Allmän motivering
Ekonomiutskottet föreslår att lagförslagen
godkänns med många ändringar och preciseringar som
närmast är av teknisk natur.
Utgångspunkter
Det främsta syftet med propositionen är att
genomföra direktivet om förvaltare av alternativa investeringsfonder
(AIFM-direktivetAIFM = Alternative Investment Fund
Managers.). Direktivet syftar till att reglera sådana än
så länge icke reglerade kollektiva investeringar
som kan vara förknippade med betydande systemrisker för marknaden
och investerarna. Detta innebär att AIFM-direktivets tillämpningsområde
kommit att bli mycket omfattande. I princip täcker det
in sådan verksamhet i fondföretag som inte omfattas
av direktivet om företag för kollektiva investeringar
i överlåtbara värdepapper (fondföretag),
dvs. det s.k. UCITS-direktivetUCITS = Undertakings
for Collective Investment in Transferable Securities..
Propositionen gäller inte alternativa investeringsfonder
(AIF), utan juridiska personer vars normala verksamhet består
i förvaltning av en eller flera alternativa investeringsfonder.
Sådan verksamhet har hittills i Finland huvudsakligen hört
till avtalsfrihetens område, och den har varken varit reglerad
eller föremål för tillsyn. De nya reglerna
innebär att förvaltare av alternativa investeringsfonder
(AIF-förvaltare) ska ha auktorisation eller, om verksamheten är
mindre omfattande, vara registrerade. Genom propositionen kommer
specialplaceringsfondernas verksamhet att stramas upp betydligt,
precis som AIFM-direktivet förutsätter. Förändringar
som de nya bestämmelserna för med sig är
bland annat obligatorisk utdelning av avkastning, en fastställd
minimiinvesteringsgräns, professionalismkrav på andelsägare
och hot om ordningsavgift.
Marknaden för investeringsfonder uppgår i Finland
till cirka 70 miljarder euro och är ytterst koncentrerade.
De tre största fondföretagen förvaltar
mer än 60 procent av investeringsfondernas kapital. De
alternativa investeringsfonderna, vars förvaltare propositionen
gäller, har ett avsevärt mindre totalkapital än
investeringsfonderna över lag. Alternativa investeringsfonder som
driver verksamhet i Finland är i synnerhet specialplaceringsfonderna,
kapitalfonderna och indirekta fastighetsinvesteringar. Av dessa är specialplaceringsfonderna
de viktigaste AIF-fonder i Finland. Det finns omkring 130 specialplaceringsfonder
i Finland, och deras kapital uppgår till ca 9,8 miljarder
euro, vilket är ca 15 procent av investeringsfondernas
totala kapital.
Det är inte meningen att den nya bestämmelserna
också ska gälla sådan verksamhet av mindre
omfattning som inte kan förutses medföra en betydande
systemrisk, och därför har regeringen i enlighet
med proportionalitetsprincipen haft som strävan att begränsa
räckvidden. Ekonomiutskottet anser att utgångspunkterna
i förslaget är motiverade. Regeringen har använt
sig av de möjligheter till nationell anpassning som direktivet
tillåter (t.ex. en administrativt förenklad registreringsmodell,
rätten att marknadsföra alternativa investeringsfonder
till icke-professionella kunder och självreglering) för
att minimiera byråkratin kring de nya bestämmelserna
och garantera rimliga konkurrensförutsättningar
för marknadsaktörer av olika storlek. Detta är
särskilt viktigt i Finland, eftersom vår investeringsmarknad är
ytterst koncentrerad och marknadskonkurrensen minimal. Utskottet
vill poängtera att fonderna fyller en viktig funktion när
det gäller att finansiera behövliga investeringar.
Fonderna får allt större betydelse som finansiärer
av näringsverksamhet när reglerna för
kreditinstitut blir strängare.
Den reglering som ska genomföras består av EU-rättsakter,
föreskrifter, standarder, anvisningar och rekommendationer.
Direktivet kompletteras av kommissionsförordningar och
av anvisningar och rekommendationer från Europeiska värdepappers-
och marknadsmyndigheten (Esma). Vissa delar av regleringen är
fortfarande under arbete. Utskottet anser att propositionen på behörigt
sätt beaktar den omfattande EU-regleringen. Regeringen
föreslår att de centrala direktivbestämmelserna
ska tas in i lagen, som dessutom ska innehålla väl
avgränsade bemyndiganden att utfärda förordning
och bemyndiganden för Finansinspektionen att utfärda
normer och bevilja undantag. Också självregleringen inom
branschen (6 kap. 7 § i lagförslag 1) kommer att
fylla en viktig funktion. Exempelvis kräver värderingen
av investeringsobjekten sådan sakkunskap och marknadskompetens
som är väl lämpad för självreglering.
