Motivering
Ekonomiutskottet föreslår att lagförslaget
godkänns utan ändringar.
Allmänt
Regeringen föreslår att Europeiska kommissionens
beslut om fördelningen av Finlands utsläppsrätter
ska beaktas i lagen om utsläppshandel.
Den 4 juni 2007 fattade kommissionen ett beslut som innebär
att Finland måste skära ner taket för
sina utsläppsrätter med drygt 2 miljoner ton koldioxid
om året. De får alltså årligen
uppgå till i medeltal högst 37,557891 miljoner
ton. Samtidigt kräver kommissionen ändringar i
bestämmelserna om vissa anläggningar som klassificeras
som nya deltagare. Därför måste bestämmelserna
om korrigering i efterhand av utsläppsrätterna
upphävas eftersom det anses vara förbjudet. Dessutom
påpekar kommissionen att de projektbaserade mekanismerna
får utgöra högst 10 procent av de tilldelade
utsläppsrätterna för respektive anläggning.
Möjligheten att använda projektcertifikat minskar
på årsnivå från cirka 5,95 miljoner
ton som Finland föreslår till ungefär
3,76 miljoner ton. Det måste beaktas i regeringens tilldelningsbeslut.
Däremot uttalar sig kommissionen inte om fördelningen
av mekanismerna mellan undergrupperna och fördelningskriterierna
kan därför vara oförändrade
i lagen.
Beslutet att Finland måste skära ner sina
totala utsläppsrätter med 5,2 procent är
relativt litet jämfört med hur stora nedskärningar
andra medlemsstater drabbas av. I snitt är nedskärningarna 9,5
procent. Dessutom är Finland den enda medlemsstaten där
kommissionen tar hänsyn till att utsläppsnivåerna
var exceptionella 2005. Tack vare det goda vattenkraftläget
alstrade Finland det året exceptionellt mycket el och de
nationella utsläppen var därför lägre än
normalt i genomsnitt på grund av lägre produktion
av kondenskraft. Därför anpassar kommissionen
utsläppstalen för 2005 genom att tillåta
5,795524 miljoner ton mer koldioxid. Dessutom beaktar kommissionen
att kolintensiteten ökar eftersom det nya kärnkraftverket
kan tas i drift senare än beräknat.
Trots att vi måste skära ner utsläppen
mindre än EU-genomsnittet är nedskärningen
en ny belastning för vår samhällsekonomi.
Om hela kvantiteten måste täckas med hjälp
av köp av utsläppsrätter kommer de extra
kostnaderna att uppgå till cirka 40 miljoner euro per år,
beräknar regeringen. Kalkylen bygger på att en
utsläppsrätt kostar i snitt 20 euro per ton koldioxid.
Den framtida prisutvecklingen är visserligen svår
att förutspå men kalkylen ger ändå en fingervisning
om de totala kostnaderna.
Fördelningen av den extra bördan
Kommissionen överlåter åt medlemsstaterna
att själva bedöma hur de vill fördela
nedskärningarna av utsläppsrätterna.
Under behandlingen i utskottet har det kommit fram flera divergerande synpunkter
på vad som är en rättvis fördelning. Det
har ansetts att industrin över huvud taget inte får
påföras någon extra börda. I
ett flertal medlemsstater får industrin hela eller nästan hela
sin utsläppsandel gratis. Dessutom påpekar en
del att energiindustrin redan nu tagit över en så stor
del av bördefördelningen att konkurrensen inom
branschen inte kan ta över någon del av bördan
till utan att konsumentpriserna stiger betydligt.
I propositionen fördelas de extra nedskärningarna
relativt jämnt över alla undergrupper. Därmed
ligger deras relativa andel av hela bördan på samma
nivå som tidigare. Utifrån beslutet från kommissionen
föreslås utsläppsrätterna bli minskade
enligt följande: undergrupp A (industriella processer)
9 procent, undergrupp B (energiproduktion inom industrin)
14 procent, undergrupp C (fjärrvärme och kombianläggningar
inom fjärrvärmesektorn) 23 procent, undergrupp
D (kondensproduktion) 69 procent och undergrupp E (reserv- och toppkraftverk) 14 procent.
