Motivering

Ända sedan 1960-talet har vi i Finland satsat mycket på fjärrvärme för att förbättra energieffektiviteten och höja miljösäkerheten. Därmed har Finland blivit en föregångare inom fjärrvärmesektorn och fjärrvärmen har blivit ett viktigt led i samhällets livsviktiga infrastruktur. Fjärrvärme kan inte produceras utan bränsle och bränsleanvändningen kan inte ställas om från den ena dagen till den andra. Samtidigt skjuter bränslepriserna i höjden, inte minst på naturgas där priset är starkt kopplat till världsmarknadspriset på olja. När bränslepriserna stiger hotas också fjärrvärmen av prishöjningar.

Lagförslaget i betänkandet kommer nästan inte alls att styra målen för utsläppsminskningar i en vettig riktning. Inte bara de ständigt stigande bränslepriserna utan också merkostnaderna för nya utsläppsrätter återspeglas i energipriserna. Det är kunderna som i sista hand får stå för de extra kostnaderna. Merparten av fjärrvärmen förbrukas i höghus där de boende har mycket begränsade möjligheter att påverka sin energiförbrukning.

Den föreslagna bördefördelningen kommer i hög grad att öka pressen på prishöjningar. Vi anser att de föreslagna koefficenterna för effektivitet och nedskärning är mycket olämpliga (31 c §) eftersom de i själva verket är en inkomsttransferering från höghusboende till storindustrin.

Fram till 2025 beräknas vår årliga energikonsumtion öka med 20 TWh från den nuvarande nivån 87 TWh. Bland annat beräknas byggnaders värmebehov öka ytterligare. Det måste därför beaktas i undergrupp C i lagförslaget. Det effektivaste sättet att producera energi är att kombinera el och värme där den totala konsumtionen av primär energi, det vill säga obearbetad naturenergi, är betydligt lägre än om el och värme produceras separat. Vid kombinerad produktion kan verkningsgraden stiga till drygt 90 procent.

På grund av förpliktelserna i Kyotoprotokollet har EU ställt som mål att den kombinerade produktionen ska fördubblas i Europa fram till 2010. EU ser kombinerad produktion av el och värme som den viktigaste enskilda metoden för att minska växthusgaserna. Finland är en föregångare inom kombinerad produktion eftersom ungefär en tredjedel av vår el produceras på det sättet. Dessutom spelar kombinerad produktion en viktig roll för att stoppa klimatförändringen. Den medger också avsevärt ökad användning av förnybar energi och förbättrar i hög grad energieffektiviteten.

Det måste till politiska medel för att fördelarna med kombinerad produktion ska bli mer kända och produktionen kunna byggas ut. Undergrupp C har redan tidigare genomgått orimligt stora nedskärningar och vi anser att ytterligare nedskärningar strider mot EU:s mål för energieffektiviteten. Vi föreslår därför att de nya nedskärningarna inte alls ska drabba undergrupp C för att EU:s mål för energieffektivitet ska kunna nås.

Regeringen föreslår inga ändringar i 31 g §. Om en del av fjärrvärmen produceras i så kallade kondenskraftverk med avtappning måste man i vissa fall producera betydande mängder kondensel för fjärrvärmen när kraftverken ska vara i drift åtminstone på teknisk miniminivå. Den här typen av påtvingad kondensel som behövs för fjärrvärmeproduktionen är inte jämförbar med den kondensel som produceras på elmarknadsvillkor utan räknas in i den årliga bränsleförbrukningen i fjärrvärmenätet. Det betyder att städerna måste producera stora mängder elenergi i ett läge då det inte är ekonomiskt lönsamt att producera kondensel eftersom de för att täcka in sin fjärrvärmebörda i kondenskraftverk med avtappning måste driva kraftverken på lägsta möjliga effekt. Därför anser vi att 31 g § bör få ett nytt 7 mom. där bara den del av den årliga bränsleförbrukningen vid kondenskraftverk med avtappning dras av som uppkommer när kondensel produceras på högre nivå än den tekniska miniminivån.

Utskottets lagförslag har ännu en brist som gäller nya anläggningar som har blivit klara den första handelsperioden. Lagen säger inte klart och tydligt ut vilka regler som ska följas när anläggningen slutar med verksamhet som lyder under lagen om utsläppshandel. Därför föreslår vi att 31 h § 4 mom. får regler för dessa situationer.

Motivering

I propositionen fördelas de nya skyldigheterna att skära ner utsläppen med ungefär 2 miljoner ton koldioxid per år perioden 2008—2012. Bördefördelningen slår utan vidare hårdast mot hushållen. Bördan slår också hårt mot små och medelstora företag och jordbruket. I regionalt hänseende är i synnerhet landsbygden och befolkningen och företagen i glesbygden drabbade.

Klimatpolitiskt sett är det viktigt att Finland uppfyller sin förpliktelse. Ursprungligen fick vi en mycket tung börda jämfört med flera andra medlemsstater eftersom vi redan tidigare hade satsat mycket mer på att skära ner våra utsläpp.

Regeringens förslag till ny bördefördelning gör att hushållen kommer att få betydligt dyrare energinota. Dessutom höjer regeringen energiskatterna från och med 2008 med samma resultat. Inte minst flerbarnsfamiljer, pensionärer och andra låginkomsttagare med dåligt indexskydd eller inget indexskydd alls hamnar i ännu större ekonomiskt trångmål. Också små och medelstora företag, som står för merparten av arbetstillfällena i vårt land, får ta på sig rollen av betalare utan att egentligen ha någon möjlighet att slå ut bördan på priserna. Inom jordbruket kommer bördefördelningen att vara en risk mot lönsamheten precis som många andra faktorer.

