Detaljmotivering

1.1. Lag om sjöarbetsavtal

1 kap. Allmänna bestämmelser

4 §. Avtalstiden.

Riksdagen godkände den 13 december 2010 en lag om ändring av 1 kap. 3 § i arbetsavtalslagen (RP 239/2010 rd) där villkoren för att ingå arbetsavtal för viss tid preciseras. Den föreslagna lagen om sjöarbetsavtal är tänkt att i största möjliga utsträckning motsvara arbetsavtalslagen i fråga om lydelse som struktur. För att överensstämmelsen inte ska gå förlorad, föreslår utskottet att paragrafen ändras utgående från preciseringarna i 1 kap. 3 § i arbetsavtalslagen.

4 kap. Arbetstagarens skyldigheter

7 §. Arbetstagarens personliga egendom ombord.

Grundlagsutskottet har fäst sig vid bestämmelsen som ger fartygets befälhavare rätt att undersöka utrymmen som arbetstagarna förfogar över, vilket torde öppna för möjligheten att även inspektera deras boutrymmen. Enligt grundlagsutskottet är beskrivningen av de ämnen och föremål som inspektionsfullmakten och omhändertagandet av egendom gäller påfallande generös och inbegriper föremål och ämnen av vitt skilda slag. För att lagförslaget ska kunna behandlas i vanlig lagstiftningsordning på denna punkt, måste momentet preciseras med att det gäller ämnen och föremål som kan förorsaka fara för fartyget och personer och egendom ombord och allvarligt störa den allmänna ordningen ombord.

Inspektionsbefogenheten får enligt grundlagsutskottet inte heller utnyttjas utifrån en allmän misstanke om att någon tagit ombord farliga ämnen eller föremål, utan det måste finnas en konkret, specifik orsak att misstänka att ämnen eller föremål av detta slag finns ombord. I bestämmelsen bör också skrivas in att boutrymmen ombord bara får inspekteras om det är nödvändigt för att utreda omständigheter som inspektionen gäller.

När ämnen och föremål som hittas vid inspektionen omhändertas och förstörs handlar det om att begränsa det egendomsskydd som grundlagens 15 § tryggar. Bestämmelsen måste ändras så att de omhändertagna ämnena och föremålen ska överlämnas till polisen eller, om hinder inte finns för det enligt lag, återlämnas till den berörde när han eller hon avlägsnar sig från fartyget. Utan den ändringen kan lagförslaget inte behandlas i vanlig lagstiftningsordning.

Grundlagsutskottet har också uppmärksammat grundlagens 124 § om överföring av förvaltningsuppgifter på andra än myndigheter och ansett att 7 § måste preciseras med att ingen annan än myndigheter, befälhavaren och ordningsvakter ombord får utföra inspektioner i utrymmen som omfattas av hemskyddet.

Arbetslivs- och jämställdhetsutskottet föreslår att de här ändringarna som grundlagsutskottet påpekat görs i paragrafen.

Grundlagsutskottet påpekar att det inte framgår av förslaget hur det förhåller sig till lagen om sjöfartskydd på vissa fartyg och i hamnar som betjänar dem och om tillsyn över skyddet (). Lagarnas tillämpningsområden överlappar helt tydligt varandra och är inbördes oförenliga, menar utskottet.Arbetslivs- och jämställdhetsutskottet har fått en utredning från kommunikationsministeriet om hur lagen om sjöfartskydd på vissa fartyg och i hamnar som betjänar dem och om tillsyn över skyddet (nedan lagen om sjöfartsskydd) förhåller sig till den föreslagna lagen. Ministeriets tolkning är att lagen och lagförslaget varken strider mot eller överlappar varandra.Lagen om sjöfartsskydd befattar sig enligt ministeriet inte med befälhavarens rättigheter utan föreskriver om säkerhetskontroller inom hamnskyddsområde och ombord på fartyg som befinner sig inom skyddsområde. Säkerhetskontroller enligt lagen om sjöfartsskydd får inte göras i utrymmen som enbart används för boende och följaktligen står fartygspersonalens hytter utanför eventuella säkerhetskontroller.Enligt 13 kap. 18 § 3 mom. i förslaget till lag om sjöarbetsavtal kan befälhavaren på ett passagerarfartyg utse ordningsvakter på fartyget och i dess omedelbara närhet. Hamnen övervakar säkerheten inom hela hamnskyddsområdet. Fartygets befälhavare svarar primärt för fartygets säkerhet även inom hamnskyddsområdet. På den punkten har den föreslagna 13 kap. 18 § samma syfte som lagen om sjöfartsskydd. När det gäller övervakning av ett fartyg är förfarandet alltså detsamma som t.ex. för en i förhållande till hamninnehavaren oberoende terminal på hamnområdet. Inte heller på denna punkt förefaller det finnas några motsättningar, menar ministeriet.

