Vastauksena kysymykseen esitän seuraavaa:

Hallitusohjelma sisältää kirjauksia uhrin tukipalvelujen kehittämisestä oikeusministeriön toimialalle kuuluvan kriminaalipolitiikan ja sisäasiainministeriön vastuulla olevan sisäisen turvallisuuden alueilla. Lisäksi ohjelmassa on sosiaali- ja terveysministeriön toimialaan liittyviä sosiaali- ja terveyspalveluja koskevia kirjauksia.

Sisäasiainministeriö käynnisti hallitusohjelman mukaisen kolmannen sisäisen turvallisuuden ohjelman valmistelun valtioneuvoston päätöksellä 3.11.2011. Hankkeen asettamisen yhteydessä nimettiin kuusi asiantuntijaryhmää, joista yksi valmistelee ehdotukset rikoksen uhrin ohjaamiseksi palveluihin, rikoksen tekijän ohjaamiseksi avun piiriin sekä ehdotukset rikosuhripalvelujen saatavuuden varmistamiseksi koko maan alueella ottaen huomioon erityisryhmien, kuten iäkkäiden ja maahanmuuttajien tarpeet. Kaikki kolme vastuuministeriötä ovat edustettuina työryhmässä. Valmisteluhankkeen ja asiantuntijaryhmien toimikausi päättyy 2.5.2012, johon mennessä työryhmät luovuttavat ehdotuksensa sisäisen turvallisuuden ohjausryhmälle. Uhrien tukipalveluja pohtineen työryhmän keskeiset esitykset muodostuvat palvelujen rahoituksen lisäämisestä, riskiryhmään kuuluvien rikoksentekijöiden ja erityisen haavoittuvien rikoksen uhrien ohjaamisesta palveluiden piiriin ja tällaisten palvelujen tarjonnan vahvistamisesta sekä rikoksen uhrien ja tekijöiden palveluihin ohjaamisen parantamisesta esitutkinnassa.

Tässä vaiheessa ei vielä ole tietoa ohjelman lopullisesta sisällöstä. Sisäisen turvallisuuden ministeriryhmän käsittelyn jälkeen ohjelma saatetaan valtioneuvoston hyväksyttäväksi periaatepäätöksenä. Periaatepäätös toimeenpannaan ministeriöiden johdolla. Mikäli toimenpiteet edellyttävät jatkovalmistelua, tämän toteuttaa ohjelmassa vastuutahoksi esitetty ministeriö tai virasto.

Rikoksentorjunnan ja kriminaalipolitiikan osalta hallitusohjelmassa tavoitteena on Rikosuhripäivystyksen palvelujen turvaaminen sisäisen turvallisuuden ohjelman mukaisesti ja kestävän rahoitusmallin selvittäminen. Kirjauksen käytännön toteutus edellyttää ensin sisäisen turvallisuuden ohjelman valmistumista.

Rikoksen uhrin aseman kehittäminen on 2000-luvulla tullut yhä merkittävämmäksi osaksi kriminaalipolitiikkaa. Viime vuosina on painotettu etenkin erityistä suojaa tarvitsevien uhrien asemaa, lähisuhdeväkivallan ja seksuaalirikollisuuden vähentämistä sekä uudelleen uhriksi joutumisen ja rikoksen uusimiskierteen katkaisua. Uhrin tarpeiden entistä parempi huomioon ottaminen käytännön oikeusprosessissa ja tukitoimissa on yksi keskeinen tavoite tässä kehittämistyössä, joka pohjautuu kansainvälisiin velvoitteisiin ja suosituksiin sekä tutkimustietoon. Rikoksen uhrin aseman parantaminen on oikeusvaltion kehittämistä koskeva ministeriöiden rajat ylittävä merkittävä kokonaisuus, jossa on perusteltua pyrkiä oikeusministeriön hallinnonalaa laajempaan uhripolitiikkaan. Yhteistyötä ja yhteistä näkemystä edellyttävien uhripoliittisten kysymysten pitkäjänteisempää käsittelyä ja edistämistä varten oikeusministeriö perustaa tämän vuoden aikana verkostotyyppisen toimielimen, jossa ovat edustettuina keskeiset toimijatahot. EU:ssa valmisteilla oleva direktiivi rikoksen uhrin oikeuksia, tukea ja suojelua koskevien vähimmäisvaatimusten vahvistamisesta (ns. uhridirektiivi) antaa osaltaan jatkotyölle suuntaa.