De experter som hördes ställde sig positiva till
huvudlinjerna i regeringens förslag. Enskilda frågor
där synpunkter särskilt framfördes under
utfrågningen var marknadsföringen till icke-professionella
kunder (13 kap. i lagförslag 1), Finansinspektionens skyldighet
att fatta beslut som gäller lagens tillämpning
(särskilt 23 kap. 10 § och 13 kap. i lagförslag
1), bestämmelserna om det lägsta antalet fondandelsägare
i anknytning till ändringen av lagen om placeringsfonder
(27 § i lagförslag 2). Dessa frågor tas
upp separat i det följande.
Marknadsföring till icke-professionella
Regeringen använder sig av den möjlighet som direktivet
(artikel 43) ger medlemsstaterna att själva fatta beslut
om de ska tillåta alternativa investeringsfonder som är
etablerade i Finland eller någon annan EES-stat att marknadsföra aktier
eller andelar också till icke-professionella investerare,
under förutsättning att investerarskyddet tillgodoses.
Bestämmelser om detta finns i 13 kap. i lagförslag
1. Det som krävs för sådan marknadsföring är
till exempel att AIF-förvaltaren har auktorisation och
att ett faktablad ska upprättas. Dessutom innehåller
13 kap. 6 § bestämmelser om förbud mot
förhandsteckning och tidigt mottagande av avgifter och
om förbud mot att erbjuda andelar som kan medföra skyldighet
till ytterligare investeringar för icke-professionella
investerare. Ekonomiutskottet håller i princip med regeringen.
Under expertutfrågningen påpekades det emellertid
att definitionen av icke-professionell investerare är mycket
omfattande. Där inbegrips inte bara sedvanliga icke-professionella
investerare, utan också investerare som ligger nära
professionella investerare, såsom stiftelser och akademiska
institutioner. Det kan hända att förslaget delvis
i onödan begränsar verksamhet som riktar sig till
halvprofessionella investerare, om man ser på den nämnda
uppstramningen av de regler som gäller icke-professionella
investerare.
Utskottet noterar att de definitioner av professionella respektive
icke-professionella kunder som används i propositionen
(2 kap. 6 § 1 mom. 1 punkten) motsvarar definitionerna
i lagen om placeringsfonder. Utskottet anser denna enhetliga användning
av de grundläggande begreppen vara ändamålsenlig.
Men man måste också beakta att begreppet icke-professionell
investerare inte fått någon uttömmande
definition i EU-lagstiftningen. Detta ger möjlighet till
att i viss mån nationellt själv bestämma
gränserna, vilket bör utnyttjas särskilt
inom de gränser som investerarskyddet tillåter.
Lagförslaget ger redan i sig möjlighet till detta
genom att Finansinspektionen ges möjlighet att bevilja
undantag från de uppställda tilläggsvillkoren
(13 kap. 2 § 3 mom., 4 § 4 mom. och 6 § 4
mom. samt det nya 3 § 4 mom. som utskottet föreslår).
Enligt förslaget ska närmare bestämmelser
om förutsättningarna för att undantag
ska beviljas genom förordning av finansministeriet (13
kap. 7 § 1 punkten). Utskottet anser det vara viktigt att
klara bestämmelser finns på förordningsnivå om
gränserna för förfarandet för
att bevilja undantag, så att investerarskyddet kan riktas
in på de investerare som behöver det.
Finansinspektionens befogenheter att meddela beslut
Övergångsbestämmelserna till lagförslag
1 (23 kap. 10 §) ger Finansinspektionen rätt att
på ansökan meddela beslut om hur ett sådant ärende ska
avgöras som är viktigt med avseende på lagens
tillämpningsområde eller en enhetlig tillsynspraxis
eller av något annat giltigt skäl. Det bemyndigandet
preciseras i 1 mom. 1 och 2 punkten genom betoning av vad beslutet
i synnerhet kan gälla. För de AIF-förvaltare
som redan driver verksamhet när lag träder i kraft
anger paragrafen en kort tidsfrist för att ansöka
om ett sådant beslut. Däremot är det
meningen att bestämmelsen ska gälla tills vidare
för de AIF-förvaltare som inleder sin verksamhet
efter ikraftträdandet.
