Motivering
Utskottet tillstyrker propositionen utan ändringar.
Bakgrund
Propositionens syfte är att förbättra
tillväxtförutsättningarna för
småbryggerier genom ändringar i den så kallade nedsatta
punktskatten (accis) för småbryggerier.
Men de ger relativt små förluster i skatteintäkter — uppskattningsvis
400 000 euro om året — eftersom den föreslagna
höjningen av den övre gränsen för årsproduktionen
från 10 till 15 miljoner liter inte förknippas
med någon form av skattestöd. Det handlar endast
om att bryggeriet inte förlorar sina kumulativa stöd
om dess årsproduktion överskrider det nuvarande
taket på 10 miljoner liter.
Den andra föreslagna ändringen gäller
den nedersta nivån på skatteskalan där årsproduktionens
maximala mängd föreslås bli höjd
från 200 000 till 500 000 liter. Om årsproduktionen underskrider
detta sänks skatten på öl med 50 procent
vilket också är det maximala stöd som tillåts
för småbryggerier enligt det så kallade strukturdirektivet
[Rådets
direktiv 92/83/EEG om harmonisering av strukturerna
för punktskatter på alkohol och alkoholdrycker,
som innehåller bindande bestämmelser för medlemsstaterna
i fråga om strukturerna för punktskatter
på alkohol, produkter som ska beskattas och tillåtna
skattenedsättningar.]
. Det skattestöd som
tillämpas i Finland består i övrigt av
fyra nivåer och minskar på grundval av produktionsmängder från
50 till 10 procent. Det lägsta skattestödet gäller
produktion vars mängd under kalenderåret är över
5,5 men under 10 miljoner liter.
Förslaget innehåller dessutom vissa direktivbaserade
preciseringar som med fördel bör inkluderas i
den nationella lagstiftningen för tydlighetens skull. De är
kravet på bryggeriets fysiska åtskildhet från
andra bryggerier samt förbudet mot licenstillverkning.
Dessa tillägg medför således ingenting
nytt i tillämpningspraxis.
Utskottets överväganden
Utskottet anser att propositionen är motiverad och
aktuell på grund av den starka tillväxttrenden
jämte relaterad investeringsbenägenhet i småbryggeriverksamheten.
Syftet med den nedsatta skattesatsen för småbryggerier är
att jämna ut skillnaderna i produktionskostnader mellan små och
stora bryggerier och att på så sätt förbättra
de små bryggeriernas verksamhetsförutsättningar
och tillväxtmöjligheter. Ändringarna ligger
i linje med detta mål både i fråga om
den nedre och den övre gränsen.
I Finland finns enligt färska uppgifter 43 småbryggerier
av vilka de flesta har en årlig produktionsvolym som platsar
i den nedersta stödkategorin. Att höja produktionsgränsen
för den till 500 000 liter förbättrar
således direkt dessa bryggeriers tillväxtförutsättningar.
Dessutom gagnar det tack vare den kumulativa skattemodellen också producenter
som överskrider produktionsgränsen.
Att höja den årliga maximala produktionsmängden
till 15 miljoner liter lindrar för sin del det branta steget
till att stödet upphör, som exempelvis Konkurrens-
och konsumentverket har ansett vara till förfång.
Att höja gränsen förbättrar
dessutom småbryggeriernas möjligheter att bedriva
i lagen tillåtet produktionsmässigt och funktionsmässigt
samarbete sinsemellan. Ett sådant samarbete kan till exempel
gälla emballering, marknadsföring och distribution
av öl. Ett villkor är att den sammanlagda mängden öl
som bryggerierna producerar under kalenderåret, som nu är
högst 10 miljoner liter, i fortsättningen enligt
förslaget blir högst 15 miljoner liter.
Vid utskottets utfrågning av sakkunniga har det dessutom
bland annat framkommit att de öl som produceras av småbryggerier
hänger ihop med en ny alkoholkultur. Därför
ser utskottet inte heller några hälsopolitiska
problem i förslaget — tvärtom, småbryggeriernas
produktion kan också stödja ett ansvarsfull alkoholbruk,
det är bland annat Valviras bedömning. Därför
kan förslaget inte anses stå i stå i
konflikt med den alkoholrelaterade skattepolitik som har bedrivits
under de senaste åren. Bedömningen måste dessutom
ta hänsyn till att småbryggeriernas andel av Finlands ölmarknad är
relativt liten, ca tre procent.
