppgift är försäkringstillsyn och inspektion.
Försäkringsinspektionens verksamhetsidé är att befästa förtroendet för det 
finländska försäkringssystemet och befrämja systemets effektivitet till 
förmån för försäkringstagarna och de försäkrade genom att utöva tillsyn 
över och inspektera försäkrings- och pensionsanstalters samt andra 
tillsynsobjekts verksamhet och ekonomiska utveckling.
Ämbetsverket har bland annat till uppgift att utföra operativa 
tillsynsuppgifter, avgöra ärenden som gäller enskilda tillsynsobjekt och fatta 
beslut och bevilja undantag på ansökan av tillsynsobjekten. På grund av den 
lagstadgade arbetspensionsförsäkringens stora samhälleliga betydelse fattas 
beslut som gäller grunderna för arbetspensionsförsäkringen emellertid av 
social- och hälsovårdsministeriet.
Bestämmelserna om Försäkringsinspektionens förvaltning ingår i lagen  
(78/1999 ) och förordningen (102/1999) om Försäkringsinspektionen. I lagen 
fastställs också ämbetsverkets tillsynsobjekt, viktigaste uppgifter och 
direktionens sammansättning.
Bestämmelserna om sakinnehållet i tillsynen över försäkringsanstalterna och 
om tillsynsmyndigheternas befogenheter ingår i de speciallagar som gäller 
respektive typ av försäkringsanstalt. Den viktigaste lagen om 
försäkringsanstalter är lagen om försäkringsbolag (1062/1979) som 
innehåller bestämmelser om försäkringsbolagens verksamhet och tillsynen 
över dem. Bestämmelser om tillsynen över försäkringsbolag som handhar 
lagstadgad arbetspensionsförsäkring och  företagarpensionsförsäkring finns 
dessutom i lagen om arbetspensionsförsäkringsbolag (354/1997). Andra 
försäkringsanstalter underkastade tillsyn är för närvarande  utländska 
försäkringsbolags representationer enligt lagen om utländska 
försäkringsbolag (398/1995),  försäkringsföreningar enligt lagen om 
försäkringsföreningar (1250/1987), försäkringskassor och 
pensionsstiftelsekassor enligt lagen om försäkringskassor (1164/1992) och  
pensionsstiftelser enligt lagen om pensionsstiftelser (1774/1995). 
Försäkringsinspektionen utövar tillsyn också över 
försäkringsholdingsammanslutningar på det sätt som föreskrivs i 14 och 14 b 
kap. lagen om försäkringsbolag.
Försäkringsinspektionen har rätt att inspektera ett försäkringsbolags och 
dess dottersammanslutningars rörelse och övriga verksamhet. Ämbetsverket 
har rätt att förrätta inspektioner i försäkringsbolagets lokaler samt delta i 
bolagets beslutsorgans sammanträden.
Försäkringsinspektionen kan ge försäkringsbolaget en anmärkning, uppmana 
försäkringsbolaget att åtgärda missförhållandet eller förbjuda bolaget att 
fortsätta med ett förfarande som ministeriet eller Försäkringsinspektionen 
anser vara felaktigt om försäkringsbolaget inte iakttar lag, sin koncession, 
bolagsordning eller myndigheternas föreskrifter, om bolaget har använt 
förfaranden som strider mot god försäkringssed eller om det har uppdagats 
missbruk i bolagets verksamhet. Försäkringsinspektionen kan förstärka sina 
krav genom att förelägga vite. Om ämbetsverkets uppmaning eller förbud 
inte iakttas kan ämbetsverket förbjuda försäkringsbolaget att bevilja nya 
försäkringar tills bolaget har vidtagit åtgärder för att rätta till 
missförhållandet. Försäkringsinspektionen kan tillsätta ett ombud att 
övervaka tillsynsobjektets verksamhet om det i bolagets verksamhet har 
framkommit brister eller missbruk som allvarligt äventyrar 
försäkringstagarnas eller de försäkrades förmåner eller bolagets fortsatta 
verksamhet.
Försäkringsinspektionen kan för social- och hälsovårdsministeriet föreslå att 
ett försäkringsbolags koncession återkallas eller begränsas bland annat när 
de villkor som har ställts för beviljande av koncessionen enligt 
Försäkringsinspektionens åsikt inte längre uppfylls. På samma sätt som i 
fråga om kreditinstitut och värdepappersföretag är förutsättningarna för 
verksamhetstillstånd bland annat förknippade med ägarnas och de ledande 
befattningshavarnas tillförlitlighet och betydande bindningar som hindrar en 
effektiv tillsyn av försäkringsbolaget och tillämpas både vid beviljandet av 
koncession och i den fortlöpande tillsynen.
På försäkringsbolagens ägare tillämpas bestämmelser om kvalificerad 
ägarkontroll som i huvudsak har samma innehåll som motsvarande 
bestämmelser gällande kreditinstitut. Bestämmelserna i lagen om 
försäkringsbolag baserar sig på bestämmelserna i tredje 
livförsäkringsdirektivet 92/96/EEG och tredje direktivet om annan direkt 
försäkring än livförsäkring 92/49/EEG. Tillsynsmyndighetens möjligheter att 
förbjuda förvärv av aktier i ett försäkringsbolag har i lagen om 
försäkringsbolag kopplats till äventyrande av sund utveckling. Utöver förlust 
av rösträtten nämns i lagen om försäkringsbolag som ett sanktionsmedel i 
anslutning till anmälningsförfarandet Försäkringsinspektionens rätt att ställa 
sådana villkor på försäkringsbolaget som den anser vara nödvändiga för en 
sund utveckling av försäkringsverksamheten. Förvärv av aktier eller 
garantiandelar i strid mot förbudet har dessutom i lagen om försäkringsbolag 
särskilt föreskrivits vara straffbart i egenskap av  
försäkringsbolagsförseelse. I övrigt motsvarar bestämmelserna till sitt 
innehåll det som tidigare konstaterats om kreditinstitut.
De krav enligt BCCI-direktivet som nämndes i avsnitt 1.1.1. gäller dessutom 
försäkringsbolag på samma sätt som kreditinstitut och värdepappersföretag.
Försäkringsinspektionens beslut överklagas hos högsta 
förvaltningsdomstolen.
1.1.3.	Tillsynssamarbetet
Både finans- och försäkringstillsynen har som mål att utveckla 
tillsynsmyndigheternas samarbete vid tillsynen av finansmarknaden. Därför 
är bland annat sammansättningen av Finansinspektionens och 
Försäkringsinspektionens direktioner nästan identiska. Dessutom är det 
Finansinspektionens uttryckliga uppgift enligt lagen om finansinspektionen att 
fastslå principerna för samarbetet med Försäkringsinspektionen. 
Motsvarande bestämmelse finns också i lagen om Försäkringsinspektionen.
Lagen om Finansinspektionen ger Finansinspektionen rätt att utan hinder av 
tystnadsplikten lämna ut uppgifter bland annat till en annan myndighet som 
övervakar finansmarknaden eller till en sådan sammanslutning som i sitt 
hemland med stöd av lag sköter uppgifter som motsvarar dem som 
Finansinspektionen har. I förarbetena till lagen nämns att paragrafen bland 
annat avser uppgifter som lämnas till social- och hälsovårdsministeriet. 
Lagen om försäkringsbolag, lagen om pensionsstiftelser och lagen om 
försäkringskassor ger Försäkringsinspektionen rätt att lämna upplysningar 
som omfattas av försäkringshemlighet bland annat till Finansinspektionen. 
Bakom de paragrafer som berättigar till informationsutbyte ligger 
huvudsakligen lika lydande bestämmelser i bank, värdepappersföretags och 
försäkringsdirektiven i vilka det också finns hänvisningar uttryckligen till 
andra branschvisa myndigheter. Också i direktiv 2000/12/ EG och i 
direktivet om extra tillsyn över försäkringsföretag som ingår i en 
försäkringsgrupp 98/78/EG nämns som part i myndighetssamarbetet andra 
branschmyndigheter. Rätten till informationsutbyte har på grund av 
implementeringen av BCCI-direktiivet 1996 utsträckts till att gälla också 
vissa andra myndigheter.
Finansinspektionen har tillsammans med Försäkringsinspektionen 
undertecknat en gemensam avsiktsförklaring, i syfte att dokumentera och 
klarlägga samarbetet mellan Försäkrings- och Finansinspektionen och 
förfarandena inom olika sektorer av tillsynen. Myndigheterna har också 
undertecknat en mera detaljerad avsiktsförklaring om tillsynen av 
Sampokoncernen. Samarbetet genomförs i praktiken bland annat i den 
tillsynsgrupp som utövar tillsyn över Sampo. Finansinspektionen och 
Försäkringsinspektionen har också tillsammans med tillsynsmyndigheterna i 
de övriga nordiska länderna undertecknat ett samarbetsavtal om samarbete 
vid tillsynen över finans- och försäkringskonglomeratet Nordea. För tillsynen 
över Nordea har också bildats en tillsynsgrupp som består av representanter 
för de ovan nämnda tillsynsmyndigheterna. Samarbetsavtalen har emellertid 
inte någon rättslig betydelse utan myndigheternas rättigheter och 
skyldigheter fastställs enbart i de lagar som gäller respektive myndighet.
1.1.4.	Gruppbaserad tillsyn över kreditinstitut, värdepappersföretag 
och försäkringsbolag
Kreditinstitut och värdepappersföretag

En viktig del av bedömningen av ett kreditinstituts finansiella ställning består, 
utöver tillsynen över ett företag som har enskild koncession, av den 
konsoliderade tillsynen, vars tillämpningsområde fastställs med hjälp av 
begreppet konsolideringsgrupp. Syftet med definitionen av begreppet 
konsolideringsgrupp är att avgränsa den grupp av företag som står i ett 
sådant ekonomiskt eller administrativt beroendeförhållande till kreditinstitutet, 
att deras finansiella ställning och inbördes affärstransaktioner med 
kreditinstitutet väsentligt kan inverka på kreditinstitutets finansiella ställning. 
Det är viktigt att utsträcka tillsynen utanför de företag som har erhållit 
verksamhetstillstånd särskilt som största delen av de affärsverksamheter 
som är tillåtna för kreditinstitut och värdepappersföretag kan bedrivas utan 
verksamhetstillstånd. Ett annat sätt att närma sig problemet, dvs. att  
koncentrera tillsynen enbart till de kreditinstitut som har fått koncession, 
skulle kunna leda till att kreditinstitutet skulle överföra en del av sin 
affärsverksamhet till dotterbolag utan verksamhetstillstånd. Detta skulle i sin 
tur bland annat försvåra en bedömning av kreditinstitutets ekonomiska 
helhetsbild. Bestämmelserna om gruppbaserad tillsyn grundar sig på direktiv  
2000/12/EG.
Till ett kreditinstituts konsolideringsgrupp räknas utöver dess inhemska och 
utländska kreditinstitut, värdepappersföretag och dess 
holdingsammanslutning sådana inhemska och utländska finansiella institut 
och serviceföretag som avses i kreditinstitutslagen och lagen om 
värdepappersföretag. I fråga om utländska dotterföretag som hör till 
konsolideringsgruppen ligger det primära tillsynsansvaret hos 
tillsynsmyndigheten i dotterföretagets hemstat, men dotterföretagets siffror 
skall sammanställas med det finländska kreditinstitutets siffror till exempel 
vid beräkningen av den konsoliderade kapitaltäckningen. Begreppet 
finansiella institut och serviceföretag har ingen självständig betydelse utanför 
kreditinstitutslagstiftningen utan deras syfte är att i den konsoliderade 
tillsynen över kreditinstitut få med alla sådana företag som bedriver för 
kreditinstitut tillåten affärsrörelse och serviceföretag som förmedlar 
finansiering och försäkring  och som står under kreditinstitutets 
bestämmande inflytande.
Den gruppbaserade tillsynen omfattar utöver de företag som står under 
kreditinstitutets bestämmande inflytande också sådana moderföretag som 
använder bestämmande inflytande i kreditinstitutet. I direktiv 2000/12/EG 
indelas sådana moderföretag i två typer: finansiella holdingföretag och 
holdingföretag med blandad verksamhet. Den viktigaste skillnaden mellan 
dessa är att endast finansiella holdingföretag räknas till kreditinstitutets 
konsolideringsgrupp och är underställda Finansinspektionens tillsyn. Om  
finansiella holdingföretag används i lagen benämningen 
holdingsammanslutning. Enligt kreditinstitutslagen är ett moderföretag i 
egenskap av holdingsammanslutning underställt den gruppbaserade tillsynen 
över kreditinstitutet om största delen av dess dotterföretag är kreditinstitut 
och finansiella institut. Kreditinstitutets moderföretag är dock oavsett 
karaktären av affärsrörelsen alltid föremål för den granskningsrätt och rätt 
att få uppgifter som avses i 11 § 4 mom. lagen om finansinspektionen.
Begränsningarna i fråga om kreditinstitutets konsoliderade finansiella 
ställning hänför sig bl.a. till konsoliderad kapitalbas, kapitaltäckning och stora 
exponeringar på gruppnivå. Det är emellertid värt att notera att de 
ovannämnda begränsningarna avseende den finansiella ställningen inte gäller 
företag som hör till konsolideringsgruppen, om det inte är fråga om ett annat 
kreditinstitut eller värdepappersföretag som hör till konsolideringsgruppen. 
Enligt kreditinstitutslagen och lagen om värdepappersföretag skall ett 
kreditinstitut och på motsvarande sätt ett värdepappersföretag samt ett 
företag som hör till dess konsolideringsgrupp ha med hänsyn till 
verksamheten tillräcklig intern övervakning och tillräckliga kontrollsystem.
Hänvisningar till begreppet konsolideringsgrupp finns i kreditinstitutslagen 
också bland annat i bestämmelserna om finansiering av förvärv och 
emottagande som pant av bland annat egna aktier (24 a §), bokslut (31—38 
§), garantiavgift till insättningsgarantifonden (65 c §), tystnadsplikt (94 §) 
och identifiering av kunder (95 §).
På gruppbaserad tillsyn av värdepappersföretag tillämpas samma principer 
som på gruppbaserad tillsyn av kreditinstitut.
Försäkringsbolag

Bedömningen av ett försäkringsbolags finansiella situation grundar sig i 
första hand på tillsyn av ett enskilt försäkringsbolag. Ett försäkringsbolag 
skall uppfylla solvenskraven enligt lagen om försäkringsbolag för att normalt 
få fortsätta med sin verksamhet.
Inom försäkringsbranschen har bestämmelser om gruppbaserad tillsyn 
nyligen införts genom Europaparlamentets och rådets direktiv nr 98/78/EG 
av den 27 oktober 1998 om extra tillsyn över försäkringsföretag som ingår i 
en försäkringsgrupp. Syftet med direktivet är att komplettera direktiven om 
tillsyn över enskilda försäkringsföretag med lagstiftning som gäller 
försäkringsföretag som bildar en försäkringsgrupp för att 
försäkringstillsynsmyndigheterna skall kunna göra en mer välgrundad 
bedömning av den finansiella situationen i ett försäkringsföretag som ingår i 
en försäkringsgrupp. Målet är att hindra att ett försäkringsföretags solvens 
äventyras på grund av dubbelt utnyttjande av företagens kapital och försöka 
undvika risker som orsakas av detta samt hindra att transaktioner inom 
gruppen äventyrar solvensen. Även om de enskilda försäkringsföretagen i 
gruppen uppfyller solvenskraven enligt lag skall också gruppen som helhet 
uppfylla bestämmelserna om den finansiella situationen. Direktivet sattes i 
kraft med en ändring av lagen om försäkringsbolag (949/2000), som till 
största delen trädde i kraft den 1 december 2000.
Bestämmelserna om extra tillsyn över försäkringsbolag ingår i 14 b kap. 
lagen om försäkringsbolag. I kapitlet finns bland annat bestämmelser om ett 
försäkringsbolags och en försäkringsholdingsammanslutnings skyldighet att 
ordna intern kontroll samt upprätta en sådan beräkning av jämkad solvens 
om vilken social- och hälsovårdsministeriet har utfärdat en förordning. 
Beräkningen skall utföras när ett försäkringsbolag är delägare i minst ett 
försäkringsföretag, utländskt återförsäkringsföretag eller försäkringsföretag i 
tredje land eller när försäkringsföretagets moderföretag är en 
försäkringsholdingsammanslutning ett utländskt åte rförsäkringsföretag eller 
ett försäkringsföretag i tredje land. Med försäkringsföretag jämställs i lagen 
också ett finländskt arbetspensionsförsäkringsbolag. I kapitlet ingår också 
bestämmelser om tillsynen över transaktioner mellan företag inom för 
säkringsgruppen.
I lagen har Försäkringsinspektionens tillsynsbefogenhet utsträckts till att 
gälla  moderföretag  till försäkringsbolag som är underställda extra tillsyn 
och moderföretagets dotterföretag när det gäller att ta fram sådana 
uppgifter som kan ha betydelse för den extra tillsynen. Ett försäkringsbolags 
anknutna företag, företag med ägarintresse och ett anknutet företag till ett 
företag med ägarintresse är skyldigt att i vissa fall till 
Försäkringsinspektionen tillställa uppgifter i sin besittning som är nödvändiga 
för den extra tillsynen.
Enligt lagen om försäkringsbolag avses med en 
försäkringsholdingsammanslutning ett moderföretag vars huvudsakliga 
verksamhet är att förvärva och äga andelar i dotterföretag som är  
försäkringsföretag, utländska återförsäkringsföretag eller försäkringsföretag 
i tredje land och av vilka minst ett är ett försäkringsbolag enligt lagen om 
försäkringsbolag.
1.1.5.	Bestämmelser om utlämnande av kunduppgifter
Enligt kreditinstitutslagen har kreditinstitut och företag som hör till samma 
konsolideringsgrupp som dessa rätt att lämna upplysningar som omfattas av 
banksekretessen till sammanslutningar som hör till samma koncern eller 
konsolideringsgrupp om medlemmarna i dess förvaltningsorgan eller dess 
anställda omfattas av tystnadsplikt enligt kreditinstitutslagen eller 
motsvarande tystnadsplikt. Sålunda kan banken utan hinder av 
tystnadsplikten lämna sekretessbelagda upplysningar också till andra 
sammanslutningar än sådana som hör till samma konsolideringsgrupp som 
banken (exempelvis försäkringsbolag).
Om försäkringsbolags rätt att lämna ut sekretessbelagda upplysningar om 
kunder stadgas i lagen om försäkringsbolag. I motsats till kreditinstitutslagen 
preciserar lagen om försäkringsbolag klart till vem upplysningar som 
omfattas av tystnadsplikten får lämnas.  Enligt lagen får ett försäkringsbolag 
utlämna sekretessbelagda uppgifter bland annat till en försäkrings- eller 
pensionsanstalt som hör till samma koncern eller ekonomiska 
sammanslutning för skötseln av ersättningsärenden, upprättande av 
försäkringsavtal och skötseln av andra nödvändiga uppgifter för 
försäkringsrörelsen; dock inte uppgifter i anslutning till hälsotillståndet. 
Eftersom försäkringsbolaget kan utlämna sekretessbelagda upplysningar 
endast till försäkrings- eller pensionsanstalter som hör till samma koncern får 
det inte lämna ut upplysningar exempelvis till ett kreditinstitut som hör till 
samma koncern.
Enligt lagen om värdepappersföretag har ett värdepappersföretag och ett 
finansiellt institut som hör till samma konsolideringsgrupp som det rätt att 
lämna ut sekretessbelagda upplysningar om en kund till en sammanslutning 
som hör till samma koncern om medlemmarna i dess förvaltningsorgan eller 
dess anställda har tystnadsplikt enligt lag eller motsvarande tystnadsplikt och 
om utlämnandet av uppgiften är nödvändigt för hanteringen av risker i den 
mottagande sammanslutningen. Bestämmelsen skiljer sig från motsvarande 
bestämmelse i kreditinstitutslagen genom att upplysningen måste vara 
nödvändig för riskhanteringen i den mottagande sammanslutningen.
I lagen om placeringsfonder finns inte motsvarande bestämmelse om 
utlämnande av upplysningar som i kreditinstitutslagen och lagen om 
värdepappersföretag. Sålunda har fondbolaget eller förvaringsinstitutet rätt 
att lämna upplysningar om fondandelsägaren  eller någon annans 
ekonomiska ställning eller affärs eller yrkeshemlighet endast till åklagar eller 
förundersökningsmyndigheten för utredning av ett brott samt i övrigt till 
myndigheter som enligt lag har rätt att få dylika upplysningar.
För alla som nämnts ovan, liksom för alla andra företag, begränsas rätten att 
lämna ut personuppgifter av bestämmelserna i personuppgiftslagen 
(523/1999).
1.1.6.	Bestämmelser om tillsynen över finans- och 
försäkringskonglomerat 
I den nuvarande kreditinstituts och försäkringslagstiftningen finns inga 
egentliga bestämmelser om finans- och försäkringskonglomerat. I mitten av 
1990talet gjordes emellertid vissa i betänkandet av finansgruppskommittén 
(1991:36) föreslagna ändringar i lagstiftningen, som gäller koncerner bildade 
av kreditinstitut och försäkringsbolag. För att säkerställa att finans- och 
försäkringsverksamheten hålls åtskilda infördes 15 § kreditinstitutslagen 
enligt vilken verkställande direktören i ett kreditinstitut inte får vara 
verkställande direktör i ett försäkringsbolag inom samma koncern som 
institutet och majoriteten av medlemmarna i kreditinstitutets styrelse skall 
vara personer som inte är medlemmar i ett försäkringsbolags styrelse eller 
verkställande direktör i försäkringsbolaget. I 7 kap. 3 a § lagen om 
försäkringsbolag finns motsvarande bestämmelse gällande ledningen i 
försäkringsbolag. På kommitténs förslag grundar sig också 16 § 
kreditinstitutslagen enligt vilken beslut om kredit till ett försäkringsbolag inom 
samma koncern som kreditinstitutet eller om investeringar i 
försäkringsbolaget skall fattas av kreditinstitutets styrelse samt 12 kap. 6 § 
lagen om försäkringsbolag, som i tillämpliga delar motsvarar den.
Enligt 75 § 2 mom. 3 punkten skall från det sammanlagda beloppet av ett 
kreditinstituts eller ett till dess konsolideringsgrupp hörande företags primära 
och supplementära kapitalbas avdras investeringar i sådana 
försäkringsanstalters aktier, andelar och kapitallån av vars samtliga aktier  
eller andelar kreditinstitutet äger över 10procent. Syftet med bestämmelsen 
har främst varit att hindra mångdubbelt utnyttjande av kapital mellan banker 
och försäkringsbolag.
Försäkringsbolag omfattas av ett förbud att uppta lån enligt 1 kap. 4 § lagen 
om försäkringsbolag, enligt vilken ett försäkringsbolag får ta upp kredit 
endast i undantagsfall. Försäkringsbolag får inte heller enligt 4  a § ställa 
säkerhet för ett till samma koncern hörande kreditinstituts eller finansiella 
instituts förbindelser.
1.2.	Den internationella utvecklingen
1.2.1.	Lagstiftningen i utlandet
Omfattningen av och innehållet i särreglerna om finans- och 
försäkringskonglomerat varierar betydligt inom Europeiska ekonomiska 
samarbetsområdet. Till behovet av nationell reglering har framför allt 
bidragit omfattningen av verksamheten inom finans- och 
försäkringskonglomerat i respektive stat. Den kanske mest omfattande 
lagstiftningen finns för närvarande i Norge, där lagstiftningen om 
finansieringsverksamhet också i övrigt till 



många delar är harmoniserad. Exempelvis gäller bestämmelserna i lagen om 
finansieringsverksamhet  (1988/40) både kreditinstitut och försäkringsbolag, 
som i lagen har definierats som finansiella institut. Harmoniseringen av 
lagstiftningen gäller i Norge också de finansiella institutens 
kapitaltäckningskalkyl. Detta har förverkligats så att på alla kreditinstitut, 
försäkringsbolag och holdingbolag tillämpas ett kapitalkrav på minst 8 % 
enligt kreditinstitutsdirektivet. I lagen finns också bestämmelser om 
affärstransaktioner inom konglomeratet. Enligt dem skall affärstransaktioner 
göras med iakttagande av normala marknadspriser och marknadsvillkor. 
Konglomeratet skall också ha av ledningen godkända interna instruktioner 
om principerna för interna affärstransaktioner. I lagen finns dessutom 
uttryckliga förbud mot koncernbidrag mellan systerföretag, samt mot 
krediter och garantier till företag inom konglomeratet eller för ett sådant 
företags räkning.
Också i Danmark har lagstiftningen om finans- och försäkringskonglomerat 
nyligen preciserats. I de bestämmelser som utfärdades i juni 2000 har 
tillämpningsområdet för kreditinstitutens kapitaltäckningsbestämmelser 
utsträckts till holdingbolag och finanskoncerner som tidigare stod utanför 
regleringen. De nya bestämmelserna gäller i första hand sådana koncerner i 
vilka holdingbolagets dotterföretag i första hand består av  banker och 
försäkringsbolag och försäkringsverksamhetens andel inte är ringa. Utom på 
koncerner skall kapitaltäckningsreglerna också tillämpas på enskilda 
holdingbolag enligt ovan. Enskilda försäkringsbolag som hör till koncernerna 
beräknar fortfarande sin solvens enligt bestämmelserna om 
försäkringsbolag.  Lagtekniskt förverkligades ändringen av 
tillämpningsområdet så att en ny mera omfattande definition av begreppet 
holdingbolag skapades i kreditinstitutslagstiftningen (och 
försäkringsbolagslagstiftningen). Med ett vidsträcktare holdningbolag skall 
avses ett företag som inte är ett holdingföretag enligt direktiv 2000/12/EG 
och vars huvudsakliga verksamhet är att förvärva ägarandelar i företag som 
bedriver finansieringsverksamhet. 

Som finansieringsverksamhet betraktas i detta sammanhang bland annat 
försäkrings-, bank-, hypoteksbanks- och värdepappersverksamhet. 
Motsvarande definition skall också tas in i försäkringslagstiftningen. Enligt 
definitionen skall på en dylik holdingsammanslutning och dess koncern 
tillämpas kapitalkrav enligt kreditinstitutslagstiftningen.
I Spanien trädde bestämmelserna och finans- och försäkringskonglomerat i 
kraft 1997. I bestämmelserna fastställs bland annat den koordinerande 
tillsynsmyndighet som skall ansvara för tillsynen över finans- och 
försäkringskonglomerat och försäkringsgrupper. Särbestämmelser har 
utfärdats också för kapitaltäckningsberäkningen och stora exponeringar i 
finans- och försäkringskonglomerat.
1.2.2.	De internationella organisationernas rekommendationer
På initiativ av Baselkommittén för banktillsyn grundades under första hälften 
av 1990 talet en arbetsgrupp som fick namnet Tripartite Group, till vilken 
utöver de största EU-medlemsländerna hörde också representanter för 
Förenta staterna och Japan. Arbetsgruppen offentliggjorde 1995 sin 
slutrapport  (BS/95/32) om tillsynen över finans- och 
försäkringskonglomerat. Samma år grundade Baselkommittén för 
banktillsyn, det internationella organet för värdepappersövervakning 
(IOSCO) och den internationella samarbetsorganisationen för 
tillsynsmyndigheter på försäkringsområdet (IAIS) ett nytt samarbetsorgan 
(Joint Forum on Financial Conglomerates, nedan Joint Forum), i vilket deltog 
också en representant för kommissionen.  I februari 1999 publicerade Joint 
Forum en rekommendation till tillsyn över internationella  finans- och 
försäkringskonglomerat. Joint Forums förslag avseende finans- och 
försäkringskonglomerat behandlar kaitalkrav, ledningens och ägarnas 
tillförlitlighet och informationsutbyte, koordinerande tillsynsmyndighet, interna 
transaktioner och stora exponeringar.
1.2.3.	Europeiska kommissionens förslag till direktiv om tillsyn över 
finansiella konglomerat
Mål 

Europeiska kommissionen gav den 26 april 2001 ett förslag till direktiv om 
extra tillsyn över kreditinstitut, försäkringsföretag och värdepappersföretag i 
ett finansiellt konglomerat. I motiveringen till direktivförslaget förklarades 
nödvändigheten av regleringen bland annat med att den nuvarande 
branschvisa regleringens tillämpningsområde inte är tillräckligt täckande med 
tanke på finans- och försäkringskonglomerat. Detta leder dels till luckor, dels 
till onödiga överlappningar och inkonsekvenser i de branschvisa 
bestämmelserna, som kan medföra onödiga kostnader för tillsynsobjekten. 
Konglomeratets moderföretag kan exempelvis samtidigt vara en 
holdingsammanslutning enligt försäkrings- och kreditinstitutsdirektivet, och 
därigenom omfattas av dubbla förpliktelser när det gäller 
myndighetsrapporteringen.
De viktigaste förslagen 

I direktivförslaget definieras begreppet finansiellt konglomerat mycket 
vidsträckt så att enligt utgångspunkten alla företag med nära anknytning till 
varandra hör till samma konglomerat. På grund av definitionen av nära 
förbindelser uppfylls villkoren för ett konglomerat exempelvis när ett företag 
indirekt äger 20 % av ett annat företags aktiekapital. Konglomeratet skall 
dessutom, mätt med balansomslutningen, i huvudsak tillhandahålla finansiella 
tjänster och försäkringstjänster, det skall inbegripa minst ett företag inom 
försäkringsbranschen och minst ett kreditinstitut eller värdepappersföretag 
och ingendera branschens andel får vara ringa. Tröskelvärdet vid 
bedömningen av omfattningen av branschernas verksamhet skulle vara 10 
% och beräknas utgående från kapitalkravet och balansomslutningen. De 
behöriga myndigheterna skulle gemensamt kunna besluta att sänka 
tröskelvärdet på 10 %, och också om valet av andra kriterier för 
verksamhetens omfattning.
I direktivförslaget införs det nya begreppet finansiellt holdingföretag med 
blandad verksamhet (mixed financial holding company). Med det avses ett 
moderföretag som inte utgör en reglerad enhet och som tillsammans med 
sina dotterföretag, varav minst ett är en reglerad enhet, utgör ett finansiellt 
konglomerat.
Enligt förslaget skall på det finansiella konglomeratet tillämpas särregler för 
kapitaltäckningen som kan beräknas på flera alternativa sätt. Metoderna 
baserar sig på den rapport som Joint Forum offentliggjorde i februari 1999. 
När det gäller solvenskapitalen föreslår kommissionen att kapitalet indelas i 
tre delar (bank-/försäkrings-/gemensamt kapital), varav endast det 
gemensamma kapitalets överskott skulle kunna täcka ett eventuellt 
underskott i en annan bransch.  Begränsningarna gällande posterna i 
bankernas eget kapital skulle tillämpas också för finans- och 
försäkringskonglomerat.
I förslaget ingår bestämmelser om interna transaktioner och 
riskkoncentrationer, där tyngdpunkten ligger främst på kvalitativa krav. 
Sålunda förutsätts i direktivförslaget adekvata metoder för riskhantering och 
mekanismer för intern kontroll. I fråga om rapporteringen innebär detta att 
det inte skulle finnas kvantitativa gränser för stora exponeringar. 
Medlemsstaterna kan emellertid tillåta att kvantitativa gränser fastställs i den 
nationella lagstiftningen.
I förslaget ingår mycket täckande bestämmelser om att utse en s.k. 
samordnande myndighet, om den koordinerande tillsynsmyndighetens 
uppgifter och om de behöriga myndigheternas samarbete och 
informationsutbyte. Bestämmelserna om utnämnade av en koordinerande 
tillsynsmyndighet är klart fokuserade på en fördelning av tillsynsansvaret för 
gränsöverskridande finans- och försäkringskonglomerat. Detta kommer 
fram särskilt i den detaljerade beskrivningen av artiklarna, där syftet är att 
fastställa regler för hur den koordinerande tillsynsmyndigheten skall utses i 
ett konglomerat som bedriver verksamhet i flera stater. Trots att regleringen 
i första hand riktar sig mot gränsöverskridande konglomerat konstateras i de 
allmänna synpunkterna att det är nödvändigt att utse en koordinerande 
tillsynsmyndighet också i nationella konglomerat. Enligt direktivförslaget skall 
den koordinerande tillsynsmyndighetens uppgifter vara att samla in och 
sprida relevant information, bedöma enhetens finansiella ställning, bedöma 
finans- och försäkringskonglomeratets struktur, organisation och system för 
intern kontroll samt att planera och samordna tillsynen. Förteckningen är inte 
uttömmande utan inspektörerna kan exempelvis i sina samarbetsavtal 
komma överens om andra uppgifter för den koordinerande 
tillsynsmyndigheten.
Förslaget innehåller bestämmelser som gäller informationsutbytet mellan 
företag som hör till finans- och försäkringskonglomeratet, om 
myndigheternas tillgång till information från företag som hör till 
konglomeratet och informationsutbytet mellan myndigheterna.  I fråga om 
utbytet av information mellan företag skall medlemsstaterna se till att det i 
den nationella lagstiftningen inte finns några rättsliga hinder för att företagen 
utbyter upplysningar som är relevanta för den extra tillsynen. 
Medlemsstaterna skall föreskriva att de behöriga myndigheterna skall få 
tillgång till upplysningar om alla företag inom konglomeratet som är 
reglerade enheter och till alla upplysningar som kan vara relevanta för den 
extra tillsynen. I fråga om informationsutbytet mellan myndigheterna 
innehåller förslaget ett förteckning över de delområden som åtminstone 
måste vara föremål för informationsutbyte.
I direktivförslaget ingår vissa ändringar i direktiven om kreditinstitut, 
värdepappersföretag och försäkringsbolag i syfte att harmonisera 
branschbestämmelserna bland annat i fråga om definitionen av finansiellt 
konglomerat, dubbelräkning av tillgångar och samråd mellan myndigheterna. 
Syftet med ändringarna är att trygga konkurrensneutraliteten mellan finans- 
och försäkringskonglomerat och grupperingar som huvudsakligen bedriver 
finansierings eller försäkringsverksamhet.
1.3.	Marknadsutvecklingen
1.3.1.	Allmänt
Både i Finland och i utlandet har den allt mindre betydelsen av traditionell 
kreditgivning,  finans- och försäkringsverksamhetens internationalisering och 
den allt effektivare användningen av riskkontroll och kapital under detta 
årtionde lett till stora strukturella förändringar på bank och 
försäkringsbranschen. En följd av den strukturella utvecklingen har inom 
båda branscherna varit att affärsverksamhetshelheterna har ökat i omfång 
på grund av fusioner och strukturaffärer.
Utom inom branscherna, har arrangemang med sikte på fusioner och 
närmare samarbete förverkligats på olika sätt också mellan banker och 
försäkringsbolag. Bakom dessa arrangemang ligger utöver de ovan nämnda 
förändringar i omvärlden främst en allt hårdare konkurrens om hushållens 
finansiella tillgångar. I Finland har bankinlåningens popularitet också minskat 
på grund av att insättningsgarantin har begränsats och skattelättnaderna på 
insättningar har slopats. Den allt hårdare konkurrensen har lett till att 
skillnaderna mellan de placeringsobjekt som bankerna och 
försäkringsbolagen erbjuder har minskat och produktsortimentet blivit 
mångsidigare. Produkterna har närmat sig varandra särskilt när det gäller 
traditionella insättningar i bank och investeringsförsäkringar.
Eftersom branschdirektiven strängt begränsar rätten att tillhandahålla 
enskilda produkter enbart till företag som har erhållit behörigt 
verksamhetstillstånd har en utvidgning av produktsortimentet exempelvis för 
banker krävt att de har grundat ett separat försäkringsbolagsdotterföretag. 
Internationellt finns det många exempel på att ett försäkringsbolag har en 
bank som dotterbolag.  Ofta finns det i samma koncern som banker och 
försäkringsbolag också ett fondbolag som bedriver 
placeringsfondsverksamhet. Utöver direkt dotterbolagsägande har också 
holdingbolagsarrangemang varit allmänna. Då ägs en bank och ett 
försäkringsbolag av ett gemensamt moderbolag. Denna modell har använts 
särskilt när banken och försäkringsbolaget till storleken har varit i stort sätt 
jämnstarka eller när  branschlagstiftningen har förbjudit inbördes innehav 
mellan banker och försäkringsbolag. Egentliga fusioner mellan banker och 
försäkringsbolag har inte kunnat genomföras eftersom bankdirektiven 
förbjuder kreditinstitut att bedriva försäkringsverksamhet och tvärtom.
Med sammanslagningar av banker och försäkringsbolag har "principen om 
full service" säkerställts, vilket har garanterat ett fortsatt kundförhållande 
inom samma koncern även efter byte av investeringsobjekt. 
Sammanslagningen har också möjliggjort betydande kostnadsbesparingar 
eftersom exempelvis överlappningar inom kontorsnätet har kunnat gallras.
Också andra lösare samarbetsformer än sammanslagningar har förekommit 
i någon mån mellan banker och försäkringsbolag. Banker och 
försäkringsbolag har exempelvis ingått samarbetsavtal enligt vilka företagen 
bjuder ut varandras produkter i sina egna kontor.
1.3.2.	Finland
På den finländska marknaden uppstod vid början av 2001 det första finans- 
och försäkringskonglomeratet som bedriver både bank och 
försäkringsverksamhet i stor skala, när landets största försäkringsgrupp  
(Sampo) och tredje största bankgrupp (Leonia) gick samman till en enda 
koncern. I maj 2001 meddelade gruppen om ett erbjudande att köpa Norges 
största livförsäkringsbolag, som skulle ge gruppen majoritet också i Nordens 
största skadeförsäkringsbolag.  Dessutom fungerar Finlands största bank 
(Merita bank) och det till samma koncern hörande största 
livförsäkringsbolaget (Merita Livförsäkring) som delar av nordens största 
finans- och försäkringskonglomerat Nordea. Också vissa andra finländska 
bankgrupper har ett eget livförsäkringsbolag, en egen pensionsfond eller en 
egen pensionskassa. Utom bankerna har också de finländska 
försäkringsbolagen på senare tid utsträckt sin verksamhet genom att bilda 
dotterbolag som tillhandahåller förmögenhetsförvaltnings- och 
fondbolagstjänster.
1.3.3.	Utlandet
Det är svårt att uppskatta mängden av finans- och försäkringskonglomerat i 
Europeiska unionen och på andra håll i världen. Slutresultatet av en sådan 
bedömning  beror till stor del på vilka kriterier som används för att 
bestämma omfattningen av finansierings- och försäkringsverksamheten i 
konglomeratet. Enligt Europeiska kommissionens informella utredning bland 
sina medlemsländer på våren 2000 finns det inom unionen, mätt med 
balansomslutningen, cirka 150 sådana finansierings- och 
försäkringskonglomerat som har betydande verksamhet inom båda 
branscherna.
Mellan bankerna och försäkringsbolagen har på senare tid förverkligats 
betydande strukturaffärer, varav det färskaste exemplet är Tysklands 
största försäkringsbolags och tredje största affärsbanks meddelande om 
sammanslagning på våren 2001. Också i Belgien, Holland och Frankrike, där 
de flesta konglomeraten finns, har utvecklingen fortsatt. I länderna utanför 
EU har sammanslagningar mellan branscher skett framför allt i Förenta 
staterna, där exempelvis världens största finans- och 
försäkringskonglomerat, mätt med balansomslutningen, uppstod 1999 när ett 
bolag som bedriver försäkrings- och investeringsbankverksamhet gick 
samman med ett bolag som bedriver global retail banking.
2.	Bedömning av nuläget
2.1.	Riskerna i samband med samgångsutvecklingen på finansierings- 
och försäkringssektorn
2.1.1.	Allmänt
Strukturaffärerna mellan banker och försäkringsbolag har i allt snabbare takt 
gett upphov till nya finans- och försäkringskonglomerat nästan överallt i 
världen. Samtidigt som fördelarna med sammanslagningarna av banker och 
försäkringsbolag till många delar är obestridliga, har tillsynsmyndigheterna i 
allt högre grad börjat fästa uppmärksamhet vid på vilka följder det skulle 
kunna medföra om finans- och försäkringskonglomeraten råkade i 
ekonomiska svårigheter.
Finans- och försäkringskonglomeraten är ofta så stora att ekonomiska 
svårigheter inom konglomeraten skulle kunna rubba finansmarknadens 
störningsfria verksamhet och på detta sätt äventyra också insättarnas och 
investerarnas ställning samt de försäkrade förmånerna. Dessutom har 
tillsynsmyndigheterna vid diskussioner inom sina internationella 
samarbetsorgan dragit slutsatserna att det kan finnas större sannolikhet att 
vissa risker realiseras i en koncern som består av banker och 
försäkringsbolag än i grupper som bedriver enbart ren bank eller 
försäkringsverksamhet.  Som eventuella hotbilder har framför allt betraktats 
risken för spridning (risk of contagion), risken för intressekonflikter (conflict 
of interest) och risken för kringgående av särregler (regulatory/supervisory 
arbitrage) inom konglomeratet.
2.1.2.	Risken för spridning
Med risk för spridning avses ett hot om att ett enskilt företags ekonomiska 
svårigheter skall sprida sig till sunda banker och försäkringsbolag inom 
samma konglomerat. Risk för spridning kan uppstå av flera orsaker. För det 
första kan hanteringen av hela konglomeratets likviditet koncentreras till ett 
enda företag varvid svårigheter i detta företag kan leda till likviditetsproblem 
i hela konglomeratet. Också en betydande del av investeringsverksamheten 
kan koncentreras till ett enda bolag exempelvis av skattetekniska skäl eller i 
syfte att centralisera sakkunskapen. I så fall kan exempelvis problem på 
grund av  förändringar i marknadsvärdena spridas också till sådana företag 
inom konglomeratet som har en adekvat rikshantering. Risken för spridning 
kan också vara förknippad med intern kreditgivning och beviljande av 
förbindelser för någon annans räkning och försäkring av riskerna i företag 
som hör till konglomeratet utan tillräckligt återförsäkringsskydd.
2.1.3.	Risken för intressekonflikter 
Finans- och försäkringskonglomeratet kan hamna i en situation där beslut 
och transaktioner som gäller affärsrörelsen genomförs i strid mot ett enskilt 
till konglomeratet hörande företags intresse. Exempelvis konglomeratets 
kassaflöde, gemensamma kostnader och koncernbidrag kan inriktas på ett 
sätt som är ofördelaktigt för den svagare parten. Dessutom kan en 
prissättning enligt andra kriterier än marknadspriset överföra tillgångar från 
ett företag till ett annat på ett sätt som kan försvaga insättarnas ställning 
eller de försäkrade förmånerna. Överföring av risker från ett företag till ett 
annat kan också döljas genom åtaganden utanför balansräkningen, varvid 
företagets risker inte kommer fram i balansräkningen. En intressekonflikt 
kan uppstå också mellan ett finansiellt konglomerat och dess kunder. En 
kunds tillgångar kan exempelvis investeras i objekt som främst gynnar 
finans- och försäkringskonglomeratets intressen.
Intressekonflikter kan delvis undvikas genom att beslut om 
affärsverksamheten görs på ett så öppet, självständigt och för det enskilda 
tillsynsobjektet ekonomiskt fördelaktigt sätt som möjligt. Detta har beaktats 
genom de bestämmelser som nämns i avsnitt 1.1.16. enligt vilka majoriteten 
av medlemmarna i bankens styrelse skall vara personer som inte är 
medlemmar i försäkringsbolagets styrelse och verkställande direktören i 
banken inte får vara  verkställande direktör i försäkringsbolag. 
Bestämmelserna gäller emellertid bara styrelsen och inte exempelvis 
konglomeratets operativa ledning. Dessutom fastställs finans- och 
försäkringskonglomeratets lednings interna arbetsfördelning ofta enligt 
affärsverksamhetsspecifika ansvarsområden som avviker från de juridiska 
enheterna.
2.1.4.	Risken för kringgående av särregler
Principerna för tillsynen över den finansiella ställningen i försäkringsbolag 
och kreditinstitut avviker betydligt från varandra, vilket kan leda till 
kringgående av särregler i finans- och försäkringskonglomeratet. Detta 
beror framför allt på att bestämmelserna om den gruppbaserade tillsynen 
över kreditinstitut inte i tillräckligt hög grad tar hänsyn till försäkringsbolag 
inom samma konglomerat och tvärtom. Det är uppenbart att om finans- och 
försäkringskonglomeratens totala riskposition inte följs upp tillräckligt 
noggrant, kan ett kreditinstitut eller försäkringsbolag i en problemsituation 
försöka utnyttja det faktum att informationsplikten är olika inom branscherna 
genom att exempelvis överföra en del av de tillgångar för vilka äganderätten 
är begränsad till balansomslutningen i ett företag inom den andra branschen. 
Ett eventuellt kringgående av särregler behandlas närmare i avsnitt 2.2.2.
2.2.	Bedömning av lagstiftningsbehovet
2.2.1.	De fundamentala utgångspunkterna för tillsynen
Tillsynen över kreditinstitut, värdepappersföretag och försäkringsanstalter 
indelas enligt praxis i två bassektorer; tillsyn (supervision) och reglering av 
den finansiella ställningen (regulation). När  utveckling av tillsynen över ett 
konglomerat som är verksamt både inom den finans- och 
försäkringsbranschen övervägs är det därför nödvändigt att bedöma,
1) i vilken mån konglomeratets risker kan övervakas enbart genom 
instrumenten för tillsynen, dvs. ökat myndighetssamarbete och 
ändamålsenlig arbetsfördelning, obegränsad tillgång till information och ökad 
granskningsrätt, och
2) i vilken utsträckning det blir nödvändigt att i lag fastställa kvantitativa 
gränser för konglomeraten i fråga om helhetsrisken och i vilken mån det blir 
nödvändigt att ställa andra krav som begränsar konglomeratets verksamhet.
En grundläggande förutsättning för att tillsynen över finans- och 
försäkringskonglomerat skall fungera är att tillsynsinstrumenten är 
funktionsdugliga i alla situationer. Trots att det råder en långtgående 
samstämmighet i fråga om behovet av tillsynsinstrument bland 
tillsynsmyndigheterna inom olika branscher, krävs det för att samordna de 
delvis olika målen för tillsynen av de olika branscherna i konglomeratet, i 
regel gemensamt upprättade spelregler för genomförandet av tillsynen i 
praktiken.
Allmänt kan man konstatera att behovet av gemensamma spelregler 
avseende tillsynsinstrumenten är desto större ju mera decentraliserad den 
branschvisa myndighetstillsynen är. Exempel på ytterligheter i fråga om 
tillsynsstrukturen är dels Skandinavien och England, där samman myndighet 
ansvarar för tillsynen över kreditinstitut, värdepappersföretag och 
försäkringsanstalter, dels Holland, Frankrike och Spanien, där tillsynen sköts 
av tre olika myndigheter enligt den ovan nämnda branschindelningen. Men 
också i ett organisatoriskt decentraliserat tillsynssystem kan spelreglerna 
mellan myndigheterna fastställs på olika sätt. Myndigheternas inbördes 
befogenheter och skyldigheter i fråga om tillsynen över konglomeraten har i 
vissa länder fastställts genom bilaterala och multilaterala tillsynsavtal.  I 
ljuset av finsk rättspraxis kan man emellertid inte betrakta det som tillräckligt 
att tillsynen över finans- och försäkringskonglomerat ordnas enbart genom 
avtal mellan myndigheter eller något annat oreglerat samarbete, eftersom ett 
sådant system inte nödvändigtvis skulle ge någondera myndigheten möjlighet 
att ingripa ens i gemensamt uppdagade brister på ett juridiskt bindande sätt.
I ett system som Finlands accentueras därför behovet att på lagstiftningsnivå 
genomföra sådana lösningar som underlättar  användningen av 
tillsynsinstrumenten. Det är särskilt viktigt att säkerställa att 
tillsynsinstrumenten skall kunna användas obegränsat och i tillräckligt stor 
utsträckning i konglomeraten. Detta innebär, förutom nödvändigheten att 
utsträcka tillsynsbefogenheterna till alla delar av konglomeratet på lika 
villkor, också att myndigheterna vid behov skall ha adekvata metoder att 
ingripa i arrangemang som försvårar tillsynen över konglomeratet.
Det andra delområdet när det gäller tillsynen över konglomeratet är 
regleringen av den finansiella ställningen. Också här råder det 
samstämmighet mellan tillsynsmyndigheterna om att enbart en branschtillsyn 
kan vara otillräcklig när det gäller att bedöma kong-lomeratets och dess olika 
delars totala risker, vilket kan leda till att företagens ekonomiska riskposition 
antingen under- eller övervärderas. Branschvisa begränsningar kan 
dessutom kringgås genom konglomeratet så att exempelvis kapitalet används 
två gånger för täckande av de branschvisa kapitalkraven eller så att en del 
av den begränsade affärsrörelsen eller egendomen överförs till en sådan del 
av konglomeratet som står utanför de branschvisa begränsningarna. För att 
införa kvantitativa gränser krävs emellertid att de viktigaste 
kalkyleringsprinciperna inom kreditinstituts och försäkringsbranschen i 
relativt hög grad samordnas, vilket inte nödvändigtvis går att genomföra 
åtminstone på kort sikt. Eftersom det ännu inte finns någon regleringen av 
finans- och försäkringsbranschen inom EU och, utom några få undantag, 
inte heller i medlemsländernas nationella lagstiftning, kunde  ett omedelbart 
ikraftträdande av stränga nationella begränsningar försvaga kreditinstitutens 
och försäkringsföretagens konkurrenskraft jämfört med utländska företag.  
Dessutom måste man beakta den utveckling som skett i fråga om tillsynen 
av riskerna i finansieringsverksamheten, enligt vilken tillsynen delvis håller 
på att fokuseras på kraven på intern kontroll hos tillsynsobjekten och på 
inspektion av de interna kontrollsystemen i stället för på begränsningar i lag.
Att införa särskilda kvantitativa begränsningar gällande konglomeratens 
finansieringsrisker kan på grund av det som nämnts ovan inte anses vara 
ändamålsenligt, åtminstone i detta skede. Tillsynen över konglomerat kan 
emellertid betydligt effektiveras jämfört med nuläget så att de upplysningar 
som är viktiga med tanke på branschbestämmelserna samlas in och 
rapporteras på konglomeratets moderbolags försorg med tillämpning av 
enhetliga principer så att myndigheterna får en rättvisande bild av å ena 
sidan enskilda tillsynsobjekts och å andra sidan hela konglomeratets 
finansiella ställning.
2.2.2.	Behovet att effektiva tillsynen
Täckningen av tillsynen och genomlysningen i konglomeratets 
ägarstruktur

På grund av att de branschvisa bestämmelserna har olika målsättningar kan 
deras tillämpningsområde bli otillräckligt med tanke på en helhetsbedömning 
av riskerna i  konglomerat som bedriver finansierings- och 
försäkringsverksamhet. I konglomeratet kan det uppstå områden som står 
utanför myndigheterna tillsynsbefogenheter eller de branschvisa 
begränsningarna.  Bakom dessa oreglerade områden ligger ofta 
kommersiella eller historiska orsaker, men det är också möjligt att medvetet 
kringgå reglerna i ett konglomerat. Risker för kringgående av särregler kan 
exempelvis uppstå på grund av att de branschvisa bestämmelserna helt eller 
delvis lämnar andra företag än sådana som bedriver för branschen tillåten 
affärsverksamhet utanför den gruppbaserade tillsynen. Brist på tillsyn kan 
också uppstå på grund av att konglomeratet har en ovanlig struktur som inte 
beaktas i de branschvisa bestämmelserna. Ett företag kan exempelvis på 
grund av gemensam ledning eller förvaltning stå under konglomeratets 
faktiska bestämmande inflytande trots att något bokföringsmässigt eller 
bolagsrättsligt bestämmande inflytande inte existerar. Också företag som till 
sin företagsform är exceptionella eller för vilka annars gäller särregler kan 
bli utanför tillsynen, trots att det med beaktande av faktiskt bestämmande 
inflytande skulle höra till konglomeratet.
Bristerna i den branschvisa tillsynen kan komma fram också i sådana 
företagsstrukturer där ett lika stort kreditinstitut och försäkringsföretag ägs 
genom ett holdingbolag som inte har verksamhetstillstånd. Om 
holdingbolaget i sådana fall ens i liten skala äger företag som bedriver annan 
verksamhet än finans- och försäkringsverksamhet, betraktas det enligt 
bestämmelserna om gruppbaserad tillsyn över kreditinstitut och extra tillsyn 
över försäkringsföretag som ett s.k. holdingbolag med blandad verksamhet 
(mixed activity holding company). Ett dylikt holdingbolag står inte under 
Finansinspektionens eller Försäkringsinspektionens tillsyn, och det räknas 
inte med i de mått som beskriver någondera branschens finansiella ställning, 
trots att en betydande del av dess affärsrörelse är finansierings- och 
försäkringsverksamhet.  Trots att Finansinspektionen har rätt att inspektera 
också holdingbolag med blandad verksamhet vars dotterbolag är ett 
kreditinstitut, värdepappersföretag eller finansiella institut har 
Finansinspektionen inte enligt nuvarande lag befogenheter att ingripa i 
betydande missförhållanden i ett sådant holdingbolags verksamhet.
En effektiv tillsyn förutsätter att de nuvarande möjligheterna att kringgå 
särregler avlägsnas och att det införs metoder för att vid behov ingripa i 
sådana strukturaffärer inom konglomeratet som försvagar tillsynen. Sådana 
strukturaffärer kan vara exempelvis företagsförvärv i sådana stater vars 
lagstiftning inte möjliggör lämnande av upplysningar om företaget till 
moderföretagets tillsynsmyndigheter. Sådana konglomerat om vilkas ägare, 
ledning eller finansiella ställning det inte går att till alla delar få tillförlitliga 
upplysningar på moderbolagets tillsynsmyndigheters försorg, kan inte anses 
uppfylla bestämmelserna i BCCI-direktivet om kreditinstitut, 
värdepappersföretag och försäkringsföretag, i fråga om tillsynens och 
ägarstrukturens genomlysning. De nuvarande branschvisa bestämmelserna 
begränsar myndigheternas befogenheter vid strukturaffärer som försvårar 
tillsynen till endast återkallande eller begränsning av verksamhetstillstånd 
och bestämmelserna är därför inte tillämpliga på holdingsammanslutningar 
utan verksamhetstillstånd. Återkallande av Verksamhetstillståndet kan i 
dylika situationer inte alltid anses vara en åtgärd på rätt nivå att ta till när det 
gäller missförhållanden gällande konglomerat.
Utom att det finns oreglerade områden i tillsynen kan de bestämmelser som 
skall tillämpas på finans- och försäkringskonglomerat vara överlappande och 
leda till motstridiga tolkningar om vilka bestämmelser som skall tillämpas på 
konglomeratet.  Exempelvis kan ett holdingbolag som är moderbolag i ett 
konglomerat  enligt den nuvarande kreditinstitutslagen och lagen om 
försäkringsbolag betraktas som både en kreditinstitutsholdingsammanslutning 
och en försäkringsbolags-holdingsammanslutning.
Med hänsyn till bristerna i den nuvarande lagstiftningen bör 
tillämpningsområdet för bestämmelserna om finans- och 
försäkringskonglomerat fastställas så omfattande och entydigt att till samma 
tillsynsgrupp räknas alla sådana företag som bedriver verksamhet som är 
tillåten för företag inom kreditinstituts och försäkringsbranschen eller 
serviceföretag som förmedlar finansiering eller försäkring och som står 
under faktiskt bestämmande inflytande till varandra. Dessutom bör 
tillämpningen av bestämmelserna om interna affärs-transkationer och rätten 
att utöva tillsyn över och få upplysningar om sådana moder- och 
dotterföretag som bedriver annan verksamhet än för kreditinstitut och 
försäkringsföretag tillåten verksamhet, eller i övrigt står i nära operativ 
förbindelse till konglomeratet ses över. Samtidigt är det med hänsyn till 
målen i BCCI-direktivet skäl att överväga att införa bestämmelser som ger 
myndigheterna rätt att ingripa i strukturaffärer som försvårar tillsynen över 
konglomeratet eller över ett företag som hör till det genom att förbjuda 
strukturaffärer som leder till en sådan situation.
Ägarnas och ledningens lämplighet och tillförlitlighet

De nuvarande branschbestämmelserna medför, både i samband med 
ansökan om verksamhetstillstånd och i verksamheten, upplysningsplikt för 
dem som har för avsikt att förvärva ett i lag bestämt kvalificerat innehav av 
aktierna eller rösträtten i ett företag som har beviljats verksamhetstillstånd. 
Avsikten med dessa bestämmelser om s.k. kvalitativ ägarkontroll är att 
hindra ett ägande som skulle störa verksamheten i ett företag som är 
föremål för förvärv enligt försiktiga och sunda affärsprinciper eller äventyra 
de försäkrade förmånerna.
Trots att upplysningsplikten i anslutning till ägarkontrollen gäller också 
indirekta förvärv av aktier och andelar är det primära syftet med de 
branschvisa bestämmelserna att övervaka innehavet i kreditinstitut, 
värdepappersföretag och försäkringsföretag.  Om moderföretaget i ett 
finans- och försäkringskonglomerat är ett holdingbolag kan förvärv av aktier 
och andelar från holdingbolaget enligt branschlagstiftningen medföra en 
mångdubbel upplysningsplikt för förvärvaren. Men holdingbolagsstrukturen 
inverkar indirekt också på upplysningströskeln, eftersom ett förvärv av aktier 
eller rösträtt  från konglomeratets holdingsammanslutning inte nödvändigtvis 
innebär motsvarande andel i ett kreditinstitut, försäkringsbolag eller 
värdepappersföretag som hör till samma konglomerat. På grund av att de 
nuvarande bestämmelserna är delvis olika och att myndigheterna på basis av 
dem självständigt överväger hur de skall gå till väga kan de olika 
tillsynsmyndigheternas åtgärder gentemot ägarna till det holdingbolag som 
lämnat upplysningen avvika från varandra.
I likhet med ägarnas lämplighet och tillförlitlighet har också 
företagsledningens lämp-
lighet och tillförlitlighet i de branschvisa bestämmelserna fastställts till en 
förutsättning för att erhålla verksamhetstillstånd.  Detta kan inte anses vara 
ändamålsenligt eftersom beslut som är viktiga för konglomeratets 
affärsverksamhet  i regel fattas av moderföretagets ledning oberoende av 
om moderföretaget är ett företag som har erhållit verksamhetstillstånd eller 
inte. Dessutom är ledningens interna arbetsfördelning i finans- och 
försäkringskonglomerat ofta indelad i ansvarsområden enligt affärsområde, 
vilket inte motsvarar branschfördelningen i lagstiftningen företagens 
verksamhetstillstånd. Det är också möjligt att holdingbolagets ledning 
försöker använda koncernens tillgångar i strid med insättarnas eller 
försäkringstagarnas intressen.
För att säkerställa att bedömningen av ägarnas och ledningens lämplighet 
och tillförlitlighet i konglomeratets moderföretag, både enligt de kriterier som 
används vid bedömningen och enligt de åtgärder som vidtas på basis av den, 
sker på lika grunder skall bestämmelserna om finans- och 
försäkringskonglomeratet utsträcka branschbestämmelserna till att gälla 
också holdingsammanslutningarna.
Fördelning av tillsynsansvaret mellan myndigheterna

