Allmän motivering

Med hänvisning till propositionen och övrig utredning finner utskottet förslaget nödvändigt och lämpligt. Allmänhetens intresse för frivilligt försvar är en stor resurs för samhället. Det är viktigt att beakta både för samhället och de frivilliga själva. Utskottet tillstyrker lagförslagen, men med följande anmärkningar och ändringsförslag.

Den föreslagna lagen om frivilligt försvar är ett av de tre lagförslag om försvarsförvaltningen som regeringen lämnade till riksdagen hösten 2006. Tillsammans med lagen om försvarsmakten och värnpliktslagen utgör de tre lagförslagen en reform som moderniserar den viktigaste lagstiftningen om försvaret. Alla dessa lagar avses träda i kraft den 1 januari 2008. Enligt uppgifter till utskottet kan propositionen genomföras inom ramen för de nuvarande anslagen till försvarsministeriets förvaltningsområde och statsrådets rambeslut om statsfinanserna 2007—2011. Propositionen hänför sig till budgeten för 2008.

Det frivilliga försvarsarbetet i Finland

Enligt Parisfreden 1947 fick Finland inte ge personer som inte hörde till försvaret eller gränsbevakningen någon som helst militär utbildning. Begränsningarna i fredsfördraget upphörde att gälla 1990 och redan samma år startade försvarsorganisationerna frivillig försvarsutbildning för allmänheten. År 1994 fick försvarsmakten genom lag i uppgift att stödja den frivilliga försvarsutbildningen.

År 1993 bildades Försvarsutbildning rf. Bakom den stod ett flertal organisationer och föreningen har i uppgift att tillhandahålla frivillig försvarsutbildning. På 1990-talet och i början av 2000-talet utredde ett flertal arbetsgrupper inom försvarsförvaltningen det frivilliga försvarsarbetet. Också i de säkerhets- och försvarspolitiska redogörelserna 1997, 2001 och 2004 behandlades det frivilliga försvaret.

I den säkerhets- och försvarspolitiska redogörelsen från 2004 sägs det att det frivilliga försvaret som är ett komplement till det militära försvaret måste omorganiseras för att vara ett stöd i myndigheternas verksamhet på alla plan. Vidare skulle statsrådet ta ställning till om det behövs en lag om frivilligt försvar.

I betänkandet (FsUB 1/2004 rd) om redogörelsen såg försvarsutskottet ett tydligt behov av en särskild lag om frivilligt försvar och ansåg att Försvarsutbildning rf bör bli en offentligrättslig organisation med principerna för förvaltning och verksamhet inskrivna i lag. Samtidigt som det frivilliga försvaret utvecklas behövs det strukturer som garanterar adekvat parlamentarisk kontroll, framhöll utskottet också i sitt betänkande. Dessutom ville utskottet förbättra kvinnornas roll och ge kvinnor större möjligheter i det frivilliga försvarsarbetet.

De viktigaste begreppen

Definitionerna på frivilligt försvar respektive försvarsutbildning.

En del av begreppen i lagförslaget är otydliga och inkonsekventa på vissa punkter. Framför allt de begrepp som spelar en stor roll för tillämpningen är problematiska. Bland dem märks definitionerna på frivilligt försvar och militär utbildning.

Enligt uppgifter till utskottet härstammar definitionen på frivilligt försvar från en arbetsgrupp som tillsattes av försvarsministeriet 2002. Också i övrigt bygger propositionen i mångt och mycket på förslagen från gruppen. Arbetsgruppen definierade frivilligt försvar på följande sätt: "Verksamhet som genom lag stöds av myndigheterna och frivilligt utförs av organisationer och enskilda medborgare för försvarets bästa. I verksamheten ingår frivilligt försvarsarbete, frivillig försvarsverksamhet och frivillig försvarsutbildning" (övers.). Frivillig försvarsutbildning definierades av arbetsgruppen på följande sätt: "Verksamhet som styrs och stöds av myndigheterna och avser att förbättra förvaltningarnas och medborgarnas beredskap att klara av olika typer av störningar och utomordentliga förhållanden" (övers.).

Vid utfrågningen av de sakkunniga kom det fram att en del andra aktörer än de som arbetar med militär säkerhet, till exempel avtalsbrandkårerna, anser att definitionen av frivilligt försvar leder till att all frivillig verksamhet bland allmänheten som gäller området säkerhet kan tolkas som frivilligt försvarsarbete. Vidare anser samma aktörer att definitionen på frivillig försvarsutbildning innefattar all utbildning och övning inför störningar och utomordentliga förhållanden.

