SKRIFTLIGT SPÖRSMÅL 989/2012 vp
KK 989/2012 vp - Elisabeth Nauclér /r
Granskad version 2.0
Finlands pantsystem
Till riksdagens talman
Bryggeribranschen har hanterat returbara dryckesemballage
sedan 1910-talet; långt före det av miljöskäl
blev aktuellt med förpackningsdirektiv. Detta har medfört
att folk är väldigt medvetna om att det är
viktigt att återvinna returmaterial och pantningen är
en självklar del av vardagen för den vanlige medborgaren.
Finland genererade minst förpackningsavfall inom EU fram
till år 2005 på grund av att bryggeribranschen
för det mesta använde sig av återfyllningsbara
flaskor av glas eller plast. Tilläggsaccisen för
engångsemballage halverades år 2005 för
att helt försvinna år 2008. Idag har dryckesemballagen
nästan helt ersatts av engångsemballage av aluminium
eller plast som dock fortsättningsvis ingår i
pantsystemet. I praktiken torde detta ha medfört att förpackningsavfallet
i landet har ökat och det vore bra om regeringen kunde
undersöka hur utvecklingen har varit sedan år
2005.
Ett pantsystem är ett mycket viktigt system ur miljösynpunkt.
Det kan ses som en kombination av en skatt på en aktivitet
som potentiellt leder till en negativ extern effekt (t.ex. en miljöskada) och
en subvention av en aktivitet som gör att den potentiella
skadan inte uppstår. Pant på dryckeskärl
kan alltså ses som en skatt som tas ut för att korrigera
den negativa effekten av nedskräpning, deponering eller
förbränning, i kombination med en lika stor subvention
för återlämning. Den som återlämnar
dryckeskärlet undgår beskattningen, medan den
som väljer att inte panta beskattas. I Finland har staten
haft insyn i pantsystemet genom att Alko innehar 12,5 % av
aktierna i Suomen Palautuspakkaus Oy (PALPA) samt att man innehar
en plats i dess styrelse. Alko har avvecklat sin egen flaskhantering
under vintern 2012 och hanteringen har övertagits av PALPA.
Sedan Finland övergick till mervärdesbeskattning
i juni 1994 momsbeskattas också panten. För den
vanlige konsumenten är det mycket svårt att förstå varför
panten innehåller mervärdesskatt. När
en pantbelagd dryck köps borde den tillhörande
panten rimligtvis beaktas som en momsfri summa som betalas tillbaka
till exakt samma belopp när tomemballaget återlämnas
till pantsystemet, det vill säga ingen försäljning
sker och inget mervärde uppkommer. Panten handlar alltså inte
om någon försäljning av en vara/produkt/tjänst
och inte heller påläggs något mervärde.
Materialet som insamlas i form av aluminiumburkar, PET-
och glasflaskor genererar visserligen intäkter vid försäljning
av materialet, men bör inte förväxlas
med själva panten.
En tomburk eller tomflaska utgör kvittot på panträtten
och panten borde kunna lyftas var som helst (även över
de nordiska nationsgränserna). Ett gemensamt nordiskt pantsystem
förutsätter att mervärdesbeskattningen
på pant slopas. Av logiska samt miljömässiga
skäl borde således panten beaktas som momsfri.
Om detta sker skulle staten inte förlora någon
skatteintäkt i och med att mervärdesskatten är
samma belopp som kretsar runt.
Fler aktörer inom Norden och EU börjar ifrågasätta
mervärdesskatten och inom dagligvaruhandeln har man fått
problem angående hanteringen/bokföringen
av pant. EU har gjort en utredning över förutsättningarna
för ett europeiskt pantsystem och även denna rapport
("Options and Feasibility of a European Refund System for Metal
Beverage Cans") ifrågasätter mervärdesskatt
på pant.
