KIRJALLINEN KYSYMYS 559/2013 vp
KK 559/2013 vp - Tuija Brax /vihr
Tarkistettu versio 2.0
Väestötietojärjestelmään
rekisteröimättömien oikeus
syntymätodistukseen
Eduskunnan puhemiehelle
Eräs nepalilainen nainen haluaisi palata kotimaahansa
Nepaliin. Nainen tuli Suomeen kolme vuotta miehensä perässä tarkoituksenaan
aloittaa täällä opiskelu, mutta hänelle
ei myönnetty oleskelulupaa. Suomessa oloaikana hän
kuitenkin synnytti lapsen (tytär nyt 1-vuotias) ja haluaisi nyt
palata takaisin kotimaahansa, koska hänellä ei
ole oleskelulupaa ja siten mahdollisuutta opiskella/työskennellä Suomessa.
Naiselle ja hänen tyttärelleen on yritetty
saada matkustusasiakirjoja kotimatkaa varten Nepalin suurlähetystöstä.
Tästä kuitenkin ongelmat alkoivat. Nepalin suurlähetystö ei
suostu rekisteröimään Suomessa syntynyttä lasta
Nepalin kansalaiseksi, koska naisella ei ole esittää virallista Suomesta
saatua syntymätodistusta, joka tarkoittaa syntymätodistusta
tai otetta väestötietojärjestelmästä,
jossa mainitaan lapsen nimi, syntymäpaikka sekä isän
ja äidin nimet. Koska nainen ei ole rekisteröitynä väestötietojärjestelmään,
hänen ei ole tätä mahdollista saada.
Hänellä on vain sairaalasta saatu todistus synnytyksestä,
ja tätä todistusta ei lähes yksikään
suurlähetystö hyväksy viralliseksi syntymätodistukseksi.
Naisen tyttärel,le voidaan saada väliaikainen matkustusasiakirja
ja he voisivat matkustaa kotimaahan, mutta ongelma ei katoaisi.
Koska Nepalissa kansalaisuus määräytyy
isän mukaan ja virallista syntymätodistusta ei
voi Suomesta saada, hänen tyttärestään
tulee valtioton.
Eli hänen ongelmansa on se, että Suomesta
ei saa virallista syntymätodistusta, koska hän
ei kuulu väestötietojärjestelmään.
Tämän nepalilaisen naisen tavoin moni muu samassa
asemassa oleva ulkomaan kansalainen painii tämän
ongelman kanssa, jos ei vielä Suomessa niin sitten omassa
kotimaassaan, kun Suomen viranomaiset ovat lähettäneet
kotimaihin lapsia, joista on tullut valtiottomia vain tämän
puuttuvan virallisen syntymätodistuksen vuoksi.
Ruotsissa tätä ongelmaa ei ole ja turvapaikanhakijat
sekä paperittomat ulkomaan kansalaiset saavat oikean syntymätodistuksen
ilman, että he ovat rekisteröityinä väestötietojärjestelmään.
Edellä olevan perusteella ja
eduskunnan työjärjestyksen 27 §:ään
viitaten esitän asianomaisen ministerin vastattavaksi seuraavan
kysymyksen:
Miten on mahdollista, että Suomessa ei saa syntymätodistusta
ilman, että on rekisteröitynä väestötietojärjestelmään, kun
se Ruotsissa on mahdollista?
Helsingissä 14 päivänä kesäkuuta
2013
Eduskunnan puhemiehelle
Eduskunnan työjärjestyksen
27 §:ssä mainitussa tarkoituksessa Te,
Herra puhemies, olette toimittanut asianomaisen ministerin vastattavaksi
kansanedustaja Tuija Braxin /vihr näin kuuluvan
kirjallisen kysymyksen KK 559/2013 vp:
Miten on mahdollista, että Suomessa ei saa syntymätodistusta
ilman, että on rekisteröitynä väestötietojärjestelmään, kun
se Ruotsissa on mahdollista?
