KIRJALLINEN KYSYMYS 516/2013 vp
KK 516/2013 vp - Eero Reijonen /kesk
Tarkistettu versio 2.0
Sähköyliherkkyyden luokitteleminen tukeen
oikeuttavaksi toimintarajoitteeksi
Eduskunnan puhemiehelle
Sähköyliherkät kärsivät
monenlaisista oireista, joihin kuuluu muun muassa ihon polttelua
ja pistelyä, sydämen rytmihäiriöitä,
hengenahdistusta, lihas- ja nivelkipuja, masennusta sekä erilaisia neurologisia
oireita. Monet sähköyliherkkyydestä kärsivät
ovat oireiden vuoksi joutuneet luopumaan työstään
tai opinnoistaan. Sähköyliherkkyys aiheuttaa paitsi
kansantaloudellisia vaikutuksia myös inhimillistä kärsimystä.
Esimerkiksi Ruotsissa sähköyliherkkyys on luokiteltu
toimintarajoitteeksi, ja siellä sähköyliherkkyydestä kärsivät
ihmiset ovat oikeutettuja valtion tukiin. Suomessa sähköyliherkkyyttä ei
ole luokiteltu toimintarajoitteeksi.
Sähköyliherkkien asema pitäisi tunnistaa
yhteiskunnassa niin, että he saisivat tukea yhteiskunnalta
sairastuttuaan. Lisäksi pitäisi huomioida yleisemmin
sähkömagneettinen säteily ja siltä suojautuminen.
Pitäisi perustaa suoja-alueita, joilla langattomat verkot
eivät toimisi ja joissa sähkömagneettista
säteilyä olisi mahdollisimman vähän.
Valokuituverkko pitäisi saada kattavaksi, ja sitä ennen
operaattoreilta pitäisi kieltää lankapuhelimien
alasajo. Myös kouluissa pitäisi nykyistä paremmin
huomioida lasten altistuminen voimakkaalle ja pitkäaikaiselle
säteilylle, jota muun muassa langattomaan oppimisympäristöön
siirtyminen lisää. Sähköyliherkät
tarvitsisivat myös sellaisia vuokra-asuntoja, joissa heidän
erityistarpeensa olisi otettu huomioon. Nykyisiltä kunnallisilta
vuokra-asuntomarkkinoilta sähköyliherkän
on lähes mahdotonta löytää siedettävää asuntoa
esimerkiksi tukiasemasäteilyn ja naapurien WLAN-reitittimien
vuoksi.
Edellä olevan perusteella ja
eduskunnan työjärjestyksen 27 §:ään
viitaten esitän asianomaisen ministerin vastattavaksi seuraavan
kysymyksen:
Mihin toimenpiteisiin asianomainen ministeri aikoo ryhtyä sähköyliherkkyyden luokittelemiseksi
tukeen oikeuttavaksi toimintarajoitteeksi ja sähköyliherkille sopivien
vuokra-asuntojen rakentamiseksi?
Helsingissä 7 päivänä kesäkuuta
2013
Eduskunnan puhemiehelle
Eduskunnan työjärjestyksen
27 §:ssä mainitussa tarkoituksessa Te,
Herra puhemies, olette toimittanut asianomaisen ministerin vastattavaksi
kansanedustaja Eero Reijosen /kesk näin kuuluvan kirjallisen
kysymyksen KK 516/2013 vp:
Mihin toimenpiteisiin asianomainen ministeri aikoo ryhtyä sähköyliherkkyyden luokittelemiseksi
tukeen oikeuttavaksi toimintarajoitteeksi ja sähköyliherkille sopivien
vuokra-asuntojen rakentamiseksi?
Vastauksena kysymykseen esitän seuraavaa:
Sähköyliherkkyyttä ja sähkömagneettisten
kenttien vaikutusta ihmisen elintoimintoihin on tutkittu ja tutkitaan
parhaillaan useissa maissa ja kansainvälisissä yhteistutkimuksissa.
Tämänhetkiset tutkimustulokset ovat ristiriitaisia,
eikä esitettyjen oireiden ja altistuksen välille
ole voitu osoittaa yhteyttä asianmukaisissa tutkimuksissa. Oireet
eivät ilmene kontrolloiduissa tutkimuksissa. Ruotsissa
on useiden vuosien ajan tehty perusteellisia tutkimuksia, joissa
on voitu todeta henkilöiden yleinen herkkyys, mutta ei
ole voitu osoittaa altistuksen ja oireilun välille syy-yhteyttä eikä mekanismia.