Den outtagna panten (pantnettot) och dess användning är
det intressanta ur statens synvinkel, det vill säga hur
används den och vem erhåller den. PALPA är
den part som driver det största pantsystemet i Finland
och enligt statistik från Birkalands Miljöcentral
så torde pantnettot för åren 2005—2011
vara över 100 miljoner euro. PALPA:s roll i själva
pantutbetalningsprocessen har ändrats märkbart
och de administrerar nu största delen av den inbetalda
panten och inte bryggerierna som tidigare. Lidl har ett eget pantsystem
och även där genereras pantnetto men det finns
inga uppgifter om dess omfattning.
Med hänvisning till det som anförs
ovan får jag i den ordning 27 § riksdagens arbetsordning
föreskriver ställa följande spörsmål
till den minister som saken gäller:
Med tanke på utvecklingen av förpackningsavfallshanteringen
i Finland från 2005 och framåt samt ovanstående
beskrivning och problematik beträffande mervärdesskatten
på pant ämnar regeringen vidta åtgärder
för att slopa mervärdesskatten på pant,
vad används pantnettot i Finland till och
hur tänker staten förhålla sig
till pantnettot i framtiden?
Helsingfors den 14 december
2012
KIRJALLINEN KYSYMYS 989/2012
vp
KK 989/2012
vp - Elisabeth Nauclér /r
Suomennos
Suomen panttijärjestelmä
Eduskunnan puhemiehelle
Panimoala on käsitellyt palautuskelpoisia
juomapakkauksia 1910-luvulta lähtien, siis kauan ennen
kuin pakkausdirektiivi tuli ympäristösyistä ajankohtaiseksi.
Tämän vuoksi ihmiset ovat kovin tietoisia palautusmateriaalin
kierrätyksen tarpeellisuudesta, ja panttaus on luonnollinen
osa tavallisen kansalaisen arkipäivää.
Suomi tuotti vähiten pakkausjätettä EU:ssa
vuoteen 2005 saakka sen vuoksi, että panimoala käytti
enimmäkseen uudelleen täytettäviä lasi-
tai muovipulloja. Kertakäyttöpakkausten lisävero
puolitettiin vuonna 2005, ja siitä luovuttiin kokonaan
vuonna 2008. Nykyisin juomapakkaukset on korvattu lähes
kokonaan alumiinisilla tai muovisilla kertakäyttöpakkauksilla,
jotka kuitenkin kuuluvat edelleen panttijärjestelmään.
Käytännössä tästä lienee
seurannut, että pakkausjätteen määrä on kasvanut
maassamme, ja olisikin hyvä, jos hallitus voisi selvittää,
millaista kehitys on ollut vuodesta 2005 lähtien.
Panttijärjestelmä on hyvin merkittävä järjestelmä ympäristönäkökulmasta.
Se voidaan nähdä sellaista toimintaa koskevan
veron, joka potentiaalisesti johtaa kielteiseen ulkoiseen
vaikutukseen (esim. ympäristövahinkoon), ja sellaista
toimintaa koskevan subvention, jonka vuoksi potentiaalista vahinkoa
ei tapahdu, yhdistelmäksi. Juoma-astioita koskevaa panttia
voidaan siis pitää verona, joka peritään
roskaantumisen, säilyttämisen tai polttamisen
kielteisen vaikutuksen korjaamiseksi yhdessä palautuksesta
maksettavan yhtä suuren subvention kanssa. Juoma-astian
palauttava välttää verotuksen, kun taas
pantin palauttamatta jättämiseen päätyvä maksaa
veron. Suomessa valtiolla on ollut panttitoimintaa koskevaa valvontaa
siten, että Alkolla on 12,5 prosenttia Suomen Palautuspakkaus Oy:n
(PALPA) osakkeista sekä yksi paikka sen hallituksessa.
Alko on luopunut omasta pullonkäsittelystään
talvella 2012, ja käsittely on siirtynyt PALPA:lle.
