Motivering
Utskottet tillstyrker lagförslaget utan ändringar.
Propositionen är ett led i genomförandet av det
strukturpolitiska programmet och den förnyade översynen
av företagsstöden. Det är meningen att
företagsstöden ska revideras för att
bland annat främja en hållbar ekonomisk tillväxt
och minska miljöskador.
Flytgas är ett fossilt bränsle, och det finns
därför inte några miljöpolitiska
grunder för den skattefrihet som nu tillämpas.
Därför ska flytgas bli ett skattepliktigt bränsle
på samma grunder som övriga uppvärmningsbränslen.
Samma skattesats ska gälla också när
flytgas används som bränsle i arbetsmaskiner. Ändringarna
ska enligt förslaget träda i kraft i början
av 2016. Eftersom det inte finns något distributionsnät
för flytgas för användning i trafiken
i Finland, innehåller propositionen inte något
förslag om en särskild skattesats för drivmedel.
Allt sammantaget ska beskattningen iaktta de allmänna
principer och grunder som enligt energiskattereformen från
2011 ska utgöra fundamentet för en miljömässig
och heltäckande energibeskattning. Skatten på flytgas
ska därmed bestämmas enligt energiinnehållet
(energiinnehållsskatt) och det specifika utsläppet
av koldioxid (koldioxidskatt), och samma utgångsvärden
och energikällor ska beaktas vid beräkningen som
i beskattningen av övriga uppvärmningsbränslen.
Dessutom tas det ut en försörjningsberedskapsavgift
[Energiinnehållsskatten för
flytgas blir enligt kalkylen 8,50 cent/kg, koldioxidskatten 13,30
cent/kg och försörjningsberedskapsavgiften 0,11
cent/kg. Om flytgasen är biobaserad och uppfyller
miljökriterierna, sjunker koldioxidskatten med hälften
eller slopas helt och hållet, som brukligt är.
Den sammanlagda skattesatsen blir därmed beroende på produktens
egenskaper 21,91 cent/kg, 15,25 cent/kg eller
8,61 cent/kg.]
. I beskattningsförfarandet tillämpas
samma grunder som inom punktbeskattningen i övrigt.
Utskottet anser att propositionen i princip är motiverad
och följer de skattepolitiska riktlinjerna, eftersom den
placerar flytgasen i samma kategori som andra fossila bränslen.
Den ökar därmed konsekvensen i skattesystemet
samtidigt som den i skattemässigt hänseende placerar
flytgasen i samma ställning som andra fossila importbränslen.
Det här har betydelse i synnerhet i detta skede, när
Finland gör betydande investeringar i flytande naturgas,
som konkurrerar på samma marknader som flytgasen. Också de
sakkunniga som utskottet hört hänvisar till det.
Vid hörandet av sakkunniga har det trots det påpekats
att förslaget inte innehåller någon som helst övergångstid
för att skydda de investeringar som företagen
gjort. Därför har ett ikraftträdande
från ingången av nästa år ansetts
vara alltför tidigt. Propositionen kommer hur som helst att
leda till en prisökning på flytgas på 10—40 procent
beroende på hur dess skattefria pris varierar på marknaden.
Det har också praktisk betydelse att det är svårt
att ersätta flytgasen med andra bränslen. Det
har därför ansetts att omställningen
blir stor för de företag som använder sig
av större mängder flytgas, även om dess
värde på cirka 10 miljoner om året är
av rätt liten fiskal betydelse för staten. Av
detta belopp gäller uppskattningsvis 8,5 miljoner euro
företagen och de resterande 1,5 miljonerna hushållen
enligt propositionsmotiven.
Utskottet anser trots det inte att det är befogat att
tillämpa särskilda övergångsarrangemang, även
om förslaget kan ha större genomsnittlig betydelse
för enskilda företag.
Det bör noteras att den övervägande
delen, cirka 80 procent, av den flytgas som företagen använder
också i fortsättningen kommer att vara skattefri
med stöd av de allmänna reglerna för energibeskattning.
Användning av flytgas som råvara eller hjälpprodukt
vid industriell produktion eller direkt vid första användningen
då en vara tillverkas är alltså också i
fortsättningen befriad från punktskatt. Det är
därmed enbart en liten del av företagens användning
av flytgas som blir skattepliktig, såsom användning
av flytgas för uppvärmning eller som bränsle
i arbetsmaskiner. Företagen kommer dessutom att vara berättigade
till skattelättnaden för energiintensiv industri
i den utsträckning som förutsättningarna
för den uppfylls.
Man bedömer i propositionen att det finns cirka 700—800
företag i Finland som använder flytgas i större
mängder. Av dem använder cirka 150 uppskattningsvis
80 procent av den totala mängden flytgas som används
av företag. Eftersom användningsändamålen
varierar betydligt, har man inte kunnat göra någon
helt tillförlitlig jämförelse mellan
den skattepliktiga och skattefria användningen. Det är
därför svårt att göra någon
konsekvensbedömning för enskilda företag,
och några sådana bedömningar har inte
heller presenterats vid utfrågningen av sakkunniga i utskottet.
Utskottet påpekar dessutom att skattefriheten i fråga
om flytgas har utgjort ett undantag i energibeskattningen. Försöket
att förenhetliga behandlingen i skattehänseende
så att den motsvarar den som gäller andra fossila
bränslen har därför rimligen kunnat förutses,
särskilt som också kravet på konkurrensneutralitet
kommer in i bilden utöver de miljöpolitiska skälen.
Dessutom dämpar det år som kommer att förflyta
före ikraftträdandet konsekvenserna av skatteändringen
något och ger företagen chansen att förbereda
sig.
Utskottet anser det också i övrigt vara motiverat
att man över huvud taget har gått in för
att anslå tid för ikraftträdandet. Det är
behövligt för att alla berörda parter
ska hinna genomföra de praktiska förberedelserna
inför punktskatteförfarandet. Förfarande
leder utan tvivel till administrativa kostnader på grund
av bland annat tillstånds-, återbärings-
och tillsynsförfaranden. Det är trots allt ett
delvis bekant fenomen för den grupp av företag
som redan omfattas av punktbeskattning. Den administrativa bördan
underlättas dessutom i avgörande mån
av att flytgas i detaljhandelsförpackningar på högst
1 000 gram ska förbli skattefria.