Allmän motivering
Med hänvisning till propositionen och övrig
utredning finner utskottet förslaget nödvändigt och
lämpligt. Allmänhetens intresse för frivilligt
försvar är en stor resurs för samhället.
Det är viktigt att beakta både för samhället
och de frivilliga själva. Utskottet tillstyrker lagförslagen, men
med följande anmärkningar och ändringsförslag.
Den föreslagna lagen om frivilligt försvar är ett
av de tre lagförslag om försvarsförvaltningen som
regeringen lämnade till riksdagen hösten 2006.
Tillsammans med lagen om försvarsmakten och värnpliktslagen
utgör de tre lagförslagen en reform som moderniserar
den viktigaste lagstiftningen om försvaret. Alla dessa
lagar avses träda i kraft den 1 januari 2008. Enligt uppgifter till
utskottet kan propositionen genomföras inom ramen för
de nuvarande anslagen till försvarsministeriets förvaltningsområde
och statsrådets rambeslut om statsfinanserna 2007—2011.
Propositionen hänför sig till budgeten för
2008.
Det frivilliga försvarsarbetet i Finland
Enligt Parisfreden 1947 fick Finland inte ge personer som inte
hörde till försvaret eller gränsbevakningen
någon som helst militär utbildning. Begränsningarna
i fredsfördraget upphörde att gälla 1990
och redan samma år startade försvarsorganisationerna
frivillig försvarsutbildning för allmänheten. År
1994 fick försvarsmakten genom lag i uppgift att stödja
den frivilliga försvarsutbildningen.
År 1993 bildades Försvarsutbildning rf. Bakom
den stod ett flertal organisationer och föreningen har
i uppgift att tillhandahålla frivillig försvarsutbildning.
På 1990-talet och i början av 2000-talet utredde
ett flertal arbetsgrupper inom försvarsförvaltningen
det frivilliga försvarsarbetet. Också i de säkerhets-
och försvarspolitiska redogörelserna 1997, 2001
och 2004 behandlades det frivilliga försvaret.
I den säkerhets- och försvarspolitiska redogörelsen
från 2004 sägs det att det frivilliga försvaret
som är ett komplement till det militära försvaret
måste omorganiseras för att vara ett stöd
i myndigheternas verksamhet på alla plan. Vidare skulle
statsrådet ta ställning till om det behövs en
lag om frivilligt försvar.
I betänkandet (FsUB 1/2004 rd)
om redogörelsen såg försvarsutskottet
ett tydligt behov av en särskild lag om frivilligt försvar
och ansåg att Försvarsutbildning rf bör
bli en offentligrättslig organisation med principerna för
förvaltning och verksamhet inskrivna i lag. Samtidigt som
det frivilliga försvaret utvecklas behövs det
strukturer som garanterar adekvat parlamentarisk kontroll, framhöll
utskottet också i sitt betänkande. Dessutom ville
utskottet förbättra kvinnornas roll och ge kvinnor
större möjligheter i det frivilliga försvarsarbetet.
De viktigaste begreppen
Definitionerna på frivilligt försvar respektive försvarsutbildning.
En del av begreppen i lagförslaget är otydliga
och inkonsekventa på vissa punkter. Framför allt
de begrepp som spelar en stor roll för tillämpningen är
problematiska. Bland dem märks definitionerna på frivilligt
försvar och militär utbildning.
Enligt uppgifter till utskottet härstammar definitionen
på frivilligt försvar från en arbetsgrupp
som tillsattes av försvarsministeriet 2002. Också i övrigt
bygger propositionen i mångt och mycket på förslagen
från gruppen. Arbetsgruppen definierade frivilligt
försvar på följande sätt: "Verksamhet
som genom lag stöds av myndigheterna och frivilligt utförs
av organisationer och enskilda medborgare för försvarets
bästa. I verksamheten ingår frivilligt försvarsarbete,
frivillig försvarsverksamhet och frivillig försvarsutbildning"
(övers.). Frivillig försvarsutbildning definierades
av arbetsgruppen på följande sätt: "Verksamhet
som styrs och stöds av myndigheterna och avser att förbättra
förvaltningarnas och medborgarnas beredskap att klara av
olika typer av störningar och utomordentliga förhållanden" (övers.).
Vid utfrågningen av de sakkunniga kom det fram att
en del andra aktörer än de som arbetar med militär
säkerhet, till exempel avtalsbrandkårerna, anser
att definitionen av frivilligt försvar leder till att all
frivillig verksamhet bland allmänheten som gäller
området säkerhet kan tolkas som frivilligt försvarsarbete.
Vidare anser samma aktörer att definitionen på frivillig försvarsutbildning
innefattar all utbildning och övning inför störningar
och utomordentliga förhållanden.
Försvarsutskottet påpekar att förslaget
inte kommer att inverka på hur någon annan frivillig verksamhet
som kompletterar den allmänna säkerheten än
den militära frivilligverksamheten är ordnad och
organiserad i Finland. Vidare hänvisar utskottet till inkommen
utredning och framhåller att de föreslagna åtgärderna
inte påverkar arbetsfördelningen eller ansvarsfördelningen
mellan de militära myndigheterna å ena sidan och
polis-, gräns- eller räddningsmyndigheterna å andra
sidan.
Reservistorganisationerna lyfte fram en annan problematisk dimension
med definitionen på frivilligt försvar. Definitionen
får inte resultera i att det frivilliga försvarsarbetet
inom försvarsorganisationerna begränsas. Vidare
påpekade reservistorganisationerna att försvarsförvaltningen
har ett uppenbart intresse av att styra och övervaka den
militära utbildning som ingår i det frivilliga
försvaret. Däremot består försvarsorganisationernas övriga
frivilliga försvarsverksamhet huvudsakligen av fri medborgarverksamhet
som ordnas av föreningar som är underställda
föreningslagen. Försvarsförvaltningen har
inget särskilt intresse eller över lag resurser att övervaka
den verksamheten. Försvarsutskottet håller med
reservistorganisationerna och framhåller att överdriven
styrning och övervakning kan ha negativa effekter på försvarsverksamheten.