Det rör sig om ett relativt omfattande bemyndigande,
noterar utskottet. Eftersom detaljerna i EU-bestämmelserna än
så länge bara är delvis kända är
detta motiverat. Bestämmelserna kommer att preciseras i
synnerhet genom de tekniska standarder som Esma tar fram. Genom
att den sökande får ett bindande besked om den
som aktör hör till lagens tillämpningsområde
och därmed måste ansöka om auktorisation
eller registrera sig kan de administrativa processerna förenklas
och därmed onödiga ansökningar undvikas.
Detta kan utskottet samtycka till, och ett sådant förfarande är
motiverat under övergångsperioden. När
regleringen väl blivit etablerad bör man överväga
att precisera bestämmelserna till behövliga delar
för att det särskilda beslutsförfarandet
inte ska behöva användas så mycket.
Utskottet vill begränsa beslutanderätten och föreslår
därför att paragrafen preciseras. Det innebär
att bestämmelserna blir mer exakta och tydligare kopplade
till tolkningen av Esmas riktlinjer och rekommendationer och till
bedömningen av tillståndsplikten. En förutsättning är att
det är fråga om en särskilt viktigt tolkningsfråga
med avseende lagens tillämpningsområde eller en
enhetlig tillsynspraxis.
Lagen om placeringsfonder
Regeringen föreslår att lagen om placeringsfonder
ska ändras bland annat så, att det lägsta
antalet andelsägare i specialplaceringsfonder av inhemskt
ursprung i fortsättningen kan differentieras (27 § i
lagförslag 2). Detta utgör ett sätt att svara
mot den internationella konkurrensen.
Förslaget öppnar för möjligheten
att ha specialplaceringsfonder som riktar sig till mindre än tio
eller till och med bara en fondandelsägare. Utskottet föreslår
utifrån de lämnade expertsynpunkterna att 27 § 1
mom. ändras för att göra det ännu
lättare för små specialplaceringsfonder med
mindre än tio investerare att bedriva sin verksamhet. Ändringen
medger tillämpning av en lägre minimiinvestering
(500 000 euro) än vad regeringen föreslagit, men
dock så att kravet på ett minimikapital på två miljoner
euro i specialplaceringsfonder kvarstår.
Internationell identifieringskod
I propositionen igår också ett förslag
(lagförslag 31) om en internationell identifieringskod
(Legal Entity Identifier, LEI). Syftet med detta myndighetsförvaltade
identifieringssystem är att bl.a. möjliggöra
identifiering av företag och organisationer på finansmarknaden
och alla andra företag och organisationer som använder
derivatinstrument. Den ansvariga myndigheten i Finland ska vara
Patent- och registerstyrelsen.
Koderna ska börja delas ut i februari 2014. Eftersom
den nationella lagstiftningen inte kommer att hinna träda
i kraft då anser utskottet det vara viktigt att Patent-
och registerstyrelsen vidtar åtgärder för
att börja bevilja internationella identifieringskoder redan
innan lagen träder i kraft.
Grundlagsutskottets utlåtande
Grundlagsutskottet anser att lagförslagen kan behandlas
i vanlig lagstiftningsordning. Samtidigt fäster grundlagsutskottet
uppmärksamhet vid vissa enskilda bestämmelser
i lagförslag 1.
Med tanke på näringsfriheten anser grundlagsutskottet
att 4 kap. 8 § 1 mom. i lagförslaget måste
preciseras för att ge tillståndsinnehavaren en ännu
tydligare möjlighet att korrigera en brist innan auktorisationen återkallas.
Ekonomiutskottet föreslår att bestämmelsen
preciseras på det sätt som framgår av
detaljmotiveringen, dvs. att 26 § i lagen om Finansinspektionen
ska iakttas när auktorisation återkallas. I 3
mom. i den paragrafen finns bestämmelser om den möjlighet
som tillståndsinnehavare ska ges att avhjälpa
brister.
Med avseende på de administrativa påföljderna
anser grundlagsutskottet att den föreslagna 22 kap. 2 § 1
mom. 9 punkten måste preciseras väsentligt, eftersom
bestämmelsen i föreslagen form innebär
att alla typer av brott mot konsumentskyddet räknas till
de straffbara gärningarna eller försummelserna.
Utskottet föreslår vidare av samma orsak precisering
av 22 kap. 5 § 3 punkten i lagförslag 1.
Ekonomiutskottet har med anledning av dessa anmärkningar
avgränsat tillämpningsområdet genom att ändra
de nämnda bestämmelserna och 13 kap. 1 § i
lagförslag 1 på det sätt som anges i detaljmotiven.
