Täysistunnon pöytäkirja 34/2009 vp

PTK 34/2009 vp

34. KESKIVIIKKONA 1. HUHTIKUUTA 2009 kello 15.06

Tarkistettu versio 2.0

16) Hallituksen toimenpidekertomus vuodelta 2008

 

Mats Nylund /r:

Ärade herr talman, arvoisa herra puhemies! Statsrådets berättelse om tilllämpningen av språklagstiftningen 2009 behandlas i dag som en bilaga till berättelsen om regeringens åtgärder under 2008. Berättelsen är som sådan ett mycket bra instrument för att konstatera vad som fungerar och vad som inte fungerar i tillämpningen av språklagstiftningen. Däremot är berättelsen i sig dyster läsning.

Bristerna i tillämpningen av språklagstiftningen — som är anmärkningsvärda — måste åtgärdas. Och ett direkt citat ur berättelsen: "Tjänstemannaledningen vid ministerierna anser att de språkliga rättigheterna tillgodoses vid ministerierna utan särskilda styrdokument, anvisningar eller språkprogram." Det framkommer dock genomgående av hela berättelsen, i klartext, att så inte är fallet: Styrdokument behövs för att tilllämpningen av lagstiftningen ska fungera!

Herra puhemies! Ruotsinkieliset palvelut ja tiedottaminen ruotsin kielellä valtion ja kuntien hallinnossa on puutteellista samoin kuin monien virkamiesten kielilainsäädännön tuntemus. Soveltamisketju katkeaa monilta kohdin: kielilainsäädäntöä koskevat ohjeet ministeriöistä niiden alaisille viranomaisille ja kunnallisille elimille jäävät antamatta, ruotsinkielinen informaatio kaksikielisten virastojen nimikilvissä, kotisivuilla ja asiakaspalvelussa puuttuu tai on puutteellista. Kielitaitovaatimuksia ei ole mainittu työnhakuilmoituksissa, ja järjestelmiä kielitaidon testaamiseksi virkamiehiä työhön otettaessa on vain harvoissa ministeriöissä. Ministeriöissä ei ole tehty järjestelmällisiä selvityksiä henkilöstön kielitaidosta ja ruotsinkielisten palvelujen palveluketjuista ja hallintoprosesseista siitä huolimatta, että valtioneuvosto on tätä esittänyt. Kielitaitoisten virkamiesten odotetaan ottavan toimenkuvaansa kuulumattomia työtehtäviä sen vuoksi, että asiantuntijat eivät hallitse hallintoasiakkaan kieltä. Lisäksi ministeriöissä katsotaan, että he tuntevat riittävän hyvin hankinnoissa huomioon otettavan kielilainsäädännön ja jättävät tietoisesti sen soveltamatta, koska heidän mielestään se ei ole aina tarpeellista tai sen noudattaminen mahdollista. Kaikki äsken sanottu on selonteossa — mustaa valkoisella — ja vallitsevaa käytäntöä ei voida hyväksyä jatkossa.

Julkisesta palvelusta todetaan seuraavaa: Myös ruotsin kielellä palvelua järjestetään, tosin vain sitä erikseen pyydettäessä. Usein viitataan siihen, ettei ruotsinkieliselle palvelulle ole tarvetta eikä sitä arvioida olevan, jos ruotsinkielinen asiakas suostuu käyttämään suomea. Monet ruotsinkieliset osaavat hyvin toista kotimaista kansalliskieltä, ja viime vuosina kaksikielisyys onkin lisääntynyt Suomessa. Viranomaisyhteyksissä asiakasta puhutellaan tavallisesti suomeksi, mikä johtaa automaattisesti siihen, että koko asiointi tapahtuu suomeksi. Tämä on sekä saattanut aiheuttaa että aiheuttanut vakavia ongelmia, joita on kaikin keinoin vältettävä erityisesti terveydenhuollossa ja oikeuslaitoksessa, se johtaa nimittäin väärinkäsityksiin ja epäselvyyksiin asiakkaan ja palvelua antavan tahon välisessä yhteydessä. Kielilain lähtökohtaa, jonka mukaan viranomaisen tulee oma-aloitteisesti antaa palvelua asiakkaan kielellä, ei toisin sanoen noudateta.

