Motivering

Det ekonomiska läget och arbetskraftsservicen

I år beräknas Finlands BNP sjunka med 0,5 procent och arbetslösheten stiga till 8,3 procent. Budgetpropositionen för 2014 bygger på finansministeriets prognoser om en tillväxt på 1,2 procent och en arbetslöshet på 8,2 procent.

I en arbetsmarknadsprognos från den 22 oktober bedömer arbets- och näringsministeriet att arbetslösheten fortsätter att stiga 2014 eftersom tillväxten inte genast ger utslag i bättre sysselsättning. I stället återspeglas den först i den arbetade tiden.

Enligt en sysselsättningsöversikt från samma tidpunkt fanns det cirka 285 000 arbetslösa arbetssökande i slutet av september. Det är 43 600 fler än vid samma tid i fjol. Allt som allt hade arbets- och näringsbyråerna drygt en halv miljon arbetssökande och ungefär 75 000 av dem hade arbete på den öppna marknaden. Det fanns 76 700 långtidsarbetslösa, det vill säga personer som varit arbetslösa i minst ett år utan avbrott, alltså 16 000 fler än i fjol. Dessutom fanns det 107 700 arbetslösa arbetssökande över 50 år, vilket är 12 900 fler än vid samma tid i fjol. Ungefär 38 500 personer med högskoleexamen var arbetslösa. Det är 8 500, alltså 28,3 procent, fler än i september 2012.

Utskottet understryker att statliga åtgärder spelar en stor roll för att förbättra sysselsättningsläget. Det är angeläget att i budgeten för nästa år sätta extra fokus på åtgärder som förbättrar den ekonomiska aktiviteten och medverkar till att hotade arbetstillfällen bevaras och nya kommer till.

I budgeten för nästa år är anslaget till offentlig arbetskrafts- och företagsservice (mom. 32.30.51) ungefär 511 miljoner euro. Det är 35,5 miljoner euro mindre än i den ordinarie budgeten för i år. I år har anslaget på momentet höjts med cirka 33 miljoner euro i tilläggsbudgetar, så det har funnits drygt 579 miljoner euro att tillgå.

Det var motiverat att höja anslagen i tilläggsbudgetar i våras och höstas eftersom sysselsättningsläget är sämre än förväntat. Också nästa år är det viktigt att noga följa upp arbetslöshetssiffrorna och arbetslöshetsstrukturerna och att i förekommande fall höja anslagen med hjälp av tilläggsbudgetar.

Med anslagen i budgeten beräknas aktiveringsgraden bli cirka 28,3 procent nästa år. Den kan stiga till drygt 29 procent med de anslag från i år som sannolikt förs över till nästa år. Däremot kan inte målet i regeringsprogrammet nås, nämligen en aktiveringsgrad på 30 procent.

Det är ett problem, anser utskottet, att regeringen föreslår stora neddragningar i anslagen till offentlig arbetskrafts- och företagsservice samtidigt som allt fler förlorar jobbet. Också de strukturella förändringarna i arbetslösheten kräver bättre service både kvantitativt och kvalitativt för att de arbetslösa inte ska slås ut på arbetsmarknaden. Vidare påpekar utskottet att det är svårt att använda anslagen effektivt och lönsamt om en stor del av dem beviljas först i tilläggsbudgetar.

Mellan augusti i fjol och augusti i år ökade de som varit arbetslösa i mer än ett år med 22,3 procent och det totala antalet arbetslösa med 18,0 procent. På ett år ställdes mer än 60 000 personer utanför arbetskraften. Det är viktigt att sysselsättningspolitiken och arbetskraftsservicen beaktar dels att de långtidsarbetslösa och svårsysselsatta blir fler, dels att allt fler ställs utanför arbetskraften. Vidare bör det noteras att den akademiska arbetslösheten ökar och att arbetslösa med högskoleexamen behöver personlig rådgivning. Samtidigt är det viktigt att servicen håller hög kvalitet och är tillräckligt omfattande.

