Allmän motivering
Proposition RP 112/2004 rd är
en fortsättning på utvecklingsarbetet i samband
med förvaltningsprocesslagen (586/1996). Det viktigaste
målet är att ge förvaltningsdomstolarna
bättre arbetsmöjligheter och att snabba på handläggningen
av mål. Målet är tänkt att nås
genom att allt fler besvär ska styras över till
de regionala förvaltningsdomstolarna, genom att rätten
att överklaga till högsta förvaltningsdomstolen
begränsas i vissa fall och genom att sammansättningen
för avgörande i förvaltningsdomstolarna
ses över.
Avsikten är att förbättra organisationen
och förfarandet inom förvaltningsprocessen med
utgångspunkt i de nuvarande kriterierna. Förvaltningsutskottet
anser att propositionen fyller sin funktion och att förslagen
stämmer väl överens med målen.
Sett ur den enskildes synvinkel förbättras rättssäkerheten
när förvaltningsdomstolarna får bättre
verksamhetsmöjligheter och bättre arbetsmetoder,
besvärsärenden handläggs snabbare och
många mål slussas över till de regionala
förvaltningsdomstolarna. I detta hänseende är
det dessutom viktigt att det avsätts adekvata resurser.
I vissa typer av mål föreslås nya besvärsförbud
respektive utbyggda besvärsmekanismer. Enligt förvaltningsutskottets
samlade bedömning är förslagen utarbetade
med stor försiktighet och utifrån en mycket grundlig
bedömning. Med hänvisning till utlåtandet
från lagutskottet understryker förvaltningsutskottet ändå att
huvudregeln med avseende på den enskildes rättssäkerhet
och en samordnad lagskipning också framöver bör
vara att förvaltningsprocessen inbegriper ett besvärssystem
i två steg.
I propositionen föreslås att förvaltningsdomstolarnas
domföra sammansättning ska ses över för
att förvaltningsdomstolarna ska kunna arbeta effektivare.
Detta gäller vissa procedurfrågor och mål
som avgörs av både lagföra ledamöter och
sakkunnigledamöter. Förslagen innebär
en nedbantad sammansättning när besluten fattas. Enligt
förvaltningsutskottets uppfattning är den sökandes
rättssäkerhet tryggad också när
förvaltningsdomstolen enligt lagförslaget kan
avgöra mål som också sakkunnigledamöter är
med och avgör med en sammansättning på fyra
ledamöter i stället för tre, om frågans
art kräver det. Också högsta förvaltningsdomstolen
ska kunna ha en sammansättning på fler än
tre ledamöter om det krävs med hänsyn
till ärendets art.
Förvaltningsutskottet tillstyrker lagförslagen i
proposition RP 112/2004 rd, men med ändringsförslagen
nedan.
Dessutom har riksdagen fått en kompletteringsproposition
(RP 5/2005 rd), där bestämmelserna
i 2 a § i lagen angående högsta förvaltningsdomstolen
om anlitande av miljösakkunnigråd i högsta
förvaltningsdomstolens beslutsammansättning utsträcks
till att gälla ärenden som avses i lagen om vattenvårdsförvaltningen ().
Propositionen har sitt ursprung i ett uttalande i riksdagens svar
på en proposition om en reform av vattenvårdsförvaltningen
(RSv 225/2004 rd — RP
120/2004 rd). Förvaltningsutskottet
anser lagförslaget nödvändigt och lämpligt
och tillstyrker följaktligen lagförslaget utan ändringar.
Som det framgår av motiven till proposition RP 112/2004
rd kommer arbetet med att utveckla förvaltningsprocessen
att fortgå. I anknytning till detta är det enligt
utskottet på sin plats att göra en mer omfattande
bedömning av till exempel möjligheterna att effektivisera
det förvaltningsinterna rättelsesystemet och betydelsen
av detta för uppfyllelsen av de anknytande målen. Till
exempel i skattefrågor har rättelseförfarandet
snabbat på rättelsen av framför allt
uppenbara fel och i hög grad minskat behovet av att överklaga
beslut till förvaltningsdomstolarna. Också i
kommunala ärenden kan man räkna med att förfarandet
med rättelseyrkande har minskat behovet att överklaga.
Dessutom finns det bestämmelser om vissa andra rättelseförfaranden
i speciallagstiftningen. I takt med att överklagandemekanismerna
inom förvaltningen ses över vore det också viktigt
att utreda möjligheterna att styra över överklaganden
i ministeriebeslut till de regionala förvaltningsdomstolarna.