Den föreslagna höjningen för produktionsmängden
på den lägsta nivån har allmänt
vunnit gillande också vid utskottets utfrågning
av sakkunniga. Höjningen av den högsta gränsen
har däremot väckt delade meningar bland branschens
aktörer beträffande förslagets konkurrenskonsekvenser.
I det följande tar utskottet därför i
korthet upp denna fråga separat.
Om konkurrens
Enligt artikel 4 i strukturdirektivet ska ett bryggeri
uppfylla två villkor för att nedsatt skattesats på öl
ska kunna tillämpas på det. Det ena gäller den
maximala mängden producerat öl. Den övre gränsen
enligt direktivet är 20 miljoner liter per kalenderår.
Det andra villkoret är att bryggeriet ska vara juridiskt
och ekonomiskt oberoende av andra bryggerier
[Dessa villkor konstateras
också i punkt 24 och 26 i EU-domstolens dom i ärendet
C-83/08, som nämns i propositionen.]
. Hit
hör också kravet på att anläggningarna
ska vara fysiskt skilda från andra bryggeriers och förbudet
mot att brygga på licens.
Medlemsstaterna får således när dessa
villkor är uppfyllda tillämpa nedsatta skattesatser,
vilka också får differentieras efter årsproduktionen vid
bryggerierna. Artikeln innehåller dessutom ett omnämnande
av den maximala nedsättningen av skattesatsen (50 %)
samt kravet på att andra medlemsstater inte får
diskrimineras vid beskattningen. Den gällande nedsättningen
för småbryggerier och de nu föreslagna ändringarna baserar
sig på strukturdirektivet och motsvarar kraven i direktivet.
Ändå har Konkurrens- och konsumentverket anmärkt
på att det inte utreds i propositionen när småbryggeriverksamhetens
stordriftsvinst i genomsnitt blir nådd. Därför
har verket inte tagit ställning till huruvida den nivå på årsproduktionen
som valts i förslaget är riktig med hänsyn
till konkurrensen.
Men utskottet bedömer frågan annorlunda. Kriterierna
för stödet förskrivs i detalj i direktivet
och propositionen landar under den maximala nivå och det
maximala stöd som tillåts i direktivet. Dessutom
bör snedvridning i konkurrensen alltid undersökas
inom hela den inre marknaden såsom inom EU-rätten
i allmänhet. Därför saknar det också relevans
hur många småbryggerier i Finland som drar omedelbar
nytta av de ändringar som nu föreslås.
Det väsentliga är att skattestödet föreskrivs
på ett icke-diskriminerande sätt och att det kan
utnyttjas av alla bryggerier som uppfyller kriterierna.
Redan på dessa grunder anser utskottet att propositionsmotiven är
hållbara.
Om man endast undersöker Finland måste uppmärksamheten
riktas till marknaden i sin helhet, inte enbart småbryggeriernas
ställning. Finlands marknad är som känt
ganska koncentrerad och tre stora aktörer dominerar ca
95 procent av marknaden. De producerar ca 400 miljoner liter öl
per år medan småbryggeriernas sammanräknade
produktion motsvarar ca 13 miljoner liter. Analogt motsvarar det årliga
beloppet av nedsättningen för småbryggerierna
- tills vidare ca 5,3 miljoner euro - under en procent av de årliga intäkterna
av ölskatten, ca 570—600 miljoner euro
[De
totala intäkterna av alkoholskatten var 2013 ca 1 336
miljoner euro och ölets andel av det var ca 43 %.]
.
Dessa uppgifter stöder inte påståendet
om att småbryggerierna skulle snedvrida konkurrensen.
Utskottet anser att inte heller anmärkningarna om avtalstillverkning
av så kallad private label-typ i detta skede ger
anledning till ytterligare överväganden. På grundval
av erhållen utredning ser det ut som att det snarare handlar
om farhågor inför framtiden än ett rådande
fenomen. Men det är motiverat att följa situationen, och
i förekommande fall kan avtalstillverkningens andel i småbryggeriernas
produktion begränsas i lag. I samma sammanhang faller det
sig naturligt att precisera också skillnaden mellan avtalstillverkning
och förbjuden licenstillverkning.