Detaljmotivering
1. Lag om förvaltare av alternativa investeringsfonder
2 kap. 4 §. Definitioner i anslutning till AIFM-direktivet.
Det direktiv som nämns i 7 punkten har upphävts
och ersatts med ett nytt direktiv. Utskottet har rättat
till hänvisningen till rättsakten.
2 kap. 5 §. Definitioner med anknytning till EU-lagstiftning.
Språkdräkten i 2 mom. 4 och 5 punkten har
preciserats.
4 kap. 2 §. Beslut om auktorisation.
I 3 mom. finns bestämmelser om Finansinspektionens
rätt att införa för tillsynen nödvändiga
begränsningar och villkor. De befogenheter som inspektionen
tilldelas har kopplingar till begränsning av näringsfriheten
och således föreslår utskottet att bemyndigandet
preciseras. Det innebär att begränsningarna av
auktorisationen ska gälla sådana begränsningar
av och villkor för AIF-förvaltarens affärsverksamhet
som är nödvändiga med tanke på investerarskyddet,
finansmarknadens stabilitet eller tillsynen.
4 kap. 3 §. Villkor för beviljande av auktorisation.
Paragrafen innehåller på samma sätt
som artikel 8 i AIFM-direktivet villkor för beviljande
av auktorisation. Utskottet föreslår ett nytt
4 mom. som preciserar bestämmelserna genom en definition
av begreppet "nära förbindelser".
4 kap. 7 §. Inledande av verksamhet.
Språkdräkten i 1 mom. har preciserats.
4 kap. 8 §. Återkallande av auktorisation
och begränsning av verksamhet.
Paragrafens 1 mom. har preciserats på det sätt
som grundlagsutskottet förutsätter i enlighet
med vad som sägs i den allmänna motiveringen.
5 kap. 2 §. Finansinspektionens register.
Utskottet har gjort en teknisk korrigering 3 och 4 punkten.
5 kap. 4 §. Registreringsskyldigas rapporteringsskyldighet.
Paragrafens 2 mom. har preciserats så att anmälan
enligt momentet ska göras till Finansinspektionen.
5 kap. 5 §. Ansökan om auktorisation.
Utskottet har korrigerat en felskrivning i den finska versionen.
Den svenskspråkiga texten påverkas inte.
6 kap. 7 §. Självreglering.
Paragrafen gäller självreglering bland förvaltare
av alternativa investeringsfonder. Principen är den att
förvaltarna ska höra till ett branschorgan som
avses i paragrafen eller förbinda sig att följa
dess anvisningar.
Utskottet föreslår samma precisering i 1 mom.
som i värdepappersmarknadslagen, dvs. att de AIF-förvaltare
som inte hör till organet och som inte heller förbundit
sig att följa självregleringsorganets rekommendationer
ska offentliggöra en motivering till detta.
7 kap. 12 §. Bemyndiganden att utfärda förordning.
Utskottet föreslår en precisering av bemyndigandena
i fråga om ersättningssystem. Bestämmelserna
ska i enlighet med proportionalitetsprincipen beakta storleken,
den interna organisationen och verksamhetens karaktär,
omfattning och komplexitet när det gäller förvaltare
av alternativa investeringsfonder och deras finansiella företagsgrupper.
8 kap. 1 §. Organisering av riskhantering.
Utskottet har också gjort en språklig precisering
på finska i 1 mom.
9 kap. 4 §. Regelbunden värdering.
Utskottet har också gjort en språklig precisering
på finska i 1 mom.
11 kap. 1 §. Bokslut och verksamhetsberättelse.
Språkdräkten i 3 mom. har preciserats
11 kap. 3 §. Bemyndigande att utfärda förordning.
Utskottet föreslår en utvidgning av bemyndigandet
att utfärda förordning. Därmed innefattar
det också rätten att utfärda närmare
bestämmelser om revisionen av alternativa investeringsfonder,
som det finns bestämmelser om i 2 § i samma kapitel.
Det innebär att en ny 7 punkt fogas till 1 mom. och att
6 punkten justeras tekniskt.
11 kap. 4 §. Finansinspektionens behörighet
att utfärda föreskrifter.
Utskottet föreslår att bemyndigandet ska preciseras
med ett omnämnande av att Finansinspektionens behörighet
gäller närmare föreskrifter som kompletterar
finansministeriets förordningar.
12 kap. 1 §. Rätt att marknadsföra
AIF-fonder.
Paragrafens 5 mom. har preciserats för att tydligare
uttrycka att de meddelanden som avses i bestämmelsen bara
kan lämnas av den som förvaltar den alternativa
investeringsfonden i fråga.