Detaljmotivering
1. Lag om ändring av 13 och 79 § i förvaltningsprocesslagen
Bestämmelsen om allmänna villkor för
besvärstillstånd.
I 13 § i förvaltningsprocesslagen föreslås
bestämmelser om allmänna villkor för
besvärstillstånd inom förvaltningsprocessen.
Tanken är egentligen inte att utvidga tillämpningsområdet
för besvärstillstånd utan det ingår
särskilda bestämmelser om behovet av besvärstillstånd
i respektive speciallag. Enligt förvaltningsutskottets
uppfattning kan den föreslagna allmänna bestämmelsen
medverka till större samordning i lagstiftningspraxis när
det gäller besvärstillstånd, åtminstone
i fråga om kriterierna för besvärstillstånd
och andra villkor som har att göra med besvärstillstånd.
Lagutskottet noterar det som sägs i propositionen om
att besvärstillstånd inte ska beviljas enligt
prövning utan alltid när det finns en grund för
tillstånd. Ändå konstateras det bara
i paragrafen att det finns omständigheter som motiverar besvärstillstånd.
I syfte att förtydliga bestämmelsen föreslår
förvaltningsutskottet att det inledande stycket i 13 § 2
mom. i det första lagförslaget preciseras i enlighet
med motiven som följer: "När besvärstillstånd enligt
någon annan lag krävs för sökande
av ändring i förvaltningsdomstolens beslut hos
högsta förvaltningsdomstolen, skall besvärstillstånd beviljas om".
Besvär över ett beslut som gäller
beslut om sammansättning.
I 79 § förvaltningsprocesslagen föreslås
ett nytt 3 mom. som säger att det inte får anföras
besvär särskilt över ett beslut som förvaltningsdomstolen
har fattat under handläggningen av ett ärende
och genom vilket verkställigheten av det överklagade
beslutet förbjuds eller avbryts. Förslaget har
främst motiverats med att handläggningen av ärenden
blir snabbare. Lagutskottet noterar att bestämmelsen föreskriver
att förbudet täcker in alla beslut som förvaltningsdomstolen
har fattat under handläggningen av ärendet och
som "gäller" förbud eller avbrott av verkställigheten
av det överklagade beslutet. I så fall skulle
förbudet gälla både ärenden
där verkställighet har förbjudits eller avbrutits
och ärenden där en ansökan om ett förbud
eller avbrott har avslagits. Förvaltningsutskottet håller
med lagutskottet om att det kan vara problematiskt med avseende
på den enskildes rättssäkerhet om bestämmelsen
också tillämpas på de sistnämnda
fallen. I motiven till propositionen ingår ingen bedömning
av hur nödvändigt det är med besvärsförbud.
Enligt förvaltningsutskottet kan ett förbud med
den föreslagna formuleringen, om verkställigheten
fortsätter innan besvär har anförts i
huvudsaken, leda till att åtgärder hinner vidtas
som i hög grad påverkar den enskildes rättigheter
och skyldigheter och åtminstone till viss del kan visa
sig vara omöjliga att återta. Med hänvisning
till det ovanstående föreslår förvaltningsutskottet
att 79 § 3 mom. i den finska versionen av det första
lagförslaget ändras enligt följande:
"Edellä 1 momentin 4 kohdassa säädetystä poiketen erikseen ei kuitenkaan
saa valittaa hallinto-oikeuden asian käsittelyn
aikana tekemästä päätöksestä, jolla muutoksenhaun
alaisen päätöksen täytän-töönpano
on kielletty tai keskeytetty." Ändringen
påverkar inte den svenska lagtexten.
Med hänvisning till skälen ovan föreslår
förvaltningsutskottet också att den sista meningen
i 52 § i lagförslag 13, den sista meningen
i 57 § i lagförslag 23, den sista meningen i 56 § i
lagförslag 24 och den sista meningen i 67 § i
lagförslag 32 ändras i enlighet med innehållet
i 79 § 3 mom. i förvaltningsprocesslagen
enligt följande: "Över ett sådant beslut
av förvaltningsdomstolen som enbart gäller
verkställighet och genom vilket verkställigheten
av det överklagade beslutet förbjuds eller avbryts får
besvär anföras hos högsta förvaltningsdomstolen
endast i samband med huvudsaken". I lagförslag 24 beaktas
dessutom tekniskt lag 391/2005.