Av den nuvarande finländska systemet följer att företagen i ett finans- och 
försäkringskonglomerat övervakas av två olika myndigheter, 
Finansinspektionen och Försäkringsinspektionen. Tillsynen täcker emellertid 
inte nödvändigtvis hela konglomeratet, eftersom de branschvisa 
bestämmelserna i första hand begränsar tillsynen till företag som erhållit 
verksamhetstillstånd. Inte heller den branschvisa gruppbaserade tillsynen 
skapar en till alla delar tillräcklig grund för tillsynen över konglomeratet, 
eftersom den gruppbaserade tillsynen över  kreditinstitut eller 
värdepappersföretag inte till alla delar tar hänsyn till försäkringsbolag och 
tillsyn över försäkringsgrupper i första hand fokuseras på tillsynen över 
försäkringsbolag inom konglomeratet. Ett otillräckligt tillämpningsområde 
med tanke på finans- och försäkringskonglomerat kan medföra oreglerade 
områden som ingendera  myndigheten har befogenhet att övervaka.  Men 
tillsynsbefogenheterna kan också vara delvis överlappande, särskilt i fråga 
om sådana företag som samtidigt står under ett kreditinstituts och ett 
försäkringsföretags bestämmande inflytande. Överlappningen kan också 
leda till ur enskilda tillsynsobjekts synvinkel administrativa skyldigheter som 
ökar kostnaderna, vilket inte kan anses vara ändamålsenligt.
Det att tillsynsbefogenheterna inte kan samordnas i branschlagstiftningen 
gör det också svårare att få en helhetsbild av konglomeratets finansiella 
ställning. En minimiförutsättning när det gäller att effektivera tillsynen bör 
också vara att sammanställa de på basis av den branschvisa tillsynen 
insamlade uppgifterna och avtala om vilka åtgärder som skall vidtas på 
grund av dem.
För att säkerställa en ändamålsenlig arbetsfördelning mellan myndigheterna 
är det viktigt att i bestämmelserna om tillsynen över finans- och 
försäkringskonglomerat fastställa att den ena nationella branschmyndigheten 
fungerar som koordinerande tillsynsmyndighet med tillräckliga 
tillsynsbefogenheter i fråga om alla företag som hör till konglomeratet. Den 
koordinerande tillsynsmyndigheten skall kunna fastställas enligt i lag 
bestämda entydiga kriterier. Myndigheterna skall dock kunna besluta om 
fördelning av uppgifterna så att den myndighet som har förordnats till 
koordinerande tillsynsmyndighet skall kunna avstå från skötseln av de 
uppgifter som har fastställts i lag om det förefaller mera ändamålsenligt att 
de sköts av en annan myndighet och denna myndighet åtar sig att sköta 
uppgifterna. I lag borde därför säkerställas att båda myndigheterna enligt 
utgångspunkten har befogenhet att vid behov fungera som koordinerande 
tillsynsmyndighet.
Dessutom är det nödvändigt att säkerställa att de gällande 
sekretessbestämmelserna inte hindrar sådant informationsutbyte som är 
nödvändigt med tanke på tillsynen över konglomeratet. För bedömning av 
konglomeratet ekonomiska ställning är det också nödvändigt att samma 
myndighet har rätt och skyldighet att samla in uppgifter om konglomeratets 
ekonomiska ställning, meddela dem till en annan myndighet och för denna 
myndighet föreslå nödvändiga åtgärder i fråga om dess egna tillsynsobjekt. 
Att en koordinerande tillsynsmyndighet utses begränsar inte på något sätt 
tillsynsmyndighetens befogenheter gentemot sina tillsynsobjekt, utan 
bestämmelserna, bör i så hög grad som möjligt byggas upp enligt båda 
branschmyndigheternas nuvarande befogenheter och arbetsfördelning.
2.2.3.	Tillsynen över konglomeratets finansiella ställning
Allmänt

Tillsynen över den totala risken i ett finans- och försäkringskonglomerat 
konglomerat förutsätter gemensamt överenskomna principer om i vilken 
omfattning och enligt vilka kalkyleringsmetoder konglomeratets finansiella 
ställning skall bedömas. Det är viktigt att fastställa principerna oberoende 
om särskilda kapitalkrav fastställs för gruppen och om kvantitativa 
begränsningar fastställs för den totala risken eller om det anses vara 
tillräckligt att enbart följa konglomeratets finansiella ställning och totala 
risker. Ett minimikrav bör vara att konglomeratets moderföretag kan 
upprätta en konsoliderad resultaträkning och balansräkning för hela 
konglomeratet. Metoderna att sammanställa kapitaltäckningskalkylerna 
avviker från varandra i de nuvarande branschbestämmelserna för 
gruppbaserad tillsyn och har inte sammanställts med tanke på tillsynen av 
finans- och försäkringskonglomerat. Enligt de branschvisa bestämmelserna 
samt de principer som godkänts i internationella samarbetsorgan är de 
grundläggande alternativen för reglering av den finansiella ställningen i 
finans- och försäkringskonglomerat:
1) fastställande av ett gruppbaserat kapitalkrav för konglomeratets 
konsoliderade risker; och
2) beaktande av de enskilda problem som beror på konglomeratet i de 
branschvisa bestämmelserna.
I det första huvudalternativet behandlas konglomeratet som ett enda 
kalkyleringssubjekt, på vilket kan ställas krav avseende den konsoliderade 
finansiella ställningen.  Ett viktigt krav i detta sammanhang är det kapitalkrav 
som gäller både inom kreditinstituts och försäkringsbranschen och som är 
dimensionerat enligt verksamhetens omfattning eller risker. Detta förutsätter 
att en konsoliderad kapitalbas beräknas för konglomeratet och att den 
jämförs med det kapitalkrav som mäter omfattningen av konglomeratets 
verksamhet och riskexponering. Ett sådant förfaringssätt har redan börjat 
tillämpas i fråga om kreditinstitut och värdepappersföretag, vars 
konsolideringsgrupper redan övervakas konsoliderat. Fördelen med detta 
synsätt är att det automatiskt täcker alla risker som övervakas i 
kreditinstitutsverksamheten, eliminerar dubbel användning av kapital och 
inverkan av interna transaktioner. På detta sätt kan man också säkerställa 
att regleringen av kreditinstitut inte kan kringgås   med hjälp av 
konglomeratet.  Ett problem är att de branschvisa kapitalbegreppen och de 
risker som mäts samt omfattningen av konsolideringen och 
konsolideringsmetoderna skiljer sig från varandra. En gruppbaserad reglering 
skulle sålunda förutsätta antingen att de branschvisa bestämmelserna 
samordnas eller att omfattande och detaljerade beräkningsmetoder införs 
som komplement till branschbestämmelserna, vilket i hög grad skulle öka 
tillsynsobjektens kostnader för tillsynen.
Det andra huvudalternativet går ut på att regler för enskilda 
problemområden i första hand införs genom komplettering av 
branschlagstiftningen. Sådana problemområden i konglomeratet som 
tillsynsmyndigheterna allmänt har fört fram är bland annat dubbel 
användning av kapital, interna transaktioner, utvidgning av kapitalbasen med 
hjälp av holdingbolag, stora exponeringar samt  aktie- och fastighetsinnehav. 
Dessa problemområden behöver inte behandlas skilt om en gruppbaserad 
tillsynsmodell enligt den första alternativet antas. I den internationella 
diskussionen har olika, relativt invecklade lösningsmodeller presenterats inom 
ramen för detta förslag, enligt vilka ett s.k. solo plus-kapitalkrav skulle 
beräknas för konglomeratet med hjälp av de branschvisa kapitalkraven utan 
direkt konsolidering. Ett sådant förslag ingår också i direktivförslaget av den 
26 april 2001.
Som tidigare har konstaterats är det i detta sammanhang, på grund av det 
ofullständiga  direktivförslaget och olikheterna i fråga om 
kalkyleringsprinciperna, inte ändamålsenligt att fastställa separata 
bestämmelser om konglomerat. Av dessa orsaker är det inte heller 
nödvändigt att rangordna huvudförslagen. Eftersom det dels redan nu är 
möjligt att sammanställa information som samlats in enligt 
branschbestämmelserna, dels en del av de ovannämnda problemen kan lösas 
genom en revidering av de nuvarande bestämmelserna är det ändamålsenligt 
att i detta sammanhang bedöma de ovannämnda problemområdena utgående 
från gällande bestämmelser.
Dubbelräkning av eget kapital och breddning av kapitalbasen med 
hjälp av holdingbolag

I den internationella diskussionen har ett av de viktigaste tillsynsproblemen 
ansetts vara dubbelräkning av instrument för eget kapital (double gearing) 
inom konglomeratet. Till den del det primära och supplementära kapital som 
används som mått för ett enskilt tillsynsobjekts kapitaltäckning består av 
andra tillsynsobjekts investeringar har kapitalet inte ansetts vara äkta och det 
har krävts att ett belopp som motsvarar investeringen skall elimineras från 
solvenskapitalet hos det tillsynsobjekt som har gjort investeringen. En 
eliminering av dubbelräkning av kapitalet kan enklast förverkligas så att det i 
det branschvisa kapitalkravet förutsätts att investeringar i andra 
auktoriserade företag elimineras från investerarens kapitalbas. Denna 
avdragsbestämmelse som kraftigt anstränger solvenskapitalet tillämpas på 
finländska kreditinstituts försäkringsbolagsinnehav. I vissa länder skall 
avdraget göras från ett belopp som motsvarar minimibeloppet av 
försäkringsbolagets verksamhetskapital vilket i regel leder till lindrigare 
kapitalkrav än den föregående metoden.  Vid beräkning av kreditinstitutets 
konsoliderade kapitalbas elimineras kreditinstitutens och de finansiella 
institutens interna kapitalinvesteringar automatiskt i kapitaltäckningskalkylen 
och inget avdrag för kapitalbasen behöver göras på investeringarna.
I solvensreglerna avseende enskilda försäkringsbolag förutsätts investeringar 
i andra företag med verksamhetstillstånd avdras endast i de nationella 
kapitalkraven avseende finländska skadeförsäkringsbolag. Enligt reglerna för 
jämkad solvens i försäkringsgrupper elimineras dubbelräkningen av 
instrument för eget kapital i konglomeratet. Dessutom elimineras 
cirkulationen av kapital via andra företag än försäkringsbolag. I 
kapitaltäckningsbestämmelserna för konglomerat krävs inte eliminering och 
beaktas inte placeringar i den andra branschens reglerade företag. 
En annan fråga som gäller  konstgjord förbättring av kapitaltäckningen och 
som kommit upp i internationella diskussioner gäller breddning av 
kapitalbasen med hjälp av ett holdingbolag (capital leveraging). Problemet 
kan handla om att kapitalet cirkuleras inom konglomeratet exempelvis så att 
ett företag som hör till konglomeratet överlåter tillgångar till ett gemensamt 
holdingbolag som står utanför branschtillsynen på samma villkor som 
främmande kapital och holdingbolaget ger tillgångarna vidare på samma 
villkor som eget kapital till ett företag inom konglomeratet för att förstärka 
solvenskapitalet. Ett holdingbolag kan bli tvunget att finansiera 
dotterbolagens kapitalanskaffning för att de skall uppfylla det branschvisa 
kapitalkravet också utanför konglomeratet, varvid en överdriven 
kreditupptagning kan äventyra hela konglomeratets finansiella ställning. I 
Finland begränsas holdingbolagens möjlighet att skaffa extern finansiering av 
att mottagande av medel från allmänheten som skall återbetalas enligt den 
nuvarande kreditinstitutslagen i regel kräver kreditinstitutskoncession. 
Arrangemang som förverkligas genom ett holdingbolag kan i princip hindras 
enklast genom att holdingbolaget och de företag inom konsolideringsgruppen 
står under dess bestämmande inflytande  konsolideras i 
kapitaltäckningsberäkningen. Konsolideringen borde dock i så fall täcka alla 
företag som hör till konglomeratet vilket skulle innebära att 
kapitaltäckningsbestämmelserna borde utsträckas betydligt längre än hittills. 
Det är möjligt att ingripa i arrangemanget också genom att förbjuda att 
branschvisa tillsynsobjekt finansierar holdingbolag eller genom att införa 
rapporteringsskyldighet och föreskriva att en på detta sätt beviljad 
finansiering jämställd med eget kapital skall elimineras från det branschvisa 
solvenskapitalet.
Eftersom de nuvarande branschvisa bestämmelserna relativt täckande 
ingriper i konglomeratets interna kapitalinvesteringar och på så sätt hindrar 
dubbel användning av kapital är det inte ändamålsenligt att införa särregler 
för konglomeratet. Principerna om eliminering av kreditinstitutens innehav i 
försäkringsbolag behöver emellertid justeras för att säkerställa att 
elimineringsbestämmelsen inte blir alltför sträng så att den oskäligt försvagar 
de finländska konglomeratens konkurrenskraft särskilt i situationer då de 
ägda bolagen klart är överkapitaliserade. Dessutom kräver regleringens 
neutralitet att försäkringsbolagens innehav i kreditinstitut behandlas enligt 
motsvarande kriterier som kreditinstitutens innehav i försäkringsanstalter. 
Interna transaktioner eller finansiella transaktioner genom holdingbolag bör 
också underställas en separat rapporteringsskyldighet åtminstone till den del 
de inte beaktas i den branschvisa gruppbaserade tillsynen. Dessutom är det 
skäl att överväga om företag som hör till konglomeratet borde förbjudas att 
bevilja lån till ett annat företag inom konglomeratet för förvärv av aktier i ett 
företag som hör till konglomeratet.
Rapportering av interna transaktioner

Den finansiella ställningen i enskilda företag inom konglomeratet kan 
påverkas betydligt exempelvis genom sådana transaktioner mellan företagen 
inom konglomeratet som exempelvis direkt påverkar resultatet eller andra 
poster i solvenskapitalet  Så som konstaterades ovan kan interna 
transaktioner vara förknippade med intressekonflikter mellan enskilda 
företag. Enligt vad som konstaterats ovanom interna kapitalplaceringar beror 
behovet av att i kapitaltäckningsberäkningen följa också andra interna 
transaktioner på om konglomeratets finansiella ställning granskas 
konsoliderat eller inte. I det förstnämnda fallet, som används inom 
kreditinstitutsbranschen, elimineras interna transaktioner automatiskt från 
konglomeratets nyckeltal. I det senare fallet kan transaktioner som avviker 
från marknadspriset, mellan företag inom konglomeratet, snedvrida det 
branschvis beräknade  solvenskapitalet. I så fall kan inverkan av interna 
transaktioner elimineras genom krav på antingen iakttagande av 
marknadspriser mellan företagen eller genom separat rapportering av interna 
transaktioner, varvid kalkylerna kan rättas till.
Riklig intern kreditgivning  inom konglomeratet kan också öka smittorisken i 
konglomeratet, så som konstaterades i avsnitt 2.1.2. När det gäller 
försäkringsbolag minskar risken på grund av att försäkringsbolagen enligt 
den nuvarande lagen om försäkringsbolag inte enligt utgångspunkten får ta 
lån eller ställa säkerheter för sådana förbindelser som ett annat kreditinstitut 
eller finansiellt institut som hör till samma koncern har.
Till  uppföljningen av interna transaktioner hör också kreditgivning till s.k. 
anknutna företag (connected lending).  Bestämmelser om detta har i flera 
länder meddelats kreditinstitut enligt Baselkommitténs rekommendationer 
(Core Principles for Effective Banking Supervision). Enligt kommitténs 
rekommendationer skall krediter till anknutna företag och privatpersoner i 
regel beviljas på sedvanliga villkor och tillsynsmyndigheterna skall ha 
tillräckliga tillsyns och inspektionsbefogenheter.
I direktivet om extra tillsyn över försäkringsföretag i ett finansiellt 
konglomerat fastställs en särskild rapporteringsskyldighet för transaktioner 
mellan ett försäkringsbolag och nära anknutna företag.  Om det gå grund av 
rapporterna framgår att försäkringsbolagets solvens äventyras eller riskerar 
att äventyras skall försäkringsbolaget tillställa Försäkringsinspektionen en 
plan för att återställa en sund solvensställning. Bestämmelserna om detta i 
lagen om försäkringsbolag träder i kraft den 1 december 2001.
För att effektivera tillsynen över konglomeratet är det av ovan nämnda 
orsaker nödvändigt att i rapporteringsskyldigheten innefatta interna 
transaktioner åtminstone i den utsträckning som förutsätts i 
branschbestämmelserna.
Tillsynen över riskkoncentrationer och riskerna i 
placeringsverksamheten 

Det största tillsynsproblemet i konglomeratet är att de branschvisa 
bestämmelserna inte tar hänsyn till konglomeratets helhetsrisk. Särskilt 
begränsningarna av stora exponeringar i kreditinstitut kan kringgås genom 
att en del av kundens förbindelser styrs till sådana företag inom finans- och 
försäkringskonglomeratet som inte hör till den branschvisa gruppbaserade 
tillsynen. Trots att det finns särskilda bestämmelser om spridningen av 
egendom som utgör täckning för försäkringsbolagens ansvarsskuld, kan 
begränsningar i den nationella lagstiftningen inte fastställas för tillgångar 
utöver täckningen för ansvarsskulden, och de kan därför placeras  i objekt  
för vilka gäller sådana begränsningar i kundansvaret som tillämpas på 
banker. Det är möjligt att förfara på motsvarande sätt också för att kringgå 
placeringsbegränsningar i fråga om kreditinstituts näringsföretag och 
fastigheter.  I det förstnämnda fallet betonas tillsynsbehovet av att 
begränsningarna av innehavet i företag som hör till en främmande bransch 
slopades för försäkringsbolag den 12 december 2000.
I ett finans- och försäkringskonglomerats verksamhet kan det uppstå också 
betydande regionala exponeringar som kan äventyra konglomeratets 
ekonomiska verksamhetsförutsättningar. I fråga om kreditinstitut och de 
företag som hör till deras konsolideringsgrupp kan en dylik länderrisk vara 
förknippad med utlånings och placeringsverksamheten, som granskas enligt 
Finansinspektionens bestämmelser. I ett försäkringsbolag kan länderrisken 
vara förknippad med placerings- och försäkringsverksamheten. I det 
förstnämnda fallet är risken densamma som för banker och tar sig uttryck i 
att kassaflödena är hotade på grund av den politiska eller ekonomiska 
utvecklingen i ett visst land eller territorium. I försäkringsverksamheten kan 
länderrisken utlösas exempelvis av en naturkatastrof som leder till att 
bolagets ersättningsutgifter ökar kraftigt på grund av skador på försäkrad 
egendom och affärsverksamhet på området.
Det är därför motiverat att en rapportering och uppföljning som täcker 
kreditinstitutens helhetsrisk, utom i fråga om de branschvisa  kraven, 
genomförs också på konglomeratsnivå. En begränsning fullt ut av de 
konsoliderade riskkoncentrationerna skulle kräva en harmonisering av de 
branschvisa beräkningssystemen, vilket enligt det som konstaterats ovan 
skulle medföra stora problem på grund av olikheterna i 
kalkyleringsbestämmelserna. 
Intern kontroll och riskhanteringssystem

I de nuvarande branschbestämmelserna förutsätts att företag som har 
beviljats verksamhetstillstånd har en med tanke på verksamheten tillräcklig 
intern kontroll och tillräckliga riskhanteringssystem. För kreditinstitut och 
värdepappersföretag har motsvarande krav utsträckts till att gälla också 
företag som hör till samma konsolideringsgrupp och för försäkringsbolag 
gäller kravet försäkringsbolag och försäkringsholdingsammanslutningar inom 
samma försäkringsgrupp.  På den interna kontrollen i finans- och 
försäkringskonglomeratet ställs särskilda krav främst på grund av att det är 
nödvändigt att ta hänsyn till att branscherna delvis har olika affärsprinciper. 
Det är därför viktigt att det för konglomeratets interna kontroll finns 
fastställda principer bland annat för identifieringen av de olika risker som 
hänför sig till finansierings och försäkringsverksamheten och för 
organisering av arbetsfördelningen mellan de branschvisa verksamheterna 
och kontrollerna mellan verksamheterna. Också det behov av till 
myndighetsrapportering som behövs för tillsynen över finans- och 
försäkringskonglomerat skulle ställa ytterligare krav på de interna 
kontrollsystemen.
Bestämmelserna om tillsynen över konglomerat bör därför omfatta 
motsvarande krav som branschbestämmelserna, enligt vilket dels de företag 
som hör till konglomeratet, dels hela konglomeratet skall ha en med tanke på 
sin verksamhet tillräcklig intern kontroll och tillräckliga riskhanteringssystem.
Koncernbokslut 

De nuvarande branschvisa koncernbokslutsbestämmelserna tar inte 
tillräckligt hänsyn till koncernstrukturer som finans- och 
försäkringskonglomerat, i vilka båda näringarna idkas i betydande 
omfattning. Exempelvis försäkringsbolag som hör till samma koncern som 
ett kreditinstitut behandlas som ett företag inom en främmande näringsgren 
och konsolideras i koncernbokslutet enligt den s.k. metoden med en rad. I 
koncernresultaträkningen och koncernbalansräkningen anges

då inte  separat de poster som uppstår från försäkringsverksamheten, vilket 
gör det mycket svårare att få en helhetsbild av konglomeratets finansiella 
ställning och att jämföra det med andra koncerner på finansmarknaden.  I de 
branschvisa bokslutsbestämmelserna finns också avvikande bestämmelser 
exempelvis om tidpunkten för upprättande av bokslut, vilket leder till olika 
koncernbokslutskrav beroende på till vilken bransch moderföretaget hör. Av 
de tvingande branschvisa direktiven, som gäller bägge branscherna, följer 
emellertid att exempelvis värderingsgrunderna inte helt kan harmoniseras 
mellan koncernföretagen
Ingen internationell praxis för hur finansierings- och 
försäkringsverksamhetens poster skall presenteras i 
koncernresultaträkningen och koncernbalansräkningen har stabiliserats. En 
del av finans- och försäkringskonglomeraten använder i sina koncernbokslut 
en s.k. modulär modell i vilken finansieringsverksamhetens och 
försäkringsverksamhetens poster tas upp separat i balansräkningen och 
resultaträkningen. Särskilt i internationella konglomerat används ofta en 
sammanställd modell där posterna fördelas enligt balans och 
resultaträkningspostens karaktär.
För finans- och försäkringskonglomeraten är det därför nödvändigt att införa 
sådana bestämmelser om koncernbokslut som bestämmer om vilken 
bakgrundslagstiftning som skall tillämpas på koncernbokslutet, 
räkenskapsperiodens längd och tidpunkten för upprättande av bokslutet, 
möjligheten att låta bli att sammanställa koncernföretagen och om rättelse av 
de branschvisa bokslutsprinciperna i koncernbokslutet. Eftersom det på 
grund av de tvingande bakgrundsdirektiven inte är möjligt att samordna 
finansierings- och försäkringsverksamhetens bokslutsprinciper, åtminstone 
på kort sikt, skulle det vara ändamålsenligt att ta upp finansierings- och 
försäkringsverksamhetens poster separat i koncernbokslutet.
2.2.4.	Förbättring av finans- och försäkringskonglomeratens 
effektivitet
Ett av de viktigaste motiven för bildande av finans- och 
försäkringskonglomerat är att konglomeratet kan erbjuda sina kunder 
finansiella tjänster enligt principen om full service. Då ökar konglomeratens 
möjligheter att värva nya kunder, eftersom de kan erbjuda omfattande 
produkt och servicepaket med mångsidigare förmåner än konkurrenterna. 
För att uppnå målen måste kunduppgifterna kunna användas särskilt i 
marknadsföring till kunder och korsvis försäljning av de till konglomeratet 
hörande företagens produkter. Om utlämnandet av kunduppgifter begränsas 
onödigt hårt blir de effektivitets och synergimål som eftersträvats med 
sammanslagningen ouppnådda på grund av de högre kostnaderna. En 
obegränsad utlämning av kunduppgifter inom konglomeratet behövs också 
för att en effektiv riskhantering skall kunna säkerställas, eftersom den 
möjliggör exempelvis uppföljningen av stora exponeringar i hela 
konglomeratet. Bestämmelserna i den nuvarande kreditinstitutslagen, lagen 
om värdepappersföretag och lagen om försäkringsbolag avviker i fråga om 
rätten att lämna ut kunduppgifter till innehållet och omfattningen från 
varandra exempelvis på så sätt  att det inte är tillåtet att lämna ut 
kunduppgifter från ett försäkringsbolag till ett kreditinstitut inom samma 
koncern. Detta kan leda till att finländska företag som hör till finans- och 
försäkringskonglomerat ordnar sin verksamhet oändamålsenligt, vilket 
försvagar deras konkurrenskraft och försvårar konglomeratens riskkontroll.
Företagen inom finans- och försäkringsbranschen kan också bilda sådana 
sammanslutningar, där företagen inte har ett sådant bestämmande inflytande 
till varandra att de kan betraktas som ett konglomerat. Ett ömsesidigt 
försäkringsbolag och en andelsbank kan exempelvis ha svårt att bilda ett 
sådant konglomerat där moderföretaget skulle ha ett sådant bestämmande 
inflytande som avses i 1 kap. 5 och 6 § bokföringslagen i ett 
försäkringsbolag eller ett kreditinstitut. Ett ömsesidigt försäkringsbolag och 
ett kreditinstitut kan dock bilda en sådan fast sammanslutning, inom vilket de 
är förnuftigt och ändamålsenligt att bedriva ekonomiskt samarbete. För att 
säkerställa också sådan sammanslutnings verksamhetsförutsättningar och 
synergifördelar är det viktigt att sekretessbestämmelserna inte i onödan 
försvårar hanteringen av kunduppgifter mellan företagen inom 
sammanslutningen.
Rätten att behandla kunduppgifter i finans- och försäkringskonglomerat om 
motsvarande sammanslutningar är viktig också på grund av lagstiftningens 
neutralitetskrav. Enligt personuppgiftslagen nämns behandlingen av 
kunduppgifter inom en koncern eller annan ekonomisk sammanslutning som 
en tillåten grund för hantering av kunduppgifter. Om  finans- och 
försäkringskonglomerat tillåts utbyta uppgifter utan hinder av 
sekretessbestämmelserna, bör motsvarande rätt också till andra typer av 
ekonomiska sammanslutningar samarbetsgrupper som avses i 
personuppgiftslagen.  Lagstiftningen bör inte heller styra finansierings- och 
försäkringsverksamheten till en viss typ av strukturlösningar.
Ett mera omfattande utbyte av kunduppgifter mellan de företag som hör till 
konglomeratet för gemensam marknadsföring av de produkter 
konglomeratet tillhandahåller kan i vissa fall  försämra kundens möjligheter 
att göra objektiva val mellan de produkter som olika företag erbjuder. 
Personuppgiftslagen tillåter emellertid allmänt behandlingen av kunduppgifter 
inom en koncern eller en annan ekonomisk sammanslutning enligt de 
förutsättningar som fastställs i personuppgiftslagen och det är inte motiverat 
att för kreditinstitut och försäkringsanstalter införa sådana bestämmelser om 
tystnadsplikt som försätter dem i en helt annan situation än andra företag. 
Men det är också nödvändigt att sörja för att personuppgiftslagen också i 
fortsättningen tillämpas på kreditinstitut och försäkringsanstalter vid sidan av 
de regler om tystnadsplikt som finns i kreditinstituts och 
försäkringslagstiftningen.
De branschvisa sekretessbestämmelserna behöver därför harmoniseras så 
att de inte i onödan hindrar utlämnande av andra uppgifter än känsliga 
uppgifter mellan företagen i konglomeraten, om det är nödvändigt att 
utlämna dem för kundbetjäning och annan skötsel av kundförhållanden eller 
för marknadsföring och riskkontroll. Till den del det är fråga om uppgifter 
som finns i ett kreditinstituts kundregister skall kunduppgifterna kunna 
lämnas ut för marknadsföring och kundbetjäning och annan skötsel av 
kundförhållanden också till sådana företag som hör till samma ekonomiska 
sammanslutning som kreditinstitutet. Rätten att lämna ut uppgifter skall inte 
gälla känsliga uppgifter av den art som avses i personuppgiftslagen.
2.2.5.	Fortsatt branschvis gruppbaserad tillsyn.
Trots att särreglerna för finans- och försäkringskonglomerat på många sätt 
skulle säkerställa en effektiv tillsyn av konglomeratets 
holdingsammanslutning, kan det för att säkerställa att de branschvisa 
tillsynsmålen uppfylls krävas att holdingsammanslutningen också i 
fortsättningen ingår i den branschvisa gruppbaserade tillsynen. 
Tillsynsbehoven påverkas utom av målsättningen  för den branschvisa 
gruppbaserade tillsynen också av hur konglomeratets operativa organisation 
ser ut och i vilken utsträckning i tillsynshänseende viktiga funktioner har 
koncentrerats till holdingsammanslutningen.
Ur finanstillsynens synvinkel skulle det vara motiverat att ta med 
holdingsamman-slutningen i den gruppbaserade tillsynen över kreditinstitut 
framför allt därför att om den gruppbaserade tillsynen skulle begränsas till 
att gälla enbart kreditinstitut som är dotterföretag till 
holdingsammanslutningen och till dess (under)konsolideringsgrupp skulle 
detta ge en missvisande bild av konglomeratets totalrisker, eftersom 
holdingsammanslutningen kan ha eller till det kan koncentreras sådana 
investeringar, fordringar och förbindelser utanför balansräkningen som 
omfattas av kapitaltäcknings- och exponeringsbestämmelserna. Dessutom 
kan holdningsammanslutningen skaffa sig skuldfinansiering inom eller 
utanför konglomeratet och investera tillgångarna som investeringar 
jämställda med eget kapital i kreditinstitut, varvid uppföljningen av de 
enskilda kreditinstitutens kapitaltäckning inte skulle ge en rättvisande bild av 
konglomeratets finansiella totalställning.  Det är också nödvändigt att beakta 
att kapitaltäcknings- och ägarbegränsningar aldrig tillämpas på en 
holdingsammanslutning i egenskap av ett enskilt företag.
Inom försäkringsbranschen kan det inte anses vara lika viktigt, som när det 
gäller kreditinstitut, att en försäkringsgrupps holdingsammanslutning omfattas 
av bestämmelserna om extra tillsyn över försäkringsföretag, eftersom 
holdingsammanslutningen inte får idka sådan verksamhet som är tillåten för 
försäkringsbolag. Inte heller vid rapporteringen av interna transaktioner 
enligt den extra tillsynen har försäkringsbolagets moderföretags karaktär 
någon betydelse, eftersom rapporteringgsskyldigheten gäller alla 
försäkringsbolags moderföretag.
Enligt kommissionens direktivförslag av den 26 april 2001 skall 
tillämpningsområdet för den branschvisa gruppbaserade tillsynen vara 
oförändrat (gruppbaserad tillsyn över kreditinstitut /extra tillsyn över 
försäkringsföretag) i sådana finans- och försäkringskonglomerat där 
moderföretaget är ett kreditinstitut, värdepappersföretag eller 
försäkringsbolag. Moderföretaget och dess dotterföretag skulle då omfattas 
av den gruppbaserade tillsynen på det sätt som de branschvisa direktiven 
bestämmer. Om konglomeratets moderföretag däremot är ett holdingbolag 
("finansiellt holdingföretag med blandad verksamhet"), hänförs det inte till 
någondera branschens gruppbaserade tillsyn utan dess ställning i 
tillsynshänseende  fastställas enbart i det nya direktivet.  Men i detta läge 
bör det beaktas att innan direktivet träder i kraft är de branschvisa direktiven 
tvingande och deras tillämpningsområde kan inte inskränkas även om 
nationella bestämmelser om finans- och försäkringskonglomerat skulle 
införas. Eftersom Finlands lag i fråga om den branschvisa gruppbaserade 
tillsynen till stor del uppfyller minimikraven enligt direktiven, kan en 
holdingsammanslutning som definieras i respektive bestämmelser inte 
samtidigt befrias från gruppbaserad tillsyn över kreditinstitut och extra tillsyn 
över försäkringsföretag.
På grund av det som relaterats ovan är det fortfarande nödvändigt att 
tillämpa de branschvisa bestämmelserna om gruppbaserad tillsyn över 
kreditinstitut och extra tillsyn över försäkringsbolag på holdingamman-
slutningen i ett finans- och försäkringskonglomerat och på sådana andra 
företag i konglomeratet, som enligt de tvingande bestämmelserna i de 
nuvarande direktiven skall hänföras till den gruppbaserade tillsynen över 
kreditinstitut och värdepappersföretag och till den extra tillsynen över 
försäkringsgrupper. Begreppet branschvis holdingsammanslutning bör dock 
preciseras så att företaget aldrig samtidigt uppfyller förutsättningarna för 
kreditinstituts och försäkringsholdingsammanslutning.

3.	Propositionens mål och de viktigaste förslagen
3.1.	Allmänt
För att säkerställa att bildningen av omfattande finans- och 
försäkringskonglomerat på den finländska finansmarknaden inte äventyrar 
finansmarknadens stabilitet och störningsfria verksamhet, insättarnas eller 
investerarnas ställning eller försäkrade förmåner föreslås det stadgas en 
separat lag om tillsynen över finans- och försäkringskonglomerat. Lagen 
skall i så hög grad som möjligt bygga på bägge branschmyndigheternas 
nuvarande befogenheter och arbetsfördelning närmast för att säkerställa att 
det inte uppstår luckor eller oreglerade områden i den nuvarande tillsynen 
och att resultaten av den branschvisa tillsynen sammanställs i tillräckligt hög 
grad.
Propositionen skall inte inskränka de branschvisa tillsynsmyndigheternas 
rättigheter och skyldigheter gentemot tillsynsobjekten. Syftet är att den 
branschvisa lagstiftningen samordnas i så hög grad som möjligt med 
bestämmelserna i den föreslagna nya lagen utom för att klarlägga 
lagstiftningen, också för att säkerställa konkurrensneutraliteten dels för 
finans- och försäkringskonglomerat och dels för grupper som bedriver 
enbart bank eller försäkringsverksamhet.
Förslaget motsvarar delvis direktivförslaget från den 26 april 2001 om tillsyn 
över finansiella konglomerat. Eftersom direktivets slutliga innehåll ännu kan 
ändras betydligt och dess slutliga godkännande kan dröja flera år, 
eftersträvar propositionen inte fullständig överensstämmelse mellan de 
nationella bestämmelserna och EU:s bestämmelser.
Propositionen syftar till att förbättra de finländska finans- och 
försäkringskonglomeratens konkurrenskraft genom att säkerställa att 
sekretessbestämmelserna inte onödigt försvårar utlämnandet av 
upplysningar mellan företag som tillhör konglomeratet.
3.2.	Utsträckande av tillsynens räckvidd 
Propositionens mål är att fastställa vilka finans- och försäkringskonglomerat 
som behöver ytterligare tillsyn utöver den branschvisa tillsynen. Lagens 
tillämpningsområde skall fastställas genom en definition av finans- och 
försäkringskonglomerat i lagen. Med finans- och försäkringskonglomerat 
avses i lagen en grupp av företag som består av ett moderföretag och ett 
företag i finansierings- och försäkringsbranschen som står under dess 
bestämmande inflytande. En förutsättning för att uppfylla kriterierna för ett 
konglomerat skulle dessutom vara att moderföretaget är ett kreditinstitut, 
värdepappersföretag, försäkringsbolag eller en i lagen avsedd 
holdingsammanslutning och att minst ett av de företag som hör till 
konglomeratet är ett finländskt kreditinstitut eller värdepappersföretag och 
minst ett är ett finländskt försäkringsbolag. Till konglomeratet skall inte 
hänföras arbetspensionsförsäkringsbolag. Med ett konglomerats 
holdingsammanslutning avses i lagen ett sådant moderföretag som inte är ett 
kreditinstitut, värdepappersföretag eller försäkringsbolag, vars dotterföretag 
till största delen är företag inom finansierings eller försäkringsbranschen.
Kriterierna för ett konglomerat föreslås härledas från principerna i de 
gällande direktiven om gruppbaserad tillsyn, enligt vilka till samma 
tillsynsgrupp räknas också sådana juridiskt självständiga helheter som inte 
nödvändigtvis omfattas av sådant bestämmande inflytande som avses i 
bokförings eller bolagslagstiftningen, men som är nära anknutna till varandra 
eller i övrigt hör till en gemensamt styrd gruppering. Begreppet konglomerat 
föreslås dels lösgöras från de branschvisa  tillsynsgrupperna (gruppbaserad 
tillsyn över kreditinstitut/ extra tillsyn över försäkringsbolag), dels från 
koncerner som huvudsakligen bedriver annan verksamhet än finansierings- 
och försäkringsverksamhet genom entydiga kvantitativa kriterier som 
baserar sig på direktivförslaget av den 6 april 2001. Till konglomeratet skall 
också hänföras utländska kreditinstitut, värdepappersföretag, 
försäkringsbolag, finansiella institut och serviceföretag under ett finländskt 
moderföretags bestämmande inflytande. Minst ett kreditinstitut eller 
värdepappersföretag och minst ett försäkringsbolag skall dock vara 
finländskt för att konglomeratet skall uppfylla kriterierna i definitionen.
Syftet med lagförslaget är att eliminera lyckor och oreglerade områden i 
tillsynen över konglomeraten, som kan medföra risker som äventyrar 
kreditinstitutets eller försäkringsföretagets verksamhet. För att säkerställa 
detta skall till konglomeratet hänföras alla bolag som bedriver reglerad 
finansierings- och försäkringsverksamhet och därmed ansluten verksamhet 
eller serviceföretag som förmedlar dessa verksamheter oberoende av deras 
juridiska form, karaktären av deras affärsrörelse eller ägarstruktur.
Lagen föreslås i fråga om interna transaktioner och rätten att få uppgifter 
och utöva tillsyn tillämpas på en mera omfattande företagsgrupp till vilken 
också räknas till konglomeratet hörande företags näringssammanslutningar 
som är företagets dotter- eller ägarintresseföretag samt på 
pensionsstiftelser, pensionskassor och arbetspensionsförsäkringsbolag, som 
på grund av affärsverksamhetens karaktär, bolagsformen eller en avvikande 
ägarbas inte hör till koncernen, men som utnyttjare av faktisk 
bestämmanderätt eller faktiskt inflytande från tillsynsmyndighetens synvinkel 
kan betraktas som företag som hör till samma tillsynshelhet.
Eftersom det på grund av konglomeratets storlek, affärsverksamhetens 
karaktär eller av något annat motsvarande skäl inte i alla situationer är 
ändamålsenligt att tillämpa bestämmelserna om konglomerat, förslås 
tillsynsmyndigheterna i enskilda fall få möjlighet att delvis eller helt få rätt att 
bevilja undantag från  tillämpning av lagen.
3.3.	Effektivering av ägarkontrollen och tillsynen över 
holdingsammanslutningens ledning
Syftet med propositionen är att säkerställa att myndigheterna får samma 
rättigheter att följa ägarstrukturen i konglomeratet och ledningens lämplighet 
och tillförlitlighet oberoende om moderföretaget är ett företag som beviljats 
verksamhetstillstånd eller ett holdingbolag utan verksamhetstillstånd.
I enlighet med de krav som fastställts i lagen om försäkringsbolag, 
kreditinstitutslagen eller lagen om värdepappersföretag föreslås på 
holdingsammanslutningar tillämpas bestämmelser om s.k. kvalitativ 
ägarkontroll. Sålunda skall en instans som förvärvar ett kvalificerat innehav i 
en holdingsammanslutning på förhand rapportera sitt förvärv till den 
koordinerande myndigheten som under i lagen fastställda förutsättningar 
skall ha rätt att förbjuda förvärvet eller användningen av rösträtten i 
holdingbolaget. Om förvärvet av ägande eller rösträtt i 
holdingsammanslutningen genom indirekt ägande skulle leda till att 
rapporteringströskeln överskrids också i ett kreditinstitut, försäkringsbolag 
eller värdepappersföretag som är holdingsamman-slutningens dotterbolag, 
skulle anmälan i fråga om de nämnda bolagen inte behöva göras till de 
branschvisa myndigheterna. 
Att förvärva en ägarandel i strid med förbudet i lagen blir straffbart. För 
holdingsam- manslutningens lämplighet och tillförlitlighet fastställs 
motsvarande förutsättningar som enligt lagen om kreditinstitut och lagen om 
försäkringsbolag.
3.4.	Tillståndsplikt för utvidgning av konglomeratet
Propositionens syftar till att säkerställa att sådana strukturaffärer som 
påverkar konglomeratets struktur inte försvårar myndighetstillsynen över 
konglomeratet. Eftersom gemensam direktivbakgrund i tillräcklig mån 
säkerställer informationsutbytet mellan myndigheterna och en obegränsad 
användning av övriga tillsynsinstrument på Europeiska ekonomiska 
samarbetsområdet, är den främsta målsättningen med propositionen att 
hindra konglomeratet från att expandera till sådana utländska företag vilkas 
lagstiftning eller administrativa regler inskränker den koordinerande 
myndighetens rätt att få information och göra inspektioner i det företag som 
är föremål för förvärv eller väsentligt begränsar dessa rättigheter.
I lagen föreslås därför föreskrivas om en särskild förhandsanmälningsplikt 
som skall tillämpas på företag, enligt vilken konglomeratets 
holdingsammanslutning bör meddela myndigheterna om ett företag i 
konglomeratet har för avsikt att förvärva ett företag utanför Europeiska 
ekonomiska samarbetsområdet. Enligt lagförslaget skall anmälan lämnas till 
den koordinerande tillsynsmyndigheten, som under vissa förutsättningar som 
fastställs i lag skulle har rätt att motsätta  sig förvärvet. Tillstånd till 
förvärvet skulle inte kunna beviljas om inte de övriga myndigheterna som 
deltar i tillsynen är överens om det.
3.5.	Definition av koordinerande tillsynsmyndighet och den 
koordinerande tillsynsmyndighetens uppgifter 
Ett viktigt mål med lagen är att säkerställa att myndigheternas 
arbetsfördelning vid tillsynen över konglomeratet har ordnats på ett adekvat 
sätt utan att de branschvisa myndigheternas nuvarande tillsynsbefogenheter 
gentemot sina egna tillsynsobjekten inskränks. Lagen försöker också 
säkerställa att de branschvisa informations, inspektions och 
sekretessbestämmelserna inte får hindra tillsynsmyndigheterna från att 
utbyta information om konglomeratet.
I lagen föreslås definieras vad som avses med koordinerande 
tillsynsmyndighet, som skulle vara den ena av de branschvisa 
tillsynsmyndigheterna (Finansinspektionen/ Försäkringsinspektionen) 
beroende på vilken bransch moderföretaget tillhör. Om moderföretaget inte 
är ett tillsynsobjekt fungerar den tillsynsmyndighet till vars bransch den 
dominerande affärsverksamheten hör som koordinerande tillsynsmyndighet. 
Bedömningen av verksamhetens omfattning skall grunda sig på entydigt 
fastställda kriterier som motsvarar direktivförslaget av den 26 april 2001. För 
att säkerställa en ändamålsenlig arbetsfördelning skall den koordinerande 
tillsynsmyndigheten kunna avstå från skötsel av de uppgifter som tilldelats 
denna i lag om myndigheterna samstämmigt anser att det är 
ändamålsenligare att någon annan myndighet övertar skötseln av dessa 
uppgifter.
Konglomeratets moderföretag skall enligt propositionen regelbundet vara 
skyldigt att till den koordinerande tillsynsmyndigheten rapportera om 
konglomeratets struktur, koncernresultaträkning och koncernbalansräkning, 
stora exponeringar, fastighets och aktieinnehav, samt betydande interna 
transaktioner. Den koordinerande tillsynsmyndigheten utfärdar närmare 
bestämmelser om rapporteringen. Med betydande transaktioner skall enligt 
propositionen avses transaktion vars värde är en miljoner euro, om inte 
myndigheterna i enskilda fall tillåter en högre rapporteringsgräns.
Andra uppgifter som uttryckligen skall utföras av den koordinerande 
tillsynsmyndigheten föreslås vara att inspektera företag inom konglomeratet 
som står utanför branschtillsynen,  till den andra tillsynsmyndigheten ge 
förslag till inspektioner och förslag till andra åtgärder på grundval av 
rapporteringsmaterialet eller observationer från andra granskningar, meddela 
anvisningar om tillämpningen av lagen samt skyldighet att informera om 
beslut som gäller konglomeratets holdingsammanslutning.
I enlighet med det som framförts tidigare om målet att bibehålla 
branschmyndighetens befogenheter i förhållande till sina tillsynsobjekt, skall 
den koordinerande tillsynsmyndigheten ha rätt att inspektera och samla in 
information om en annan myndighets tillsynsobjekt bara i det fall att den 
andra myndigheten ber om det eller om den andra myndigheten inte inom 
utsatt tid kan tillställa den koordinerande tillsynsmyndigheten de nödvändiga 
upplysningarna.
I lagen föreslås införas också bestämmelser som motsvarar de branschvisa 
bestämmelserna om vite, som skulle utdömas av den myndighet under vars 
tillsyn företaget står, eller i fråga om ett företag som står utanför den 
branschvisa tillsynen av den koordinerande tillsynsmyndigheten.
3.6.	Bokslutsbestämmelserna
Syftet med lagen är att säkerställa att samma bestämmelser tillämpas på 
finans- och försäkringskonglomerats koncernbokslut oberoende om 
konglomeratets moderföretag är ett kreditinstitut, försäkringsbolag eller 
värdepappersföretag. I lagen är det dessutom nödvändigt att precisera de 
bestämmelser som tillämpas på holdingsammanslutningens särbokslut.
I lagen införs bestämmelser om koncernbokslut i finans- och 
försäkringskonglomerat i den utsträckning det är nödvändigt att avvika från 
bokföringslagens bestämmelser. Framställningen av koncernbalansräkningen 
och koncernresultaträkningen skulle grunda sig på den s.k. modulära 
modellen, där finansierings- och försäkringsverksamhetens poster tas upp 
separat.  Avvikande från bokföringslagens principer skulle bokslutet för 
företag som hör till tillämpningsområdet för kreditinstitutslagen och lagen om 
försäkringsbolag inte behöva korrigeras när de sammanställs med 
koncernbokslutet enligt de bokföringsprinciper som i regel tillämpas i 
koncernen till de delar speciallagstiftningen om kreditinstitut och 
försäkringsbolag förutsätter att bokslutsprinciperna för kreditinstitut och 
försäkringsanstalter skall tillämpas.  I lagen skall dessutom fastställas de 
bestämmelser som skall följas i konglomeratets holdingsammanslutnings 
särbokslut och enligt vilka bokslutet i finansieringsbetonade konglomerat 
skall upprättas enligt kreditinstitutslagen och i försäkringsbetonade 
konglomerat enligt principerna för försäkringskoncerner i enligt 
bokföringslagen.
Konglomeratets holdingsammanslutnings bokslut och koncernbokslut skall 
enligt den nuvarande kreditinstitutslagstiftningen avvikande från 
bokföringslagen upprättas inom tre månader efter räkenskapsperiodens 
utgång. Samtidigt föreslås lagen om försäkringsbolag ändras så att ett 
försäkringsbolags bokslut skall upprättas inom tre månader efter 
räkenskapsperiodens utgång.
3.7.	Ändringar i de sektoriella lagarna
3.7.1.	Allmänt
För att säkerställa att lagstiftningen inte obefogat försvårar utbytet av 
information mellan företag inom konglomeratet när det är nödvändigt för 
ordnande av en konkurrenskraftig verksamhet eller effektiv riskkontroll, 
säkerställs i branschlagarna möjligheterna till utbyte av kunduppgifter utan 
hinder av de branschvisa sekretessbestämmelserna.
I propositionen föreslås också att de branschvisa lagarna ändras för att 
överensstämma med lagen om tillsyn över finans- och 
försäkringskonglomerat särskilt för säkerställande av 
konkurrensneutraliteten dels mellan finans- och försäkringskonglomerat, dels 
mellan konglomerat som bedriver enbart bank eller försäkringsverksamhet. 
Samtidigt avlägsnas onödiga inkonsekvenser mellan branschlagarna särskilt i 
fråga om sådana helheter i fråga om vilka det inte går att påvisa att de på 
grund av sin speciella karaktär eller bindande bakgrundsdirektiv skulle kräva 
särskild reglering.
Dessutom föreslås branschlagarna, för undvikande av mångdubbelt 
myndighetsförfarande, kompletteras genom bestämmelser enligt vilka 
förvärv och ägande inte skulle behöva rapporteras separat, ifall motsvarande 
anmälan redan har gjorts enligt bestämmelserna i lagen om finans- och 
försäkringskonglomerat.
För att säkerställa de finländska finans- och försäkringskonglomeratens 
konkurrenskraft bör kreditinstituten ha rätt att vid beräkning av primärt och 
supplementärt kapital ersätta den nuvarande  avdragsbestämmelsen med en 
metod, där dubbelräkning av kapital hindras genom att i stället för 
bokföringsvärdet avdras minimibeloppet av verksamhetskapitalet och 
goodwill som ingår i bokföringsvärdet. För att möjliggöra en rättvis reglering 
av finans- och försäkringsbetonade konglomerat skall lagen om 
försäkringsbolag ändras så att i social- och hälsovårdsministeriets förordning 
om jämkad solvens i försäkringsgrupper  skulle försäkringsbolagens innehav 
i kreditinstitut kunna beaktas på motsvarande sätt.  Med det är också 
nödvändigt att i branschlagarna säkerställa att kapitaltäckningen beräknad 
enligt den branschvisa gruppbaserade tillsynen (gruppbaserad tillsyn över 
kreditinstitut och extra tillsyn över försäkringsgrupper) inte artificiellt 
förbättras genom att kredit beviljas till företag utanför den gruppbaserade 
tillsynen för finansiering av företag som omfattas av den gruppbaserade 
tillsynen.
3.7.2.	Ändring av branschbestämmelserna om tystnadsplikt och 
lämnande av upplysningar
Bestämmelserna om tystnadsplikt i kreditinstitutslagen, lagen om 
försäkringsbolag och lagen om värdepappersföretag samt lagen om 
placeringsfonder föreslås ändras så att sekretessbestämmelserna inte 
hindrar utlämning av  kunduppgifter, frånsett sådana känsliga uppgifter som 
avses i personuppgiftslagen, till företag som hör till sådana konglomerat som 
avses i denna lag för kundbetjäning och annan skötsel av kundförhållanden, 
marknadsföring och riskkontroll.  Samtidigt begränsas rätten för sådana 
kreditinstitut som bedriver allmän betalningsförmedling att lämna ut uppgifter 
om registreringen av kundernas transaktioner  eftersom utnyttjande av 
uppgifter om transaktioner mellan en kund och en tredje person i 
konglomeratets marknadsföring inte kan anses vara motiverat med tanke på 
kundens datasekretess. I den föreslagna lagen om tillsyn över finans- och 
försäkringskonglomerat föreskrivs dessutom en tystnadsplikt som motsvarar 
tystnadsplikten i de gällande branschvisa bestämmelserna också för sådana 
företag inom konglomeratet som inte omfattas av de nuvarande 
sekretessbestämmelserna.
Till den del det är fråga om upplysningar  som finns i kundregistret skulle 
principerna om utlämnande av uppgifter i anslutning till kundförhållanden 
tillämpas också på andra ekonomiska sammanslutningar mellan kreditinstitut 
och försäkringsföretag.
De föreslagna ändringarna  ändrar inte tillämpningen av personuppgiftslagen 
på finansiella institut och försäkringsanstalter utan på hanteringen av 
kunduppgifter i finans- och försäkringskonglomerat och andra 
sammanslutningar tillämpas utöver bestämmelserna om tystnadsplikten 
också i fortsättningen bestämmelserna i personuppgiftslagen.
3.7.3.	Ändring av definitionerna av holdingsammanslutning och 
konsolideringsgrupp
För att undvika överlappande reglering föreslås definitionen av 
holdingsammanslutning i kreditinstitutslagen och lagen om 
värdepappersföretag samt definitionen av försäkringsholdingsammanslutning 
i lagen om försäkringsbolag ändras så att definitionen i respektive lag inte 
gäller holdingsammanslutningen i ett konglomeratet enligt lagen om tillsyn 
över finans- och försäkringskonglomerat. På grund av den tvingande 
karaktären av de branschvisa direktiven och för att säkerställa tillsynen över 
det finansiella läget som helhet skulle holdingsammanslutningen i ett dylikt 
konglomerat dock hänföras till konsolideringsgruppen enligt 
kreditinstitutslagen och lagen om värdepappersföretag om 
finansieringsverksamheten är större än försäkringsverksamheten.
3.7.4.	Ägarkontroll, ledningens lämplighet och tillförlitlighet och 
revision
På samma sätt som i den föreslagna lagen om tillsyn över finans- och 
försäkringskonglomerat och i den nuvarande lagen om försäkringsbolag 
föreslås bestämmelserna om ägarkontroll i kreditinstitut och 
värdepappersföretag utsträckas till att gälla också deras 
holdingsammanslutningar. På motsvarande sätt skall bestämmelserna om 
kreditinstitutens, värdepappersföretagens och försäkringsbolagens lednings 
lämplighet och tillförlitlighet harmoniseras med bestämmelserna i lagen om 
tillsyn över finans- och försäkringskonglomerat och bestämmelserna skall 
utsträckas till att gälla också företagens holdingsammanslutningar. Dessutom 
skall de bakgrundslagar som tillämpas på revision av kreditinstitut och 
värdepappersföretag samt reglerna om revisorernas kompetens ändras så 
att de motsvarar bestämmelserna i propositionen om tillsyn över finans- och 
försäkringskonglomerat och den nuvarande lagen om försäkringsbolag, så att 
bestämmelserna gäller också holdingsammanslutningarna.
3.7.5.	Rapportering av interna transaktioner
På kreditinstitut och värdepappersföretag tillämpas bestämmelserna i 
förslaget till lag om tillsyn över finans- och försäkringskonglomerat och den 
nuvarande lagen om försäkringsbolag om rapportering av interna 
transaktioner. Eftersom konsolideringsgruppens interna transaktioner för 
närvarande elimineras på basis av bestämmelserna om gruppbaserad tillsyn, 
föreslås anmälningsskyldigheten begränsas till att gälla transaktioner med 
företag utanför konsolideringsgruppen.
3.7.6.	Hindrande av dubbelräkning av kapital
Till kreditinstitutslagen fogas en bestämmelse som hindrar att en skuld 
ändras till eget kapital, dvs. som förbjuder beviljande av kredit till ett företag 
som står utanför den branschvisa gruppbaserade tillsynen i syfte att skaffa 
eget kapital.
3.7.7.	Tillämpningsområdet för begränsningar av kreditinstituts 
aktie- och fastighetsinnehav vidgas
Tillämpningsområdet för bestämmelserna om aktie- och fastighetsinnehav i 
kreditinstitutslagen föreslås ändras så att de täcker även alla företag som 
hör till konsolideringsgruppen. Efter ändringen skulle tillämpningsområdet för 
lagrummen motsvara omfattningen av den gruppbaserade tillsynen i den 
övriga kreditinstitutslagstiftningen.
4.	Propositionens verkningar
Den föreslagna lagstiftningen har inga betydande ekonomiska inverkningar 
på den offentliga förvaltningen, företagen eller hushållen.
Den föreslagna lagstiftningen gynnar allmänt finans- och 
försäkringsmarknadens stabila utveckling och bidrar till att förhindra 
allvarliga störningar på finansmarknaden. Dessa allmänna verkningar kan 
emellertid inte bedömas kvantitativt.
Ur företagens synvinkel ökar propositionen rättssäkerheten gentemot 
myndigheterna, eftersom lagen klargör myndigheternas arbetsfördelning och 
befogenheter i tillsynen över de nuvarande konglomeraten. Dessutom skulle 
tillåtande av utbyte av kunduppgifter inom konglomeratet utan hinder av 
branschbestämmelserna om tystnadsplikt förbättra hanteringen av 
kunduppgifter och möjliggöra en effektiv riskkontroll, vilket på grund av 
minskade kostnader skulle förbättra tillsynsobjektens internationella 
konkurrenskraft. Men propositionen medför också vissa administrativa 
kostnader för företagen inom konglomeratet främst till den del lagen kräver 
en


mera omfattande anmälningsskyldighet än hittills.
Från kundernas synvinkel underlättar möjligheten att utbyta upplysningar om 
kunderna anskaffningen av finansiella tjänster, värdepapperstjänster och 
försäkringstjänster, eftersom det skulle bli lättare att skaffa de tjänster 
kunderna behöver centraliserat. Med propositionen säkerställs också 
skyddet av känsliga uppgifter och uppgifter som grundar sig på 
registreringen av kundernas transaktioner, vilket gynnar datasekretessen. 
Men den effektivering av en integrerad kundhantering som följer av 
propositionen ställer också större krav på marknadsövervakarna  för att 
kundernas möjligheter att göra objektiva val mellan de produkter som 
tillhandahålls av olika serviceföretag inte skall försämras.
Från myndigheternas synvinkel klargör den föreslagna lagstiftningen också 
fördelningen av myndigheternas befogenheter vid tillsynen över 
konglomerat. Dessutom får tillsynsmyndigheterna bättre möjligheter att 
effektivt övervaka de företag som hör till konglomeraten.  Den föreslagna 
lagen ökar i någon mån tillsynsmyndigheternas uppgifter och på så sätt 
kostnaderna för deras verksamhet, även om kostnaderna kommer att kunna 
täckas med tillsynsavgifter som betalas av tillsynsobjekten. Verkningarna 
skulle emellertid inte vara betydande med tanke på de totala kostnaderna för 
finans- och försäkringstillsynen.
5.	Beredningen av propositionen
Lagförslaget grundar sig på en promemoria av en arbetsgrupp tillsatt av 
finansministeriet och social- och hälsovårdsministeriet den 21 december 
2000 (Finansministeriets arbetsgruppspromemoria 23/2001). Utlåtanden om 
propositionen har givits av social- och hälsovårdsministeriet, 
justitieministeriet, Finlands Bank, Finansinspektionen, 
Försäkringsinspektionen, Konkurrensverket, Konsumentverket, 
Dataombudsmannens byrå, Bankföreningen i Finland, 
Fondkommissionärsföreningen, Finska Försäkringsbolagens  Centralförbund, 
Arbetspensionsförsäkrarna TELA, Lokalförsäkringsgruppens 
Centralförbund, Lokalförsäkringsgruppens Svenska Förbund, 
Pensionsstiftelseföreningen och Vakuutus-kassayhdistys.
6.	Andra omständigheter som inverkat på propositionens 
innehåll
Förslaget baserar sig delvis på kommissionens förslag till direktiv av den 26 
april 2001. Eftersom behandlingen av direktivförslaget nyligen har inletts och 
det slutliga godkännandet och ikraftträdandet av direktivet kan dröja flera år, 
bör lagförslaget införas oberoende av direktivet. Den föreslagna 
lagstiftningen bör senare när direktivet godkänts kompletteras inom den tid 
som fastställts för att sätta direktivet i kraft.
Som ett samarbete mellan finansministeriet och social- och 
hälsovårdsministeriet utreds för närvarande behovet av och möjligheten att 
omstrukturera regleringen av och tillsynen över finans- och 
försäkringsverksamheten. Den föreslagna lagstiftningen behöver sättas i 
kraft oberoende av vilka åtgärder utredningen leder till.