Definitionen på militär utbildning.
Enligt uppgifter till utskottet finns det ingen entydig eller uttömmande
definition på militär utbildning. Lagförslaget
har ett förslag som kommit från juridiska avdelningen
vid huvudstaben. Men definitionen motsvarar till exempel inte definitionen
på militär utbildning i försvarets fältreglemente.
Begreppet militär utbildning används inkonsekvent
i lagtexten. I 17 § talas det om "militär utbildning"
(17 § 1 mom.), "egentlig militär utbildning" (17 § 2
mom.) och "viktig militär utbildning" (17 § 3
mom.). Dessutom föreslås det i 20 § 1
mom. att Försvarsutbildningsföreningen ger personer över
18 år annan utbildning som främjar enskilda personers
militära förmåga.
Också grundlagsutskottet lyfter i sitt utlåtande
(GrUU 52/2006 rd) fram begreppet militär
utbildning. Det är en svår uppgift att få fram
en uttömmande definition på militär utbildning,
påpekar grundlagsutskottet och tillägger att definitionerna
i propositionen är så otydliga att de måste preciseras.
Försvarsutbildningsföreningen
Försvarsutbildning rf bildades 1993 av försvarsorganisationerna
och är ett samarbetsorgan inom utbildningsområdet.
I föreningen ingår tio försvarsorganisationer
plus Finlands Jägarförbund. Dessutom är
försvarsministeriet och försvarsmakten medlemmar
i föreningen. Inrikesministeriet har rätt att
närvara vid sammanträdena. Årligen har
Försvarsutbildning utbildat omkring 30 000 personer
på sina kurser. Ungefär 60 procent av kursdeltagarna är
reservister.
Med avseende på föreningens viktiga roll och stora
betydelse inom den frivilliga försvarsutbildningen är
det korrekt att föreningen blir en offentligrättslig
förening. Enligt 6 § 1 mom. är föreningens
nya namn Försvarsutbildningsföreningen. Föreningen är
en rikstäckande samarbetsorganisation för den
frivilliga försvarsutbildningen.
Grundlagsutskottet påpekar i sitt utlåtande
att de medlemmar som ingår i föreningen måste
vidta vissa åtgärder om de ska bli medlemmar i
den nya paraplyorganisationen. Det handlar således inte
om obligatoriskt eller automatiskt medlemskap i föreningen
och bestämmelserna påverkar inte behandlingsordningen
i detta avseende.
Försvarsutbildning rf har en årlig budget
på omkring 2 miljoner euro. Av beloppet kommer omkring
1,5 miljoner euro från statsbudgeten via försvarsministeriet.
Resten av intäkterna består till största
delen av avgifter för kurser. Det indirekta bidraget från
försvarsmakten spelar en stor roll för föreningens
ekonomi. I praktiken har försvarsmakten bidragit med bland
annat materiel, kaserner och personal. Det kalkylerade värdet
av det indirekta bidraget uppgår till cirka 1,4 miljoner
euro om året. Det är kommendören för militärlänet
eller truppförbandet som fattat beslutet om det indirekta
bidraget inom sitt ansvarsområde.
Enligt uppgifter till utskottet kommer statsbidraget till Försvarsutbildningsföreningen
att minska när det gäller utgifterna för
militär utbildning. Beloppet kommer att föras över
till kostnadsstället för försvarsmaktens
omkostnader. Det indirekta stödet från försvarsmakten ändras
till utgifter för försvarsmaktens krigstida utbildning
av reserven.
Ett årligt anslag föreslås bli intaget
i statsbudgeten. Inom ramen för anslaget får Försvarsutbildningsföreningen
statsunderstöd för omkostnader för sina
offentliga förvaltningsuppgifter (7 § 1
mom.). Statsunderstöd ska inte ges för kostnaderna
för den militära utbildning som beställs
av försvarsmakten. Statsunderstöden ska hållas
i sär från medlen från den övriga
föreningsverksamheten. Försvarsutskottet anser
finansieringsmodellen vara bra.
Med avseende på förvaltningsuppgifternas särskilda
karaktär kan det genom lag föreskrivas om relativt
långtgående begränsningar i Försvarsutbildningsföreningens
autonomi, framhåller grundlagsutskottet i sitt utlåtande.
Grundlagsutskottet anser att de föreslagna bestämmelserna
om statsrådets befogenhet att meddela bestämmelser
om andra organ än de som är lagstadgade och förordna
merparten av ledamöterna i styrelsen (9 §), liksom
bestämmelserna om övervakningen av föreningens
ekonomi (16 §) inte medför några
problem med avseende på grundlagen.
Enligt grundlagsutskottet är inte heller skyldigheten
i 22 § att anmäla militär utbildning
något problem. Detsamma gäller 45 §,
som föreskriver att Försvarsutbildning rf:s tillgångar
och skulder övergår till den nya föreningen,
Försvarsutbildningsföreningen. Däremot
fäste sig grundlagsutskottet vid statsrådets rätt
att utfärda förordning enligt 14 § och
påpekar att det öppna normgivningsbemyndigandet
inte är problemfritt för föreningsautonomin
i den föreliggande lagstiftningen. Ett så här öppet
bemyndigande rimmar illa med 13 § 3 mom. i grundlagen,
som föreskriver att närmare bestämmelser
om föreningsfriheten utfärdas genom lag. Grundlagsutskottet
föreslår att normgivningsbemyndigandet antingen
begränsas eller stryks.
Enligt uppgifter till utskottet är Försvarsutbildning
rf i stort sett nöjd med de föreslagna paragraferna
om Försvarsutbildningsföreningen. Styrningen och övervakningen
kan lämpligen klart och tydligt koncentreras till försvarsministeriet
som föreningen årligen bland annat ska ingå ett
resultatkontrakt med. Försvarsministeriet eftersträvar
att Försvarsutbildningsföreningen ska bli en strategisk
partner inom försvarsförvaltningen. I detta syfte är
det meningen att föreningen och försvarsministeriet
ska ingå ett partnerskapsavtal om frivillig militär
utbildning. I övrigt kommer försvarsministeriet
inte att spela någon roll när det gäller
att styra, övervaka eller leda föreningen.