Herr talman! Jag citerar: "Språklagstiftningen uppfattas inte heller alltid som en del av den lagstiftning, som konkretiserar grundläggande rätttigheter. Den uppfattas som specialbestämmelser för svenskspråkiga" och vidare "svenskan upplevs ofta vara en specialfråga, som nämns i samband med nordiskt samarbete och Åland, hellre än som en del av den dagliga verksamheten". Bristen på kunskap och insikt i frågan är häpnads- och oroväckande. Endast tillräckliga kunskaper om och i båda nationalspråken kan trygga de språkliga rättigheterna i Finland. Det är en fråga om vilja, öppenhet, uppföljning och rapportering. Anmärkningsvärt är att allt fler som är bosatta i Finland saknar kunskaper i någotdera eller båda nationalspråken, deras behov måste också tas i beaktande vid myndighetskontakt.

Vad gäller den offentliga servicen står det följande: "Service ordnas även på svenska, men detta sker ofta bara om personen särskilt ber om det. Det hänvisas ofta till att det inte finns behov för svenskspråkig service och behov anses inte finnas om svenskspråkiga går med på att använda finska." Flertalet svenskspråkiga har goda kunskaper inom det andra nationalspråket och under de senaste åren har tvåspråkigheten ökat i Finland. Vid myndighetskontakt tilltalas kunden i regel på finska, vilket per automatic leder till att hela kontakten går på finska. Detta kan och har medfört allvarliga problem som bör undvikas med alla medel speciellt inom hälso- och sjukvården samt inom rättsväsendet, det leder nämligen till missförstånd och oklarheter kunden och servicekontakten emellan. Språklagens utgångspunkt — att myndigheten självmant ska ge service på kundens språk — efterföljs med andra ord inte.

De finskspråkigas språkliga rättigheter förverkligas i regel väl och det framkommer i redogörelsen att "finskspråkiga kommuninvånare i tvåspråkiga kommuner med svenska som majoritetens språk är också nöjdare med den service som kommunerna ger på finska än svenskspråkiga i tvåspråkiga kommuner med finska som majoritetens språk". De finskspråkigas språkliga rättigheter fullföljs i regel väl medan det för det andra nationalspråket finns rum för förbättring. I Österbotten förverkligas de svenskspråkigas språkliga rättigheter bäst, medan de i Södra Finland där andelen svenskspråkiga är stor finns mest rum för förbättring.

Statsrådet har föreslagit att myndigheterna systematiskt ska kartlägga sina service- och förvaltningsprocesser med tanke på förverkligandet av de språkliga rättigheterna. Vid ministerierna har man valt att inte följa statsrådets förslag. Regeringens förslag från förra redogörelsen 2006 har inte uppfyllts, vilket är mycket bekymmersamt. Man kan inte skylla på tidsbrist. Konstaterandena i redogörelsen pekar på en häpnadsväckande laissez faire-attityd hos myndigheterna och tjänstemannaledningen vid dem. Samhället ställer konkreta krav på förverkligandet av de språkliga rättigheterna och tillämpningen av dem måste innefatta utveckling, rapportering och uppföljning.

Herra puhemies! Haluan lopuksi nostaa esille ketjureaktion, joka alkoi toisen kotimaisen kielen poistamisella ylioppilaskokeesta, mikä tällä hetkellä johtaa viranomaisten edellytyksien heikkenemiseen molempien kansalliskielten käytön edistämisessä ja mikä tulee johtamaan siihen, "ettei ruotsin kieli pysy toimivana hallintokielenä". Tätä ei kerta kaikkiaan voi hyväksyä. Ylioppilaskirjoitusuudistus tulee arvioida mahdollisimman pian, ja johtopäätöksiä on tehtävä. On ryhdyttävä voimatoimiin, jotta kiinnostus kieliä kohtaan saataisiin kasvamaan, näin ollen kieliopetus tulisi uudistaa Suomessa nyt.

Herr talman! Avslutningsvis vill jag poängtera att den kedjereaktion som började vid slopandet av studentsvenskan och som leder till att myndigheternas förutsättningar att främja användningen av båda nationalspråken försvagas kommer att resultera i, enligt ett konstaterande i statsrådet berättelse, "att svenska inte kvarstår som ett fungerande förvaltningsspråk". Det kan inte accepteras. Utvärderingen av studentexamensreformen måste göras så snabbt som möjligt och slutsatser måste dras. Det ska till krafttag för att intresset för språk ska väckas till liv i vårt land. En reform av språkundervisningen måste genomföras nu. Språk är kunskapens moder.