DETALJMOTIVERING
1.	Lagförslag
1.1.	Lag om tillsyn över finans- och försäkringskonglomerat
1 kap. 	Allmänna bestämmelser
1 §. Lagens syfte. I denna paragraf bestäms om det allmänna syftet med 
lagen. Strävan med lagen är att trygga en ostörd verksamhet på 
finansmarknaden genom att utfärda bestämmelser om de krav som skall 
ställas på sådana konglomerats verksamhet och om tillsynen över dem vilkas 
verksamhet omfattar såväl försäkringsverksamhet som kreditinstituts och 
värdepappersföretagsverksamhet. Genom lagen vill man i synnerhet se till 
att sådana finans- och försäkringskonglomerat (nedan konglomerat) leds 
enligt sunda och försiktiga affärsprinciper samt trygga insättarnas och 
investerarnas ekonomiska ställning och de försäkrade förmånerna i sådana 
konglomerat.
2 §. Tillsynsmyndigheter. I denna paragraf bestäms vilka myndigheter som 
ansvarar för tillsynen över konglomerat. Enligt 1 mom. samarbetar 
Finansinspektionen och Försäkringsinspektionen vid tillsynen över 
konglomerat. Enligt 2 mom. koordineras tillsynen över ett konglomerat av 
den tillsynsmyndighet som ansvarar för tillsynen över moderföretaget. Om 
ett kreditinstitut eller ett värdepappersföretag är moderföretag är alltså 
Finansinspektionen koordinerande tillsynsmyndighet. På motsvarande sätt är 
Försäkringsinspektionen koordinerande tillsynsmyndighet om ett 
försäkringsbolag är moderföretag. I de fall då moderföretaget är ett 
konglomerats holdingsammanslutning enligt 3 § 3 mom. vilken övervakas av 
varken Finansinspektionen eller Försäkringsinspektionen, bestäms den 
koordinerande tillsynsmyndigheten enligt vilken tillsynsmyndighet som 
övervakar större delen av företagen inom konglomeratet. Vilken bransch 
största delen av företagen i konglomeratet företräder bestäms genom att 
man på det sätt som anges i 6 § 2 mom. räknar ut vardera branschens 
relativa andel i konglomeratet och jämför dem med varandra.
Med den andra tillsynsmyndigheten avses i lagen den andra finska 
tillsynsmyndigheten än den koordinerande tillsynsmyndigheten, som också 
övervakar företag som hör till konglomeratet. Alltså, när Finansinspektionen 
är koordinerande tillsynsmyndighet är den andra tillsynsmyndigheten 
Försäkringsinspektionen, och tvärtom. Av den definition på konglomerat som 
ges i 3 § följer att åtminstone ett av de företag som ingår i ett konglomerat 
skall övervakas av Finansinspektionen och ett av Försäkringsinspektionen. 
Som den andra tillsynsmyndigheten betraktas inte en myndighet som i sitt 
hemland övervakar ett utländskt företag som hör till konglomeratet, utan 
informationsutbytet och andra befogenheter i förhållande till sådana 
myndigheter bestäms uteslutande på grundval av bestämmelserna om 
branschen i fråga.
I 3 mom. ingår ett undantag från grunderna i 2 mom. för hur den 
koordinerande tillsynsmyndigheten skall bestämmas. Enligt momentet kan 
den myndighet som enligt bestämmelserna borde vara koordinerande 
tillsynsmyndighet avstå från att sköta sina lagbestämda uppgifter, om den 
andra tillsynsmyndigheten åtar sig att sköta dessa uppgifter. Förutsättningen 
för ett sådant beslut är att bägge myndigheterna tillsammans anser att ett 
sådant arrangemang är ändamålsenligt. Att välja övervakare enbart på 
grundval av kvantitativa kriterier är inte alltid ett ändamålsenligt alternativ 
vid bestämmandet av myndigheternas uppgifter, utan t.ex. när finans- och 
försäkringsbranschernas andelar i konglomeratet är nästan lika stora kan det 
med tanke på kontinuiteten vara motiverat att myndigheternas 
arbetsfördelning fortsätter som tidigare trots att branschernas andelar 
tillfälligt ändrats. Det kan också vara motiverat att den koordinerande 
tillsynsmyndigheter för viss tid avstår från sina uppgifter t.ex. om den andra 
myndigheten på grund av att den övervakar andra motsvarande konglomerat 
har färdiga datasystem och förfaringssätt för inhämtande av rapporter och 
andra tillsynsuppgifter om konglomeratet, och den koordinerande 
tillsynsmyndigheten inte har beredskap att ta i bruk motsvarande system före 
följande rapporteringstidpunkt.
I 4 mom. konstateras för tydlighetens skull att bestämmelserna i denna lag 
inte begränsar de befogenheter som tillsynsmyndigheten har med stöd av 
annan lagstiftning.
3 §. Finans- och försäkringskonglomerat. I denna paragraf bestäms om 
definitionen på finans- och försäkringskonglomerat. Med de undantag som 
föreskrivs i 7 § tillämpas lagen endast på sådana konglomerat som definieras 
i paragrafen. Ett konglomerat är en helhet som definieras endast för 
tillsynsändamål och som definieras på ett sätt som avviker från t.ex. 
bokföringsmässiga och bolagsrättsliga koncerner.
I 1 mom. bestäms vilka företag som kan ingå i ett konglomerat. Till ett 
konglomerat hör alltid ett moderföretag som är antingen ett kreditinstitut, 
värdepappersföretag, försäkringsbolag eller konglomeratets i 3 mom. 
avsedda holdingsammanslutning. En definition på moderföretag, som avviker 
från den bolagsrättsliga definitionen på moderföretag, ingår i 2 mom.
För att en företagsgrupp skall motsvara lagens definition på konglomerat, 
skall i den alltid ingå åtminstone ett kreditinstitut eller värdepappersföretag 
och ett försäkringsbolag, antingen så att de har ett gemensamt moderföretag 
eller så att försäkringsbolaget är kreditinstitutets eller 
värdepappersföretagets moderföretag eller så att kreditinstitutet eller 
värdepappersföretaget är försäkringsbolagets moderföretag. Förutsättningen 
för att ett sådant konglomerat som avses i lagen skall bildas är alltså alltid att 
i det ingår företag som bedriver både försäkringsverksamhet och 
kreditinstitutsverksamhet eller värdepappersverksamhet. Att ett 
försäkringsbolag och ett värdepappersföretag hör till samma konglomerat 
utan något kreditinstitut uppfyller således också de krav som ställs i 
paragrafen. Trots att lagen i de fall som anges i 7 § också skall tillämpas på 
arbetspensionsförsäkringsbolag, pensionsstiftelser och försäkringskassor, 
skall i konglomeratet förutom arbetspensionsanstalten alltid ingå åtminstone 
ett annat försäkringsbolag än ett arbetspensionsförsäkringsbolag för att det 
skall vara ett konglomerat enligt definitionen.
Endast ett finskt företag kan vara moderföretag i ett konglomerat. Finska 
kreditinstituts, värdepappersföretags, försäkringsbolags och 
holdingsammanslutningars utländska moderföretag anses alltså inte ingå i ett 
konglomerat enligt lagen, utan konglomeratet består av företag där finska 
kreditinstitut, värdepappersföretag, försäkringsbolag och 
holdingsammanslutningar har bestämmande inflytande. Trots att definitionen 
på konglomerat inte omfattar ett konglomerats utländska moderföretag, 
tillämpas lagen på ett finskt moderföretag som utgör en del av ett större 
internationellt konglomerat och på det konglomerat där företaget ingår, om 
konglomeratet uppfyller lagens krav. Likaså skall till konglomeratet höra 
åtminstone ett finskt kreditinstitut och ett finskt försäkringsbolag, för att 
konglomeratet skall betraktas som ett sådant konglomerat som avses i lagen. 
Om nämnda villkor uppfylls, kan de andra företagen som hör till 
konglomeratet vara finska eller utländska.
Förutom kreditinstitut, värdepappersföretag, försäkringsbolag och i 3 mom. 
avsedda holdingsammanslutningar räknas till ett konglomerat finansiella 
institut som avses i kreditinstitutslagen och lagen om värdepappersföretag, 
tjänsteföretag som avses i kreditinstitutslagen, lagen om 
värdepappersföretag och lagen om försäkringsbolag samt fondbolag och 
förvaringsinstitut som avses i lagen om placeringsfonder och som står i ett 
sådant förhållande som avses i 1 mom. till de förstnämnda. Med finansiella 
institut avses i kreditinstitutslagen företag som inte motsvarar definitionen på 
kreditinstitut men som såsom sin huvudsakliga affärsverksamhet bedriver 
verksamhet som avses i 20 § kreditinstitutslagen och som är tillåten för 
kreditinstitut, t.ex. kreditgivning och annan finansieringsverksamhet eller 
värdepappersverksamhet. Som finansiellt institut betraktas ett företag som 
bedriver ovan nämnd verksamhet även när en försäkringsanstalt har 
bestämmande inflytande i det eller när det annars har anknytning till 
konglomeratet endast via försäkringsverksamhet. Med tjänsteföretag avses 
åter företag som huvudsakligen producerar tjänster för ett eller flera 
kreditinstitut genom att äga, besitta eller förvalta fastigheter, eller som 
producerar databehandlingstjänster eller andra motsvarande tjänster som 
ansluter sig till kreditinstituts huvudsakliga verksamhet för ett eller flera 
kreditinstitut. Typiska tjänsteföretag är bl.a. fastighetsbolag som ägs av 
kreditinstitut. Som tjänsteföretag betraktas också företag som producerar 
motsvarande tjänster för försäkringsbolag. Tjänster som ansluter sig till 
försäkringsbolags huvudsakliga verksamhet är t.ex. datatjänster, 
skadeinspektionstjänster och tjänster i anslutning till beräkningen av 
försäkringsersättningar.
I överensstämmelse med principerna för bestämmelserna om gruppbaserad 
tillsyn över kreditinstitut räknas till ett konglomerat inte andra företag än 
företag i finans- och försäkringsbranschen, med undantag för vad som 
bestäms i 7 §.
Företag som avses i 1 mom. räknas till ett konglomerat endast om det mellan 
dem råder det förhållande med bestämmande inflytande som avses i 1 mom. 
1 punkten eller någon annan bindning som avses i 2 eller 3 punkten. 
Bestämmande inflytande enligt 1 punkten bestäms direkt på grundval av 
koncerndefinitionen i bokföringslagen. 2 och 3 punkten motsvarar 
konsolideringsgrunderna i 5 § kreditinstitutslagen.
Enligt momentet skall man när moderföretagets bestämmande inflytande 
bedöms beakta även det innehav som arbetspensionsförsäkringsbolag, 
pensionsstiftelser och pensionskassor som verksamhetsmässigt står 
kreditinstitutet, värdepappersföretaget eller försäkringsbolaget nära har i 
målföretaget. När en sådan verksamhetsmässig förbindelse anses föreligga 
bestäms i 7 §. Genom bestämmelsen säkerställs att lagen är tillämplig på 
sådana konglomerat som inte uppfyller kraven på en bokföringsmässig 
koncern, men där finans- och försäkringsverksamhet bedrivs inom samma 
verksamhetsmässig helhet. Bestämmelsen gäller i synnerhet situationer där 
inget av de företag som hör till samma konglomerat ensamt innehar en 
majoritet av rösträtten i ett företag som är verksamt i den andra branschen, 
men nämnda majoritetsandel skulle uppnås om man beaktar sådana 
arbetspensionsanstalters innehav vilka verksamhetsmässigt står 
konglomeratet nära. Genom bestämmelsen förhindras att definitionen på 
konglomerat kringgås genom att dela sådana företags innehav där 
konglomeratet har faktiskt bestämmande inflytande så att villkoren för 
bestämmande inflytande enligt bokföringslagen inte uppfylls.
I 2 mom. bestäms vilket av företagen i konglomeratet som skall betraktas 
som konglomeratets moderföretag enligt denna lag. Det är nödvändigt att 
definiera begreppet konglomeratets moderföretag därför att det nedan 
föreslås att det skall vara moderföretagets skyldighet att samla uppgifter om 
konglomeratet och meddela dem till den koordinerande tillsynsmyndigheten. 
Om moderföretaget är ett kreditinstitut, värdepappersföretag eller 
försäkringsbolag bestäms också den koordinerande tillsynsmyndigheten 
enligt vilket företag som betraktas som konglomeratets moderföretag. 
Definitionen på moderföretag avviker i någon mån från begreppet 
moderföretag i bolagsrättslig mening.
Om något av de företag som hör till konglomeratet har i bokföringslagen 
avsett bestämmande inflytande i andra företag, betraktas som moderföretag 
enligt 1 mom. 1 punkten det bokföringsmässiga moderföretaget. Om 
förhållandet mellan företagen i konglomeratet baserar sig på gemensam 
förvaltning eller ledning enligt 1 mom. 2 och 3 punkten, kan inte 
moderföretaget bestämmas entydigt. Av denna anledning bestäms i 2 mom. 
särskilt att som moderföretag betraktas det företag med större 
balansomslutning som har gemensam förvaltning eller ledning med ett annat 
företag. Det är fråga om gemensam förvaltning enligt 1 mom. 2 punkten 
bl.a. när ett företag tillsammans med konglomeratets moderföretag eller ett 
annat företag som hör till konglomeratet har en styrelse som till största delen 
består av samma personer eller samma verkställande direktör eller om 
personer som är anställda hos konglomeratets moderföretag eller ett annat 
företag som hör till konglomeratet bildar majoritet i styrelsen för ett annat 
företag som hör till konglomeratet. Som gemensam ledning enligt 1 mom. 3 
punkten betraktas åter bl.a. en situation där företagets affärsverksamhet i 
huvudsak sköts med hjälp av personalen i ett annat företag som hör till 
konglomeratet och företag som hör till konglomeratet i huvudsak sköter ett 
sådant företags finansiering eller det annars finns en betydande 
verksamhetsmässig förbindelse mellan företagen. Definitionen sammanfaller 
till denna del med definitionen på moderföretaget i kreditinstituts 
konsolideringsgrupp.
I 2 mom. 3 punkten bestäms att moderföretaget i ett konglomerat kan 
förutom ett kreditinstitut, värdepappersföretag eller försäkringsbolag 
dessutom vara konglomeratets i 3 § 3 mom. avsedda 
holdingsammanslutning. Av nämnda definition följer att som 
holdingsammanslutning betraktas endast ett sådant moderföretag som har 
bestämmande inflytande enligt bokföringslagen i åtminstone ett kreditinstitut 
eller värdepappersföretag och i åtminstone ett försäkringsbolag som hör till 
konglomeratet. Som holdingsammanslutning betraktas alltså inte ett företag 
som har endast ett sådan förhållande som avses i 1 mom. 2 eller 3 punkten 
till företag som i enlighet med denna paragraf skall räknas till konglomeratet. 
Ett sådant förhållande är inte så pass bestående och möjligt att konstatera 
med hjälp av objektiva kriterier att holdingsammanslutningens juridiska 
ställning och i synnerhet det särskilda straffrättsliga ansvar som föreslås 
nedan skulle kunna basera sig enbart på det. 
I 3 mom. definieras ett konglomerats holdingsammanslutning. Med den 
avses ett finskt moderföretag av vars dotterföretag åtminstone ett är ett 
finskt kreditinstitut eller värdepappersföretag och ett är ett finskt 
försäkringsbolag. Ett kreditinstitut, värdepappersföretag, försäkringsbolag 
eller arbetspensionsförsäkringsbolag betraktas dock inte som 
holdingsammanslutning. Dessutom förutsätts att de sista sammanräknade 
balansomslutningarna för de företag i finans- och försäkringsbranschen som 
utgör moderföretagets i bokföringslagen avsedda dotterföretag uppgår till 
mer än hälften av de sista sammanräknade balansomslutningarna för 
holdingsammanslutningen och dess alla i bokföringslagen avsedda 
dotterföretag. Vid jämförelsen används alltså inte siffror som baserar sig på 
koncernbokslutet eller ett eventuellt underkoncernsbokslut för företagen i 
finans- och försäkringsbranschen, utan siffrorna beräknas på grundval av de 
enskilda företagens separata bokslut utan att inbördes poster elimineras. 
Definitionen i momentet innebär att utanför begreppet konglomeratets 
holdingsammanslutning stannar t.ex. ett moderföretag som bedriver 
industriverksamhet eller handel och i vars koncern finans- och 
försäkringsverksamhet inte utgör den huvudsakliga affärsverksamheten.
Med tanke på gränsdragningen mellan ett konglomerats 
holdingsammanslutning enligt momentet och holdingsammanslutningar som 
avses i de branschspecifika lagarna (kreditinstitutslagen, lagen om 
värdepappersföretag, lagen om försäkringsbolag) måste man dessutom 
beakta undantagsbestämmelsen i 6 §, enligt vilken lagen tillämpas endast om 
den andel som såväl företagen i finansbranschen som företagen i 
försäkringsbranschen står för av alla företag i finans- och 
försäkringsbranschen som hör till konglomeratet överstiger en tiondel, som 
utgör minimum enligt lagrummet. Om nämnda minimiandel inte uppnås 
tillämpas på holdingsammanslutningen och dess konglomerat endast den 
speciallagstiftning som gäller den dominerande branschen.
4 §. Övriga definitioner. I denna paragraf bestäms om de begrepp som 
används i lagen. Enligt 1—3 punkten avses med kreditinstitut, 
värdepappersföretag och försäkringsbolag detsamma som i de speciallagar 
som gäller dem, och dessutom jämställs med finska kreditinstitut, 
värdepappersföretag och försäkringsbolag motsvarande utländska företag. 
Hänvisningen till utländska försäkringsbolag i 3 punkten gäller också 
utländska återförsäkringsbolag utan verksamhetstillstånd. Med 
försäkringsbolag avses inte i denna lag arbetspensionsförsäkringsbolag som 
omfattas av lagen om försäkringsbolag. Om beaktandet av 
arbetspensionsförsäkringsbolag vid tillsyn enligt denna lag bestäms särskilt i 
7 §. Inte heller försäkringsföreningar jämställs med försäkringsbolag.
I 4 och 5 punkten bestäms vilka företag i finans- och försäkringsbranschen 
som skall räknas till ett konglomerat. Definitionen på företag i 
finansbranschen omfattar samma företag som räknas till ett kreditinstituts 
konsolideringsgrupp enligt kreditinstitutslagen och till ett 
värdepappersföretags konsolideringsgrupp enligt lagen om 
värdepappersföretag. Till finansbranschen räknas också i lagen om 
placeringsfonder avsedda fondbolag och förvaringsinstitut, som inte 
egentligen hör till kreditinstitutets eller värdepappersföretagets 
konsolideringsgrupp, men som enligt kreditinstitutslagen  och lagen om 
värdepappersföretag  beaktas vid bedömningen av den konsoliderade  
ekonomiska  ställningen. Till försäkringsbranschen räknas  försäkringsbolag, 
försäkringsholdingsammanslutningar samt tjänsteföretag  som avses i 1 kap. 
5 b § lagen om  försäkringsbolag.
5 §. Identifiering av ett konglomerat och dess holdingsammanslutning. 
I paragrafen bestäms om det anmälningsförfarande och förfarande för 
utbyte av information som är nödvändigt för att klarlägga ett konglomerats 
och dess holdingsammanslutnings juridiska ställning och identifiera ett 
konglomerat. Förfarandet säkerställer ett så snabbt utbyte av information 
som möjligt mellan å ena sidan tillsynsmyndigheterna och å andra sidan 
tillsynsmyndigheterna och tillsynsobjektet. Principer för förfarandet är 
nödvändiga eftersom förändringar i t.ex. bankers och försäkringsbolags 
koncernstrukturer fortlöpande kan förändra branschernas inbördes andelar 
och därigenom påverka tillämpningsområdet för lagens bestämmelser i 
konglomeratet. Av de definitioner på moder och dotterföretag som används i 
lagen följer dessutom att det inte alltid är möjligt att entydigt konstatera när 
ett konglomerat börjar höra till lagens tillämpningsområde.
Enligt 1 mom. skall ett konglomerats moderföretag omedelbart underrätta 
antingen Finansinspektionen eller Försäkringsinspektionen om att ett 
konglomerat har bildats. Eftersom det vid den tidpunkt när konglomeratet 
bildas inte nödvändigtvis är känt vilken av de finska myndigheterna som skall 
fungera som koordinerande myndighet, kan anmälan göras till någondera 
tillsynsmyndigheten.
Enligt 2 mom. skall den tillsynsmyndighet som tagit emot en anmälan enligt 1 
mom. omedelbart ta kontakt med den andra inhemska tillsynsmyndigheten. 
Tillsynsmyndigheten kan få reda på att ett konglomerat bildats före 
tillsynsobjektets anmälan på grund av anmälningar som gäller t.ex. 
ägarkontroll, fusion och andra företagsarrangemang eller överlåtelse av 
försäkringsbeståndet. Det är nödvändigt att tillsynsmyndigheterna 
samarbetar för det första för att reda ut om det är fråga om ett konglomerat 
som hör till lagens tillämpningsområde. Vid bedömningen fästs då 
uppmärksamhet vid de mätare som avses i 6 § och som beskriver 
verksamhetens omfattning, vilket kan förutsätta utbyte av information mellan 
myndigheterna t.ex. om de uppgifter som tillsynsobjektet rapporterat till 
tillsynsmyndigheten. Genom bestämmelsen säkerställs också att 
myndigheterna omedelbart kan bestämma vilken myndighet som skall vara 
koordinerande tillsynsmyndighet. På så sätt får konglomeratets 
moderföretag snabbt veta med vilken myndighet det skall ha kontakt i 
tillsynsfrågor som gäller konglomeratet. Om myndigheterna konstaterar att 
ett konglomerat har bildats eller upplösts, skall den koordinerande 
tillsynsmyndigheten fatta beslut om detta och omedelbart meddela det till 
konglomeratets moderföretag, den andra tillsynsmyndigheten och den 
myndighet som övervakar ett utländskt företag som hör till konglomeratet.
6 §. Undantag från lagens tillämpningsområde. I denna paragraf 
bestäms om undantag från lagens tillämpningsområde i situationer där 
konglomeratets verksamhet är klart finans eller försäkringsdominerad eller 
det annars med tanke på omfattningen av eller strukturen hos ett 
konglomerats affärsverksamhet är motiverat att helt eller delvis lämna 
konglomeratet utanför lagens tillämpningsområde.
Enligt 1 mom. tillämpas lagen inte på ett konglomerat där företagen i 
antingen finans eller försäkringsbranschen står för en andel som är mindre 
än en tiondel av den sammanlagda finans- och försäkringsverksamheten. 
Företagen i finans- och försäkringsbranschen definieras i 4 §. Vid 
jämförelsen av branscherna räknas alltså t.ex. värdepappersföretag och 
kreditinstitut till samma finansbransch. En bedömning av lagens 
tillämpningsområde som baserar sig på en klar kvantitativ gräns vore ägnad 
att förbättra förutsägbarheten i fråga om regleringens tillämpning och 
tillsynsobjektens rättsskydd. Om den ena branschandelen stannar under den 
gräns som avses i momentet beaktas de försäkringsbolag som utgör 
dotterföretag till ett kreditinstitut endast i den gruppbaserade tillsynen enligt 
kreditinstitutslagen. Vid tillämpningen av bestämmelserna i paragrafen bör 
man också beakta gränsdragningen mellan och ena sidan finans- och 
försäkringsverksamhet och å andra sidan mellan finans- och 
försäkringsverksamhet och annan verksamhet enligt 3 § 3 mom. Sålunda, 
exempelvis när ett kreditinstituts och försäkringsbolags gemensamma 
moderföretag är ett annat företag än konglomeratets holdingsamman-
slutning enligt nämnda lagrum, hör konglomeratet inte till lagens 
tillämpningsområde även om finans- och försäkringsverksamhetens andel i 
konglomeratet överstiger den minimiandel som avses i momentet. Det 
relationstal som används i momentet motsvarar det direktivförslag som 
publicerades den 26 april 2001.
I 2 mom. preciseras de principer som används vid beräkningen av den andel 
som avses i 1 mom. Formeln i momentet används också när den 
koordinerande tillsynsmyndigheten enligt 2 § bestäms. Enligt momentet 
erhålls branschandelen av alla företag i finans- och försäkringsbranschen 
som hör till ett konglomerat genom att man först räknar ut förhållandet 
mellan de sammanräknade balansomslutningarna för de enskilda företagen i 
en bransch och de sammanräknade balansomslutningarna för alla enskilda 
företag i finans- och försäkringsbranschen (relationstal 1). För företag som 
hör till samma koncern används vid jämförelsen således inte siffror som 
baserar sig på koncernbokslutet, utan siffrorna beräknas på grundval av de 
enskilda företagens separata bokslut utan att inbördes poster elimineras. När 
relationstalet räknas ut beaktas hela balansräkningen för ett företag i 
konglomeratet oberoende av hur stor ägarandel konglomeratets företag har i 
ett sådant företag. Vid jämförelsen beaktas också de företag utan 
verksamhetstillstånd som enligt definitionen i 4 § är företag i finans eller 
försäkringsbranschen. Således räknas till finansbranschen finansiella institut 
samt kreditinstituts och värdepappersföretags tjänsteföretag och till 
försäkringsbranschen försäkringsbolags tjänsteföretag samt utländska 
återförsäkringsbolag utan verksamhetstillstånd. Företag som inte hör till 
konglomeratet (s.k. näringssammanslutningar) räknas inte till någondera 
branschen och inte heller konglomeratets holdingsammanslutning som 
eventuellt är konglomeratets moderföretag.
Den andra siffra som används vid jämförelsen är förhållandet mellan det 
sammanräknade kapitalkravet för företagen i en bransch och det 
sammanräknade kapitalkravet för de företag i finans- och 
försäkringsbranschen som hör till konglomeratet (relationstal 2). Vid 
beräkningen används de lagbestämda solvenskrav som baserar sig på 
direktiven gällande de enskilda branscherna. Till skillnad från 
balansräkningen, som används i relationstal 1, räknas solvenskravet endast 
för kreditinstitut, värdepappersföretag och försäkringsbolag med 
verksamhetstillstånd eller koncession. Hos kreditinstitut och 
värdepappersföretag baserar sig alltså siffran på det sammanräknade kravet 
på kapitalbas för kredit- och marknadsrisken enligt 78 och 78 a § 
kreditinstitutslagen och hos försäkringsbolag på kraven på 
verksamhetskapital enligt 11 kap. 2 och 4 § lagen om försäkringsbolag. Om 
utländska företag hör till konglomeratet, används vid beräkningen 
motsvarande solvenskrav som baserar sig på direktiven gällande de enskilda 
branscherna. Om dotterföretag från länder utanför Europeiska ekonomiska 
samarbetsområdet hör till konglomeratet, används vid beräkningen krav som 
i tillämpliga delar motsvarar direktiven. Om ett företag i finansbranschen hör 
till ett kreditinstituts eller värdepappersföretags konsolideringsgrupp, 
beräknas kapitalkravet inte på grundval av det enskilda företagets 
kapitalkrav utan på grundval av kreditinstitutets och värdepappersföretagets 
konsoliderade kapitalkrav på det sätt som bestäms i 79 a § 
kreditinstitutslagen. Eftersom definitionen på konglomerat som avses i lagen 
är snävare än vad som förutsätts i bestämmelserna om extra tillsyn över 
försäkringsgrupper beaktas i fråga om de försäkringsbolag som hör till 
konglomeratet inte det jämkade solvenskravet i jämförelsen, trots att de hör 
till samma försäkringsgrupp. Om konglomeratets moderföretag är en 
holdingsammanslutning enligt lagen, tas den inte med i någondera 
branschens kapitalkrav.
Den branschandel som avses i momentet erhålls genom att man beräknar 
det aritmetiska medelvärdet av relationstalen 1 och 2. Om medelvärdet är 
minst 10 procent, hör konglomeratet till lagens tillämpningsområde. Alltså, 
om till ett konglomerat hör t.ex. två banker (B1 och B2) och två 
försäkringsbolag (F1 och F2), vilkas balansomslutningar är B1=150, B2=34, 
F1=4, F2=12 och kapitalkrav B1=34, B2=10, F1=1, F2=5, blir för 
balansomslutningens del (relationstal 1) försäkringsbranschens andel 8 
procent ( (4+12) / (150+34+4+12) * 100) och finansbranschens andel på 
motsvarande sätt 92 procent, och för solvenskravets andel (relationstal 2) 
försäkringsbranschens andel 12 procent ( (1+5) / (34+10+1+5) * 100) och 
finansbranschens andel på motsvarande sätt 88 procent. Det aritmetiska 
medelvärdet av relationstalen 1 och 2 blir för den mindre branschens 
(försäkringsverksamheten) del 10 procent ( (8+12 / 2 ), så i detta fall är det 
fråga om ett konglomerat som hör till lagens tillämpningsområde. De 
kriterier och den formel som används i momentet motsvarar det 
direktivförslag som offentliggjordes den 26 april 2001.
I 3 mom. bestäms för undvikande av plötsliga förändringar att lagen skall 
fortsätta att tillämpas trots att branschandelen sjunker under en tiondel t.ex. 
därför att ett företag som hör till konglomeratet överlåts. Lagen tillämpas tills 
branschandelen sjunker under fem procent eller tillsynsmyndigheterna 
beslutar att det inte längre är nödvändigt att tillämpa lagen. Beslutet kan 
fattas om det är uppenbart att branschandelen permanent stannar under den 
gräns som avses i 1 mom.
I 4 mom. bestäms på samma sätt som i 14 b 3 § lagen om försäkringsbolag, 
vilken gäller extra tillsyn, om rätt för den koordinerande tillsynsmyndigheten 
att i enskilda fall i enlighet med denna paragraf lämna ett eller flera företag 
som hör till ett konglomerat utanför den tillsyn som avses i denna lag. 
Undantaget kan också gälla alla företag som hör till ett konglomerat så att 
denna lag inte alls tillämpas på konglomeratet. Undantaget kan också gälla 
ett enskilt företag delvis så att på företaget tillämpas endast en del av lagens 
bestämmelser. Undantag förutsätter att företaget är av ringa intresse eller 
att det skulle vara olämpligt att låta företaget omfattas av tillsynen över 
konglomeratet med hänsyn till syftet med tillsynen. Tillämpningen av 
undantaget får aldrig äventyra syftet med till-synen över konglomeratet. 
Undantaget kunde gälla t.ex. små företag som är obetydliga med tanke på 
konglomeratets storlek samt ömsesidiga försäkringsbolag vilkas ägarstruktur 
är så avvikande att konglomeratets moderföretag inte har samma 
bestämmande inflytande eller styrmakt över dem som i vanliga dotterbolag. 
Det kan ändå vara ändamålsenligt att ta med även sådana företag t.ex. i 
rapporteringen gällande inbördes affärstransaktioner trots att denna lag inte 
annars tillämpas på dem.
7 §. Tillämpning av bestämmelserna om skyldighet att lämna 
upplysningar. I denna paragraf utvidgas tillämpningsområdet för 
bestämmelserna om inbördes affärstransaktioner samt granskningsrätt och 
rätt att få uppgifter till mera omfattande företagshelheter än vad som 
bestäms i 3 §.
Enligt 1 punkten skall bestämmelserna om interna affärstransaktioner gälla 
inte bara de företag som hör till ett konglomerat enligt 3 § utan också 
moderföretaget till ett företag som hör till konglomeratet och ett sådant 
moderföretags dotterföretag samt dotterföretag och ägarintresseföretag till 
ett företag som hör till konglomeratet. Skyldigheten att rapportera interna 
affärstransaktioner enligt 14 § 1 mom. 3 punkten skall alltså gälla t.ex. 
sådana affärstransaktioner där motparten är ett konglomeratet utomstående 
moderföretag som bedriver industriverksamhet eller handel och ett sådant 
företags dotterföretag. Motparten i affärstransaktionerna skall alltid vara ett 
företag som hör till konglomeratet, så affärstransaktioner mellan ett 
konglomeratet utomstående moderföretag och dettas dotterföretag omfattas 
inte av rapporteringen. På motsvarande sätt skall bestämmelserna om 
interna affärstransaktioner tillämpas på transaktioner där ett företag som hör 
konglomeratet som motpart har ett konglomeratet utomstående dotter- eller 
ägarintresseföretag. Eftersom ägarintresseföretag i sin helhet står utanför 
definitionen på konglomerat i 3 §, skall rapporteringsskyldigheten till denna 
del gälla ägarintresseföretag som bedriver alla typer av verksamhet (finans-, 
försäkrings- och annan verksamhet). Utvidgningen av 2 mom. jämfört med 
konglomerat enligt 3 § skall gälla granskningsrätten och rätten att få 
uppgifter, enligt vilken den koordinerande tillsynsmyndigheten skall ha rätt att 
granska ovan nämnda företag och få uppgifter om dem på det sätt som 
avses i 17 §.
Paragrafen skall tillämpas på vissa juridiska personer som i själva verket hör 
till samma intressesfär som konglomeratet men som inte räknas till en 
koncern enligt bokföringslagen. Enligt 2 punkten skall bestämmelserna om 
interna affärstransaktioner samt granskningsrätt och rätt att få uppgifter 
tillämpas på arbetspensionsförsäkringsbolag som avses i lagen om 
arbetspensionsförsäkringsbolag (354/1997) och i vilket ett företag som hör 
till konglomeratet har ägarintresse enligt 14 b kap. 1 § 3 punkten lagen om 
försäkringsbolag. Enligt 3 punkten skall bestämmelserna också gälla 
arbetspensionsförsäkringsbolag med motsvarande ägarintresse som i 1 
punkten. I synnerhet arbetspensionsförsäkringsbolag samarbetar ofta nära 
eller står i någon annan verksamhetsmässigt förbindelse med andra 
försäkringsbolag, trots att deras inbördes ägarbindningar inte motsvarar 
bokföringslagens definition på bestämmande inflytande. Hänvisningen till 
begreppet ägarintresse som används i lagen om försäkringsbolag betyder att 
tillämpningsområdet för bestämmelserna är lika omfattande som 
bestämmelserna om extra tillsyn över försäkringsgrupper. Med ägarintresse 
avses att det mellan en fysisk person eller en juridisk person och ett företag 
uppstår en betydande bindning enligt 1 kap. 5 § lagen om försäkringsbolag 
eller motsvarande bestämmelser i 4 a § kreditinstitutslagen och 5 a § lagen 
om värdepappersföretag. Även en annan sådan ägarandel som skapar en 
varaktig förbindelse mellan en fysisk person eller en juridisk person och ett 
företag och som är avsedd att främja den fysiska personens eller den 
juridiska personens verksamhet eller den verksamhet som ett företag inom 
samma koncern bedriver utgör ett ägarintresse. Begreppet ägarintresse i 
nämnda lagar och i bokföringslagen skiljer sig så till vida att enligt de 
förstnämnda lagarna anses som ägarintresse alltid ett direkt eller indirekt 
innehav på minst 20 procent av rösträtten eller kapitalet, medan åter i 
bokföringslagen avses endast en direkt ägarandel av enbart kapitalet. Enligt 
4 punkten skall bestämmelserna om interna affärstransaktioner samt 
granskningsrätt och rätt att få uppgifter också tillämpas på dotterföretag till 
arbetspensionsförsäkringsbolag enligt 1 och 2 punkten. Genom 
bestämmelsen säkerställs att ägararrangemang gällande konglomeratet som 
eventuellt förverkligas genom dotterföretagen i fråga och andra 
affärstransaktioner som påverkar den ekonomiska ställningen i helhet börjar 
omfattas av övervakning. Enligt 5 punkten skall bestämmelserna gälla en 
pensionsstiftelse som grundats av ett arbetsgivarföretag inom konglomeratet 
och vars verksamhetskrets omfattar personer som är anställda hos 
arbetsgivarföretaget samt en pensionskassa vars verksamhetskrets kan 
omfatta personer som är anställda hos ett arbetsgivarföretag som hör till 
konglomeratet. Dylika pensionsstiftelser och pensionskassor står i själva 
verket under konglomeratets inflytande, trots att bokföringslagens 
bestämmelser om bestämmande inflytande inte tillämpas på dem enligt lagen 
om pensionsstiftelser och lagen om försäkringskassor.
2 kap.	Tillsyn över konglomerat
8 §. Anmälan om förvärv av aktier och andelar i en 
holdingsammanslutning. I denna paragraf bestäms om den 
anmälningsskyldighet som ansluter sig till förvärv av aktier eller andelar i en 
holdingsammanslutning. Paragrafen motsvarar 18 § kreditinstitutslagen. Om 
konglomeratets moderföretag är ett kreditinstitut tillämpas nämnda 
bestämmelse i kreditinstitutslagen direkt. På ett värdepappersföretag som är 
moderföretag tillämpas på motsvarande sätt 14 § lagen om 
värdepappersföretag och på ett försäkringsbolag motsvarande bestämmelse 
i 3 kap. 3 § lagen om försäkringsbolag.
9 §. Myndigheternas rätt att motsätta sig förvärv. I paragrafen bestäms 
på samma sätt som i gällande 3 kap. 4 § lagen om försäkringsbolag samt 
föreslagna 19 § 1 och 2 mom. kreditinstitutslagen och 15 § 1 och 2 mom. 
lagen om värdepappersföretag om holdingsammanslutningens ägarkontroll. 
Enligt förslaget till 1 mom. kan den koordinerande tillsynsmyndigheten inom 
tre månader från att ha mottagit en anmälan enligt 8 § förbjuda förvärvet av 
aktier eller andelar, om det med hänsyn till erhållen utredning om ägarnas 
tillförlitlighet och lämplighet eller annars är sannolikt att innehavet av 
andelarna eller aktierna skulle äventyra holdingsammanslutningens eller 
konglomeratets affärsverksamhet enligt försiktiga och sunda affärsprinciper. 
Överträdelse av förvärvsförbundet är straffbart i enlighet med vad som 
bestäms i 23 §.
I 2 mom. föreslås att den koordinerande tillsynsmyndigheten efter ett 
förvärv i strid med förbudet under de förutsättningar som anges i momentet 
kan förvägra innehavaren av andelen att utöva sin rösträtt genom att 
förbjuda att förvärvet införs i aktieboken och aktieägarförteckningen eller 
medlemsförteckningen. Den koordinerande tillsynsmyndigheten kan också 
fatta ett sådant beslut om den anmälan som avses i 8 § har försummats eller 
om myndigheten senare upptäcker att innehavet äventyrar 
holdingsammanslutningens eller konglomeratets affärsverksamhet enligt 
försiktiga och sunda affärsprinciper. Om innehavet redan har införts i 
aktieboken eller medlemsförteckningen, skall det strykas med stöd av det 
beslut som avses i momentet. 
I 3 mom. föreslås att den koordinerande tillsynsmyndigheten innan beslutet 
fattas skall begära utlåtande av den andra tillsynsmyndigheten och att 
samtycke inte får ges, om någondera myndigheten motsätter sig förvärvet. 
Bägge övervakarnas samtycke behövs eftersom den myndighetsprövning 
som ansluter sig till ägarkontrollen delvis baserar sig på olika synpunkter. 
Enligt de ändringar som görs i kreditinstitutslagen, lagen om 
värdepappersföretag och lagen om försäkringsbolag behöver anmälan om 
förvärv mellan ett kreditinstitut, ett värdepappersföretag eller ett 
försäkringsbolag dessutom inte göras i enlighet med de lagarna, om anmälan 
har gjorts i enlighet med denna lag om ett förvärv i konglomeratets 
holdingsammanslutning. Det utlåtande som avses i momentet behöver 
däremot inte begäras av den myndighet som övervakar ett utländskt företag 
som hör till konglomeratet.
10 §. Förvärv av bestämmande inflytande i ett företag utanför 
Europeiska ekonomiska samarbetsområdet. I paragrafen bestäms i 
enlighet med målen för direktiv 95/26/EEG (BCCI-direktivet) om den 
koordinerande tillsynsmyndighetens rätt att förbjuda ett företag som hör till 
konglomeratet att förvärva bestämmande inflytande i ett företag som efter 
förvärvet skulle räknas till konglomeratet. Syftet med paragrafen är att 
hindra att sådana utländska företag knyts till konglomeratet dit de finska 
tillsynsmyndigheternas tillsynsbefogenheter inte når. Förbudet gäller endast 
företag i stater utanför Europeiska ekonomiska samarbetsområdet.
Enligt 1 mom. skall ett företag som hör till ett konglomerat underrätta den 
koordinerande tillsynsmyndigheten om det ämnar förvärva en så stor mängd 
aktier eller andelar i ett kreditinstitut eller en försäkringsanstalt, ett 
värdepappersföretag, ett finansiellt institut eller ett tjänsteföretag enligt 
paragrafen att företaget efter förvärvet skulle ha bestämmande inflytande 
enligt bokföringslagen. Anmälningsskyldighet föreligger inte om det företag 
som förvärvas bedriver sådan annan verksamhet än försäkrings- eller 
finansverksamhet eller därtill anknuten verksamhet att företaget i enlighet 
med 3 § inte räknas till konglomeratet. Enligt momentet skall det vara 
förbjudet att förvärva bestämmande inflytande i ett företag som avses i 
momentet, om den koordinerande myndigheten inte godkänner förvärvet 
eller om anmälan har försummats.
Enligt 2 mom. skall den koordinerande tillsynsmyndigheten ha rätt att 
förbjuda ett förvärv om den lagstiftning och de administrativa bestämmelser 
som skall tillämpas på det förvärvade företaget skulle försvåra tillsynen över 
konglomeratet. Det kan också bli aktuellt att tillämpa momentet, om 
lagstiftningen i landet i fråga saknar bestämmelser som möjliggör en effektiv 
tillsyn. I 23 § bestäms att det skall vara straffbart att förvärva bestämmande 
inflytande i ett företag som avses i denna paragraf utan myndighetens 
godkännande beslut enligt denna paragraf.
I 3 mom. bestäms i syfte att främja tillsynsmyndigheternas samarbete att 
den koordinerande tillsynsmyndigheten kan motsätta sig ett förvärv endast 
om den andra tillsynsmyndigheten förordar att förvärvet förbjuds.
11 §. Ledningen av ett konglomerats holdingsammanslutning. I 1 mom. 
ställs motsvarande krav på holdingsammanslutningens ledning som vad som 
nedan föreslås i fråga om kreditinstitut i den nya 17 a § som fogas till 
kreditinstitutslagen och i fråga om försäkringsbolag i 7 kap. 3 § lagen om 
försäkringsbolag. Av styrelsemedlemmarna och verkställande direktören 
förutsätts dessutom sådan allmän kännedom om både finans- och 
försäkringsverksamhet som kan anses vara behövlig med beaktande av 
arten och omfattningen av konglomeratets verksamhet.
I 2 mom. bestäms om samma skyldighet som i 17 § kreditinstitutslagen att 
omedelbart underrätta den koordinerande tillsynsmyndigheten om ändringar i 
fråga om konglomeratets holdingsammanslutnings styrelsemedlemmar och 
verkställande direktör.
12 §. Revision i ett konglomerats holdingsammanslutning. I 1 mom. 
bestäms om behörighetsvillkoren för holdingsammanslut-ningars revisorer på 
samma sätt som i 43 § kreditinstitutslagen och 9 kap. 3 § 1 mom. lagen om 
försäkringsbolag.
I 2 mom. bestäms på samma sätt som i 11 a § lagen om finansinspektionen 
och 9 kap. 3 a § lagen om försäkringsbolag om revisorns särskilda 
anmälningsskyldighet. Anmälningsskyldigheten skall dock till skillnad från 
nämnda lagrum inte gälla brott mot förutsättningarna för beviljande av 
koncession eller verksamhetstillstånd, eftersom holdingsammanslutningar 
inte behöver ha verksamhetstillstånd. Revisorernas särskilda 
anmälningsskyldighet skall inte heller omfatta holdingsammanslutningens 
dotterföretag, om inte något annat följer av lagen om finansinspektionen eller 
lagen om försäkringsbolag.
13 §. Intern kontroll. I paragrafen bestäms på samma sätt som i 68 § 
kreditinstitutslagen, 29 § lagen om värdepappersföretag och 14 b kap. 4 § 
lagen om försäkringsbolag om de särskilda krav som skall ställas på den 
interna kontrollen i företag som hör till ett konglomerat. Styrelsen i ett 
företag som är ett aktiebolag eller andelslag svarar enligt lagen om 
aktiebolag och lagen om andelslag även i övrigt för att företagets bokföring 
och medelsförvaltning samt tillsynen över dem har ordnats på behörigt och 
tillförlitligt sätt i företaget. Genom bestämmelsen betonas emellertid den 
interna kontrollens och riskkontrollens särskilda betydelse som ett centralt 
ansvarsområde för såväl finans- och försäkringsföretagens ledning som 
tillsynsmyndigheterna.
Enligt 1 mom. skall ett företag som hör till ett konglomerat ha med hänsyn till 
verksamheten tillräcklig intern kontroll och tillräckliga riskkontrollsystem. 
Tillsynsmyndigheternas uppgift är att i enskilda fall bedöma om företagets 
interna kontroll och riskkontroll-system motsvarar de krav som arten och 
omfattningen av företagets affärsverksamhet ställer.
I 2 mom. bestäms dessutom att den interna kontrollen och riskkontrollen i ett 
konglomerats moderföretag skall vara ordnad på så sätt att moderföretaget 
har tillräckliga möjligheter att övervaka hela konglomeratets verksamhet och 
följa konglomeratets risker som helhet. Bestämmelsen om moderföretaget är 
nödvändig, eftersom ansvaret för riskkontrollsystemen och den interna 
kontrollen i praktiken vilar på moderföretaget för hela konglomeratets del.
Enligt 3 mom. kan den koordinerande tillsynsmyndigheten på samma sätt 
som enligt de lagrum gällande de enskilda branscherna som nämns i fråga 
om 1 mom. utfärda närmare allmänna bestämmelser om hur den interna 
kontrollen och riskkontrollen skall ordnas. Bestämmelser kan i första hand 
utfärdas om de kvalitativa krav som skall ställas på den interna kontrollen 
och riskkontrollsystemen och om de tillvägagångssätt som skall iakttas vid 
den interna kontrollen och riskkontrollen. Däremot kan man inte genom 
bestämmelserna ställa kvalitativa krav eller begränsningar gällande 
företagets ekonomiska ställning, t.ex. övre gränser för riskpositionen eller 
kapitalkrav för täckande av riskerna, utan dessa krav och begränsningar 
regleras fortfarande enbart i lag. Bemyndigandet att utfärda bestämmelser 
skall på samma sätt som 9 § lagen om värdepappersföretag gälla även 
kraven på en tillförlitlig förvaltning. I detta avseende kan bestämmelser 
utfärdas om ordnandet av den interna förvaltningen i företag som hör till 
konglomeratet, t.ex. hur beslutsfattandet gällande olika verksamheten åtskiljs 
inom företagets eller konglomeratets organisation. Med stöd av 
bemyndigandet att utfärda bestämmelser kan man däremot inte begränsa 
rätten för företagets anställda eller medlemmar i förvaltningsorganen att stå 
kvar i sina uppgifter.
14 §. Upplysningar som skall lämnas den koordinerande 
tillsynsmyndigheten. I denna paragraf bestäms om den 
rapporteringsskyldighet som gäller konglomerat. Enligt 1 mom. är 
moderföretaget skyldigt att samla de upplysningar som avses i paragrafen 
om hela konglomeratet och lämna dem till den koordinerande 
tillsynsmyndigheten. Enligt 1 punkten skall man i fråga om varje företag som 
hör till konglomeratet meddela namn, adress, bransch, balansomslutning, de 
viktigaste ägarna och deras andel av alla aktier eller andelar i företaget samt 
styrelsemedlemmarnas, verkställande direktörens och revisorernas namn, 
hemort och medborgarskap liksom ändringar som inträffat i dessa uppgifter.
Enligt 2 punkten skall den koordinerande tillsynsmyndigheten tillställas 
koncernbokslutet för konglomeratets moderföretag. Koncernbokslutet skall 
upprättas i enlighet med 3 kap. i denna lag och de förordningar och 
bestämmelser som utfärdas med stöd av det.
Med stöd av 3 punkten skall betydande affärstransaktioner mellan 
konglomeratets företag anmälas. En affärstransaktion skall enligt förslaget 
till 2 mom. betraktas som betydande om dess värde överstiger en miljon 
euro. Med stöd av 4 punkten skall konglomeratets stora riskkoncentrationer 
anmälas. Med stora riskkoncentrationer avses framför allt risker som avses i 
69 § kreditinstitutslagen, men den koordinerande tillsynsmyndigheten kan 
meddela närmare bestämmelser även i fråga om geografiska eller 
branschvisa riskkoncentrationer. Enligt 5 punkten skall konglomeratet 
anmäla investeringar i aktier och fastigheter. Hänvisningen till aktier betyder 
i detta sammanhang i synnerhet innehav enligt 21 § kreditinstitutslagen i s.k. 
näringssammanslutningar.
Enligt 2 mom. skall anmälningar om inbördes affärstransaktioner och 
riskkoncentrationer göras minst en gång i kvartalet. Som inbördes 
affärstransaktioner skall anmälas de affärstransaktioner vilkas värde, eller 
om flera affärstransaktioner av samma typ har gjorts med samma part under 
den kvartalslånga rapporteringsperioden, det sammanlagda värdet överstiger 
en miljon euro. Affärstransaktioner av samma typ är t.ex. utbetalda räntor 
eller dividender eller överlåtelser av likadan egendom, t.ex. fastigheter eller 
värdepapper. Den koordinerande tillsynsmyndigheten kan dock höja gränsen, 
den gräns som anges i momentet är onödigt låg med hänsyn till 
konglomeratets storlek. Den koordinerande tillsynsmyndigheten meddelar 
även annars närmare bestämmelser om anmälning av de upplysningar som 
avses i 1 mom. Den koordinerande tillsynsmyndigheten kan också meddela 
närmare bestämmelser om i vilken omfattning individualiserande uppgifter 
enligt 1 mom. 1 punkten, stora kundrisker enligt 4 punkten samt aktie- och 
fastighetsinnehav enligt 5 punkten skall anmälas. För att säkerställa att 
tillsynsmyndigheterna samarbetar bestäms om skyldighet att begära den 
andra tillsynsmyndighetens utlåtande innan bestämmelser meddelas.
Enligt 3 mom. bestäms i överensstämmelse med vad som i bokföringslagen 
bestäms om dotterföretags skyldighet att lämna upplysningar till 
moderföretaget att ett företag som hör till konglomerat skall vara skyldigt att 
tillställa moderföretaget de upplysningar som moderföretaget behöver för att 
fullgöra den rapporteringsskyldighet som föreskrivs i denna paragraf. Ett 
företag som hör till ett konglomerat skall lämna upplysningarna till 
moderföretag utan hinder av tystnadsplikt som eventuellt föreskrivs någon 
annanstans. Moderföretaget skall dock ha samma tystnadsplikt som 
dotterföretaget i fråga om upplysningar som erhållits med stöd av denna 
paragraf.
Enligt 4 mom. skall på företag som avses i 7 § i fråga om de upplysningar 
som särskilt nämns i 7 § tillämpas samma bestämmelser om lämnandet och 
hemlighållandet av upplysningar som med stöd av 1—3 mom. skall tillämpas 
på företag som faktiskt hör till konglomeratet.
15 §. Den koordinerande tillsynsmyndighetens övriga uppgifter. I syfte 
att betona tillsynsmyndigheternas samarbetsskyldighet bestäms i denna 
paragraf, utöver vad som särskilt bestäms på andra ställen i denna lag, om 
den koordinerande tillsynsmyndighetens uppgifter och samarbete med den 
andra tillsynsmyndigheten. De föreslagna bestämmelserna begränsar inte de 
befogenheter som bägge tillsynsmyndigheterna har med stöd av den 
lagstiftning som gäller dem.
Enligt 1 mom. 1 punkten skall den koordinerande tillsynsmyndigheten 
meddela moderföretaget allmänna anvisningar för iakttagandet av denna lag. 
Anvisningarna kan t.ex. gälla tillsynsmyndigheternas tolkningar gällande 
tillämpningen av denna lag vilka konglomeratet behöver känna till på 
förhand.
Enligt 2 punkten skall den koordinerande tillsynsmyndigheten be att den 
andra tillsynsmyndigheten utför den granskning som är nödvändig för 
tillsynen över konglomeratet i de företag inom konglomeratet som denna 
skall övervaka. Den koordinerande tillsynsmyndigheten har dessutom med 
stöd av denna punkt rätt att granska sådana företag inom konglomeratet som 
ingendera tillsynsmyndigheten har befogenhet att granska med stöd av 
lagstiftningen om tillsynsmyndigheterna.
I 3 punkten bestäms om uttrycklig skyldighet för den koordinerande 
tillsynsmyndigheten att komma med åtgärdsförslag som är nödvändiga med 
hänsyn till tillsynen över ett konglomerat till den andra tillsynsmyndigheten i 
synnerhet på grundval av den tillsynsinformation som den koordinerande 
tillsynsmyndigheten får t.ex. i samband med rapportering. Dessutom kan 
åtgärdsförslagen t.ex. basera sig på iakttagelser som gjorts i samband med 
granskning enligt 2 punkten.
I 2 mom. bestäms om skyldighet att begära den andra tillsynsmyndighetens 
utlåtande innan en anvisning enligt 1 mom. 1 punkten meddelas. För den 
koordinerande tillsynsmyndigheten föreskrivs dessutom skyldighet att på 
förhand underrätta den andra tillsynsmyndigheten om granskning enligt 1 
mom. 2 punkten.
16 §. Utbyte av information mellan tillsynsmyndigheterna. I denna 
paragraf bestäms om skyldighet för bägge tillsynsmyndigheterna att tillställa 
den andra tillsynsmyndigheten upplysningar som de erhållit i sin egen 
tillsynsverksamhet och som är viktiga för tillsynen över ett konglomerat samt 
beslut som de fattat i fråga om ett konglomerat. Dylika upplysningar är 
beslut som fattats med stöd av 9 och 10 § och upplysningar som avses i 12 § 
2 mom., 14 § och 15 § 1 mom. 2 punkten.
17 §. Den koordinerande tillsynsmyndighetens granskningsrätt och rätt 
att få uppgifter. I 1—4 mom. bestäms om den koordinerande 
tillsynsmyndighetens granskningsrätt och rätt att få uppgifter på samma sätt 
som i 11 § 1—3 och 5 mom. lagen om finansinspektionen. I förslaget till 5 
mom. bestäms om rätt att få anlita utomstående sakkunniga vid 
granskningen. En sådan sakkunnig handlar på uppdrag av 
Finansinspektionen eller Försäkringsinspektionen och tillsynsobjektet skall 
vara skyldigt att låta den sakkunnige granska handlingar och datasystem 
som tillsynsobjektet innehar i den omfattning som uppdraget och 
Finansinspektionens eller Försäkringsinspektionens lagbestämda 
befogenheter tillåter. Den sakkunnige har med stöd av 23 § lagen om 
offentlighet i myndigheternas verksamhet (621/1999) samma tystnadsplikt 
som Finansinspektionens och Försäkringsinspektionens tjänstemän. 
Kostnaderna för anlitandet av sakkunniga uppbärs hos tillsynsobjekten i 
enlighet med grunderna i 20 § lagen om finansinspektionen eller 5 § lagen 
om försäkringsinspektionen.
Enligt 6 mom. skall den koordinerande tillsynsmyndigheten i princip ha de 
rättigheter som anges i 1—4 mom. endast i fråga om sådana företag inom 
ett konglomerat som den andra tillsynsmyndigheten inte har befogenhet att 
granska. Den koordinerande tillsynsmyndigheten skall dock ha rättigheter 
enligt 1—4 mom. i fråga om den andra tillsynsmyndighetens tillsynsobjekt i 
händelse av att denna tillsynsmyndighet inte inom skälig tid efter att ha fått 
en uppmaning har tillställt den koordinerande tillsynsmyndigheten de 
uppgifter eller handlingar som denna begärt och som är behövliga för 
tillsynen över konglomeratet.
3 kap.	Bokslut
18 §. Ett konglomerats holdingsammanslutnings bokslut. Enligt 1 mom. 
skall i ett sådant konglomerat där företagen i finansbranschen står för en 
större andel än företagen i försäkringsbranschen på 
holdingsammanslutningens bokslut tillämpas samma bestämmelser i 
kreditinstitutslagen som på ett kreditinstituts holdingsammanslutning. 
Förhållandet mellan den andel som företagen i finansbranschen står för och 
den andel som företagen i försäkringsbranschen står för beräknas i enlighet 
med förslaget till 6 §. I ett sådant konglomerat där företagen i 
försäkringsbranschen står för en större andel tillämpas på 
holdingsammanslutningens bokslut endast bokföringslagens bestämmelser i 
enlighet med vad som bestäms om försäkringsholdingsammanslutningars 
bokslut.
I 2 mom. bestäms om längden på räkenskapsperioden för ett konglomerats 
holdingsammanslutning på samma sätt som i fråga om kreditinstitut och 
försäkringsbolag.
I 3 mom. bestäms på samma sätt som i kreditinstitutslagen och den ändring 
som föreslås i 10 kap. 1 b § lagen om försäkringsbolag att bokslutet för ett 
konglomerats holdingsammanslutning med avvikelse från bokföringslagen 
skall upprättas inom tre månader från räkenskapsperiodens utgång. 
Eftersom koncernbokslutet enligt bokföringslagen skall ingå i 
moderföretagets bokslut, följer av bestämmelsen att även det koncernbokslut 
som avses i 19 § skall upprättas inom samma tid när konglomeratets 
holdingsammanslutning är moderföretag.
19 §. Koncernbokslut. Enligt 1 mom. tillämpas på ett konglomerats 
koncernbokslut i första hand de principer som anges i detta kapitel. 
Tillämpningsområdet för bestämmelserna i kapitlet avviker dock från den 
allmänna definition på konglomerat som föreslås i 1 kap. så till vida att 
bestämmelserna tillämpas endast i situationer där ett konglomerats i 3 § 
avsedda moderföretag samtidigt är en koncerns moderföretag enligt 
bokföringslagen. Kapitlets tillämpningsområde är alltså snävare än den 
allmänna definitionen på konglomerat, eftersom alla moderföretag i 
konglomerat vilka definieras enligt 3 § inte berörs av skyldighet enligt 
bokföringslagen att upprätta koncernbokslut. Av den föreslagna definitionen 
på konglomerat följer å andra sidan att antalet företag som skall tas med i 
koncernbokslutet kan vara större än antalet företag som hör till 
konglomeratet, eftersom inga andra företag än företag i finans- och 
försäkringsbranschen räknas till konglomeratet.
Om moderföretaget är ett kreditinstitut eller värdepappersföretag eller deras 
i kreditinstitutslagen eller lagen om värdepappersföretag avsedda 
holdingsammanslutning, tillämpas kreditinstitutslagen på koncernbokslutet, 
om något annat inte följer av bestämmelserna i detta kapitel. Om 
moderföretaget är ett försäkringsbolag tillämpas på motsvarande sätt lagen 
om försäkringsbolag på koncernbokslutet till den del inget annat bestäms i 
detta kapitel. Om moderföretaget är någon annan slags sammanslutning 
tillämpas endast bokföringslagen på koncernbokslutet i den mån ingenting 
annat bestäms i detta kapitel.
Paragrafen  tillämpas inte på sådana koncerner där finans eller 
försäkringsverksamhetens andel är så liten att de inte motsvarar den 
allmänna definitionen på konglomerat i 6 §.
I 2 mom. bestäms med avvikelse från 6 kap. 4 § 2 mom. bokföringslagen att 
sådana koncernföretags bokslut som har upprättats i enlighet med 
specialbestämmelserna i kreditinstitutslagen eller lagen om försäkringsbolag 
inte behöver ändras innan de sammanställs i fråga om sådana principer som 
i dessa lagar regleras på ett sätt som skiljer sig från moderföretagets 
bokslutsprinciper eller de bokslutsprinciper som i huvudsak skall iakttas i 
koncernen. Sålunda skall t.ex. koncernföretagens tillgångar i 
koncernbokslutet uppskattas i enlighet med de specialbestämmelser som 
gäller koncernföretaget i fråga. Före sammanställningen skall bokslutet dock 
ändras i enlighet med 6 kap. 4 § 2 mom. bokföringslagen i fråga om sådana 
bokslutsprinciper, t.ex. periodiseringen av anskaffningsutgifterna för 
anläggningstillgångar, beträffande vilka det inte finns några branschspecifika 
bestämmelser. När momentet tillämpas kan man dock beakta den princip 
som ingår i nämnda lagrum i bokföringslagen, enligt vilken undantag från 
huvudregeln att koncernföretagens bokslut skall ändras får göras av 
särskilda skäl. Sålunda kan utan hinder av det föreslagna momentet även 
andra bokslutsprinciper än de som de branschspecifika bestämmelserna 
förutsätter lämnas utan ändring, om sådana särskilda skäl som avses i 
bokföringslagen föreligger.
I 3 mom. bestäms att sådana företag som enligt specialbestämmelserna om 
koncernföretag skall sammanställas i detta koncernföretags koncernbokslut 
med iakttagande av den metod som skall tillämpas på intresseföretag, också 
skall sammanställas på samma sätt i konglomeratets koncernbokslut. Av 
momentet följer att ett till koncernen hörande kreditinstituts intresseföretag 
samt ett sådant kreditinstituts dotterföretag som inte är kreditinstitut eller 
finansiella institut också skall sammanställas i konglomeratets 
koncernbokslut med iakttagande av vad som bestäms om sammanställandet 
av dylika företag i kreditinstitutets koncernbokslut. En till koncernen hörande 
försäkringsanstalts intresseföretag och andra företag som skall 
sammanställas på samma sätt skall på motsvarande sätt tas med i 
konglomeratets koncernbokslut med iakttagande av de bestämmelser som 
tillämpas på försäkringsbolag. I momentet bestäms dessutom att 
arbetspensionsanstalter som avses i 7 § 2—5 punkten och andra företag och 
anstalter som nämns i momentet tas i betraktande i koncernbokslutet med 
iakttagande av vad som i lagen om försäkringsbolag och de bestämmelser 
som utfärdats med stöd av den bestäms om medtagandet av dem i ett 
försäkringsbolags koncernbokslut.
Enligt 4 mom. kan ett till en koncern hörande kreditinstituts, 
värdepappersföretags eller försäkringsbolags dotterföretag och 
intresseföretag lämnas utanför koncernbokslutet, om det med stöd av de 
bestämmelser som skall tillämpas på kreditinstitutet, värdepappersföretaget 
eller försäkringsbolaget i fråga kan lämnas utanför koncernbokslutet. I övrigt 
tillämpas enbart 6 kap. 3 § bokföringslagen.
Enligt 5 mom. skall i koncernresultaträkningen och koncernbalansräkningen 
särskilt anges finansverksamhetens poster, försäkringsverksamhetens poster 
och den övriga verksamhetens poster. Finans- och försäkringsverksamheten 
definieras i enlighet med förslaget till 4 §. Bestämmelser om scheman för 
koncernresultaträkningen och koncernbalansräkningen samt om noter och 
verksamhetsberättelse utfärdas genom förordning av statsrådet.
20 §. Bestämmelser, anvisningar, utlåtanden och tillstånd. I paragrafen 
bestäms på samma sätt som i den nuvarande kreditinstitutslagen och lagen 
om försäkringsbolag att den behöriga tillsynsmyndigheten kan utfärda 
närmare bestämmelser om upprättandet av ett koncernbokslut enligt 19 § 
samt ge anvisningar och utlåtanden om tillämpningen av bestämmelserna i 
detta kapitel. Dessutom kan myndigheten på de villkor som anges i 
paragrafen ge tillstånd att avvika från bestämmelserna i detta kapitel.
Enligt 1 mom. är Finansinspektionen behörig myndighet när moderföretaget i 
en koncern som avses i 19 § är ett kreditinstitut, ett värdepappersföretag 
eller ett sådant konglomerats holdingsammanslutning där företagen i 
finansbranschen står för en andel i konglomeratet som i enlighet med 
förslaget till 6 § är större än den andel som företagen i försäkringsbranschen 
står för.
Enligt 2 mom. är Försäkringsinspektionen behörig myndighet när 
moderföretaget i en koncern som avses i detta kapitel är ett försäkringsbolag 
eller ett sådant konglomerats holdingsammanslutning där 
försäkringsverksamhetens andel i konglomeratet är större än 
finansverksamhetens.
I 3 mom. bestäms att i de situationer som avses i 1 mom. skall 
Finansinspektionen höra Försäkringsinspektionen och att i de fall som avses i 
2 mom. skall Försäkringsinspektionen på motsvarande sätt höra 
Finansinspektionen innan bestämmelser, anvisningar, utlåtanden eller 
undantagstillstånd enligt denna paragraf ges. Dessutom skall dessa 
myndigheter begära utlåtande av bokföringsnämnden i frågor som är av 
betydelse för den allmänna tillämpningen av bokföringslagstiftningen.
4 kap.	Särskilda bestämmelser
21 §. Tystnadsplikt. I paragrafen ingår en sekretessbestämmelse som 
motsvarar den sekretessbestämmelse som föreslås i 94 § kreditinstitutslagen 
och som gäller kreditinstitut och företag som hör till deras 
konsolideringsgrupp. Tystnadsplikten i bestämmelsen gäller de företag inom 
ett konglomerat beträffande vilka det inte bestäms om tystnadsplikt någon 
annanstans i lag. Genom bestämmelsen säkerställs att upplysningar som fritt 
får utlämnas inom konglomeratet inte kan utlämnas till någon utanför 
konglomeratet utan i de fall som särskilt nämns i lagen.
22 §. Vite och andra befogenheter. I denna paragraf bestäms på samma 
sätt som i 23 § lagen om finansinspektionen om rätt för tillsynsmyndigheten 
att förelägga vite för att de skyldigheter som föreskrivs i denna lag skall 
fullgöras. Vite kan föreläggas ett företag som hör till ett konglomerat eller 
den som har handlat på uppdrag av företaget. Vite föreläggs enligt 1 mom. 
av den tillsynsmyndighet som övervakar företaget eller, om företaget inte 
skall övervakas av någondera tillsynsmyndigheten, av den koordinerande 
tillsynsmyndigheten.
Enligt 2 mom. skall vite utdömas av den tillsynsmyndighet som med stöd av 
lagstiftningen om tillsynsmyndigheten i fråga utdömer vite som förelagts av 
denna tillsynsmyndighet. När Finansinspektionen förelägger vite enligt 1 
mom. är denna tillsynsmyndighet enligt gällande lagstiftning alltså 
Finansinspektionen själv. När Försäkringsinspektionen på motsvarande sätt 
förelägger vite med stöd av 1 mom., är det länsstyrelsen som utdömer vitet.
I 3 mom. bestäms om tillsynsbefogenheterna med avseende på ett 
konglomerats holdingsammanslutning när en myndighet är koordinerande 
tillsynsmyndighet. Utgångspunkten är att ett konglomerats 
holdingsammanslutning skall övervakas av Finansinspektionen eller 
Försäkringsinspektionen beroende på vilken som är koordinerande 
tillsynsmyndighet. Sålunda vore tillsynsbefogenheterna med avseende på 
konglomeratets holdingsammanslutning lika omfattande som i fråga om 
andra tillsynsobjekt som uppräknas i lagen om finansinspektionen eller lagen 
om Försäkringsinspektionen. Dessa lagars förteckningar över tillsynsobjekt 
kompletteras på motsvarande sätt.
23 §. Straffbestämmelser. I denna paragraf bestäms att det skall vara 
straffbart att förvärva aktier eller andelar i strid med förbudet i 9 § 1 mom. 
eller utan den koordinerande tillsynsmyndighetens godkännande beslut enligt 
10 § 2 mom.
24 §. Skadeståndsskyldighet. I denna paragraf bestäms om särskild 
skadeståndsskyldighet för styrelsemedlemmarna, förvaltningsrådets 
medlemmar och verkställande direktören i en holdingsammanslutning, om 
skadan har orsakats uppsåtligen eller av vållande genom brott mot denna lag 
eller bestämmelser som utfärdats med stöd av den. Berättigad till 
skadestånd är var och en som har lidit sådan skada som står i tillräckligt 
orsaksförhållande till ett brott mot denna lag eller bestämmelser som 
utfärdats med stöd av den. Berättigade till skadestånd kan alltså vara bl.a. 
insättarna i en kreditanstalt som hör till ett konglomerat eller kunderna i en 
försäkringsanstalt som hör till ett konglomerat.
1.2.	Kreditinstitutslagen 
3 §. Finansiella institut. Paragrafen ses över med anledning av 
ändringarna i lagstiftningen om försäkringsbolag och den föreslagna lagen 
om tillsyn över finans- och försäkringskonglomerat så att en 
försäkringsholdingsammanslutning enligt lagen om försäkringsbolag och ett 
konglomerats holdingsammanslutning enligt den föreslagna lagen inte 
betraktas som finansiella institut. Nedan i det föreslagna nya 5 § 5 mom. 
bestäms dock att vid tillämpning av i momentet nämnda lagrum, skall på ett 
finansbetonat konglomerats holdingsammanslutning tilllämpas det som har 
bestämts om ett kredit-instituts holdingsammanslutning och ett finansiellt 
institut.
4 §. Holdingsammanslutning. Till  paragrafen fogas ett nytt  2 mom.  som 
förpliktar Finansinspektionen att på motsvarande sätt som i 5 § 2 mom. i den 
föreslagna lagen om tillsyn över finans- och försäkringskonglomerat att 
meddela att en holdingsammanslutning hör till en konsolideringsgrupp. Ett 
separat meddelande om holdingsammanslutningens juridiska ställning  är 
nödvändigt, särskilt därför att en holdingsammanslutning enligt lagen om 
finansinspektionen är Finansinspektionens tillsynsobjekt och 
holdingsammanslutningen enligt denna lag är skyldig att exempelvis 
sammanställa flera uppgifter om konsolideringsgruppen och rapportera dem 
till Finansinspektionen.
4 a §. Betydande bindning. Paragrafens 1 mom. 1 och 2 punkt preciseras 
för att motsvara 1 kap. 5 § lagen om försäkringsbolag genom en hänvisning 
till garantiandelarna i ett ömsesidigt försäkringsbolag.