I propositionen ingår ett förslag till lag om ändring av 10 § i lagen om sjöfartsskydd på vissa fartyg och i hamnar som betjänar dem och om tillsyn över skyddet (lagförslag 14) där hänvisningen till sjömanslagen föreslås bli utbytt till lagen om sjöarbetsavtal. Med hänvisning till kommunikationsministeriets tolkningar anser arbetslivs- och jämställdhetsutskottet att det inte behövs andra bestämmelser än bestämmelsen i lagförslag 14 för att precisera hur lagen om sjöarbetsavtal förhåller sig till lagen om sjöfartsskydd.

5 kap. Familjeledighet

8 §. Frånvaro för vård av familjemedlem.

I riksdagen ligger en proposition med förslag till lag om ändring av arbetsavtalslagen (RP 263/2010 rd). Regeringen avser att göra det lättare för arbetstagare att tillfälligt utebli från arbetet för att vårda en familjemedlem och har lagt till en bestämmelse om detta i 4 kap. i arbetsavtalslagen. Utskottet föreslår att 5 kap. i lagen om sjöarbetsavtal kompletteras med en ny 8 § med motsvarande bestämmelser som i arbetsavtalslagens 4 kap. 7 a §. Till följd av kompletteringen ändras numreringen av de efterföljande paragraferna 8—10 till 9—11.

8 kap. Grunder för uppsägning av arbetsavtal

8 §. Uppsägning av en gravid eller familjeledig arbetstagare.

I riksdagen ligger en proposition med förslag till lag om ändring av arbetsavtalslagen (RP 263/2010 rd) som handlar om möjligheten för arbetstagare att tillfälligt utebli från arbetet för att vårda en familjemedlem. I den propositionen föreslås att 7 kap. 9 § i arbetsavtalslagen ändras så att bestämmelsen om att arbetsgivaren anses ha sagt upp en familjeledig arbetstagares arbetsavtal på grund av familjeledigheten, förutsatt att arbetsgivaren inte kan visa att orsaken är en annan, inte ska gälla den nu avsedda familjeledigheten för vård av en familjemedlem. Utskottet föreslår att 8 § 2 mom. i lagen om sjöarbetsavtal ändras i analogi med 7 kap. 9 § i lagen om arbetsavtal.

13 kap. Särskilda bestämmelser

4 §. Föreningsfrihet.

Hänvisande till argumenten i grundlagsutskottets utlåtande föreslår utskottet att ordet "tillåten" stryks i 1 mom.

16 §. Ersättning för förlust av personlig egendom.

Grundlagsutskottet noterar i sitt utlåtande befogenheten att genom förordning av arbets- och näringsministeriet bestämma närmare om grunderna för och beloppet av den ersättning som arbetstagaren har rätt att få av arbetsgivaren för förlust av personlig egendom till följd av att fartyget förolyckats, utsatts för sjöröveri eller drabbats av eldsvåda eller någon annan skada. Men i lagförslaget finns inga som helst bestämmelser om ersättningsbelopp och bestämmelserna om grunderna lämnar fritt spelrum. Lagförslaget måste preciseras då det gäller ersättningsbelopp och ersättningsgrunder för att det ska kunna behandlas i vanlig lagstiftningsordning.

Utifrån den argumentationen föreslår arbetslivs- och jämställdhetsutskottet att de bestämmelser om grunderna för arbetsgivarens ersättningsskyldighet och ersättningsbelopp som nu ingår i arbetsministeriets förordning tas in i lagen och att det anknytande bemyndigandet att utfärda förordning stryks. Normalt betalas ersättning enligt verkligt värde, men högst 4 080 euro, om inte något annat överenskommits.

Arbetstagaren har rätt att få ersättning motsvarande återanskaffningsvärdet för förlorad egendom som han eller hon använder i sitt arbete. I stället för att betala ut pengar kan arbetsgivaren ersätta förlorad egendom genom att skaffa ny egendom. Om en arbetstagare tar ombord egendom värd mer än 8 150 euro för att använda den i arbetet ska arbetsgivaren informeras om det på förhand.

