Motivering
De ur ekonomiutskottets synvinkel viktigaste förslagen
i propositionen anknyter till utvecklingen av tillståndsprocesserna.
Syftet är att göra tillståndsförfarandet
för marktäkt smidigare och effektivisera handläggningen
av miljötillstånd.
Utskottet menar att målen med propositionen är
värda allt stöd. De går i linje med ett
flertal av utskottets tidigare ställningstaganden (bl.a. EkUU
19/2014 rd, EkUB 11/2014 rd och EkUU 30/2012
rd) om bland annat behovet att slopa onödiga
tillstånd, strömlinjeforma tillståndsprocesserna
och i så hög grad som möjligt behandla alla
tillståndsfrågor som rör ett och samma
projekt enligt principen att allt ska gå att ordna på ett
ställe. Vidare har utskottet lyft fram att det vore skäl
att slå fast maximitider för handläggningen
av tillstånd.
Den aktuella propositionen är ett första steg
i denna riktning. Förslagen minskar i någon mån antalet
behövliga tillstånd och strömlinjeformar tillståndsprocesserna.
De viktigaste förslagen inom ekonomiutskottets ansvarsområde
gäller sammanslagningen av tillståndsförfaranden
enligt marktäktslagen och miljöskyddslagen, slopandet
av översynsförfarandet enligt miljöskyddslagen
och översynen av handläggningen av tillståndsärenden
som gäller väsentlig förändring
av miljötillstånden.
Sammanslagning av tillståndsförfaranden.
Regeringen föreslår att separata tillståndsförfaranden
enligt marktäktslagen och miljöskyddslagen som
gäller samma projekt processuellt slås ihop så att
man i fråga om dem följer procedurbestämmelserna
i miljöskyddslagen. Samtidigt föreslås
att bestämmelserna om ändringssökande harmoniseras
för de sammanslagna tillstånden. Tillstånd
ska kunna sökas genom en enda ansökan och verksamhetsutövaren
föreslås få ett enda tillståndsbeslut.
Vid behov ska också ändring i beslutet kunna sökas
genom en enda besvärsskrift.
Utskottet understöder dessa ändringar. Den samlade
behandlingen strömlinjeformar processerna, eliminerar dubbelarbete
och ger synergieffekter som gagnar såväl den sökande
som myndigheterna. En maximalt klar och enkel tillståndsprocess är
till nytta också för tredje parter, eftersom de
får bättre möjligheter att följa processen
och vid behov påverka den. Genom att förenhetliga ändringssökandet
säkerställs att projektet kan behandlas som en
helhet också vid behandlingen av eventuella besvär.
Reformen kan antas förkorta handläggningstiderna.
Det behövs fler motsvarande reformer. Utskottet fäster
dock uppmärksamhet vid att marktäktstillstånden
och miljötillstånden också i fortsättningen
ska vara tidsbundna, till skillnad från andra tillstånd
enligt miljöskyddslagen (10 § i lagförslag
2). Detta ska enligt förslaget gälla trots att
projekten enligt uppgift i huvudsak är långvariga
(i regel 30—40 år). Ekonomiutskottet föreslår
att miljöutskottet överväger om den nya
huvudregeln i miljöskyddslagen (87 § i lagförslag
1) kunde tillämpas också på gemensamma
tillstånd. Enligt huvudregeln gäller tillstånden
tills vidare och tillstånd kan meddelas för viss
tid endast av vägande skäl.
Slopande av översynsförfarandet.
Regeringen föreslår att förfarandet
för regelbunden översyn av tillståndsvillkoren
slopas (upphävande av 71 § i lagförslag
1). Det ska ersättas med den bedömning av behovet
av en ändring som görs i samband med det normala
tillsynsarbetet (89 § i lagförslag 1).
Ändringen är av betydelse för såväl
verksamhetsutövaren som tillståndsmyndigheten.
Verksamhetsutövarna har upplevt att det nuvarande översynsförfarandet är
lika tungt som en ny tillståndsprocess. Handläggningen
av ändringsärenden har i vissa fall tagit flera år.
Förfarandet har också krävt ansenliga
resurser hos tillståndsmyndigheterna. Det har uppskattats
att översynsprocesserna kommer att ta upp till cirka 60 procent
av tillståndsmyndigheternas resurser inom några år.
I kombination med den nämnda nya huvudregeln (87 §),
enligt vilket ett tillstånd normalt gäller tills
vidare, ger reformen möjlighet till en betydligt smidigare
tillståndsprocess.
Det är dock inte helt givet att det i praktiken kommer
att gå så. Under sakkunnigutfrågningen har
tillståndsmyndigheter framfört att regleringen
särskilt gällande nya projekt kan leda till att tillståndsprocessen
förlängs, eftersom den sökande redan
då ansökan lämnas måste kunna
bedöma utsläppen och konsekvenserna betydligt mycket
noggrannare än i dag. Reformen kan också leda
till att antalet tillstånd för viss tid ökar.