Parlamentarisk kontroll av det frivilliga försvaret
I 4 § ingår bestämmelser om delegationen
för frivilligt försvar. Sammansättningen
i den delegationen och i de regionala delegationerna garanterar
att det finns en adekvat parlamentarisk kontroll av hur det frivilliga
försvaret utvecklas.
Militär utbildning ordnad av Försvarsutbildningsföreningen
Enligt 17 § 1 mom. kan försvarsmakten ge frivilliga
personer som fyllt 18 år militär utbildning genom
att ordna övningar eller förvärva tjänster från
Försvarsutbildningsföreningen enligt vad som avtalas
särskilt. Egentlig militär utbildning som ges
frivilliga och som innefattar användning av försvarsmaktens
vapen, ammunition och explosiva varor kan på grundval av
2 mom. bara vara underställd de militära myndigheternas
ledning och genomföras enligt gällande reglementen
och säkerhetsbestämmelser.
Grundlagsutskottet framhåller att utbildning för
statens krigsmakt utan tvivel är en offentlig förvaltningsuppgift
som avses i 124 § i grundlagen och att den typen av utbildning
i väsentliga delar bör tas hand om av myndigheter.
Enligt grundlagsutskottet är det därmed klart
att grundlagen hindrar exempelvis privatisering av militär
utbildning för personer i beväringstjänst.
När militär utbildning som försvarsmakten
beställer bara kan ordnas av den lagfästa, offentligrättsliga
Försvarsutbildningsföreningen, men till exempel
inte av föreningar som är medlemmar i den, medför
bestämmelserna inte att uppgifter med betydande utövning
av offentlig makt enligt 124 § i grundlagen anförtros
någon utanför den statliga myndighetsapparaten,
framhåller grundlagsutskottet i sitt utlåtande.
De föreslagna bestämmelserna ger inte Försvarsutbildningsföreningen
rätt att ordna all militär utbildning som ingår
i det frivilliga försvaret, framhåller grundlagsutskottet.
Att träna trupper för operationer, ordna stridsskjutningar med
tunga vapen och andra typer av betydande militär utbildning
hör enligt 17 § 3 mom. uteslutande till försvarsmakten.
I 17 § 2 mom. ingår en viktig avgränsning,
påpekar grundlagsutskottet. Där sägs
att egentlig militär utbildning, som benämningen
i propositionen är, till frivilliga där det ingår
att använda försvarsmaktens vapen, ammunition
och explosiva varor bara får vara underställd
de militära myndigheternas ledning och styras av försvarsmakten.
På grundval av den sista meningen i 17 § 2 mom.
kan försvarsmakten av särskilda skäl
bemyndiga en person som varit anställd vid försvarsmakten
att vara ledare för skolskjutningar som ordnas av Försvarsutbildningsföreningen. Ett
krav är att personen i sin tjänst haft behörighet
att leda skjutningar. Enligt lagförslag 9 tilllämpas
bestämmelserna om militära brott i strafflagen
på sådana ledare för skjutningar. Förslaget
i sig medför inga problem med avseende på kraven
i 124 § i grundlagen. Grundlagsutskottet påpekar
emellertid att reglerna inte bör tolkas så att
de innebär ett undantag från kravet i 17 § 2
mom. att militära övningar måste ordnas under
ledning av militärmyndigheter och tilllåter att
skjutningar ordnas under ledning av eller direkt av en person med
det avsedda specialtillståndet.
Försvarsmakten och reservistorganisationerna framhöll
vid utfrågningen att dels pensionerade officerare och institutsofficerare,
dels reservister bör kunna få rätt att
leda skolskjutningar. Försvarsministeriet underströk
att bland annat frågor som gäller utgivning av
försvarsmaktens vapen till utomstående,
säkerheten vid skjutningar och efterlevnaden av säkerhetsbestämmelser
måste utredas innan reservister kan ges rätt att
leda skolskjutningar.
Frivilligas deltagande i och förbindelse vid handräckning
inom försvarsmakten
Enligt den föreslagna lagen om frivilligt förslag ska
landskapstrupper kunna användas i försvarsmaktens
handräckningsuppgifter. I betänkandet (FsUB
2/2006 rd) om förslaget till lag om
försvarsmakten går utskottet närmare
in på konceptet med landskapstrupper. I detta sammanhang föreslår
utskottet att lagförslag 2, en ändring av lagen
om försvarsmakten, förkastas eftersom det är
onödigt. Förslaget preciserar den gällande
lagen om försvarsmakten med en bestämmelse om landskapstrupper.
I betänkandet (FsUB 1/2004 rd)
om den säkerhets- och försvarspolitiska redogörelsen
från 2004 ansåg utskottet det befogat att framöver också anlita
landskapstrupperna för handräckning i stället
för stampersonal eller beväringar. För
alla beslut om att begära och anlita handräckning
ansvarar fortfarande den som begär handräckning,
alltså polisen, gränsmyndigheterna eller räddningsmyndigheterna,
också i fråga om landskapstrupper.
Enligt 23 § skickas trupper för handräckning ut
för ett bestämt uppdrag och utifrån en
frivillig förbindelse. Förbindelsen kan ingås
för minst två år och högst sex år åt
gången (28 §). Det finns inga begränsningar
för att avge ny förbindelse. Enligt uppgifter
till utskottet kommer de som har avgett förbindelse att
bilda olika konstellationer för respektive handräckningsuppdrag
beroende på sin erfarenhet och utbildning.
Om personer som deltar i det frivilliga försvaret kommer
att delta i stödinsatser till myndigheterna utan anknytning
till handräckning, till exempel vid spaningar och storolyckor,
går det via den frivilliga räddningstjänst
som samordnas av Finlands Röda Kors genom anmälan
till en utryckningsgrupp, framhöll en del av de sakkunniga.