Dessutom har ordvalet i 1 mom. korrigerats på finska.
12 kap. 4 §. Skyldighet att informera investerare.
Utskottet föreslår att 5 mom. preciseras med en
bestämmelse om att en professionell kund genom specifikt
skriftligt samtycke kan avstå från sin rätt
till information enligt momentet. Ändringen innebär
att EES-aktörerna behandlas på samma sätt
som aktörerna i tredjeländer.
12 kap. 6 §. Skyldighet att informera investerare om
användning av finansiell hävstång.
Paragrafens 1 mom. har preciserats i språkligt hänseende.
13 kap. 1 §. Villkor för marknadsföring.
I denna paragraf anges villkoren för marknadsföring av
alternativa investeringsfonder till icke-professionella kunder.
Utskottet föreslår att paragrafen ska delas
in i flera moment för att göra regleringen tydligare och
i syfte att beakta grundlagsutskottets synpunkter, vilka presenterades
i den allmänna motiveringen. Dessutom föreslås
ett nytt 4 mom. för att tydligare signalera att 13 kap.
bygger på nationella bestämmelser som inte gäller
rätten och inte heller begränsningar när
det gäller en AIF-förvaltares marknadsföring
till icke-professionella kunder i en annan EES-stat eller ett tredjeland.
Det är värdstaterna som bestämmer om sådan
marknadsföring är tillåten och om eventuella
villkor.
13 kap. 3 §. Rättsliga villkor när
det gäller AIF-fonder.
Utskottet föreslår tillägg av ett
nytt 4 mom. Enligt det ska Finansinspektionen ha rätt av
synnerligen vägande skäl bevilja undantag från
den begränsning av rätten till marknadsföring
som anges i 3 mom.
Dessutom har rubriken till paragrafen preciserats i språkligt
hänseende.
13 kap. 6 §. Förbud mot förhandsteckning
och tidigt mottagande av avgifter.
Utskottet har preciserat ordalydelsen i 1 och 3 mom.
13 kap. 7 §. Bemyndigande att utfärda förordning.
Utskottet föreslår att bemyndigandet utvidgas
till den ändring som föreslås i 13 kap.
3 §.
14 kap. 1 §. Förvaringsinstitut.
Utskottet har gjort en terminologisk precisering i 1 punkten
14 kap. 3 §. Särskilda förvaringsinstitut.
Utskottet föreslår att bestämmelserna
i 2 mom. om förvaringsinstitut ändras så,
att också ett andelslag, dvs. inte bara ett aktiebolag,
kan vara särskilt förvaringsinstitut för
en alternativ investeringsfond. Genom den nya lagen om andelslag (421/2013)
kan andelslag i flera avseenden jämställas med
aktiebolag.
14 kap. 5 §. Beslut om auktorisation.
Utskottet föreslår preciseringar av Finansinspektionens rätt
att ställa villkor i auktorisationen för särskilda
förvaringsinstitut. Enligt ändringen ska Finansinspektionen
ha rätt att förhindra inrättandet av
ett särskilt förvaringsinstitut, om institutet
obehörigen skulle begränsa enskilda förvaltare
av alternativa investeringsfonder att anlita dess tjänster.
Meningen är inte att begränsa de särskilda
förvaringsinstitutens rätt att ingå avtal om
förvaring t.ex. bara med alternativa investeringsfonder
inom en viss sektor eller av en viss typ eller av bara vissa typer
av medel. Dessutom ska det inte finnas något absolut avtalstvång
för särskilda förvaringsinstitut, utan
de ska i regel ha den rätt som avtalsfriheten garanterar
att ingå avtal om förvaring med aktörer
enligt egen önskan. Finansinspektionen ska ändå försäkra
sig om att särskilda förvaringsinstitut inte väljer kunder
utifrån diskriminerande kriterier eller på ett
sätt som snedvrider konkurrensen.
Motsvarande preciseringar föreslås ovan i
fråga om 4 kap. 2 § 3 mom.
14 kap. 10 §. Skyldighet att anmäla väsentliga ändringar
i auktorisationsvillkoren.
Utskottet har gjort terminologisk korrigering i 2 mom. som inte
påverkar den svenska texten.
14 kap. 13 §. Inledande av verksamhet.
Utskottet har gjort en språkliga precisering i paragrafen.
15 kap. 4 §. Förvaringsavtal.
Språkdräkten i 3 mom. har preciserats på finska.
Den svenska versionen påverkas inte.
15 kap. 8 §. Bemyndigande att utfärda förordning.
