Motivering
Övervakningen av utlänningar är ett
led i bekämpningen av olaglig inresa. Övervakningen av
utlänningar inom landets gränser har blivit viktigare
i takt med att den fria rörligheten ökat. När
Finland gick med i Schengenavtalen åtog vi oss samtidigt
att förbättra övervakningen inom landets
gränser för att kompensera för olägenheterna
av att gränskontrollerna vid de inre gränserna
avskaffades. Övervakningen av utlänningar ingår
i det grundläggande polisarbetet och är också övervakning
baserad på analys, sägs det i propositionen. Allt
oftare ingår det i polisens dagliga arbete att utöver
reguljärt arbete ta hand om utlänningsfrågor,
och då kontrollerar man också att villkoren för
vistelse i Finland uppfylls. Också Gränsbevakningsväsendet övervakar
utlänningar vid sidan av gränskontroll.
Enligt 212 § 1 mom. i utlänningslagen () är
det Migrationsverket, polisen och Gränsbevakningsväsendet
som utövar tillsyn över att lagen och bestämmelser
som utfärdats med stöd av den följs.
I ett beslut (8.8.2011, 3695/4/09) om ett klagomål
anser riksdagens biträdande justitieombudsman att polisen
och Gränsbevakningsväsendet inte har befogenheter att övervaka
utlänningar i lokaler som är skyddade av offentlig
frid, exempelvis affärslokaler och byggarbetsplatser. Men
till exempel arbetarskyddsmyndigheterna har rätt att göra
det. I beslutet anser biträdande justitieombudsmannen att
212 § i utlänningslagen i juridiskt hänseende är
en administrativ regel som anger arbetsuppgifter och att den bara
i huvuddrag anger uppgifterna för de myndigheter som övervakar
utlänningar. Utlänningslagen behöver ändras
till följd av denna lagtolkning.
Syftet med propositionen är att förtydliga principerna
för övervakning av utlänningar och precisera
dels befogenheterna, dels förfarandena för övervakning. Övervakning
av utlänningar avser övervakning av att utlänningslagen
följs och bekämpning av olaglig vistelse i landet.
Utlänningar har ingen absolut rätt att vistas
i landet och bestämmelser om villkor och kriterier för
att vistas här finns i utlänningslagen. Polisen och
Gränsbevakningsväsendet ska enligt propositionen
ha rätt att i sin övervakning av utlänningar
få nödvändiga uppgifter för
att kunna utreda en persons rätt att vistas och arbeta
i Finland, få tillträde till lokaler som omfattas
av offentlig frid, stoppa fordon och få uppgifter av arbetsgivare
som anställt utlänningar.
Utskottet anser det viktigt att 129 a § 2 mom. föreskriver
om proportionalitetsprincipen och principen om minsta möjliga
skada i övervakningen av utlänningar. Övervakningen
ska planeras och verkställas med hänsyn till målet
med övervakningen, hur brådskande åtgärden är
och andra omständigheter som grundar sig på en samlad
bedömning av läget, enligt detaljmotiven i propositionen.
Det får inte göras större ingrepp i personens
rättigheter eller åsamkas större skada än
vad som är nödvändigt för att
utföra uppdraget.
Utskottet påpekar vidare att lagförslaget
har ett förbud mot så kallad etnisk profilering.
I motiven till 129 a § 3 mom. understryker regeringen vikten
av att alla behandlas lika i övervakningen av utlänningar. Övervakningen
måste således planeras och genomföras
med hänsyn till allas rätt till likabehandling.
En övervakningsåtgärd får alltså inte
uteslutande eller i avgörande omfattning grunda sig på en
persons verkliga eller antagna etniska ursprung. Valet av personer som övervakas
måste basera sig på observationer, tips och analys
som ger anledning till att utföra en kontroll. Övervakning
ska grunda sig på allmänna uppgifter och erfarenheter
av olaglig inresa och vistelse som finns hos tillsynsmyndigheten.
Kriterierna får dock inte inskränkas så mycket
att syftet med övervakningen inte kan fullföljas
på behörigt sätt.
I 129 b § 1 mom. 4 punkten finns bestämmelser
om polisens och Gränsbevakningsväsendets rätt
att i övervakningssyfte av arbetsgivare få uppgifter
om anställda utlänningar och grunderna för
deras rätt att arbeta. Utskottet påpekar att bestämmelsen
bara gäller arbetsgivaren, men inte uppdragsgivare eller
de som låter utföra arbete i Finland. Med denna
formulering gäller punkten inte utstationerade arbetstagare
eller inhyrd arbetskraft som en utländsk arbetsgivare har
stationerat utomlands. Utstationerade arbetstagare och inhyrd arbetskraft
anlitas i synnerhet inom bygg- och restaurangbranschen, erfar utskottet. Även
om uppdragsgivare enligt 86 b § inte har samma skyldighet
som arbetsgivare att ha uppgifter om utländska arbetstagare
tillgängliga på arbetsplatsen, är det
befogat att utsträcka rätte till information till
uppdragsgivare som avses i 86 a §, det vill säga
huvudentreprenören eller den som huvudsakligen låter
utföra arbetet. Om uppdragsgivaren har fullgjort sina förpliktelser
enligt 86 a § 1 och 2 mom. kan den visa vilka uppgifter
anställningen bygger på. I 129 b § 3
mom. ingår en specialbestämmelse om rätt
att enligt 1 mom. 2 punkten kontrollera lokaler som omfattas av
offentlig frid. Vid kontroller ska 39 § 1 mom. i förvaltningslagen (434/2003)
följas. Momentet föreskriver bland annat om skyldighet
att underrätta de som berörs. Utskottet menar
att procedurerna för rättsskyddsgarantierna vid övervakning
av utlänningar ytterligare bör preciseras. Övervakningen
kan kontrolleras i efterskott och rättssäkerheten
för både den som kontrolleras och den som utför
kontrollerna kan förbättras, om kontroller i lokaler
skyddade av offentlig frid registreras på behörigt
sätt. Följaktligen föreslår
utskottet att 3 mom. ska hänvisa till hela 39 § i
förvaltningslagen, och inte bara till 1 mom. Därmed
ska bestämmelsen om inspektionsberättelse i 39 § 2 mom.
i förvaltningslagen tillämpas på de lokaler som
avses i 129 b § 1 mom. 2 punkten. I detta sammanhang vill
utskottet dessutom påpeka att det i synnerhet vid kontroller
av utländska arbetstagares vistelse- och arbetsrätt
i lokaler skyddade av offentlig frid, exempelvis på restauranger
eller byggarbetsplatser, är viktigt att fånga
upp indikatorer som tyder på att en arbetstagare står
i beroende ställning eller underordnat förhållande
eller kan vara offer för människohandel eller
något annat liknande brott.
Sammantaget anser utskottet propositionen vara behövlig
och angelägen. Utskottet tillstyrker lagförslaget
med de ändringsförslag och ställningstaganden
som framgår av betänkandet.