De extra nedskärningarna varierar mellan 2 och 4 procentenheter
beroende på grupp.
I sitt tidigare betänkande (EkUB 28/2006
rd) om utsläppshandeln påpekar utskottet
att det med avseende på de samlade effekterna för
statsfinanserna är mest kostnadseffektivt att fokusera
bördan till de områden där de extra kostnaderna
lättast kan föras över på priserna
för slutprodukten. Därmed är det energisektorn
som får stå för den största
bördan och exportindustrin som konkurrerar på den
globala marknaden har fått nästan hela den andel
den behöver. Om man ser till de samlade effekterna bör
det också noteras att vår energiintensiva exportindustri
också drabbas av de stigande elpriserna som inte kan påverkas
med fördelningen av de nationella utsläppsrätterna.
Elpriset påverkas av priset på utsläppsrätterna
på gemenskapens marknad för utsläppshandel.
Däremot inverkar den nationella fördelningen på konkurrensen
inom utsläppshandeln.
Det har ställts ett kraftfullt krav på att
emissionsfaktorn för fjärrvärmesektorn
ska ligga kvar på samma nivå som i den gällande
lagen och att åtstramningarna ska gälla andra
undergrupper. Enligt uppgift behöver fjärrvärme
inom undergrupp C och anknytande kombianläggningar inom
fjärrvärmesektorn i snitt utsläppsrätter
motsvarande 15 miljoner ton perioden 2008—2012. I den gällande
lagen tilldelas undergrupp C 12,6 miljoner ton och rätten
föreslås nu bli nedskuren med 0,5 miljoner ton.
Handels- och industriministeriet bedömer att priset på fjärrvärme
då stiger med cirka 0,40 euro per megawattimme. Kalkylen
bygger på att en utsläppsrätt i medeltal
kostar 25 euro per ton. I ett höghus med fjärrvärme
stiger den årliga kostnaden då med cirka 3 euro
och i småhus med cirka 6 euro. Den totala effekten på de årliga
kostnaderna för fjärrvärme är
cirka 18 euro i höghuslägenhet och 34 euro i småhus.
Kostnaderna för uppvärmning vid direkt eluppvärmning
stiger betydligt mer än för fjärrvärme.
Det beror på att EU:s utsläppshandel påverkar
elpriset via marginalprissättningen, inte via den nationella
fördelningen av utsläppsrätter. Kostnadsökningen
i ett småhus med eluppvärmning beräknas
uppgå till cirka 277 euro per år. Ökningen
i småhus med oljeuppvärmning är ungefär
lika stor som vid fjärrvärme.
Redan i det tidigare betänkandet framhöll
utskottet att fjärrvärmesektorn spelar en viktig roll.
Den omfattar ungefär 90 procent av höghusen, ungefär
hälften av radhusen och merparten av våra offentliga
byggnader och affärshus. Ungefär 73 procent av
fjärrvärmen produceras kombinerat, med el och
värme (CHP, Combined Heat and Power). Både hos
oss i Finland och i EU har den kombinerade produktionen konstaterats
vara både effektiv och miljövänlig.
Utan att undervärdera fjärrvärmesektorns
viktiga roll anser utskottet med hänvisning till kalkylerna
ovan och den samlade bördan för energisektorn
att förslaget inte höjer kostnaderna för fjärrvärmesektorn
orimligt mycket jämfört med övriga uppvärmningsalternativ.
Därför är den interna bördefördelningen
inom energisektorn befogad. Relativt sett är det kondensproduktionen som
får stå för den största bördan.
Kostnadstrycket där kan dämpas en aning med hjälp
av en något större projektbaserad mekanism än
i de övriga grupperna.