Utskottet föreslår att en ny 5 punkt läggs till
i 8 §. Enligt den ska finansministeriet beakta proportionalitetsprincipen
när den använder sig av bemyndigandena i paragrafen.
När rätten att utfärda förordning
utövas måste storleken på institutet
beaktas, liksom även dess rättsliga och administrativa
struktur samt verksamhetens karaktär och omfattning.
16 kap. 1 §. Ansvar vid förlust av finansiella
instrument.
Utskottet har formulerat om 2 mom.
16 kap. 5 §. Bemyndigande att utfärda förordning.
Utskottet föreslår att paragrafen ändras
på samma sätt som 15 kap. 8 §. Ändringen
understryker att proportionalitetsprincipen ska beaktas när
förordningar utfärdas.
18 kap. 2 §. Anmälan om förvärv
av kontroll.
Utskottet har preciserat ordalydelsen i 3 mom.
18 kap. 3 §. Informationsskyldighet vid förvärv av
kontroll.
Utskottet har rättat till den språkliga utformningen
av 1 mom. 2 punkten.
18 kap. 7 §. Tömning av företag
på tillgångar.
Utskottet föreslår att paragrafen preciseras
på samma sätt som 18 kap. 2 §.
19 kap. 1 §. Rätt att förvalta EES-baserade
AIF-fonder.
Språkdräkten i 1 mom. har preciserats.
19 kap. 4 §. Rätt att i andra EES-stater
marknadsföra EES-baserade AIF-fonder..
Utskottet föreslår en precisering i 5 mom.
som är analog med den föreslagna preciseringen
i 12 kap. 1 §.
19 kap. 5 §. EES-baserade AIF-förvaltares
rätt att marknadsföra AIF-fonder i Finland.
Utskottet har gjort en ändring i paragrafrubriken.
19 kap. 6 §. Tillhandahållande av investeringstjänster.
Utskottet har preciserat 3 mom. 2 punkten
20 kap. 2 §. Rätt att marknadsföra
AIF-fonder som är etablerade i tredjeländer.
Utskottet föreslår samma preciseringar som
i 12 kap. 1 § och 19 kap. 4 §. Paragrafen föreslås
få nya 5 och 6 mom. med bestämmelser om den underrättelse från
Finansinspektionen som krävs för marknadsföringen.
Utskottet har preciserat ordalydelsen i 1 mom.
20 kap. 3 §. Marknadsföring från
tredjeländer.
Utskottet föreslår att 1 mom. 1 punkten kompletteras
med en hänvisning till informationsskyldigheten i fråga
om finansiell hävstång i 17 kap. 3 §.
Tillägget anknyter till genomförandet av artikel
42.1 a i AIFM-direktivet.
Dessutom föreslås tillägg av nya
2 och 3 mom. med bestämmelser om den underrättelse från
Finansinspektionen som krävs för marknadsföring
på samma sätt som i 20 kap. 3 §, 19 kap.
4 § och 12 kap. 1 §.
20 kap. 4 §. Förvaringsinstitut.
Språkdräkten i 2 mom. 3 och 4 punkten har
preciserats. Bara preciseringen av 4 punkten påverkar den
svenska versionen.
20 kap. 5 §. Gränsöverskridande
investeringar i AIF-fonder.
Utskottet föreslår att 1 mom. preciseras på samma
sätt som 12 kap. 4 § så att det bara
gäller professionella investerare.
Dessutom har ett skrivfel rättats i den finska versionen.
20 kap. 6 §. Övriga bestämmelser
som gäller tredjeländer.
Skrivningen i paragrafen har rättats till.
21 kap. 3 §. Förvaltning av EES-baserade
AIF-fonder.
Utskottet har preciserat terminologin i 1 mom. Den svenska versionen
påverkas inte.
21 kap. 4 §. Marknadsföring av AIF-fonder.
Utskottet har preciserat terminologin i paragrafen. Den svenska
versionen påverkas inte.
21 kap. 6 §. Ändrade uppgifter om förvaltning eller
marknadsföring.
Paragrafens 2 mom. har preciserats i språkligt hänseende.
21 kap. 7 §. Säkerställande av AIF-fonders
lagefterlevnad.
Utskottet har preciserat terminologin i 2 mom. Den svenska versionen
påverkas inte.
21 kap. 15 §. Tystnadsplikt.
Utskottet har preciserat formuleringen av 1 mom. på finska.
22 kap. 2 §. Påföljdsavgift.
Ekonomiutskottet föreslår i enlighet med vad
som sägs om grundlagsutskottets utlåtande i den
allmänna motiveringen att 1 mom. 9 punkten preciseras i
syfte att avgränsa de administrativa påföljderna.