Denna bedömning är enligt ekonomiutskottet oroväckande.
Om den besannas skulle det innebära att målen
med den nya regleringen motverkas. Det är därför
viktigt att tillämpningen av bestämmelserna följs
ingående och att det vid behov planeras nya korrigerande åtgärder.
Tillståndsförfarandet vid förändringar
i verksamheten.
Enligt den gällande lagen måste verksamhetsutövaren
ha tillstånd för väsentliga ändringar
i verksamheten (29 § i lagförslag 1). I situationer
där gränsen för vad som är en
väsentlig ändring överskrids ska enligt
propositionen ett lättare förfarande enligt 96 § i
miljöskyddslagen tillämpas. Utredningarna ska
dock endast gälla de omständigheter som har förändrats
i förhållande till det gällande tillståndet,
och tillståndsmyndigheten har i dessa fall möjlighet
att bedöma omfattningen av utredningsförfarandet
i enskilda fall. Det föreslås att ett fullskaligt
tillståndsförfarande ska tillämpas endast
i fråga om s.k. direktivanläggningar, och också i
dessa fall endast om de förändrade omständigheterna
kan medföra betydande skadeverkningar för människors
hälsa eller miljön.
Utskottet understöder propositionen också på denna
punkt. Den ger ett enklare och snabbare tillståndsförfarande
genom att myndigheten ges rätt att anpassa de behövliga åtgärderna
(remissförfarandets omfattning, information och offentliggörande
av beslutet) efter ändringens betydelse. Myndigheternas
resurser kan därigenom inriktas på den mest riskfyllda
verksamheten. Då utredningarna endast inriktas på de
väsentliga ändringarna blir utövarens
verksamhet samtidigt mer förutsebar. Utskottet ser det
som viktigt att det också av tillämpningspraxisen
klart framgår att den nya regleringen syftar till att tillståndsprövningen
i samband med ändringar i verksamheten endast ska täcka
de delar av verksamhet som kan påverkas av den väsentliga ändringen,
och endast de konsekvenser och risker för miljön
som ändringen kan medföra. För att säkerställa
att tillståndsmyndigheterna tillämpar en enhetlig
praxis kan det krävas ytterligare anvisningar på denna
punkt.
Elektroniskt tillståndssystem.
Enligt utredning har det under utveckling varande elektroniska tillståndssystemet
ännu
inte kunnat tas i drift. Utskottet vill se att systemet snabbt tas
i drift och vidareutvecklas.
Enligt uppgift kommer det nya systemet att vara till nytta framför
allt för samarbetet mellan regionalförvaltningsverken
och närings-, trafik- och miljöcentralerna. Det är
viktigt att systemet vidareutvecklas så att också kunderna
kan dra nytta av det. I sin nuvarande form stöder systemet
den tillståndsverksamhet som staten svarar för.
Med tanke på att den största delenCirka 11
000 av 18 000 tillstånd. beviljas av kommunerna, är
det på längre sikt motiverat att undersöka
i vilken mån också kommunernas tillståndshantering
kan integreras i det elektroniska systemet.
Avslutningsvis.
Som konstaterats ovan ställer sig utskottet bakom målen
med regleringen, men de faktiska konsekvenserna är ännu
delvis oklara. Det är därför viktigt
att noggrant följa vilka konsekvenser regleringen får
för såväl verksamhetsutövarna
som myndigheterna. För att reformen ska motsvara målsättningarna
måste tillståndsprocesserna bli smidigare och
lättare samtidigt som de arbetsresurser myndigheterna lägger
på tillståndshanteringen kan minskas.
De ändringar som nu föreslås är
endast början på en större översyn
som ska gå vidare efter nästa årsskifte.
Reformarbetet måste absolut fortsätta, menar utskottet. Även
om reformerna också i fortsättningen genomförs
stegvis bör arbetet utgå från en övergripande
vision och måluppställning. Tidigare reformer
och erfarenheterna från dem kan med fördel utnyttjas
som underlag för måluppställningen. Det
finns rikligt med material eftersom liknande projekt pågår
också i andra EU-länder (särskilt Nederländerna)
och har nått längre än i Finland.
Det står klart att det fortsatta reformarbetet måste
gå vidare med harmoniseringen av tillståndsprocesserna
och principen att kunden ska få alla tjänster över
en disk. Likaså bör antalet tillståndspliktiga
verksamheter ytterligare reduceras. Miljöskyddsmålen
bör säkerställas med andra medel (tekniska
normer, anmälningar som kräver mindre byråkrati än
tillståndsförfarandena, efterkontroll) och tillståndsprocesserna
måste göras smidigare genom enklare förfaranden för
hörande och utlåtanden, utveckling av elektroniska
system och fastställande av maxtider för handläggningen
av ansökningar (jfr till exempel lagen om tillhandahållande
av tjänster; 1166/2009).