5 §. Koncern och konsolideringsgrupp. Till paragrafen fogas ett nytt 5 
mom., varvid de nuvarande 5 och 6 mom. blir 6 och 7 mom. Enligt det 
föreslagna momentet avvikande från definitionen av finansiella institut i 3 § 
och av konsolideringsgrupp i 2 mom. skall vid bedömningen av 
konglomeratets ekonomiska ställning som en konsolideringsgrupps 
moderföretag och ett finansiellt institut betraktas också ett konglomerats 
holdingsammanslutning enligt den föreslagna lagen om tillsyn över finans- 
och försäkringskonglomerat, när företagen i finansbranschen står för en 
andel i konglomeratet som är större än den andel som företagen i 
försäkringsbranschen står för. Denna andel skall beräknas enligt 6 § 1 och 2 
mom. i den föreslagna lagen om tillsyn över finans- och 
försäkringskonglomerat. Holdningsammanslutningen i ett sådant konglomerat 
skall räknas till konsolideringsgruppen  vid tillämpning 16 § 2 mom. i den 
föreslagna lagen. Förbudet mot att bevilja kredit skulle således inte gälla 
kredit som beviljas holdingsammanslutningen i ett konglomerat där 
finansbranschens andel är större.  Holdingsammanslutningen i ett 
konglomerat där finansbranschens andel är större skall tas med också i 
kreditinstitutets sammanställda kalkyler vid tillämpning av bestämmelserna i 
denna lag om kvalificerat innehav (21 §), innehav av fastigheter (22 §), 
riskkontroll (8 kap.) och soliditet (9 kap.). En holdingsammanslutning som 
avses i momentet skulle i egenskap av konsolideringsgruppens moderbolag  
omfattas av skyldigheterna enligt denna lag att sammanställa uppgifter om 
konsolideringsgruppen och överlämna dem till Finansinspektionen. Av det 
faktum att ett ovan nämnt konglomerats holdingsammanslutning vid 
tillämpning av nämnda lagrum betraktas som finansiella institut följer 
dessutom att när en dylik holdingsammanslutning är dotterföretag till 
kreditinstitutet, skall holdingsammanslutningen och sådana kreditinstitut och 
finansiella institut som är dess dotterföretag kunna räknas till kreditinstitutets 
konsolideringsgrupp när dessa lagrum tillämpas.
Här bestäms också att fondbolag enligt lagen om placeringsfonder skall 
räknas till kreditinstitutets konsolideringsgrupp vid tillämpningen av de ovan 
nämnda lagrummen. Förslaget ändrar inte nuvarande praxis i sak, eftersom 
fondbolagen enligt Finansinspektionens allmänna anvisning 105.1 om 
gruppbaserad tillsyn räknas till kreditinstitutets konsolideringsgrupp, 
exempelvis vid beräkning av kapitalbasen. Motsvarande princip skall 
tillämpas också på förvaringsinstitut enligt lagen om placeringsfonder.
Enligt det föreslagna momentet får Finansinspektionen i enskilda fall besluta 
att konglomeratets holdingsammanslutning inte skall betraktas som 
kreditinstitutets konsolideringsgrupps moderföretag. Finansinspektionen skall 
före beslutet begära Försäkringsinspektionens utlåtande i ärendet. Beslutet 
skall också kunna gälla endast en del av bestämmelserna om konsoliderad 
tillsyn, exempelvis antingen kapitalkravet för kundrisker enligt 8 kap. eller 
det allmänna soliditetskravet enligt 9 kap. En förutsättning för ett dylikt 
beslut är att det inte skulle vara  ändamålsenligt med tanke syftet med den 
konsoliderade tillsynen   att räkna in holdingsammanslutningen och dess 
övriga dotterföretag i den konsoliderade tillsynen över kreditinstitutet. En 
sådan situation kan uppstå särskilt då konglomeratets holdingsammanslutning 
är ett holdingbolag vars balansräkningsrisker huvudsakligen begränsas till 
innehav i finansiella institut och försäkringsanstalter under offentlig tillsyn 
och vars eget kapital enligt tillsynsmyndigheterna är tillräckligt för att täcka 
de risker som innehavet medför. I en sådan situation kan 
kreditinstitutstillsynens syfte  uppfyllas till och med bättre om man avstår 
från konsoliderad tillsyn, eftersom holdingbolaget och dess koncernföretag 
utanför konsolideringsgruppen i så fall, ur kreditinstitutets synvinkel, skulle  
betraktas som koncernföretag som står utanför konsolideringsgruppen på 
vilka kreditinstitutet skall tillämpa ett kapitalkrav på 20 % för täckning av 
kundriskexponeringarna, dvs. ett strängare kapitalkrav än det som tillämpas 
på andra företag. Dessutom säkerställer bestämmelserna om tillsynen över 
interna affärstransaktioner att det inte mellan företagen i konglomeratet,  
utan myndigheternas kännedom, uppstår sådana interna ägar- eller 
finansieringsförhållanden eller andra interna affärstransaktioner som skulle 
kräva  konsoliderad tillsyn. En förutsättning för det i momentet avsedda 
undantaget  skulle sålunda i regel vara åtminstone att konglomeratets 
holdingsamman-slutnings balansräkningsrisker  begränsas till innehav i 
kreditinstitut eller värdepappersföretag under offentlig tillsyn, i 
kreditinstitutslagen eller lagen om värdepappersföretag avsedda 
holdingsammanslutningar eller försäkringsbolag eller 
försäkringsholdingsammanslutningar, att konglomeratets 
holdingsammanslutning enligt tillsynsmyndigheternas uppfattning har 
tillräckligt med kapital och att tillsynsmyndigheterna genom att kontinuerligt 
följa de interna affärstransaktionerna mellan företagen inom konglomeratet 
kan försäkra sig om att det i konglomeratet inte uppstår sådana interna - 
eller finansieringsförhållanden som skulle kräva konsoliderad tillsyn. På 
motsvarande sätt skulle myndigheterna återkalla undantagsbeslutet om de 
ovan nämnda förutsättningarna inte längre uppfylls.
15 §. Skild ledning för kreditinstitut och försäkringsbolag. Paragrafens 
1 mom.  preciseras med en hänvisning till sådana konglomerat som avses i  
den föreslagna lagen om tillsyn över finans- och försäkringskonglomerat och 
som till definitionen i viss mån avviker från det bolagsrättsliga begreppet  
koncern. Paragrafens 2 mom. ses över så att den motsvarar terminologin i 
lagen om aktiebolag.
16 § Kreditgivning och investering i vissa fall. Paragrafens 1 mom. 
kompletteras med en hänvisning till ett konglomerat enligt den föreslagna 
lagen om tillsyn över finans- och försäkringskonglomerat. I 2 mom. förbjuds 
kreditinstitut att bevilja kredit till ett koncernföretag som inte hör till dess 
konsolideringsgrupp för förvärv av ett sådant företags aktier, andelar, 
kapitallån eller debenturer som hör till konsolideringsgruppen. Med förbudet 
hindras artificiell förbättring av kreditinstitutets konsolideringsgrupps 
ekonomiska ställning genom utnyttjande av koncernföretag, eftersom 
inverkan av investeringar som görs av koncernföretag som inte hör till 
kondolideringsgruppen inte elimineras från kapitalbasen exempelvis vid 
beräkningen av kreditinstitutets konsoliderade kapitalbas eller stora 
exponeringar. Förbudet skall gälla exempelvis en sådan situation att kredit 
beviljas till en holdingsammanslutning enligt lagen om tillsyn över finans- och 
försäkringskonglomerat som inte hänförs till kreditinstitutets 
konsolideringsgrupp.
Enligt 3 mom. skall med en sådan kredit som avses i  paragrafen jämställas 
också ställande av säkerhet för betalning av en kredit som beviljats av någon 
annan.
17 a §. Kreditinstituts och holdingsammanslutningars ledning. Här 
bestäms på samma sätt som i 11 § i den föreslagna lagen om tillsyn över 
finans- och försäkringskonglomerat om kraven på styrelsemedlemmarna och 
verkställande direktören. Bestämmelserna gäller utom kreditinstitutet också 
dess holdingsammanslutning. Det är nödvändigt att kraven också gäller 
holdingsammanslutningens ledande befattningshavare, eftersom de beslut 
som är viktiga för koncernens affärsverksamhet ofta fattas i 
moderföretaget. Dessutom tillämpas på den holdingsamman-slutning som 
fungerar som konsolideringsgruppens moderbolag flera av lagens krav 
exempelvis på insamling av tillsynsuppgifter som gäller hela gruppen och 
ordnandet av  adekvata riskkontrollsystem. Kraven på ledningen i 1 mom. 
baserar sig på bestämmelserna i direktiv 2000/12/EG om ledningens 
lämplighet och tillförlitlighet (den s.k. fit & properkontrollen), som har satts i 
kraft i lagens 11 § 1 mom. 1 punkt om beviljande av koncession. I 
paragrafen kompletteras kravet med motsvarande hänvisningar som i 7 kap. 
3 §  lagen om försäkringsbolag om att ledningen skall vara väl ansedd och 
ha en sådan allmän kännedom om verksamheten som kan anses vara 
behövlig. I 2 mom. bestäms om en skyldighet, som motsvarar skyldigheten 
enligt 17 § kreditinstitutslagen, att omedelbart meddela ändringar i fråga om 
styrelsemedlemmarna eller verkställande direktören till Finansinspektionen.
Kraven i fråga om holdingsammanslutningen ändrar inte nuvarande praxis i 
sak eftersom holdingsammanslutningens ledning redan nu bedöms enligt 
dessa kriterier på basis av Finansinspektionens anvisning 101.10 om 
ledningsprövning och rapporteringsskyldighet. Syftet med paragrafen är inte 
heller att ändra de allmänna bolagsrättsliga principerna om 
holdingsammanslutningarnas förvaltningsorgans allmänna 
behörighetsförutsättningar och bolagsrättsliga ansvar, utan avsikten är bara 
att ge tillsynsmyndigheterna möjlighet att ingripa i förvaltningen av 
holdingsammanslutningen  i de fall när förvaltningens tillförlitlighet inte längre 
motsvarar kraven enligt verksamhetstillståndet.
18 §. Anmälan om förvärv av aktier och andelar. Paragrafens 1,2 och 5 
mom. kompletteras genom hänvisning till holdingsammanslutningen, på 
samma sätt som i 8 § lagen om tillsyn över finans- och 
försäkringskonglomerat. I det föreslagna nya 7 mom. föreskrivs, för 
undvikande av mångdubbelt anmälningsförfaranden, att anmälan enligt 
denna lag inte behöver göras om innehavet i kreditinstitutet förvärvas 
indirekt genom förvärv av aktier i ett konglomerats holdingsammanslutning 
enligt lagen om tillsyn över finans- och försäkringskonglomerat. Indirekt 
förvärv av aktier i konglomeratets holdingsammanslutning skulle kunna 
betyda att anmälningströskeln enligt denna lag överskrids i fråga om ett eller 
flera kreditinstitut, varvid det inte är nödvändigt att av den som förvärvar 
aktierna kräva separat anmälan från både moder- och dotterbolaget. Det är 
möjligt att en anmälan enligt den föreslagna lagen om tillsyn över finans- och 
försäkringskonglomerat görs till Försäkringsinspektionen. I så fall skall 
Finansinspektionens ställningstagande om ledningens lämplighet och 
tillförlitlighet med tanke på kreditinstitutstillsynen säkerställas genom ett 
sådant anmälningsförfarande som avses i lagen, enligt vilken någondera 
myndighetens motstånd skulle leda till förbud av förvärvet.
19 §. Myndigheternas rätt att motsätta sig förvärv. Paragrafens 1 och 2 
mom. ändras så att de motsvarar 3 kap. 4 § i den gällande lagen om 
försäkringsbolag, 9 § i den föreslagna lagen om tillsyn över finans- och 
försäkringskonglomerat och 15 § 1 och 2 mom. lagen om 
värdepappersföretag. Enligt det föreslagna 1 mom. kan Finansinspektionen 
inom tre månader från att ha tagit emot en anmälan enligt 18 § förbjuda 
förvärvet av aktier eller andelar om det med hänsyn till erhållen utredning 
om ägarnas tillförlitlighet och lämplighet eller annars är sannolikt att 
innehavet av aktierna eller andelarna skulle äventyra 
holdingsammanslutningens eller dess konsolideringsgrupps verksamhet enligt 
försiktiga och sunda affärsprinciper. Brott mot bestämmelserna om förbud 
mot förvärv skall vara straffbart enligt 100e §. Enligt det föreslagna 2 mom. 
kan Finansinspektionen efter förvärvet på sådana grunder som nämns i 1 
mom. förbjuda ägaren att utnyttja rösträtten. Paragrafens 1 och 2 mom.  
kompletteras också med en hänvisning till konsolideringsgruppen, eftersom 
ett innehav exempelvis i en holdingsammanslutning som är moderföretag i 
konglomeratet kan äventyra hela konsolideringsgruppens verksamhet enligt 
försiktiga och sunda affärsprinciper. Paragrafens 3 mom. kompletteras 
genom en hänvisning till värdepappersföretag eller försäkringsbolag, 
eftersom det är viktigt vid gränsöverskridande strukturaffärer att få ett 
utlåtande också från den utländska tillsynsmyndighet som övervakar sådana 
företag. Motsvarande anmälningsförfarande föreslås också i 
direktivförslaget av den 26 april 2001.
19 a §. Förvärv av bestämmandeinflytande i ett företag utanför 
Europeiska ekonomiska samarbetsområdet. I 1—3 mom.  bestäms på 
samma sätt som i 10 § i den föreslagna lagen om finans- och 
försäkringskonglomerat om Finansinspektionens rätt att förbjuda förvärv av 
bestämmandeinflytande i ett företag som efter förvärvet skulle hänföras till 
kreditinstitutets koncern. Paragrafens syfte är att hindra att sådana 
dotterföretag utanför Europeiska ekonomiska samarbetsområdet som de 
finska tillsynsmyndigheterna inte har befogenheter att övervaka, fogas till 
koncernen. För att undvika mångdubbelt anmälningsförfarande föreskrivs i 4 
mom. att anmälan inte behöver göras om det företag som avses förvärvas 
hör till ett konglomerat enligt den föreslagna lagen om tillsyn över finans- 
och försäkringskonglomerat och motsvarande anmälan om förvärv av 
företaget har gjorts till Försäkringsinspektionen.
21 §. Förhållandet mellan ett kvalificerat innehav och kapitalbasen. 
Paragrafens 3 mom. föreslås ändras så att också kreditins-titutets 
holdingsammanslutning vid tillämpningen av de i paragrafen avsedda 
begränsningarna av innehavet skall hänföras till konsolideringsgruppen. Efter 
ändringen motsvarar begreppet konsolideringsgrupp definitionen av 
konsolideringsgrupp vid tillämpning av bestämmelserna i 8 kap. om 
riskkontroll och i 9 kap. om kreditinstitutets soliditet.
22 §. Begränsning som gäller innehav av fastigheter samt aktier och 
andelar i fastighetssammanslutningar.
Paragrafens 4 mom. ändras så att vid tillämpning av 
fastighetsbegränsningarna enligt paragrafen hänförs också kreditinstitutets 
holdingsammanslutning till konsolideringsgruppen. Efter ändringen motsvarar 
begreppet konsolideringsgrupp i paragrafen definitionen av 
konsolideringsgrupp vid tillämpning av bestämmelserna i 21 § samt 8 kap. 
riskkontroll och 9 kap. kreditinstitutets soliditet.
39 §. Koncernbokslut. Till paragrafen fogas ett nytt 5 mom., enligt vilket en 
koncern som består av ett kreditinstitut och ett försäkringsbolag skall har 
möjlighet ett upprätta koncernbokslutet enligt 3 kap. i den föreslagna lagen 
om finans- och försäkringskonglomerat, även om koncernen inte uppfyller de 
kvantitativa förutsättningar för finans- och försäkringskonglomerat enligt 
nämnda lag. Det kan vara motiverat att upprätta ett koncernbokslut enligt 
nämnda lag med tanke på nödvändigheten att ge en rättvisande bild av 
koncernens verksamhet exempelvis i sådana fall att finans eller 
försäkringsbranschens andel i konglomeratet tillfälligt sjunker under 
minimibeloppet enligt lagens 6 § 2 mom. En tillämpning av den föreslagna 
ändringen skulle leda till att försäkringsbolaget inte samordnas enligt 39 § 1 
mom. med kapitalandelsmetoden utan finans- och försäkringsbranschens 
poster tas upp separat i koncernbalansräkningen och 
koncernresultaträkningen på det sätt som bestäms i lagen om tillsyn över 
finans- och försäkringskonglomerat och med stöd av den meddelade 
förordningar och tillsynsmyndigheternas föreskrifter. Behörig 
tillsynsmyndighet för en koncern som avses i  momentet skall alltid vara 
Finansinspektionen.
42 §. Tillämpning av bestämmelserna om revision och revisorer. I det 
föreslagna nya 4 mom. föreskrivs på samma sätt som i 12 § i den föreslagna 
lagen om tillsyn över finans- och försäkringskonglomerat och i 9 kap. i den 
nuvarande lagen om försäkringsbolag, att samma bestämmelser i regel 
tillämpas på revisionen av kreditinstitutet och dess holdningdsammanslutet.
43 §. Revisorernas behörighet. Bestämmelsen om revisorernas behörighet 
kompletteras på samma sätt som i fråga om de regler som nämns i 42 § 4 
mom. med en hänvisning till holdingsammanslutningen. Tillägget innebär i 
sak ingen ändring av nuvarande praxis, eftersom behörighetskraven som 
enligt revisionslagen är bundna till koncernens storlek, redan nu förutsätter 
att en CGR-revisor anlitas också av holdingsammanslutningen.
68 §. Generalklausul om riskkontroll. Ordalydelsen i 2 mom. om 
befogenheten att utfärda närmare föreskrifter preciseras så att den 
överensstämmer med 10 kap. 3 c § lagen om försäkringsbolag. Momentet 
kompletteras dessutom med en hänvisning till en tillförlitlig förvaltning i 
enlighet med 13 § i den föreslagna lagen om tillsyn över finans- och 
försäkringskonglomerat. Befogenhet att utfärda föreskrifter om kraven på 
en tillförlitlig förvaltning ingår redan nu i 10 § 1 mom. lagen om 
värdepappersföretag.
71a §. Anmälan om interna affärstransaktioner. Till lagen fogas en ny 
paragraf som i likhet med 7 § och 14 § 1 mom. 3 punkten och 2 mom. i den 
föreslagna lagen om tillsyn över finans- och försäkringskonglomerat 
bestämmer om konsolideringsgruppens skyldighet att anmäla interna 
affärstransaktioner. Paragrafen skall gälla endast affärstransaktioner med 
företag utanför kreditinstitutets konsolideringsgrupp, eftersom verkningarna 
av konsolideringsgruppens interna affärstransaktioner elimineras exempelvis 
från rapporteringen av konsoliderad kapitaltäckning och stora exponeringar.
75 §. Avdragsposter. Till paragrafen fogas ett nytt  3 mom., varvid de 
nuvarande 3—5 mom. blir 4—6 mom. I det nya 3 mom. anges ett alternativ 
till kravet i  2 mom. 3 punkten enligt vilket sådana  försäkringsanstalters 
aktier, andelar och kapitallån av vars samtliga aktier eller andelar 
kreditinstitutet äger över 10 % skall dras av från det sammanlagda beloppet 
av den primära och supplementära kapitalbasen.  Denna metod som syftar 
till att hindra dubbel användning av bankernas och försäkringsbolagens 
kapital är i sin nuvarande form hos oss strängare än i många andra av EU:s 
medlemsländer, vilket medför att den kan försätta de finska finans- och 
försäkringskonglomeraten i en ojämlik konkurrensställning. Den alternativa 
avdragsbestämmelsen  i 3 mom.  skulle lindra främst den 
kapitaltäckningsbörda som följer av innehav i försäkringsbolag. Metoden 
hindrar emellertid  dubbel användning av kapital i konglomeratet på det sätt 
som förutsätts i tillsynsmyndigheternas internationella samarbetsorgans 
rekommendationer. Enligt momentet skall avdraget från kreditinstitutets 
kapitalbas göras från minimibeloppet av försäkringsanstaltens 
verksamhetskapital, med vilket avses  minimibeloppet enligt 11 kap. 2 § 
(skadeförsäkringsbolag) och 11 kap. 4 § (livförsäkringsbolag). Om 
kreditinstitutet äger aktier eller andelar i en utländsk försäkringsanstalt kan 
avdraget göras från minimibeloppet av respektive försäkringsanstalts 
verksamhetskapital, om kravet baserar sig på bestämmelserna i liv- och 
skadeförsäkringsdirektiven. Avdraget görs i relation till innehavet av aktier 
eller andelar oavsett den rösträtt de ger upphov till. Om kreditinstitutet 
exempelvis äger hälften av ett försäkringsbolags aktiestock skall 
minimibeloppet av försäkringsbolagets verksamhetskapital således 
multipliceras med 0,5. Med stöd av 1 mom. skall från den primära 
kapitalbasen dessutom avdras den  goodwill, för vilken avdrag inte gjorts, 
som ingår i bokföringsvärdet av innehavet av aktier och andelar. Med stöd 
av den föreslagna ändringen i 14 b kap. 5 och 6 § kreditinstitutslagen kan 
med en av social- och hälsovårdsministeriet utfärdad förordning föreskrivas 
om tillämpning av motsvarande principer på försäkringsbolag.
Det nuvarande 3 mom., som blir 4 mom. kompletteras med en bestämmelse 
om indirekt innehav i försäkringsbolag så att med direkta 
försäkringsbolagsinnehav enligt 2 mom. 3 punkten och det föreslagna nya 3 
mom. jämställs sådana aktier och andelar som ägs av 
försäkringsholdingsammanslutningar och finans- och 
försäkringskonglomerats holdingsammanslutningar, som är dotter- eller 
intresseföretag till kreditinstitut. Det i 2 och 3 mom. avsedda avdraget skulle 
i så fall göras i samma proportion som kreditinstitutets ägarandel i ett dylikt 
dotter- eller intresseföretag.
Till det nuvarande 4 mom. som blir ett nytt 5 mom. fogas en hänvisning till 
det nya 3 mom.
76 §. Riskgruppering av tillgångarna. Förteckningen över I gruppen i 1 
mom. kompletteras för tydlighetens skull  med en hänvisning till sådana i 75 
§ 1—4 mom. avsedda poster som har avdragits från kreditinstitutets 
kapitalbas. Förslaget motsvarar praxis i den nuvarande 
kapitaltäckningsberäkningen  enligt vilken poster som dragits av från 
kapitalbasen, för undvikande av att soliditeten ansträngs, inte behöver 
hänföras till de riskvägda posterna.
94 §. Tystnadsplikt. Paragrafens 1 mom. kompletteras på grund av det 
föreslagna 3 mom. med en hänvisning till finans- och 
försäkringskonglomerat. I momentet bestäms dessutom för tydlighetens skull 
att också personer anställda hos företag som fungerar som ombud för 
kreditinstitutet eller ett företag som hör till dess konsolideringsgrupp skall 
omfattas av tystnadsplikten.
Det nuvarande 3 mom. ändras så att rätten för kreditinstitut och till samma 
konsolideringsgrupp som dessa hörande företag att lämna sekretessbelagda 
upplysningar begränsas till ett fastställt ändamål. Enligt förslaget skall 
upplysningar på samma sätt som enligt  lagen om försäkringsbolag kunna 
lämnas för kundbetjäning och annan skötsel av kundförhållanden, 
marknadsföring samt konglomeratets riskkontroll. Rätten att lämna ut 
uppgifter gäller inte utlämnande av känsliga uppgifter enligt 11 § 
personuppgiftslagen. Känsliga uppgifter är bl.a. uppgifter om hälsotillstånd, 
ras eller etniskt ursprung, en brottslig handling eller en persons samhälleliga, 
politiska eller religiösa övertygelse.  För utlämnande av dylika uppgifter 
krävs således också i fortsättningen tillstånd från respektive person eller 
något annat skäl som anges i 12 § personuppgiftslagen. I momentet förbjuds 
dessutom utlämnande av uppgifter som baserar sig på registreringen av en 
kunds transaktioner. Kreditinstitutet skall inte få lämna ut sådana uppgifter 
till ett annat företag som baserar sig på transaktioner mellan en kund och ett 
annat företag än ett sådant som hör till konglomeratet. Förbudet gäller i 
praktiken sådana kreditinstitut som bedriver allmän betalningsförmedling. 
Enligt momentet skall den grupp för vilken  rätten att  lämna ut uppgifter 
gäller utsträckas till att omfatta företag som hör till ett finans- och 
försäkringskonglomerat enligt lagen om tillsyn över finans- och 
försäkringskonglomerat.  Enligt lagförslaget skall alla företag inom 
konglomeratet ha en tystnadsplikt som motsvarar den som avses i denna 
paragraf. På detta sätt säkerställs att uppgifter som skall lämnas ut enligt det 
föreslagna momentet inte kan lämnas ut utanför konglomeratet annat än i 
sådana situationer som särskilt tillåts i lag. Rätten att lämna ut uppgifter 
skall, utöver sådana kundförhållanden som uppstått innan lagen trädde i 
kraft, också gälla nya kundförhållanden som uppstår efter att lagen har trätt i 
kraft.
De föreslagna bestämmelserna påverkar inte tillämpningen av 
personuppgiftslagen. Kreditinstitutet skall sålunda vid behandlingen av 
personuppgifter tillämpa bestämmelserna i personuppgiftslagen utöver de 
föreslagna bestämmelserna om tystnadsplikt. Bestämmelserna i 
personuppgiftslagen kan därför ställa tilläggskrav eller begränsningar på 
behandlingen av personuppgifter även i sådana fall när de föreslagna 
bestämmelserna om tystnadsplikt skulle tillåta utlämnande av uppgifter.
Till paragrafen fogas ett nytt  4 och 5 mom., varvid de nuvarande 4 och 5 
mom. blir 6 och 7 mom. 
Enligt 4 mom. skall det vara tillåtet att lämna ut känsliga uppgifter  på villkor 
som fastställs i momentet också för andra företagsgrupper än de som avses 
i 3 mom. Det skall enligt momentet vara möjligt att lämna ut uppgifter till 
sammanslutningar som hör till samma ekonomiska sammanslutning.  En 
ekonomisk sammanslutning kan inte definieras exakt i lag utan momentet 
måste tillämpas från fall till fall. Vid bedömningen skall uppmärksamhet 
fästas bland annat vid om de företag som hör till konglomeratet har inbördes 
innehav exempelvis i form av garantikapital, trots att företagen inte har 
något koncernförhållande eller bildar ett finans- och försäkringskonglomerat 
enligt den föreslagna lagen. Förutsättningarna enligt lagen kan uppfyllas 
också då företagen har ett starkt affärsekonomiskt beroendeförhållande till 
varandra exempelvis så att de huvudsakligen utnyttjar varandras tjänster i 
sin affärsverksamhet. Kännetecknen för en ekonomisk sammanslutning skall 
dock alltid vara varaktighet och stabilitet. Tillfälliga sammanslutningar eller 
tillfälligt samarbete exempelvis för genomförande av en projektbetonad 
affärstransaktion kan inte anses vara en i lagen avsedd ekonomisk 
sammanslutning. Som varaktighet kan betraktas åtminstone det, att 
företagen i en sammanslutning har en gemensam affärsidé, uppträder på 
marknaden med gemensamt namn eller under samma logo och använder 
samma distributionskanaler för försäljning av sina varor eller tjänster. De 
kan också ha gemensam kundkrets och de kan vara varandras 
representanter och för andra till sammanslutningen hörande företags räkning 
sälja deras produkter eller tjänster till kunderna.
Företag som bildar lösare sammanslutningar än finans- och 
försäkringskonglomerat har i regel inte sådana gemensamma risker, vilkas 
kontroll skulle kräva utbyte av uppgifter på sammanslutningsnivå.  I 
momentet ingår därför inte någon bestämmelse som skulle ge kreditinstitut 
rätt att utlämna sekretessbelagda uppgifter för riskkontrollen. I momentet 
föreskrivs däremot särskilt att en förutsättning för att det skall vara tillåtet 
att lämna ut uppgifter är att mottagaren omfattas av en i lag föreskriven 
tystnadsplikt. Bestämmelsen är nödvändig därför att tystnadsplikt inte 
separat föreskrivs i lag för företag som tillhör en ekonomisk 
sammanslutning. Uppgifter kan således lämnas ut endast till kreditinstitut, 
värdepappersföretag, fondbolag, försäkringsbolag och försäkringsföreningar 
samt därmed jämförbara utländska företag som omfattas av motsvarande 
tystnadsplikt.
Enligt 5 mom. får ett kreditinstitut utlämna uppgifter, som avses i 1 mom., 
också till en i momentet avsedd kreditinstitutssammanslutning, vars medlem 
kreditinstitutet är.  Med kreditinstitutssammanslutning avses i momentet i 
synnerhet den i 65 § avsedda insättningsgarantifonden, ersättningsfonden, 
depositionsbankens säkerhetsfond och organisation, som företräder 
depositionsbanker. Med sammanslutning likställs också andelsbankernas 
centrala finansiella institut. Det skall vara tillåtet att utlämna uppgifter endast 
i den mån, som är nödvändigt för sammanslutningens verksamhet. Uppgifter 
får således utlämnas t.ex., om en organisation, som företräder 
depositionsbanker, tar hand om rapportering till myndigheter, intern 
övervakning eller andra uppgifter för depositionsbanker.
100 a §. Brott mot bestämmelserna om förvärv av kreditinstituts aktier 
eller andelar. Till lagen fogas en ny paragraf med en straffbestämmelse 
som motsvarar straffbestämmelsen i 23 § i den föreslagna lagen om tillsyn 
över finans- och försäkringskonglomerat. Det föreslås vara brottsligt att i 
strid med förbudet i 19 § 1 mom. eller 19 a § 3 mom. förvärva aktier eller 
andelar i ett kreditinstitut eller dess holdingsammanslutning. Brottsligt är 
också att förvärva en sådan ägarandel som avses i 19 a § utan att 
underrätta tillsynsmyndigheten på det sätt som nämns i lagrummet.
1.3.	Lagen om finansinspektionen
2 §. Tillsynsobjekt. Förteckningen över tillsynsobjekt kompletteras med en 
hänvisning till ett konglomerats holdingsammanslutning enligt lagen om tillsyn 
över finans- och försäkringskonglomerat. Tillsynen över en 
holdingsammanslutning som är moderföretag i ett finans- och 
försäkringskonglomerat utövas av en koordinerande tillsynsmyndighet, som 
enligt kriterier som fastställs närmare i nämnda lag är antingen  
Finansinspektionen eller Försäkringsinspektionen. Om Finansinspektionen är 
den koordinerande myndigheten fastställs dess tillsynsbefogenheter utöver i 
specialbestämmelserna i den föreslagna lagen om finans- och 
försäkringskonglomerat också enligt denna lag. Motsvarande ändring gör 
också i 2 § lagen om Försäkringsinspektionen.
I det nya 2 mom. klargöras lagen så, att lagens tillämpning på ett 
tillsynsobjekt inte påverkas av tillsynsobjektets likvidation.
11 §. Granskningsrätt och rätt att få uppgifter. Med en ändring av 4 
mom. utvidgas granskningsrätten och rätten att få uppgifter på det sätt som 
förutsätts i artikel 55 i direktiv 2000/12/EG till att gälla också ett företag som 
i förhållande till tillsynsobjektet är ett dotterföretag som inte är tillsynsobjekt. 
Förändringen ger Finansinspektionen granskningsrätt och rätt att få uppgifter 
om exempelvis ett dotterbolag till ett industriföretag som är moderföretag till 
ett kreditinstitut och som utan verksamhetstillstånd bedriver viss 
affärsverksamhet som är tilllåten för kreditinstitut. I det nya 7 mom. 
föreskrivs på samma sätt som i 17 § i den föreslagna lagen om tillsyn över 
finans- och försäkringskonglomerat om Finansinspektionens rätt att vid 
granskningen anlita utomstående revisorer eller andra sakkunniga. 
Kostnaderna för anlitandet av sakkunniga tas ut av tillsynsobjekten enligt de 
principer som fastställs i 20 § lagen om finansinspektionen.
11 b §. Granskningsrätt och rätt att få uppgifter beträffande ett finskt 
företag inom en utländsk konsolideringsgrupp. I paragrafen bestäms på 
motsvarande sätt som i 14 b kap. 10 § 2 och 4 mom. lagen om 
försäkringsbolag om Finansinspektionens granskningsrätt i vissa finska 
företag inom en utländsk konsolideringsgrupp. Enligt  1 mom. kan 
Finansinspektionen utföra granskningar i ett sådant företag i Finland som hör 
till konsolideringsgruppen för ett moderföretag vars hemstat hör till 
Europeiska ekonomiska samarbetsområdet, om den utländska 
tillsynsmyndigheten ber om det. Det företag som är föremål för 
granskningen kan vara ett finskt tillsynsobjekt eller ett annat finskt företag 
som exempelvis bedriver för kreditinstitut tillåten affärsverksamhet utan 
verksamhetstillstånd. Enligt 2 mom. har den myndighet som övervakar den 
finansiella verksamheten i den berörda staten inom Europeiska ekonomiska 
samarbetsområdet i första hand skyldighet att begära att Finansinspektionen 
utför granskning i ett företag som avses i 1 mom. Finansinspektionen skall 
uppfylla tillsynsmyndighetens begäran genom att antingen utföra 
granskningen själv eller låta den myndighet som framställt begäran delta i 
granskningen. Paragrafen motsvarar artikel 56(7) i direktiv 2000/12/EG om 
rätten att starta och driva verksamhet i kreditinstitut. Artikeln ger den 
utländska tillsynsmyndigheten granskningsrätt i finska företag också utan 
Finansinspektionens närvaro, men i samband med att motsvarande 
bestämmelse i direktiv 98/78/EG sattes i kraft i lagen om försäkringsbolag   
(RP 32/2000) förutsatte riksdagens grundlagsutskott  (GrUU 25/2000 rd) att 
omnämnandet av granskning som utförs av en annan stats tillsynsmyndighet 
skulle slopas för att lagförslaget skulle kunna behandlas i vanlig 
lagstiftningsordning.
19 §. Rätt att lämna uppgifter. Förteckningen i 1 mom. över de 
myndigheter som har rätt att lämna ut uppgifter preciseras med en uttrycklig 
hänvisning till Försäkringsinspektionen. Bestämmelsen stämmer till denna del 
överens med 18 kap. 6 a § lagen om försäkringsbolag.
Paragrafens 2 mom. ändras med anledning av det nya 3 mom. i vilket den 
nuvarande begränsningen i 2 mom. avseende utlämnandet av utländska 
tillsynsuppgifter utvidgas till att gälla alla sådana tillsynsuppgifter som 
Finansinspektionen i sin verksamhet får av utländska tillsynsmyndigheter.
Till paragrafen fogas ett nytt 3 mom. i vilket, enligt kraven i direktiven om 
kreditinstitut och värdepappersföretag, fastställs att Finansinspektionen inte 
får vidarebefordra sådana hemliga uppgifter som den har fått av 
tillsynsmyndigheterna i andra stater inom Europeiska ekonomiska 
samarbetsområdet eller vid inspektioner som utförts i andra länder i 
Europeiska ekonomiska samarbetsområdet, annat än om den myndighet som 
utfört inspektionen eller den behöriga tillsynsmyndigheten i den stat där 
inspektionen utförts uttryckligen har gett sitt samtycke till detta.  Sådana 
uppgifter skall få användas endast för att sköta uppgifter enligt denna lag 
eller för de ändamål till vilka samtycke har beviljats.
1.4.	Lagen om placeringsfonder
133 a §. Till lagen föreslås fogas en ny 133 a §, där ett fondbolags rätt att 
lämna ut sekretessbelagda  uppgifter till ett företag som hör till samma 
företagsgrupp fastställs.
Enligt 133 a § 1 mom. skall ett fondbolag ha rätt att lämna sekretessbelagda 
upplysningar som avses i 133 § till en sammanslutning som hör till samma 
koncern eller samma i lagen om tillsyn över finans- och 
försäkringskonglomerat avsedda finans- och försäkringskonglomerat för 
kundbetjäning och annan skötsel av kundförhållanden, marknadsföring samt 
konglomeratets riskkontroll. Bestämmelsen motsvarar till innehållet 94 § 3 
mom. kreditinstitutslagen. På motsvarande sätt som i kreditinstitutslagen 
gäller rätten att lämna uppgifter inte utlämnande av känsliga uppgifter enligt 
11 § personuppgiftslagen.
I 2 mom. ingår en bestämmelse som motsvarar 94 § 4 mom. 
kreditinstitutslagen om fondbolagets rätt att lämna ut uppgifter i sitt 
kundregister till ett företag som hör till samma ekonomiska sammanslutning 
som fondbolaget. Uppgifter kan lämnas för marknadsföring, kundbetjäning 
och annan skötsel av kundförhållanden. Rätten att lämna ut uppgifter gäller 
inte utlämnande av känsliga uppgifter enligt 11 § personuppgiftslagen. 
Ekonomisk sammanslutning definieras på samma sätt som i 94 § 4 mom. 
kreditinstitutslagen. Också i övrigt skall bestämmelserna i fråga tolkas på 
samma sätt.
1.5.	Lagen om värdepappersföretag 
6 §. Konsolideringsgrupp. Till paragrafen fogas ett nytt 5 mom., som 
motsvarar det föreslagna nya 5 § 5 mom. kreditinstitutslagen, samt ett nytt 6 
mom., som motsvarar det föreslagna nya 4 § 2 mom. kreditinstitutslagen. De 
nuvarande  5 och 6 mom. blir nya  7 och 8 mom.
9 §. Verksamhetstillstånd. Ordalydelsen i  3 mom. om kraven på ägarna 
och de inom förvaltningen verksamma personerna preciseras så att de 
motsvarar det föreslagna 12 b §. Lagens sakinnehåll ändras inte.
10 §. Beviljande av verksamhetstillstånd. Från 1 mom. slopas 
hänvisningen till Finansinspektionens rätt att meddela närmare föreskrifter 
om kraven på en tillförlitlig ledning, eftersom motsvarande 
fullmaktsstadgande fogas till 29 §. Lagens sakinnehåll ändras inte.
12 a §. Skild ledning för värdepappersföretag och försäkringsbolag. 
Till lagen fogas en ny paragraf i vilken föreskrivs enligt 15 § 
kreditinstitutslagen och 7 kap. 3 a § lagen om försäkringsbolag att 
verkställande direktören i ett värdepappersföretag inte får vara verkställande 
direktör i ett försäkringsbolag inom samma koncern eller samma 
konglomerat enligt lagen om tillsyn över finans- och försäkringskonglomerat. 
På motsvarande sätt skall majoriteten av medlemmarna i ett 
värdepappersföretags styrelse inte vara medlemmar  eller verkställande 
direktör i ett sådant försäkringsbolag, om inte Finansinspektionen beviljar 
undantag från detta.
12 b §. Värdepappersföretags och holdingsammanslutningars ledning. 
Till lagen fogas en ny paragraf som på samma sätt som 11 § i den 
föreslagna lagen om tillsyn över finans- och försäkringskonglomerat och 17 
a § kreditinstitutslagen bestämmer om de krav som gäller 
styrelsemedlemmarna och verkställande direktören.  Bestämmelserna skall 
gälla också värdepappersföretagens holdingsammanslutningar.
14 §. Anmälan om förvärv av aktier och andelar. Paragrafen ses över så 
att den motsvarar  8 § i den föreslagna lagen om tillsyn över finans- och 
försäkringskonglomerat och 18 § kreditinstitutslagen.
15 §. Myndigheternas rätt att motsätta sig förvärv. Paragrafen  ändras 
för att motsvara  9 § i den föreslagna lagen om tillsyn över finans- och 
försäkringskonglomerat och 19 § 1 och 2 mom. kreditinstitutslagen.
15 b §. Förvärv av bestämmandeinflytande i ett företag utanför 
Europeiska ekonomiska samarbetsområdet. Paragrafen bestämmer på 
samma sätt som 10 § i den föreslagna lagen om tillsyn över finans- och 
försäkringskonglomerat och 19 a § kreditinstitutslagen om 
Finansinspektionens rätt att förbjuda förvärv av bestämmandeinflytande i ett 
företag som efter förvärvet kommer att hänföras till värdepappersföretagets 
konsolideringsgrupp eller koncern.
29 §. Generalklausul om riskkontroll. Paragrafens 2 mom. kompletteras i 
enlighet med 13 § i den föreslagna lagen om tillsyn över finans- och 
försäkringskonglomerat samt 68 § 3 mom. kreditinstitutslagen med en 
hänvisning till kraven på en tillförlitlig förvaltning.  Befogenhet att meddela 
närmare 
föreskrifter om kraven på en tillförlitlig förvaltning  finns redan nu i 10 § 1 
mom. och flyttas således därifrån till detta moment. Lagens sakinnehåll 
ändras inte.
31 §. Minsta kapitalbas och anmälan om interna affärstransaktioner. 
Paragrafens 4 mom. kompletteras med en hänvisning till bestämmelsen i 71 
a § kreditinstitutslagen om anmälan om interna affärstransaktioner.  
Bestämmelsen skall också tillämpas på ett värdepappersföretags 
affärstransaktioner om motparten är företag som inte hör till 
konsolideringsgruppen och som räknas upp i det ovan nämnda lagrummet.
48 §. Tystnadsplikt. Paragrafens 1 mom., ändras i enlighet med den 
föreslagna ändringen av 94 § 1 mom. kreditinstitutslagen.
 Paragrafens 3 mom. som innehåller undantag från förbudet att lämna ut 
uppgifter enligt 1 mom. ändras så att det motsvarar 94 § 3 mom. 
kreditinstitutslagen och 133 a § 1 mom. lagen om placeringsfonder.  Ett 
värdepappersföretag och ett företag som hör till samma konsolideringsgrupp 
som värdepappersföretaget skall således ha rätt att lämna sekretessbelagda 
uppgifter till en sammanslutning som hör till samma koncern  och samma i 
den föreslagna lagen om tillsyn över finans- och försäkringskonglomerat 
avsedda finans- och försäkringskonglomerat för kundbetjäning och annan 
skötsel av kundförhållanden, marknadsföring samt konglomeratets 
riskkontroll. Rätten att lämna ut uppgifter gäller inte utlämnande av känsliga 
uppgifter enligt 11 § personuppgiftslagen.
Till paragrafen fogas ett nytt 4 mom., varvid de nuvarande 4 och 5 mom. blir 
5 och 6 mom. Här föreskrivs på samma sätt som i 94 § 4 mom. 
kreditinstitutslagen om rätten att lämna ut uppgifter i värdepappersföretagets 
kundregister till ett företag som hör till samma ekonomiska sammanslutning 
som värdepappersföretaget.  Uppgifter skall kunna lämnas ut för 
marknadsföring och kundbetjäning samt annan skötsel av kundförhållanden.  
Rätten att lämna ut uppgifter gäller inte utlämnande av känsliga uppgifter 
enligt 11 § personuppgiftslagen. Ekonomisk sammanslutning definieras på 
samma sätt som i 94 § 4 mom. kreditinstitutslagen. Också i övrigt skall 
respektive bestämmelser tolkas på samma sätt.
56 c §. Brott mot bestämmelserna om förvärv av värdepappersföretags 
aktier. Här föreskrivs om straffbestämmelser som motsvarar 
bestämmelserna i 23 § i den föreslagna lagen om tillsyn över finans- och 
försäkringskonglomerat.
1.6.	Lagen om försäkringsbolag
1 kap.	Allmänna stadganden
5 a §. Den nuvarande definitionen av tjänsteföretag ändras så att med 
tjänsteföretag avses, i enhet med kreditinstitutslagen, också ett företag, som 
huvudsakligen producerar tjänster för ett eller flera försäkringsbolag genom 
att äga, besitta eller förvalta fastigheter.
5 b §. Paragrafen ändras så att ett konglomerats holdningsammanslutning 
som hör till tillämpningsområdet för lagen om tillsyn över finans- och 
försäkringskonglomerat inte betraktas som försäkringsholdingsamman-
slutning. Genom att ett dylikt konglomerats holdingsammanslutning står 
utanför lagen inskränks den nuvarande definitionen av 
försäkningsholdningssammanslutning så att i koncerner som består av 
kreditinstitut och försäkringsbolag endast moderföretag i konglomerat som 
till över 90 % bedriver försäkringsverksamhet uppfyller kriterierna för 
holdingsammanslutning enligt denna lag. Kriterierna för beräkningen av 
denna andel fastställs i 6 § 1 och 2 mom. i den föreslagna lagen om tillsyn 
över finans- och försäkringskonglomerat. Bestämmelserna i 14 b kap. 6, 7 
och 9 § avseende försäkringsholdingsammanslutningar  skall dock tillämpas 
på konglomeratets holdingsammanslutning om andelen företag i 
konglomeratet som hör till försäkringsbranschen räknat enligt 6 § 2 mom. är 
större än andelen företag inom finansieringsbranschen. 
Försäkringsinspektionen skall emellertid i enskilda fall ha rätt att låta bli att 
tillämpa dessa bestämmelser om det inte är nödvändigt med tanke på de mål 
som uppställs för extra tillsyn.  Ett dylikt beslut skall kunna fattas på 
motsvarande grunder som  i 5 § kreditinstitutslagen.
2 a kap.	Bedrivande av direkt försäkring utomlands
17 §. För undvikande av mångdubbelt anmälningsförfarande stadgas här att 
anmälan om ett utländskt försäkringsföretags förvärv inte behöver göras om 
anmälan av förvärvet har gjorts till Försäkringsinspektionen enligt 7 kap. 8 § 
denna lag eller 10 § i förslaget till lag om tillsyn över finans- och 
försäkringskonglomerat. Hänvisningen till social- och hälsovårdsministeriet 
ersätts med en hänvisning till Försäkringsinspektionen.
3 kap.	Delägarskap i försäkringsbolag
3 §. I det föreslagna nya 6 mom. föreskrivs för undvikande av mångdubbelt 
anmälningsförfarande om att anmälan enligt denna lag inte behöver göras 
om innehavet i försäkringsbolaget förvärvas indirekt genom förvärv av aktier  
i holdingsammanslutningen i ett konglomerat som avses i den föreslagna 
lagen om tillsyn över finans- och försäkringskonglomerat. Ett indirekt 
förvärv av aktier i konglomeratets holdingsammanslutning kan innebära att 
anmälningströskeln enligt denna lag överskrids för ett eller flera 
försäkringsbolag, varvid det inte är nödvändigt att förutsätta separat anmälan 
av förvärvaren av aktierna för både moder- och dotterbolaget. Om en sådan 
anmälan som avses i den föreslagna lagen om tillsyn över finans- och 
försäkringskonglomerat görs till Finansinspektionen skall 
Försäkringsinspektionens utlåtande i fråga om ägarnas lämplighet och 
tillförlitlighet ur försäkringstillsynens synvinkel inhämtas med ett sådant 
anmälningsförfarande som avses i nämnda lag, enligt vilken någondera 
myndighetens motstånd skulle leda till förbud mot förvärvet. Enligt momentet 
skall anmälan dock göras enligt denna lag om förvärvaren förutom det 
indirekta innehavet dessutom har direkt innehav i samma försäkringsbolag 
och de sammanlagda innehaven skulle leda till att en annan anmälningsgräns 
överskrids. Om förvärvaren således utökar sitt aktieinnehav i ett 
konglomerats holdingsammanslutning som äger 80 procent av 
försäkringsbolaget från 20 till 40 procent, leder förvärvet till en ägarandel på 
över 50 procent av försäkringsbolaget om förvärvarens direkta andel 
samtidigt ökar till 20 procent.
4 §. I det föreslagna nya 3 mom. stadgas om ett förfarande som motsvarar 
19 § 3 mom. kreditinstitutslagen och 15 § 3 mom. lagen om 
värdepappersföretag enligt vilket Försäkringsinspektionen skall inhämta den 
utländska tillsynsmyndighetens utlåtande om förvärvet om det leder till att ett 
finskt försäkringsbolag  blir dotterbolag till ett kreditinstitut, 
värdepappersföretag eller försäkringsbolag med verksamhetstillstånd i en 
annan stat som hör till Europeiska ekonomiska samarbetsområdet eller 
dotterbolag till ett sådant moderföretag. Utlåtande vid förvärv av 
försäkringsbolag krävs också i direktivförslaget av den 26 april 2001.
7 kap.	Bolagets ledning
3 §. Paragrafens 2 mom. föreslås ändras så att den beaktar de krav på 
styrelsemedlemmarna och verkställande direktören som ställs i 11 § i den 
föreslagna lagen om tillsyn över finans- och försäkringskonglomerat på att 
bolaget skall ledas med yrkesskicklighet samt enligt sunda och försiktiga 
affärsprinciper Till paragrafen föreslås fogas ett nytt 3 mom. i vilket 
föreskrivs att ett försäkringsbolag omedelbart till Försäkringsinspektionen 
skall meddela ändringar i fråga om styrelsemedlemmarna och verkställande 
direktören. Enligt det nya 4 mom. gäller bestämmelserna utom 
försäkringsbolag också försäkringsholdingsammanslutningar. Det är 
nödvändigt att utsträcka kraven också till 
försäkringsholdingsammanslutningars ledande befattningshavare eftersom 
beslut som är viktiga för affärsverksamheten i en försäkringskoncern ofta 
fattas i moderföretaget.
3 a §. Paragrafens 1 mom. preciseras med en hänvisning till sådana 
konglomerat som avses i den föreslagna lagen om tillsyn över finans- och 
försäkringskonglomerat, för vilka definitionen i någon mån avviker från 
begreppet koncern i bolagsrättsligt hänseende. Till paragrafen fogas också 
på samma sätt som i 12 a § lagen om värdepappersföretag en hänvisning till 
värdepappersföretag.
8 §. I den föreslagna nya paragrafens 1 och 2 mom. föreskrivs på samma 
sätt som i 10 § i den föreslagna lagen om tillsyn över finans- och 
försäkringskonglomerat, den föreslagna 19 a § kreditinstitutslagen och den 
föreslagna 15 a § lagen om värdepappersföretag om 
Försäkringsinspektionens rätt att förbjuda förvärv av bestämmande 
inflytande i ett försäkringsbolag, kreditinstitut eller värdepappersföretag  om 
företaget efter förvärvet skulle bli försäkringsbolagets dotterbolag. Avsikten 
är att hindra att sådana företag med hemort utanför Europeiska ekonomiska 
samarbetsområdet som de finska tillsynsmyndigheterna inte har rätt att 
övervaka  ansluts till koncernen. I 3 mom., fastställs för undvikande av 
mångdubbelt anmälningsförfarande att anmälan inte behöver göras om det 
företag som förvärvas hör till ett konglomerat enligt lagen om tillsyn över 
finans- och försäkringskonglomerat och motsvarande anmälan om förvärvet 
har gjorts till den koordinerande myndigheten enligt nämnda lag.
10 kap.	Bokslut, koncernbokslut och täckning av ansvarsskuld
1 b §. Paragrafen ändras så att försäkringsbolagens bokslut skall upprättas 
inom tre månader efter räkenskapsperiodens slut.
3 c §. Paragrafen kompletteras enligt 13 § i den föreslagna lagen om tillsyn 
över finans- och försäkringskonglomerat med en hänvisning till kraven på en 
tillförlitlig förvaltning. Befogenhet att meddela föreskrifter om kraven på en 
tillförlitlig förvaltning finns redan nu i 10 § 1 mom. lagen om 
värdepappersföretag. Dessutom utsträcks kraven på tillräcklig intern kontroll 
och tillräckliga riskkontrollsystem på motsvarande sätt som i 68 § 
kreditinstitutslagen och 29 § lagen om värdepappersföretag till att gälla 
också försäkringsholdingsammanslutningen.
11 §. I det nya 5 mom. bestäms  på samma sätt som i det föreslagna 39 § 5 
mom. i kreditinstitutslagen om möjligheten att upprätta koncernbokslut enligt 
3 kap. i den föreslagna lagen om tillsyn över finans- och 
försäkringskonglomerat, trots att den koncern som bildas av ett 
försäkringsbolag och ett kreditinstitut inte uppfyller de kvantitativa kriterierna 
för ett finans- och försäkringskonglomerat enligt nämnda lag. Det kan vara 
motiverat att upprätta ett koncernbokslut enligt den ovannämnda lagen för 
erhållande av en rättvisande bild av koncernen och för framtiden exempelvis 
i sådana fall när finans eller försäkringsbranschens andel av konglomeratet 
tillfälligt sjunker under de  minimikrav som fastställs i 6 § 2 mom. Den 
behöriga myndighet som avses i momentet är alltid Försäkringsinspektionen.
12 kap.	Vinstutdelning och annan användning av bolagets tillgångar
6 §. Paragrafens 1 mom. preciseras med en hänvisning till konglomerat 
enligt den föreslagna lagen om tillsyn över finans- och 
försäkringskonglomerat. Enligt 2 mom. jämställs med i 1 mom. avsedd 
kreditgivning också ställande av borgen eller annan säkerhet för betalning av 
kredit som beviljats av någon annan.
14 b kap.	Extra tillsyn över försäkringsgrupper
5 § Paragrafens 1 mom. kompletteras med en hänvisning till kreditinstitut 
och finansiella institut enligt kreditinstitutslagen. Tillägget gör det möjligt att 
på ett försäkringsbolags innehav i kreditinstitut på det sätt som närmare 
bestäms i den förordning som nämns i 2 mom. tillämpa motsvarande 
principer som på kreditinstituts försäkringsbolagsinnehav enligt det 
föreslagna 75 § kreditinstitutslagen.
6 § I paragrafen görs motsvarande tillägg som i 5 §.
18 kap.	Särskilda stadganden
6 §. I paragrafen ingår en bestämmelse om allmän tystnadsplikt för alla som 
när de bedriver försäkringsverksamhet, övervakar försäkringbolagens 
verksamhet,  eller i övrigt utför någon uppgift i anslutning till 
försäkringsverksamheten kan få kännedom om och behandla känsliga 
uppgifter om en kund eller om försäkringsbolaget.
Om försäkringsverksamheten är koncentrerad till en gemensam koncern 
eller tillsammans med kreditinstitut till ett mera omfattande finans- och 
försäkringskonglomerat, är koncernens eller konglomeratets moderföretag i 
regel en holdingsammanslutning, vars huvudsakliga uppgift är att äga och 
förvalta de till gruppen hörande dotterföretagen och sörja för sådana 
koncernadministrativa uppgifter som sköts centraliserat. Vid utförandet av 
sådana uppgifter kan holdingsammanslutningen och dess anställda få tillgång 
till sekretessbelagda uppgifter om försäkringsbolagets kunder. 
Tillämpningsområdet för 1 mom. utvidgas därför så att tystnadsplikten gäller 
också försäkringsbolagets holdingsam manslutning och dess anställda.
Med holdingsammanslutning avses i detta lagrum 
försäkringsholdingsammanslutning enligt 1 kap. 5 b §, 
mångbranschholdingsammanslutning enligt 14 b kap 1 § 9 punkten, 
holdingsammanslutning enligt 4 § kreditinstitutslagen och 5 a § lagen om 
värdepappersföretag, samt holdingsammanslutning för ett konglomerat som 
avses i 3 § 3 mom. lagen om tillsyn över finans- och 
försäkringskonglomerat.
6 b §. I paragrafens 1 mom. ingår bestämmelser om undantag från 
tystnadsplikten enligt 6 §, dvs. situationer då försäkringsbolaget har rätt att 
lämna ut sekretessbelagda uppgifter.
Paragrafens 1 mom. 3 punkt föreslås ändras så att försäkringsbolaget kan 
lämna ut uppgifter som omfattas av tystnadsplikten också till 
försäkringsholdingsammanslutningen.  Det är viktigt att kunna lämna ut 
uppgifter till försäkringsholdingsammanslutningen därför att 
holdingsammanslutningen centraliserat skall kunna sörja för de 
koncernadministrativa uppgifterna för de företag som hör till koncernen eller 
försäkringsgruppen.
Enligt de nuvarande bestämmelserna gäller rätten att lämna ut uppgifter inte 
hälsotillstånd. Punkten föreslås ändras så att rätten att lämna ut uppgifter 
inte skall gälla sådana känsliga uppgifter som avses i 11 § 
personuppgiftslagen. Den nuvarande bestämmelsen i denna punkt, enligt 
vilken uppgifter i anslutning till genomförandet av det lagstadgade 
pensionsskyddet får lämnas ut endast för skötseln av uppgifter enligt 
arbetspensionslagarna föreslås slopas eftersom lagen om pension för 
arbetstagare (395/1961) redan innehåller en bestämmelse om tystnadsplikt.
Den terminologiska inkonsekvensen i 5 punkten föreslås ändras enligt 16 kap 
10 § 4 mom. 5 punkten lagen om försäkringsföreningar så att uppgifter får 
överlämnas till andra försäkringsanstalter. Sålunda skulle försäkringsbolag 
kunna lämna ut uppgifter förutom till andra försäkringsbolag också till 
försäkringsföreningar.
Enligt den nuvarande ordalydelsen i paragrafens 6 mom. har ett 
försäkringsbolag rätt att överlämna uppgifter som omfattas av 
försäkringshemligheten till andra försäkringsanstalter om brott som riktats 
mot försäkringsbolaget  samt om skador som anmälts till det för något viktigt 
intresse i anslutning till förbyggande av brott mot försäkringsanstalter. 
Ordalydelsen avviker från motsvarande bestämmelse i lagen om 
försäkringsföreningar (16 kap. 10 § 4 mom. 6 punkten), enligt vilken en 
försäkringsförening  har rätt att överlämna uppgifter till andra 
försäkringsanstalter för att förhindra brott mot försäkringsanstalter.
Finska Försäkringsbolagens Centralförbund och Försäkringsföreningarnas 
Centralförbund har bett datasekretessnämnden meddela närmare 
föreskrifter om på vilka villkor försäkringsanstalterna kan överlämna 
uppgifter om skador, som anmälts till dem, till andra försäkringsanstalter. 
Datasekretessnämnden gav i sitt beslut (dnr 25/91/2000) med anledning av 
ansökan försäkringsbolagen tillstånd att behandla sådana uppgifter om 
skador som erhållits från andra försäkringsanstalter, men till 
försäkringsföreningarna tillstånd att behandla endast skadeuppgifter från 
andra försäkringsföreningar.
Eftersom det inte är motiverat att försäkringsbolag har rätt att behandla 
skadeuppgifter som erhålls både från andra försäkringsbolag och andra 
försäkringsföreningar, medan försäkringsföreningar däremot endast har rätt 
att behandla uppgifter som erhålls från andra försäkringsföreningar, 
samordnas ordalydelsen i punkten så att den överensstämmer med 16 kap. 
10 § 4 mom. 6 punkten lagen om försäkringsföreningar. Sålunda skall 
försäkringsbolag ha rätt att överlämna sekretessbelagda uppgifter till alla 
försäkringsanstalter för i lagen fastställt syfte.
De nuvarande sekretessbestämmelserna i lagen om försäkringsbolag tillåter 
inte att  försäkringsbolagets kunduppgifter överlämnas till kreditinstitut inom 
samma koncern. I syfte att samordna bestämmelserna om kreditinstitut och 
försäkringsbolag fogas till momentet en ny 10 punkt,  som i enlighet med 94 
§ 3 mom. kreditinstitutslagen bestämmer om utbyte av uppgifter som 
omfattas av tystnadsplikten mellan sådana företag som hör till finans- och 
försäkringskonglomerat som avses i lagen om tillsyn över finans- och 
försäkringskonglomerat. Försäkringsbolaget kan enligt förslaget lämna ut 
uppgifter också till andra företag som hör till samma koncern som 
försäkringsbolaget. Sådana finans- och försäkringskonglomerat som avses i 
momentet definieras i 3 § lagen om tillsyn över finans- och 
försäkringskonglomerat. Till ett dylikt konglomerat skall på villkor som 
fastställs närmare i nämnda lag räknas kreditinstitut, värdepappersföretag 
och övriga finansiella institut, fondbolag, försäkringsbolag utom 
arbetspensionsförsäkringsbolag samt serviceföretag. Till konglomeratet 
hänförs också konglomeratets holdingsammanslutning.
Rätten att lämna ut uppgifter begränsas till att på samma sätt som i fråga om 
kreditinstitut gälla uppgifter som är nödvändiga för kundbetjäning och annan 
skötsel av kundförhållanden, marknadsföring och riskkontroll. Enligt 3 
punkten och kreditinstitutslagen bestäms vidare att rätten att lämna ut 
uppgifter inte gäller utlämnande av känsliga uppgifter enligt 11 § 
personuppgiftslagen. För utlämnande av sådana uppgifter krävs även i 
fortsättningen respektive persons tillstånd eller en annan situation som avses 
i 12 § personuppgiftslagen.
Till paragrafen föreslås fogas ett nytt 2 mom., varvid de nuvarande 2—4 
mom. blir 3—5 mom. Det föreslagna momentet innehåller en bestämmelse 
som motsvarar det föreslagna 94 § 4 mom.  kreditinstitutslagen om 
försäkringsbolags rätt att lämna ut uppgifter i sitt kundregister till ett företag 
som hör till samma ekonomiska sammanslutning som företaget. Uppgifter 
får lämnas för marknadsföring samt kundbetjäning och annan skötsel av 
kundförhållanden. Rätten att lämna ut uppgifter gäller inte utlämnande av 
känsliga uppgifter enligt 11 § personuppgiftslagen. Med ekonomisk 
sammanslutning avses det samma som i det föreslagna 94 § 4 mom. 
kreditinstitutslagen. Också i övrigt skall bestämmelserna tolkas på samma 
sätt.
1.7.	Lagen om utländska försäkringsbolag
79 §. Tystnadsplikt. Tillämpningsområdet för 1 mom. föreslås utvidgas på 
samma sätt som 18 kap. 6 § 1 mom. lagen om försäkringsbolag så att 
tystnadsplikten gäller också utländska försäkringsbolags 
holdingsammanslutningar och deras anställda samt företag som hör till 
samma ekonomiska sammanslutning som det utländska försäkringsbolaget 
enligt det nya 5 mom.
Paragrafens 4 mom. 3 punkt föreslås ändras på samma sätt som 18 kap. 6 b 
§ 1 mom. 3 punkten försäkringsbolagslagen så att ett utländskt 
försäkringsbolag får rätt att lämna ut uppgifter som omfattas av 
tystnadsplikten också till holdingsammanslutningen. I likhet med lagen om 
försäkringsbolag gäller rätten att lämna ut uppgifter inte  känsliga uppgifter 
enligt 11 § personuppgiftslagen.
På samma sätt som 18 kap. 6 b § 5 punkten lagen om försäkringsbolag 
föreslås 5 punkten ändras så att ett utländskt försäkringsbolag får rätt att 
lämna ut uppgifter till en annan försäkringsanstalt. Sålunda skulle utländska 
försäkringsbolag kunna lämna ut uppgifter förutom till andra 
försäkringsbolag också till försäkringsföreningar.
På samma sätt som 18 kap. 6 b § 6 punkten lagen om försäkringsbolag 
föreslås 6 punkten ändras så att ett utländskt försäkringsbolag får rätt att 
lämna ut uppgifter som omfattas av tystnadsplikten också till andra 
försäkringsanstalter än andra försäkringsbolag för något viktigt intresse i 
anslutning till förebyggande av brott mot försäkringsanstalter.
Till momentet föreslås på samma sätt som i lagen om försäkringsbolag fogas 
en ny 10 punkt som bestämmer om ett utländskt försäkringsbolags rätt att 
lämna ut uppgifter som omfattas av tystnadsplikten till ett annat företag som 
hör till ett finans- och försäkringskonglomerat. Uppgifter bör kunna lämnas 
på, samma sätt som i fråga om finska försäkringsbolag, för kundbetjäning 
och annan skötsel av kundförhållanden, marknadsföring samt 
konglomeratets riskkontroll. Rätten att lämna ut uppgifter gäller emellertid 
inte utlämnande av känsliga uppgifter enligt 11 § personuppgiftslagen.
Till paragrafen fogas ett nytt 5 mom., varvid de nuvarande 5—7 mom. blir 
6—8 mom. I det föreslagna momentet skall ingå en bestämmelse som 
motsvarar det nya 2 mom. i 18 kap. 6 b § i lagen om försäkringsbolag, om 
ett utländskt försäkringsbolags rätt att lämna ut uppgifter i sitt kundregister 
till ett sådant företag som hör till samma ekonomiska sammanslutning som 
det utländska försäkringsbolaget. Uppgifter får lämnas ut för 
marknadsföring samt kundbetjäning och annan skötsel av kundförhållanden. 
Rätten att lämna ut uppgifter gäller inte utlämnande av känsliga uppgifter 
enligt 11 § personuppgiftslagen. Med ekonomisk sammanslutning och fast 
ekonomiskt samarbetsförhållande avses det samma  som i 18 kap. 6 b § 2 
mom. lagen om försäkringsbolag. Också i övrigt tolkas respektive 
bestämmelser på samma sätt.
1.8.	Lagen om arbetspensionsförsäkringsbolag
1 §. Lagens tillämpningsområde. Paragrafens 3 mom. föreslås 
kompletteras med vissa bestämmelser i lagen om försäkringsbolag, som inte 
tillämpas på arbetspensionsförsäkringsbolag.
7 kap 3 § 2 mom. lagen om försäkringsbolag föreslås ändras så att den 
beaktar kravet på styrelsemedlemmarna och verkställande direktören, enligt 
11 § i den föreslagna lagen om tillsyn över finans- och 
försäkringskonglomerat, att bolaget skall ledas med yrkesskicklighet samt 
enligt sunda och försiktiga affärsprinciper. Eftersom lagen om 
arbetspensionsförsäkringsbolag innehåller egna bestämmelser 
arbetspensionsförsäkringsbolags ledning, verksamhet och behörighetskrav 
föreslås att också kravet på att bolaget skall ledas med yrkesskicklighet 
samt enligt sunda och försiktiga affärsprinciper tas in som en separat 
bestämmelse i lagen om arbetspensionsförsäkringsbolag. Också kravet att 
arbetspensionsförsäkringsbolaget skall vara skyldigt att underrätta 
Försäkringsinspektionen om ändringar avseende styrelsemedlemmarna eller 
verkställande direktören föreslås tas in i lagen om 
arbetspensionsförsäkringsbolag. Sålunda skulle 7 kap 3 § 2—4 mom. lagen 
om försäkringsbolag inte behöva tillämpas på 
arbetspensionsförsäkringsbolag.
I momentet föreslås också göras vissa tekniska ändringar. Momentets 
paragrafförteckning föreslås kompletteras med en hänvisning till 1 kap. 4 a § 
lagen om försäkringsbolag eftersom 25 § 1 mom. lagen om 
arbetspensionsförsäkringsbolag redan innehåller en bestämmelse om 
arbetspensionsförsäkringsbolags ställande av säkerhet. Den felaktiga 
hänvisningen i momentet till 16 kap 13 § 3 mom. och 16 a kap. 9 § 3 mom. 
korrigeras till en hänvisning till 4 mom. i bägge paragraferna.
12 §. Särskilda behörighetsvillkor för ledningen. Bestämmelsen i 4 
mom. som förbjuder den som är verkställande direktör för ett 
arbetspensionsförsäkringsbolag och dennes suppleant att vara bland annat 
anställd hos en annan sammanslutning som hör till samma koncern som 
försäkringsbolaget, föreslås preciseras enligt 7 kap. 3 a § 1 mom. lagen om 
försäkringsbolag så att till momentet fogas en hänvisning till konglomerat 
enligt den föreslagna lagen om tillsyn över finans- och 
försäkringskonglomerat, eftersom definitionen av konglomerat i viss mån 
avviker från den bolagsrättsliga  definitionen av koncern.
12 a §. Arbetspensionsförsäkringsbolags ledning. Till lagen föreslås 
fogas en ny 12 a § i vilken på motsvarande sätt som i 7 kap. 3 § 2 mom. 
föreskrivs om kraven på styrelsemedlemmarna och verkställande direktören 
som går ut på att arbetspensionsförsäkringsbolaget skall ledas med 
yrkesskicklighet samt enligt sunda och försiktiga affärsprinciper. Dessutom 
skall arbetspensionsförsäkringsbolaget förpliktas att på motsvarande sätt 
som enligt 7 kap. 3 § 3 mom. lagen om försäkringsbolag omedelbart 
underrätta Försäkringsinspektionen om ändringar avseende 
styrelsemedlemmarna och verkställande direktören.
1.9.	Lagen om försäkringsföreningar
16 kap.	Särskilda stadganden
10 §. Enligt lagen om tillsyn över finans- och försäkringskonglomerat kan en 
försäkringsförening inte höra till ett sådant finans- och 
försäkringskonglomerat som avses i lagen, och en förening är således inte 
underställd  den tillsyn som gäller för dessa konglomerat. Till lagen om 
försäkringsföreningar föreslås därför inte fogas någon bestämmelse som 
tillåter försäkringsföreningar att lämna ut uppgifter som omfattas av 
tystnadsplikten till företag som hör till ett finans eller 
försäkringskonglomerat.
En försäkringsförening kan emellertid höra till en sådan ekonomisk 
sammanslutning  som avses i 18 kap. 6 b § 2 mom. lagen om 
försäkringsbolag och 79 § 5 mom. lagen om utländska försäkringsbolag. På 
grund av neutralitetskravet i lagstiftningen måste försäkringsföreningar 
därför tillåtas lämna ut uppgifter som omfattas av tystnadsplikten till företag 
som hör till en sådan sammanslutning med försäkringsföreningen.
Till paragrafen föreslås fogas ett nytt 5 mom., varvid de nuvarande 5—7 
mom. blir 6—8 mom. Momentet innehåller motsvarande bestämmelse som i 
18 kap. 6 b § 2 mom. lagen om försäkringsbolag och 79 § 5 mom. lagen om 
utländska försäkringsbolag om försäkringsföreningens rätt att lämna ut 
uppgifter till ett sådant företag som hör till samma ekonomiska 
sammanslutning som försäkringsföreningen. Uppgifter får lämnas för 
marknadsföring samt kundbetjäning och annan skötsel av kundförhållanden  
Rätten att lämna ut uppgifter gäller inte utlämnande av känsliga uppgifter 
enligt 11 § personuppgiftslagen. Med ekonomisk sammanslutning avses det 
samma  som i 18 kap. 6 b § 2 mom. lagen om försäkringsbolag. Också i 
övrigt tolkas respektive bestämmelser på samma sätt.
På grund av det nya 5 mom. föreslås också 1 mom. preciseras med en 
hänvisning till 5 mom., varvid företag som hör till samma ekonomiska 
sammanslutning som försäkringsföreningen också kommer att omfattas av 
tystnadsplikten enligt 1 mom.
1.10.	Lagen om försäkringsinspektionen
2 §. Paragrafen innehåller en förteckning över Försäkringsinspektionens 
tillsynsobjekt. Förteckningen kompletteras med en ny 17 c punkt, 
försäkringsholdingsammanslutning. Ändringen är ingen ändring i sak i fråga 
om försäkringsföreningarnas tillsynsställning eftersom dessa 
sammanslutningar redan nu betraktas som försäkringsinspektionens 
tillsynsobjekt enligt paragrafens 18 punkt. Förteckningen över tillsynsobjekt 
föreslås dessutom i en ny 17 d punkt kompletteras med 
holdingsammanslutningen  till sådana konglomerat som avses i lagen om 
tillsyn över 
finans- och försäkringskonglomerat. En holdingsammanslutning som är 
moderföretag i ett finans eller försäkringskonglomerat övervakas av en 
koordinerande tillsynsmyndighet, som enligt kriterier som fastställs närmare i 
den ovan nämnda lagen är antingen Finansinspektionen eller 
Försäkringsinspektionen. Om den koordinerande myndigheten är 
Försäkringsinspektionen fastställs dess tillsynsbefogenheter i fråga om 
konglomeratets holdingsammanslutning, utom i fråga om de särskilda 
stadganden som ingår i lagen om tillsyn av finans- och 
försäkringskonglomerat, enligt denna lag. Motsvarande ändring görs i 2 
mom. lagen om Finansinspektionen. I 17 b punkten föreslås en teknisk 
korrigering som beror på de nya punkterna 17 c och 17 d.
2.	Ikraftträdande
Dessa lagar föreslås träda i kraft så snart de har blivit stadfästs.
3.	Lagstiftningsordning
I lagen ingår vissa bestämmelser som ökar 