Trupper som utför handräckning har en otydlig
status och oklar anställning, understryker försvarsmakten.
Försvarsmaktens uppfattning är att den frivilliga
förbindelsen är otydlig eftersom det inte sägs
ut om en trupp är underställd mekanismen för
att upprätthålla försvarsmaktens disciplin
och ordning eller står under militärt befäl.
Vid utfrågningen påpekade försvarsministeriet
att det inte går att tillämpa samma förfarande
som vid repetitionsövningar när de som har gett
förbindelse för landskapstrupperna kallas in för
handräckning.
Dessutom påpekade försvarsmakten att relationen
till arbetsgivaren är problematisk när det gäller
de frivilliga som har avgett förbindelse (32 §).
Av propositionen framgår det att ett skriftligt samtycke
från arbetsgivaren är ett förhandsvillkor
för frivillig utbildning eller deltagande i handräckning
på normal arbetstid. Försvarsmakten menar att
förfarandet, dvs. krav på samtycke från
arbetsgivaren, i vissa situationer åtminstone kan fördröja
de frivilligas utryckning för handräckning.
Försvarsutskottet anser att situationen blir ohållbar
framför allt för små och medelstora företag,
om det inte krävs skriftligt samtycke från arbetsgivaren
för frivilliga övningar eller handräckning.
Vidare påpekar utskottet att arbetsgivarna i Finland för
det mesta har en positiv inställning till försvarsarbete
och till att stödja det. Därför bör
skriftligt samtycke från arbetsgivaren inte vara något
oövervinnligt hinder för frivilligverksamheten.
I detta sammanhang vill försvarsutskottet påminna
om att de frivilliga som förbundit sig att delta i avtalsbrandkårerna
måste ha samtycke från sin arbetsgivare för
att delta i verksamheten på arbetstid.
Frivilliga förmåner och incitament.
Försvarsorganisationerna har föreslagit att
det undersöks om arbetsgivarna kan åläggas
att betala ersättning för förlorad inkomst
till dem som deltar i frivilliga övningar inom försvarsmakten.
Försvarsutskottet påpekar att en sådan
skyldighet strider mot det faktum att det handlar om frivillig verksamhet.
En eventuell fortsatt behandling av frågan kräver
i vilket fall som helst en grundligare utredning än det
nu har varit möjligt att göra. Vidare påpekar
försvarsutskottet att det i 34 § räknas
upp vilka ekonomiska förmåner den har rätt
att få som deltar i försvarsmaktens frivilliga övningar
och i utbildning som försvarsmakten beställer
av Försvarsutbildningsföreningen samt i en uppgift
som avses i 23 eller 27 §. Utskottet föreslår
tillägg av en ny bestämmelse i 34 § om
ersättning till en frivillig som deltar i handräckningsuppgifter.
I 38 § föreskrivs om ett motivationssystem. Deltagande
i frivillig utbildning, handräckning eller biståndsuppgifter
kan beaktas när befordringar och liknande incitament är
aktuella. Deltagande i verksamheten måste beaktas fullt
ut vid befordringar inom reserven, påpekar utskottet.
Ledningen vid handräckning.
Försvarsmakten och reservistorganisationerna påpekade
vid utfrågningen att 23 § 2 mom. bör
kompletteras med att också en reservistledare kan ges uppgiften
att leda en handräckningsavdelning. I propositionen föreskrivs
att en person som tjänstgör i en militär
tjänst vid försvarsmakten är chef för en
frivillig handräckningsavdelning.
Förslaget att chefen för handräckningsavdelningen
ska vara en person som tjänstgör i en militär
tjänst är korrekt, anser grundlagsutskottet. Med
hänvisning till annan information och grundlagsutskottets
synpunkt tillstyrker försvarsutskottet inte förslaget
att en reservist ska kunna vara chef för handräckningsavdelningen. Samtidigt
understryker försvarsutskottet att en trupp bestående
av frivilliga inte självständigt beslutar om maktmedel
utan beslutet fattas av den myndighet som har begärt handräckning
och både leder och övervakar verksamheten.
Det är angeläget att den handräckning
som genereras genom konceptet med landskapstrupper snabbt kan starta
också i glesbygden, framhåller försvarsutskottet.
Vid handräckning kan verksamheten dessutom påskyndas
genom att de frivilliga före själva handräckningsuppdraget
samlas på insatsområdet när de har fått
kallelse för att invänta chefen för handräckningsavdelningen,
som ingår i stampersonalen. Vidare kunde försvarsmakten
utreda hur det i glesbygden går snabbast att få en
person som tjänstgör i en militär tjänst
att ta över ledningen för handräckningsavdelningen.
Kvinnornas roll i det frivilliga försvarsarbetet
Vid utfrågningen kom det fram att kvinnornas försvarsorganisationer
har en positiv inställning till förslaget till
lag om frivilligt försvar. Sedan mitten av 1990-talet har
Kvinnornas Beredskapsförbund rf i samråd med Försvarsutbildning
rf ordnat många olika typer av kurser kring totalförsvaret.
I lagförslaget får kvinnor och män
som inte har fullgjort militärtjänst rätt
att delta i försvarets frivilliga övningar (19 §).
De får kallelse till övningarna från
försvarsmakten. Vid utfrågningen påpekade
försvarsmakten att det på grund av de strama finansiella
och personella resurserna inte är sannolikt att personer
som inte har fullgjort beväringstjänst kallas
till frivilliga övningar. Till detta påpekar försvarsutskottet
att det inte är någon subjektiv rätt
att delta i frivilliga övningar utan att kallelse alltid
grundar sig på behoven inom försvarsmakten. Samtidigt
uttrycker försvarsutskottet sin oro över att bara 5 000
reservister av en styrka på 30 000 personer som är
målet kan utbildas via repetitionsövningar 2006
och 2007.