Tidigare och pågående ändringar i arbetslöshetsersättningarna avser att motivera arbetslösa att delta i sysselsättningsfrämjande åtgärder genom att villkoret för ersättning alltmer uttalat är att de arbetslösa deltar i tjänster som de erbjuds. För att ändringarna ska ge önskad effekt måste fler arbetslösa få tillgång till service och kvaliteten vara anpassad till de arbetslösas behov.

För detta behövs det både adekvata anslag och kvalificerad personal. I år har resultat- och effektivitetsprogrammet krävt att arbets- och näringsbyråerna minskar personalen med 78 årsverken. Nedskärningskravet för nästa år är 92 årsverken.

Arbetsförvaltningen försämras inte bara av neddragningarna i personalen. Dessutom har den genomgått stora organisatoriska och verksamhetsmässiga omställningar samtidigt som informations- och telefonsystemen fungerar dåligt. Arbets- och näringsförvaltningen har omstrukturerats så att byråerna i respektive närings-, trafik- och miljöcentrals distrikt har slagits ihop. Samtidigt har servicestrukturen reviderats med bl.a. en översyn av arbetssätt och serviceutbud.

Utskottet menar att reformen är motiverad och anser att personalneddragningarna måste kompenseras med effektivitetsförbättringar för att service ska kunna ges. Med den nuvarande höga arbetslösheten har omorganiseringarna och de ändrade arbetssätten i kombination med krånglande datauppkopplingar tagit för mycket tid i anspråk och belastat personalen för mycket. Det har gett utslag i sämre arbetshälsa, längre köer och missnöjda besökare. Förändringstakten på senare år har slagit alltför hårt mot personalen, och det har gjort det svårare att förankra förändringarna och tillägna sig nya arbetsmetoder. Också i fortsättningen bör arbets- och näringsförvaltningen införa nödvändiga reformer. Utskottet poängterar dock att de måste genomföras systematiskt och att man måste se till att personalen orkar med sitt arbete. Dessutom behövs det effektivitetsbedömningar av arbetskraftspolitiken och uppföljning av vilka konsekvenser färre byråer har.

På senare år har personalbristen lappats på med arbetslösa arbetssökande som anställts med sysselsättningsstöd på byråer i så stor omfattning att arbets- och näringsförvaltningen har använt en dryg tredjedel av kvoten för sysselsättningsstöd för egna behov. Det är en förståelig nödlösning för att byråerna ska få fler hjälpande händer, köerna kunna kortas och servicen fungera något så när. Introduktion och rådgivning för ständigt nya människor som ska sysselsättas tär på den redan nu överbelastade personalens krafter och inskränker möjligheterna att ordna högkvalitativ arbetskraftsservice, framhåller utskottet. Principiellt sett är frågan problematisk eftersom personer i sysselsättningsåtgärder inte ska anlitas för permanenta arbetsuppgifter. Under de rådande förhållandena är utskottet dock berett att godta att arbetskraftspolitiska anslag används till att hjälpa upp personalbristen, eftersom det annars är risk för att högkvalitativ arbetskraftsservice inte kan tillhandahållas och att en stor del av anslagen inte används.

I vilken omfattning sysselsättningsmöjligheterna har förbättrats bör vara det centrala kriteriet när kvoten för stödsysselsatta läggs fast, påpekar utskottet. Exempel på lyckade försök med att placera arbetslösa på statliga verk är att ministerier har anställt nyutexaminerade från högskolor. Då har de utfört arbete som motsvarar utbildningen och tack vare sysselsättningsåtgärderna fått arbetserfarenhet av stor relevans för karriären.

Aktiveringskravet förknippat med arbetsmarknadsstödet innebär extra kostnader för de kommuner som inte har organiserat tillräckligt med aktiveringsåtgärder för långtidsarbetslösa. Utskottet menar att kommunerna har bättre förutsättningar än staten att ta hand om de sysselsättningsfrämjande åtgärderna för långtidsarbetslösa eftersom de kanske måste kompletteras med social- och hälsovård, som missbrukarvård eller mentalvård. Följaktligen är det viktigt att på sikt utreda möjligheterna att förbättra arbetsfördelningen mellan kommunerna och arbets- och näringsförvaltningen i de sociala sysselsättningsåtgärderna, lägga fast ansvaret för att aktivera och sysselsätta långtidsarbetslösa och föra över de avsatta resurserna till kommunerna.