Suomen siirryttyä arvonlisäverotukseen kesäkuussa
1994 myös pantti on arvonlisäverollinen. Tavallisen
kuluttajan on hyvin vaikea ymmärtää, miksi
panttiin sisältyy arvonlisävero. Kun pantillinen
juoma ostetaan, siihen kuuluva pantti tulisi kohtuuden nimissä ottaa
huomioon arvonlisäverottomana summana, jota maksetaan takaisin
täsmälleen sama määrä,
kun tyhjä pakkaus palautetaan panttijärjestelmään,
eli mitään myyntiä ei tapahdu eikä lisäarvoa
synny. Pantissa ei siis ole kyse tavaran/tuotteen/palvelun
myynnistä, eikä sille myöskään
tule asettaa lisäarvoa. Alumiinipurkeista sekä PET-
ja lasipulloista koostuvasta materiaalista tosin saadaan myytäessä tuloja, mutta
sitä ei tule sotkea itse panttiin.
Tyhjä purkki tai pullo on kuitti panttioikeudesta,
ja pantti olisi voitava nostaa missä tahansa (myös
Pohjoismaiden kansalliset rajat ylittäen). Yhteinen pohjoismainen
panttijärjestelmä edellyttää pantin
arvonlisäverotuksesta luopumista. Loogisista sekä ympäristösyistä pantti
tulisi siis ottaa huomioon arvonlisäverottomana. Jos näin tapahtuisi,
valtio ei menettäisi verotuottoa, koska sama määrä kiertää arvonlisäverona.
Monet toimijat Pohjolassa ja EU:ssa alkavat asettaa kyseenalaiseksi
arvonlisäveron, ja päivittäistavarakaupassa
on syntynyt ongelmia pantin käsittelyssä/kirjaamisessa.
EU on tehnyt selvityksen eurooppalaisen panttijärjestelmän
edellytyksistä, ja myös tämä raportti
("Options and Feasibility of a European Refund System for Metal
Beverage Cans") asettaa pantin arvonlisäveron kyseenalaiseksi.
Lunastamaton pantti (panttinetto) ja sen käyttö on
mielenkiintoista valtion näkökulmasta, eli miten
se käytetään ja kuka sen saa. PALPA on osapuoli,
joka ylläpitää suurinta panttijärjestelmää Suomessa,
ja Pirkanmaan ympäristökeskuksen tilaston mukaan
vuosien 2005—2011 panttinetto lienee yli 100 miljoonaa
euroa. PALPA:n rooli itse pantinmaksuprosessissa on muuttunut merkittävästi,
ja se hallinnoi nyt suurinta osaa maksetusta pantista eivätkä panimot
kuten aiemmin. Lidlillä on oma panttijärjestelmä,
ja myös siellä on syntynyt panttinettoa, mutta
tietoa sen laajuudesta ei ole.
Edellä olevan perusteella ja
eduskunnan työjärjestyksen 27 §:ään
viitaten esitän asianomaisen ministerin vastattavaksi seuraavan
kysymyksen:
Mihin toimenpiteisiin hallitus aikoo ryhtyä pantin
arvonlisäveron poistamiseksi, kun otetaan huomioon pakkausjätteen
käsittely Suomessa vuodesta 2005 eteenpäin sekä edellä oleva
pantin arvonlisäveroa koskeva kuvaus ja siihen liittyvät
ongelmat,
mihin panttinetto käytetään Suomessa
ja
miten valtio aikoo suhtautua panttinettoon tulevaisuudessa?
Helsingissä 14 päivänä joulukuuta
2012
Eduskunnan puhemiehelle
Eduskunnan työjärjestyksen
27 §:ssä mainitussa tarkoituksessa Te,
Herra puhemies, olette toimittanut asianomaisen ministerin vastattavaksi
kansanedustaja Elisabeth Nauclérin /r näin
kuuluvan kirjallisen kysymyksen KK 989/2012 vp:
Mihin toimenpiteisiin hallitus aikoo ryhtyä pantin
arvonlisäveron poistamiseksi, kun otetaan huomioon pakkausjätteen
käsittely Suomessa vuodesta 2005 eteenpäin sekä edellä oleva
pantin arvonlisäveroa koskeva kuvaus ja siihen liittyvät
ongelmat,
mihin panttinetto käytetään Suomessa
ja
miten valtio aikoo suhtautua panttinettoon tulevaisuudessa?