Den föreslagna ändringen hänger samman
med förslaget att dela upp 13 kap. 1 § i flera
moment.
22 kap. 5 §. AIF-brott.
Utskottet hänvisar till grundlagsutskottets utlåtande
och föreslår att tillämpningsområdet
för straffbestämmelsen avgränsas och
preciseras genom ändringar i 3 punkten.
Utskottet har dessutom gjort några författningstekniska
justeringar i paragrafen.
23 kap. 5 §. Specialplaceringsfonder.
Paragrafen föreslås få ett nytt 5
mom., som hänger samman med den föreslagna ändringen
i 27 § i lagförslag 2. Övergångsbestämmelsen
tydliggör ikraftträdandet av den nya bestämmelserna
i fråga om nya specialplaceringsfonder med mindre än
tio fondandelsägare.
Utskottet föreslår dessutom en författningsteknisk
precisering i 4 mom.
23 kap. 10 §. Beslut om tillämpning av lagen.
Utskottet föreslår att 1 mom. kompletteras
på det sätt som anges i den allmänna
motiveringen i syfte att avgränsa beslutsförfarandets
räckvidd.
2. Lag om ändring av lagen om placeringsfonder
Ingressen.
Författningstekniska korrigeringar har gjorts i ingressen.
3 a §.
Utskottet föreslår författningstekniska ändringar
som gör paragrafen mer lättläst och överskådlig.
Detta uppnås genom att dela in paragrafen i tre moment.
I paragrafen preciseras vilka bestämmelser som ska tillämpas
på specialplaceringsfonder och på förvaltare
av dessa alternativa investeringsfonder. Samtidigt stryks vissa
bestämmelser som överlappar med lagförslag
1.
I det nya 2 mom. föreslås närmare
bestämmelser om registreringsskyldiga förvaltare
av alternativa investeringsfonder. En sådan förvaltare får
marknadsföra förvaltade AIF-fonder till professionella
kunder, om inte Finansinspektionen beviljat den undantag från
tillståndsplikten när det gäller marknadsföring
till icke-professionella kunder.
På registreringsskyldiga AIF-förvaltare tillämpas
i princip inte bestämmelserna om förvaringsinstitut
i lagförslag 1. Enligt det nya 3 mom. som utskottet föreslår
ska bestämmelserna om förvaringsinstitut i lagen
om placeringsfonder vara tillämpliga på sådana
förvaltare när de förvaltar specialplaceringsfonder.
5 b §.
Utskottet föreslår en ändring i 2
mom. som preciserar överklagandeförfarandet genom en
hänvisning till lagen om Finansinspektionen i stället
för till förvaltningsprocesslagen.
27 §.
Här föreslås en ändring
i enlighet med vad som sägs i allmänna motiven.
Den gäller bestämmelser om specialplaceringsfonder
riktade till mindre än tio och till och med till bara en
fondandelsägare. Utskottet föreslår att
insatsen ska vara minst 500 000 euro, dock under förutsättning
att fondens sammanlagda kapital enligt stadgarna är minst
två miljoner euro.
144 §. (Ny)
Utskottet föreslår att 1 mom. ändras så att
det ligger i linje med lagen om förhindrande och utredning
av penningtvätt och av finansiering av terrorism (503/2008).
145 §.
Författningstekniska korrigeringar har gjorts i straffbestämmelsen.
Ikraftträdandebestämmelsen.
Utskottet har rättat direktivhänvisningen
i 5 mom. Den svenska versionen påverkas inte.
3. Lag om ändring av lagen om fastighetsfonder
Ingressen.
Författningstekniska korrigeringar har gjorts i ingressen.
18 e §. Att begära omprövning
och söka ändring i fastighetsvärderingsnämndens
beslut. (Ny)
Utskottet föreslår att paragrafen, på svenska
inklusive rubriken, ändras i enlighet med justitieministeriets
pågående projektet för att göra
systemet för att söka ändring enhetligare
och överskådligare och för att förkorta
handläggningstiderna vid ändringssökande.
Bestämmelsen i 1 mom. om förfarandet för
att begära omprövning ska enligt förslaget
ersättas med en hänvisning till förvaltningslagen.
I 2 mom. föreslås en komplettering som gäller
villkoren för besvärstillstånd.
5. Lag om ändring av lagen om investeringstjänster
Ingressen.
Författningstekniska ändringar har gjorts
i ingressen.