Ungdomsgarantin

Det är ytterst viktigt, menar utskottet, att fokusera på att förbättra utbildnings- och sysselsättningsmöjligheterna för unga och förebygga social marginalisering. Vidare bör det tas in anslag för detta också i budgetpropositionen för 2014.

För att ungdomsgarantin ska utfalla väl behövs det dels mer service, dels satsningar på att förbättra personalens kompetens. I budgeten för i år höjdes anslaget till arbets- och näringsbyråernas omkostnader med 3,3 miljoner euro (ca 66 årsverken) för ungdomsgarantin. Pengarna gick till ungdomsservice för att förbättra arbets- och näringsbyråernas yrkesväglednings- och karriärrådgivning med särskild tonvikt på högutbildade, invandrare och personer med funktionsnedsättning. Med anslagen inställdes experter (57,3 årsverken) och psykologer (10 årsverken). Dessutom anställde kundservicecentralen inom arbets- och näringsförvaltningen psykologer till telefontjänsten med karriärrådgivning (5 årsverken) och nättutorer till e-utbildningen för jobbsökning (2 årsverken). Anslagen står fortfarande till byråernas förfogande eftersom de var permanenta. Anslagstilldelningen är bra, framhåller utskottet och understryker att kvalificerad och personlig service spelar en stor roll i arbetet för att hjälpa de unga.

Den allmänna medgången i sysselsättningsläget syns också i ungdomsarbetslösheten. Av ungdomar under 25 år var nästan 40 000 arbetslösa i augusti, en ökning med 23,2 procentenheter jämfört med augusti i fjol.

Trots de dystra arbetslöshetssiffrorna tror utskottet att ungdomsgarantin har gett resultat. De fyra första månaderna i år fick ungefär 93 procent av de arbetslösa unga arbetssökandena en sysselsättningsplan innan tremånadersfristen hade gått ut. Nästan 73 procent av unga under 25 år fick arbete, utbildningsplats eller sysselsättningsåtgärd inom tre månader. Också Sanssi-kortet är ett bra instrument för att sysselsätta unga och användningen förefaller att ha ökat de senaste månaderna. Det har emellertid funnits stora skillnader i användningen mellan arbets- och näringsbyråerna. Orsaken kan vara att byråerna har olika praxis för att avsätta anslag för kortet. Det är viktigt att samordna praxis i hela landet och att ge anvisningar för anslagsreserveringar för att det ska vara lättare att bevilja kortet.

Men ungdomsgarantin är också förknippad med särskilda utmaningar. En del unga behöver långvarig, multiprofessionell service och personlig rådgivning. Det är mycket önskvärt att ungdomsgarantin inriktas på fånga upp de som är i behov av särskilda åtgärder och att de får hjälp med att få jobb. Servicen till unga med funktionsnedsättning bör uppmärksammas särskilt.

Utskottet anser att verkstäderna spelar en mycket stor roll i ungdomsgarantin. De kan lära ut vardagsfärdigheter, men också en rad yrkesfärdigheter. Vidare kanverkstäderna slussa deltagarna vidare till utbildning, till exempel de som avbrutit skolan eller som av en eller annan anledning inte passar in i skolunderundervisning. I samband med revideringen av lagen om offentlig arbetskrafts- och företagsservice ändrades bestämmelserna om arbetsprövning och anvisningarna till arbets- och näringsbyråerna. Efter ändringarna hänvisades betydligt färre till verkstäderna. I våras kom arbets- och näringsministeriet med nya anvisningar för att försöka rätta till situationen. Hänvisningarna har ökat en aning, men tolkningarna varierar fortfarande i olika delar av landet.

Extra problematiskt har det varit med nyutexaminerade. Enligt anvisningarna ska de i första hand stödjas med personlig arbetsförmedling, jobbsökarträning och lönesubvention i form av rekryteringsbidrag. Bland nyutexaminerade kan arbetsprövning tillämpas för att klarlägga karriärmöjligheter framför allt när studierna inte direkt utmynnar i ett yrke eller ett arbete.