Förvaltningsutskottet omfattar lagutskottets bedömning
att lagförslagen 33—35 innehåller bestämmelser
som föreskriver att åtgärder som avses
i lagen får vidtas innan beslutet i frågan har
vunnit laga kraft. Bestämmelserna skiljer sig från
bestämmelserna ovan i det hänseendet att ett villkor
för att ett beslut som inte har vunnit laga kraft ska få verkställas är,
formulerat på ett lite annat sätt, att överklagande
inte blir onödigt på grund av verkställigheten
och att det måste ställas godtagbar säkerhet
för ersättning av de olägenheter, skador
och kostnader som verkställigheten av ett icke laga kraft
vunnet beslut medför. Bestämmelser av den här
typen kan anses ge relevanta garantier för att ett förbud
mot att särskilt anföra besvär i dessa
fall inte medför några problem med avseende på rättssäkerheten.
Dessa garantier täcker emellertid inte in 21 § 4
mom. i lagförslag 34 eller 21 kap. 3 § 3 mom.
i lagförslag 35. Följaktligen föreslår
förvaltningsutskottet att också den sista meningen
i 21 § 4 mom. i lagförslag 34 och den sista meningen
i 21 kap. 3 § 3 mom. i lagförslag 35 ändras
enligt följande: "Över ett sådant beslut
av förvaltningsdomstolen som enbart gäller
verkställighet och genom vilket verkställigheten
av det överklagade beslutet förbjuds eller avbryts får
besvär anföras hos högsta förvaltningsdomstolen
endast i samband med huvudsaken". För tydlighetens skull
påpekar förvaltningsutskottet att 2 kap. 26 § i
vattenlagen innefattar bestämmelser om garantier enligt
vad som sägs ovan. Därför behöver
bestämmelsen i 2 kap. 26 § 6 mom. i lagförslag
35 inte preciseras enligt förslaget ovan.
19. Lag om ändring av 6 § i lagen om Försäkringsinspektionen
och 25. Lag om ändring av 4 § i lagen om rättsskyddscentralen
för hälsovården
Propositionen inför specialbestämmelser om
besvärsrätt i lagen om Försäkringsinspektionen och
lagen om rättsskyddscentralen för hälsovården.
Därmed får Försäkringsinspektionen
och rättsskyddscentralen för hälsovården
rätt att överklaga ett beslut av förvaltningsdomstolen genom
vilket domstolen har avgjort besvär som anförts över
ett beslut av Försäkringsinspektionen respektive
rättsskyddscentralen. Förslagen motiveras med
att lagstiftningen blir tydligare.
I sin praxis har grundlagsutskottet ansett det vara exceptionellt
inom förvaltningsprocessen att en myndighet får
rätt att överklaga. Framför allt har
grundlagsutskottet ansett att en generell besvärsrätt
för myndigheter kan medföra problem med avseende
på bestämmelsen om behörigt förfarande
i 21 § i grundlagen, eftersom myndigheten i sådana
fall formellt kan vara motpart till parterna (t.ex. GrUU
4/2005 rd
GrUU 37/2004 rd
GrUU
36/2004 rd och GrUU 4/2004 rd). Å andra
sidan har grundlagsutskottet ansett det mot bakgrunden av grundlagen
inte vara något problem att en myndighet har besvärsrätt förutsatt
att rättten genom lag begränsas till exempel till
kriterier som förutsätts medverka till en samordnad
rättspraxis (GrUU 4/2005 rd och GrUU
4/2004 rd). I sådana fall har det vanligen handlat
om att myndighetens besvärsrätt är villkorad
med besvärstillstånd. Så är
det inte i de aktuella lagförslagen. Här bör
dessutom noteras att 6 § 2 mom. i förvaltningsprocesslagen
ger myndigheter besvärsrätt bland annat om den är
nödvändig för det allmänna intresse
som myndigheten ska bevaka. Med hänvisning till grundlagsutskottets
praxis föreslår förvaltningsutskottet
i överensstämmelse med utlåtandet från
lagutskottet att bestämmelserna om allmän besvärsrätt
för Försäkringsinspektionen och rättsskyddscentralen
för hälsovården stryks i lagförslag
19 och 25.