Vastauksena kysymykseen esitän seuraavaa:
Yhteisestä arvonlisäverojärjestelmästä annetun neuvoston
direktiivin (2006/112/EY) 92 artiklan a kohdan
mukaan jäsenvaltiot voivat palautettavan pakkausmateriaalin
kustannusten osalta jättää ne veron perusteen
ulkopuolelle ja toteuttaa tarvittavat toimenpiteet veron perusteen
tarkistamiseksi, jollei pakkausmateriaalia palauteta. Artiklan b
kohdan mukaan jäsenvaltiot voivat vaihtoehtoisesti palautettavan
pakkausmateriaalin kustannusten osalta sisällyttää ne
veron perusteeseen ja toteuttaa tarvittavat toimenpiteet veron perusteen
tarkistamiseksi, jos pakkausmateriaali tosiasiallisesti palautetaan.
Arvonlisäverolain (1501/1993) 85 b §:n
mukaan poiketen siitä, mitä 85 ja 85 a §:ssä säädetään,
korvaukseen palautettaessa oikeuttavista pakkauksista ja kuljetustarvikkeista
suoritettava vero on 24 prosenttia veron perusteesta. Lain 78 §:n
1 momentin 3 kohdan mukaan veron perusteesta saadaan vähentää palautetuista
pakkauksista ja kuljetustarvikkeista suoritettu korvaus.
Lain 118 §:n mukaan jos ostajaa hyvitetään
78 §:n 1 momentin 3 kohdassa tarkoitetulla määrällä,
vähennettyä veroa on vastaavasti oikaistava.
Arvonlisäverotuksessa sovellettavan veropohjan laajuus
on säädelty Suomea sitovasti yhteisestä arvonlisäverojärjestelmästä annetussa
neuvoston direktiivissä. Suomella ei ole oikeutta kansallisin
päätöksin supistaa direktiivin mukaista
veropohjaa. Arvonlisäverodirektiivin mukaan palautuspullotoiminnan
tulee olla verollista ja palautettavia pakkauksia tulee käsitellä oikaisueränä.
Hallituksen käsityksen mukaan arvonlisäverolain
nykyiset säännökset eivät käytettävissä olevien
tietojen perusteella ole aiheuttaneet sellaisia käytännössä merkittäviä ongelmia,
joiden johdosta pullopalautusjärjestelmän arvonlisäverokohtelua
olisi tarvetta tällä hetkellä muuttaa. Nykyjärjestelmä varmistaa
tehokkaasti sen, että palauttamatta jääneet
palautuspullot tulevat verotetuiksi.
Suunnitellun ja tulevaisuudessa mahdollisesti käyttöönotettavan
pohjoismaisen tai eurooppalaisen rajat ylittävän
pullonpalautusjärjestelmän arvonlisäverotus
riippuu siitä, kuinka tällainen järjestelmä tullaan
käytännössä toteuttamaan. Direktiiviin
tehtävien muutosten osalta aloitevalta on komissiolla.
Palautusjärjestelmien jäsenet maksavat palautusjärjestelmän
ylläpitäjälle kierrätysmaksua, jolla
katetaan järjestelmän kustannukset. Kysymyksen
perusteluissa tarkoitettu panttinetto eli lunastamattomat pantit
käytetään palautusjärjestelmän
kustannusten kattamiseen. Siten palauttamatta jääneet
pantit kohdistuvat tasapuolisesti kaikkien kierrätysjärjestelmän
jäsenien, sekä järjestelmän
omistajien että siihen liittyneiden, hyödyksi.