Utskottet understryker att avsikten med de ändrade bestämmelserna inte var att hänvisa färre personer till verkstäderna, utan bara att förhindra att gratisarbetskraft missbrukas. Det är viktigt att följa upp hur bestämmelserna och anvisningarna tolkas och att vidta åtgärder om det fortfarande är problem. Det är extra viktigt att se till att det finns nödvändiga arbetsredskap och stödformer för att varje nyutexaminerad ska kunna ges möjlighet att få fotfäste på arbetsmarknaden.

Utskottet vill här lyfta fram situationen på de så kallade vägglösa verkstäderna. Det är en bra innovation, tycker utskottet och anser att erfarenheterna talar för att verksamheten utvecklas och breddas.

Skyddat boende

I maj 2011 undertecknade Finland Europarådets konvention om förebyggande och bekämpning av våld mot kvinnor och av våld i hemmet (den så kallade Istanbulkonventionen). Regeringen planerar att ratificera konventionen under 2014.

Konventionen förpliktar staterna att avskaffa våld i hemmet och i nära relationer, skydda brottsoffren och tillhandahålla lättillgängliga skyddade boenden i tillräckligt antal. Beträffande antalet hänvisar konventionen till en rekommendation av Europarådet där antalet anses vara tillräckligt stort om det finns en familjeplats per 10 000 invånare, vilket för Finlands del innebär cirka 530 platser. I den förklarande rapporten om konventionen sägs det att skyddade boenden ska erbjuda akut krishjälp, skyddat boende dygnet runt samt psykosocialt stöd, rådgivning och vägledning. Det räcker inte med tillfällig inkvartering eller allmänna inkvarteringsställen eftersom de inte ger nödvändigt psykosocialt stöd.

I sitt program framhåller regeringen Katainen att platserna på skyddade boenden ska utökas och platserna fördelas jämnare regionalt. Enligt jämställdhetsprogrammet 2012—2015 säger regeringen följande: "Ökningen och utvecklingen av skyddshemstjänster enligt regeringsprogrammet genomförs i samband med reformen av socialvårdslagstiftningen. Vid utvecklingen av skyddshemsnätverket beaktas olika användargruppers (personer med funktionsnedsättning, invandrare, förföljda osv.) behov och skyddshemmens regionala täckning.

För närvarande finns det 123 familjeplatser på skyddshem i Finland. Det är en knapp fjärdedel av det som rekommenderas. Antalet har varit något så när oförändrat i flera år trots att en del boenden har dragits in och nya kommit till. Boendena finns företrädesvis i södra och västra Finland. Dessutom finns det skyddshem i Brahestad, Joensuu, Kuopio, Mariehamn, Rovaniemi och Uleåborg.

Det rådande läget inom ekonomin och sysselsättningen och hushållens penningproblem kan leda till större psykisk ohälsa och mer våld i hemmet och i nära relationer. Kostnaderna för att förbättra skyddat boende är små i jämförelse med samhällets kostnader för våld i hemmet och i nära relationer, bland annat hälso- och sjukvårdskostnader och förlorade arbetsdagar och arbetsår, för att inte tala om följderna av våld i hemmet och konsekvenserna för barn som upplever det på nära håll.

Utskottet understryker att så kallade skyddade bostäder inte kan kompensera bristen på platser på skyddshem eftersom de inte kan erbjuda samma hjälp och psykiska stöd eller skapa den trygghetskänsla som en närvarande personal på skyddshemmen.

Det är viktigt att Finland genast vidtar konkreta åtgärder för att öka platserna på skyddade boenden för att kunna ratificera Istanbulkonventionen. Det behövs ett flerårigt handlingsprogram för att garantera tillräckligt många platser på skyddshem. Programmet bör ta sikte på att målet för antalet skyddade boenden i rekommendationerna från Europarådet ska nås senast 2017.

Social- och hälsovårdsministeriet projekt för att inrätta skyddshem i hela landet har lagt upp en plan som också tar hänsyn till glesbygden. Från och med 2017 beräknas det kosta 32 miljoner euro att fullt ut inrätta de 530 platser som ingår i ER-rekommendationerna. Staten ska stå för 50 procent av kostnaderna, alltså 16 miljoner euro. Kostnaderna kommer att stiga gradvis i takt med att systemet byggs upp. År 2014 är statsandelen 2 miljoner, 2015 hela 7 miljoner och 2016 uppe i 12 miljoner euro.