Försvarsutskottet påpekar att förslaget inte kommer att inverka på hur någon annan frivillig verksamhet som kompletterar den allmänna säkerheten än den militära frivilligverksamheten är ordnad och organiserad i Finland. Vidare hänvisar utskottet till inkommen utredning och framhåller att de föreslagna åtgärderna inte påverkar arbetsfördelningen eller ansvarsfördelningen mellan de militära myndigheterna å ena sidan och polis-, gräns- eller räddningsmyndigheterna å andra sidan.

Reservistorganisationerna lyfte fram en annan problematisk dimension med definitionen på frivilligt försvar. Definitionen får inte resultera i att det frivilliga försvarsarbetet inom försvarsorganisationerna begränsas. Vidare påpekade reservistorganisationerna att försvarsförvaltningen har ett uppenbart intresse av att styra och övervaka den militära utbildning som ingår i det frivilliga försvaret. Däremot består försvarsorganisationernas övriga frivilliga försvarsverksamhet huvudsakligen av fri medborgarverksamhet som ordnas av föreningar som är underställda föreningslagen. Försvarsförvaltningen har inget särskilt intresse eller över lag resurser att övervaka den verksamheten. Försvarsutskottet håller med reservistorganisationerna och framhåller att överdriven styrning och övervakning kan ha negativa effekter på försvarsverksamheten.

Definitionen på militär utbildning.

Enligt uppgifter till utskottet finns det ingen entydig eller uttömmande definition på militär utbildning. Lagförslaget har ett förslag som kommit från juridiska avdelningen vid huvudstaben. Men definitionen motsvarar till exempel inte definitionen på militär utbildning i försvarets fältreglemente.

Begreppet militär utbildning används inkonsekvent i lagtexten. I 17 § talas det om "militär utbildning" (17 § 1 mom.), "egentlig militär utbildning" (17 § 2 mom.) och "viktig militär utbildning" (17 § 3 mom.). Dessutom föreslås det i 20 § 1 mom. att Försvarsutbildningsföreningen ger personer över 18 år annan utbildning som främjar enskilda personers militära förmåga.

Också grundlagsutskottet lyfter i sitt utlåtande (GrUU 52/2006 rd) fram begreppet militär utbildning. Det är en svår uppgift att få fram en uttömmande definition på militär utbildning, påpekar grundlagsutskottet och tillägger att definitionerna i propositionen är så otydliga att de måste preciseras.

Försvarsutbildningsföreningen

Försvarsutbildning rf bildades 1993 av försvarsorganisationerna och är ett samarbetsorgan inom utbildningsområdet. I föreningen ingår tio försvarsorganisationer plus Finlands Jägarförbund. Dessutom är försvarsministeriet och försvarsmakten medlemmar i föreningen. Inrikesministeriet har rätt att närvara vid sammanträdena. Årligen har Försvarsutbildning utbildat omkring 30 000 personer på sina kurser. Ungefär 60 procent av kursdeltagarna är reservister.

Med avseende på föreningens viktiga roll och stora betydelse inom den frivilliga försvarsutbildningen är det korrekt att föreningen blir en offentligrättslig förening. Enligt 6 § 1 mom. är föreningens nya namn Försvarsutbildningsföreningen. Föreningen är en rikstäckande samarbetsorganisation för den frivilliga försvarsutbildningen.

Grundlagsutskottet påpekar i sitt utlåtande att de medlemmar som ingår i föreningen måste vidta vissa åtgärder om de ska bli medlemmar i den nya paraplyorganisationen. Det handlar således inte om obligatoriskt eller automatiskt medlemskap i föreningen och bestämmelserna påverkar inte behandlingsordningen i detta avseende.

Försvarsutbildning rf har en årlig budget på omkring 2 miljoner euro. Av beloppet kommer omkring 1,5 miljoner euro från statsbudgeten via försvarsministeriet. Resten av intäkterna består till största delen av avgifter för kurser. Det indirekta bidraget från försvarsmakten spelar en stor roll för föreningens ekonomi. I praktiken har försvarsmakten bidragit med bland annat materiel, kaserner och personal. Det kalkylerade värdet av det indirekta bidraget uppgår till cirka 1,4 miljoner euro om året. Det är kommendören för militärlänet eller truppförbandet som fattat beslutet om det indirekta bidraget inom sitt ansvarsområde.