Genom en frivillig förbindelse (28 §)
kan kvinnor delta i försvarsmaktens handräckningsuppgifter
och i beredskapsuppgifter (23 och 27 §). En förbindelse
godtas inte automatiskt utan försvarsmakten gör
det enligt prövning och efter behov (29 §).
Därmed finns det ingen subjektiv rätt att få sin
förbindelse att delta i militär utbildning och
vara tillgänglig för de uppdrag som avses i lagförslaget
godtagen.
Det är angeläget att man ser positivt på att män
som inte har fullgjort beväringstjänst och kvinnor
som inte har fullgjort frivillig militärtjänst
kan anlitas för försvarsmaktens handräckning
via konceptet för landskapstrupper, framhåller
försvarsutskottet. Vidare påpekar utskottet att
detta inte står i strid med de uppdrag som landskapstrupperna
planeras ha i krigstid. Här hänvisar försvarsutskottet
också till sitt betänkande om den säkerhets-
och försvarspolitiska redogörelsen 2004. I betänkandet
påpekar utskottet att det frivilliga försvaret
bör utgå från samhällets, försvarsmaktens
och frivilligverksamhetens behov (FsUB 1/2004
rd).
För de kvinnor som har avgett förbindelse
kan handräckningen framför allt gälla
uppgifter där det inte krävs fullgjord militärtjänst,
utan där kvinnorna i stället har nytta av sin
civila kompetens och sin utbildning, har kvinnoorganisationerna
framhållit. Försvarsutskottet påpekar
att det för deltagande i handräckning krävs
att kvinnorna har adekvat kompetens och nödvändiga kunskaper,
som de har förvärvat bland annat genom kurser
vid Försvarsutbildning.
För att kvinnorna ska få bättre möjligheter
att påverka är det dessutom viktigt att kvinnoorganisationerna
får vara med och planera det frivilliga försvarsarbetet.
De bör därför vara representerade i delegationen
för frivilligt försvar, de regionala delegationerna
och i styrelsen för Försvarsutbildningsföreningen.
I detta sammanhang hänvisar försvarsutskottet
till 4 § i lagen om jämställdhet mellan
kvinnor och män. Där föreskrivs att delegationer
ska bestå av minst 40 procent kvinnor och 40 procent män,
om ingenting annat föranleds av särskilda skäl.
Reservering och placering
I 31 § ingår bestämmelser om reservering
och placering. I 2 mom. sägs att "en förbindelse
som gäller sådan frivilligverksamhet som avses
i denna lag utgör inte hinder för reservering
av en person för uppgifter som avses på något
annat ställe i lag". Vid utfrågningen av de sakkunniga kom
det fram att bestämmelsen kan resultera i att en och samma
person har flera kristida uppdrag. Dessutom har försvarsmakten
påpekat att försvarsmakten upplöser placeringen
om någon får befrielse från militära
uppgifter i kristid på förslag av en civil organisation.
Försvarsutskottet påpekar att överlappande reserveringar
i mån av möjlighet måste minimeras vid
kristida uppdrag. Då spelar intensiv samverkan mellan myndigheterna
och organisationerna en nyckelroll. I samband med strategin för samhällets
livsviktiga funktioner kan det vara lägligt att diskutera överlappande
reserveringar, framhåller utskottet.
Detaljmotivering
Lag om frivilligt försvar
2 §. Militär utbildning och utbildning som
främjar den militära förmågan.
I 2 och 17 § ingår divergerande definitioner
på militär utbildning. Grundlagsutskottet påpekar
att definitionen på militär utbildning i 2 § i
lagförslag 1 bör omformuleras för att
motsvara syftet enligt motiven. Begreppet militär utbildning
bör inte ingå i själva definitionen.
Försvarsutskottet föreslår att 1
mom. preciseras. Begreppet militär utbildning ska avse
utbildning som utförs med försvarsmaktens vapen,
ammunition och explosiva varor. Utbildningen ska kunna ges av dels
försvarsmakten, dels Försvarsutbildningsföreningen
på det sätt som föreskrivs längre
fram i lagen. Utskottet understryker att försvarsmakten
också framöver kan ordna frivilliga övningar
och beställa militär utbildning av Försvarsutbildningsföreningen allt
efter behov.
Dessutom föreslår utskottet att 2 mom. får
en definition på utbildning som främjar den
militära förmågan. Med det avses
annan frivillig försvarsutbildning som ordnas av Försvarsutbildningsföreningen
och andra organisationer. Den avser att förbättra
den militära förmågan. Exempel på den
typen av utbildning är orienterings- och kartläsningsövningar.
Begreppet tas också in i paragrafrubriken.
3 §. Myndigheternas ledning och tillsyn.
Utskottet föreslår att 1 mom. föreskriver
att det frivilliga försvaret och samordning av funktioner inom
det frivilliga försvaret vid olika förvaltningsområden
ingår i försvarsministeriets ansvarsområde.
Vidare föreslår utskottet ett nytt 2 mom. som
slår fast att det är försvarsministeriets
uppgift att styra och utöva tillsyn över den frivilliga
militära utbildningen. Samtidigt blir de nuvarande 2 och
3 mom. 3 och 4 mom.
6 §. Försvarsutbildningsföreningen
och dess syfte.
Vid utfrågningen av de sakkunniga kom det fram att
det vore önskvärt att förkortningen på finska
för Försvarsutbildningsföreningen är MPK
i stället för MPKY som anges i propositionen.
Utskottet föreslår att förkortningen
MPK används i 1 mom. i den finska lagtexten. Förslaget
påverkar inte den svenska lagtexten.
7 §. Uppgifter.