myndigheternas prövningsrätt och normgiv
ningsrätt. Sådana är särskilt 9 och 10 § samt 13 § 3 mom. och 14 § 2 mom. i 
den föreslagna lagen om tillsyn över finans- och försäkringskonglomerat 
samt 19 a § kreditinstitutslagen och 15 b § lagen om värdepappersföretag 
och 7 kap. 8 § lagen om försäkringsbolag, vilka motsvarar nämnda 10 §.  De 
föreslagna bestämmelserna motsvarar till sin karaktär och omfattning det 
som för närvarande gäller för kreditinstitut och försäkringsbolag. För 
reglering och tillsyn över finans- och försäkringskonglomerat finns lika 
vägande skäl som för tillsyn över konglomerat som består av enbart 
kreditinstitut eller försäkringsbolag. Därför har det ansetts att de föreslagna 
lagarna kan stiftas i vanlig lagstiftningsordning.
Grundlagsutskottet har emellertid inte till alla delar prövat de ovan nämnda 
för närvarande gällande bestämmelsernas grundlagsenlighet och därför 
måste det anses vara 

nödvändigt att få grundlagsutskottets utlåtande om denna proposition.
Med stöd av vad som anförts ovan föreläggs Riksdagen följande lagförslag:





Lagförslagen
1
LAG
om tillsyn över finans- och försäkringskonglomerat
I enlighet med riksdagens beslut föreskrivs:


1 kap.
Allmänna bestämmelser
1 §
Lagens syfte
I denna lag bestäms om de krav som skall ställas på finans- och 
försäkringskonglomerats (konglomerat) verksamhet samt om tillsynen över 
konglomerat. Syftet med tillsynen är att trygga en ostörd verksamhet på 
finans- och försäkringsmarknaden, se till att konglomeraten leds enligt sunda 
och försiktiga affärsprinciper samt trygga insättarnas och investerarnas 
ekonomiska ställning och de försäkrade förmånerna.
2 §
Tillsynsmyndigheter
Finansinspektionen och Försäkringsinspektionen samarbetar vid tillsynen 
över konglomerat.
Finansinspektionen är koordinerande tillsynsmyndighet, om konglomeratets 
moderföretag är ett kreditinstitut, ett värdepappersföretag eller en 
holdingsammanslutning i ett sådant konglomerat där finansbranschens andel 
beräknad i enlighet med 6 § 2 mom. är större än försäkringsbranschens 
andel. Försäkringsinspektionen är koordinerande tillsynsmyndighet, om 
konglomeratets moderföretag är ett försäkringsbolag eller en 
holdingsammanslutning i ett sådant konglomerat där försäkringsbranschens 
andel beräknad i enlighet med 6 § 2 mom. är större än finansbranschens 
andel.
Utan hinder av 2 mom. kan den koordinerande tillsynsmyndigheten besluta 
att avstå från att sköta de uppgifter som ålagts den i denna lag, om den 
andra tillsynsmyndigheten har samtyckt till att sköta dessa uppgifter. Efter 
att beslutet trätt i kraft tillämpas på den sistnämnda tillsynsmyndigheten vad 
som bestäms om den koordinerande tillsynsmyndigheten och på den 
förstnämnda tillsynsmyndigheten vad som bestäms om den andra 
tillsynsmyndigheten.
Vad som bestäms i denna lag begränsar inte den andra tillsynsmyndighetens 
rättigheter och skyldigheter att övervaka ett företag eller en företagsgrupp 
som hör till ett konglomerat på det sätt som bestäms i någon annan lag.
3 §
Finans- och försäkringskonglomerat
Till ett konglomerat räknas moderföretaget enligt 2 mom. (konglomeratets 
moderföretag) samt ett sådant företag i finans- och försäkringsbranschen, 
1) där konglomeratets moderföretag har bestämmande inflytande på det sätt 
som avses i 1 kap. 5 och 6 § bokföringslagen (1336/1997),
2) som har gemensam förvaltning med ett företag som avses i detta 
moment, eller
3) som har gemensam ledning med ett företag som avses i detta moment.
Till ägarandelen räknas vid tillämpningen av 1 punkten även i 7 § 2—5 
punkten avsedda arbetspensionsförsäkringsbolags, pensionsstiftelsers och 
pensionskassors ägarandelar.
Med ett konglomerats moderföretag avses
1) ett finskt kreditinstitut eller värdepappersföretag som har i 1 mom. 1 
punkten avsett bestämmande inflytande i åtminstone ett finskt 
försäkringsbolag eller står i ett i 1 mom. 2 eller 3 punkten avsett förhållande 
till ett finskt försäkringsbolag med mindre balansomslutning,
2) ett finskt försäkringsbolag som har i 1 mom. 1 punkten avsett 
bestämmande inflytande i åtminstone ett finskt kreditinstitut eller 
värdepappersföretag eller står i ett i 1 mom. 2 eller 3 punkten avsett 
förhållande till ett finskt kreditinstitut eller värdepappersföretag med mindre 
balansomslutning, och
3) konglomeratets holdingsammanslutning.
Med ett konglomerats holdingsammanslutning avses ett finskt moderföretag 
av vars i bokföringslagen avsedda dotterföretag åtminstone ett är ett finskt 
kreditinstitut eller värdepappersföretag och ett är ett finskt försäkringsbolag 
och beträffande vilket de sista sammanräknade balansomslutningarna för de 
företag i finans- och försäkringsbranschen som är dess i bokföringslagen 
avsedda dotterföretag uppgår till mer än hälften av de sista sammanräknade 
balansomslutningarna för holdingsammanslutningen och alla dess i 
bokföringslagen avsedda dotterföretag. Som holdingsammanslutning 
betraktas dock inte ett moderföretag som är ett kreditinstitut, ett 
värdepappersföretag, ett försäkringsbolag eller ett 
arbetspensionsförsäkringsbolag.
4 §
Övriga definitioner
I denna lag avses med
1) kreditinstitut kreditinstitut som avses i 2 § kreditinstitutslagen 
(1607/1993) och motsvarande utländska kreditinstitut,
2) värdepappersföretag värdepappersföretag som avses i 4 § lagen om 
värdepappersföretag (579/1996) och motsvarande utländska 
värdepappersföretag,
3) försäkringsbolag försäkringsbolag som avses i lagen om 
försäkringsbolag (1062/1979), med undantag av 
arbetspensionsförsäkringsbolag, och motsvarande utländska försäkringsbolag 
och återförsäkringsbolag,
4) företag i finansbranschen kreditinstitut och värdepappersföretag, 
tjänsteföretag och finansiella institut som avses i kreditinstitutslagen och 
lagen om värdepappersföretag samt fondbolag och förvaringsinstitut som 
avses i lagen om placeringsfonder (48/1999), och
5) företag i försäkringsbranschen försäkringsbolag samt 
försäkringsholdingsammanslutningar och tjänsteföretag som avses i lagen 
om försäkringsbolag.
5 §
Identifiering av ett konglomerat och dess holdingsammanslutning
Ett konglomerats moderföretag skall omedelbart underrätta 
Finansinspektionen eller Försäkringsinspektionen om att ett konglomerat har 
bildats eller att konglomeratet har upplösts.
Den tillsynsmyndighet som har tagit emot anmälan eller annars får veta att 
ett konglomerat har bildats eller upplösts skall meddela detta till den andra 
tillsynsmyndigheten. Om bägge tillsynsmyndigheterna anser att 
konglomeratet hör eller inte hör till tillämpningsområdet för denna lag, skall 
den koordinerande tillsynsmyndigheten fatta beslut om detta och meddela 
det till konglomeratets moderföretag, den andra tillsynsmyndigheten och den 
myndighet som övervakar ett utländskt företag som hör till konglomeratet.
6 §
Undantag från lagens tillämpningsområde
Denna lag tillämpas inte på konglomerat där företagen i antingen 
finansbranschen eller försäkringsbranschen står för en andel (branschandel) 
som är mindre än en tiondedel av alla företag i finans- och 
försäkringsbranschen som hör till konglomeratet.
Branschandelen av alla företag i finans- och försäkringsbranschen som hör 
till ett konglomerat fås genom att man först räknar ut förhållandet mellan de 
sammanräknade balansomslutningarna för företagen i branschen och de 
sammanräknade balansomslutningarna för alla företag i finans- och 
försäkringsbranschen (relationstal 1) och förhållandet mellan det 
sammanräknade kapitalkravet för företagen i branschen och det 
sammanräknade kapitalkravet för de företag i finans- och 
försäkringsbranschen som hör till konglomeratet (relationstal 2) och därefter 
beräknar det aritmetiska medelvärdet av relationstalen 1 och 2. Med 
kapitalkrav avses i detta moment det kapitalkrav som för ett kreditinstitut 
och värdepappersföretag som hör till konglomeratet beräknats i enlighet med 
78 och 78 a § kreditinstitutslagen och som för ett enskilt försäkringsbolag 
som hör till konglomeratet beräknats i enlighet med 11 kap. 2 och 4 § lagen 
om försäkringsbolag. Om ett företag som avses i detta moment hör till ett 
kreditinstituts eller värdepappersföretags konsolideringsgrupp, avses med 
kapitalkrav i stället för ovan nämnda kapitalkrav det kapitalkrav som avses i 
79 a § kreditinstitutslagen.
Om branschandelen i ett konglomerat som hör till tillämpningsområdet för 
denna lag sjunker under en tiondedel, tillämpas lagen ändå så länge andelen 
överstiger fem procent, om inte den koordinerande tillsynsmyndigheten 
beslutar något annat sedan den andra tillsynsmyndigheten gett sitt samtycke.
Den koordinerande tillsynsmyndigheten får sedan den andra 
tillsynsmyndigheten gett sitt samtycke besluta att denna lag inte tillämpas 
eller att den tillämpas endast delvis på ett företag som hör till ett 
konglomerat, om företaget är av ringa intresse med hänsyn till syftet med 
denna lag eller om det skulle vara olämpligt eller missvisande att låta 
företagets finansiella situation omfattas av tillsynen med hänsyn till syftet 
med tillsynen.
7 §
Tillämpning av bestämmelserna om skyldighet att lämna upplysningar
Vad som bestäms i 14 § 1 mom. 3 punkten och 17 § om skyldigheten att 
lämna tillsynsmyndigheten upplysningar tillämpas utan hinder av 3 § även på
1) ett företag som inte hör till konglomeratet men som är i bokföringslagen 
avsett moderföretag till konglomeratets moderföretag eller ett sådant 
moderföretags dotterföretag eller som är i bokföringslagen avsett 
dotterföretag eller ägarintresseföretag till ett företag som hör till 
konglomeratet,
2) ett arbetspensionsförsäkringsbolag som avses i lagen om 
arbetspensionsförsäkringsbolag (354/1997) och i vilket ett företag som hör 
till konglomeratet har ägarintresse enligt 14 b kap. 1 § 3 punkten lagen om 
försäkringsbolag,
3) ett arbetspensionsförsäkringsbolag som har ägarintresse enligt 2 punkten i 
ett företag som hör till konglomeratet,
4) ett dotterföretag till ett arbetspensionsförsäkringsbolag enligt 1 och 2 
punkten, och
5) en pensionsstiftelse enligt lagen om pensionsstiftelser (1774/1995) som 
grundats av ett arbetsgivarföretag inom konglomeratet och vars 
verksamhetskrets omfattar personer som är anställda hos 
arbetsgivarföretaget och en pensionskassa enligt lagen om pensionskassor 
(1164/1992) vars verksamhetskrets kan omfatta personer som är anställda 
hos ett arbetsgivarföretag inom konglomeratet.
2 kap.
Tillsyn över konglomerat
8 §
Anmälan om förvärv av aktier och andelar i en holdingsammanslutning
Om någon har för avsikt att direkt eller indirekt förvärva en andel i en 
holdingsammanslutning vilken utgör minst 10 procent av dess aktie-, garanti- 
eller andelskapital eller vilken medför minst 10 procent av röstetalet för 
aktierna eller andelarna, skall Finansinspektionen eller 
Försäkringsinspektionen på förhand underrättas om förvärvet.
Om en andel som avses i 1 mom. ökas så att den uppgår till minst 20, 33 
eller 50 procent av aktie, garanti eller andelskapitalet eller medför 
åtminstone lika stor rösträtt eller så att holdingsammanslutningen blir ett 
dotterföretag, skall den myndighet som avses i 1 mom. underrättas också om 
detta förvärv.
Vid beräkningen den ägar- och röstandel som avses i 1 och 2 mom. 
tillämpas 1 kap. 5 § och 2 kap. 9 § 1 och 2 mom. 
värdepappersmarknadslagen (495/1989).
En anmälan enligt 1 och 2 mom. skall också göras när innehavet sjunker 
under de andelar som anges i 1 och 2 mom.
Konglomeratets holdingsammanslutning skall minst en gång om året 
underrätta den koordinerande tillsynsmyndigheten om de i 1 och 2 mom. 
angivna andelarnas ägare och hur stort innehavet är samt omedelbart 
anmäla sådana förändringar i innehavet av andelar som kommit till dess 
kännedom.
9 §
Myndigheternas rätt att motsätta sig förvärv
Den koordinerande myndigheten kan inom tre månader från att ha mottagit 
en anmälan enligt 8 § förbjuda förvärvet av en andel, om det med hänsyn till 
erhållen utredning om ägarnas tillförlitlighet och lämplighet eller annars är 
sannolikt att innehavet av andelen skulle äventyra holdingsammanslutningens 
eller konglomeratets affärsverksamhet enligt försiktiga och sunda 
affärsprinciper.
Om förvärv av en andel inte anmäls eller om andelen har förvärvats trots 
den koordinerande myndighetens förbud eller om den koordinerande 
myndigheten efter att andelen har förvärvats upptäcker att innehavet av 
andelen äventyrar holdingsammanslutningens eller konglomeratets 
verksamhet enligt försiktiga och sunda affärsprinciper, kan den 
koordinerande myndigheten förbjuda införande av aktie- eller 
andelsförvärvet i aktieboken och aktieägarförteckningen eller 
medlemsförteckningen.
Innan den koordinerande tillsynsmyndigheten fattar ett beslut enligt 1 och 2 
mom. skall den begära utlåtande av den andra tillsynsmyndigheten. 
Samtycke till förvärvet får inte ges, om inte bägge tillsynsmyndigheterna har 
samtyckt till det.
10 §
Förvärv av bestämmande inflytande i ett företag utanför Europeiska 
ekonomiska samarbetsområdet
Ett företag som hör till ett konglomerat får inte förvärva bestämmande 
inflytande enligt 3 § 1 mom. 1 punkten i ett kreditinstitut, 
värdepappersföretag eller försäkringsbolag med hemort i en stat som inte 
hör till Europeiska ekonomiska samarbetsområdet, om inte företaget har 
anmält det på förhand till den koordinerande tillsynsmyndigheten eller om 
den koordinerande tillsynsmyndigheten efter att ha fått anmälan har förbjudit 
förvärvet inom den tid som anges i 2 mom.
Den koordinerande myndigheten kan inom tre månader efter att ha mottagit 
en anmälan enligt 1 mom. förbjuda ett förvärv som avses i 1 mom., om de 
lagar, förordningar eller administrativa bestämmelser som skall tillämpas på 
det företag som är föremål för förvärvet väsentligt försvårar en effektiv 
tillsyn över konglomeratet.
Innan den koordinerande tillsynsmyndigheten fattar ett beslut enligt 2 mom. 
skall den begära utlåtande av den andra tillsynsmyndigheten. Samtycke till 
förvärvet får inte ges, om den andra tillsynsmyndigheten motsätter sig 
förvärvet.
11 §
Ledningen av ett konglomerats holdingsammanslutning
Styrelsen och verkställande direktören för ett konglomerats 
holdingsammanslutning skall leda holdingsammanslutningen med 
yrkesskicklighet samt enligt sunda och försiktiga affärsprinciper. 
Styrelsemedlemmarna och verkställande direktören skall dessutom vara väl 
ansedda och de skall ha sådan allmän kännedom om finans- och 
försäkringsverksamhet som kan anses vara behövlig med beaktande av 
arten och omfattningen av konglomeratets verksamhet.
Den koordinerande tillsynsmyndigheten skall omedelbart underrättas om 
utbyte av de personer inom konglomeratets holdingsammanslutning som 
avses i 1 mom.
12 §
Revision i ett konglomerats holdingsammanslutning
Till revisor för ett konglomerats holdingsammanslutning får väljas endast en 
sådan godkänd revisor som avses i 2 § 2 punkten revisionslagen (936/1994). 
Minst en revisor för ett konglomerats holdingsammanslutning skall uppfylla 
kraven i 4 § revisionslagen eller vara en sådan revisionssammanslutning som 
avses i 5 § revisionslagen.
En revisor för ett konglomerats holdingsammanslutning skall omedelbart till 
den koordinerande tillsynsmyndigheten anmäla sådana omständigheter och 
beslut som gäller konglomeratets holdingsammanslutning och som han i sitt 
uppdrag fått kännedom om och som kan anses
1) bryta mot de skyldigheter som enligt denna lag tillkommer ett 
konglomerats holdingsammanslutning,
2) äventyra konglomeratets holdingsammanslutnings eller dess 
dotterföretags fortsatta verksamhet, eller
3) leda till en anmärkning i revisionsberättelsen eller ett nekande utlåtande 
gällande fastställandet av bokslutet.
En revisor som handlat i god tro blir inte ansvarig för ekonomisk skada som 
åtgärder enligt detta moment eventuellt orsakar.
13 §
Intern kontroll
Ett företag som hör till ett konglomerat skall ha med hänsyn till 
verksamheten tillräcklig intern kontroll och tillräckliga riskkontrollsystem.
Ett konglomerats moderföretag skall dessutom ha med hänsyn till 
konglomeratets verksamhet tillräcklig intern kontroll och tillräckliga 
riskkontrollsystem.
Den koordinerande tillsynsmyndigheten kan meddela närmare bestämmelser 
om hur den interna tillsynen och riskkontrollen skall ordnas samt om kraven 
på en tillförlitlig förvaltning.
14 §
Upplysningar som skall lämnas den koordinerande tillsynsmyndigheten
Ett konglomerats moderföretag skall lämna den koordinerande 
tillsynsmyndigheten följande upplysningar:
1) namn, adress, bransch, balansomslutning, de viktigaste ägarna och deras 
andel av alla aktier eller andelar i företaget samt styrelsemedlemmarnas, 
verkställande direktörens och revisorernas namn, hemort och 
medborgarskap i fråga om de företag som hör till konglomeratet samt 
ändringar som inträffat i dessa uppgifter,
2) koncernbokslutet för konglomeratets moderföretag,
3) affärstransaktioner mellan företag som hör till konglomeratet,
4) konglomeratets riskkoncentrationer, och
5) konglomeratets aktie- och fastighetsinnehav.
De upplysningar som avses i 1 mom. 3 och 4 punkten skall lämnas minst en 
gång i kvartalet. Den anmälan som avses i 1 mom. 3 punkten skall göras i 
fråga om sådana affärstransaktioner vilkas värde eller, om flera 
affärstransaktioner av samma typ har gjorts med samma part under den 
tidsperiod som avses i detta moment, det sammanlagda värdet överstiger en 
miljon euro, om inte den koordinerande tillsynsmyndigheten godkänner en 
högre gräns. Den koordinerande tillsynsmyndigheten meddelar närmare 
bestämmelser om lämnandet av uppgifter enligt 1 mom. Innan 
bestämmelserna meddelas skall den andra tillsynsmyndighetens utlåtande 
begäras om dem.
Ett företag som hör till ett konglomerat är utan hinder av tystnadsplikten 
skyldigt att tillställa konglomeratets moderföretag de upplysningar som krävs 
med stöd av denna paragraf. Konglomeratets moderföretag har samma 
tystnadsplikt som det företag som lämnat upplysningarna.
Vad som bestäms i denna paragraf tillämpas i tillämpliga delar på företag 
som avses i 7 § och på upplysningar som krävs med stöd av 7 §.
15 §
Den koordinerande tillsynsmyndighetens övriga uppgifter
Utöver vad som bestäms ovan skall den koordinerande tillsynsmyndigheten
1) meddela ett konglomerats moderföretag anvisningar för iakttagandet av 
denna lag,
2) be att den andra tillsynsmyndigheten utför granskning i de till ett 
konglomerat hörande företag som står under dennas tillsyn så ofta och i den 
omfattning som är nödvändig för tillsynen över konglomeratet utöver den 
tillsyn som den andra tillsynsmyndigheten annars utövar med stöd av den 
lagstiftning som gäller den samt utföra granskning i de till ett konglomerat 
hörande företag som inte annars står under offentlig tillsyn, och
3) göra nödvändiga framställningar till den andra tillsynsmyndigheten om de 
åtgärder som den koordinerande tillsynsmyndigheten anser motiverade på 
grundval av de upplysningar som erhållits om ett konglomerat.
Innan den koordinerande tillsynsmyndigheten meddelar en anvisning enligt 1 
mom. 1 punkten skall den begära den andra tillsynsmyndighetens utlåtande 
om anvisningen samt meddela den andra tillsynsmyndigheten på förhand om 
granskning enligt 2 punkten.
16 §
Utbyte av information mellan tillsynsmyndigheterna
Tillsynsmyndigheterna skall omedelbart tillställa varandra beslut som de 
fattat med stöd av 9 och 10 §, anmälningar som de erhållit med stöd av 12 § 
2 mom. samt upplysningar som de fått med stöd av 14 § och 15 § 1 mom. 2 
punkten och som är viktiga för tillsynen över ett konglomerat.
17 §
Den koordinerande tillsynsmyndighetens granskningsrätt och rätt att 
få uppgifter
Den koordinerande tillsynsmyndigheten har rätt att på ett förrättningsställe 
som hör till ett företag inom ett konglomerat för granskning få tillgång till de 
handlingar och andra dokument som gäller företaget och dess kunder och 
som anses vara behövliga för tillsynen över konglomeratet. Den 
koordinerande tillsynsmyndigheten har även rätt att för granskning få tillgång 
till företagets databehandlingssystem och andra system samt kassa och 
övriga tillgångar.
Ett företag som avses i 1 mom. skall dessutom utan obefogat dröjsmål 
tillställa den koordinerande tillsynsmyndigheten de uppgifter som den begär 
samt de utredningar som den koordinerande tillsynsmyndigheten anser vara 
behövliga för tillsynen över konglomeratet.
Den koordinerande tillsynsmyndigheten har rätt att av ett i 1 mom. avsett 
företags revisorer få alla sådana uppgifter, handlingar, övriga dokument och 
kopior som revisorerna har i sin besittning och som gäller företaget och är 
behövliga för tillsynen samt kopior av revisorernas promemorior, protokoll 
och andra handlingar som har uppkommit i samband med revisionen och 
gäller tillsynsobjektets verksamhet.
Den koordinerande tillsynsmyndigheten har rätt att få kopior av de dokument 
som avses i denna paragraf.
Den koordinerande myndigheten kan vid granskningen anlita utomstående 
revisorer eller andra sakkunniga.
Den koordinerande tillsynsmyndigheten kan vidta en åtgärd som avses i 1—
4 mom. i ett företag som övervakas av den andra tillsynsmyndigheten endast 
på begäran av den andra tillsynsmyndigheten, eller om den andra 
tillsynsmyndigheten inte inom skälig tid efter att ha fått begäran har lämnat 
de uppgifter eller handlingar som den koordinerande tillsynsmyndigheten 
begärt och som är behövliga för tillsynen över konglomeratet.
3 kap.
Bokslut
18 §
Ett konglomerats holdingsammanslutnings bokslut
På bokslutet för ett sådant konglomerats holdingsammanslutning där 
företagen i finansbranschen står för en andel som beräknad i enlighet med 6 
§ 2 mom. är större än den andel som företagen i försäkringsbranschen står 
för tillämpas kreditinstitutslagen. På bokslutet för ett annat konglomerats 
holdingsammanslutning tillämpas bokföringslagen, om inte något annat 
bestäms nedan.
Ett konglomerats holdingsammanslutnings räkenskapsperiod är ett 
kalenderår. När ett konglomerat inleder eller avslutar sin verksamhet får 
räkenskapsperioden vara kortare eller längre än ett kalenderår, dock högst 
18 månader.
Ett konglomerats holdinsammanslutnings bokslut skall upprättas inom tre 
månader från räkenskapsperiodens utgång.
19 §
Koncernbokslut
Om en koncerns moderföretag är ett konglomerats moderföretag enligt 3 § 
och denna lag tillämpas på konglomeratet, tillämpas på upprättandet av 
koncernbokslut vad som bestäms i detta kapitel.
Sådana koncernföretags bokslut på vilka tillämpas 4 kap. kreditinstitutslagen 
eller 10 kap. lagen om försäkringsbolag får sammanställas i 
koncernbokslutet utan att de bokslutsprinciper som dessa bestämmelser 
förutsätter ändras.
I 2 mom. avsedda koncernföretags intresseföretag samt dessa 
koncernföretags dotterföretag, som med stöd av de bestämmelser som 
nämns i 2 mom. och som skall tillämpas på koncernföretaget skall 
sammanställas i koncernföretagets bokslut på samma sätt som ett 
intresseföretag, sammanställs i koncernbokslutet med iakttagande av vad 
som bestäms om deras sammanställande i koncernföretagets 
koncernbokslut. På medtagandet av företag och anstalter som avses i 7 § 
2—5 punkten i ett koncernbokslut som avses i denna paragraf tillämpas i 
tillämpliga delar vad som bestäms om medtagandet av sådana företag eller 
anstalter i ett försäkringsbolags koncernbokslut.
Ett i 2 mom. avsett koncernföretags dotterföretag och intresseföretag 
behöver inte sammanställas i koncernbokslutet med iakttagande av vad som 
bestäms om upprättandet av ett sådant koncernföretags koncernbokslut.
I koncernbalansräkningen skall särskilt anges tillgångarna och skulderna för 
företagen i finansbranschen, företagen i försäkringsbranschen och 
holdingsammanslutningen och i koncernresultaträkningen på motsvarande 
sätt särskilt intäkterna och kostnaderna för företagen i finansbranschen, 
företagen i försäkringsbranschen och holdingsammanslutningen. Genom 
förordning av statsrådet bestäms om de scheman för 
koncernresultaträkningen och koncernbalansräkningen som skall följas vid 
upprättandet av koncernbokslut samt om verksamhetsberättelse och noter.
20 §
Bestämmelser, anvisningar, utlåtanden och tillstånd
Finansinspektionen meddelar närmare bestämmelser om hur 
koncernbokslutet skall upprättas i en sådan koncern enligt 19 § där det i 
bokföringslagen avsedda moderföretaget är ett kreditinstitut, ett 
värdepappersföretag eller ett sådant konglomerats holdingsammanslutning 
där företagen i finansbranschen står för en andel i konglomeratet som 
beräknad i enlighet med 6 § 2 mom. är större än försäkringsverksamhetens 
andel. Finansinspektionen kan dessutom ge utlåtanden och anvisningar om 
hur bestämmelserna i detta kapitel skall tillämpas på en koncern som avses i 
detta moment samt på ansökan av moderföretaget av särskilda skäl bevilja 
tillstånd att för viss tid avvika från bestämmelserna i detta kapitel, om 
undantaget behövs för att ge en rättvisande och tillräcklig bild av koncernens 
resultat och ekonomiska ställning.
Vad som i 1 mom. bestäms om Finansinspektionens rätt att ge 
bestämmelser, anvisningar, utlåtanden och tillstånd tillämpas på motsvarande 
sätt på Försäkringsinspektionen, om koncernens moderföretag är ett 
försäkringsbolag eller ett sådant konglomerats holdingsammanslutning där 
företagen i försäkringsbranschen står för en andel i konglomeratet som 
beräknad på det sätt som nämns i momentet är större än den andel som 
företagen i försäkringsbranschen står för.
Innan bestämmelser, anvisningar, utlåtanden och tillstånd som avses i 1 och 
2 mom. ges skall myndigheten inhämta utlåtande av den andra 
tillsynsmyndigheten samt, om saken är av betydelse för den allmänna 
tillämpningen av bokföringslagen eller bokföringsförordningen eller lagen om 
aktiebolag eller lagen om andelslag, av bokföringsnämnden.
4 kap.
Särskilda bestämmelser
21 §
Tystnadsplikt
Den som i egenskap av medlem eller suppleant i ett organ inom ett företag 
som hör till ett konglomerat eller inom dess ombud eller inom något annat 
företag som agerar på uppdrag av ett företag som hör till konglomeratet eller 
i egenskap av anställd hos dessa eller vid utförande av någon uppgift på 
uppdrag av dem har fått kännedom om den ekonomiska situationen hos 
någon kund till ett företag som hör till konglomeratet eller hos någon annan 
person med anknytning till företagets verksamhet eller om någons personliga 
förhållanden eller om en affärs- eller yrkeshemlighet, är skyldig att 
hemlighålla saken, om inte den till vars förmån tystnadsplikten har bestämts 
ger sitt samtycke till att saken röjs. Uppgifter som skall hållas hemliga får 
inte heller lämnas till bolagsstämma, andelslagsstämma eller fullmäktige eller 
till aktieinnehavare eller medlemmar som deltar i stämman eller mötet. Om 
tystnadsplikten i ett kreditinstitut som hör till ett konglomerat och i ett företag 
som hör till kreditinstitutets holdingsammanslutning, i ett värdepappersföretag 
och i ett företag som hör till dess konsolideringsgrupp, i ett fondbolag, ett 
försäkringsbolag, en försäkringsholdingsammanslutning och i ett 
tjänsteföretag enligt 1 kap. 5 b § lagen om försäkringsbolag bestäms särskilt.
Ett företag enligt 1 mom. som hör till ett konglomerat är skyldigt att lämna 
uppgifter som avses i 1 mom. till åklagar- och 
förundersökningsmyndigheterna för utredning av brott samt till andra 
myndigheter som enligt lag har rätt att få sådana uppgifter.
Ett företag enligt 1 mom. som hör till ett konglomerat har rätt att lämna 
uppgifter som avses i 1 mom. till en sammanslutning som hör till samma 
konglomerat för kundbetjäning och annan skötsel av kundförhållanden, 
marknadsföring samt konglomeratets rikskontroll. Vad som i detta moment 
bestäms om utlämnande av uppgifter gäller inte utlämnande av känsliga 
uppgifter enligt 11 § personuppgiftslagen.
22 §
Vite och andra befogenheter
Om ett företag som hör till ett konglomerat inte har fullgjort sina skyldigheter 
enligt denna lag, kan den myndighet som övervakar företaget eller, om 
företaget inte på något annat sätt än med stöd av denna lag står under 
offentlig tillsyn, den koordinerande tillsynsmyndigheten vid vite ålägga 
företaget att fullgöra en sådan skyldighet.
På utdömande av vite tillämpas vad som särskilt bestäms om utdömande av 
vite som den i 1 mom. avsedda tillsynsmyndigheten förelagt.
Utöver vad som bestäms i denna lag gäller i fråga om Finansinspektionens 
tillsynsbefogenheter i egenskap av koordinerande tillsynsmyndighet med 
avseende på ett konglomerats holdingsammanslutning vad som bestäms i 
lagen om finansinspektionen och i fråga om Försäkringsinspektionens 
tillsynsbefogenheter i egenskap av koordinerande tillsynsmyndighet med 
avseende på ett konglomerats holdingsammanslutning vad som bestäms i 
lagen om försäkringsbolag.

