Motivering
Inledning
En församling eller kyrklig samfällighet inom evangelisk-lutherska
kyrkan kan med stöd av 6 § i begravningslagen
() ta ut avgifter för upplåtelsen
av en gravplats, tjänster i anknytning till gravsättningen
och skötseln av graven. Avgifterna får vara högst
så stora som produktionskostnaderna för tjänsten
i fråga. Dessutom skall grunderna för avgifterna
vara desamma för alla dem som har rätt att bli
gravsatta på församlingens eller den kyrkliga
samfällighetens begravningsplats.
Begravningslagen antogs i riksdagen i slutet av riksmötet
2002 (RP 204/2002 rd) och lagen träder
i kraft i början av 2004. I sitt betänkande om
begravningslagen ansåg förvaltningsutskottet att
det var skäl att skyndsamt sätta igång
en särskild beredning för att närmare
klarlägga på vilka villkor det var möjligt
att avvika från principen om lika stora avgifter. Utskottet
har ansett det viktigt att det också i framtiden skall
vara möjligt att följa nuvarande praxis i flera
församlingar att överlåta en avgiftsfri
gravplats till krigsveteraner (FvUB 21/2002 rd).
Befrielse från avgifter
Regeringen föreslår att begravningslagen kompletteras
med en bestämmelse om att de församlingar och
kyrkliga samfälligheter i evangelisk-lutherska kyrkan som
håller allmänna begravningsplatser också i
framtiden i enlighet med tidigare praxis helt eller delvis skall
kunna bevilja befrielse från avgifter inom begravningsverksamhet
på den grund att den avlidne var frontveteran eller av
något annat jämförligt skäl.
Lagmotionerna för fram olika alternativ -
dels tekniska, dels innehållsliga - för regleringen.
En del av dem utgår i likhet med propositionen från att
församlingarna skall ha rätt att avgöra
om avgiftsfrihet beviljas eller inte. I andra föreslås
befrielse från avgifter direkt med stöd av lag.
Utskottet har redan av hänsyn till den evangelisk-lutherska
kyrkans ställning stannat för att det som tidigare
skall vara församlingens eller den kyrkliga samfällighetens
sak att bestämma om befrielse från avgifter. Dessutom
skall församlingen eller den kyrkliga samfälligheten kunna
bestämma om befrielse beviljas helt eller delvis.
Utskottet ser det som helt klart att församlingar och
kyrkliga samfälligheter kommer att bevilja våra
krigsveteraner befrielse från avgifter. Samtidigt är
det enligt utskottets mening lämpligt att församlingarna
fattar ett principbeslut om befrielse från avgifter och
vilka som skall beviljas befrielse utifrån principen om
likabehandling.
Vem kan befrias från avgift
Begreppet krigsveteran används mycket ofta i allmänt
språkbruk och även i officiella sammanhang. Men
enligt erhållen utredning används begreppet frontveteran
i stället för krigsveteran i vår lagstiftning.
Som frontveteran anses den som beviljats frontmannatecken, fronttjänsttecken, fronttecken,
veterantecken eller frontmannatecken för utlänningar.
För tillfället finns det omkring 118 000
frontveteraner i livet, ca 19 000 av dem krigsinvalider.
Veteranernas medelålder är omkring 83 år. Av
de nu levande frontveteranerna är drygt 80 000
män och omkring 37 000 kvinnor.
Utskottet godkänner regeringens flexibla förslag
till reglering som möjliggör att också personer
som är jämförliga med frontveteraner
kan beviljas befrielse från avgifter. I början
av 1998 trädde en lag om rehabilitering för personer
som tjänstgjort i vissa uppdrag under Finlands krig ()
i kraft. Enligt uppskattning omfattas lagen av totalt 10 000—15 000
personer, av vilka knappa hälften är sådana
1926 födda personer som tjänstgjort vid försvarsmaktens
utbildningscentraler. Enligt den formulering som utskottet godkänt
kan dessa personer som under krigen 1939—1945 eller senare
har tjänstgjort i krigsrelaterade uppgifter och som enligt
lagen kan få rehabilitering
beviljas befrielse från begravningskostnader på samma
sätt som frontveteraner.
Regeringen anser i propositionens motivering att också dessa
personers makor kan beviljas befrielse från avgifter. Utskottet
föreslår att bestämmelsen preciseras
på denna punkt genom att makarna nämns i lagen.
Med makar avses både krigsänkor och andra veteranmakor.
Sammanfattning
Förvaltningsutskottet noterar att det gemensamma målet
för propositionen och lagmotionerna är att frontveteraner
och med dem jämförliga personer skall kunna beviljas
befrielse från begravningskostnader. Lagmotionerna innehåller
också andra mera utförliga förslag som
utskottet ändå inte anser sig kunna tillstyrka
i detta sammanhang. Utskottet har inte heller godkänt propositionen
utan ändringar. Utskottet har därför beslutat
godkänna lagförslaget utifrån propositionen
och lagmotionerna med följande lydelse: "En församling
eller en kyrklig samfällighet kan utan hinder av 2 mom.
helt eller delvis bevilja befrielse från de avgifter som
avses i 1 mom. på den grund att den avlidne var frontveteran
eller av något (utesl.) därmed jämförbart
skäl. Befrielsen från avgifter kan också gälla
en sådan persons maka." Denna formulering har beaktats ovan
i motiveringen till lagförslaget.
Graderingen av avgiften utifrån hur länge medlemskapet
i kyrkan har varat, som utskottet har behandlat i sitt betänkande FvUB
21/2002 rd, är en principiellt viktig ändring
som kräver grundlig beredning. Utskottet avser att bevaka beredningen
och även i övrigt vidta nödvändiga åtgärder
i saken. Men på detta stadium är det viktigaste
att säkerställa att denna lagändring som
gäller våra krigsveteraner genomförs
så fort som möjligt.