Utskottet föreslår att 1 punkten i 1 mom.
preciseras. Utskottet lägger till utbildning som främjar
den militära förmågan med hänvisning
till ändringen i 2 §. I 1 mom. 2 punkten sägs
att det är Försvarsutbildningsföreningens
offentliga förvaltningsuppgift att utveckla kvinnors möjligheter
att delta i det frivilliga försvaret. Experterna från
kvinnoorganisationerna framhöll att momentet är
alltför allmänt formulerat och inte förpliktar
Försvarsutbildningsföreningen att ordna den typen
av utbildning för kvinnor. Detta i sin tur leder till att
försvarsutbildningen för kvinnor som inte har
fullgjort militärtjänst riskerar att bli en marginell
företeelse i föreningens verksamhet. Försvarsutskottet
menar att kvinnoorganisationernas oro är berättigad
och föreslår att föreningen i 1 mom.
2 punkten åläggs den offentliga förvaltningsuppgiften att
ordna militär utbildning och utbildning som främjar
den militära förmågan avsedd för
kvinnor. Samtidigt påpekar utskottet att militär
utbildning lämpligen kan ges till kvinnor som har fullgjort
frivillig militärtjänst.
9 §. Organ.
Bestämmelserna i 9 och 16 § medför
inga konstitutionella problem, framhåller grundlagsutskottet
i sitt utlåtande. Däremot anser grundlagsutskottet
att normgivningsbemyndigandet i 14 § lämpligen
kan begränsas eller strykas och att de bestämmelser
som bemyndigandet avser i stället tas in i lagen.
Därmed minskar antalet frågor som ska föreskrivas
genom förordning avsevärt. Försvarsutskottet
föreslår att normgivningsbemyndigandena i 3 kap.
9, 11, 14 och 16 § stryks och att de bestämmelser
som bemyndigandet avser i stället tas in i lagen.
Dessutom föreslår utskottet ett nytt 3 mom. som
anger att föreningen har en centralbyrå och dessutom
kan ha distriktsbyråer samt utbildnings- och stödenheter.
Enligt uppgifter till utskottet var det meningen att ta in bestämmelsen
i en förordning av statsrådet.
10 §. Organens uppgifter.
Utskottet föreslår att normgivningsbemyndigandet
för statsrådet stryks i 4 mom. och att momentet ändras
till att bestämmelser om föreningens möte
och styrelse kan ingå i stadgarna. Dessutom föreslår
utskottet att 1 mom. 4 punkten preciseras till att mötet också behandlar
verksamhetsberättelsen för året innan
samt bokslutet och utlåtandet från revisorerna.
I 9 punkten lägger utskottet till att mötet utöver
dagordningen också fastställer stadgarna för
Försvarsutbildningsföreningen.
11 §. Finansiering av verksamheten.
Utskottet föreslår att normgivningsbemyndigandet
för försvarsministeriet stryks i 4 mom. eftersom
det är onödigt.
14 §. Tillämpning av föreningslagen.
Med hänvisning till utlåtandet från
grundlagsutskottet föreslår utskottet att normgivningsbemyndigandet för
statsrådet stryks. Dessutom preciseras författningshänvisningen.
16 §. Övervakning av ekonomin.
Utskottet föreslår att passusen om att närmare
bestämmelser om verksamhets- och ekonomiplanen och om beskrivningen
utfärdas genom förordning av försvarsministeriet
stryks i 2 mom. Försvarsministeriets befogenheter framkommer
på grundval av 1 mom.
Beträffande paragrafen påpekar grundlagsutskottet
att riksdagen nyligen godkände en lag om ändring
av 35 och 90 § i Finlands grundlag samt vissa
lagar som har samband med den (RP 71/2006 rd, RSv
202/2006 rd) att vila. Lagen gäller
indragning av statsrevisorerna och överföring
av uppgifterna till riksdagens revisionsutskott. Med hänvisning
till grundlagsutskottet föreslår försvarsutskottet
att reformen beaktas i 3 mom.
4 kap. Frivillig militär utbildning.
Försvarsutskottet föreslår att rubriken ändras
för att bättre stämma överens
med definitionerna i lagen.
17 §. Militär utbildning.
I paragrafen har uttrycken "egentlig militär utbildning"
(2 mom.) och "viktig militär utbildning" (3 mom.)
gett upphov till en del oklarheter. Utskottet föreslår att
de stryks. Paragrafen föreskriver om fördelningen
av befogenheterna för frivillig militär utbildning
mellan försvarsmakten och Försvarsutbildningsföreningen.
Utskottet föreslår vidare en precisering i 1 mom.
Militär utbildning, träning för operationer
och stridsskjutningar som är avsedda för trupphelheter
som är större än grundenheten får då bara
ordnas av försvarsmakten. Samtidigt påpekar utskottet
att grundenhet ska förstås som en trupp som är
högst lika stor som ett kompani.
Med hänvisning till utlåtandet från
grundlagsutskottet föreslår försvarsutskottet
att paragrafen får ett nytt 2 mom. som föreskriver
att övningar i användning av vapen och ammunition inom
den frivilliga militära utbildningen ordnas på övningsområden
som försvarsmakten förfogar över. Bestämmelserna
i 2 mom. lyfts över till 20 § 1 mom.
och 21 §.
18 §. Frivilliga övningar som ordnas av försvarsmakten
och gränsbevakningsväsendet.
Utskottet kompletterar författningshänvisningen med
numret på värnpliktslagen.
20 §. Militär utbildning och utbildning som främjar
den militära förmågan i Försvarsutbildningsföreningens
regi.
Försvarsutskottet stryker hänvisningen i 1
mom. till viktig militär utbildning. Dessutom förs
början av 17 § 2 mom. med vissa preciseringar över
till 20 § 1 mom.
Paragrafrubriken får ett tillägg med utbildning
som främjar den militära förmågan
för att rubriken bättre ska motsvara paragrafinnehållet. Samma
tillägg görs också i ett nytt 2 mom.
Paragrafen föreslås få tre moment
i stället för två.
21 §. Utbildarna och ledarna för skolskjutningar
vid militär utbildning som ordnas av Försvarsutbildningsföreningen.
Försvarsutskottet föreslår att paragrafrubriken
preciseras och att 2 mom. stryks eftersom bestämmelsen
hänvisar till 17 § 2 mom., som skall utgå.