23 §
Straffbestämmelser
Den som uppsåtligen i strid med förbudet i 9 § 1 mom. eller utan 
myndighetens samtycke enligt 10 §  förvärvar aktier eller andelar skall för 
brott mot bestämmelserna om tillsyn över finans- och 
försäkringskonglomerat dömas till böter, om inte gärningen är ringa eller 
strängare straff föreskrivs någon annanstans i lag.
24 §
Skadeståndsskyldighet
Styrelsemedlemmarna, förvaltningsrådets medlemmar och verkställande 
direktören i ett konglomerats holdingsammanslutning är skyldiga att ersätta 
en skada som de i sin verksamhet uppsåtligen eller av vållande har 
orsakat genom brott mot denna lag eller förordningar eller bestämmelser 
som utfärdats med stöd av den.
25 §
Ikraftträdande
———

Denna lag träder i kraft den                    .
—————




2.
Lag 
om ändring av kreditinstitutslagen

I enlighet med riksdagens beslut
ändras i kreditinstitutslagen av den 30 december 1993 1607/1993 3 § och 4 
a § 1 mom. 1 och 2 punkten, 15 §, 16 § 1 mom., rubriken för 18 § samt 18 § 
1, 2 och 5 mom., 19 §, 21 § 3 mom., 22 § 4 mom., 43 §, 68 § 2 mom., 75 § 3 
och 4 mom. och 94 § 1 och 3 mom., 
av dessa lagrum 4 a § 1 mom. sådant det lyder i lag 949/1996, 18 § 1 och 5 
mom., 21 § 3 mom., 22 § 4 mom., 43, 68 § 2 mom., 75 § 3 och 4 mom. och 
94 § 1 och 3 mom. sådana de lyder i lag 1340/1997 samt 19 § sådan den 
lyder delvis ändrad i lag 570/1996, samt
fogas till 4 § ett nytt 2 mom., till 5 § ett nytt 5 mom., varvid nuvarande 5 och 
6 mom. blir 6 och 7 mom., till 16 § ett nytt 2 och 3 mom., till lagen en ny 17 
a §, till 18 § ett nytt 7 mom., till lagen en ny 19 a §, till 39 § ett nytt 5 mom., 
till 42 § ett nytt 4 mom., till lagen en ny 71 a §, till 75 § ett nytt 3 mom., 
varvid nuvarande 3 och 4 mom. i sin ändrade form blir 4 och 5 mom. och 
nuvarande 5 mom. blir 6 mom., till 76 § I gruppen en ny 8 punkt, till 94 § ett 
nytt 4 och 5 mom., varvid nuvarande 4 och 5 mom. blir 6 och 7 mom., samt 
till lagen en ny 100 a § istället  av den 100 a § som upphävts genom lag 
69/1998,
av dessa lagrum 5, 39 och 76 § sådana de lyder och 75 och 94 § sådana de 
lyder delvis ändrade i nämnda lag 1340/1997 18 §, sådan den lyder delvis 
ändrad i lag 1340/1997 och 108/1999 och 42 § sådan den lyder i lag 
524/1998, som följer: 





3 §
Finansiella institut
Med finansiella institut avses i denna lag med undantag för kreditinstitut 
sammanslutningar vilka såsom sin huvudsakliga verksamhet tillhandahåller 
tjänster som avses i 20 § 2—10 punkten eller förvärvar ägarandelar. Som 
finansiella institut betraktas inte försäkringsholdingsammanslutningar enligt 
lagen om försäkringsbolag (1062/1979) och inte konglomerats 
holdingsammanslutningar enligt lagen om tillsyn över finans- och 
försäkringskonglomerat ( / ).
4 §
Holdingsammanslutning
— — — — — — — — — — — — — — 
Efter att ha fått kännedom om att en holdingsammanslutning hör till en 
konsolideringsgrupp som avses i 5 § skall Finansinspektionen fatta beslut 
härom och utan dröjsmål meddela det till konsolideringsgruppens 
moderföretag.
4 a §
Betydande bindning
I denna lag avses med betydande bindning en förbindelse som uppstår när
1) en fysisk eller juridisk person direkt eller indirekt äger minst 20 procent av 
aktierna, medlemsandelarna, garantiandelarna eller bolagsandelarna i en 
sammanslutning,
2) en fysisk eller juridisk person direkt eller indirekt har minst 20 procent av 
det röstetal som aktierna, medlemsandelarna, garantiandelarna eller 
bolagsandelarna i en sammanslutning medför och detta röstetal baserar sig 
på ägande, medlemskap, bolagsordning, bolagsavtal eller andra med dessa 
jämförbara regler eller annat avtal, eller
— — — — — — — — — — — — — — 

5 §
Koncern och konsolideringsgrupp
— — — — — — — — — — — — — — 
Utöver vad som bestäms ovan betraktas vid tillämpningen av 16 § 2 mom., 
21 och 22 § samt 8 och 9 kap. i denna lag som en konsolideringsgrupps 
moderföretag och ett finansiellt institut, om inte Finansinspektionen beslutar 
något annat i ett enskilt fall, ett konglomerats holdingsammanslutning enligt 
lagen om tillsyn över finans- och försäkringskonglomerat när företagen i 
finansbranschen står för en andel i konglomeratet som beräknad i enlighet 
med 6 § 2 mom. i nämnda lag är större än den andel som företagen i 
försäkringsbranschen står för och som en konsolideringsgrupps dotterföretag 
fondbolag och förvaringsinstitut enligt lagen om placeringsfonder (48/1999) 
där konsolideringsgruppens moderföretag har bestämmande inflytande enligt 
2 mom. 1 punkten. Innan ett beslut som avses i detta moment fattas skall 
Finansinspektionen begära utlåtande av Försäkringsinspektionen.
— — — — — — — — — — — — — — 
15 §
Skild ledning för kreditinstitut och försäkringsbolag
Verkställande direktören i ett kreditinstitut och dennes suppleant får inte 
vara verkställande direktör i ett försäkringsbolag inom samma koncern eller 
samma konglomerat enligt lagen om tillsyn över finans- och 
försäkringskonglomerat som kreditinstitutet eller suppleant för en sådan 
direktör.
Majoriteten av medlemmarna och suppleanterna i ett kreditinstituts styrelse 
skall vara personer som inte är medlemmar eller suppleanter i ett sådant 
försäkringsbolags styrelse som avses i 1 mom. och inte heller verkställande 
direktör eller verkställande direktörens suppleant i ett sådant 
försäkringsbolag, om inte Finansinspektionen beviljar undantag från detta.
16 §
Kreditgivning och investering i vissa fall
Betydande och principiellt viktiga beslut som gäller kredit till ett 
försäkringsbolag inom samma koncern eller samma konglomerat enligt lagen 
om tillsyn över finans- och försäkringskonglomerat som kreditinstitutet eller 
som gäller investeringar i ett sådant försäkringsbolag skall fattas av 
kreditinstitutets styrelse.
Ett kreditinstitut får inte bevilja kredit till ett koncernföretag som inte hör till 
dess konsolideringsgrupp för förvärv av ett sådant företags aktier, andelar, 
kapitallån eller debenturer som hör till konsolideringsgruppen.
Vad som i denna paragraf bestäms om kreditgivning tillämpas på 
motsvarande sätt på borgen eller annan säkerhet som ställs för betalningen 
av en kredit som någon annan beviljat.
17 a §
Kreditinstituts och holdingsammanslut-ningars ledning
Ett kreditinstituts styrelse och verkställande direktör skall leda kreditinstitutet 
med yrkesskicklighet samt enligt sunda och försiktiga affärsprinciper. 
Styrelsemedlemmarna och verkställande direktören skall dessutom vara väl 
ansedda och de skall ha sådan allmän kännedom om 
kreditinstitutsverksamhet som kan anses vara behövlig med beaktande av 
arten och omfattningen av kreditinstitutets verksamhet.
Vad som bestäms i 1 mom. tillämpas på motsvarande sätt på 
holdingsammanslutningar. En holdingsammanslutning skall omedelbart 
meddela ändringar i fråga om sin i 1 mom. avsedda förvaltningspersonal till 
Finansinspektionen.
18 §
Anmälan om förvärv av aktier och andelar
Om någon har för avsikt att direkt eller indirekt förvärva en andel i ett 
kreditinstitut eller en holdingsammanslutning vilken utgör minst 10 procent av 
dess aktie eller andelskapital eller vilken medför minst 10 procent av 
röstetalet för aktierna eller andelarna, skall Finansinspektionen på förhand 
underrättas om förvärvet. 
Om en andel som nämns i 1 mom. ökas så att den uppgår till minst 20, 33 
eller 50 procent av aktie eller andelskapitalet eller medför ett minst lika stort 
röstetal eller om kreditinstitutet eller holdingsammanslutningen blir ett 
dotterföretag, skall Finansinspektionen också underrättas om förvärvet på 
förhand.
— — — — — — — — — — — — — — 
Kreditinstitutet och holdingsammanslutningen skall minst en gång om året 
underrätta Finansinspektionen om de i 1 och 2 mom. angivna andelarnas 
ägare och hur stort innehavet är samt omedelbart anmäla sådana 
förändringar i innehavet av andelar som kommit till dess kännedom.
— — — — — — — — — — — — — — 
Anmälan enligt denna paragraf behöver inte göras, om innehavet i 
kreditinstitutet eller holdingsammanslutningen förvärvas indirekt genom 
förvärv av aktier i ett konglomerats holdingsammanslutning enligt lagen om 
tillsyn över finans- och försäkringskonglomerat och anmälan om förvärvet 
av en sådan holdingsammanslutning har gjorts till Försäkringsinspektionen.
19 §
Myndigheternas rätt att motsätta sig förvärv
Finansinspektionen kan inom tre månader från att ha mottagit en anmälan 
enligt 18 § förbjuda förvärvet av en andel, om det med hänsyn till erhållen 
utredning om ägarnas tillförlitlighet och lämplighet eller annars är sannolikt 
att innehavet av andelen skulle äventyra kreditinstitutets eller dess 
konsolideringsgrupps affärsverksamhet enligt försiktiga och sunda 
affärsprinciper.
Om förvärv av en andel inte anmäls eller om andelen har förvärvats trots 
Finansinspektionens förbud eller om Finansinspektionen efter förvärvet av 
andelen upptäcker att innehavet av andelen äventyrar kreditinstitutets eller 
dess konsolideringsgrupps verksamhet enligt försiktiga och sunda 
affärsprinciper, kan Finansinspektionen förbjuda införande av aktie eller 
andelsförvärvet i aktieboken och aktieägarförteckningen eller 
medlemsförteckningen.
Om ett förvärv leder till att ett kreditinstitut blir dotterföretag till ett 
kreditinstitut, värdepappersföretag eller försäkringsbolag med 
verksamhetstillstånd i en annan stat som hör till Europeiska ekonomiska 
samarbetsområdet eller dotterföretag till ett sådant kreditinstituts, 
värdepappersföretags eller försäkringsbolags moderföretag, skall 
Finansinspektionen inhämta den statens motsvarande tillsynsmyndighets 
utlåtande om förvärvet. På samma sätt skall förfaras om 
bestämmanderätten i kreditinstitutet övergår till samma fysiska eller juridiska 
personer som i det kreditinstitut, värdepappersföretag eller försäkringsbolag 
som avses ovan.
19 a §
Förvärv av bestämmande inflytande i ett företag utanför Europeiska 
ekonomiska samarbetsområdet
Ett kreditinstitut eller ett företag inom dess konsolideringsgrupp får inte 
förvärva i 1 kap. 5 och 6 § bokföringslagen avsett bestämmande inflytande i 
ett kreditinstitut, värdepappersföretag eller försäkringsbolag med hemort i en 
stat som inte hör till Europeiska ekonomiska samarbetsområdet, om inte 
kreditinstitutet eller företaget inom dess konsolideringsgrupp har anmält detta 
till Finansinspektionen på förhand eller om Finansinspektionen efter att ha 
fått anmälan har förbjudit förvärvet inom den tid som anges i 2 mom.
Finansinspektionen kan inom tre månader från att ha mottagit en anmälan 
enligt 1 mom. förbjuda ett förvärv som avses i 1 mom., om de lagar, 
förordningar eller administrativa bestämmelser som skall tillämpas på det 
företag som är föremål för förvärvet väsentligt försvårar en effektiv tillsyn 
över kreditinstitutet eller dess konsolideringsgrupp.
Anmälan enligt denna paragraf behöver inte göras, om ett företag som avses 
i 1 mom. hör till ett konglomerat enligt lagen om tillsyn över finans- och 
försäkringskonglomerat och motsvarande anmälan har gjorts till 
Försäkringsinspektionen.

3 kap.
Kreditinstitutets verksamhet
21 §
Förhållandet mellan ett kvalificerat innehav och kapitalbasen
— — — — — — — — — — — — — — 
Ett företag som hör till kreditinstitutets konsolideringsgrupp får ensamt eller 
tillsammans med andra till konsolideringsgruppen hörande företag, i sådana i 
1 mom. avsedda företags aktier, andelar eller kapitallån i vilka de till 
konsolideringsgruppen hörande företagen tillsammans har ett kvalificerat 
innehav, investera högst ett i 1 och 2 mom. angivet belopp av kreditinstitutets 
konsoliderade kapitalbas.
— — — — — — — — — — — — — — 

22 §
Begränsning som gäller innehav av fastigheter samt aktier och andelar 
i fastighetssammanslutningar
— — — — — — — — — — — — — — 
Kreditinstitutets i 1 mom. angivna konsoliderade balansräkning skall 
upprättas genom sammanställning av de företags balansräkningar som hör 
till konsolideringsgruppen, enligt vad som i bokföringslagen och i 39 § 
bestäms om koncernbokslut.
— — — — — — — — — — — — — — 

39 §
Koncernbokslut
— — — — — — — — — — — — — — 
Om ett försäkringsbolag hör till ett kreditinstituts eller en 
holdingsammanslutnings koncern, får koncernbokslutet utan hinder av detta 
kapitel upprättas på det sätt som bestäms i 3 kap. lagen om tillsyn över 
finans- och försäkringskonglomerat, om det är nödvändigt för att ge en 
rättvisande och tillräcklig bild av resultatet av koncernens verksamhet och 
av dess ekonomiska ställning.
42 §
Tillämpning av bestämmelserna om revision och revisorer
— — — — — — — — — — — — — — 
Vad som i denna paragraf bestäms om kreditinstituts revision och revisorer 
tillämpas på motsvarande sätt på holdingsammanslutningars revision och 
revisorer.
43 §
Revisorernas behörighet
Till revisor för ett kreditinstitut och en holdingsammanslutning får väljas 
endast en sådan godkänd revisor som avses i 2 § 2 punkten revisionslagen. 
Minst en revisor skall uppfylla kraven i 4 § revisionslagen eller 
vara en sådan revisionssammanslutning som avses i 5 § revisionslagen.
68 §
Generalklausul om riskkontroll
— — — — — — — — — — — — — — 
Finansinspektionen utfärdar närmare föreskrifter om hur riskkontrollen och 
den interna kontrollen skall ordnas samt om kraven på en tillförlitlig 
förvaltning.
71 a §
Anmälan om interna affärstransaktioner
En konsolideringsgrupps moderföretag skall till Finansinspektionen anmäla 
sådana affärstransaktioner för ett företag inom konsolideringsgruppen där 
motparten är
1) ett företag som inte hör till konsolideringsgruppen men som hör till samma 
koncern som kreditinstitutet eller som är ett i bokföringslagen avsett 
ägarintresseföretag för kreditinstitutet eller för ett företag som hör till 
samma koncern som kreditinstitutet,
2) en sådan i lagen om pensionsstiftelser (1774/1995) avsedd 
pensionsstiftelse som grundats av ett arbetsgivarföretag som hör till 
konsolideringsgruppen och vars verksamhetskrets omfattar personer som är 
anställda hos arbetsgivarföretaget, eller
3) en i lagen om försäkringskassor (1164/1992) avsedd pensionskassa vars 
verksamhetskrets kan omfatta personer som är anställda hos ett 
arbetsgivarföretag som hör till konsolideringsgruppen.
Den anmälan som avses i 1 mom. skall göras åtminstone en gång i kvartalet 
beträffande sådana affärstransaktioner vilkas värde eller, om flera 
affärstransaktioner av samma typ har gjorts under den tidsperiod som avses 
i detta moment, deras sammanlagda värde överstiger en miljon euro, om inte 
Finansinspektionen godkänner en högre gräns.
Finansinspektionen meddelar närmare bestämmelser om anmälan av 
affärstransaktioner som avses i denna paragraf.
9 kap.
Kreditinstitutets soliditet
75 §
Avdragsposter
— — — — — — — — — — — — — — 
I stället för avdrag enligt 2 mom. 3 punkten från det sammanlagda beloppet 
av den primära och supplementära kapitalbasen kan från minimibeloppet av 
en försäkringsanstalts verksamhetskapital beräknat i enlighet med lagen om 
försäkringsbolag eller motsvarande utländska lag avdras en andel som 
motsvarar kreditinstitutets innehav i försäkringsanstalten.
Vid beräkningen av de avdrag som avses i 2 mom. 1—3 punkterna skall 
med aktier, andelar och kapitallån jämställas sådana fordringar på företaget 
vilka är efterställda gäldenärens övriga skulder. Vid beräkningen av avdrag 
enligt 2 mom. 1 punkten anses kreditinstitutets innehav omfatta också av 
sådana finansiella institut och tjänsteföretag som avses i 21 § 5 mom. ägda 
aktier, andelar, kapitallån och därmed jämförbara fordringar, räknade enligt 
det sätt som avses i det nämnda momentet. Vid beräkningen av avdrag 
enligt 2 mom. 1 och 3 punkten och 3 mom. anses kreditinstitutets innehav 
omfatta också aktier, andelar, kapitallån och därmed jämförbara fordringar 
som avses i denna paragraf och som ägs av en 
försäkringsholdingsammanslutning och ett finans- och 
försäkringskonglomerats holdingsammanslutning som är kreditinstitutets 
dotter- eller intresseföretag, i samma proportion som kreditinstitutet äger en 
sådan holdingsammanslutnings aktier eller andelar. Vid beräkningen av 
sådana avdrag som avses ovan i detta moment beaktas inte investeringar i 
företag inom samma konsolideringsgrupp som kreditinstitutet.
Med Finansinspektionens tillstånd får ett avdrag enligt 2 eller 3 mom. lämnas 
ogjort då en investering som avses i 2 eller 3 mom. är nödvändig i samband 
med saneringen av ett annat kreditinstituts eller finansiellt instituts eller en 
försäkringsanstalts affärsverksamhet eller då det finansiella institutets 
huvudsakliga verksamhet går ut på att äga aktier eller andelar i andra 
företag än kreditinstitut eller finansiella institut och det finansiella institutet 
inte hör till något annat kreditinstituts eller värdepappersföretags 
konsolideringsgrupp.
— — — — — — — — — — — — — —
76 §
Riskgruppering av tillgångarna
Ett kreditinstituts tillgångar skall vid beräkningen av det i 72 § avsedda 
relationstalet grupperas som följer:
I gruppen
— — — — — — — — — — — — — — 
8) sådana i 75 § 1—4 mom. avsedda poster som har avdragits från 
kreditinstitutets kapitalbas.
94 §
Tystnadsplikt
Den som i egenskap av medlem eller suppleant i ett organ inom ett 
kreditinstitut eller inom ett till samma konsolideringsgrupp som detta hörande 
företag, inom en kreditinstitutssammanslutning eller inom kreditinstitutets 
ombud eller inom något annat företag som agerar för kreditinstitutets räkning 
eller i egenskap av anställd hos dessa eller vid utförande av någon uppgift på 
uppdrag av dem har fått kännedom om den ekonomiska situationen hos 
någon av kreditinstitutets kunder eller hos kunder till företag som tillhör 
samma konsolideringsgrupp eller samma konglomerat enligt lagen om tillsyn 
över finans- och försäkringskonglomerat som kreditinstitutet eller hos någon 
annan person med anknytning till kreditinstitutets verksamhet eller om 
någons personliga förhållanden eller om en affärs- eller yrkeshemlighet, är 
skyldig att hemlighålla saken, om inte den till vars förmån tystnadsplikten har 
bestämts ger sitt samtycke till att saken röjs. Uppgifter som skall hållas 
hemliga får inte heller lämnas till bolagsstämma, principalmöte, 
andelslagsstämma eller fullmäktige eller till en hypoteksförenings stämma 
eller till aktieinnehavare eller medlemmar som deltar i stämman eller mötet.
— — — — — — — — — — — — — — 
Ett kreditinstitut och ett företag som hör till kreditinstitutets 
konsolideringsgrupp har rätt att lämna upplysningar som avses i 1 mom. till 
en sammanslutning som hör till samma koncern, samma konsolideringsgrupp 
eller samma i lagen om tillsyn över finans- och försäkringskonglomerat 
avsedda konglomerat för kundbetjäning och annan skötsel av 
kundförhållanden, marknadsföring samt koncernens, konsolideringsgruppens 
eller kong-lomerats riskkontroll. Vad som i detta moment bestäms om 
utlämnande av uppgifter gäller inte utlämnande av känsliga uppgifter enligt 
11 § personuppgiftslagen och inte sådana uppgifter som baserar sig på 
registreringen av betalningsuppgifter mellan en kund och ett företag som inte 
hör till konglomeratet.
Utöver vad som bestäms i 3 mom. kan ett kreditinstitut och ett företag som 
hör till kreditinstitutets konsolideringsgrupp lämna ut uppgifter i sitt 
kundregister som är nödvändiga för marknadsföring samt kundbetjäning och 
annan skötsel av kundförhållanden till en sammanslutning som hör till samma 
ekonomiska sammanslutning som kreditinstitutet, om den som tar emot 
uppgifterna berörs av tystnadsplikt enligt denna lag eller motsvarande 
tystnadsplikt. Vad som i detta moment bestäms om utlämnande av uppgifter 
gäller inte utlämnande av känsliga uppgifter enligt 11 § personuppgiftslagen.
Kreditinstitutet har utan hinder av vad bestäms ovan i denna paragraf rätt att 
lämna sådana upplysningar till en i 1 mom. avsedd 
kreditinstitutssammanslutning, vars medlem kreditinstitutet är, som är 
behövliga för sammanslutningens verksamhet. Vad som stadgas i 1 mom. 
och detta moment, tillämpas på motsvarande sätt på andelsbankernas och 
sparbankernas centrala finansiella institut.
— — — — — — — — — — — — — — 
100 a §
Brott mot bestämmelserna om förvärv av kreditinstituts aktier eller 
andelar
Den som uppsåtligen i strid med förbudet i 19 § 1 mom. eller utan 
Finansinspektionens samtycke enligt 19 a § förvärvar aktier eller andelar 
skall för brott mot bestämmelserna om förvärv av kreditinstituts aktier 
eller andelar dömas till böter, om inte gärningen är ringa eller strängare 
straff föreskrivs någon annanstans i lag.
———
Denna lag träder i kraft den                         .
—————

3.
Lag 
om ändring av lagen om finansinspektionen
I enlighet med riksdagens beslut
ändras i lagen den 11 juni 1993 om finansinspektionen 503/1993 11 § 4 
mom. 1 punkten och 19 § 1 och 2 mom., av dessa lagrum 11 § 4 mom. 
sådant det lyder i lag 388/2000, 19 § 1 mom. sådant det lyder i lag 639/1999 
och 19 § 2 mom. sådant det lyder i lag 798/2000, samt
fogas till 2 § en ny 22 punkt och ett nytt 2 mom., till 11 § ett nytt 7 mom., till 
lagen en ny 11 b § och till 19 § ett nytt 3 mom., av dessa lagrum 2 § sådan 
den lyder delvis ändrad i lag 572/1996, 1077/1996, 349/1997, 521/1998, 
50/1999 och 972/1999 och 11 § sådan den lyder delvis ändrad i lag 
1349/1997, 388/2000 och 798/2000, som följer:

2 §
Tillsynsobjekt

Med tillsynsobjekt avses i denna lag
— — — — — — — — — — — — — — 
22) ett konglomerats holdingsammanslutning enligt lagen om tillsyn över 
finans- och försäkringskonglomerat, om Finansinspektionen är i nämnda lag 
avsedd koordinerande tillsynsmyndighet för konglomeratet.
Denna lag skall tillämpas också på tillsynsobjekt i likvidation.
11 §
Granskningsrätt och rätt att få uppgifter
— — — — — — — — — — — — — — 
Vad som ovan i 1—3 mom. bestäms om tillsynsobjekt skall tillämpas också 
på
1) företag som i förhållande till tillsynsobjektet är ett sådant moderföretag, 
dotterföretag eller intresseföretag som avses i bokföringslagen (1336/1997) 
eller dotterföretag till tillsynsobjektets moderföretag,
— — — — — — — — — — — — — — 
Finansinspektionen kan vid granskningen anlita utomstående revisorer eller 
andra sakkunniga.
11 b §
Granskningsrätt och rätt att få uppgifter beträffande ett finskt företag 
inom en utländsk konsolideringsgrupp
Utöver vad som bestäms i 11 § har Finansinspektionen rätt att utföra 
granskning i ett sådant företag i Finland som hör till ett sådant utländskt 
kreditinstituts eller värdepappersföretags konsolideringsgrupp vars hemstat 
hör till Europeiska ekonomiska samarbetsområdet och i dotterföretag i 
Finland till ett sådant företags moderföretag, om den myndighet som 
övervakar den finansiella verksamheten i berörda stat inom Europeiska 
ekonomiska samarbetsområdet har befogenheter att granska ett sådant 
företag och myndigheten begär granskning för utövande av gruppbaserad 
tillsyn.
Om en myndighet som övervakar den finansiella verksamheten i en annan 
stat som hör till Europeiska ekonomiska samarbetsområdet har behov av att 
i Finland granska uppgifter som är väsentliga för den gruppbaserade tillsynen 
och som gäller ett företag enligt 1 mom., skall den av Finansinspektionen 
begära att granskningen utförs. Finansinspektionen skall uppfylla begäran 
genom att antingen utföra granskningen själv eller låta den myndighet som 
framställt begäran delta i granskningen.
19 §
Rätt att lämna uppgifter
Utan hinder av bestämmelserna om sekretess i lagen om offentlighet i 
myndigheternas verksamhet (621/1999) har Finansinspektionen rätt att 
lämna ut uppgifter om en enskilds eller en sammanslutnings ekonomiska 
ställning eller affärs eller yrkeshemlighet eller om en enskilds personliga 
förhållanden till Försäkringsinspektionen eller en annan myndighet som 
övervakar finansmarknaden eller svarar för dess funktion eller till en sådan 
sammanslutning som i det egna landet med stöd av lag sköter uppgifter som 
motsvarar dem som Finansinspektionen har, samt till Statens säkerhetsfond 
för utförande av deras uppgifter samt till förundersöknings och 
åklagarmyndigheterna för utredning av brott. Dessutom har 
Finansinspektionen rätt att till myndigheter som svarar för tillsynen över 
organ som har befattning med ett tillsynsobjekts likvidations eller 
konkursförfarande lämna ut uppgifter som har anknytning till tillsynsobjektets 
likvidations eller konkursförfarande och att till myndigheter som svarar för 
tillsynen över tillsynsobjektets revisor lämna ut uppgifter som har anknytning 
till tillsynen över tillsynsobjektets revisor.
Visar det sig att en och samma gäldenär har lämnat betydande förbindelser 
till eller har betydande förpliktelser mot olika tillsynsobjekt, eller finns det 
skäl att misstänka att en kunds verksamhet orsakar tillsynsobjekten skada, 
har Finansinspektionen rätt att underrätta dem om detta. Dessutom har 
Finansinspektionen rätt att lämna uppgifter om ett tillsynsobjekt till en sådan 
clearingorganisation som avses i värdepappersmarknadslagen och till ett 
sådant optionsföretag som avses i lagen om handel med standardiserade 
optioner och terminer, om uppgifterna behövs för att trygga tillförlitligheten i 
clearingorganisationens verksamhet eller avvecklingen av optionsföretagets 
optionstransaktioner.
Finansinspektionen får inte lämna sekretessbelagda uppgifter som erhållits 
från tillsynsmyndigheter i andra stater inom Europeiska ekonomiska 
samarbetsområdet eller vid granskning i en annan stat som tillhör Europeiska 
ekonomiska samarbetsområdet vidare, om inte den tillsynsmyndighet som 
lämnat uppgiften eller den behöriga tillsynsmyndigheten i det land där 
granskningen har utförts har gett sitt uttryckliga samtycke. Dessa uppgifter 
får användas endast för skötseln av uppgifter enligt denna lag eller för de 
ändamål som samtycket gäller.
———
Denna lag träder i kraft den                         .
—————


4.
Lag 
om ändring av lagen om placeringsfonder
I enlighet med riksdagens beslut
fogas till lagen den 29 januari 1999 om placeringsfonder 48/1999 en ny 133 
a § som följer:

133 a §
Utan hinder av vad som bestäms i 133 § har fondbolag rätt att lämna 
upplysningar som avses i 133 § till en sammanslutning som hör till samma 
koncern, samma konsolideringsgrupp eller samma i lagen om tillsyn över 
finans- och försäkringskonglomerat ( / ) avsedda finans- och 
försäkringskonglomerat för kundbetjäning och annan skötsel av 
kundförhållanden, marknadsföring samt koncernens, konsolideringsgruppens 
eller finans- och försäkringskonglomeratets riskkontroll. Vad som bestäms i 
detta moment gäller inte utlämnande av känsliga uppgifter enligt 11 § 
personuppgiftslagen.
Utöver vad som bestäms i 1 mom. kan ett fondbolag lämna ut uppgifter i sitt 
kundregister som är nödvändiga för marknadsföring samt kundbetjäning och 
annan skötsel av kundförhållanden till ett företag som hör till samma 
ekonomiska sammanslutning som fondbolaget, om den som tar emot 
uppgifterna berörs av tystnadsplikt enligt denna lag eller motsvarande 
tystnadsplikt. Vad som bestäms i detta moment gäller inte utlämnande av 
känsliga uppgifter enligt 11 § personuppgiftslagen.
———
Denna lag träder i kraft den                         .
—————





5.
Lag
om ändring av lagen om värdepappersföretag
I enlighet med riksdagens beslut
ändras i lagen den 26 juli 1996 om värdepappersföretag 579/1996 9 § 3 
mom., 10 § 1 mom., rubriken för 14 § och 14 § 1, 2 och 4 mom., 15 §, 29 § 
2 mom., rubriken för 31 § och 31 § 4 mom. och 48 § 1 och 3 mom.,
av dessa lagrum 10 § 1 mom. sådant det lyder i lag 950/1996 samt 29 § 2 
mom. och 31 § 4 mom. sådana de lyder i lag 1347/1997, samt
fogas till 6 § nya 5 och 6 mom., varvid nuvarande 5 och 6 mom. blir 7 och 8 
mom., till lagen nya 12 a och 12 b §, till 14 § ett nytt 4 mom., varvid 
nuvarande 4 mom. i sin ändrade form blir 5 mom. och nuvarande 5 mom. 
blir 6 mom., och ett nytt 7 mom., till lagen en ny 15 b §, till 48 § ett nytt 4 
mom., varvid nuvarande 4 och 5 mom. blir 5 och 6 mom., samt till lagen en 
ny 56 c §,
av dessa lagrum 6 § sådan den lyder i nämnda lag 1347/1997, 14 § sådan 
den lyder delvis ändrad i lag 106/1999 och 48 § sådan den lyder delvis 
ändrad i lag 583/1997 och 518/1998, som följer:


6 §
Konsolideringsgrupp
— — — — — — — — — — — — — — 
Utöver vad som bestäms ovan betraktas vid tillämpningen av 29 och 31 § i 
denna lag som en konsolideringsgrupps moderföretag och ett finansiellt 
institut, om inte Finansinspektionen beslutar något annat i ett enskilt fall, ett 
konglomerats holdingsammanslutning en-ligt lagen om tillsyn över finans- 
och försäkringskonglomerat ( / ) när företagen i finansbranschen  står för en 
andel i konglomeratet som beräknad i enlighet med 6 § 2 mom. i nämnda lag 
är större än den andel som före tagen i försäkringsbranschen står för och 
som en konsolideringsgrupps dotterföretag fondbolag och förvaringsinstitut 
enligt lagen om placeringsfonder (48/1999) där konsolideringsgruppens 
moderföretag har bestämmande inflytande enligt 1 mom. 1 punkten.
Efter att ha fått kännedom om att en holdingsammanslutning hör till en 
konsolideringsgrupp skall Finansinspektionen fatta beslut härom och utan 
dröjsmål meddela det till konsolideringsgruppens moderföretag.
— — — — — — — — — — — — — — 
9 §
Verksamhetstillstånd
— — — — — — — — — — — — — — 
I ansökan skall vidare lämnas uppgifter om aktieägarnas, med dessa enligt 2 
kap. 9 § värdepappersmarknadslagen jämförbara personers samt minst två 
inom förvaltningen verksamma personers tillförlitlighet, vandel, erfarenhet 
och övriga lämplighet, på så sätt att det med stöd av den erhållna 
utredningen och den tilltänkta omfattningen av sökandens affärsverksamhet 
kan säkerställas att värdepappersföretaget kommer att skötas med 
yrkesskicklighet samt enligt sunda och försiktiga affärsprinciper.
— — — — — — — — — — — — — — 
10 §
Beviljande av verksamhetstillstånd
Verksamhetstillstånd skall beviljas finländska aktiebolag som har sitt 
huvudkontor i Finland, tillförlitlig förvaltning och tillräckliga ekonomiska 
verksamhetsförutsättningar samt uppfyller de övriga krav som ställs i denna 
lag, om det inte utgående från den utredning som mottagits kan anses 
sannolikt att en effektiv tillsyn över värdepappersföretaget hindras av en 
betydande bindning mellan värdepappersföretaget och någon annan juridisk 
eller fysisk person eller av lagar, förordningar eller administrativa 
bestämmelser i en stat som inte tillhör Europeiska ekonomiska 
samarbetsområdet vilka tillämpas på en fysisk eller juridisk person som har 
en sådan bindning.
— — — — — — — — — — — — — — 
12 a §
Skild ledning för värdepappersföretag och försäkringsbolag
Verkställande direktören i ett värdepappersföretag och dennes suppleant får 
inte vara verkställande direktör i ett försäkringsbolag inom samma koncern 
eller samma konglomerat enligt lagen om tillsyn över finans- och 
försäkringskonglomerat som värdepappersföretaget eller suppleant för en 
sådan direktör.
Majoriteten av medlemmarna och suppleanterna i ett värdepappersföretags 
styrelse skall vara personer som inte är medlemmar eller suppleanter i ett 
sådant försäkringsbolags styrelse som avses i 1 mom. och inte heller 
verkställande direktör eller verkställande direktörens suppleant i ett sådant 
försäkringsbolag, om inte Finansinspektionen beviljar undantag från detta.
12 b §
Värdepappersföretags och holdingsamman-slutningars ledning
Ett värdepappersföretags styrelse och verkställande direktör skall leda 
värdepappersföretaget med yrkesskicklighet samt enligt sunda och försiktiga 
affärsprinciper. Styrelsemedlemmarna och verkställande direktören skall 
dessutom vara väl ansedda och de skall ha sådan allmän kännedom om 
värdepappersverksamhet som kan anses vara behövlig med beaktande av 
arten och omfattningen av värdepappersföretagets verksamhet. Ett 
värdepappersföretag skall omedelbart meddela ändringar i fråga om sin i 
detta moment avsedda förvaltningspersonal till Finansinspektionen.
Vad som bestäms i 1 mom. tillämpas på motsvarande sätt på 
holdingsammanslut-ningar.
14 §
Anmälan om förvärv av aktier och andelar
Om någon har för avsikt att direkt eller indirekt förvärva en andel i ett 
värdepappersföretag eller en holdingsammanslutning vilken utgör minst 5 
procent av dess aktie eller andelskapital eller vilken medför minst 5 procent 
av röstetalet för aktierna eller andelarna, skall Finansinspektionen på förhand 
underrättas om förvärvet.
Om en andel som avses i 1 mom. ökas så att den uppgår till minst 20, 33 
eller 50 procent av aktie eller andelskapitalet eller medför åtminstone lika 
stor rösträtt eller så att värdepappersföretaget eller holdingsamman-
slutningen blir ett dotterföretag, skall Finansinspektionen också underrättas 
om förvärvet.
— — — — — — — — — — — — — — 
En anmälan enligt 1 och 2 mom. skall också göras när innehavet sjunker 
under de andelar som anges i 1 och 2 mom.
Värdepappersföretaget och holdingsammanslutningen skall minst en gång 
om året underrätta Finansinspektionen om de i 1 och 2 mom. angivna 
andelarnas ägare och hur stort innehavet är samt omedelbart anmäla sådana 
förändringar i innehavet av andelar som kommit till dess kännedom.
— — — — — — — — — — — — — — 
Anmälan enligt denna paragraf behöver inte göras, om innehavet i 
värdepappersföretaget eller holdingsammanslutningen förvärvas indirekt 
genom förvärv av aktier eller andelar i ett konglomerats 
holdingsammanslutning enligt lagen om tillsyn över finans- och 
försäkringskonglomerat och anmälan om förvärvet av en sådan 
holdingsammanslutning har gjorts till Försäkringsinspektionen.
15 §
Myndigheternas rätt att motsätta sig förvärv
Finansinspektionen kan om tre månader från att ha mottagit en underrättelse 
enligt 14 § förbjuda förvärvet av en andel, om det med hänsyn till erhållen 
utredning om ägarnas tillförlitlighet och lämplighet eller annars är sannolikt 
att innehavet av andelen skulle äventyra värdepappersföretagets eller dess 
konsolideringsgrupps affärsverksamhet enligt försiktiga och sunda 
affärsprinciper.
Om förvärv av en andel inte anmäls eller om andelen har förvärvats trots 
Finansinspektionens förbud eller om Finansinspektionen efter förvärvet av 
andelen upptäcker att innehavet äventyrar värdepappersföretagets eller dess 
konsolideringsgrupps verksamhet enligt försiktiga och sunda affärsprinciper, 
kan Finansinspektionen förbjuda införande av aktie eller andelsförvärvet i 
aktieboken och aktieägarförteckningen eller medlemsförteckningen.
Om ett förvärv leder till att ett värdepappersföretag blir dotterföretag till ett 
kreditinstitut, värdepappersföretag eller försäkringsbolag med 
verksamhetstillstånd i en annan stat som hör till Europeiska ekonomiska 
samarbetsområdet eller dotterföretag till ett sådant kreditinstituts, 
värdepappersföretags eller försäkringsbolags moderföretag, skall 
Finansinspektionen inhämta den statens motsvarande tillsynsmyndighets 
utlåtande om förvärvet. På samma sätt skall förfaras om 
bestämmanderätten i värdepappersföretaget övergår till samma fysiska eller 
juridiska personer som i det kreditinstitut, värdepappersföretag eller 
försäkringsbolag som avses ovan.
15 b §
Förvärv av bestämmande inflytande i ett företag utanför Europeiska 
ekonomiska samarbetsområdet
Ett värdepappersföretag eller ett företag inom dess konsolideringsgrupp, får 
inte förvärva i 1 kap. 5 och 6 § bokföringslagen avsett bestämmande 
inflytande i ett kreditinstitut, värdepappersföretag eller försäkringsbolag med 
hemort i en stat som inte hör till Europeiska ekonomiska samarbetsområdet, 
om inte värdepappersföretaget eller företaget inom dess konsolideringsgrupp 
har anmält detta till Finansinspektionen på förhand eller om 
Finansinspektionen efter att ha fått anmälan har förbjudit förvärvet inom den 
tid som anges i 2 mom.
Finansinspektionen kan om tre månader från att ha mottagit en anmälan 
enligt 1 mom. förbjuda ett förvärv som avses i 1 mom., om de lagar, 
förordningar eller administrativa bestämmelser som skall tillämpas på det 
företag som är föremål för förvärvet väsentligt försvårar en effektiv tillsyn 
över värdepappersföretaget eller dess konsolideringsgrupp.
Anmälan enligt denna paragraf behöver inte göras, om ett företag som avses 
i 1 mom. hör till ett konglomerat enligt lagen om tillsyn över finans- och 
försäkringskonglomerat och motsvarande anmälan har gjorts till 
Försäkringsinspektionen.
29 §
Generalklausul om riskkontroll
— — — — — — — — — — — — — — 
Finansinspektionen utfärdar närmare föreskrifter om hur riskkontrollen och 
den interna kontrollen skall ordnas samt om kraven på en tillförlitlig 
förvaltning.
31 §
Minsta kapitalbas och anmälan om interna affärstransaktioner
— — — — — — — — — — — — — — 
På värdepappersföretags stora kundrisker och konsoliderade stora 
kundrisker samt på interna affärstransaktioner med koncern och 
ägarintresseföretag som inte hör till värdepappersföretagets 
konsolideringsgrupp tillämpas vad som bestäms i 69—71 och 71 a § 
kreditinstitutslagen.
— — — — — — — — — — — — — — 

48 §
Tystnadsplikt
Den som i egenskap av medlem eller suppleant i ett organ inom ett 
värdepappersföretag eller inom ett till samma konsolideringsgrupp som detta 
hörande företag, inom en sammanslutning av värdepappersföretag eller inom 
värdepappersföretagets ombud eller inom något annat företag som agerar 
för värdepappersföretagets räkning eller i egenskap av anställd hos dessa 
eller vid utförande av någon uppgift på uppdrag av dem har fått kännedom 
om den ekonomiska situationen hos någon av värdepappersföretagets 
kunder eller hos kunder till företag som tillhör samma konsolideringsgrupp 
eller samma konglomerat enligt lagen om tillsyn över finans- och 
försäkringskonglomerat som värdepappersföretaget eller hos någon annan 
person med anknytning till värdepappersföretagets verksamhet eller om 
någons personliga förhållanden eller om en affärs eller yrkeshemlighet, är 
skyldig att hemlighålla saken, om inte den till vars förmån tystnadsplikten har 
bestämts ger sitt samtycke till att saken röjs. Uppgifter som skall hållas 
hemliga får inte heller lämnas till värdepappersföretagets bolagsstämma eller 
till aktieägare som deltar i stämman.
— — — — — — — — — — — — — — 
Ett värdepappersföretag och ett företag som hör till värdepappersföretagets 
konsolideringsgrupp har rätt att lämna upplysningar som avses i 1 mom. till 
en sammanslutning som hör till samma koncern, samma konsolideringsgrupp 
samt samma i lagen om tillsyn över finans- och försäkringskonglomerat 
avsedda finans- och försäkringskonglomerat för kundbetjäning och annan 
skötsel av kundförhållanden, marknadsföring samt koncernens, 
konsolideringsgruppens eller finans- och försäkringskonglomeratets 
riskkontroll. Vad som i detta moment bestäms om utlämnande av uppgifter 
gäller inte utlämnandet av känsliga uppgifter enligt 11 § personuppgiftslagen.
Utöver vad som bestäms i 3 mom. kan ett värdepappersföretag och ett 
företag som hör till värdepappersföretagets konsolideringsgrupp lämna ut 
uppgifter i sitt kundregister som är nödvändiga för marknadsföring samt 
kundbetjäning och annan skötsel av kundförhållanden till ett sådant företag 
som hör till samma ekonomiska sammanslutning som värdepappersföretaget, 
om den som tar emot uppgifterna berörs av tystnadsplikt enligt denna lag 
eller motsvarande tystnadsplikt. Vad som bestäms i detta moment gäller inte 
utlämnande av känsliga uppgifter enligt 11 § personuppgiftslagen.
— — — — — — — — — — — — — — 
56 c §
Brott mot bestämmelserna om förvärv av värdepappersföretags aktier
Den som uppsåtligen i strid med förbudet i 15 § 1 mom. eller utan 
Finansinspektionens samtycke enligt 15 b §  förvärvar aktier eller andelar 
skall för brott mot bestämmelserna om förvärv av värdepappersföretags 
aktier dömas till böter, om inte gärningen är ringa eller strängare straff 
föreskrivs någon annanstans i lag.
———
Denna lag träder i kraft den                         .
—————



6.
Lag 
om ändring av lagen om försäkringsbolag
I enlighet med riksdagens beslut
ändras i lagen den 28 december 1979 om försäkringsbolag 1062/1979 1 
kap. 5 a och 5 b §, 2 a kap. 17 §, 7 kap. 3 § 2 mom. och 3 a § 1 mom., 10 
kap. 1 b och 3 c §, 12 kap. 6 §, 14 b kap. 5 § 1 mom. och 6 § 1 mom. samt 
18 kap. 6 § 1 mom. och 6 b § 1 mom. 3, 5 och 6 punkten, 
av dessa lagrum 1 kap. 5 b § samt 14 b kap. 5 och 6 § sådana de lyder i lag 
949/2000, 2 a kap. 17 § sådan den lyder i lag 389/1995, 7 kap. 3 § 2 mom. 
sådant det lyder i lag 752/1993 och 3 a § 1 mom. sådant det lyder i nämnda 
lag 611/1997, 10 kap. 1 b § sådan den lyder i nämnda lag 1204/1998 och 3 c 
§ sådan den lyder i nämnda lag 949/2000, 12 kap. 6 § sådan den lyder i 
nämnda lag 752/1993 samt 1 kap. 5 a §, 18 kap. 6 § 1 mom. och 6 b § 
1 mom. 3, 5 och 6 punkten sådana de lyder i lag 989/1999,
fogas till 3 kap. 3 § ett nytt 6 mom. och till 4 § ett nytt 3 mom. samt till 
kapitlet en ny 8 § i stället för den 8 § som upphävts genom lag 355/1997, till 
7 kap. 3 § nya 3 och 4 mom. i stället för de 3 och 4 mom. som upphävts 
genom lag 355/1997, till 10 kap. 11 § ett nytt 5 mom. samt till 18 kap. 6 b § 1 
mom. en ny 10 punkt och till 6 b § ett nytt 2 mom., varvid nuvarande 
2—4 mom. blir 3—5 mom.,
av dessa lagrum 3 kap. 3 § sådan den lyder delvis ändrad i nämnda lagar 
389/1995 och 949/2000 och 4 § sådan den lyder i nämnda lag 389/1995, 10 
kap. 11 § sådan den lyder ändrad i nämnda lagar 1204/1998 och 949/2000 
och 18 kap. 6 b § sådan den lyder i nämnda lag 989/1999, som följer:



1 kap.
Allmänna stadganden
5 a §

I denna lag avses med tjänsteföretag en sammanslutning som för ett 
försäkringsbolag producerar tjänster som hänför sig till bolagets 
huvudsakliga verksamhet. Med tjänsteföretag avses också ett företag som 
huvudsakligen producerar tjänster för ett eller flera försäkringsbolag genom 
att äga, besitta eller förvalta fastigheter.
5 b §

I denna lag avses med försäkringsholdingsammanslutning ett 
moderföretag vars huvudsakliga funktion är att förvärva och inne
ha andelar i dotterföretag som är försäkringsföretag, utländska 
återförsäkringsföretag eller försäkringsföretag i tredje land och av vilka 
minst ett är ett försäkringsbolag enligt denna lag. Som 
försäkringsholdingsammanslutning betraktas dock inte ett konglomerats 
holdingsammanslutning som hör till tillämpningsområdet för lagen om tillsyn 
över finans- och försäkringskonglomerat ( / ). På en sådan 
holdingsammanslutning tillämpas dock, om inte Försäkringsinspektionen i ett 
enskilt fall beslutar något annat, bestämmelserna om 
försäkringsholdingsammanslutningar i 14 b kap. 6, 7 och 9 § i denna lag, om 
företagen i försäkringsbranschen står för en andel i konglomeratet som 
beräknad i enlighet med 6 § 2 mom. i nämnda lag är större än den andel som 
företagen i finansbranschen står för. Med företag som nämns i denna 
paragraf avses moderföretag, dotterföretag, försäkringsföretag, utländskt 
återförsäkringsföretag och försäkringsföretag i tredje land enligt 
definitionerna i 14 b kap. 1 §. Innan ett beslut som avses i detta moment 
fattas skall Försäkringsinspektionen begära utlåtande av Finansinspektionen.
2 a kap.
Bedrivande av direkt försäkring utomlands
17 §
Om ett utländskt försäkringsföretag har blivit dotterföretag till ett 
försäkringsbolag och försäkringsbolaget inte har gjort anmälan om förvärvet 
enligt 7 kap. 8 § i denna lag eller 10 § lagen om tillsyn över finans- och 
försäkringskonglomerat, skall försäkringsbolaget underrätta 
Försäkringsinspektionen om detta inom tre månader.
3 kap.
Delägarskap i försäkringsbolag
3 §
— — — — — — — — — — — — — — 

Anmälan enligt denna paragraf behöver inte göras, om innehavet i 
försäkringsbolaget förvärvas indirekt genom förvärv av aktier i ett 
konglomerats holdingsammanslutning enligt lagen om tillsyn över finans- och 
försäkringskonglomerat  och anmälan om förvärvet av en sådan 
holdingsammanslutning har gjorts till den tillsynsmyndighet som avses i 
nämnda lag. Om förvärvaren förutom det indirekta innehavet enligt denna 
moment dessutom har direkt innehav i samma försäkringsbolag och de 
sammanlagda innehaven då leder till att den lägsta gränsen för anmälan 
överskrids eller till en högre anmälningsgräns, skall anmälan dock göras i 
enlighet med denna paragraph.
4 §
— — — — — — — — — — — — — — 
Om ett förvärv leder till att ett försäkringsbolag blir dotterbolag till ett 
kreditinstitut, värdepappersföretag eller försäkringsbolag med 
verksamhetstillstånd i en annan stat som hör till Europeiska ekonomiska 
samarbetsområdet eller dotterbolag till ett sådant kreditinstituts, 
värdepappersföretags eller försäkringsbolags moderföretag, skall 
Försäkringsinspektionen inhämta den statens motsvarande tillsynsmyndighets 
utlåtande om förvärvet. På samma sätt skall förfaras om 
bestämmanderätten i försäkringsbolaget övergår till samma fysiska eller 
juridiska personer som i det kreditinstitut, värdepappersföretag eller 
försäkringsbolag som avses ovan.
7 kap.
Bolagets ledning
3 §
— — — — — — — — — — — — — — 
Ett försäkringsbolags styrelse och verkställande direktör skall leda 
försäkringsbolaget med yrkesskicklighet samt enligt sunda och försiktiga 
affärsprinciper. Styrelsemedlemmarna och verkställande direktören skall 
dessutom vara väl ansedda och de skall ha sådan allmän kännedom om 
försäkringsverksamhet som kan anses vara behövlig med beaktande av 
arten och omfattningen av försäkringsbolagets verksamhet. Den som är 
omyndig, försatt i konkurs eller meddelats näringsförbud får inte vara 
medlem av styrelsen eller förvaltningsrådet eller verkställande direktör.
Ett försäkringsbolag skall omedelbart meddela ändringar i fråga om sin i 2 
mom. avsedda förvaltningspersonal till Försäkringsinspektionen.
Vad som i 2 och 3 mom. bestäms om försäkringsbolags förvaltningspersonal 
tillämpas på motsvarande sätt på försäkringsholdingsammanslutningar.
3 a §
Verkställande direktören för ett försäkringsbolag och hans suppleant får inte 
vara verkställande direktör för ett kreditinstitut eller värdepappersföretag 
inom samma koncern eller samma konglomerat enligt lagen om tillsyn över 
finans- och försäkringskonglomerat som försäkringsbolaget eller suppleant 
för en sådan direktör.
— — — — — — — — — — — — — — 
8 §
Ett försäkringsbolag eller en försäkringsholdingsammanslutning får inte 
förvärva i 1 kap. 5 och 6 § bokföringslagen avsett bestämmande inflytande i 
ett kreditinstitut, värdepappersföretag eller försäkringsbolag med hemort i en 
stat som inte hör till Europeiska ekonomiska samarbetsområdet, om inte 
försäkringsbolaget eller försäkringsholdingsammanslutningen har anmält 
detta till Försäkringsinspektionen på förhand eller om 
Försäkringsinspektionen efter att ha fått anmälan har förbjudit förvärvet 
inom den tid som anges i 2 mom.
Försäkringsinspektionen kan inom tre månader från att ha mottagit en 
anmälan enligt 1 mom. förbjuda ett förvärv som avses i 1 mom., om de 
lagar, förordningar eller administrativa bestämmelser som skall tillämpas på 
det företag som är föremål för förvärvet väsentligt försvårar en effektiv 
tillsyn över försäkringsbolaget.
Anmälan enligt denna paragraf behöver inte göras, om ett företag som avses 
i 1 mom. hör till ett konglomerat enligt lagen om tillsyn över finans- och 
försäkringskonglomerat och motsvarande anmälan har gjorts till 
Finansinspektionen.
10 kap.
Bokslut, koncernbokslut och täckning av ansvarsskuld
1 b §
Bokslut skall upprättas inom tre månader efter räkenskapsperiodens utgång.
3 c §
Ett försäkringsbolag och en försäkringholdingsammanslutning skall ha 
tillräcklig intern kontroll och tillräckliga riskkontrollsystem med beaktande av 
arten och omfattningen av bolagets verksamhet. Försäkringsinspektionen 
utfärdar närmare föreskrifter om hur den interna kontrollen och 
riskkontrollen skall ordnas samt om kraven på en tillförlitlig förvaltning.
11 §
— — — — — — — — — — — — — — 
Om ett kreditinstitut eller värdepappersföretag hör till ett försäkringsbolags 
eller en försäkringsholdingsammanslutnings koncern, får koncernbokslutet 
utan hinder av detta kapitel upprättas på det sätt som bestäms i 3 kap. lagen 
om tillsyn över finans- och försäkringskonglomerat, om det är nödvändigt för 
att ge en rättvisande och tillräcklig bild av resultatet av koncernens 
verksamhet och av dess ekonomiska ställning.
12 kap.
Vinstutdelning och annan användning av bolagets tillgångar
6 §
Sådana viktiga eller principiella beslut som gäller kredit till bolag som hör till 
samma koncern eller samma konglomerat enligt lagen om tillsyn över finans- 
och försäkringskonglomerat som försäkringsbolaget och investeringar i 
sådana skall fattas av försäkringsbolagets styrelse.
Vad som i 1 mom. bestäms om kreditgivning tillämpas på motsvarande sätt 
på borgen eller annan säkerhet som ställs för betalningen av en kredit som 
någon annan beviljat.
14 b kap.
Extra tillsyn över försäkringsgrupper
5 §
För den extra tillsynen över ett försäkringsbolag enligt 2 § 1 mom. i detta 
kapitel skall bolaget utföra en beräkning av den jämkade solvensen vilken 
skall omfatta försäkringsföretag, försäkringsholdningssammanslutningar, 
försäkringsföretag i tredje land, utländska återförsäkringsföretag samt 
kreditinstitut och finansiella institut enligt kreditinstitutslagen (1607/1993) och 
värdepappersföretag enligt lagen om värdepappersföretag (579/1996) som 
är anknutna till försäkringsbolaget. Vid beräkningen skall dessutom beaktas 
andra företag som ingår i en försäkringsgrupp enligt 2 § 4 mom. på det sätt 
som ministeriet närmare bestämmer genom förordning. Beräkningen skall 
tillställas Försäkringsinspektionen i samband med bokslutsuppgifterna på det 
sätt som inspektionen närmare bestämmer.
— — — — — — — — — — — — — — 
6 §
En finsk försäkringsholdingsammanslutning som är moderföretag till ett 
försäkringsbolag enligt 2 § 2 mom. i detta kapitel skall för den extra tillsynen 
utföra en beräkning av den jämkade solvensen vilken skall omfatta 
försäkringsföretag, försäkringsholdingsammanslutningar, försäkringsföretag i 
tredje land, utländska återförsäkringsföretag samt kreditinstitut och 
finansiella institut enligt kreditinstitutslagen och värdepappersföretag enligt 
lagen om värdepappersföretag som är anknuten till moderföretaget. Vid 
beräkningen skall dessutom beaktas andra företag som ingår i en 
försäkringsgrupp enligt 2 § 4 mom. på det sätt som ministeriet närmare 
bestämmer genom förordning. Om ett försäkringsbolags moderföretag är 
något annat företag enligt 2 § 2 mom. än en finsk 
försäkringsholdingsammanslutning, skall ett försäkringsbolag som ingår i 
gruppen utföra beräkningen. Beräkningen skall tillställas 
Försäkringsinspektionen i samband med bokslutsuppgifterna på et sätt som 
inspektionen närmare  bestämmer.
— — — — — — — — — — — — — — 
18 kap.
Särskilda stadganden
6 §
Den som i egenskap av anställd hos ett försäkringsbolag eller dess 
holdingsammanslutning eller tjänsteföretag eller som i egenskap av medlem 
eller suppleant i dessas organ eller som vid utförande av någon uppgift på 
uppdrag av försäkringsbolaget eller som i egenskap av anställd hos eller 
medlem av en nämnd inom försäkringsbranschen eller ett motsvarande 
organ eller som i egenskap av sakkunnig på grundval av ett uppdrag eller 
som med stöd av 6 a eller 6 b § har fått veta något om försäkringsbolagets, 
dess kunds eller någon annans ekonomiska ställning eller hälsotillstånd eller 
något som berör andra personliga förhållanden eller en affärs eller 
yrkeshemlighet får inte röja detta för utomstående, om inte den till vars 
förmån tystnadsplikten gäller ger sitt samtycke till att uppgifterna röjs eller 
om inte något annat bestäms i lag. Uppgifter som gäller kunder och som 
omfattas av tystnadsplikten får, med undantag för bolagsstämmans 
röstlängd, inte heller lämnas till bolagsstämma eller representantskap eller till 
delägare som deltar i stämman.
— — — — — — — — — — — — — — 
6 b §
Utan hinder av bestämmelserna i 6 § har ett försäkringsbolag rätt att lämna 
ut uppgifter som omfattas av tystnadsplikten
— — — — — — — — — — — — — — 
3) till en försäkrings- eller pensionsanstalt eller en 
försäkringsholdingsammanslutning som hör till samma koncern eller samma 
ekonomiska sammanslutning som försäkringsbolaget för skötsel av 
ersättningsärenden, ingående av försäkringsavtal och skötsel av andra 
uppgifter som är nödvändiga vid bedrivande av försäkringsrörelse; vad som i 
denna punkt bestäms om utlämnande av uppgifter gäller inte utlämnande av 
känsliga uppgifter enligt 11 § personuppgiftslagen (523/1999),
— — — — — — — — — — — — — — 
5) till en annan försäkringsanstalt eller skadevållaren för utövande av 
försäkringsbolagets regressrätt samt till en annan försäkringsanstalt för 
utredande av olika försäkringsanstalters ansvar vid ett och samma 
försäkringsfall,
6) till andra försäkringsanstalter om brott som riktats mot försäkringsbolaget 
samt om skador som anmälts till det för något viktigt intresse i anslutning till 
förebyggande av brott mot försäkringsanstalter och i enlighet med vad 
datasekretessnämnden närmare bestämmer med stöd av 43 § 3 mom. 
personuppgiftslagen ,
— — — — — — — — — — — — — — 
10) till ett företag som hör till samma koncern eller samma i lagen om tillsyn 
över finans- och försäkringskonglomerat avsedda finans- och 
försäkringskonglomerat som försäkringsbolaget för kundbetjäning och annan 
skötsel av kundförhållanden, marknadsföring samt konglomeratets 
riskkontoll; vad som i denna punkt bestäms om utlämnande av uppgifter 
gäller inte utlämnande av känsliga uppgifter enligt 11 § personuppgiftslagen.
Utöver vad som bestäms i 1 mom. kan ett försäkringsbolag lämna ut 
uppgifter i sitt kundregister som är nödvändiga för marknadsföring samt 
kundbetjäning och annan skötsel av kundförhållanden till ett företag som hör 
till samma ekonomiska sammanslutning som försäkringsbolaget. Vad som i 
detta moment bestäms om utlämnande av uppgifter gäller inte utlämnande 
av känsliga uppgifter enligt 11 § personuppgiftslagen.
———
Denna lag träder i kraft den                        . Stadgandet i 10 kap. 1 b § 
tillämpas första gången på bokslutet för den bokslutsperiod, som slutar den 
31 december 2002.
—————