Startåret 2014 för planen ska statsandelen till kommunerna vara två miljoner euro. Med beloppet kan man garantera den nuvarande tjänsten (ca 0,5 miljoner euro) och börja bygga ut systemet.

Utskottet föreslår att ett anslag på 2 miljoner euro tas in i budgeten för att bygga ut skyddshemsverksamheten.

Våld i hemmet och i nära relationer är en av de vanligaste dödsorsakerna bland kvinnor i EU och våldet beräknas kosta EU en miljon euro var trettionde minut. Norge har nyligen utrett samhällets kostnader och kommit fram till att våld i hemmet och i nära relationer kostade 30—60 miljarder kronor 2010. De största kostnaderna beror på bortfall av förvärvsinkomst när de drabbade helt eller delvis ställs utanför arbetslivet. I Finland utreddes kostnaderna i en undersökning som gjordes i Tavastehus 2001. Utifrån den beräknas de direkta kostnaderna för våld i hemmet och i nära relationer vara 90 miljoner euro om året. Det är viktigt att kostnaderna utreds i en studie som så heltäckande som möjligt tar fasta på både de direkta och de indirekta kostnaderna.

Tryggad arbetslivsforskning och arbetslivsutveckling

Arbetslivet förändras i allt snabbare takt av pressen från den tekniska utvecklingen och kraven från den globala nätverksekonomin. Men rutinerna och ledarskapet härstammar till stor del från tiden med stora fabriker. Gamla metoder och dåligt fungerande rutiner orsakar stora ekonomiska förluster, men är också slöseri med mänskliga resurser när folk blir sjuka och pensionerar sig i förtid.

Satsningar på bättre arbetsliv och arbetshälsa tillsammans med fungerande företagshälsovård ger mindre sjukfrånvaro och mindre arbetsoförmåga, faktorer som kostar samhället tiotals miljarder euro varje år. Bättre arbetsmiljö är ett effektivt sätt att förlänga arbetslivet och minska hållbarhetsgapet.

Arbetshälsoinstitutet utför banbrytande forskning och utveckling, också internationellt sett, i arbetslivs- och arbetshälsofrågor. Institutet har ett stort antal forskare och experter i framkanten. Det är angeläget att denna koncentrerade kompetens kan finnas kvar i fortsättningen, understryker utskottet.

Mellan 2014 och 2017 kommer statsandelarna till Arbetshälsoinstitutet att minska med nästan 23 procent. Det hänger samman med produktivitetsprogrammet, en total översyn av forskningsinstituten och forskningsfinansieringen och regeringens rambeslut för 2014—2017. Nästa år minskar anslagen med cirka 1,4 miljoner euro. Det betyder att personalen skärs ned vid sidan om alla andra sparåtgärder. För närvarande förhandlar Arbetshälsoinstitutet med personalen om att dra in högst 25 anställningar.

Det är problematiskt för en långsiktig forsknings- och utvecklingsverksamhet inom arbetslivsområdet att statsbidragen till Arbetshälsoinstitutet sänks så här mycket. Utskottet menar att man bör kunna förbereda sig i tid på nedskärningar av den här storleksordningen. Då vore det lättare att anpassa verksamheten till de krympande anslagen.

Arbetslivsutveckling spelar en avgörande roll för att råda bot på hållbarhetsgapet, menar utskottet och påpekar att forskning och utveckling inom arbetslivsområdet bör ses som en investering, som i bästa fall betalar sig mångfalt.

Arbetshälsoinstitutet är en central aktör när det gäller att ta fram utredningar om arbetslivet och bidrar även på andra sätt till utvecklingen av arbetslivet. För arbetslivsutvecklingen och strävan efter ett längre arbetsliv är det nödvändigt att Arbetshälsoinstitutet garanteras möjligheter att långsiktigt ägna sig åt forskning och utveckling inom arbetslivsområdet.