Grundlagsutskottet framhåller att försvarsmakten
med stöd av 21 § 1 mom. kan bemyndiga personer
med tillräcklig utbildning och erfarenhet av att ordna
skjutningar och liknande utbildning och som i övrigt anses
vara lämpliga för uppgiften att vara utbildare
på utbildningsdagar som ordnas av Försvarsutbildningsföreningen. Vidare
påpekar grundlagsutskottet att lagförslaget sannolikt
avser att bara personer som hör till försvarsmakten
alternativt personer som godkänts som utbildare av försvarsmakten
får vara utbildare på utbildningsdagar. Detta
framgår emellertid inte av förslaget. Grundlagsutskottet föreslår
att paragrafen därför preciseras. Dessutom påpekar
grundlagsutskottet att kravet på "tillräcklig"
utbildning och erfarenhet är mycket allmänt och
föreslår en precisering. Avslutningsvis föreslår
grundlagsutskottet att stridsmateriel som används vid övningar
bör avgränsas med exempel eller på något
annat sätt i den sista meningen i 1 mom.
Försvarsutskottet föreslår att paragrafen
föreskriver att försvarsmakten på vissa
exakt avgränsade villkor kan godta att andra än
de som hör till stampersonalen och inte tjänstgör
i en militär tjänst är utbildare och
ledare för skolskjutningar. Enligt detaljmotiven hör
pensionerade officerare och institutsofficerare samt reservister
med lång utbildning till den kategorin. Utskottet föreslår
att lagrummet preciseras med att personerna måste ha praktisk
erfarenhet av att leda skolskjutningar inom försvarsmakten,
till exempel normal reservistutbildning som ledare för
skjutningar och prov som ledare för skjutningar.
Paragrafen har också bestämmelser om försvarsmaktens
tillsyns- och styrroll. Försvarsutskottet understryker
att enskilda skolskjutningar som Försvarsutbildningsföreningen
ordnar med försvarsmaktens vapen inte kan ordnas bara under
ledning av personer med specialtillstånd, utan att personal
från försvarsmakten i vilket fall som helst måste övervaka
och leda verksamheten.
23 §. Deltagande i försvarsmaktens handräckningsuppgifter.
Grundlagsutskottet påpekar i sitt utlåtande
att handräckningsavdelningen i 23 § inte har särskilda
befogenheter för handräckningsuppgifter. Därmed
kan befogenheterna i praktiken bara grunda sig på lagen
om försvarsmaktens handräckning till polisen (781/1980), som
det hänvisas till i den föreslagna bestämmelsen.
Enligt den lagens 4 § 5 mom. får maktmedel endast
användas av de i momentet avsedda personer som tjänstgör
inom försvarsmakten. På frivilliga vid handräckningsavdelningen
tilllämpas således bestämmelserna om
gripande av en person och om nödvärn samt användning
av maktmedel med bemyndigande av polisen i 6—8 § i
samma lag.
Grundlagsutskottet har i sin tidigare praxis ansett att sådana
befogenheter inte innebär betydande utövning av
offentlig makt. Det påpekar visserligen att det lämpligaste
med tanke på en exakt lagstiftning ändå skulle
vara att de uppgifter nämns i lag som frivilliga inte kan
användas för. Försvarsutskottet omfattar
grundlagsutskottets syn på denna punkt och föreslår
att 3 mom. preciseras så till vida att landskapstrupper
inte får användas för uppgifter som avses
i 4 § i handräckningslagen.
Utskottet föreslår dessutom ett nytt 4 mom.
I frivilliga handräckningsuppgifter får utöver
reservister också personer som inte fullgjort sin värnplikt
eller frivillig militärtjänst för kvinnor delta.
Bestämmelserna i 45 kap. 1 § 1 mom och 2 mom.
1 punkten samt 2—8 § i strafflagen föreslås
vara tilllämpliga på alla frivilliga.
27 §. Beredskapsuppgifter.
Begreppet "extra övning" i paragrafens 1 mom. är
"extra tjänstgöring" i gällande värnpliktslag.
Utskottet föreslår en sådan precisering.
28 §. Förbindelse som gäller utbildning
och uppgifter.
Vid utfrågningen av sakkunniga framhölls det
kraftfullt att ett tak på 60 år är helt onödigt
för dem som frivilligt engagerar sig för försvarsarbete.
Utskottet föreslår att 1 mom. preciseras så att
den övre åldersgränsen för den
som engagerar sig i Försvarsutbildningsföreningens verksamhet
slopas. För dem som engagerar sig i försvarsmaktens
uppgifter ska den övre åldersgränsen
fortsatt vara 60 år. Dessutom föreslår försvarsutskottet
att 39 § 1 mom. kompletterad med den precisering som grundlagsutskottet
yrkar ska tas in som 3 mom. i 28 §. Bestämmelsen passar
i sak bättre in här.
29 §. Godkännande av förbindelse.
Utskottet föreslår att hänvisningen
i 1 mom. formuleras på ett enklare sätt.
30 §. Återkallelse av en förbindelse
och av dess godkännande.
I 30 § 2 mom. anges relativt noggrant när
en förbindelse kan återkallas. Förbindelsen
kan utifrån momentet återkallas om personen i
fråga inte har uppfyllt sina förpliktelser eller
bryter mot dem på ett väsentligt sätt
eller om personen visar sig sakna viktiga förutsättningar
för att kunna delta i verksamheten.
Grundlagsutskottet framhåller i sitt utlåtande att
det för rättssäkerheten är viktigt
att den berörda personen kan få frågor
som gäller orsakerna till återkallandebeslutet,
t.ex. sina eventuella försummelser eller förseelser,
behandlade i domstolen. Därför måste
besvärsförbudet slopas i 30 § 3 mom.
för att lagförslaget till denna del ska kunna
behandlas i vanligt lagstiftningsordning. Med hänvisning
till grundlagsutskottets utlåtande föreslår
försvarsutskottet att paragrafens 3 mom. kompletteras med
att ändring i ett beslut om återkallelse av en
förbindelse får sökas genom besvär. Ändring
ska sökas genom besvär enligt förvaltningsprocesslagen.