Christina Gestrin /r:

Ärade talman! Som ett komplement till berättelsen om regeringens åtgärder lämnas en berättelse om tillämpningen av språklagstiftningen. Det är nu andra gången en sådan berättelse ges, den första uppgjordes 2006. Syftet med berättelsen är att öka beslutsfattarnas, myndigheternas och medborgarnas kunskaper om tillämpningen av språklagstiftningen och betydelsen av såväl modersmålet som andra språk för individen och samhället. Ett annat mål är att ge stoff till beslutsfattarna för att trygga förverkligandet av de språkliga rättigheterna. I berättelsen behandlas språklagstiftningen som preciserar de språkliga rättigheterna som garanteras i grundlagen beträffande finska och svenska och vissa andra språk.

I berättelsen har man särskilt studerat hur de statliga myndigheterna fungerar och hur de tvåspråkiga kommunerna har klarat av att uppfylla språklagen. Förverkligande av de språkliga rätttigheterna har granskats både ur myndigheternas och ur kundens synvinkel sett.

Yleisesti ottaen voidaan sanoa, että kunnat paremmin kuin valtion viranomaiset pyrkivät täyttämään kielelliset oikeudet. Kunnissa, joissa vähemmistökielen edustajien osuus on suhteellisen suuri riippumatta siitä, onko vähemmistö suomen- vai ruotsinkielinen, kielelliset oikeudet ovat toteutuneet paremmin ja edellytykset esimerkiksi palvelujen tuottamiseen molemmilla kielillä ovat paremmat kuin niissä kunnissa, joissa vähemmistön prosentuaalinen osuus on pieni.

Erityisesti Pääkaupunkiseudulla, jossa on verraten paljon ruotsinkielisiä, mutta osuus prosentteina laskien on melko pieni, kunnan asukkaat kokevat usein, että palvelun saaminen ruotsin kielellä on vaikeaa. Myönteistä Pääkaupunkiseudulla on kuntien maksama kielenkäyttölisä, joka maksetaan henkilöille, jotka ovat yhteydessä kuntalaisiin ja joiden odotetaan käyttävän molempia kieliä ja pystyvän palvelemaan sekä ruotsin että suomen kielellä. Pääkaupunkiseudun vapaaehtoisen yhteistyön puitteissa Pääkaupunkiseudun neuvottelukunta asetti muutama vuosi sitten työryhmän, jota kutsutaan nimellä Työryhmä 14. Työryhmä laati raportin Pääkaupunkiseudun ruotsinkielisistä palveluista, ja tämän raportin pohjalta päätetään ruotsinkielisten palvelujen parantamisesta Pääkaupunkiseudulla.

Av språklagsberättelsen framgår att ministerierna inte i sin verksamhet, t.ex. vid anställning av personal eller i informationsuppgifter, brytt sig om att betona vikten av att ministerierna ska kunna betjäna medborgarna på både finska och svenska. Enligt berättelsen är det bara några ministerier som använder en anställningsmodell där kontroll av språkkunskaperna alltid ingår, trots att språklagen förutsätter att en myndighet då den anställer tjänstemän skall förvissa sig om att den som anställs har sådana språkkunskaper som arbetsuppgifterna kräver. Tjänster annonseras inte heller alltid på svenska, fastän kunskaper i svenska krävs, vilket förutsätter att de som är intresserade av tjänsten ska läsa finskspråkiga tidningar. Det händer också att finskspråkiga annonser sätts in i svenskspråkiga tidningar eller att man i finskspråkiga annonser hänvisar till att samma information finns på svenska på nätet.

Det framgår också att ministeriernas svenska webbsidor ofta saknar väsentlig information som finns på de finska sidorna och att sidorna uppdateras mera sällan än de finska sidorna.

Medborgarnas brev borde rimligtvis besvaras på det språk medborgarna använt då de kontaktar ministerierna. Jag har själv en färsk erfarenhet av att en svenskspråkig appell, som undertecknats av nämndordförandena från fem kommuner i Mellannyland och överräckts till en minister, besvarades på finska. Man hänvisade då till brist på översättare och språkkunniga tjänstemän och det här är alltså i vårt lands undervisningsministerium.