26. Lag om ändring av 24 § i mentalvårdslagen
I mentalvårdslagen ändras 24 § 2
mom. till att ändring inte får sökas
genom besvär i förvaltningsdomstolens beslut om
omhändertagande av egendom eller begränsning av
kontakter. Förslaget motiveras med att det i dessa fall är
fråga om beslut som hör samman med psykiatrisk
behandling och fattas på medicinska grunder. Vidare sägs
att besluten inte ingriper i patientens rättsliga ställning
på ett så betydande sätt att det med avseende
på rättssäkerheten kan anses nödvändigt
att beslutet ska kunna överklagas i två instanser.
Begränsning av kontakter regleras i 22 j § 2
mom. i mentalvårdslagen. Besluten om begränsning
av kontakter grundar sig inte alltid bara på en medicinsk
bedömning av patientens tillstånd, om man ser
till formuleringarna i lagparagrafen, påpekar lagutskottet
i sitt utlåtande. Möjligheten till fortsatt överklagande
medverkar till en samordnad handläggning av dessa frågor
i olika förvaltningsdomstolar. Dessutom menar lagutskottet
att patientens rätt att hålla kontakten med människor
utanför vårdinrättningen är
en så viktig faktor för patientens rättsliga ställning
att det krävs tungt vägande skäl för
att möjligheten att överklaga i två instanser
ska begränsas. Lagutskottet menar att propositionen inte
innehåller några sådana grunder och föreslår
därför att förbudet mot att överklaga
beslut om begränsning av kontakter stryks. Förvaltningsutskottet
håller med lagutskottet och påpekar dessutom att
det i en proposition som gäller barnskyddslagen (RP
225/2004 rd) föreslås att ett ärende
som gäller begränsningar i kontakter ska kunna överklagas
i två instanser. Med hänvisning till detta föreslår
förvaltningsutskottet att förbudet mot att överklaga
beslut om begränsning av kontakter stryks i 24 § 2
mom. i lagförslag 26.
I och med att 24 § 2 mom. i övrigt gäller överklagande
i beslut av rättsskyddscentralen för hälsovården
föreslår förvaltningsutskottet för tydlighetens
skull att bestämmelsen om besvärsförbud
i beslut av förvaltningsdomstolen som gäller omhändertagande
av egendom flyttas över och blir sista mening i 24 § 1
mom. (1423/2001), som inte ingår i propositionen.
Vidare föreslås 24 § 3 mom. kompletteras med
att besvär över beslut av rättsskyddscentralen
för hälsovården inom besvärstiden
får lämnas in till den överläkare
vid sjukhuset som svarar för den psykiatriska vården
eller till någon annan som utsetts för uppgiften.
Enligt uppgifter till utskottet har avsikten inte varit att ändra den
sista meningen om skyldighet att skicka ut dokument eftersom det
har ansetts att överläkaren för ett sjukhus,
när besvären gäller ett beslut av rättsskyddscentralen
för hälsovården, inte kan skicka ut dokument
som det överklagade beslutet grundar sig på till
myndigheter eller lämna utlåtanden med anledning
av överklagandet. Men också i dessa fall ska överläkaren
utan dröjsmål skicka besvärsskriften
till besvärsmyndigheten. För tydlighetens skull
föreslår förvaltningsutskottet att den
sista meningen i 3 mom. ändras enligt följande:
"Överläkaren skall utan dröjsmål
tillställa besvärsmyndigheten besvärsskriften samt de
handlingar som ligger till grund för hans eller hennes överklagade beslut och
sitt utlåtande om beslutet med anledning av besvären".
27. Lag om ändring av 39 § i lagen om yrkesutbildade
personer inom hälso- och sjukvården
Enligt 39 § 3 mom. i den gällande lagen om
yrkesutbildade personer inom hälso- och sjukvården
ska beslut som avses i 25—30 § omedelbart verkställas
trots att de har överklagats. Bestämmelserna gäller åtgärder
som rättsskyddscentralen för hälsovården
kan vidta för att säkerställa behörig
yrkesmässig verksamhet inom hälso- och sjukvården.
Regeringen föreslår preciseringar av vad 3 mom.
strängt taget ska gälla samtidigt som tillämpningsområdet
för 3 mom. utsträcks till beslut som avses i 31
och 32 §. Dessutom föreslås ett nytt
4 mom. som täcker in situationer som avses i 25 § 1
och 2 mom. I dessa fall får åtgärder
för verkställigheten vidtas när rättsskyddscentralen
för hälsovården förordnar om det.