Jätelain (646/2011) mukaan juomapakkausten
palautusjärjestelmässä velvoitteet on jaettava
tuottajien ja verovelvollisten kesken tasapuolisesti toiminnan laatu
ja laajuus huomioon ottaen ja siten, että vältetään
kaupan esteet ja kilpailun vääristyminen. Uuteen
jäseneen on sovellettava ehtoja, jotka ovat tasapuolisia
ja yhdenvertaisia verrattuna palautusjärjestelmän
muihin jäseniin sovellettaviin ehtoihin. Näin
ollen, mikäli palautusjärjestelmä tulouttaisi
lunastamattomat pantit esimerkiksi maksamalla osinkoa omistajajäsenilleen,
rikkoisi se jätelakia.
Suomen Palautuspakkaus Oy (PALPA) ja sen tytäryhtiö Palpa
Lasi Oy ylläpitävät suurimpia palautusjärjestelmiä.
Esimerkiksi Palpa Lasi Oy:n yhtiöjärjestyksen
mukaan yhtiön toiminnan tarkoituksena ei ole pyrkiä voiton
tuottamiseen, vaan mahdollisimman edullisesti kehittää, hallinnoida
ja valvoa lasisten juomapakkausten kierrätysjärjestelmää ja
periä siitä aiheutuvat kustannukset kierrätysjärjestelmien
käyttäjiltä. Yhtiö ei jaa osakkailleen
voittoa toimintansa aikana. Yhtiö ei muullakaan tavoin
jaa varojaan yhtiön osakkeenomistajille toimintansa aikana.
Jätelain mukaan Pirkanmaan elinkeino-, liikenne- ja
ympäristökeskus valvoo tuottajavastuun valtakunnallisena
viranomaisena tuottajavastuuta ja juomapakkausten palautusjärjestelmiä koskevien
säännösten noudattamista. Kierrätysjärjestelmien
toiminta on siten viranomaisvalvonnassa. Ainakaan toistaiseksi ei
ole ilmennyt seikkoja, jotka antaisivat aihetta puuttua järjestelmien
toimintaan esimerkiksi panttineton käytön osalta.
Helsingissä 10 päivänä tammikuuta
2013
Valtiovarainministeri Jutta Urpilainen
Till
riksdagens talman
I det syfte som anges i 27 § i
riksdagens arbetsordning har Ni, Herr talman, till den minister
som saken gäller översänt följande
skriftliga spörsmål SS 989/2012 rd undertecknat
av riksdagsledamot Elisabeth Nauclér /sv:
Med tanke på utvecklingen av förpackningsavfallshanteringen
i Finland från 2005 och framåt samt ovanstående
beskrivning och problematik beträffande mervärdesskatten
på pant ämnar regeringen vidta åtgärder
för att slopa mervärdesskatten på pant,
vad används pantnettot i Finland till och
hur tänker staten förhålla sig
till pantnettot i framtiden?
Som svar på detta spörsmål
anför jag följande:
Enligt artikel 92 led a i rådets direktiv 2006/112/EG
om ett gemensamt system för mervärdesskatt får
medlemsstaterna vad beträffar kostnader för returemballage
fatta beslut att utesluta dem från beskattningsunderlaget
och vidta de åtgärder som är nödvändiga
för att se till att detta underlag justeras om emballaget
inte återlämnas. Enligt led b i artikeln får
medlemsstaterna vad beträffar kostnader för returemballage
alternativt fatta beslut att låta dem ingå i beskattningsunderlaget
och vidta de åtgärder som är nödvändiga
för att se till att beskattningsunderlaget justeras om
emballaget faktiskt återlämnas.
I 85 b § i mervärdesskattelagen
(1501/1993) sägs att med avvikelse från
85 och 85 a § ska i skatt betalas 24
procent av skattegrunden för sådana förpackningar
och transportförnödenheter som berättigar
till ersättning vid återsändande. Enligt
78 § 1 mom. 3 punkten får från
skattegrunden dras av ersättning för återsända
förpackningar och transportförnödenheter.