Hälften av ministerierna sköter i dagsläget inte sin korrespondens till kommunerna på kommunens språk. I praktiken betyder det att information ofta sker enbart på finska också till kommuner som har svenska som majoritetsspråk eller som är enspråkigt svenska. Kommunerna är därför ofta tvungna att var för sig översätta exempelvis ministerierekommendationer till kommunens språk. Nu måste jag citera en text som jag hittade i den finska berättelsen, därför att den är mycket talande för hur det de facto fungerar i ministerierna i dag och det här känner alla svenskspråkiga som jobbar vid våra ministerier till.

Ministeriöissä ei vielä ole tehty järjestelmällisiä selvityksiä siitä, kuinka suomen- ja ruotsinkielinen palvelu on järjestetty palveluketjuissa ja hallintoprosesseissa, vaikka eräät ministeriöt ovatkin järjestäneet palveluketjuja esimerkiksi puhelinasioinnin hoitamiseksi silloin, kun virkamiehen oma kielitaito ei riitä. Useimmiten virkamiehet kuitenkin odottavat, että asiakas vaihtaa kieltä. Käytännössä luotetaan myös siihen, että kielitaitoiset työtoverit tarvittaessa huolehtivat ruotsinkielisestä palvelusta. Puheluita saatetaan yhdistää sattumanvaraisesti esimerkiksi kääntäjille, sihteereille tai tiedottajille siksi, että nämä ovat kielitaitoisia, vaikkakaan he eivät välttämättä ole asiantuntijoita itse asian suhteen. Joskus määräaikaiset kielitaitoiset harjoittelijat hoitavat sellaisia ruotsinkielisiä tehtäviä, joita suomeksi hoitaa vakituinen virkamies. Koska kansalaisilla on oikeus saada palvelua suomeksi tai ruotsiksi riippumatta siitä, kuinka hyvin he osaavat toista kieltä, voi syntyä lainvastaisia tilanteita.

Det här var alltså ett citat, och eftersom jag i tiden själv har jobbat på ett ministerium så vet jag att så här fungerar det faktiskt i praktiken. Med de här exemplena som till största delen är tagna ur språklagsberättelsen anser jag att ministerierna borde utvärdera sin verksamhet ur ett språkligt perspektiv och göra upp en konkret handlingsplan för hur ministerierna kan ändra verksamheten så att språklagens paragrafer de facto uppfylls. Ministerierna bör göra en kartläggning över de anställdas faktiska språkkunskaper. Det handlar mycket om att organisera på ett annat sätt samt att vid nyanställningar klarlägga språkkunskaperna och på informationsavdelningar som en självklar del beakta båda nationalspråkens och befolkningens behov.

Det framgår också av berättelsen att det också vid den regionala statsförvaltningen råder en brist på språkkunniga sökande och på kontroll av språkkunskaperna vid anställning. Det sägs att ledningens uppmuntran och initiativ till språkstudier anses vara en förutsättning för att språkkunskaper upprätthålls.

Exemplena i berättelsen visar genomgående att det finns behov av att förbättra och ändra förfarandena hos myndigheterna så att de språkliga rättigheterna ska kunna tillgodoses. Ett sätt skulle vara att redan i utvecklingen av verksamheten ta i beaktande de språkliga rätttigheterna. Det här gäller i alla förvaltningsreformer men också vid ibruktagande av ny teknik. I myndigheternas elektroniska kommunikation ingår t.ex. allt oftare tekniska lösningar där även språkliga rätttigheter ska beaktas.

Jag kunde fortsätta ännu länge med många andra exempel, både positiva och negativa på hur de språkliga rättigheterna beaktas av statliga, regionala och kommunala myndigheter. Hela domstolsväsendet är en viktig helhet.

Slutligen anser jag att den kritik som riktas mot ministerierna och de andra myndigheterna bör tas på allvar och att varje minster och hela regeringen, som ledare för respektive ministerium, har ett stort ansvar att se över hur berörda ministerium sköter sig ur språklagens synvinkel. Med god vilja, gott ledarskap och organisationsförmåga kunde många av de brister vi nu får läsa om i berättelsen rättas till. Jag anser också att justitieministeriet, som följer upp språklagen, borde vidta åtgärder för att rätta till de brister som nu identifierats i den här språklagsberättelsen, den andra i ordningen.