De säkerhetsåtgärder som ingår
i 25—32 § är förenade med många
olika rättssäkerhetsaspekter. För det
första är det viktigt att komma ihåg
de yrkesutbildade personers rättssäkerhet som åtgärderna
gäller. Samtidigt är det viktigt att förfarandet är
både effektivt och snabbt för att patientsäkerheten
inte ska komma i farozonen onödigt mycket på grund
av procedurerna. Dessutom bör det bedömas om förfarandet är
lämpligt i ett myndighetsperspektiv.
Förvaltningsutskottet menar att 25—32 § i
lagen inte i alla hänseenden entydigt säger ut
vilken typ av åtgärder av rättsskyddscentralen
som avses. Formuleringarna bör först utredas i
ett helhetsperspektiv för att det sedan ska gå att
tillgodose olika parters behov av rättssäkerhet
och införa ett rationellt förfarande. Därefter
kan nödvändiga förslag läggas
fram utifrån en särskild beredning. Av den anledningen
föreslår förvaltningsutskottet att 39 § 3
och 4 mom. i lagförslag 27 stryks.
33. Lag om ändring av 144 § i markanvändnings-
och bygglagen
I lagen föreslås 144 § 1 mom. blir
preciserat med att det krävs en grundad anledning för
rätt att påbörja arbeten och att verkställigheten
inte gör ändringssökandet onödigt.
Förvaltningsutskottet påpekar att "grundad anledning"
och "att verkställigheten inte gör ändringssökandet
onödigt" är en aning tvetydiga uttryck, men tillåter att
olika typer av situationer i levande livet beaktas. Samma uttryck
ingår också i 101 § 1 mom. i miljöskyddslagen
(). Enligt förvaltningsutskottets
uppfattning räcker det inte i alla situationer med att
ställa säkerhet för att garantera att ändringssökande
blir onödigt på grund av verkställighetsåtgärder.
Tillståndsmyndigheten måste noga avväga
förutsättningarna för att bevilja rätt
att påbörja arbeten och upplysa den sökande
om att ett eventuellt upphävt tillstånd kan medföra
kostnader. Förvaltningsutskottet tillstyrker 1 mom. i enlighet
med propositionen.
Enligt 3 mom. kan ett beslut om rätt att påbörja
arbeten fattas senast 30 dagar efter besvärstidens utgång.
Förvaltningsutskottet noterar formuleringen och menar att
den absoluta fristen på 30 dagar är alltför
kort för kommunerna. Om en ansökan om tillstånd
för att påbörja arbeten lämnas
in först mot slutet av fristen för ansökningar, alltså den
fjortonde dagen efter att besvärstiden har gått
ut, har kommunen bara drygt två veckor på sig
att fatta beslutet om rätt att påbörja
arbeten. Bara att undersöka förutsättningarna
för att bevilja rätt kan dra ut på tiden
och kräva kompletterande utredningar samt synförrättningar
på byggplatsen. Dessutom kan fristen bli ett problem på grund
av de kommunala organens mötesscheman om beslutanderätten
inte har delegerats till en tjänsteman. Samma problem ingår också i
21 § i marktäktslagen som är lagförslag 34.
Av denna anledning föreslår förvaltningsutskottet
att den andra meningen i 144 § 3 mom. i lagförslag
33 och den andra meningen i 21 § 3 mom. i lagförslag
34 ändras enligt följande: "Beslutet skall
fattas utan onödigt dröjsmål". Med
denna ändring ska den tid kunna beaktas som nödvändigtvis
krävs för att frågan ska kunna utredas
och behandlas i de kommunala organen.
34. Lag om ändring av 21 § i marktäktslagen
I lagen föreslås att 21 § 2 mom.
bland annat ändras så att det krävs grundad
anledning för att bevilja tillstånd att påbörja
arbeten och så att verkställigheten inte gör ändringssökandet
onödigt. Förvaltningsutskottet hänvisar
till det som sägs ovan om lagförslag 33 och tillstyrker
de föreslagna bestämmelserna i enlighet med propositionen.
Vidare föreskrivs det i 21 § 2 mom. att närmare
bestämmelser om meddelande av tillstånd till täktverksamhet
innan beslutet vunnit laga kraft utfärdas genom förordning
av statsrådet. I sitt utlåtande påpekar
lagutskottet att grundlagsutskottet nyligen behandlat ett liknande
förslag till komplettering av marktäktslagen med
samma typ av normgivningsbehörigheter (GrUU 5/2005 rd).