Enligt uppgifter till utskottet kommer statsbidraget till Försvarsutbildningsföreningen att minska när det gäller utgifterna för militär utbildning. Beloppet kommer att föras över till kostnadsstället för försvarsmaktens omkostnader. Det indirekta stödet från försvarsmakten ändras till utgifter för försvarsmaktens krigstida utbildning av reserven.

Ett årligt anslag föreslås bli intaget i statsbudgeten. Inom ramen för anslaget får Försvarsutbildningsföreningen statsunderstöd för omkostnader för sina offentliga förvaltningsuppgifter (7 § 1 mom.). Statsunderstöd ska inte ges för kostnaderna för den militära utbildning som beställs av försvarsmakten. Statsunderstöden ska hållas i sär från medlen från den övriga föreningsverksamheten. Försvarsutskottet anser finansieringsmodellen vara bra.

Med avseende på förvaltningsuppgifternas särskilda karaktär kan det genom lag föreskrivas om relativt långtgående begränsningar i Försvarsutbildningsföreningens autonomi, framhåller grundlagsutskottet i sitt utlåtande. Grundlagsutskottet anser att de föreslagna bestämmelserna om statsrådets befogenhet att meddela bestämmelser om andra organ än de som är lagstadgade och förordna merparten av ledamöterna i styrelsen (9 §), liksom bestämmelserna om övervakningen av föreningens ekonomi (16 §) inte medför några problem med avseende på grundlagen.

Enligt grundlagsutskottet är inte heller skyldigheten i 22 § att anmäla militär utbildning något problem. Detsamma gäller 45 §, som föreskriver att Försvarsutbildning rf:s tillgångar och skulder övergår till den nya föreningen, Försvarsutbildningsföreningen. Däremot fäste sig grundlagsutskottet vid statsrådets rätt att utfärda förordning enligt 14 § och påpekar att det öppna normgivningsbemyndigandet inte är problemfritt för föreningsautonomin i den föreliggande lagstiftningen. Ett så här öppet bemyndigande rimmar illa med 13 § 3 mom. i grundlagen, som föreskriver att närmare bestämmelser om föreningsfriheten utfärdas genom lag. Grundlagsutskottet föreslår att normgivningsbemyndigandet antingen begränsas eller stryks.

Enligt uppgifter till utskottet är Försvarsutbildning rf i stort sett nöjd med de föreslagna paragraferna om Försvarsutbildningsföreningen. Styrningen och övervakningen kan lämpligen klart och tydligt koncentreras till försvarsministeriet som föreningen årligen bland annat ska ingå ett resultatkontrakt med. Försvarsministeriet eftersträvar att Försvarsutbildningsföreningen ska bli en strategisk partner inom försvarsförvaltningen. I detta syfte är det meningen att föreningen och försvarsministeriet ska ingå ett partnerskapsavtal om frivillig militär utbildning. I övrigt kommer försvarsministeriet inte att spela någon roll när det gäller att styra, övervaka eller leda föreningen.

Parlamentarisk kontroll av det frivilliga försvaret

I 4 § ingår bestämmelser om delegationen för frivilligt försvar. Sammansättningen i den delegationen och i de regionala delegationerna garanterar att det finns en adekvat parlamentarisk kontroll av hur det frivilliga försvaret utvecklas.

Militär utbildning ordnad av Försvarsutbildningsföreningen

Enligt 17 § 1 mom. kan försvarsmakten ge frivilliga personer som fyllt 18 år militär utbildning genom att ordna övningar eller förvärva tjänster från Försvarsutbildningsföreningen enligt vad som avtalas särskilt. Egentlig militär utbildning som ges frivilliga och som innefattar användning av försvarsmaktens vapen, ammunition och explosiva varor kan på grundval av 2 mom. bara vara underställd de militära myndigheternas ledning och genomföras enligt gällande reglementen och säkerhetsbestämmelser.