Som svar på detta spörsmål anför jag följande:

Målsättningar som gäller utveckling av stödtjänster för brottsoffer har skrivits in i regeringsprogrammets avsnitt om kriminalpolitik, som hör till justitieministeriets verksamhetsområde, samt i avsnittet om den inre säkerheten, som hör till inrikesministeriets verksamhetsområde. I programmet ingår dessutom målsättningar som gäller social- och hälsovårdstjänsterna, som hör till social- och hälsovårdsministeriets verksamhetsområde.

Inrikesministeriet har i enlighet med regeringsprogrammet inlett beredningen av det tredje programmet för den inre säkerheten med stöd av statsrådets beslut av den 3 november 2011. I samband med tillsättandet av projektet utnämndes sex sakkunniggrupper. En av dessa grupper ska bereda förslag till hur brottsoffer kan styras till stödtjänsterna och hur gärningsmännen kan styras till att få hjälp samt till att trygga tillgången på stödtjänster för brottsoffer i hela landet med beaktande av grupper med särskilda behov, såsom äldre personer och invandrare. Alla tre ovan nämnda ansvariga ministerier är företrädda i arbetsgruppen. Mandattiden för beredningsprojektet och sakkunniggrupperna går ut den 2 maj 2012 och före detta ska arbetsgrupperna överlämna sina förslag till styrgruppen för programmet för den inre säkerheten. De viktigaste förslagen av arbetsgruppen som diskuterat stödtjänsterna för brottsoffer gäller på vilket sätt finansieringen som riktas till stödtjänsterna kan ökas, hur gärningsmän som hör till riskgrupperna och särskilt utsatta offer kan styras till stödtjänsterna och hur tillgången på dessa tjänster kan stärkas samt på vilket sätt möjligheterna att styra brottsoffer och gärningsmän till dessa tjänster i samband med förundersökningen kan förbättras.

I detta skede vet vi inte vad programmets slutliga innehåll kommer att vara. Efter att programmet har behandlats i ministergruppen för den inre säkerheten ska det överlämnas till statsrådet för att godkännas som ett principbeslut. Ministerierna leder verkställigheten av principbeslutet. Om åtgärderna kräver vidare beredning fortsätts beredningen vid det ministerium eller den myndighet som föreslås ha ansvaret för frågan.

När det gäller brottsförebyggande och kriminalpolitik är målsättningen enligt regeringsprogrammet att trygga de tjänster som tillhandahålls av brottsofferjouren i enlighet med programmet för den inre säkerheten och att göra en utredning om en hållbar finansieringsmodell. För att denna målsättning ska kunna förverkligas i praktiken måste man vänta på att programmet för den inre säkerheten blir klart.

Utvecklingen av brottsoffers ställning har under 2000-talet fått en allt större betydelse inom kriminalpolitiken. Under de senaste åren har man i synnerhet betonat ställningen av särskilt utsatta offer, minskande av våld i nära relationer och sexualbrott samt förebyggande av att man på nytt blir offer för brott och brytande av den onda cirkeln av återfall. Att offrets behov bättre än för närvarande beaktas i rättsprocessen och i stödåtgärderna är ett centralt mål i detta utvecklingsarbete, som baserar sig på internationella förpliktelser och rekommendationer samt forskningsdata. Förbättring av brottsoffers ställning är en betydande förvaltningsgränsöverskridande fråga som gäller rättstatsutvecklingen och därför är det motiverat att det strävas efter en brottsofferpolitik som sträcker sig över gränserna för justitieministeriets förvaltningsområde. För att kunna främja och på ett mer långsiktigt sätt behandla brottsofferpolitiska frågor som kräver samarbete och en gemensam vision kommer justitieministeriet att under detta år bilda nätverksbaserat organ, där de viktigaste aktörerna inom området är företrädda. Också direktivet om miniminormer för brottsoffers rättigheter samt stöd till och skydd av brottsoffer (det s.k. brottsofferdirektivet), som håller på att beredas inom EU, kommer för sin del att styra det fortsatta arbetet.