I det sammanhanget ansåg grundlagsutskottet att de flesta
av de föreslagna bemyndigandena var alltför öppna
och inte uppfyllde de krav på exakt avgränsning
av bestämmelser på lagnivå som föreskrivs
i 80 § 1 mom. i grundlagen. Lagutskottet menar att förslaget
till bemyndigande i 21 § 2 mom. i sak är jämförbart
med de bemyndiganden som behandlas i utlåtandet från grundlagsutskottet.
Lagutskottets bedömning utmynnar i att den föreslagna ändringen
inte bör genomföras utan föregående
beredning på behörigt sätt. Lagutskottet
föreslår följaktligen att lagförslag
34 avvisas.
Enligt uppgifter till utskottet har det ursprungligen varit
meningen, i motsats till vad som sägs i motiven till propositionen,
att det med stöd av normgivningsbemyndigandet genom förordning
bara ska föreskrivas om möjligheten att geografiskt
och tidsmässigt inskränka tillståndet
för att påbörja arbeten. Bestämmelsen
om tillstånd för att påbörja
arbeten kunde således i förekommande fall bara
gälla en del av det aktuella området och tidpunkten
för när den begränsade täktverksamheten
och andra anslutande åtgärder får påbörjas.
Dessutom har det ursprungligen varit tänkt att det genom
förordning ska föreskrivas om tillståndsmyndighetens
anmälningsskyldighet i dessa fall. Enligt förvaltningsutskottet är
den föreslagna lagstiftningen nödvändig
och lämplig. Samtidigt omfattar förvaltningsutskottet
lagutskottets uppfattning att det föreslagna normgivningsbemyndigandet
kan jämställas med de tidigare fallen som behandlats
av grundlagsutskottet. Däremot anser förvaltningsutskottet
att förslaget efter de ovannämnda preciseringarna
och med hänsyn till kraven i 80 § 1 mom. i grundlagen
kan genomföras med hjälp av nödvändiga
bestämmelser som skrivs in direkt i lag. Med anledning
av detta föreslår förvaltningsutskottet
att den sista meningen om normgivningsbehörighet stryks
i 21 § 2 mom. och att en ny mening läggs
till efter den första meningen i 2 mom. enligt följande:
"Bestämmelsen kan i förekommande fall bara
gälla en del av det anhållna området
och tidpunkten då täktverksamhet eller andra anknytande åtgärder
får påbörjas." För tydlighetens
skull påpekar förvaltningsutskottet att det i
dessa fall för tillstånd att påbörja
arbeten krävs att det finns en grundad anledning, att verkställigheten
inte gör ändringssökandet onödigt
och att sökanden har ställt en godtagbar säkerhet.
Bestämmelserna i 3 mom. gäller fall då föreskrifter
om tillstånd att inleda täktverksamhet enligt
2 mom. lämnas på ansökan efter att beslutet
om täktverksamhet har fattats. I momentet ingår
också bestämmelser om tillståndsmyndighetens
skyldighet att underrätta förvaltningsdomstolen
och den överklagande om beslutet att inleda täktverksamhet.
På grundval av bestämmelsen gäller skyldigheten
också det föreslagna begränsade tillståndet
att påbörja täktverksamhet. Det behövs
således ingen särskild bestämmelse om
underrättandeskyldighet i det här fallet.
I samband med lagförslag 33 ovan föreslår förvaltningsutskottet
att 21 § 3 mom. i marktäktslagen ändras.
Vidare föreslår förvaltningsutskottet
att hänvisningen till 1 mom. i den sista meningen i 3 mom.
av lagtekniska skäl ändras till en hänvisning
till 2 mom. I samband med 79 § 3 mom. i det första
lagförslaget ovan föreslår förvaltningsutskottet
också en ändring i den sista meningen i 21 § 4
mom. i marktäktslagen.
Lagförslagen 2, 4—12, 14—18, 20—22
och 28—31 (RP 112/2004 rd)
Utskottet föreslår att lagförslagen
godkänns utan ändringar.
3. Lag om ändring av 8 § i lagen om högsta förvaltningsdomstolen
(RP 112/2004 rd) och lag om ändring av 2 a § i
lagen angående Högsta förvaltningsdomstolen
(RP 5/2005 rd)
Utskottet föreslår att lagförslaget
godkänns utan ändringar men föreslår
att de av lagtekniska skäl förenas till ett nytt
lagförslag 3 (RP 112/2004 rd).