Grundlagsutskottet framhåller att utbildning för statens krigsmakt utan tvivel är en offentlig förvaltningsuppgift som avses i 124 § i grundlagen och att den typen av utbildning i väsentliga delar bör tas hand om av myndigheter. Enligt grundlagsutskottet är det därmed klart att grundlagen hindrar exempelvis privatisering av militär utbildning för personer i beväringstjänst. När militär utbildning som försvarsmakten beställer bara kan ordnas av den lagfästa, offentligrättsliga Försvarsutbildningsföreningen, men till exempel inte av föreningar som är medlemmar i den, medför bestämmelserna inte att uppgifter med betydande utövning av offentlig makt enligt 124 § i grundlagen anförtros någon utanför den statliga myndighetsapparaten, framhåller grundlagsutskottet i sitt utlåtande.

De föreslagna bestämmelserna ger inte Försvarsutbildningsföreningen rätt att ordna all militär utbildning som ingår i det frivilliga försvaret, framhåller grundlagsutskottet. Att träna trupper för operationer, ordna stridsskjutningar med tunga vapen och andra typer av betydande militär utbildning hör enligt 17 § 3 mom. uteslutande till försvarsmakten.

I 17 § 2 mom. ingår en viktig avgränsning, påpekar grundlagsutskottet. Där sägs att egentlig militär utbildning, som benämningen i propositionen är, till frivilliga där det ingår att använda försvarsmaktens vapen, ammunition och explosiva varor bara får vara underställd de militära myndigheternas ledning och styras av försvarsmakten.

På grundval av den sista meningen i 17 § 2 mom. kan försvarsmakten av särskilda skäl bemyndiga en person som varit anställd vid försvarsmakten att vara ledare för skolskjutningar som ordnas av Försvarsutbildningsföreningen. Ett krav är att personen i sin tjänst haft behörighet att leda skjutningar. Enligt lagförslag 9 tilllämpas bestämmelserna om militära brott i strafflagen på sådana ledare för skjutningar. Förslaget i sig medför inga problem med avseende på kraven i 124 § i grundlagen. Grundlagsutskottet påpekar emellertid att reglerna inte bör tolkas så att de innebär ett undantag från kravet i 17 § 2 mom. att militära övningar måste ordnas under ledning av militärmyndigheter och tilllåter att skjutningar ordnas under ledning av eller direkt av en person med det avsedda specialtillståndet.

Försvarsmakten och reservistorganisationerna framhöll vid utfrågningen att dels pensionerade officerare och institutsofficerare, dels reservister bör kunna få rätt att leda skolskjutningar. Försvarsministeriet underströk att bland annat frågor som gäller utgivning av försvarsmaktens vapen till utomstående, säkerheten vid skjutningar och efterlevnaden av säkerhetsbestämmelser måste utredas innan reservister kan ges rätt att leda skolskjutningar.

Frivilligas deltagande i och förbindelse vid handräckning inom försvarsmakten

Enligt den föreslagna lagen om frivilligt förslag ska landskapstrupper kunna användas i försvarsmaktens handräckningsuppgifter. I betänkandet (FsUB 2/2006 rd) om förslaget till lag om försvarsmakten går utskottet närmare in på konceptet med landskapstrupper. I detta sammanhang föreslår utskottet att lagförslag 2, en ändring av lagen om försvarsmakten, förkastas eftersom det är onödigt. Förslaget preciserar den gällande lagen om försvarsmakten med en bestämmelse om landskapstrupper.

I betänkandet (FsUB 1/2004 rd) om den säkerhets- och försvarspolitiska redogörelsen från 2004 ansåg utskottet det befogat att framöver också anlita landskapstrupperna för handräckning i stället för stampersonal eller beväringar. För alla beslut om att begära och anlita handräckning ansvarar fortfarande den som begär handräckning, alltså polisen, gränsmyndigheterna eller räddningsmyndigheterna, också i fråga om landskapstrupper.

Enligt 23 § skickas trupper för handräckning ut för ett bestämt uppdrag och utifrån en frivillig förbindelse. Förbindelsen kan ingås för minst två år och högst sex år åt gången (28 §). Det finns inga begränsningar för att avge ny förbindelse. Enligt uppgifter till utskottet kommer de som har avgett förbindelse att bilda olika konstellationer för respektive handräckningsuppdrag beroende på sin erfarenhet och utbildning.

Om personer som deltar i det frivilliga försvaret kommer att delta i stödinsatser till myndigheterna utan anknytning till handräckning, till exempel vid spaningar och storolyckor, går det via den frivilliga räddningstjänst som samordnas av Finlands Röda Kors genom anmälan till en utryckningsgrupp, framhöll en del av de sakkunniga.