Håkan Nordman /r:

Arvoisa puhemies, ärade talman! Jag vill kort kommentera statsrådets berättelse om tillämpningen av språklagstiftningen. Myndigheterna och kommunerna förmår inte uppfylla grundlagens och språklagens stadganden om lika behandling och lika betjäning av finländarna på deras modersmål på svenska eller på finska. Det här bekräftas även av redogörelsen. Det handlar naturligtvis inte bara om betjäning på svenska utan det finns även situationer då inte finskspråkiga får den betjäning på finska som de har rätt till.

Finlandssvenskarna, dvs. de som har svenska som modersmål, är inte tillräckligt många för att kunna ta ansvar för betjäning på svenska. För att de eller vi, jag är också en av dem, ska förmå betjäna både på svenska och på finska fordras åter fullständiga kunskaper även i finska som inte alla ens med akademisk examen besitter. Nu tänker jag på dem som har svenska som modersmål.

Eli ruotsinkieliset eivät pysty itse kantamaan vastuuta palveluista ruotsin kielellä viranomaisissa tai kunnissa. Meitä ei ole tarpeeksi paljon siihen, koska myös muut alat ja muut ammatit kiinnostavat kuin hallinnon ammatit ja alat. Sen lisäksi ehkä ruotsinkielisten kielitaito ei riitä kaksikielisten virkojen saamiseksi ja täyttämiseksi siinä määrin kuin tämä edellyttäisi. Eli ruotsinkielisten nuorten on opittava paremmin suomen kieltä.

Eli voidaan todeta, että ruotsinkieliset ja suomenkieliset, kaksikieliset, palvelut ovat suuressa määrin riippuvaisia suomenkielisistä viranhaltijoista ja näiden kielitaidosta.

Med det här vill jag betona betydelsen av att språkkunskaperna är tillräckliga och att de förbättras. Goda språkkunskaper blir allt viktigare i arbetet både här hemma och utomlands. Unga bör därför uppmuntras att lära sig flera språk såsom finska, svenska och andra.

Hallitusohjelmasta ilmenee, että on tarkoitus edistää monipuolisia kieliohjelmia koulussa ja toisen kotimaisen kielen koulutusta kehitetään valtioneuvoston tekemien päätösten mukaisesti. Tätä jäämme odottamaan.

On kulunut runsaat 20 vuotta siitä, kun aloitettiin kielikylpyopetus kokeiluna maassamme, ja selvitykset osoittavat, että tulokset ovat erinomaisia. Toiminta on ollut varsin tuloksellista ja menestyvää. Voidaan todeta, että kielikylpyopetuksessa opitaan hyvin suomea ja ruotsia mutta ei opita vain ruotsin ja suomen kieliä vaan myös muita kieliä helpommin ja paremmin, ja yleensä nämä kieliopetuksen lapset, koululaiset, menestyvät myös hyvin muissa aineissa.

Det här betyder att vi borde satsa ännu mera på språkbadsundervisning och det kräver en del tillläggsresurser. För det första så kräver det att det finns tillräckligt med utbildade lärare som kan ta sig an den här uppgiften. Sedan så behövs det också lite större ekonomiska resurser än för normal undervisning i den grundläggande utbildningen eller i förskolan. Kommunerna borde få en tilläggsresurs för det här ändamålet.

Olisi todella tärkeää, että kannustetaan tämän kieliopetuksen järjestäjiä, kuntia, ottamaan nimenomaan kielikylpyä käyttöön laajemmin ja joustavammin.

Och det här gäller också en språkbadsundervisning för svenskspråkiga och inte enbart språkbadsundervisning för finskspråkiga barn och skolelever.

Tämä edellyttää, että koulutetaan lisää opettajia ja saadaan lisää resursseja kielikylpyopetusta varten ja katetaan paremmin koko maa.

Jag vill sammanfattningsvis konstatera att för att språklagstiftningen ska kunna uppfyllas väl inom myndigheter och kommuner så fordras det en större satsning på språkundervisning i skolan men också exempelvis på arbetsplatserna. Språkkunskaper ska också belönas, eli hyvää kielitaitoa on palkittava. Sen tulee näkyä palkassa.

Keskustelu päättyi.