Ruotsi tunnustaa sähköyliherkiksi itseään
sanovien voivan olla vajaakuntoisia, mutta ei kuitenkaan tulkitse
niin, että oireet johtuisivat sähkömagneettisille
kentille altistumisesta.
Matkapuhelinten osalta Säteilyturvakeskus (STUK) pitää järkevänä erityisesti
lasten turhan altistumisen välttämistä.
WHO on antanut matkapuhelinten säteilylle luokituksen "mahdollinen syövän
aiheuttaja" samalla perusteella kuin esimerkiksi kahville;
yksiselitteisiä tutkimustuloksia suuntaan tai toiseen ei
ole olemassa.
STUKin suosituksen sanamuoto on: "Matkapuhelinten terveysvaikutuksista
ei ole vielä riittävää tutkimustietoa,
joten Säteilyturvakeskus suosittelee välttämään
turhaa altistumista. Etenkin lasten ja nuorten matkapuhelinkäyttöä on hyvä rajoittaa,
koska lasten kehittyvä elimistö on aikuisten elimistöä herkempi
ulkoisille haittatekijöille ja elinikäinen altistuminen
on pidempi kuin aikuisena matkapuhelimen käytön
aloittaneilla". STUKin suositus ei koske matkapuhelintukiasemien
aiheuttamaa heikkotasoista altistumista, koska tällaisen
altistumisen haitallisista terveysvaikutuksista ei ole vielä minkäänlaista tieteellistä
näyttöä.
Sähköyliherkkyys ei myöskään
lukeudu suosituksen perusteluihin.
Suomi noudattaa muiden maiden tapaan WHO:n ICD-tautiluokitusta.
Tautiluokitus antaa nykyisellään luokitusmahdollisuuden
tämän oireyhtymän ja taudinkuvan suhteen.
Pelkkä luokitusmerkintä ei ole edellytys tai riittävä peruste useimpiin
sairauden määrityksiin ja käyttötarkoituksiin
kuten sosiaaliturvaa koskeviin ratkaisuihin. Kun hoitavalle lääkärille
muodostuu potilaansa oireitten kehityksen, tekemiensä tutkimushavaintojen
ja tutkimustulosten perusteella käsitys, että potilas
kärsii sähköyliherkkyydestä, hän
voi ja hänen tulee kirjata tämä käsityksensä potilasasiakirjoihin
riippumatta siitä onko sairausluokituksessa luokkaa,
joka sisältäisi vain tämän sairauden.
Etuuksien myöntäminen sosiaalivakuutusjärjestelmistä edellyttää,
että kussakin laissa etuuden saamiseksi säädetyt
edellytykset täyttyvät. Työkyvyttömyysetuuksien
myöntämisen yleisenä edellytyksenä on,
että henkilöllä on lääketieteellisesti
todettu sairaus ja hänen työkykynsä heikentyminen
sairaudesta johtuen voidaan objektiivisesti todeta. Sairausvakuutus-,
työeläke- ja kansaneläke- sekä tapaturmavakuutuslainsäädännössä on
omat säännöksensä siitä,
milloin henkilöä on pidettävä asianomaisen
lain mukaan työkyvyttömänä.
Pelkkä sairaus ei yksinään ratkaise oikeutta
etuuteen. Myös sähköyliherkkyysoireiden
perusteella etuutta hakevan henkilön työkyky ja
sen mahdollinen heikentyminen sairaudesta johtuen arvioidaan yksilöllisesti.
Henkilöllä on aina oikeus oireenmukaiseen hoitoon
julkisen terveydenhuollon palveluissa. Viimeisenä toimeentuloturvan
muotona on tarveharkintainen toimeentulotuki. Myös sosiaalihuollon
palveluilla tuetaan osatyökykyisten työllisyyttä,
toimintakyvyn ylläpitoa ja osallisuutta työelämässä ja
yhteiskunnassa.
STM on asettanut ympäristöherkkyystyöryhmän
edistämään ja kartoittamaan erilaisia
ympäristöherkkyyksiin liittyviä kysymyksiä,
selkeyttämään käsitteitä ja
suunnittelemaan toimia, joilla voidaan parantaa ympäristöherkkien
tilannetta. Työryhmä valmistelee parhaillaan kannanottoa
koskien ympäristöherkkyyksien (mukaan lukien sähköherkkyys)
diagnostiikkaa sekä valmistelee ehdotusta hyvän
tutkimus- ja hoitokäytännön edistämiseksi
terveydenhuollossa. Työryhmän jäsenet
edustavat STM:n hallinnonalan asiantuntijalaitoksia sekä ministeriön
eri osastoja. Työryhmässä ovat edustettuina
Työterveyslaitos, Terveyden ja hyvinvoinnin laitos ja Säteilyturvakeskus.