Det är visserligen mycket viktigt att ge storindustrin goda villkor. Lönsamheten inom storindustrin är i hög grad beroende av den internationella konkurrensförmågan och priset på råvaror och arbete, men också av räntenivån och både tillgången och priset på energi. Ändå måste också industrin dra sitt strå till stacken för att motverka klimatförändringen.

Vi måste utnyttja de så kallade Kyotomekanismerna för att uppfylla de nya nedskärningsförpliktelserna som kommissionen ålägger oss. Följaktligen behövs det samarbete mellan olika förvaltningsområden och mellan företagen. Vi ska också utnyttja de internationella fonder som finns.

Ekonomiutskottet nöjde sig med regeringens förslag till bördefördelning. Kondenskraftverken får stå för en mycket stor del av bördan, vilket innebär att framför allt anläggningarna i glesbygden får problem om de inte har tillgång till värmelast. Det finns många områden av den typen i Finland. I stället behöver industriella processer stå för en mindre andel av bördan. Det är inte säkert att regeringens fördelningsförslag ligger i linje med EU:s principer eftersom det leder till regionalpolitisk ojämlikhet.

Det beslut som regeringen och en majoritet i ekonomiutskottet går in för leder bland annat till svårigheter att använda torv. Till exempel kraftverket i Haapavesi hotas av nedläggning på grund av olönsamhet. Där hjälper inte ens inmatningstariffer eftersom de bara ersätter en liten del av den ökande bördan. Vi måste få en nationell emissionsfaktor för den finländska torven som förnyas så långsamt.

Också en del kommunala energiverk, till exempel i Kotka och Vasa och vissa andra orter, kommer att få problem av olika orsaker. Våra förslag underlättar deras situation.

Enligt uppgifter till utskottet påverkas elpriset av utsläppshandeln genom marginalprissättningen. Uppgifter från handels- och industriministeriet visar att uppvärmningskostnaderna för till exempel en medelstor villa med eluppvärmning stiger med 277,5 euro om året, medan kostnadsökningen med fjärrvärme är 34 euro om året. Skillnaden är alltså mycket stor. Många som har satsat på direktverkande elvärme har inga möjligheter att ställa om sitt uppvärmningssystem eller så är ombyggnader orimligt dyra. Regeringens skattehöjningar gör att kostnadsökningarna är permanenta.

Propositionen måste ses över för att hushåll, små och medelstora företag och jordbruket ska behandlas rättvisare. Nedan har vi ett förslag till en bördefördelning som belastar undergrupperna A och B lite mer och undergrupperna C och D lite mindre.

Motivering

Genom propositionen ska kommissionens beslut om nationell fördelningsplan för handelsperioden 2008—2012 genomföras på de punkter som kräver lagändringar i fördelningskriterierna för utsläppsrätter och vissa andra frågor. Kommissionen föreskriver att Finland måste skära ner sina årliga utsläppsrätter från 39,6 till 37,6 miljoner ton koldioxid, alltså med 5,2 procent.

Regeringen föreslår vissa ändringar i fördelningskriterierna för att nedskärningen ska fördelas jämnt mellan alla undergrupper. Det finns ingen orsak att göra det eftersom kommissionen inte lägger sig i Finlands fördelning av bördan mellan olika undergrupper.

Det förslag till fördelningsplan som Finland lade fram för kommissionen i februari var redan den mycket sträng. I den nya lag om utsläppshandel som trädde i kraft i februari inriktades nedskärningarna för den första handelsperioden uteslutande på energisektorn. Det är fortfarande energiproduktionen som ska stå för den största nedskärningen av växthusgaserna perioden 2008—2012.

Kommissionens fördelning av nedskärningarna kommer också den att ytterligare snedvrida konkurrensen i EU. Många företag som konkurrerar med finska företag kommer över sina utsläppsrätter helt gratis inom EU. De höga priserna på utsläppsrätter gör att produktionskostnaderna stiger, vilket leder till att industriell produktion och utsläpp flyttar till länder utanför EU. I sitt beslut begränsar kommissionen det totala antalet utsläppsrätter för ett flertal länder. Följaktligen har marknadspriserna och rätterna stigit och haft negativa effekter för ekonomin. Undersökningar visar att den årliga kostnaden uppgår till cirka 1,8 miljarder euro när kostnadsfria utsläppsrätter slås ut på marknadspriserna för elförbrukare.

I regeringsförklaringen åtar sig regeringen att i den nationella tillämpningen av utsläppshandeln ta hänsyn till verksamhets- och konkurrensvillkoren för finländska exportföretag som arbetar på en global marknad. Propositionen är ett hot mot de finländska exportföretagens verksamhetsvillkor och möjligheter att sysselsätta och skapa välfärd i Finland. Redan nu bär Finland en mycket tung del av nedskärningarna av koldioxidutsläppen. I dagsläget utgör förnybar energi 25 procent av vår energiproduktion, medan EU-länderna i snitt producerar 6,5 procent av sin energi med förnybara energiformer.

Det är självklart att Finland ska uppfylla sina åtaganden att motarbeta klimatförändringen. Men vi ska delta i de gemensamma aktionerna utan att skada vår samhällsekonomi eller förstöra konkurrenskraften för olika energiformer. I den gällande 31 s § garderar sig Finland redan mot att kommissionen skär ner våra utsläppsrätter i fördelningsplanen. Den nya propositionen måste avvisas eftersom vi kan genomföra kommissionens nedskärningar med hjälp av den gällande lagen om utsläppshandel.

Utskottet föreslår ett uttalande om att regeringen snabbt ska vidta åtgärder för att ändra emissionsfaktorn för torv. Jag ställer mig bakom förslaget eftersom en lindrigare emissionsfaktor för torv underlättar energisektorns börda och ger Finland bättre möjligheter att satsa på förnybar energi.