Vastauksena kysymykseen esitän seuraavaa:
Monista muista maista poiketen Suomessa ei ole yleisessä käytössä erillistä lapsen
vanhemmille annettavaa syntymätodistusta, jota nämä voisivat
käyttää esim. todistuksena lapsen perheoikeudellisesta
asemasta ja nimestä, vaan yleensä henkilöä koskevien
tietojen selvittämiseen käytetään
maassamme väestötietojärjestelmään
talletettuja tietoja ja niistä tapauskohtaisesta annettavia
todistuksia ja otteita.
Väestötietojärjestelmästä ja
Väestörekisterikeskuksen varmennepalveluista (661/2009)
annetun lain (jatkossa väestötietolaki) 18 §:n
mukaan järjestelmään talletettuja henkilötietoja
pidetään julkisesti luotettavina tietoina, jollei
osoiteta, että tieto on virheellinen tai puutteellinen. Tämän
johdosta järjestelmän tietoja voidaan sellaisenaan
käyttää hyväksi mm. hallinnollisessa
ja oikeudellisessa päätöksenteossa.
Väestötietojärjestelmään
talletetaan väestötietolaissa säädetyt
tiedot ulkomaan kansalaisista, jos väestötietolaissa
säädetyt rekisteröinnin edellytykset
heidän kohdallaan täyttyvät. Ulkomaan kansalaisen
rekisteröitymisen edellytyksistä säädetään
väestötietolain 9 §:ssä. Pykälän
1 momentin mukaan ulkomaan kansalaista koskevat tiedot talletetaan
väestötietojärjestelmään,
jos hänellä on Suomessa kotikuntalain (201/1994)
mukaan määräytynyt kotikunta ja siellä oleva
asuinpaikka. Muuta ulkomaan kansalaista koskevat tiedot voidaan
tallettaa väestötietojärjestelmään, jos
1) hänellä on Suomessa kotikuntalaissa tarkoitettu
tilapäinen asuinpaikka ja tallettaminen on tarpeen työskentelyyn,
opiskeluun tai muuhun vastaavaan olosuhteeseen liittyvien velvollisuuksien
tai oikeuksien toteuttamisen vuoksi, 2) tallettaminen johtuu Suomea
sitovan kansainvälisen sopimuksen velvoitteiden täyttämisestä,
tai 3) tallettaminen on hänelle kuuluvien oikeuksien tai
hänelle asetettujen velvollisuuksien toteuttamisen tai
muun vastaavan erityisen ja perustellun syyn vuoksi välttämätöntä.
Pykälän 2 momentin mukaan ulkomaan kansalaisen
on esitettävä tietojen tallettamista koskeva perusteltu pyyntö sille
maistraatille, jonka virka-alueella hän ilmoittaa asuvansa.
Maistraatin on varmistuttava pyynnön esittäjän
henkilöllisyydestä voimassa olevasta matkustusasiakirjasta
tai muusta vastaavasta luotettavasta asiakirjasta. Kun henkilön
tiedot talletetaan ensimmäisen kerran väestötietojärjestelmään,
hänelle on väestötietolain 11 §:n
mukaan annettava henkilötunnus.
Lain 19 §:ssä säädetään
väestötietojärjestelmän tietojen
luotettavuuden varmistamisesta. Jos väestötietojärjestelmään
talletettavaksi ilmoitettu tieto perustuu ulkomaiseen asiakirjaan,
voidaan pykälän mukaan julkisesti luotettavana
tietona väestötietojärjestelmään
tallettaa asiakirjan perusteella vain sellainen tieto, jonka luotettavuus
on varmistettu alkuperäisestä virallisesta asiakirjasta
tai sen luotettavasti oikeaksi todistetusta jäljennöksestä taikka
tiedon luotettavuus on aiemmin varmistettu suomalaisessa tuomioistuin-
tai hallintomenettelyssä. Tässä tarkoitetun asiakirjan
on säännöksen mukaan oltava laillistettu
tai siihen on liitettävä asianomaisen valtion toimivaltaisen
viranomaisen todistus sen alkuperästä, jollei
Suomea sitovan kansainvälisen sopimuksen velvoitteiden
täyttämisestä muuta johdu. Ulkomaisen
asiakirjan esittäjä on säännöksen
mukaan velvollinen tarvittaessa huolehtimaan esittämänsä asiakirjan
kääntämisestä suomen tai ruotsin
kielelle sekä sen laillistamisesta.