Trupper som utför handräckning har en otydlig status och oklar anställning, understryker försvarsmakten. Försvarsmaktens uppfattning är att den frivilliga förbindelsen är otydlig eftersom det inte sägs ut om en trupp är underställd mekanismen för att upprätthålla försvarsmaktens disciplin och ordning eller står under militärt befäl. Vid utfrågningen påpekade försvarsministeriet att det inte går att tillämpa samma förfarande som vid repetitionsövningar när de som har gett förbindelse för landskapstrupperna kallas in för handräckning.

Dessutom påpekade försvarsmakten att relationen till arbetsgivaren är problematisk när det gäller de frivilliga som har avgett förbindelse (32 §). Av propositionen framgår det att ett skriftligt samtycke från arbetsgivaren är ett förhandsvillkor för frivillig utbildning eller deltagande i handräckning på normal arbetstid. Försvarsmakten menar att förfarandet, dvs. krav på samtycke från arbetsgivaren, i vissa situationer åtminstone kan fördröja de frivilligas utryckning för handräckning.

Försvarsutskottet anser att situationen blir ohållbar framför allt för små och medelstora företag, om det inte krävs skriftligt samtycke från arbetsgivaren för frivilliga övningar eller handräckning. Vidare påpekar utskottet att arbetsgivarna i Finland för det mesta har en positiv inställning till försvarsarbete och till att stödja det. Därför bör skriftligt samtycke från arbetsgivaren inte vara något oövervinnligt hinder för frivilligverksamheten. I detta sammanhang vill försvarsutskottet påminna om att de frivilliga som förbundit sig att delta i avtalsbrandkårerna måste ha samtycke från sin arbetsgivare för att delta i verksamheten på arbetstid.

Frivilliga förmåner och incitament.

Försvarsorganisationerna har föreslagit att det undersöks om arbetsgivarna kan åläggas att betala ersättning för förlorad inkomst till dem som deltar i frivilliga övningar inom försvarsmakten. Försvarsutskottet påpekar att en sådan skyldighet strider mot det faktum att det handlar om frivillig verksamhet. En eventuell fortsatt behandling av frågan kräver i vilket fall som helst en grundligare utredning än det nu har varit möjligt att göra. Vidare påpekar försvarsutskottet att det i 34 § räknas upp vilka ekonomiska förmåner den har rätt att få som deltar i försvarsmaktens frivilliga övningar och i utbildning som försvarsmakten beställer av Försvarsutbildningsföreningen samt i en uppgift som avses i 23 eller 27 §. Utskottet föreslår tillägg av en ny bestämmelse i 34 § om ersättning till en frivillig som deltar i handräckningsuppgifter.

I 38 § föreskrivs om ett motivationssystem. Deltagande i frivillig utbildning, handräckning eller biståndsuppgifter kan beaktas när befordringar och liknande incitament är aktuella. Deltagande i verksamheten måste beaktas fullt ut vid befordringar inom reserven, påpekar utskottet.

Ledningen vid handräckning.

Försvarsmakten och reservistorganisationerna påpekade vid utfrågningen att 23 § 2 mom. bör kompletteras med att också en reservistledare kan ges uppgiften att leda en handräckningsavdelning. I propositionen föreskrivs att en person som tjänstgör i en militär tjänst vid försvarsmakten är chef för en frivillig handräckningsavdelning.

Förslaget att chefen för handräckningsavdelningen ska vara en person som tjänstgör i en militär tjänst är korrekt, anser grundlagsutskottet. Med hänvisning till annan information och grundlagsutskottets synpunkt tillstyrker försvarsutskottet inte förslaget att en reservist ska kunna vara chef för handräckningsavdelningen. Samtidigt understryker försvarsutskottet att en trupp bestående av frivilliga inte självständigt beslutar om maktmedel utan beslutet fattas av den myndighet som har begärt handräckning och både leder och övervakar verksamheten.

Det är angeläget att den handräckning som genereras genom konceptet med landskapstrupper snabbt kan starta också i glesbygden, framhåller försvarsutskottet. Vid handräckning kan verksamheten dessutom påskyndas genom att de frivilliga före själva handräckningsuppdraget samlas på insatsområdet när de har fått kallelse för att invänta chefen för handräckningsavdelningen, som ingår i stampersonalen. Vidare kunde försvarsmakten utreda hur det i glesbygden går snabbast att få en person som tjänstgör i en militär tjänst att ta över ledningen för handräckningsavdelningen.