Valtion tuella rakennetaan ja peruskorjataan vuokra-asuntoja,
jotka on tarkoitettu kohtuuhintaiseksi asumismuodoksi asuntoa eniten
tarvitseville ruokakunnille. Asumisen rahoitus- ja kehittämiskeskus
vastaa tukien myöntämisestä ja valvoo
asuntojen rakennussuunnitelmien laatua ja rakennuskustannuksia.
Valtion tuella rakennettujen asuntojen on oltava asuttavuudeltaan
tarkoituksenmukaisia ja asuinympäristöltään
toimivia. Lisäksi turvallinen ja terveellinen asuminen
on otettu huomioon muun muassa valtion tuella rakennettuja vuokra-asuntoja
koskevissa asukasvalintaohjeissa. Esimerkiksi hakijoita etusijajärjestykseen
asetettaessa kiireellisessä asunnontarpeessa voidaan pitää hakijaruokakuntaa,
jonka jäsenen pysyvä sairaus tai vamma edellyttää lääkärintodistuksen
mukaan terveellisempää tai sopivampaa asuntoa.
Toistaiseksi valtion tuella ei ole rakennettu nimenomaan sähköyliherkille
tarkoitettuja asuntoja. Yleisesti ottaen jollekin tietylle ryhmälle
tarkoitettujen vuokra-asuntojen rakentaminen edellyttää ryhmän
tarpeiden, laajuuden ja erinäisten muiden seikkojen selvittämistä.
On tärkeää, että valtion tuella
rakennettavalla vuokra-asuntotuotannolla voidaan vastata kansalaisten
perusteltuihin asumistarpeisiin.
Helsingissä 27 päivänä kesäkuuta
2013
Peruspalveluministeri Susanna Huovinen
Till
riksdagens talman
I det syfte som anges i 27 § i
riksdagens arbetsordning har Ni, Herr talman, till den minister
som saken gäller översänt följande
skriftliga spörsmål SS 516/2013 rd undertecknat
av riksdagsledamot Eero Reijonen /cent:
Vilka åtgärder tänker den berörda
ministern vidta för att överkänslighet
mot el ska klassificeras som en funktionsbegränsning som
ger rätt till stöd och för att det ska
byggas hyresbostäder som lämpar sig för
personer som är elöverkänsliga?
Som svar på detta spörsmål
anför jag följande:
Elöverkänslighet och de elektromagnetiska
fältens inverkan på människors livsfunktioner är frågor
som har studerats och även nu studeras i flera länder
och inom flera internationella samstudier. De forskningsrön
som finns att tillgå är motstridiga, och man har
inte i någon väl genomförd undersökning
lyckats visa att det skulle finnas ett samband mellan de presenterade
symtomen och exponering. Man har inte lyckats framkalla överkänslighetsreaktioner
i vetenskapligt kontrollerade försök. I Sverige
har grundlig forskning bedrivits i flera år, och där
har man kunnat konstatera en allmän känslighet
hos försökspersonerna, men något orsakssamband
eller någon mekanism har inte kunnat påvisas mellan exponering
och symtom. Sverige erkänner att de som säger
sig vara elöverkänsliga kan ha nedsatt funktionsförmåga,
men samtidigt tolkas läget där inte så,
att det skulle bero på exponering för elektromagnetiska
fält.
I fråga om mobiltelefoner anser Strålsäkerhetscentralen
(STUK) att man gör klokt i att i synnerhet skydda barnen
från onödig exponering. Världshälsoorganisationen
WHO har klassificerat strålningen från mobiltelefoner
som "möjligen cancerframkallande för människan"
på samma grund som exempelvis kaffe. Några entydiga
forskningsresultat finns inte, varken för eller emot en
sådan tolkning.
Strålsäkerhetscentralens rekommendation lyder:
"Tillsvidare finns inte tillräckligt med forskningsrön
om mobiltelefoners hälsoeffekter, varför Strålsäkerhetscentralen
rekommenderar att man undviker onödig exponering. Särskilt är
det tillrådligt att begränsa barns och ungas användning
av mobiltelefon eftersom barnets kropp fortfarande utvecklas och
därför är känsligare för
yttre skadlig påverkan än vuxnas, och exponeringen
under hela livstiden är längre än hos
dem som börjar använda mobiltelefon som vuxna".