Yleisin syy sille, ettei ulkomaan kansalaisen ja tämän
Suomessa syntyneen lapsen tietoja voida tallettaa väestötietojärjestelmään
on se, ettei henkilöllä ole hänen kansalaisuusvaltionsa
viranomaisen myöntämää matkustusasiakirjaa,
muuta vastaavaa luotettavaa asiakirjaa henkilötiedoistaan
tai, ettei tietojen luotettavuutta ole mahdollista varmistaa muilla
laissa säädetyillä tavoilla. Väestötietojärjestelmästä annetun
valtioneuvoston asetuksen (128/2010) 39 §:ssä säädetään
lapsen syntymästä annettavasta todistuksesta.
Jos lapsen tietoja ei ole merkitty väestötietojärjestelmään,
voi se maistraatti, jolle terveydenhuollon toimintayksikkö on
ilmoittanut lapsen syntymästä, pyynnöstä antaa
lapsen äidille tai sille, jonka hoidossa lapsi on, ilmoituksen
perusteella todistuksen lapsen syntymästä. Tällaisissa
tapauksissa maistraatti voi kuitenkin antaa todistuksen vain niistä tiedoista,
joista sille on toimitettu luotettava selvitys. Tämän
johdosta maistraatti voi yleensä todistaa vain äidin
ja lapsen välisen suhteen. Lapsen nimi ei sen sijaan yleensä määräydy Suomen
nimilain (694/1985) mukaisesti, vaan hänen nimensä määräytymiseen
sovelletaan ulkomaan lainsäädäntöä.
Asianomaisen henkilön tulee esittää maistraatille
asiasta selvitys, jotta maistraatti voi merkitä todistukseen
myös tiedon lapsen nimestä. Vaikka väestötietojärjestelmään rekisteröimättömän
lapsen isyyden määräytymiseen on yleensä mahdollista
soveltaa Suomen isyyslakia (700/1975), ei äidin
siviilisäädystä kuitenkaan aina saada
riittävän luotettavaa selvitystä eikä avioliiton
ulkopuolella syntyneen lapsen isyyttä myöskään
aina vahvisteta Suomessa, jos asianosaisten henkilöllisyydet
ovat epäselvät. Tällaisissa tapauksissa
ei myöskään tietoa lapsen isästä ole
mahdollista merkitä maistraatista annettavaan todistukseen.
Nimilaki ja isyyslaki kuuluvat oikeusministeriön toimialaan.
Väestötietojärjestelmään
rekisteröimättömän lapsen syntymän
todistaminen on ainakin teoriassa mahdollista tehdä myös
soveltaen julkisesta notaarista (287/1960) annetun lain
säännöksiä. Lain 4 §:n
mukaan julkinen notaari on mm. velvollinen pyynnöstä antamaan
esitetyn selvityksen tai tiedossaan olevien seikkojen perusteella todistuksia
notaarille esitettyjen asiakirjojen sisällyksestä sekä ottamaan
pöytäkirjaan selityksiä oikeudellisista
suhteista sekä antamaan myös kolmannelle pöytäkirjasta
jäljennöksiä. Julkisia notaareita ovat
mm. maistraatin päällikkö ja hänen
määräämänsä maistraatin
virkamies. Laki julkisesta notaarista kuuluu oikeusministeriön toimialaan.
Maistraateissa on valmisteilla henkilö-, perhe- ja
perintöoikeudellisten palveluiden kehittämissuunnitelma
vuosille 2013—2015. Tarkoituksena on mm. luoda maistraattien
käyttöön yksi yhtenäinen todistusasiakirja,
jota voitaisiin käyttää väestötietojärjestelmästä annetun
valtioneuvoston asetuksen 39 §:ssä tarkoitettuna
syntymätodistuksena sekä todistuksen käyttöä koskeva
yhteinen ohjeistus.
Valtiovarainministeriössä on vireillä väestötietojärjestelmästä ja
Väestörekisterikeskuksen varmennepalveluista annetun
lain muutosta koskeva valmistelu. Tarkoituksena on selvittää mm. voidaanko
ulkomaan kansalaisten rekisteröinnin edellytyksiä koskevaa
väestötietolain sääntelyä täsmentää niin,
että myös sellaiset ulkomaan kansalaiset, joita
koskevista henkilötiedoista ei ole tosiasiallisesti saatavissa
henkilön kansalaisuusvaltion viranomaisten antamaa selvitystä, olisi
mahdollista nykyistä laajemmin rekisteröidä väestötietojärjestelmään.