24 §. Begäran om omprövning
och överklagande. (Ny)
Utskottet föreslår motsvarande ändringar
i 1 och 2 mom. som i 18 e § i lagförslag 3.
9. Lag om ändring av lagen om Finansinspektionen
Ingressen.
Författningstekniska korrigeringar har gjorts i ingressen.
4 §. Tillsynsobjekt.
Utskottet föreslår som en ny punkt ändringar
i 2 mom. 4 punkten. De går ut på att Finansinspektionens
tillsynsrätt begränsas så att den gäller
bara de förvaringsinstitut som inspektionen beviljat verksamhetstillstånd
med stöd av 9 § i lagen om placeringsfonder. Dessutom
föreslår utskottet att omnämnandet av
filialer till fondbolag från tredjeland enligt lagen om
placeringsfonder ska utgå ur 4 punkten, eftersom bestämmelserna
om dessa filialer enligt förslaget ska utgå ur
den lagen.
I 12 punkten föreslås en precisering som innebär
att man med auktoriserade tillsynsobjekt avser bara sådana
förvaringsinstitut som Finansinspektionen beviljat auktorisation
med stöd av 14 kap. i lagförslag 1.
Paragrafens 11 punkt har korrigerats i författningstekniskt
hänseende.
26 §. Återkallande av verksamhetstillstånd
samt därmed jämförbara förordnanden
om avslutande av verksamhet.
Utskottet har korrigerat språkfel i 1 och 2 mom. Den
svenska versionen påverkas inte.
I 3 mom. har en laghänvisning rättats till.
40 §. Påföljdsavgift.
Utskottet har korrigerat en felaktig paragrafhänvisning.
60 §. Inspektion av utländska EES-filialer
samt erhållande av information från utländska
EES-filialer och andra utländska tillsynsobjekt. (Ny)
En paragrafhänvisning i 3 mom. har rättats
till.
61 §. Anmälan om åtgärder
som avser utländska EES-filialer och andra utländska
tillsynsobjekt samt begränsning av och förbud
mot utländska EES- filialers och andra utländska
tillsynsobjekts verksamhet. (Ny)
Utskottet föreslår en ändring i 3
mom., som innebär att hänvisningen till verkställighetsförbud
enligt 33 § kompletteras så att också rättelseuppmaning
enligt den paragrafen ingår i hänvisningen.
10. Lag om ändring av lagen om Finansinspektionens
tillsynsavgift
Ingressen.
Författningstekniska ändringar har gjorts
i ingressen.
5 §. Grundavgiften för avgiftsskyldiga
som betalar proportionell tillsynsavgift.
Utskottet har korrigerat en felaktig laghänvisning.
6 §. Grundavgift för övriga
avgiftsskyldiga.
Utskottet föreslår ett nytt 5 mom. Det tydliggör kopplingen
mellan grundavgiften och den avgift som påförs
finansiella motparter enligt artikel 2.8 i EU-förordning
nr 648/2012 om OTC-derivat, centrala motparter och transaktionsregister (EMIR).
Registrerade förvaltare av alternativa investeringsfonder
jämställs med de aktörer som avses i
den artikeln.
13. Lag om ändring av lagen om tillsyn över finans-
och försäkringskonglomerat
Ingressen.
Författningstekniska ändringar har gjorts
i ingressen.
2 §. Definitioner.
Utskottet föreslår att de föreslagna
6 och 7 punkterna ska utgå, eftersom samma punkter redan
finns i den ändring av försäkringsbolagslagen
och vissa andra lagar (RP 83/2013 rd)
som träder i kraft den 1 januari 2014.
Dessutom föreslår utskottet att 3 mom. preciseras
i syfte att också beakta den nämnda ändringen
av försäkringsbolagslagen.
18 §. Beräkning av kapitalbasen
och minimibeloppet av kapitalbasen i företag som hör
till ett konglomerat.
Utskottet har i h-punkten beaktat de ändringar i försäkringsbolagslagen
och vissa andra lagar (RP 83/2013 rd) som träder
i kraft den 1 januari 2014.
Dessutom föreslår utskottet en författningsteknisk
justering, dvs. att den föreslagna ca-punkten ska bli en
ny i-punkt i stället. Detta medför en lagteknisk
korrigering i d-punkten.
30. Lag om ändring av 1 kap. 1 § och 8 kap. 1 § i
bokföringslagen
8 kap. 1 §. Tillsyn över lagen.
Utskottet föreslår att den svenska versionen
av paragrafändringen preciseras så, att den preposition
som används i 5 a-punkten i betänkandet är "hos" i
stälet för "i" som i de andra
punkterna.