Förslaget påverkar visserligen inte i någon större
omfattning konkurrenskraften inom energisektorn. Ändå anser
utskottet det viktigt att riksdagen får en god helhetsbild
av läget. Följaktligen föreslår
utskottet att riksdagen godkänner ett uttalande där
regeringen i samband med energi- och klimatstrategin förutsätts
göra en utvärdering av konkurrenskraften inom
olika energiformer och produktionssätt med avseende på klimatpolitik,
kostnadseffektivitet, självförsörjning
i energi och nationell konkurrenskraft (Utskottets förslag
till uttalande 1).
Sammantaget sett anser utskottet det motiverat att den extra
bördan, som regeringen föreslår, fördelas
mellan alla utsläppshandelsansvariga. Med tanke på att
den nya handelsperioden snart börjar vore det orimligt
att påföra bara en eller ett fåtal grupper
en extra ekonomisk börda med så här kort
varsel. I regeringens förslag ändras inte respektive
gruppers relativa andelar. Bördan för vår
exportindustri underlättas en aning av att fördelningen
bygger på så kallad grand fathering där
utsläppen fördelas i relation till utsläppen
1998—2002. Minskade specifika utsläpp från
industrin under den perioden och därefter betyder inte
att utsläppsrätterna inom sektorn minskar fullt
ut.
Torv
Inhemsk torv spelar en stor roll dels för vår självförsörjning,
dels för CHP-produktionen. Torv står till exempel
för ungefär 20 procent av bränslet för
den kommunala CHP-produktionen. Med avseende på växthusgaserna
inordnas torv för närvarande i en egen bränslekategori
enligt den nyaste klassificeringen (IPCC 2006) från den
internationella klimatpanelen (IPCC, Intergovernmental Panel on
Climate Change). I utsläppshandeln klassas utsläppen
från torvbränning, och därmed också emissionsfaktorn,
som fossila bränslen.
Forskningsresultat från Finland (VTT Tiedotteita — Research
Notes 2365, Esbo 2007) tyder på att torvutsläppen
kan minska avsevärt om ny teknik och torvmarker nyttiggörs
fullt ut. Redan i ett hundraårigt perspektiv har bränntorv
mindre klimatkonsekvenser än stenkol, visar studien. Ändrad
emissionsfaktor för torv skulle dessutom minska bördan
för energisektorn. Därmed kan Finland få bättre
möjligheter att öka andelen förnybar
energi vid kombinerad användning av ved och torv.
Ekonomiutskottet föreslår därför
att riksdagen godkänner ett uttalande om att regeringen bör
skynda på åtgärder för att emissionsfaktorn för
torv ska ses över med hänsyn till de vetenskapliga
studierna från internationella klimatpanelen IPCC (Utskottets
förslag till uttalande 2).
En ändrad emissionsfaktor måste godkännas av
IPCC. Vår forskning kring torv bör få adekvata
resurser och samarbetet med andra torvproducerande länder
måste förbättras, framhåller utskottet.
Övrigt
Under behandlingens gång har det kommit fram enstaka
situationer då den gällande lagen inte anses resultera
i ett rättvist eller vettigt slutresultat för
enskilda anläggningar, om man ser till målet med
lagen.
Lagen berör ett stort antal anläggningar och leder
därför till ett visst schablonmässigt
förfarande. Det behöver dock inte betyda att systemet
inte behöver förbättras. Målet
måste alltid vara att systemet medverkar till större
miljöeffektivitet och lägre utsläpp från
anläggningarna.
Också miljöutskottet understryker vikten av utvecklingsinsatser
i sitt utlåtande, där det bland annat sägs
att den pågående revideringen av direktivet om
utsläppshandel är viktig. Utskottet håller
med miljöutskottet. För att stoppa klimatförändringen
och fördela bördan jämnare är
det emellertid av största vikt att det också sker
en förändring utanför EU och att de förestående
klimatförhandlingarna resulterar i en global klimatöverenskommelse
med rättvisa regler.