Tavoitteena on, että hallituksen esitys voitaisiin antaa
eduskunnalle syysistuntokauden 2013 aikana.
Helsingissä 27 päivänä kesäkuuta
2013
Hallinto- ja kuntaministeri Henna Virkkunen
Till
riksdagens talman
I det syfte som anges i 27 § i
riksdagens arbetsordning har Ni, Herr talman, till den minister
som saken gäller översänt följande
skriftliga spörsmål SS 559/2013 rd undertecknat
av riksdagsledamot Tuija Brax /gröna:
Hur är det möjligt att man inte i Finland kan
få en födelseattest utan att vara registrerad
i befolkningsdatasystemet när det är möjligt
i Sverige?
Som svar på detta spörsmål
anför jag följande:
En särskild födelseattest som ges åt
föräldrarna för att kunna användas
t.ex. som intyg över barnets familjerättsliga
status och namn är i motsats till många andra
länder inte i allmänt bruk i Finland, utan för
att utreda uppgifter om en person används i vårt
land i allmänhet de uppgifter som registrerats i befolkningsdatasystemet
och intyg och utdrag som fall för fall skrivs ut ur det.
Enligt 18 § i lagen om befolkningsdatasystemet och
Befolkningsregistercentralens certifikattjänster (661/2009)
(nedan befolkningsdatalagen) ska de uppgifter som registrerats i
befolkningsdatasystemet anses vara offentligt tillförlitliga,
om det inte påvisas att de är felaktiga eller bristfälliga.
Uppgifterna i systemet kan därför användas
som sådana bl.a. vid administrativt och rättsligt
beslutsfattande.
I befolkningsdatasystemet registreras de uppgifter om utländska
medborgare som anges i befolkningsdatalagen om förutsättningarna
för registrering enligt lagen uppfylls. Bestämmelser om
förutsättningar för registrering av utländska medborgare
finns i 9 § i befolkningsdatalagen. Enligt 1 mom. registreras
uppgifter om utländska medborgare om dessa i Finland har
hemkommun och bostad enligt lagen om hemkommun (201/1994).
Uppgifter om andra utländska medborgare kan registreras
i befolkningsdatasystemet om 1) dessa har en sådan tillfällig
bostad i Finland som avses i lagen om hemkommun och registreringen är
nödvändig för att de ska kunna göra
sina rätttigheter gällande och fullgöra
sina skyldigheter när det gäller arbete, studier
eller andra motsvarande omständigheter, 2) fullgörandet
av skyldigheter enligt ett internationellt avtal som är
bindande för Finland kräver det, eller 3) registreringen är
nödvändig för att dessa medborgare ska
kunna göra sina rättigheter gällande
och fullgöra sina skyldigheter eller av andra motsvarande
och särskilda motiverade skäl. Enligt 2 mom. i
paragrafen ska en utländsk medborgare lägga fram
en motiverad begäran om registrering hos den magistrat
inom vars ämbetsdistrikt han eller hon uppger sig bo. Magistraten
ska försäkra sig om den utländska medborgarens
identitet med hjälp av ett giltigt resedokument eller någon
annan motsvarande tillförlitlig handling. När
uppgifter om en person första gången registreras
i befolkningsdatasystemet ska enligt 11 § i befolkningsdatalagen
personen tilldelas en personbeteckning.
I 19 § i befolkningsdatalagen föreskrivs om kontroll
av tillförlitligheten hos uppgifterna i systemet. Om uppgifter
som anmälts för registrering i befolkningsdatasystemet
grundar sig på en utländsk handling får
på basis av handlingen som offentligt tillförlitliga
uppgifter registreras endast de uppgifter vars tillförlitlighet
har kontrollerats med hjälp av en officiell handling i
original eller en tillförlitligt styrkt kopia av den eller de
uppgifter vars tillförlitlighet tidigare har fastställts
i ett finländskt domstols- eller förvaltningsförfarande.