7.
Lag 
om ändring av 79 § lagen om utländska försäkringsbolag

I enlighet med riksdagens beslut
ändras i lagen den 17 mars 1995 om utländska försäkringsbolag 398/1995, 
79 § 1 mom. och 4 mom. 3, 5 och 6 punkten, sådana de lyder i lag 637/2000, 
samt
fogas till 4 mom. en ny 10 punkt och till paragrafen ett nytt 5 mom., varvid 
nuvarande 
5—7 mom. blir 6—8 mom., som följer:



79 §
Tystnadsplikt
Den som i egenskap av anställd hos ett utländskt försäkringsbolag eller dess 
holdingsammanslutning eller tjänsteföretag eller som i egenskap av medlem 
eller suppleant i dessas organ eller som vid utförande av någon uppgift på 
uppdrag av ett utländskt försäkringsbolag eller som i egenskap av anställd 
hos eller medlem av en nämnd inom försäkringsbranschen eller ett 
motsvarande organ eller som i egenskap av sakkunnig på grundval av ett 
uppdrag eller som med stöd av 2, 3, 4 eller 5 mom. har fått veta något om 
det utländska försäkringsbolagets, dess kunds eller någon annans 
ekonomiska ställning eller hälsotillstånd eller något som berör andra 
personliga förhållanden eller har fått kännedom om en affärs- eller 
yrkeshemlighet får inte röja det han eller hon så fått veta för utomstående, 
om inte den till vars förmån tystnadsplikten gäller ger sitt samtycke till att 
uppgifterna röjs eller något annat bestäms i lag.
— — — — — — — — — — — — — — 
Utan hinder av bestämmelserna i 1 mom. har ett utländskt försäkringsbolag 
rätt att lämna ut uppgifter som omfattas av tystnadsplikten
— — — — — — — — — — — — — — 
3) till en försäkringsanstalt eller holdingsammanslutning som hör till samma 
koncern eller samma ekonomiska sammanslutning som försäkringsbolaget 
för skötsel av ersättningsärenden, ingående av försäkringsavtal och skötsel 
av andra uppgifter som är nödvändiga vid bedrivande av försäkringsrörelse; 
vad som i denna punkt bestäms om utlämnande av uppgifter gäller inte 
utlämnande av känsliga uppgifter enligt 11 § personuppgiftslagen (523/1999),
— — — — — — — — — — — — — — 
5) till en annan försäkringsanstalt eller skadevållaren för utövande av 
försäkringsbolagets regressrätt samt till en annan försäkringsanstalt för 
utredande av olika försäkringsanstalters ansvar vid ett och samma 
försäkringsfall,
6) till andra försäkringsanstalter om brott som riktats mot försäkringsbolaget 
samt om skador som anmälts till det för något viktigt intresse i anslutning till 
förebyggande av brott mot försäkringsanstalter och i enlighet med vad 
datasekretessnämnden närmare bestämmer med stöd av 43 § 3 mom. 
personuppgiftslagen,
— — — — — — — — — — — — — — 
10) till ett företag som hör till samma koncern eller samma i lagen om tillsyn 
över finans- och försäkringskonglomerat ( / ) avsedda finans- och 
försäkringskonglomerat som det utländska försäkringsbolaget för 
kundbetjäning och annan skötsel av kundförhållanden, marknadsföring samt 
konglomeratets riskkontroll; vad som i denna punkt bestäms om utlämnande 
av uppgifter gäller inte utlämnande av känsliga uppgifter enligt 11 § 
personuppgiftslagen.
Utöver vad som bestäms i 4 mom., kan ett utländskt försäkringsbolag lämna 
ut uppgifter i sitt kundregister som är nödvändiga för marknadsföring samt 
kundbetjäning och annan skötsel av kundförhållanden till ett företag som hör 
till samma ekonomiska sammanslutning som det utländska 
försäkringsbolaget. Vad som i detta moment bestäms om utlämnande av 
uppgifter gäller inte utlämnande av känsliga uppgifter enligt 11 § 
personuppgiftslagen.
— — — — — — — — — — — — — — 
———
Denna lag träder i kraft den                    .
—————



8.
Lag
 om ändring av lagen om arbetspensionsförsäkringsbolag
I enlighet med riksdagens beslut
Ändras i lagen den 25 april 1997 om arbetspensionsförsäkringsbolag 
354/1997 1 § 3 mom. och 12 § 4 mom.,
dessa lagrum sådana de lyder, 1 § 3 mom. i lag 364/2001 och 12 § 4 mom. i 
lag 951/2000, samt
fogas till lagen en ny 12 a §, som följer:




1 § 
Lagens tillämpningsområde
— — — — — — — — — — — — — — 
På arbetspensionsförsäkringsbolag tillämpas dock inte 1 kap. 3, 3 a och 4 a 
§, 2 kap. 2 § 1, 2 och 5 mom., 2 a §, 4 § 1 mom. 3 punkten och 5 § 1 och 5 
mom., 2 a kap., 3 kap. a, 3, 4 och 7 §, 7 kap. 1 a § 1 och 2 mom., 2 §, 3 § 2 
— 4 mom., 3 a §, 7 § 1, 3 och 4 mom., 10 kap. 2, 3 a, 3 b, 4 d och 7 §, 11 
kap. 12 kap. 1 § 2 mom. och 4 och 5 §, 13 kap., 14 kap. 1 § 2 mom. 4 § 2 
mom., 5 a § 2 mom. och 5 b och 6 §, 14 a kap. 7 § 4 mom. och 8 §, 16 kap. 
13 § 4 mom., 16 a kap. 9 § 4 mom. samt 10 och 13 – 15 §, 16 b kap. 4 § 3 
mom. samt 18 kap. 9 § 2 mom. lagen om försäkringsbolag.
12 §
Särskilda behörighetsvillkor för ledningen
— — — — — — — — — — — — — — 
Verkställande direktören för ett arbetspensionsförsäkringsbolag eller hans 
suppleant får inte vara anställd hos eller revisor vid ett kreditinstitut eller 
finansiellt institut, ett fondbolag, ett annat arbetspensionsförsäkringsbolag 
eller något annat försäkringsbolag eller en sammanslutning som hör till 
samma koncern eller samma i lagen om tillsyn över finans- och 
försäkringskonglomerat ( / ) avsedda konglomerat som institutet, fondbolaget 
eller försäkringsbolaget. Verkställande direktören för ett 
arbetspensionsförsäkringsbolag eller hans suppleant får inte vara medlem i 
styrelsen eller förvaltningsrådet för ett annat 
arbetspensionsförsäkringsbolag.
12 a §
Arbetspensionsförsäkringsbolags ledning
Styrelsen och verkställande direktören för ett 
arbetspensionsförsäkringsbolag skall leda arbetspensionsförsäkringsbolaget 
med yrkesskicklighet samt enligt sunda och försiktiga affärsprinciper. Ett 
arbetspensionsförsäkringsbolag och dess holdingsammanslutning skall 
omedelbart meddela ändringar i fråga om sina styrelsemedlemmar och sin 
verkställande direktör till Försäkringsinspektionen.
———

Denna lag träder i kraft den                         .
—————

9.
Lag
om ändring av 16 kap. 10 § lagen om försäkringsföreningar
I enlighet med riksdagens beslut
ändras i lagen den 31 december 1987 om försäkringsföreningar 1250/1987, 
16 kap. 10 § 1 mom., sådant det lyder i lag 638/2000, samt
fogas till 16 kap. 10 § ett nytt 5 mom., varvid nuvarande 5—7 mom. blir 6—
8 mom. som följer:


16 kap.
Särskilda stadganden
10 §
Den som i egenskap av anställd hos en försäkringsförening eller dess 
tjänsteföretag eller som i egenskap av medlem eller suppleant i dessas organ 
eller som vid utförande av någon uppgift på uppdrag av en 
försäkringsförening eller som i egenskap av anställd hos eller medlem av en 
nämnd inom försäkringsbranschen eller ett motsvarande organ eller som i 
egenskap av sakkunnig på grundval av ett uppdrag eller som med stöd av 2, 
3, 4 eller 5 mom. har fått veta något om försäkringsföreningens, dess kunds 
eller någon annans ekonomiska ställning eller hälsotillstånd eller något annat 
som berör andra personliga förhållanden eller fått kännedom om en affärs 
eller yrkeshemlighet får inte röja det han eller hon så fått veta för 
utomstående, om inte den till vars förmån tystnadsplikten gäller ger sitt 
samtycke till att uppgifterna röjs eller något annat bestäms i lag. Sådana 
uppgifter om en kund som omfattas av tystnadsplikten får, med undantag för 
föreningsstämmans röstlängd, inte heller lämnas till föreningsstämma eller till 
delägare som deltar i stämman.
— — — — — — — — — — — — — — 
Utöver vad som bestäms i 4 mom. kan en försäkringsförening lämna ut 
uppgifter i sitt kundregister som är nödvändiga för marknadsföring samt 
kundbetjäning och annan skötsel av kundförhållanden till ett sådant företag 
som hör till samma ekonomiska sammanslutning som försäkringsföreningen. 
Vad som i detta moment bestäms om utlämnande av uppgifter gäller inte 
utlämnande av känsliga uppgifter enligt 11 § personuppgiftslagen.
— — — — — — — — — — — — — — 
Denna lag träder i kraft den                         .
—————
10.
Lag
om ändring av 2 § lagen om Försäkringsinspektionen
I enlighet med riksdagens beslut
ändras i lagen den 29 januari 1999 om Försäkringsinspektionen (78/1999) 2 
§ 17 punkten, sådan den lyder i lag 915/2000, samt
fogas till 2 §, sådan den lyder delvis ändrat i lag 534/2000 och i nämnda lag 
915/2000, nya 17 c och 17 d punkter, som följer:

2 §

Med tillsynsobjekt avses i denna lag
— — — — — — — — — — — — — — 
17 b) arbetslöshetskassorna, arbetslöshetsförsäkringsfonden och utbildnings 
och avgångsbidragsfonden,
17 c) försäkringsholdingsammanslutningarna,



17 d) konglomerats holdingsammanslutningar som avses i lagen om tillsyn 
över finans- och försäkringskonglomerat ( / ), om Försäkringsinspektionen 
enligt lag är koordinerande tillsynsmyndighet för konglomeratet, samt
— — — — — — — — — — — — — — 
———

Denna lag träder i kraft den                 .    
—————
Helsingfors den 5 oktober  2001

Republikens President
TARJA HALONEN




Minister Suvi-Anne Siimes






Bilaga
Parallelltexter
2.
Lag 
om ändring av kreditinstitutslagen

I enlighet med riksdagens beslut
ändras i kreditinstitutslagen av den 30 december 1993 1607/1993 3 § och 4 
a § 1 mom. 1 och 2 punkten, 15 §, 16 § 1 mom., rubriken för 18 § samt 18 § 
1, 2 och 5 mom., 19 §, 21 § 3 mom., 22 § 4 mom., 43 §, 68 § 2 mom., 75 § 3 
och 4 mom. och 94 § 1 och 3 mom., 
av dessa lagrum 4 a § 1 mom. sådant det lyder i lag 949/1996, 18 § 1 och 5 
mom., 21 § 3 mom., 22 § 4 mom., 43, 68 § 2 mom., 75 § 3 och 4 mom. och 
94 § 1 och 3 mom. sådana de lyder i lag 1340/1997 samt 19 § sådan den 
lyder delvis ändrad i lag 570/1996, samt
fogas till 4 § ett nytt 2 mom., till 5 § ett nytt 5 mom., varvid nuvarande 5 och 
6 mom. blir 6 och 7 mom., till 16 § ett nytt 2 och 3 mom., till lagen en ny 17 
a §, till 18 § ett nytt 7 mom., till lagen en ny 19 a §, till 39 § ett nytt 5 mom., 
till 42 § ett nytt 4 mom., till lagen en ny 71 a §, till 75 § ett nytt 3 mom., 
varvid nuvarande 3 och 4 mom. i sin ändrade form blir 4 och 5 mom. och 
nuvarande 5 mom. blir 6 mom., till 76 § I gruppen en ny 8 punkt, till 94 § ett 
nytt 4 och 5 mom., varvid nuvarande 4 och 5 mom. blir 6 och 7 mom., samt 
till lagen en ny 100 a § istället  av den 100 a § som upphävts genom lag 
69/1998,
av dessa lagrum 5, 39 och 76 § sådana de lyder och 75 och 94 § sådana de 
lyder delvis ändrade i nämnda lag 1340/1997 18 § sådan den lyder delvis 
ändrad i lag 1340/1997 och 108/1999 och 42 § sådan den lyder i lag 
524/1998, som följer: 





Gällande lydelse
Föreslagen lydelse


3 §
Finansiella institut
Med finansiella institut avses i 
denna lag med undantag för 
kreditinstitut sammanslutningar 
vilka såsom sin huvudsakliga 
affärsverksamhet 
tillhandahåller tjänster som 
avses i 20 § 2—10 punkten 
eller förvärvar ägarandelar.
3 §
Finansiella institut
Med finansiella institut avses i denna lag 
med undantag för kreditinstitut 
sammanslutningar vilka såsom sin 
huvudsakliga verksamhet tillhandahåller 
tjänster som avses i 20 § 2—10 punkten 
eller förvärvar ägarandelar. Som 
finansiella institut betraktas inte 
försäkringsholdingsammanslutningar 
enligt lagen om försäkringsbolag 
(1062/1979) och inte konglomerats 
holdingsammanslutningar enligt lagen 
om tillsyn över finans- och 
försäkringskonglomerat ( / ).



4 §
Holdingsammanslutning
— — — — — — — — — — — — 
— — 
Efter att ha fått kännedom om att en 
holdingsammanslutning hör till en 
konsolideringsgrupp som avses i 5 § 
skall Finansinspektionen fatta beslut 
härom och utan dröjsmål meddela 
det till konsolideringsgruppens 
moderföretag.


4 a §
Betydande bindning
I denna lag avses med betydande 
bindning en förbindelse som uppstår 
när
1) en fysisk eller juridisk person 
direkt eller indirekt äger minst 20 
procent av aktierna, 
medlemsandelarna eller 
bolagsandelarna i en 
sammanslutning,
2) en fysisk eller juridisk person 
direkt eller indirekt har minst 20 
procent av det röstetal som 
aktierna, medlemsandelarna eller 
bolagsandelarna i en 
sammanslutning medför och detta 
röstetal baserar sig på ägande, 
medlemskap, bolagsordning, 
bolagsavtal eller andra med dessa 
jämförbara regler eller annat avtal, 
eller
— — — — — — — — — — — 
— — — 

4 a §
Betydande bindning
I denna lag avses med betydande 
bindning en förbindelse som uppstår 
när
1) en fysisk eller juridisk person 
direkt eller indirekt äger minst 20 
procent av aktierna, 
medlemsandelarna, 
garantiandelarna eller 
bolagsandelarna i en 
sammanslutning,
2) en fysisk eller juridisk person 
direkt eller indirekt har minst 20 
procent av det röstetal som aktierna, 
medlemsandelarna, 
garantiandelarna eller 
bolagsandelarna i en 
sammanslutning medför och detta 
röstetal baserar sig på ägande, 
medlemskap, bolagsordning, 
bolagsavtal eller andra med dessa 
jämförbara regler eller annat avtal, 
eller
— — — — — — — — — — — 
— — — 



5 §
Koncern och konsolideringsgrupp
— — — — — — — — — — — — 
— — 
Utöver vad som bestäms ovan 
betraktas vid tillämpningen av 16 § 
2 mom., 21 och 22 § samt 8 och 9 
kap. i denna lag som en 
konsolideringsgrupps moderföretag 
och ett finansiellt institut, om inte 
Finansinspektionen beslutar något 
annat i ett enskilt fall, ett 
konglomerats 
holdingsammanslutning enligt lagen 
om tillsyn över finans- och 
försäkringskonglomerat när 
företagen i finansbranschen står för 
en andel i konglomeratet som 
beräknad i enlighet med 6 § 2 mom. i 
nämnda lag är större än den andel 
som företagen i 
försäkringsbranschen står för och 
som en konsolideringsgrupps 
dotterföretag fondbolag och 
förvaringsinstitut enligt lagen om 
placeringsfonder (48/1999) där 
konsolideringsgruppens 
moderföretag har bestämmande 
inflytande enligt 2 mom. 1 punkten. 
Innan ett beslut som avses i detta 
moment fattas skall 
Finansinspektionen begära 
utlåtande av 
Försäkringsinspektionen.
— — — — — — — — — — — — 
— — 




15 §
Skild ledning för kreditinstitut 
och försäkringsbolag
Verkställande direktören och vice 
verkställande direktören i ett 
kreditinstitut får inte vara 
verkställande direktör eller vice 
verkställande direktör i ett 
försäkringsbolag inom samma 
koncern som institutet.
Majoriteten av medlemmarna och 
suppleanterna i ett kreditinstituts 
styrelse skall vara personer som 
inte är medlemmar, suppleanter 
eller verkställande eller vice 
verkställande direktör i ett 
försäkringsbolag som avses i 1 
mom., om inte fi nansinspektionen 
beviljar undantag från detta.
15 §
Skild ledning för kreditinstitut och 
försäkringsbolag
Verkställande direktören i ett 
kreditinstitut och dennes suppleant 
får inte vara verkställande 
direktör i ett försäkringsbolag 
inom samma koncern eller samma 
konglomerat enligt lagen om tillsyn 
över finans- och 
försäkringskonglomerat som 
kreditinstitutet eller suppleant för 
en sådan direktör.
Majoriteten av medlemmarna och 
suppleanterna i ett kreditinstituts 
styrelse skall vara personer som inte 
är medlemmar eller suppleanter i ett 
sådant försäkringsbolags styrelse 
som avses i 1 mom. och inte heller 
verkställande direktör eller 
verkställande direktörens 
suppleant i ett sådant 
försäkringsbolag, om inte 
Finansinspektionen beviljar undantag 
från detta.
16 §
Kreditgivning och investering i 
vissa fall
Betydelsefulla och principiellt 
viktiga beslut som gäller kredit till 
ett försäkringsbolag inom samma 
koncern som kreditinstitutet eller 
som gäller investeringar i 
försäkringsbolaget skall fattas av 
kreditinstitutets styrelse.
16 §
Kreditgivning och investering i 
vissa fall
Betydande och principiellt viktiga 
beslut som gäller kredit till ett 
försäkringsbolag inom samma 
koncern eller samma konglomerat 
enligt lagen om tillsyn över finans- 
och försäkringskonglomerat som 
kreditinstitutet eller som gäller 
investeringar i ett sådant 
försäkringsbolag skall fattas av 
kreditinstitutets styrelse.
Ett kreditinstitut får inte bevilja 
kredit till ett koncernföretag som 
inte hör till dess 
konsolideringsgrupp för förvärv 
av ett sådant företags aktier, 
andelar, kapitallån eller 
debenturer som hör till 
konsolideringsgruppen.
Vad som i denna paragraf bestäms 
om kreditgivning tillämpas på 
motsvarande sätt på borgen eller 
annan säkerhet som ställs för 
betalningen av en kredit som 
någon annan beviljat.

17 a §
Kreditinstituts och 
holdingsammanslut-ningars ledning
Ett kreditinstituts styrelse och 
verkställande direktör skall leda 
kreditinstitutet med yrkesskicklighet 
samt enligt sunda och försiktiga 
affärsprinciper. 
Styrelsemedlemmarna och 
verkställande direktören skall 
dessutom vara väl ansedda och de 
skall ha sådan allmän kännedom om 
kreditinstitutsverksamhet som kan 
anses vara behövlig med beaktande 
av arten och omfattningen av 
kreditinstitutets verksamhet.
Vad som bestäms i 1 mom. tillämpas 
på motsvarande sätt på 
holdingsammanslutningar. En 
holdingsammanslutning skall 
omedelbart meddela ändringar i 
fråga om sin i 1 mom. avsedda 
förvaltningspersonal till 
Finansinspektionen.


18 §
Anmälan om innehav av aktier 
och andelar
Den som ämnar förvärva ett 
kvalificerat innehav i ett 
kreditinstitut skall på förhand 
underrätta finansinspektionen.



Om en andel som nämns i 1 mom. 
ökas så att den uppgår till minst 20, 
33 eller 50 procent av aktie- eller 
andelskapitalet eller medför ett 
minst lika stort röstetal eller om 
kreditinstitutet blir ett 
dotterföretag, skall 
finansinspektionen på förhand 
underrättas också om detta 
förvärv.
— — — — — — — — — — — 
— — — 
Kreditinstitutet skall minst en gång 
om året underrätta 
finansinspektionen om de i 1 och 2 
mom. angivna andelarnas ägare 
och hur stort innehavet är samt 
omedelbart anmäla sådana 
förändringar i innehavet av andelar 
som kommit till dess kännedom. 
— — — — — — — — — — — 
— — — 

18 §
Anmälan om förvärv av aktier och 
andelar
Om någon har för avsikt att direkt 
eller indirekt förvärva en andel i 
ett kreditinstitut eller en 
holdingsammanslutning vilken 
utgör minst 10 procent av dess 
aktie eller andelskapital eller 
vilken medför minst 10 procent av 
röstetalet för aktierna eller 
andelarna, skall 
Finansinspektionen på förhand 
underrättas om förvärvet. 
Om en andel som nämns i 1 mom. 
ökas så att den uppgår till minst 20, 
33 eller 50 procent av aktie eller 
andelskapitalet eller medför ett minst 
lika stort röstetal eller om 
kreditinstitutet eller 
holdingsammanslutningen blir ett 
dotterföretag, skall 
Finansinspektionen också 
underrättas om förvärvet på 
förhand.
— — — — — — — — — — — 
— — — 
Kreditinstitutet och 
holdingsammanslutningen skall 
minst en gång om året underrätta 
Finansinspektionen om de i 1 och 2 
mom. angivna andelarnas ägare och 
hur stort innehavet är samt 
omedelbart anmäla sådana 
förändringar i innehavet av andelar 
som kommit till dess kännedom.
— — — — — — — — — — — 
— — — 
Anmälan enligt denna paragraf 
behöver inte göras, om innehavet i 
kreditinstitutet eller 
holdingsammanslutningen 
förvärvas indirekt genom förvärv 
av aktier i ett konglomerats 
holdingsammanslutning enligt 
lagen om tillsyn över finans- och 
försäkringskonglomerat och 
anmälan om förvärvet av en sådan 
holdingsammanslutning har gjorts 
till Försäkringsinspektionen.
19 §
Avhållande från förvärv
Finansinspektionen kan inom tre 
månader från det den mottog en 
anmälan enligt 18 § motsätta sig 
förvärv av andelen, om det på basis 
av den utredning som mottagits om 
ägarnas tillförlitlighet och lämplighet 
eller annars är sannolikt att 
innehavet av andelen skulle skada 
kreditinstitutets verksamhet enligt 
försiktiga och sunda 
affärsprinciper.
Om förvärv av en andel inte anmäls 
eller om andelen har förvärvats 
trots att finansinspektionen har 
motsatt sig det eller om 
finansinspektionen sedan andelen 
förvärvats observerar att innehavet 
äventyrar kreditinstitutets 
affärsverksamhet enligt 1 mom., 
kan finansinspektionen förbjuda 
innehavaren av andelen att utnyttja 
sin rösträtt.

Om ett förvärv leder till att ett 
kreditinstitut blir dotterföretag till ett 
kreditinstitut med 
verksamhetstillstånd i en annan stat 
som hör till Europeiska ekonomiska 
samarbetsområdet eller 
dotterföretag till ett sådant 
kreditinstituts moderföretag, skall 
finansinspektionen inhämta den 
statens motsvarande 
tillsynsmyndighets utlåtande om 
förvärvet. På samma sätt skall 
förfaras om bestämmanderätten i 
kreditinstitutet övergår till samma 
fysiska eller juridiska personer som 
i det kreditinstitut som avses ovan. 
19 §
Myndigheternas rätt att motsätta 
sig förvärv
Finansinspektionen kan inom tre 
månader från att ha mottagit en 
anmälan enligt 18 § förbjuda 
förvärvet av en andel, om det med 
hänsyn till erhållen utredning om 
ägarnas tillförlitlighet och lämplighet 
eller annars är sannolikt att 
innehavet av andelen skulle 
äventyra kreditinstitutets eller dess 
konsolideringsgrupps 
affärsverksamhet enligt försiktiga 
och sunda affärsprinciper.
Om förvärv av en andel inte anmäls 
eller om andelen har förvärvats trots 
Finansinspektionens förbud eller 
om Finansinspektionen efter 
förvärvet av andelen upptäcker 
att innehavet av andelen äventyrar 
kreditinstitutets eller dess 
konsolideringsgrupps verksamhet 
enligt försiktiga och sunda 
affärsprinciper, kan 
Finansinspektionen förbjuda 
införande av aktie eller 
andelsförvärvet i aktieboken och 
aktieägarförteckningen eller 
medlemsförteckningen.
Om ett förvärv leder till att ett 
kreditinstitut blir dotterföretag till ett 
kreditinstitut, värdepappersföretag 
eller försäkringsbolag med 
verksamhetstillstånd i en annan stat 
som hör till Europeiska ekonomiska 
samarbetsområdet eller 
dotterföretag till ett sådant 
kreditinstituts, 
värdepappersföretags eller 
försäkringsbolags moderföretag, 
skall Finansinspektionen inhämta den 
statens motsvarande 
tillsynsmyndighets utlåtande om 
förvärvet. På samma sätt skall 
förfaras om bestämmanderätten i 
kreditinstitutet övergår till samma 
fysiska eller juridiska personer som i 
det kreditinstitut, 
värdepappersföretag eller 
försäkringsbolag som avses ovan.


3 kap.
Kreditinstitutets verksamhet
21 §

Förhållandet mellan ett kvalificerat innehav 
och kapitalbasen

— — — — — — — — — — — 
— — — 
Ett företag som hör till 
kreditinstitutets konsolideringsgrupp 
får ensamt eller tillsammans med 
andra till konsolideringsgruppen 
hörande företag, i sådana i 1mom. 
avsedda företags aktier, andelar 
eller kapitallån i vilka de till 
konsolideringsgruppen hörande 
företagen tillsammans har ett 
kvalificerat innehav, investera högst 
ett i 1 och 2 mom. angivet belopp av 
kreditinstitutets konsoliderade 
kapitalbas. Med avvikelse från 5 § 
skall vid tillämpningen av denna 
paragraf till kreditinstitutets 
konsolideringsgrupp utöver 
kreditinstitutet räknas endast 
sådana kreditinstitut, finansiella 
institut och tjänsteföretag i vilka 
kreditinstitutet har sådant 
bestämmande inflytande som 
avses i 5 § 2 mom. 1 punkten eller 
till vilka det står i ett sådant 
förhållande som avses i samma 
moments 2 eller 3 punkten.
— — — — — — — — — — — 
— — — 

— — — — — — — — — — — 
— — — 
Ett företag som hör till 
kreditinstitutets konsolideringsgrupp 
får ensamt eller tillsammans med 
andra till konsolideringsgruppen 
hörande företag, i sådana i 1 mom. 
avsedda företags aktier, andelar 
eller kapitallån i vilka de till 
konsolideringsgruppen hörande 
företagen tillsammans har ett 
kvalificerat innehav, investera högst 
ett i 1 och 2 mom. angivet belopp av 
kreditinstitutets konsoliderade 
kapitalbas.







— — — — — — — — — — — 
— — — 




22 §

Begränsning som gäller innehav av fastigheter 
samt aktier och andelar i 
fastighetssammanslutningar

— — — — — — — — — — — 
— — — 
Med avvikelse från 5 § skall vid 
tillämpningen av denna paragraf 
till kreditinstitutets 
konsolideringsgrupp utöver 
kreditinstitutet räknas endast 
sådana kreditinstitut, finansiella 
institut och tjänsteföretag i vilka 
kreditinstitutet har sådant 
bestämmande inflytande som 
avses i 5 § 2 mom. 1 punkten 
eller till vilka det står i ett sådant 
förhållande som avses i 2 eller 3 
punkten i samma moment. 
Kreditinstitutets i 1 mom. angivna 
konsoliderade balansräkning skall 
upprättas genom sammanställning 
av dessa företags balansräkningar, 
enligt vad som i bokföringslagen 
och i 39 § bestäms om 
koncernbokslut.
— — — — — — — — — — — 
— — — 

— — — — — — — — — — — 
— — — 
Kreditinstitutets i 1 mom. angivna 
konsoliderade balansräkning skall 
upprättas genom sammanställning av 
de företags balansräkningar som 
hör till konsolideringsgruppen, enligt 
vad som i bokföringslagen och i 39 § 
bestäms om koncernbokslut.







— — — — — — — — — — — 
— — — 


42 §

Tillämpning av bestämmelserna om revision och 
revisorer


— — — — — — — — — — — — 
— — 
Vad som i denna paragraf bestäms 
om kreditinstituts revision och 
revisorer tillämpas på motsvarande 
sätt på holdingsammanslutningars 
revision och revisorer.

43 §
Revisorernas behörighet
Till revisor för ett kreditinstitut får 
väljas endast en sådan godkänd 
revisor som avses i 2 § 2 punkten 
revisionslagen. Minst en revisor 
skall uppfylla kraven i 4 § 
revisionslagen eller vara en sådan 
revisionssammanslutning som avses 
i 5 § revisionslagen.
43 §
Revisorernas behörighet
Till revisor för ett kreditinstitut och 
en holdingsammanslutning får 
väljas endast en sådan godkänd 
revisor som avses i 2 § 2 punkten 
revisionslagen. Minst en revisor 
skall uppfylla kraven i 4 § 
revisionslagen eller vara en sådan 
revisionssammanslutning som avses 
i 5 § revisionslagen.

68 §

Generalklausul om riskkontroll

— — — — — — — — — — — 
— — — 
Finansinspektionen meddelar 
närmare föreskrifter om de krav 
som ställs på de i 1 mom. avsedda 
riskkontrollsystemen och på den 
övriga interna kontrollen.
— — — — — — — — — — — 
— — — 
Finansinspektionen utfärdar 
närmare föreskrifter om hur 
riskkontrollen och den interna 
kontrollen skall ordnas samt om 
kraven på en tillförlitlig 
förvaltning.



71 a §
Anmälan om interna 
affärstransaktioner
En konsolideringsgrupps 
moderföretag skall till 
Finansinspektionen anmäla sådana 
affärstransaktioner för ett företag 
inom konsolideringsgruppen där 
motparten är
1) ett företag som inte hör till 
konsolideringsgruppen men som hör 
till samma koncern som 
kreditinstitutet eller som är ett i 
bokföringslagen avsett 
ägarintresseföretag för 
kreditinstitutet eller för ett företag 
som hör till samma koncern som 
kreditinstitutet,
2) en sådan i lagen om 
pensionsstiftelser (1774/1995) 
avsedd pensionsstiftelse som 
grundats av ett arbetsgivarföretag 
som hör till konsolideringsgruppen 
och vars verksamhetskrets omfattar 
personer som är anställda hos 
arbetsgivarföretaget, eller
3) en i lagen om försäkringskassor 
(1164/1992) avsedd pensionskassa 
vars verksamhetskrets kan omfatta 
personer som är anställda hos ett 
arbetsgivarföretag som hör till 
konsolideringsgruppen.
Den anmälan som avses i 1 mom. 
skall göras åtminstone en gång i 
kvartalet beträffande sådana 
affärstransaktioner vilkas värde 
eller, om flera affärstransaktioner 
av samma typ har gjorts under den 
tidsperiod som avses i detta moment, 
deras sammanlagda värde 
överstiger en miljon euro, om inte 
Finansinspektionen godkänner en 
högre gräns.
Finansinspektionen meddelar 
närmare bestämmelser om anmälan 
av affärstransaktioner som avses i 
denna paragraf.
9 kap.
Kreditinstitutets soliditet
75 §

Avdragsposter

— — — — — — — — — — — 
— — — 









Vid beräkningen av de avdrag som 
avses i 2 mom. 1—3 punkterna skall 
med aktier, andelar och kapitallån 
jämställas sådana fordringar på 
företaget vilka är efterställda 
gäldenärens övriga skulder. Vid 
beräkningen av avdrag enligt 2 
mom. 1 punkten anses 
kreditinstitutets innehav omfatta 
också av sådana finansiella institut 
och tjänsteföretag som avses i 21 § 
5 mom. ägda aktier, andelar, 
kapitallån och därmed jämförbara 
fordringar, räknade enligt det sätt 
som avses i det nämnda momentet. 
Vid beräkningen av sådana avdrag 
som avses ovan i detta moment 
beaktas inte investeringar i 
sammanslutningar inom samma 
konsolideringsgrupp som 
kreditinstitutet.









Med finansinspektionens tillstånd får 
ett avdrag enligt 2 mom. lämnas 
ogjort då en investering som avses i 
2 mom. är nödvändig i samband 
med saneringen av ett annat 
kreditinstituts eller finansiellt instituts 
eller en 
försäkringsanstaltsaffärsverksamhet 
eller då det finansiella institutets 
huvudsakliga verksamhet går ut på 
att äga aktier eller andelar i andra 
företag än kreditinstitut eller 
finansiella institut och det finansiella 
institutet inte hör till något annat 
kreditinstituts eller 
värdepappersföretags 
konsolideringsgrupp. 
— — — — — — — — — — — 
— — — 

— — — — — — — — — — — 
— — — 
I stället för avdrag enligt 2 mom. 
3 punkten från det sammanlagda 
beloppet av den primära och 
supplementära kapitalbasen kan 
från minimibeloppet av en 
försäkringsanstalts 
verksamhetskapital beräknat i 
enlighet med lagen om 
försäkringsbolag eller 
motsvarande utländska lag 
avdras en andel som motsvarar 
kreditinstitutets innehav i 
försäkringsanstalten.
Vid beräkningen av de avdrag som 
avses i 2 mom. 1—3 punkterna 
skall med aktier, andelar och 
kapitallån jämställas sådana 
fordringar på företaget vilka är 
efterställda gäldenärens övriga 
skulder. Vid beräkningen av avdrag 
enligt 2 mom. 1 punkten anses 
kreditinstitutets innehav omfatta 
också av sådana finansiella institut 
och tjänsteföretag som avses i 21 § 
5 mom. ägda aktier, andelar, 
kapitallån och därmed jämförbara 
fordringar, räknade enligt det sätt 
som avses i det nämnda momentet. 
Vid beräkningen av avdrag 
enligt 2 mom. 1 och 3 punkten 
och 3 mom. anses kreditinstitutets 
innehav omfatta också aktier, 
andelar, kapitallån och därmed 
jämförbara fordringar som avses 
i denna paragraf och som ägs av 
en 
försäkringsholdingsammanslutni
ng och ett finans- och 
försäkringskonglomerats 
holdingsammanslutning som är 
kreditinstitutets dotter- eller 
intresseföretag, i samma 
proportion som kreditinstitutet 
äger en sådan 
holdingsammanslutnings aktier 
eller andelar. Vid beräkningen av 
sådana avdrag som avses ovan i 
detta moment beaktas inte 
investeringar i företag inom samma 
konsolideringsgrupp som 
kreditinstitutet.
Med Finansinspektionens tillstånd 
får ett avdrag enligt 2 eller 3 mom. 
lämnas ogjort då en investering som 
avses i 2 eller 3 mom. är nödvändig 
i samband med saneringen av ett 
annat kreditinstituts eller finansiellt 
instituts eller en försäkringsanstalts 
affärsverksamhet eller då det 
finansiella institutets huvudsakliga 
verksamhet går ut på att äga aktier 
eller andelar i andra företag än 
kreditinstitut eller finansiella institut 
och det finansiella institutet inte hör 
till något annat kreditinstituts eller 
värdepappersföretags 
konsolideringsgrupp.
— — — — — — — — — — — 
— — —



76 §
Riskgruppering av tillgångarna
Ett kreditinstituts tillgångar skall vid beräkningen av 
det i 72 § avsedda relationstalet grupperas som 
följer:
I gruppen
— — — — — — — — — — 
— — — — 

— — — — — — — — — — — 
— — — 
8) sådana i 75 § 1—4 mom. 
avsedda poster som har avdragits 
från kreditinstitutets kapitalbas.
94 §
Tystnadsplikt
Den som i egenskap av medlem 
eller suppleant i ett organ inom ett 
kreditinstitut, inom ett till samma 
konsolideringsgrupp som detta 
hörande företag eller inom en 
kreditinstitutssammanslutning eller i 
egenskap av anställd hos dessa eller 
vid utförande av någon uppgift på 
uppdrag av dem har fått kännedom 
om den ekonomiska situationen hos 
någon av kreditinstitutets kunder 
eller hos kunder till kreditinstitutets 
konsolideringsgrupp tillhörande 
finansiella institut eller hos någon 
annan person med anknytning till 
kreditinstitutets verksamhet eller om 
någons personliga förhållanden eller 
om en affärs- eller yrkeshemlighet, 
är skyldig att hemlighålla saken, om 
inte den för vilken tystnadsplikten 
har stadgats ger sitt samtycke till att 
saken röjs. Uppgifter som skall 
hållas hemliga får inte heller lämnas 
till bolagsstämma, principalmöte, 
andelslagsstämma eller fullmäktige 
eller till en hypoteksförenings 
stämma eller till aktieinnehavare 
eller medlemmar som deltar i 
stämman eller mötet.


— — — — — — — — — — — 
— — — 
Kreditinstitut och till samma 
konsolideringsgrupp som dessa 
hörande företag har rätt att lämna 
upplysningar som avses i 1 mom. till 
en sammanslutning som hör till 
samma koncern eller 
konsolideringsgrupp, om 
medlemmarna i dess 
förvaltningsorgan eller dess 
anställda har tystnadsplikt enligt 1 
mom. eller motsvarande 
tystnadsplikt



































— — — — — — — — — — — 
— — — 

94 §
Tystnadsplikt
Den som i egenskap av medlem 
eller suppleant i ett organ inom ett 
kreditinstitut eller inom ett till samma 
konsolideringsgrupp som detta 
hörande företag, inom en 
kreditinstitutssammanslutning eller 
inom kreditinstitutets ombud eller 
inom något annat företag som 
agerar för kreditinstitutets 
räkning eller i egenskap av anställd 
hos dessa eller vid utförande av 
någon uppgift på uppdrag av dem 
har fått kännedom om den 
ekonomiska situationen hos någon 
av kreditinstitutets kunder eller hos 
kunder till företag som tillhör 
samma konsolideringsgrupp eller 
samma konglomerat enligt lagen 
om tillsyn över finans- och 
försäkringskonglomerat som 
kreditinstitutet eller hos någon 
annan person med anknytning till 
kreditinstitutets verksamhet eller om 
någons personliga förhållanden eller 
om en affärs- eller yrkeshemlighet, 
är skyldig att hemlighålla saken, om 
inte den till vars förmån 
tystnadsplikten har bestämts ger sitt 
samtycke till att saken röjs. 
Uppgifter som skall hållas hemliga 
får inte heller lämnas till 
bolagsstämma, principalmöte, 
andelslagsstämma eller fullmäktige 
eller till en hypoteksförenings 
stämma eller till aktieinnehavare 
eller medlemmar som deltar i 
stämman eller mötet.
— — — — — — — — — — — 
— — — 
Ett kreditinstitut och ett företag 
som hör till kreditinstitutets 
konsolideringsgrupp har rätt att 
lämna upplysningar som avses i 1 
mom. till en sammanslutning som 
hör till samma koncern, samma 
konsolideringsgrupp eller samma i 
lagen om tillsyn över finans- och 
försäkringskonglomerat avsedda 
konglomerat för kundbetjäning 
och annan skötsel av 
kundförhållanden, 
marknadsföring samt koncernens, 
konsolideringsgruppens eller 
konglomeratets riskkontroll. Vad 
som i detta moment bestäms om 
utlämnande av uppgifter gäller 
inte utlämnande av känsliga 
uppgifter enligt 11 § 
personuppgiftslagen och inte 
sådana uppgifter som baserar sig 
på registreringen av 
betalningsuppgifter mellan en 
kund och ett företag som inte hör 
till konglomeratet.
Utöver vad som bestäms i 3 mom. 
kan ett kreditinstitut och ett 
företag som hör till 
kreditinstitutets 
konsolideringsgrupp lämna ut 
uppgifter i sitt kundregister som 
är nödvändiga för 
marknadsföring samt 
kundbetjäning och annan skötsel 
av kundförhållanden till en 
sammanslutning som hör till 
samma ekonomiska 
sammanslutning som 
kreditinstitutet, om den som tar 
emot uppgifterna berörs av 
tystnadsplikt enligt denna lag 
eller motsvarande tystnadsplikt. 
Vad som i detta moment bestäms 
om utlämnande av uppgifter 
gäller inte utlämnande av 
känsliga uppgifter enligt 11 § 
personuppgiftslagen.
Kreditinstitutet har utan hinder av 
vad bestäms ovan i denna 
paragraf rätt att lämna sådana 
upplysningar till en i 1 mom. 
avsedd 
kreditinstitutssammanslutning, 
vars medlem kreditinstitutet är, 
som är behövliga för 
sammanslutningens verksamhet. 
Vad som stadgas i 1 mom. och 
detta moment, tillämpas på 
motsvarande sätt på 
andelsbankernas och 
sparbankernas centrala 
finansiella institut.
— — — — — — — — — — — 
— — — 



3.
	Lag 
om ändring av lagen om finansinspektionen

I enlighet med riksdagens beslut
ändras i lagen den 11 juni 1993 om finansinspektionen 503/1993 11 § 4 
mom. 1 punkten och 19 § 1 och 2 mom., av dessa lagrum 11 § 4 mom. 
sådant det lyder i lag 388/2000, 19 § 1 mom. sådant det lyder i lag 639/1999 
och 19 § 2 mom. sådant det lyder i lag 798/2000, samt
fogas till 2 § en ny 22 punkt och ett nytt 2 mom., till 11 § ett nytt 7 mom., till 
lagen en ny 11 b § och till 19 § ett nytt 3 mom., av dessa lagrum 2 § sådan 
den lyder delvis ändrad i lag 572/1996, 1077/1996, 349/1997, 521/1998, 
50/1999 och 972/1999 och 11 § sådan den lyder delvis ändrad i lag 
1349/1997, 388/2000 och 798/2000, som följer:


Gällande lydelse
Föreslagen lydelse

2 §
Tillsynsobjekt
Med tillsynsobjekt avses i denna lag
— — — — — — — — — — 
— — — — 

— — — — — — — — — — — — 
— — 
22) ett konglomerats 
holdingsammanslutning enligt lagen 
om tillsyn över finans- och 
försäkringskonglomerat, om 
Finansinspektionen är i nämnda lag 
avsedd koordinerande 
tillsynsmyndighet för konglomeratet.
Denna lag skall tillämpas också på 
tillsynsobjekt i likvidation.
11 §
Granskningsrätt och rätt att få uppgifter
— — — — — — — — — — — 
— — — 
Vad som ovan i 1—3 mom. 
bestäms om tillsynsobjekt skall 
tillämpas också på
1) företag som i förhållande till 
tillsynsobjektet är ett sådant 
moderföretag, dotterföretag eller 
intresseföretag som avses i 
bokföringslagen (1336/1997)

— — — — — — — — — — — 
— — — 

— — — — — — — — — — — 
— — — 
Vad som ovan i 1—3 mom. bestäms 
om tillsynsobjekt skall tillämpas 
också på
1) företag som i förhållande till 
tillsynsobjektet är ett sådant 
moderföretag, dotterföretag eller 
intresseföretag som avses i 
bokföringslagen (1336/1997) eller 
dotterföretag till tillsynsobjektets 
moderföretag,
— — — — — — — — — — — 
— — — 
Finansinspektionen kan vid 
granskningen anlita utomstående 
revisorer eller andra sakkunniga





11 b §
Granskningsrätt och rätt att få 
uppgifter beträffande ett finskt 
företag inom en utländsk 
konsolideringsgrupp
Utöver vad som bestäms i 11 § har 
Finansinspektionen rätt att utföra 
granskning i ett sådant företag i 
Finland som hör till ett sådant 
utländskt kreditinstituts eller 
värdepappersföretags 
konsolideringsgrupp vars hemstat 
hör till Europeiska ekonomiska 
samarbetsområdet och i 
dotterföretag i Finland till ett sådant 
företags moderföretag, om den 
myndighet som övervakar den 
finansiella verksamheten i berörda 
stat inom Europeiska ekonomiska 
samarbetsområdet har befogenheter 
att granska ett sådant företag och 
myndigheten begär granskning för 
utövande av gruppbaserad tillsyn.
Om en myndighet som övervakar 
den finansiella verksamheten i en 
annan stat som hör till Europeiska 
ekonomiska samarbetsområdet har 
behov av att i Finland granska 
uppgifter som är väsentliga för den 
gruppbaserade tillsynen och som 
gäller ett företag enligt 1 mom., 
skall den av Finansinspektionen 
begära att granskningen utförs. 
Finansinspektionen skall uppfylla 
begäran genom att antingen utföra 
granskningen själv eller låta den 
myndighet som framställt begäran 
delta i granskningen.
19 §
Rätt att lämna uppgifter
Utan hinder av bestämmelserna om 
sekretess i lagen om offentlighet i 
myndigheternas verksamhet 
(621/1999) har finansinspektionen 
rätt att lämna ut uppgifter om en 
enskilds eller en sammanslutnings 
ekonomiska ställning eller affärs- 
eller yrkeshemlighet eller omen 
enskilds personliga förhållanden till 
en annan myndighet som övervakar 
finansmarknaden eller svarar för 
dess funktion eller till en sådan 
sammanslutning som i det egna 
landet med stöd av lag sköter 
uppgifter som motsvarar dem som 
finansinspektionen har, samt till 
statens säkerhetsfond för utförande 
av deras uppgifter samt till 
förundersöknings- och 
åklagarmyndigheterna för utredning 
avbrott. Dessutom har 
finansinspektionen rätt att till 
myndigheter som svarar för tillsynen 
över organ som har befattning med 
ett tillsynsobjekts likvidations- eller 
konkursförfarande lämna ut 
uppgifter som har anknytning till 
tillsynsobjektets likvidations- eller 
konkursförfarande och att till 
myndigheter som svarar för tillsynen 
över tillsynsobjektets revisor lämna 
ut uppgifter som har anknytning till 
tillsynen över tillsynsobjektets 
revisor.
Visar det sig att en och samma 
gäldenär har lämnat betydande 
förbindelser till eller har betydande 
förpliktelser mot olika tillsynsobjekt, 
eller finns det skäl att misstänka att 
en kunds verksamhet orsakar 
tillsynsobjekten skada, har 
finansinspektionen rätt att 
underrätta dem om detta. Dessutom 
har finansinspektionen utan hinder 
av 18 § rätt att lämna uppgifter om 
ett tillsynsobjekt till en sådan 
clearingorganisation som avses i 
värdepappersmarknadslagen och till 
ett sådant optionsföretag som avses 
i lagen om handel med 
standardiserade optioner och 
terminer, om uppgifterna behövs för 
att trygga tillförlitligheten i 
clearingorganisationens verksamhet 
eller avvecklingen av 
optionsföretagets 
optionstransaktioner. Sådan rätt att 
lämna uppgifter som avses i detta 
moment föreligger emellertid inte 
utan samtycke av den mot 
finansinspektionen svarande 
utländska behöriga myndighet 
som uppgifterna härstammar 
från.
19 §
Rätt att lämna uppgifter
Utan hinder av bestämmelserna om 
sekretess i lagen om offentlighet i 
myndigheternas verksamhet 
(621/1999) har Finansinspektionen 
rätt att lämna ut uppgifter om en 
enskilds eller en sammanslutnings 
ekonomiska ställning eller affärs 
eller yrkeshemlighet eller om en 
enskilds personliga förhållanden till 
Försäkringsinspektionen eller en 
annan myndighet som övervakar 
finansmarknaden eller svarar för 
dess funktion eller till en sådan 
sammanslutning som i det egna 
landet med stöd av lag sköter 
uppgifter som motsvarar dem som 
Finansinspektionen har, samt till 
Statens säkerhetsfond för utförande 
av deras uppgifter samt till 
förundersöknings och 
åklagarmyndigheterna för utredning 
av brott. Dessutom har 
Finansinspektionen rätt att till 
myndigheter som svarar för tillsynen 
över organ som har befattning med 
ett tillsynsobjekts likvidations eller 
konkursförfarande lämna ut 
uppgifter som har anknytning till 
tillsynsobjektets likvidations eller 
konkursförfarande och att till 
myndigheter som svarar för tillsynen 
över tillsynsobjektets revisor lämna 
ut uppgifter som har anknytning till 
tillsynen över tillsynsobjektets 
revisor.
Visar det sig att en och samma 
gäldenär har lämnat betydande 
förbindelser till eller har betydande 
förpliktelser mot olika tillsynsobjekt, 
eller finns det skäl att misstänka att 
en kunds verksamhet orsakar 
tillsynsobjekten skada, har 
Finansinspektionen rätt att 
underrätta dem om detta. Dessutom 
har Finansinspektionen rätt att 
lämna uppgifter om ett tillsynsobjekt 
till en sådan clearingorganisation 
som avses i 
värdepappersmarknadslagen och till 
ett sådant optionsföretag som avses 
i lagen om handel med 
standardiserade optioner och 
terminer, om uppgifterna behövs för 
att trygga tillförlitligheten i 
clearingorganisationens verksamhet 
eller avvecklingen av 
optionsföretagets 
optionstransaktioner.




Finansinspektionen får inte 
lämna sekretessbelagda uppgifter 
som erhållits från 
tillsynsmyndigheter i andra stater 
inom Europeiska ekonomiska 
samarbetsområdet eller vid 
granskning i en annan stat som 
tillhör Europeiska ekonomiska 
samarbetsområdet vidare, om inte 
den tillsynsmyndighet som lämnat 
uppgiften eller den behöriga 
tillsynsmyndigheten i det land där 
granskningen har utförts har gett 
sitt uttryckliga samtycke. Dessa 
uppgifter får användas endast 
för skötseln av uppgifter enligt 
denna lag eller för de ändamål 
som samtycket gäller.

4.
Lag 
om ändring av lagen om placeringsfonder
I enlighet med riksdagens beslut
fogas till lagen den 29 januari 1999 om placeringsfonder 48/1999 en ny 133 
a § som följer:



Gällande lydelse
Föreslagen lydelse



133 a §

Utan hinder av vad som bestäms i 
133 § har fondbolag rätt att lämna 
upplysningar som avses i 133 § till 
en sammanslutning som hör till 
samma koncern, samma 
konsolideringsgrupp eller samma i 
lagen om tillsyn över finans- och 
försäkringskonglomerat ( / ) avsedda 
finans- och försäkringskonglomerat 
för kundbetjäning och annan skötsel 
av kundförhållanden, 
marknadsföring samt koncernens, 
konsolideringsgruppens eller finans- 
och försäkringskonglomeratets 
riskkontroll. Vad som bestäms i detta 
moment gäller inte utlämnande av 
känsliga uppgifter enligt 11 § 
personuppgiftslagen.
Utöver vad som bestäms i 1 mom. 
kan ett fondbolag lämna ut uppgifter 
i sitt kundregister som är 
nödvändiga för marknadsföring 
samt kundbetjäning och annan 
skötsel av kundförhållanden till ett 
företag som hör till samma 
ekonomiska sammanslutning som 
fondbolaget, om den som tar emot 
uppgifterna berörs av tystnadsplikt 
enligt denna lag eller motsvarande 
tystnadsplikt. Vad som bestäms i 
detta moment gäller inte utlämnande 
av känsliga uppgifter enligt 11 § 
personuppgiftslagen.







5.
Lag
om ändring av lagen om värdepappersföretag

I enlighet med riksdagens beslut
ändras i lagen den 26 juli 1996 om värdepappersföretag 579/1996 9 § 3 
mom., 10 § 1 mom., rubriken för 14 § och 14 § 1, 2 och 4 mom., 15 §, 29 § 
2 mom., rubriken för 31 § och 31 § 4 mom. och 48 § 1 och 3 mom.,
av dessa lagrum 10 § 1 mom. sådant det lyder i lag 950/1996 samt 29 § 2 
mom. och 31 § 4 mom. sådana de lyder i lag 1347/1997, samt
fogas till 6 § nya 5 och 6 mom., varvid nuvarande 5 och 6 mom. blir 7 och 8 
mom., till lagen nya 12 a och 12 b §, till 14 § ett nytt 4 mom., varvid 
nuvarande 4 mom. i sin ändrade form blir 5 mom. och nuvarande 5 mom. 
blir 6 mom., och ett nytt 7 mom., till lagen en ny 15 b §, till 48 § ett nytt 4 
mom., varvid nuvarande 4 och 5 mom. blir 5 och 6 mom., samt till lagen en 
ny 56 c §,
av dessa lagrum 6 § sådan den lyder i nämnda lag 1347/1997, 14 § sådan 
den lyder delvis ändrad i lag 106/1999 och 48 § sådan den lyder delvis 
ändrad i lag 583/1997 och 518/1998, som följer:

Gällande lydelse
Föreslagen lydelse



6 §
Konsolideringsgrupp
— — — — — — — — — — — — 
— — 
Utöver vad som bestäms ovan 
betraktas vid tillämpningen av 29 
och 31 § i denna lag som en 
konsolideringsgrupps moderföretag 
och ett finansiellt institut, om inte 
Finansinspektionen beslutar något 
annat i ett enskilt fall, ett 
konglomerats 
holdingsammanslutning enligt lagen 
om tillsyn över finans- och 
försäkringskonglomerat ( / ) när 
företagen i finansbranschen står för 
en andel i konglomeratet som 
beräknad i enlighet med 6 § 2 mom. 
i nämnda lag är större än den andel 
som företagen i 
försäkringsbranschen står för och 
som en konsolideringsgrupps 
dotterföretag fondbolag och 
förvaringsinstitut enligt lagen om 
placeringsfonder (48/1999) där 
konsolideringsgruppens 
moderföretag har bestämmande 
inflytande enligt 1 mom. 1 punkten.
Efter att ha fått kännedom om att en 
holdingsammanslutning hör till en 
konsolideringsgrupp skall 
Finansinspektionen fatta beslut 
härom och utan dröjsmål meddela 
det till konsolideringsgruppens 
moderföretag.
— — — — — — — — — — — — 
— — 


9 §
Verksamhetstillstånd

— — — — — — — — — — — 
— — — 
I ansökan skall vidare lämnas 
uppgifter om aktieägarnas, med 
dessa enligt 2 kap. 9 § 
värdepappersmarknadslagen 
jämförbara personers samt minst 
två inom förvaltningen verksamma 
personers tillförlitlighet, vandel, 
erfarenhet och övriga lämplighet, på 
så sätt att det med stöd av den 
erhållna utredningen och den 
tilltänkta omfattningen av sökandens 
affärsverksamhet kan anses 
sannolikt att värdepappersföretaget 
kommer att skötas med 
yrkesskicklighet samt enligt 
förnuftiga och trygga 
affärsprinciper.
— — — — — — — — — — — 
— — — 

— — — — — — — — — — — 
— — — 
I ansökan skall vidare lämnas 
uppgifter om aktieägarnas, med 
dessa enligt 2 kap. 9 § 
värdepappersmarknadslagen 
jämförbara personers samt minst 
två inom förvaltningen verksamma 
personers tillförlitlighet, vandel, 
erfarenhet och övriga lämplighet, på 
så sätt att det med stöd av den 
erhållna utredningen och den 
tilltänkta omfattningen av sökandens 
affärsverksamhet kan säkerställas 
att värdepappersföretaget kommer 
att skötas med yrkesskicklighet 
samt enligt sunda och försiktiga 
affärsprinciper.
— — — — — — — — — — — 
— — — 


10 §
Beviljande av 
verksamhetstillstånd
Verksamhetstillstånd skall beviljas 
finländska aktiebolag som har sitt 
huvudkontor i Finland, tillförlitlig 
förvaltning och tillräckliga 
ekonomiska 
verksamhetsförutsättningar samt 
uppfyller de övriga krav som ställs i 
denna lag, om det inte utgående från 
den utredning som mottagits kan 
anses sannolikt att en effektivt 
tillsyn över värdepappersföretaget 
hindras av en betydande bindning 
mellan värdepappersföretaget och 
någon annan juridisk eller fysisk 
person eller av lagar, förordningar 
eller administrativa bestämmelser i 
en stat som inte tillhör Europeiska 
ekonomiska samarbetsområdet vilka 
tillämpas på en fysisk eller juridisk 
person som har en sådan bindning. 
Finansinspektionen kan meddela 
närmare föreskrifter om de krav 
som ställs på en tillförlitlig 
förvaltning. 
— — — — — — — — — — — 
— — — 

10 §
Beviljande av 
verksamhetstillstånd
Verksamhetstillstånd skall beviljas 
finländska aktiebolag som har sitt 
huvudkontor i Finland, tillförlitlig 
förvaltning och tillräckliga 
ekonomiska 
verksamhetsförutsättningar samt 
uppfyller de övriga krav som ställs i 
denna lag, om det inte utgående från 
den utredning som mottagits kan 
anses sannolikt att en effektiv tillsyn 
över värdepappersföretaget hindras 
av en betydande bindning mellan 
värdepappersföretaget och någon 
annan juridisk eller fysisk person 
eller av lagar, förordningar eller 
administrativa bestämmelser i en 
stat som inte tillhör Europeiska 
ekonomiska samarbetsområdet vilka 
tillämpas på en fysisk eller juridisk 
person som har en sådan bindning.