Rekommendationen gäller inte den svaga exponering som orsakas
av basstationer, eftersom det ännu inte finns några
som helst vetenskapliga belägg för att en sådan
exponering skulle vara skadlig för hälsan. Elöverkänslighet
ingår inte heller i motiveringen till rekommendationen.
Finland tillämpar i likhet med andra länder WHO:s
sjukdomsklassifikation ICD. Klassifikationen ger i sin nuvarande
form möjlighet att klassificera syndromet och sjukdomsbilden.
Enbart diagnoskoden är inte en förutsättning
eller tillräcklig grund för flertalet sjukdomsbestämningar
eller syften, såsom beslut om sociala förmåner.
När utvecklingen av patientens symtom, undersökningsfynden
och undersökningsresultaten ger den behandlande läkaren
en uppfattning om att patienten lider av elöverkänslighet
kan och ska läkaren redovisa denna uppfattning i patientjournalen
oavsett om sjukdomsklassifikationen innehåller en kod för
just denna sjukdom.
För att förmåner enligt socialförsäkringssystemet
ska beviljas krävs det att stödvillkoren enligt den
berörda lagen är uppfyllda. Ett allmänt
villkor för förmånerna vid oförmåga
att arbeta är att den berörda personen medicinskt
konstaterats vara sjuk och att det objektivt kan slås fast
att hans eller hennes arbetsförmåga är
nedsatt till följd av sjukdomen. Lagstiftningen om sjukförsäkringar,
arbetspensioner, folkpension respektive olycksfallsförsäkringar
har alla egna bestämmelser om när en person ska
anses vara oförmögen att arbeta enligt just den
lagen. En sjukdom räcker inte i sig för att ge
rätt till en förmån. Också i
fråga om elöverkänslighet sker det en
individuell bedömning av den sökandes arbetsförmåga och
dess eventuella nedsatthet till följd av sjukdom.
Alla har rätt till symtomatisk behandling inom den
offentliga hälso- och sjukvården. Den form av
utkomstskydd som i sista hand erbjuds är behovsprövat
utkomststöd. Också socialvården stöder
sysselsättning, upprätthållande av funktionsförmåga
och delaktighet i arbetslivet och samhället för
de partiellt arbetsföra.
Social- och hälsovårdsministeriet har tillsatt en
miljökänslighetsarbetsgrupp för att främja
och kartlägga frågor i samband med miljökänslighet, reda
ut begreppen och planera åtgärder som kan förbättra
de miljökänsligas situation. Arbetsgruppen håller
på att ta fram en ståndpunkt i fråga
om diagnostiken för miljökänslighet (inklusive
elkänslighet) och ska utarbeta ett förslag till främjande
av god undersöknings- och vårdpraxis inom hälso-
och sjukvården. Medlemmarna i arbetsgruppen företräder
bl.a. expertmyndigheter inom social- och hälsovårdsministeriets
förvaltningsområde och olika avdelningar inom
ministeriet. Arbetsgruppen har företrädare för
Arbetshälsoinstitutet, Institutet för hälsa
och välfärd och Strålsäkerhetscentralen.
Hyresbostäder som är avsedda att vara en boendeform
till skäligt pris för de mest behövande hushållen
både byggs och byggs om med statligt stöd. Finansierings-
och utvecklingscentralen för boendet svarar för
beviljande av stödet och övervakar byggplanskvaliteten
och byggkostnaderna. Bostäder som byggs med statligt stöd
ska vara ändamålsenliga för boende och
funktionella med tanke på boendemiljön. Dessutom
beaktar anvisningarna för val av boende till hyresbostäder
som byggts med statligt stöd att bostäderna ska
vara säkra och sunda. Exempelvis kan ett sådant
hushåll få företrädesrätt
när sökande med brådskande behov ska
rangordnas där en av medlemmarna har en kronisk sjukdom
eller bestående skada som enligt ett läkarutlåtande
kräver en mer sund eller lämplig bostad. Tills
vidare har inga bostäder uttryckligen avsedda för
elöverkänsliga byggts med statligt stöd.
Allmänt taget kräver byggande av hyresbostäder
för en viss grupp att man utreder vad gruppen behöver,
hur stor den är och även vissa andra omständigheter.
Det är viktigt att den statligt stödda produktionen
av hyresbostäder kan svara mot medborgarnas motiverade
bostadsbehov.
Helsingfors den 27 juni 2013
Omsorgsminister Susanna Huovinen