Enligt bestämmelsen ska en handling som avses här
vara legaliserad eller åtföljas av ett intyg om
dess ursprung som utfärdats av en behörig myndighet
i staten i fråga, om inte något annat följer
av fullgörandet av skyldigheter enligt internationella
avtal som är bindande för Finland. Den som visar
upp en utländsk handling ska vid behov se till att handlingen översätts till
finska eller svenska och legaliseras.
Den vanligaste orsaken till att uppgifterna om en utländsk
medborgare och hans eller hennes i Finland födda barn inte
kan registreras i befolkningsdatasystemet är att personen
i fråga inte har något resedokument utfärdat
av myndigheter i den stat där han eller hon är
medborgare eller någon annan tillförlitlig handling
med personuppgifter eller att uppgifternas tillförlitlighet
inte kan kontrolleras på något annat lagstadgat
sätt. I 39 § i statsrådets förordning
om befolkningsdatasystemet (128/2010) föreskrivs
om intyg som ska utfärdas över ett barns födelse.
Om uppgifter om ett barn inte har införts i befolkningsdatasystemet,
kan den magistrat till vilken en verksamhetsenhet för hälso-
och sjukvård har gjort anmälan om barnets födelse
på begäran och på basis av anmälan
utfärda ett intyg över barnets födelse
till barnets mor eller den i vars vård barnet är.
I sådana fall kan magistraten dock endast utfärda
intyg över uppgifter om vilka den har fått en
tillförlitlig utredning. Magistraten kan därför
i allmänhet endast intyga förhållandet
mellan mor och barn. Barnets namn bestäms däremot
vanligtvis inte enligt den finska namnlagen (694/1985)
utan utländsk lagstiftning tillämpas på förvärv
av namn. En utredning om saken ska företes för
magistraten så att den kan anteckna uppgift om barnets
namn på intyget. Trots att den finska lagen om faderskap
(700/1975) i allmänhet kan tillämpas
på bestämmande av faderskap när det gäller ett
barn som inte är registrerat i befolkningsdatasystemet är
det inte alltid möjligt att få tillräckligt
tillförlitlig klarhet i fråga om moderns civilstånd
och inte heller faderskapet för ett barn fött utom äktenskapet
fastställs alltid i Finland om de berörda parternas
identitet är oklar. I sådana fall kan inte heller
uppgift om barnets far antecknas på magistratens intyg.
Namnlagen och lagen om faderskap hör till justitieministeriets
kompetensområde.
Att intyga födelsen av ett barn är åtminstone
i teorin möjligt också med tillämpning
av bestämmelserna i lagen om notarius publicus (287/1960).
Enligt 4 § ska notarius publicus på begäran
på grundvalen av företedd utredning eller i stöd
av omständigheter, som han äger kännedom
om, utfärda intyg över innehållet i honom företedda
handlingar samt protokoll uppta förklaringar om rättsliga
förhållanden samt även till tredje man
ge ut kopior av protokollet. Chefen för en magistrat och
en av honom eller henne förordnad tjänsteman vid
magistraten är notarius publicus. Lagen om notarius publicus
hör till justitieministeriets kompetensområde.
En plan för 2013—2015 för utveckling
av person-, familje- och arvsrättsliga tjänster är
under beredning i magistraterna. Syftet är bl.a. att utarbeta
en enhetlig handling som magistraterna kan använda som
ett sådant intyg över ett barns födelse
som avses i 39 § i statsrådets förordning
om befolkningsdatasystemet samt gemensamma anvisningar om hur intyget
ska användas.
På finansministeriet pågår en beredning
av ändringar i lagen om befolkningsdatasystemet och Befolkningsregistercentralens
certifikattjänster. Syftet är att utreda om bestämmelserna
i befolkningsdatalagen om förutsättningar för
registrering av utländska medborgare kan preciseras så att
också sådana utländska medborgare om vars
personuppgifter det de facto inte går att få en utredning
utfärdad av myndigheter i den stat där de är
medborgare kan registreras i befolkningsdatasystemet i större
utsträckning än hittills. Regeringens proposition
avses bli överlämnad till riksdagen under höstsessionen
2013
Helsingfors den 27 juni 2013
Förvaltnings- och kommunminister Henna Virkkunen