— — — — — — — — — — — 
— — — 




12 a §
Skild ledning för 
värdepappersföretag och 
försäkringsbolag
Verkställande direktören i ett 
värdepappersföretag och dennes 
suppleant får inte vara 
verkställande direktör i ett 
försäkringsbolag inom samma 
koncern eller samma konglomerat 
enligt lagen om tillsyn över finans- 
och försäkringskonglomerat som 
värdepappersföretaget eller 
suppleant för en sådan direktör.
Majoriteten av medlemmarna och 
suppleanterna i ett 
värdepappersföretags styrelse skall 
vara personer som inte är 
medlemmar eller suppleanter i ett 
sådant försäkringsbolags styrelse 
som avses i 1 mom. och inte heller 
verkställande direktör eller 
verkställande direktörens suppleant 
i ett sådant försäkringsbolag, om 
inte Finansinspektionen beviljar 
undantag från detta.

12 b §
Värdepappersföretags och 
holdingsamman-slutningars ledning
Ett värdepappersföretags styrelse 
och verkställande direktör skall leda 
värdepappersföretaget med 
yrkesskicklighet samt enligt sunda 
och försiktiga affärsprinciper. 
Styrelsemedlemmarna och 
verkställande direktören skall 
dessutom vara väl ansedda och de 
skall ha sådan allmän kännedom om 
värdepappersverksamhet som kan 
anses vara behövlig med beaktande 
av arten och omfattningen av 
värdepappersföretagets verksamhet. 
Ett värdepappersföretag skall 
omedelbart meddela ändringar i 
fråga om sin i detta moment avsedda 
förvaltningspersonal till 
Finansinspektionen.
Vad som bestäms i 1 mom. tillämpas 
på motsvarande sätt på 
holdingsammanslut-ningar.




14 §
Anmälan om förvärv av aktier 
och andelar
Om någon har för avsikt att direkt 
eller indirekt förvärva en andel i 
ett värdepappersföretag eller en 
holdingsammanslutning vilken 
utgör minst 5 procent av dess 
aktie eller andelskapital eller 
vilken medför minst 5 procent av 
röstetalet för aktierna eller 
andelarna, skall 
Finansinspektionen på förhand 
underrättas om förvärvet.
Om en andel som avses i 1 mom. 
ökas så att den uppgår till minst 
20, 33 eller 50 procent av aktie 
eller andelskapitalet eller medför 
åtminstone lika stor rösträtt eller 
så att värdepappersföretaget 
eller holdingsammanslutningen 
blir ett dotterföretag, skall 
Finansinspektionen också 
underrättas om förvärvet.
— — — — — — — — — — — 
— — — 
En anmälan enligt 1 och 2 mom. 
skall också göras när innehavet 
sjunker under de andelar som 
anges i 1 och 2 mom.
Värdepappersföretaget och 
holdingsammanslutningen skall 
minst en gång om året underrätta 
Finansinspektionen om de i 1 och 2 
mom. angivna andelarnas ägare 
och hur stort innehavet är samt 
omedelbart anmäla sådana 
förändringar i innehavet av andelar 
som kommit till dess kännedom.



— — — — — — — — — — — 
— — — 
Anmälan enligt denna paragraf 
behöver inte göras, om innehavet 
i värdepappersföretaget eller 
holdingsammanslutningen 
förvärvas indirekt genom förvärv 
av aktier eller andelar i ett 
konglomerats 
holdingsammanslutning enligt 
lagen om tillsyn över finans- och 
försäkringskonglomerat och 
anmälan om förvärvet av en 
sådan holdingsammanslutning 
har gjorts till 
Försäkringsinspektionen.
14 §
Underrättelse om röstetal och 
inflytande
Om någon har för avsikt att ensam 
eller tillsammans med en aktieägare 
som avses i 2 kap. 9§ 1 och 2 mom. 
värdepappersmarknadslagen eller 
med en person som kan jämställas 
med en aktieägare, i ett 
värdepappersföretag förvärva en 
andel som utgör minst en tjugondedel 
av aktiekapitalet eller rösträtten i 
värdepappersföretaget, skall 
finansinspektionen i god tid på 
förhand underrättas om förvärvet.
Om avsikten är att utöka den andel 
som avses i 1 mom. så att den 
uppnår eller överskrider en tiondedel, 
en femtedel, en tredjedel eller 
hälften av aktiekapitalet eller 
rösträtten i värdepappersföretaget, 
skall finansinspektionen på förhand 
underrättas också om detta förvärv. 
Motsvarande underrättelseskyldighet 
gäller när den andel som avses i 1 
mom. underskrider de nämnda 
gränserna.
— — — — — — — — — — — 
— — — 



Värdepappersföretaget skall minst 
en gång om året underrätta 
finansinspektionen om de i 1 och 2 
mom. angivna andelarnas ägare, om 
personer som enligt 1 mom. kan 
jämställas med andelsägare samt om 
dessas andel av aktiekapitalet och 
rösträtten i värdepappersföretaget, 
ifall värdepappersföretaget känner 
till vilka de är. 
Värdepappersföretaget skall 
omedelbart underrätta 
finansinspektionen om såda-na 
förändringar i innehavet av andelar 
som har kommit till dess kännedom.
— — — — — — — — — — — 
— — — 

15 §
Myndigheternas rätt att motsätta 
sig förvärv
Finansinspektionen kan om tre 
månader från att ha mottagit en 
underrättelse enligt 14 § förbjuda 
förvärvet av en andel, om det med 
hänsyn till erhållen utredning om 
ägarnas tillförlitlighet och 
lämplighet eller annars är sannolikt 
att innehavet av andelen skulle 
äventyra värdepappersföretagets 
eller dess konsolideringsgrupps 
affärsverksamhet enligt 
försiktiga och sunda 
affärsprinciper.
Om förvärv av en andel inte anmäls 
eller om andelen har förvärvats 
trots Finansinspektionens förbud 
eller om Finansinspektionen efter 
förvärvet av andelen upptäcker 
att innehavet äventyrar 
värdepappersföretagets eller 
dess konsolideringsgrupps 
verksamhet enligt försiktiga och 
sunda affärsprinciper, kan 
Finansinspektionen förbjuda 
införande av aktie eller 
andelsförvärvet i aktieboken och 
aktieägarförteckningen eller 
medlemsförteckningen.
Om ett förvärv leder till att ett 
värdepappersföretag blir 
dotterföretag till ett kreditinstitut, 
värdepappersföretag eller 
försäkringsbolag med 
verksamhetstillstånd i en annan 
stat som hör till Europeiska 
ekonomiska samarbetsområdet 
eller dotterföretag till ett sådant 
kreditinstituts, 
värdepappersföretags eller 
försäkringsbolags moderföretag, 
skall Finansinspektionen 
inhämta den statens motsvarande 
tillsynsmyndighets utlåtande om 
förvärvet. På samma sätt skall 
förfaras om bestämmanderätten i 
värdepappersföretaget övergår 
till samma fysiska eller juridiska 
personer som i det kreditinstitut, 
värdepappersföretag eller 
försäkringsbolag som avses 
ovan.
15 §
Myndigheternas rätt att motsätta 
sig förvärv
Finansinspektionen har inom tre 
månader från att ha mottagit 
underrättelse enligt 14§ rätt att 
motsätta sig förvärvet av en andel, 
om det med hänsyn till erhållen 
utredning om ägarnas tillförlitlighet, 
vandel, erfarenhet och övriga 
lämplighet eller annars är sannolikt 
att innehavet av andelen skulle 
äventyra värdepappersföretagets 
möjligheter att verka enligt förnuftiga 
och trygga affärsprinciper.
Om förvärv av en andel inte anmäls 
eller om en andel har förvärvats 
trots att finansinspektionen har 
motsatt sig förvärvet, kan 
finansinspektionen förbjuda 
införande av aktieförvärvet i 
aktieboken eller 
aktieägarförteckningen.

15 b §
Förvärv av bestämmande inflytande i 
ett företag utanför Europeiska 
ekonomiska samarbetsområdet
Ett värdepappersföretag eller ett 
företag inom dess 
konsolideringsgrupp, får inte 
förvärva i 1 kap. 5 och 6 § 
bokföringslagen avsett bestämmande 
inflytande i ett kreditinstitut, 
värdepappersföretag eller 
försäkringsbolag med hemort i en 
stat som inte hör till Europeiska 
ekonomiska samarbetsområdet, om 
inte värdepappersföretaget eller 
företaget inom dess 
konsolideringsgrupp har anmält 
detta till Finansinspektionen på 
förhand eller om Finansinspektionen 
efter att ha fått anmälan har 
förbjudit förvärvet inom den tid som 
anges i 2 mom.
Finansinspektionen kan om tre 
månader från att ha mottagit en 
anmälan enligt 1 mom. förbjuda ett 
förvärv som avses i 1 mom., om de 
lagar, förordningar eller 
administrativa bestämmelser som 
skall tillämpas på det företag som är 
föremål för förvärvet väsentligt 
försvårar en effektiv tillsyn över 
värdepappersföretaget eller dess 
konsolideringsgrupp.
Anmälan enligt denna paragraf 
behöver inte göras, om ett företag 
som avses i 1 mom. hör till ett 
konglomerat enligt lagen om tillsyn 
över finans- och 
försäkringskonglomerat och 
motsvarande anmälan har gjorts till 
Försäkringsinspektionen.
29 §
Generalklausul om riskkontroll
— — — — — — — — — — — 
— — — 
Finansinspektionen meddelar 
närmare föreskrifter om de krav 
som ställs på de i 1 mom. avsedda 
riskkontrollsystem och på den 
interna kontrollen.
— — — — — — — — — — — 
— — — 
Finansinspektionen utfärdar 
närmare föreskrifter om hur 
riskkontrollen och den interna 
kontrollen skall ordnas samt om 
kraven på en tillförlitlig 
förvaltning.
31 §
Minsta kapitalbas

— — — — — — — — — — — 
— — — 
På värdepappersföretags stora 
kundrisker och konsoliderade stora 
kundrisker tillämpas 69—71 § 
kreditinstitutslagen.


— — — — — — — — — — — 
— — — 
31 §
Minsta kapitalbas och anmälan 
om interna affärstransaktioner
 — — — — — — — — — — — 
— — — 
På värdepappersföretags stora 
kundrisker och konsoliderade stora 
kundrisker samt på interna 
affärstransaktioner med koncern 
och ägarintresseföretag som inte 
hör till värdepappersföretagets 
konsolideringsgrupp tillämpas 
vad som bestäms i 69—71 och 71 a 
§ kreditinstitutslagen.
— — — — — — — — — — — 
— — — 

48 §
Tystnadsplikt
Den som i egenskap av medlem 
eller suppleant i ett organ inom ett 
värdepappersföretag, dess 
holdingsammanslutning, ett 
finansiellt institut som hör till 
värdepappersföretagets 
konsolideringsgrupp eller en 
sammanslutning av 
värdepappersföretag eller som 
anställd hos dessa eller vid 
utförande av någon uppgift på 
uppdrag av dem har fått kännedom 
om någon av 
värdepappersföretagets kunders 
eller en annan persons ekonomiska 
situation eller någons personliga 
förhållanden eller om en affärs- 
eller yrkeshemlighet, är skyldig att 
hemlighålla saken om inte den till 
vars förmån tystnadsplikten har 
stadgats ger sitt samtycke till att 
saken röjs. Uppgifter som skall 
hållas hemliga får inte heller lämnas 
till värdepappersföretagets 
bolagsstämma eller till aktieägare 
som deltar i stämman.






— — — — — — — — — — — 
— — — 
Ett värdepappersföretag, dess 
holdingsammanslutning och ett 
finansiellt institut som hör till 
värdepappersföretagets 
konsolideringsgrupp har rätt att 
lämna upplysningar som avses i 1 
mom. till en sammanslutning, som 
hör till samma koncern, om sådan 
tystnadsplikt som avses i 1 mom. 
eller mot-svarande tystnadsplikt 
gäller för medlemmarna ((i)) dess 
förvaltningsorgan eller dess 
anställda och om informationen 
behövs för den mottagande 
sammanslutningens riskkontroll.
















— — — — — — — — — — — 
— — — 

48 §
Tystnadsplikt
Den som i egenskap av medlem eller 
suppleant i ett organ inom ett 
värdepappersföretag eller inom ett 
till samma konsolideringsgrupp 
som detta hörande företag, inom 
en sammanslutning av 
värdepappersföretag eller inom 
värdepappersföretagets ombud 
eller inom något annat företag 
som agerar för 
värdepappersföretagets räkning 
eller i egenskap av anställd hos 
dessa eller vid utförande av någon 
uppgift på uppdrag av dem har fått 
kännedom om den ekonomiska 
situationen hos någon av 
värdepappersföretagets kunder eller 
hos kunder till företag som tillhör 
samma konsolideringsgrupp eller 
samma konglomerat enligt lagen 
om tillsyn över finans- och 
försäkringskonglomerat som 
värdepappersföretaget eller hos 
någon annan person med 
anknytning till 
värdepappersföretagets 
verksamhet eller om någons 
personliga förhållanden eller om en 
affärs eller yrkeshemlighet, är 
skyldig att hemlighålla saken, om inte 
den till vars förmån tystnadsplikten 
har bestämts ger sitt samtycke till att 
saken röjs. Uppgifter som skall 
hållas hemliga får inte heller lämnas 
till värdepappersföretagets 
bolagsstämma eller till aktieägare 
som deltar i stämman.
— — — — — — — — — — — 
— — — 
Ett värdepappersföretag och ett 
företag som hör till 
värdepappersföretagets 
konsolideringsgrupp har rätt att 
lämna upplysningar som avses i 1 
mom. till en sammanslutning som hör 
till samma koncern, samma 
konsolideringsgrupp samt samma 
i lagen om tillsyn över finans- och 
försäkringskonglomerat avsedda 
finans- och 
försäkringskonglomerat för 
kundbetjäning och annan skötsel 
av kundförhållanden, 
marknadsföring samt koncernens, 
konsolideringsgruppens eller 
finans- och 
försäkringskonglomeratets 
riskkontroll. Vad som i detta 
moment bestäms om utlämnande 
av uppgifter gäller inte 
utlämnandet av känsliga uppgifter 
enligt 11 § personuppgiftslagen.
Utöver vad som bestäms i 3 mom. 
kan ett värdepappersföretag och 
ett företag som hör till 
värdepappersföretagets 
konsolideringsgrupp lämna ut 
uppgifter i sitt kundregister som 
är nödvändiga för 
marknadsföring samt 
kundbetjäning och annan skötsel 
av kundförhållanden till ett 
sådant företag som hör till samma 
ekonomiska sammanslutning som 
värdepappersföretaget, om den 
som tar emot uppgifterna berörs 
av tystnadsplikt enligt denna lag 
eller motsvarande tystnadsplikt. 
Vad som bestäms i detta moment 
gäller inte utlämnande av 
känsliga uppgifter enligt 11 § 
personuppgiftslagen.
— — — — — — — — — — — 
— — — 



56 c §
Brott mot bestämmelserna om 
förvärv av värdepappersföretags 
aktier
Den som uppsåtligen i strid med 
förbudet i 15 § 1 mom. eller utan 
Finansinspektionens samtycke enligt 
15 b §  förvärvar aktier eller 
andelar skall för brott mot 
bestämmelserna om förvärv av 
värdepappersföretags aktier dömas 
till böter, om inte gärningen är 
ringa eller strängare straff 
föreskrivs någon annanstans i lag.
———
Denna lag träder i kraft den                     
.
———


6.
Lag 
om ändring av lagen om försäkringsbolag
I enlighet med riksdagens beslut
ändras i lagen den 28 december 1979 om försäkringsbolag 1062/1979 1 
kap. 5 a och 5 b §, 2 a kap. 17 §, 7 kap. 3 § 2 mom. och 3 a § 1 mom., 10 
kap. 1 b och 3 c §, 12 kap. 6 §, 14 b kap. 5 § 1 mom. och 6 § 1 mom. samt 
18 kap. 6 § 1 mom. och 6 b § 1 mom. 3, 5 och 6 punkten, 
av dessa lagrum 1 kap. 5 b § samt 14 b kap. 5 och 6 § sådana de lyder i lag 
949/2000, 2 a kap. 17 § sådan den lyder i lag 389/1995, 7 kap. 3 § 2 mom. 
sådant det lyder i lag 752/1993 och 3 a § 1 mom. sådant det lyder i nämnda 
lag 611/1997, 10 kap. 1 b § sådan den lyder i nämnda lag 1204/1998 och 3 c 
§ sådan den lyder i nämnda lag 949/2000, 12 kap. 6 § sådan den lyder i 
nämnda lag 752/1993 samt 1 kap. 5 a §, 18 kap. 6 § 1 mom. och 6 b § 
1 mom. 3, 5 och 6 punkten sådana de lyder i lag 989/1999,
fogas till 3 kap. 3 § ett nytt 6 mom. och till 4 § ett nytt 3 mom. samt till 
kapitlet en ny 8 § i stället för den 8 § som upphävts genom lag 355/1997, till 
7 kap. 3 § nya 3 och 4 mom. i stället för de 3 och 4 mom. som upphävts 
genom lag 355/1997, till 10 kap. 11 § ett nytt 5 mom. samt till 18 kap. 6 b § 1 
mom. en ny 10 punkt och till 6 b § ett nytt 2 mom., varvid nuvarande 
2—4 mom. blir 3—5 mom.,
av dessa lagrum 3 kap. 3 § sådan den lyder delvis ändrad i nämnda lagar 
389/1995 och 949/2000 och 4 § sådan den lyder i nämnda lag 389/1995, 10 
kap. 11 § sådan den lyder ändrad i nämnda lagar 1204/1998 och 949/2000 
och 18 kap. 6 b § sådan den lyder i nämnda lag 989/1999, som följer:

Gällande lydelse
Föreslagen lydelse

1 kap.
Allmänna stadganden
5 a §

I denna lag avses med 
tjänsteföretag en sammanslutning 
som för ett försäkringsbolag 
producerar tjänster som hänför sig 
till bolagets huvudsakliga 
verksamhet.
5 a §

I denna lag avses med 
tjänsteföretag en sammanslutning 
som för ett försäkringsbolag 
producerar tjänster som hänför sig 
till bolagets huvudsakliga 
verksamhet. Med tjänsteföretag 
avses också ett företag som 
huvudsakligen producerar 
tjänster för ett eller flera 
försäkringsbolag genom att äga, 
besitta eller förvalta fastigheter.
5 b §

I denna lag avses med 
försäkringsholdingsammanslutni
ng ett moderföretag vars 
huvudsakliga funktionär att 
förvärva och inneha andelar i 
dotterföretag som är 
försäkringsföretag, utländska 
återförsäkringsföretag eller 
försäkringsföretag i tredje land och 
av vilka minst ett är ett 
försäkringsbolag enligt denna lag. 
Med företag som nämns i denna 
paragraf avses moderföretag, 
dotterföretag, försäkringsföretag, 
utländskt återförsäkringsföretag 
och försäkringsföretag i tredje land 
enligt definitionerna i 14 b kap. 1  
§.
5 b §

I denna lag avses med 
försäkringsholdingsammanslutning 
ett moderföretag vars huvudsakliga 
funktion är att förvärva och inneha 
andelar i dotterföretag som är 
försäkringsföretag, utländska 
återförsäkringsföretag eller 
försäkringsföretag i tredje land och 
av vilka minst ett är ett 
försäkringsbolag enligt denna lag. 
Som 
försäkringsholdingsammanslutning 
betraktas dock inte ett 
konglomerats 
holdingsammanslutning som hör 
till tillämpningsområdet för lagen 
om tillsyn över finans- och 
försäkringskonglomerat ( / ). På 
en sådan holdingsammanslutning 
tillämpas dock, om inte 
Försäkringsinspektionen i ett 
enskilt fall beslutar något annat, 
bestämmelserna om 
försäkringsholdingsammanslutning
ar i 14 b kap. 6, 7 och 9 § i denna 
lag, om företagen i 
försäkringsbranschen står för en 
andel i konglomeratet som 
beräknad i enlighet med 6 § 2 
mom. i nämnda lag är större än 
den andel som företagen i 
finansbranschen står för. Med 
företag som nämns i denna paragraf 
avses moderföretag, dotterföretag, 
försäkringsföretag, utländskt 
återförsäkringsföretag och 
försäkringsföretag i tredje land enligt 
definitionerna i 14 b kap. 1 §. Innan 
ett beslut som avses i detta moment 
fattas skall 
Försäkringsinspektionen begära 
utlåtande av Finansinspektionen.
2 a kap.
Bedrivande av direkt försäkring utomlands
17 §

Om ett utländskt försäkringsbolag 
har blivit dotterföretag till ett 
försäkringsbolag, skall 
försäkringsbolaget underrätta 
social- och hälsovårdsministeriet 
om detta inom tre månader.
17 §

Om ett utländskt försäkringsföretag 
har blivit dotterföretag till ett 
försäkringsbolag och 
försäkringsbolaget inte har gjort 
anmälan om förvärvet enligt 7 
kap. 8 § i denna lag eller 10 § 
lagen om tillsyn över finans- och 
försäkringskonglomerat, skall 
försäkringsbolaget underrätta 
Försäkringsinspektionen om detta 
inom tre månader.
3 kap.
Delägarskap i försäkringsbolag
3 §


— — — — — — — — — — — — 
— — 
Anmälan enligt denna paragraf 
behöver inte göras, om innehavet i 
försäkringsbolaget förvärvas 
indirekt genom förvärv av aktier i 
ett konglomerats 
holdingsammanslutning enligt lagen 
om tillsyn över finans- och 
försäkringskonglomerat och 
anmälan om förvärvet av en sådan 
holdingsammanslutning har gjorts 
till den tillsynsmyndighet som avses i 
nämnda lag. Om förvärvaren 
förutom det indirekta innehavet 
enligt denna moment dessutom har 
direkt innehav i samma 
försäkringsbolag och de 
sammanlagda innehaven då leder till 
att den lägsta gränsen för anmälan 
överskrids eller till en högre 
anmälningsgräns, skall anmälan 
dock göras i enlighet med denna 
paragraf.
4 §
— — — — — — — — — — — — 
— — 
Om ett förvärv leder till att ett 
försäkringsbolag blir dotterbolag till 
ett kreditinstitut, 
värdepappersföretag eller 
försäkringsbolag med 
verksamhetstillstånd i en annan stat 
som hör till Europeiska ekonomiska 
samarbetsområdet eller dotterbolag 
till ett sådant kreditinstituts, 
värdepappersföretags eller 
försäkringsbolags moderföretag, 
skall Försäkringsinspektionen 
inhämta den statens motsvarande 
tillsynsmyndighets utlåtande om 
förvärvet. På samma sätt skall 
förfaras om bestämmanderätten i 
försäkringsbolaget övergår till 
samma fysiska eller juridiska 
personer som i det kreditinstitut, 
värdepappersföretag eller 
försäkringsbolag som avses ovan.
7 kap.
Bolagets ledning
3 §

— — — — — — — — — — 
— — — — 
Styrelsemedlemmarna och 
verkställande direktören skall 
vara väl ansedda och de skall 
ha sådan allmän kännedom om 
försäkringsverksamhet som kan 
anses vara behövlig med 
beaktande av arten och 
omfattningen av 
försäkringsbolagets 
verksamhet. Den som är 
omyndig, försatt i konkurs eller 
meddelats näringsförbud får 
inte vara medlem av styrelsen 
eller förvaltningsrådet eller 
verkställande direktör.
— — — — — — — — — — — — 
— — 
Ett försäkringsbolags styrelse och 
verkställande direktör skall leda 
försäkringsbolaget med 
yrkesskicklighet samt enligt sunda 
och försiktiga affärsprinciper. 
Styrelsemedlemmarna och verkställande 
direktören skall dessutom vara väl 
ansedda och de skall ha sådan allmän 
kännedom om försäkringsverksamhet 
som kan anses vara behövlig med 
beaktande av arten och omfattningen av 
försäkringsbolagets verksamhet. Den 
som är omyndig, försatt i konkurs eller 
meddelats näringsförbud får inte vara 
medlem av styrelsen eller 
förvaltningsrådet eller verkställande 
direktör.
Ett försäkringsbolag skall omedelbart 
meddela ändringar i fråga om sin i 2 
mom. avsedda förvaltningspersonal 
till Försäkringsinspektionen.
Vad som i 2 och 3 mom. bestäms om 
försäkringsbolags 
förvaltningspersonal tillämpas på 
motsvarande sätt på 
försäkringsholdingsammanslutningar.
3 a §
Verkställande direktören för ett 
försäkringsbolag och hans 
suppleant får inte vara 
verkställande direktör för ett 
kreditinstitut som hör till samma 
koncern som försäkringsbolaget 
eller suppleant för en sådan 
direktör.

— — — — — — — — — — — 
— — — 

3 a §
Verkställande direktören för ett 
försäkringsbolag och hans suppleant 
får inte vara verkställande direktör 
för ett kreditinstitut eller 
värdepappersföretag inom samma 
koncern eller samma konglomerat 
enligt lagen om tillsyn över finans- 
och försäkringskonglomerat som 
försäkringsbolaget eller suppleant för 
en sådan direktör.
— — — — — — — — — — — 
— — — 



8 §
Ett försäkringsbolag eller en 
försäkringsholdingsammanslutning får 
inte förvärva i 1 kap. 5 och 6 § 
bokföringslagen avsett bestämmande 
inflytande i ett kreditinstitut, 
värdepappersföretag eller 
försäkringsbolag med hemort i en stat 
som inte hör till Europeiska 
ekonomiska samarbetsområdet, om inte 
försäkringsbolaget eller 
försäkringsholdingsammanslutningen 
har anmält detta till 
Försäkringsinspektionen på förhand 
eller om Försäkringsinspektionen efter 
att ha fått anmälan har förbjudit 
förvärvet inom den tid som anges i 2 
mom.
Försäkringsinspektionen kan inom tre 
månader från att ha mottagit en 
anmälan enligt 1 mom. förbjuda ett 
förvärv som avses i 1 mom., om de 
lagar, förordningar eller 
administrativa bestämmelser som skall 
tillämpas på det företag som är föremål 
för förvärvet väsentligt försvårar en 
effektiv tillsyn över försäkringsbolaget.
Anmälan enligt denna paragraf 
behöver inte göras, om ett företag som 
avses i 1 mom. hör till ett konglomerat 
enligt lagen om tillsyn över finans- och 
försäkringskonglomerat och 
motsvarande anmälan har gjorts till 
Finansinspektionen.
10 kap.
Bokslut, koncernbokslut och täckning av ansvarsskuld

1 b §

Bokslut skall upprättas inom fyra 
månader efter räkenskapsperiodens 
utgång.
1 b §

Bokslut skall upprättas inom tre 
månader efter räkenskapsperiodens 
utgång.
3 c §

Ett försäkringsbolags styrelse 
skall se till att försäkringsbolaget 
har tillräcklig intern kontroll och 
tillräckliga riskkontrollsystem med 
beaktande av arten och 
omfattningen av bolagets 
verksamhet. 
Försäkringsinspektionen utfärdar 
närmare föreskrifter om hur den 
interna kontrollen och 
riskkontrollen skall ordnas.
3 c §

Ett försäkringsbolag och en 
försäkringholdingsammanslutning 
skall ha tillräcklig intern kontroll och 
tillräckliga riskkontrollsystem med 
beaktande av arten och omfattningen 
av bolagets verksamhet. 
Försäkringsinspektionen utfärdar 
närmare föreskrifter om hur den 
interna kontrollen och riskkontrollen 
skall ordnas samt om kraven på en 
tillförlitlig förvaltning.


11 §

— — — — — — — — — — — — — 
— 
Om ett kreditinstitut eller 
värdepappersföretag hör till ett 
försäkringsbolags eller en 
försäkringsholdingsammanslutnings 
koncern, får koncernbokslutet utan 
hinder av detta kapitel upprättas på 
det sätt som bestäms i 3 kap. lagen om 
tillsyn över finans- och 
försäkringskonglomerat, om det är 
nödvändigt för att ge en rättvisande 
och tillräcklig bild av resultatet av 
koncernens verksamhet och av dess 
ekonomiska ställning.
12 kap.
Vinstutdelning och annan användning av bolagets tillgångar

6 §

Sådana viktiga eller principiella 
beslut som gäller kredit till bolag 
som hör till samma koncern som 
försäkringsbolaget och 
investeringar i sådana skall fattas 
av försäkringsbolagets styrelse.
6 §

Sådana viktiga eller principiella beslut 
som gäller kredit till bolag som hör till 
samma koncern eller samma 
konglomerat enligt lagen om 
tillsyn över finans- och 
försäkringskonglomerat som 
försäkringsbolaget och investeringar i 
sådana skall fattas av 
försäkringsbolagets styrelse.
Vad som i 1 mom. bestäms om 
kreditgivning tillämpas på 
motsvarande sätt på borgen eller 
annan säkerhet som ställs för 
betalningen av en kredit som 
någon annan beviljat.



14 b kap.
Extra tillsyn över försäkringsgrupper
5 §

För den extra tillsynen över ett 
försäkringsbolag enligt 2 § 1 mom. i 
detta kapitel skall bolaget utföra en 
beräkning av den jämkade solvensen 
vilken skall omfatta 
försäkringsföretag, 
försäkringsholdingsammanslutningar, 
försäkringsföretag i tredje land och 
utländska återförsäkringsföretag som 
är anknutna till försäkringsbolaget. 
Vid beräkningen skall dessutom 
beaktas andra företag som ingår i en 
försäkringsgrupp enligt 2 § 4 mom. på 
det sätt som ministeriet närmare 
bestämmer genom förordning. 
Beräkningen skall tillställas 
Försäkringsins-pektionen i samband 
med bokslutsuppgifterna på det sätt 
som inspektionen närmare 
bestämmer.

— — — — — — — — — — — 
— — — 

5 §

För den extra tillsynen över ett 
försäkringsbolag enligt 2 § 1 mom. i 
detta kapitel skall bolaget utföra en 
beräkning av den jämkade solvensen 
vilken skall omfatta försäkringsföretag, 
försäkringsholdningssammanslutningar, 
försäkringsföretag i tredje land, 
utländska återförsäkringsföretag samt 
kreditinstitut och finansiella institut 
enligt kreditinstitutslagen 
(1607/1993) och 
värdepappersföretag enligt lagen om 
värdepappersföretag (579/1996) som 
är anknutna till försäkringsbolaget. Vid 
beräkningen skall dessutom beaktas 
andra företag som ingår i en 
försäkringsgrupp enligt 2 § 4 mom. på 
det sätt som ministeriet närmare 
bestämmer genom förordning. 
Beräkningen skall tillställas 
Försäkringsinspektionen i samband med 
bokslutsuppgifterna på det sätt som 
inspektionen närmare bestämmer.
— — — — — — — — — — — — 
— — 


6 §

En finsk 
försäkringsholdingsammanslutning 
som är moderföretag till ett 
försäkringsbolag enligt 2 § 2 mom. i 
detta kapitel skall för den extra 
tillsynen utföra en beräkning av den 
jämkade solvensen vilken skall 
omfatta försäkringsföretag, 
försäkringsholdingsammanslutningar, 
försäkringsföretag i tredje land och 
utländska återförsäkringsföretag som 
är anknutna till moderföretaget. Vid 
beräkningen skall dessutom beaktas 
andra företag som ingår i en 
försäkringsgrupp enligt 2 § 4 mom. på 
det sätt som ministeriet närmare 
bestämmer genom förordning. Om ett 
försäkringsbolags moderföretag är 
något annat företag enligt 2 § 2 mom. 
än en finsk 
försäkringsholdingsammanslutning, 
skall ett försäkringsbolag som ingår i 
gruppen utföra beräkningen. 
Beräkningen skall tillställas 
Försäkringsinspektionen i samband 
med bokslutsuppgifterna på det sätt 
som inspektionen närmare 
bestämmer.

— — — — — — — — — — — 
— — — 

6 §

En finsk 
försäkringsholdingsammanslutning 
som är moderföretag till ett 
försäkringsbolag enligt 2 § 2 mom. i 
detta kapitel skall för den extra 
tillsynen utföra en beräkning av den 
jämkade solvensen vilken skall 
omfatta försäkringsföretag, 
försäkringsholdingsammanslutningar, 
försäkringsföretag i tredje land, 
utländska återförsäkringsföretag samt 
kreditinstitut och finansiella institut 
enligt kreditinstitutslagen och 
värdepappersföretag enligt lagen 
om värdepappersföretag som är 
anknuten till moderföretaget. Vid 
beräkningen skall dessutom beaktas 
andra företag som ingår i en 
försäkringsgrupp enligt 2 § 4 mom. på 
det sätt som ministeriet närmare 
bestämmer genom förordning. Om ett 
försäkringsbolags moderföretag är 
något annat företag enligt 2 § 2 mom. 
än en finsk 
försäkringsholdingsammanslutning, 
skall ett försäkringsbolag som ingår i 
gruppen utföra beräkningen. 
Beräkningen skall tillställas 
Försäkringsinspektionen i samband 
med bokslutsuppgifterna på et sätt 
som inspektionen närmare  
bestämmer.
— — — — — — — — — — — 
— — — 



18 kap.
Särskilda stadganden

6 §

Den som i egenskap av anställd hos 
ett försäkringsbolag eller dess 
tjänsteföretag eller som i egenskap 
av medlem eller suppleant i dessas 
organ eller som vid utförande av 
någon uppgift på uppdrag av 
försäkringsbolaget eller som i 
egenskap av anställd hos eller 
medlem av en nämnd inom 
försäkringsbranschen eller ett 
motsvarande organ eller som i 
egenskap av sakkunnig på grundval 
av ett uppdrag eller som med stöd 
av 6 a eller 6 b § har fått veta 
något om försäkringsbolagets, dess 
kunds eller någon annans 
ekonomiska ställning eller 
hälsotillstånd eller något som berör 
andra personliga förhållanden eller 
en affärs- eller yrkeshemlighet får 
inte röja detta för utomstående, om 
inte den till vars förmån 
tystnadsplikten gäller ger sitt 
samtycke till att uppgifterna röjs 
eller om inte något annat bestäms i 
lag. Uppgifter som gäller kunder 
och som omfattas av 
tystnadsplikten får, med undantag 
för bolagsstämmans röstlängd, inte 
heller lämnas till bolagsstämma eller 
representantskap eller till delägare 
som deltar i stämman.
— — — — — — — — — — — 
— — — 

6 §

Den som i egenskap av anställd hos 
ett försäkringsbolag eller dess 
holdingsammanslutning eller 
tjänsteföretag eller som i egenskap 
av medlem eller suppleant i dessas 
organ eller som vid utförande av 
någon uppgift på uppdrag av 
försäkringsbolaget eller som i 
egenskap av anställd hos eller 
medlem av en nämnd inom 
försäkringsbranschen eller ett 
motsvarande organ eller som i 
egenskap av sakkunnig på grundval 
av ett uppdrag eller som med stöd av 
6 a eller 6 b § har fått veta något om 
försäkringsbolagets, dess kunds eller 
någon annans ekonomiska ställning 
eller hälsotillstånd eller något som 
berör andra personliga förhållanden 
eller en affärs eller yrkeshemlighet 
får inte röja detta för utomstående, 
om inte den till vars förmån 
tystnadsplikten gäller ger sitt 
samtycke till att uppgifterna röjs eller 
om inte något annat bestäms i lag. 
Uppgifter som gäller kunder och 
som omfattas av tystnadsplikten får, 
med undantag för bolagsstämmans 
röstlängd, inte heller lämnas till 
bolagsstämma eller representantskap 
eller till delägare som deltar i 
stämman.
— — — — — — — — — — — 
— — —

6 b §

Utan hinder av bestämmelserna i 6 § har ett 
försäkringsbolag rätt att lämna ut uppgifter som 
omfattas av tystnadsplikten
— — — — — — — — — — 
— — — — 
3) till en försäkrings- eller 
pensionsanstalt som hör till 
samma koncern eller samma 
ekonomiska sammanslutning 
som försäkringsbolaget för 
skötsel av ersättningsärenden, 
ingående av försäkringsavtal och 
skötsel av andra uppgifter som 
är nödvändiga vid bedrivande av 
försäkringsrörelse; vad som i 
denna punkt bestäms om 
utlämnande av uppgifter gäller 
inte utlämnande av uppgifter 
som avser hälsotillstånd, 
uppgifter i anslutning till 
verkställigheten av det 
lagstadgade 
arbetspensionsskyddet får dock 
enligt denna punkt lämnas ut 
endast för skötsel av uppgifter 
som avses i 
arbetspensionslagarna,
— — — — — — — — — — 
— — — — 
5) till ett annat försäkringsbolag 
eller skadevållaren för utövande 
av försäkringsbolagets 
regressrätt samt till ett annat 
försäkringsbolag för utredande 
av olika försäkringsbolags 
ansvar vid ett och samma 
försäkringsfall,
6) till andra försäkringsbolag om 
brott som riktats mot 
försäkringsbolaget samt om 
skador som anmälts till det för 
något viktigt intresse i anslutning 
till förebyggande av brott mot 
försäkringsbolag och i enlighet 
med vad datasekretessnämnden 
närmare bestämmer med stöd av 
43 § 3 mom. 
personuppgiftslagen (523/1999),
— — — — — — — — — — 
— — — — 

— — — — — — — — — — — — 
— — 
3) till en försäkrings- eller 
pensionsanstalt eller en 
försäkringsholdingsammanslutning 
som hör till samma koncern eller 
samma ekonomiska sammanslutning 
som försäkringsbolaget för skötsel av 
ersättningsärenden, ingående av 
försäkringsavtal och skötsel av andra 
uppgifter som är nödvändiga vid 
bedrivande av försäkringsrörelse; vad 
som i denna punkt bestäms om 
utlämnande av uppgifter gäller inte 
utlämnande av känsliga uppgifter 
enligt 11 § personuppgiftslagen,



— — — — — — — — — — — — 
— — 
5) till en annan försäkringsanstalt 
eller skadevållaren för utövande av 
försäkringsbolagets regressrätt samt till 
en annan försäkringsanstalt för 
utredande av olika 
försäkringsanstalters ansvar vid ett 
och samma försäkringsfall,
6) till andra försäkringsanstalter om 
brott som riktats mot försäkringsbolaget 
samt om skador som anmälts till det för 
något viktigt intresse i anslutning till 
förebyggande av brott mot 
försäkringsanstalter och i enlighet 
med vad datasekretessnämnden 
närmare bestämmer med stöd av 43 § 
3 mom. personuppgiftslagen,
— — — — — — — — — — — — 
— — 
10) till ett företag som hör till samma 
koncern eller samma i lagen om 
tillsyn över finans- och 
försäkringskonglomerat avsedda 
finans- och försäkringskonglomerat 
som försäkringsbolaget för 
kundbetjäning och annan skötsel av 
kundförhållanden, marknadsföring 
samt konglomeratets riskkontoll; vad 
som i denna punkt bestäms om 
utlämnande av uppgifter gäller inte 
utlämnande av känsliga uppgifter 
enligt 11 § personuppgiftslagen.
— — — — — — — — — — — — — 
— 
Utöver vad som bestäms i 1 mom. 
kan ett försäkringsbolag lämna ut 
uppgifter i sitt kundregister som är 
nödvändiga för marknadsföring 
samt kundbetjäning och annan 
skötsel av kundförhållanden till ett 
företag som hör till samma 
ekonomiska sammanslutning som 
försäkringsbolaget. Vad som i detta 
moment bestäms om utlämnande av 
uppgifter gäller inte utlämnande av 
känsliga uppgifter enligt 11 § 
personuppgiftslagen.
Denna lag träder i kraft den              
. Stadgandet i 10 kap. 1b § tillämpas 
första gången på bokslutet för den 
bokslutsperiod, som slutar den 31 
december 2002.
7.
Lag 
om ändring av 79 § lagen om utländska försäkringsbolag

I enlighet med riksdagens beslut
ändras i lagen den 17 mars 1995 om utländska försäkringsbolag 398/1995, 
79 § 1 mom. och 4 mom. 3, 5 och 6 punkten, sådana de lyder i lag 637/2000, 
samt
fogas till 4 mom. en ny 10 punkt och till paragrafen ett nytt 5 mom., varvid 
nuvarande 
5—7 mom. blir 6—8 mom., som följer:


Gällande lydelse
Föreslagen lydelse

79 §
Tystnadsplikt
Den som i egenskap av anställd hos 
ett utländskt försäkringsbolag eller 
dess tjänsteföretag eller som i 
egenskap av medlem eller 
suppleant i dessas organ eller som 
vid utförande av någon uppgift på 
uppdrag av ett utländskt 
försäkringsbolag eller som i 
egenskap av anställd hos eller 
medlem av en nämnd inom 
försäkringsbranschen eller ett 
motsvarande organ eller som i 
egenskap av sakkunnig på grundval 
av ett uppdrag eller som med stöd 
av 2, 3 eller 4 mom. har fått veta 
något om det utländska 
försäkingsbolagets, dess kunds eller 
någon annans ekonomiska ställning 
eller hälsotillstånd eller något som 
berör andra personliga förhållanden 
eller fått kännedom om en affärs- 
eller yrkeshemlighet får inte röja 
det han eller hon så fått veta för 
utomstående, om inte den till vars 
förmån tystnadsplikten gäller ger 
sitt samtycke till att uppgifterna röjs 
eller något annat bestäms i lag.
— — — — — — — — — — — 
— — — 

79 §
Tystnadsplikt
Den som i egenskap av anställd hos 
ett utländskt försäkringsbolag eller 
dess holdingsammanslutning eller 
tjänsteföretag eller som i egenskap 
av medlem eller suppleant i dessas 
organ eller som vid utförande av 
någon uppgift på uppdrag av ett 
utländskt försäkringsbolag eller som i 
egenskap av anställd hos eller 
medlem av en nämnd inom 
försäkringsbranschen eller ett 
motsvarande organ eller som i 
egenskap av sakkunnig på grundval 
av ett uppdrag eller som med stöd av 
2, 3, 4 eller 5 mom. har fått veta 
något om det utländska 
försäkringsbolagets, dess kunds eller 
någon annans ekonomiska ställning 
eller hälsotillstånd eller något som 
berör andra personliga förhållanden 
eller har fått kännedom om en 
affärs- eller yrkeshemlighet får inte 
röja det han eller hon så fått veta för 
utomstående, om inte den till vars 
förmån tystnadsplikten gäller ger sitt 
samtycke till att uppgifterna röjs eller 
något annat bestäms i lag.
— — — — — — — — — — — 
— — — 





Utan hinder av bestämmelserna i 1 mom. har ett 
utländskt försäkringsbolag rätt att lämna ut 
uppgifter som omfattas av tystnadsplikten
— — — — — — — — — — — 
— — — 
3) till en försäkringsanstalt som hör 
till samma koncern eller samma 
ekonomiska sammanslutning som 
försäkringsbolaget för skötsel av 
ersättningsärenden, ingående av 
försäkringsavtal och skötsel av 
andra uppgifter som är nödvändiga 
vid bedrivande av 
försäkringsrörelse; vad som i denna 
punkt bestäms om utlämnande av 
uppgifter gäller inte utlämnande av 
uppgifter som avser hälsotillstånd,

— — — — — — — — — — — 
— — — 
5) till ett annat försäkringsbolag 
eller skadevållaren för utövande av  
försäkringsbolagets regressrätt 
samt till ett annat försäkringsbolag 
för utredande av olika 
försäkringsbolags ansvar vid ett och 
samma försäkringsfall,
6) till andra försäkringsbolag om 
brott som riktats mot 
försäkringsbolaget samt om skador 
som anmälts till det för något viktigt 
intresse i anslutning till 
förebyggande av brott mot 
försäkringsbolag och i enlighet med 
vad datasekretessnämnden närmare 
bestämmer med stöd av 43 § 3 
mom. personuppgiftslagen 
(523/1999),
— — — — — — — — — — — 
— — — 

— — — — — — — — — — — 
— — — 
3) till en försäkringsanstalt eller 
holdingsammanslutning som hör 
till samma koncern eller samma 
ekonomiska sammanslutning som 
försäkringsbolaget för skötsel av 
ersättningsärenden, ingående av 
försäkringsavtal och skötsel av 
andra uppgifter som är nödvändiga 
vid bedrivande av 
försäkringsrörelse; vad som i denna 
punkt bestäms om utlämnande av 
uppgifter gäller inte utlämnande av 
känsliga uppgifter enligt 11 § 
personuppgiftslagen (523/1999),
— — — — — — — — — — — 
— — — 
5) till en annan försäkringsanstalt 
eller skadevållaren för utövande av 
försäkringsbolagets regressrätt samt 
till en annan försäkringsanstalt för 
utredande av olika 
försäkringsanstalters ansvar vid 
ett och samma försäkringsfall,
6) till andra försäkringsanstalter 
om brott som riktats mot 
försäkringsbolaget samt om skador 
som anmälts till det för något viktigt 
intresse i anslutning till förebyggande 
av brott mot försäkringsanstalter och 
i enlighet med vad 
datasekretessnämnden närmare 
bestämmer med stöd av 43 § 3 
mom. personuppgiftslagen ,
— — — — — — — — — — — 
— — — 
10) till ett företag som hör till 
samma koncern eller samma i 
lagen om tillsyn över finans- och 
försäkringskonglomerat ( / ) 
avsedda finans- och 
försäkringskonglomerat som det 
utländska försäkringsbolaget för 
kundbetjäning och annan skötsel 
av kundförhållanden, 
marknadsföring samt 
konglomeratets riskkontroll; vad 
som i denna punkt bestäms om 
utlämnande av uppgifter gäller 
inte utlämnande av känsliga 
uppgifter enligt 11 § 
personuppgiftslagen.
Utöver vad som bestäms i 4 mom., 
kan ett utländskt 
försäkringsbolag lämna ut 
uppgifter i sitt kundregister som 
är nödvändiga för 
marknadsföring samt 
kundbetjäning och annan skötsel 
av kundförhållanden till ett 
företag som hör till samma 
ekonomiska sammanslutning som 
det utländska försäkringsbolaget. 
Vad som i detta moment bestäms 
om utlämnande av uppgifter 
gäller inte utlämnande av 
känsliga uppgifter enligt 11 § 
personuppgiftslagen.
— — — — — — — — — — — — 
— —
———
Denna lag träder i kraft den             
.
———

8.
Lag
 om ändring av lagen om arbetspensionsförsäkringsbolag
I enlighet med riksdagens beslut
Ändras i lagen den 25 april 1997 om arbetspensionsförsäkringsbolag 
354/1997 1 § 3 mom. och 12 § 4 mom.,
dessa lagrum sådana de lyder, 1 § 3 mom. i lag 364/2001 och 12 § 4 mom. i 
lag 951/2000, samt
fogas till lagen en ny 12 a §, som följer:

Gällande lydelse
Föreslagen lydelse

1 § 
Lagens tillämpningsområde
— — — — — — — — — — — 
— — — 
På arbetspensionsförsäkringsbolag 
tillämpas dock inte 1 kap. 3 och 3 a 
§, 2  kap. 2 § 1, 2 och 5 mom., 2 a 
§, 4 § 1 mom. 3 punkten och 5 § 1 
och 5 mom., 2 a kap., 3 kap. 1 a, 3, 
4 och 7 §, 7 kap. 1 a § 1 och 2 
mom., 2 §, 3 § 2 mom., 3 a § och 7 
§ 1, 3 och 4 mom., 10 kap. 2, 3 a, 3 
b, 4 d och 7 §, 11 kap., 12 kap. 1 § 
2 mom. och 4 och 5 §, 13 kap., 14 
kap. 1 § 2 mom., 4 § 2 mom., 5 a § 
2 mom. och 5 b och 6 §, 14 a kap. 7 
§ 4 mom. och 8 §, 16 kap. 13 § 3 
mom., 16 a kap. 9 § 3 mom. samt 
10 och 13—15 §, 16 b kap. 4 § 3 
mom. samt 18 kap. 9 § 2 mom. 
lagen om försäkringsbolag.
— — — — — — — — — — — 
— — — 
På arbetspensionsförsäkringsbolag 
tillämpas dock inte 1 kap. 3, 3 a och 
4 a §, 2 kap. 2 § 1, 2 och 5 mom., 2 
a §, 4 § 1 mom. 3 punkten och 5 § 1 
och 5 mom., 2 a kap., 3 kap. a, 3, 4 
och 7 §, 7 kap. 1 a § 1 och 2 mom., 
2 §, 3 § 2 — 4 mom., 3 a §, 7 § 1, 3 
och 4 mom., 10 kap. 2, 3 a, 3 b, 4 d 
och 7 §, 11 kap. 12 kap. 1 § 2 mom. 
och 4 och 5 §, 13 kap., 14 kap. 1 § 
2 mom. 4 § 2 mom., 5 a § 2 mom. 
och 5 b och 6 §, 14 a kap. 7 § 4 
mom. och 8 §, 16 kap. 13 § 4 mom., 
16 a kap. 9 § 4 mom. samt 10 och 
13 – 15 §, 16 b kap. 4 § 3 mom. 
samt 18 kap. 9 § 2 mom. lagen om 
försäkringsbolag.
12 §
Särskilda behörighetsvillkor för ledningen
— — — — — — — — — — — 
— — — 
Verkställande direktören för ett 
arbetspensionsförsäkringsbolag eller 
hans suppleant får inte vara anställd 
hos eller revisor vid ett kreditinstitut 
eller finansiellt institut, ett fondbolag, 
ett annat 
arbetspensionsförsäkringsbolag eller 
något annat försäkringsbolag eller 
en sammanslutning som hör till 
samma koncern som institutet, 
fondbolaget eller försäkringsbolaget. 
Verkställande direktören för ett 
arbetspensionsförsäkringsbolag eller 
hans suppleant får inte vara medlem 
i styrelsen eller förvaltningsrådet för 
ett annat 
arbetspensionsförsäkringsbolag.
— — — — — — — — — — — 
— — — 
Verkställande direktören för ett 
arbetspensionsförsäkringsbolag eller 
hans suppleant får inte vara anställd 
hos eller revisor vid ett kreditinstitut 
eller finansiellt institut, ett fondbolag, 
ett annat 
arbetspensionsförsäkringsbolag eller 
något annat försäkringsbolag eller 
en sammanslutning som hör till 
samma koncern eller samma i 
lagen om tillsyn över finans- och 
försäkringskonglomerat ( / ) 
avsedda konglomerat som 
institutet, fondbolaget eller 
försäkringsbolaget. Verkställande 
direktören för ett 
arbetspensionsförsäkringsbolag eller 
hans suppleant får inte vara medlem 
i styrelsen eller förvaltningsrådet för 
ett annat 
arbetspensionsförsäkringsbolag.
9.
Lag
om ändring av 16 kap. 10 § lagen om försäkringsföreningar
I enlighet med riksdagens beslut
ändras i lagen den 31 december 1987 om försäkringsföreningar 1250/1987, 
16 kap. 10 § 1 mom., sådant det lyder i lag 638/2000, samt
fogas till 16 kap. 10 § ett nytt 5 mom., varvid nuvarande 5—7 mom. blir 6—
8 mom. som följer:



Gällande lydelse
Föreslagen lydelse

16 kap.
Särskilda stadganden
10 §

Den som i egenskap av anställd hos 
en försäkringsförening eller dess 
tjänsteföretag eller som i egenskap 
av medlem eller suppleant i dessas 
organ eller som vid utförande av 
någon uppgift på uppdrag av en 
försäkringsförening eller som i 
egenskap av anställd hos eller 
medlem av en nämnd inom 
försäkringsbranschen eller ett 
motsvarande organ eller som i 
egenskap av sakkunnig på grundval 
av ett uppdrag eller som med stöd 
av 2, 3 eller 4 mom. har fått veta 
något om försäkringsföreningens, 
dess  unds eller någon annans 
ekonomiska ställning eller 
hälsotillstånd eller något som berör 
andra personliga förhållanden eller 
fått kännedom om en affärs- eller 
yrkeshemlighet får inte röja det han 
eller hon så fått veta för 
utomstående, om inte den till vars 
förmån tystnadsplikten gäller ger sitt 
samtycke till att uppgifterna röjs 
eller något annat bestäms i lag. 
Sådana uppgifter om en kund som 
omfattas av tystnadsplikten får, med 
undantag för föreningsstämmans 
röstlängd, inte heller lämnas till 
föreningsstämma eller till delägare 
som deltar i stämman.
— — — — — — — — — — — 
— — — 

10 §

Den som i egenskap av anställd hos 
en försäkringsförening eller dess 
tjänsteföretag eller som i egenskap 
av medlem eller suppleant i dessas 
organ eller som vid utförande av 
någon uppgift på uppdrag av en 
försäkringsförening eller som i 
egenskap av anställd hos eller 
medlem av en nämnd inom 
försäkringsbranschen eller ett 
motsvarande organ eller som i 
egenskap av sakkunnig på grundval 
av ett uppdrag eller som med stöd 
av 2, 3, 4 eller 5 mom. har fått veta 
något om försäkringsföreningens, 
dess kunds eller någon annans 
ekonomiska ställning eller 
hälsotillstånd eller något annat som 
berör andra personliga förhållanden 
eller fått kännedom om en affärs 
eller yrkeshemlighet får inte röja det 
han eller hon så fått veta för 
utomstående, om inte den till vars 
förmån tystnadsplikten gäller ger sitt 
samtycke till att uppgifterna röjs 
eller något annat bestäms i lag. 
Sådana uppgifter om en kund som 
omfattas av tystnadsplikten får, med 
undantag för föreningsstämmans 
röstlängd, inte heller lämnas till 
föreningsstämma eller till delägare 
som deltar i stämman.
— — — — — — — — — — — 
— — — 
Utöver vad som bestäms i 4 mom. 
kan en försäkringsförening 
lämna ut uppgifter i sitt 
kundregister som är nödvändiga 
för marknadsföring samt 
kundbetjäning och annan skötsel 
av kundförhållanden till ett 
sådant företag som hör till samma 
ekonomiska sammanslutning som 
försäkringsföreningen. Vad som i 
detta moment bestäms om 
utlämnande av uppgifter gäller 
inte utlämnande av känsliga 
uppgifter enligt 11 § 
personuppgiftslagen.
— — — — — — — — — — — 
— — — 

———
Denna lag träder i kraft den..                   
———

10.
Lag
om ändring av 2 § lagen om Försäkringsinspektionen
I enlighet med riksdagens beslut
ändras i lagen den 29 januari 1999 om Försäkringsinspektionen 78/1999 2 § 
17 punkten, sådan den lyder i lag 915/2000, samt
fogas till 2 §, sådan den lyder delvis ändrat i lag 534/2000 och i nämnda lag 
915/2000, nya 17 c och 17 d punkter, som följer:


Gällande lydelse
Föreslagen lydelse


2 §

Med tillsynsobjekt avses i 
denna lag
— — — — — — — — — — 
— — — — 
17 b) arbetslöshetskassorna, 
arbetslöshetsförsäkringsfonden 
och utbildnings- och 
avgångsbidragsfonden, samt 

2 §

Med tillsynsobjekt avses i denna lag
— — — — — — — — — — — — 
— — 
17 b) arbetslöshetskassorna, 
arbetslöshetsförsäkringsfonden och 
utbildnings och avgångsbidragsfonden,
17 c) 
försäkringsholdingsammanslutningar
na, 
17 d) konglomerats 
holdingsammanslutningar som avses i 
lagen om tillsyn över finans- och 
försäkringskonglomerat ( / ), om 
Försäkringsinspektionen enligt lag är 
koordinerande tillsynsmyndighet för 
konglomeratet, samt
— — — — — — — — — — — — 
— — 
———
Denna lag träder i kraft den                   
.      
———








	1
	
	99





																						
1....1..1.	1
1....1..2.	
	138



Gällande lydelse
Föreslagen lydelse
																						
	139



Gällande lydelse
Föreslagen lydelse