Bestämmelsen i 3 mom. om att "ett beslut som gäller återkallelse
skall motiveras" stryks som onödigt.
34 §. Ekonomiska förmåner.
Utskottet föreslår att 1 mom. 2 punkten kompletteras
med en bestämmelse om att de frivilliga som deltar i handräckningsuppgifter
enligt 23 § ska ha rätt till ersättning
motsvarande reservistlön.
35 §. Sociala förmåner.
Vid utfrågningen av sakkunniga kom det fram att reservistorganisationerna
svävade i okunnighet om sitt försäkringsskydd
när de deltog i försvarsmaktens frivilliga övningar
eller i kursverksamhet som beställts från Försvarsutbildningsföreningen.
Försvarsministeriet föreslår att paragrafen
kompletteras med en hänvisning till att de som deltar i försvarsmaktens
frivilliga övningar eller utbildning som försvarsmakten
beställer av Försvarsutbildningsföreningen
eller i handräcknings- eller beredskapsuppdrag också ska
ha rätt till ekonomiskt stöd motsvarande grupplivförsäkring enligt
vad som föreskrivs i lagen om ekonomiskt stöd
efter värnpliktigs död (1309/1994). Försvarsutskottet
föreslår en sådan precisering genom en
ny 3 punkt i 1 mom.
39 §. Folkrättslig ställning.
Föreslagna 39 § tar upp de frivilligas folkrättsliga
ställning. I 1 mom. framhålls att "tjänstgöringsskyldigheten för
frivilliga" endast gäller "verksamhet på Finlands
territorium, om inte försvarsmaktens handräckningsuppgifter
kräver något annat".
Försvarsutskottet konstaterar att det i princip inte
hör till de som engagerat sig i landskapstrupperna att
delta i internationella handräckningsuppdrag. Andra försvarsenheter
bör ta hand om internationella handräckningsuppgifter på de övriga
unionsstaternas territorier. Som undantag i landskapstruppernas
medverkan i internationella handräckningsuppdrag kan man
betrakta t.ex. deltagande i bekämpning av skogsbränder,
oljeskador eller översvämningar i närområdena.
Grundlagsutskottet noterar i sitt utlåtande att 39 § 1
mom. är betydelsefullt med tanke på 9 § 3 mom.
i grundlagen. Där sägs att finska medborgare inte
mot sin vilja får utlämnas eller föras
till ett annat land. Därmed är det utifrån
39 § 1 mom. inte möjligt att förordna
andra personer till handräckningsuppdrag utanför
Finland än sådana som uttryckligen gett sitt samtycke
till det. Därför föreslår grundlagsutskottet
att lagförslaget kompletteras med en passus om detta.
Utom att försvarsutskottet föreslår
en sådan komplettering vill det att hela 39 § 1
mom. flyttas och tas in som ett tredje moment i 29 §, där det
i sak sitter bättre.
I föreslagna 39 § 2 mom. konstateras att "de frivilliga
har samma folkrättsliga ställning som militärpersoner
vilka tjänstgör i motsvarande uppgifter". Utskottet
vill påpeka att folkrättens tillämplighet
på de här personerna beror på internationell,
inte nationell lagstiftning. Därför vill utskottet
stryka 2 mom. I och med att 39 § 1 mom. flyttas till 29 § slopas
alltså 39 § i sin helhet.
39 (40) §. Registrering i värnpliktsregistret.
Bestämmelsehänvisningen måste ses över.
Utskottet föreslår dessutom att begreppet "den
ersättande reserven" i 2 mom. ändras till lantvärnet
enligt den gällande värnpliktslagen.
40 (41) §. Registrering i Försvarsutbildningsföreningens
register.
Försvarsutskottet föreslår att de
uppgifter som registreras enligt 1 mom. kompletteras med uppgifter
om deltagande i Försvarsutbildningsföreningens
utbildning och övriga verksamhet. Samma moment föreslås
bli preciserat med att bara sådana uppgifter om hobbyer
som är relevanta för verksamheten registreras
i stället alla uppgifter om fritidsintressen.
44 (45) §. Övergångsbestämmelse.
Grundlagsutskottet framhåller att bestämmelsen
i 45 § 1 mom. i lagförslag 1 om tidsfristen för
meddelande är en materiell lagbestämmelse som
inte bör lämnas öppen på det
föreslagna sättet, dvs. som i ikraftträdandebestämmelsen.
Försvarsutskottet föreslår att 1
mom. preciseras med att Försvarsutbildningsföreningen
ska meddelas om övergången inom tre månader
från lagens ikraftträdande.
Lagförslag 5
Lag om ändring av 3 och 5 § i lagen om försvarsmaktens
handräckning till polisen
3 §.
Grundlagsutskottet konstaterar i sitt utlåtande att
det som sägs i 3 § 3 mom. i lagförslag
5 om att försvarsmakten kan gå till väga
"så som anges i 1 mom." inte är meningsfullt med
tanke på innehållet i 1 mom. Försvarsutskottet
föreslår att hänvisningen till 1 mom.
stryks. Vidare föreslår det att paragrafen kompletteras
med samma avgränsning som i 23 § 3 mom. i lagen
om frivilligt försvar.
Lagförslag 9
Lag om ändring av 45 kap. 27 § i strafflagen
27 § 2 a punkten.
Utskottet har föreslagit preciseringar i paragrafernas
innehåll och rubriker i lagen om frivilligt försvar.
Hänvisningarna till olika bestämmelser i lagförslag
9 måste följaktligen ses över.
Dessutom föreslås ett nytt 3 mom. i 27 §.
Där föreskrivs om tillämpningen av 45
kap. i strafflagen på frivilliga som deltar i försvarsmaktens handräckningsuppgifter
på det sätt som föreskrivs särskilt
i lagen om frivilligt försvar.