Kvinnornas roll i det frivilliga försvarsarbetet

Vid utfrågningen kom det fram att kvinnornas försvarsorganisationer har en positiv inställning till förslaget till lag om frivilligt försvar. Sedan mitten av 1990-talet har Kvinnornas Beredskapsförbund rf i samråd med Försvarsutbildning rf ordnat många olika typer av kurser kring totalförsvaret.

I lagförslaget får kvinnor och män som inte har fullgjort militärtjänst rätt att delta i försvarets frivilliga övningar (19 §). De får kallelse till övningarna från försvarsmakten. Vid utfrågningen påpekade försvarsmakten att det på grund av de strama finansiella och personella resurserna inte är sannolikt att personer som inte har fullgjort beväringstjänst kallas till frivilliga övningar. Till detta påpekar försvarsutskottet att det inte är någon subjektiv rätt att delta i frivilliga övningar utan att kallelse alltid grundar sig på behoven inom försvarsmakten. Samtidigt uttrycker försvarsutskottet sin oro över att bara 5 000 reservister av en styrka på 30 000 personer som är målet kan utbildas via repetitionsövningar 2006 och 2007.

Genom en frivillig förbindelse (28 §) kan kvinnor delta i försvarsmaktens handräckningsuppgifter och i beredskapsuppgifter (23 och 27 §). En förbindelse godtas inte automatiskt utan försvarsmakten gör det enligt prövning och efter behov (29 §). Därmed finns det ingen subjektiv rätt att få sin förbindelse att delta i militär utbildning och vara tillgänglig för de uppdrag som avses i lagförslaget godtagen.

Det är angeläget att man ser positivt på att män som inte har fullgjort beväringstjänst och kvinnor som inte har fullgjort frivillig militärtjänst kan anlitas för försvarsmaktens handräckning via konceptet för landskapstrupper, framhåller försvarsutskottet. Vidare påpekar utskottet att detta inte står i strid med de uppdrag som landskapstrupperna planeras ha i krigstid. Här hänvisar försvarsutskottet också till sitt betänkande om den säkerhets- och försvarspolitiska redogörelsen 2004. I betänkandet påpekar utskottet att det frivilliga försvaret bör utgå från samhällets, försvarsmaktens och frivilligverksamhetens behov (FsUB 1/2004 rd).

För de kvinnor som har avgett förbindelse kan handräckningen framför allt gälla uppgifter där det inte krävs fullgjord militärtjänst, utan där kvinnorna i stället har nytta av sin civila kompetens och sin utbildning, har kvinnoorganisationerna framhållit. Försvarsutskottet påpekar att det för deltagande i handräckning krävs att kvinnorna har adekvat kompetens och nödvändiga kunskaper, som de har förvärvat bland annat genom kurser vid Försvarsutbildning.

För att kvinnorna ska få bättre möjligheter att påverka är det dessutom viktigt att kvinnoorganisationerna får vara med och planera det frivilliga försvarsarbetet. De bör därför vara representerade i delegationen för frivilligt försvar, de regionala delegationerna och i styrelsen för Försvarsutbildningsföreningen. I detta sammanhang hänvisar försvarsutskottet till 4 § i lagen om jämställdhet mellan kvinnor och män. Där föreskrivs att delegationer ska bestå av minst 40 procent kvinnor och 40 procent män, om ingenting annat föranleds av särskilda skäl.

Reservering och placering

I 31 § ingår bestämmelser om reservering och placering. I 2 mom. sägs att "en förbindelse som gäller sådan frivilligverksamhet som avses i denna lag utgör inte hinder för reservering av en person för uppgifter som avses på något annat ställe i lag". Vid utfrågningen av de sakkunniga kom det fram att bestämmelsen kan resultera i att en och samma person har flera kristida uppdrag. Dessutom har försvarsmakten påpekat att försvarsmakten upplöser placeringen om någon får befrielse från militära uppgifter i kristid på förslag av en civil organisation.

Försvarsutskottet påpekar att överlappande reserveringar i mån av möjlighet måste minimeras vid kristida uppdrag. Då spelar intensiv samverkan mellan myndigheterna och organisationerna en nyckelroll. I samband med strategin för samhällets livsviktiga funktioner kan det vara lägligt att diskutera överlappande reserveringar, framhåller utskottet.