Enligt 118 § gäller att om säljaren
krediterar köparen med det belopp som avses i 78 § 1
mom. 3 punkten, ska den avdragna skatten rättas i motsvarande
mån.
Omfattningen av den skattebas som ska tillämpas vid
mervärdesbeskattningen regleras på ett för
Finland bindande sätt i rådets direktiv om ett gemensamt
system för mervärdesskatt. Finland har inte rätt
att genom nationella beslut reducera skattebasen enligt direktivet.
Enligt direktivet om ett gemensamt system för mervärdesskatt
ska verksamheten med returflaskor vara skattepliktig och ska returemballage
behandlas som en korrigeringspost.
Utifrån tillgängliga uppgifter anser regeringen
att de nuvarande bestämmelserna i mervärdesskattelagen
inte har orsakat några sådana problem av praktisk
betydelse som skulle föranleda att mervärdesbeskattningen
i samband med retursystemet för flaskor ändras
i detta läge. Det nuvarande systemet säkerställer
på ett effektivt sätt att returflaskor som inte återlämnas
omfattas av beskattning.
Mervärdesbeskattningen inom det planerade gränsöverskridande
nordiska eller europeiska retursystem för flaskor som eventuellt
införs i framtiden beror av hur systemet genomförs
i praktiken. Kommissionen har initiativrätt när
det gäller att ändra direktivet.
Medlemmarna inom ett retursystem betalar en återvinningsavgift
till den ansvarige för retursystemet. Returavgiften används
för att täcka kostnaderna för systemet.
Det pantnetto, det vill säga det outtagna pantet, som avses
i motiveringen till spörsmålet används
för att täcka kostnaderna för retursystemet.
De outtagna panterna fördelas alltså rättvist
så att de gagnar alla medlemmar i återvinningssystemet,
både ägarna av systemet och dem som anslutit sig
till det. Enligt avfallslagen (646/2011) ska förpliktelserna
i ett retursystem för dryckesförpackningar fördelas
rättvist mellan producenterna och de accisskyldiga med avseende
på verksamhetens art och omfattning och på så sätt
att handelshinder och snedvridning av konkurrensen undviks. De villkor
som tillämpas på nya medlemmar ska vara opartiska
och jämlika i förhållande till de villkor
som tillämpas på övriga medlemmar i retursystemet.
Ett retursystem där outtagna panter intäktsförs
till exempel som utdelning till ägarmedlemmarna innebär alltså att
man bryter mot bestämmelserna i avfallslagen.
Suomen Palautuspakkaus Oy (PALPA) och dess dotterbolag Palpa
Lasi Oy är ansvariga för de största retursystemen.
Exempelvis enligt bolagsordningen för Palpa Lasi Oy bedriver
bolaget inte verksamhet i vinstsyfte, utan bolaget ska så förmånligt
som möjligt utveckla, administrera och övervaka återvinningssystemet
för dryckesförpackningar av glas och ta ut kostnaderna
för detta hos dem som använder återvinningssystemen.
Bolaget delar inte ut vinst till sina delägare under sin
verksamhetstid. Bolaget delar inte heller på något
annat sätt ut sina medel till aktieägarna i bolaget
under sin verksamhetstid.
Närings-, trafik- och miljöcentralen i Birkaland
har enligt avfallslagen i egenskap av riksomfattande myndighet i
producentansvarsfrågor tillsyn över att bestämmelserna
om producentansvar och om retursystem för dryckesförpackningar
följs. Återvinningssystemens verksamhet står alltså under
myndighetstillsyn. Det har åtminstone inte än
så länge uppdagats några omständigheter
som skulle föranleda att man ingriper i systemens verksamhet
exempelvis när det gäller användningen
av pantnettot.
Helsingfors den 10 januari
2013
Finansminister Jutta Urpilainen