Arbetstagaren ska uppge för arbetsgivaren vilken egendom som han eller hon förlorat. I princip räcker det med att arbetstagaren meddelar vilken egendom som förstörts och dess värde. Arbetsgivaren kan be att få kompletterande eller noggrannare uppgifter, om det finns skäl att misstänka att uppgifterna inte är tillförlitliga eller en noggrannare redovisning av grundad anledning anses nödvändig.

Eftersom ersättningsbelopp i lagar behöver ses över då och då för att motsvara ändringar i penningvärdet, föreslår utskottet att arbets- och näringsministeriet ges befogenhet att utfärda förordning om justering av ersättningsbeloppen vart tredje år.

19 §. Rätt att hindra en person från att avlägsna sig från fartyget.

Paragrafen föreskriver när en medlem av besättning får förhindras att avlägsna sig från fartyget på grund av ett brott ombord. Syftet med bestämmelsen är att säkerställa att rättegång kan hållas och eventuellt straff verkställas.

Att en person hindras att avlägsna sig från fartyget bygger enligt grundlagsutskottet på ett med hänsyn till de grundläggande fri- och rättigheterna godtagbart syfte. Dessutom är de föreslagna bestämmelserna tillräckligt exakta och noga avgränsade. Men grundlagsutskottet förutsätter trots allt att regleringen kompletteras på två sätt.

För det första får rörelsefriheten inte begränsas längre än vad som är nödvändigt. För det andra kräver grundlagens 124 § om utövning av offentlig makt en hänvisningsbestämmelse om särskilda bestämmelser om överlämnande på grund av brott.

Enligt den s.k. flaggprincipen tillämpas finsk lag ombord på finska fartyg. På brott som har begåtts av en besättningsmedlem ombord på ett finskt fartyg tillämpas finsk lag, även om fartyget befann sig på någon annan stats område när brottet begicks (1 kap. 2 § i strafflagen). Därmed är finska myndigheter behöriga att undersöka och avgöra brottmål av detta slag. När ett brott begås på finskt territorium, på öppna havet eller inom ett område som inte tillhör någon stat är det endast finska myndigheter som är behöriga.

Å andra sidan finns den universella regeln att brottsplatsens lag ska tillämpas på brottet. Det betyder att om ett brott begås ombord när fartyget befinner sig på en annan stats område, har den staten och Finland parallell behörighet.

Om ett brott begås när fartyget befinner sig på en annan stats område, finns det i princip tre alternativ för att få gärningsmannen ställd till svars. För det första kan den misstänkte hindras från att avlägsna sig från fartyget tills det anländer till Finland och han eller hon kan överlämnas till finska myndigheter.

Ett annat alternativt är att hindra den misstänkte från att avlägsna sig tills han eller hon kan överlämnas till behöriga myndigheter i den stat där brottet begicks. Den här möjligheten finns så länge fartyget befinner sig inom den främmande statens område. Det tredje alternativet gäller fall där den misstänkte anlänt till Finland. Då kan han eller hon på begäran från den främmande statens myndigheter utlämnas till den staten för åtal. Beroende på utlämningslag är det antingen en domstol (lag om utlämning för brott mellan Finland och de övriga nordiska länderna; lag om utlämning för brott mellan Finland och de övriga medlemsstaterna i Europeiska unionen) eller justitieministeriet (lag om utlämning för brott) som beslutar om utlämning ska beviljas eller om brottmålet ska behandlas i Finland.

Frågan om överföring av gripna från fartyg till en annan stats myndighet har behandlats i samband med lagen om insats Atalanta (RP 117/2010 rd). I det sammanhanget ansåg grundlagsutskottet att man i lagen måste lägga fast vissa rättssäkerhetsgarantier som grundlagens 9 § 4 mom. kräver (GrUU 33/2010 rd).

Arbetslivs- och jämställdhetsutskottet föreslår följaktligen att 3 mom. kompletteras med att en arbetstagares rätt att avlägsna sig från fartyget inte får begränsas för en längre tid än vad som är nödvändigt. En misstänkt får inte överlämnas till en annan stats myndighet, om han eller hon till följd härav riskerar dödsstraff, tortyr eller något annat bemötande som kränker människovärdet eller om det finns grundad anledning att anta att rättegången inte blir rättvis. I fråga om utlämning för brott gäller vad som föreskrivs särskilt.