Allmän motivering
Skyddspolisen är en rikstäckande
polisenhet. Enligt 10 § 1 mom. i polisförvaltningslagen (110/1992)
har skyddspolisen till uppgift att bekämpa förehavanden
och brott som kan äventyra stats- och samhällsskicket
eller rikets inre eller yttre säkerhet och att undersöka
sådana brott.
Utskottet påpekar att skyddspolisens uppgifter och
verksamhet skiljer sig från den övriga polisens.
Skyddspolisens arbete och arbetssätt karakteriseras snarare
av underrättelse. Arbetet kräver att skyddspolisen
aktivt och på bred bas bevakar Finlands säkerhetspolitiska
omvärld och inhämtar information proaktivt. Skyddspolisen
tar fram och analyserar information som är nödvändig
för att förhindra hot mot viktiga statliga säkerhetsintressen.
För att upptäcka och avvärja hot
mot statens säkerhet bedriver skyddspolisen underrättelseverksamhet.
Där ingår det att inhämta behövlig information,
omvandla data till användbar information, analysera och
avrapportera informationen och att vidta andra nödvändiga åtgärder.
Information inhämtas i öppna källor,
via operativ verksamhet och av nationella samarbetspartner och utländska
säkerhets- och underrättelsemyndigheter. Bestämmelser
om hemliga metoder för att inhämta information
och om tvångsmedel finns i polislagen ()
och tvångsmedelslagen ().
Utskottet vill påminna om att främmande staters
aktiviteter ingår som en väsentlig del i skyddspolisens
operativa verksamhet. De åtnjuter i flera hänseenden
immunitet på grundval av folkrätten och kan därför
inte behandlas i en straffprocess. Bland annat internationella konflikter,
där terrordåd spelar en framträdande
roll, har satt fokus på skyddspolisen och dess roll för att
samla in och analysera information om våldsbenägen
radikalisering och terrordåd och ta fram lägesinformation
för statsledningen och säkerhetsmyndigheterna.
Omvälvningarna i skyddspolisens omvärld de senaste åren
hänger samman med hot mot den inre säkerheten
och statens säkerhet och det faktum att dessa fenomen blir
allt mer internationella och it-relaterade. Gränsen mellan
inre och yttre säkerhet är diffus och den externa
dimensionen i den inre säkerheten har fått en
framträdande roll. Den nationella och den internationella omvärlden
blir allt mer inflätade i varandra. De allvarligaste hoten
inom skyddspolisens ansvarsområde kommer nästan
utan undantag ursprungligen från utlandet eller alternativt
har de fler kopplingar till utlandet än under tidigare år.
En enskild stat kan inte i alla situationer avvärja hot
mot sig själv uteslutande med sina egna åtgärder.
Denna lägesförändring visar att underrättelse-
och säkerhetsarbetet på det internationella planet
och den operativa och strategiska information som det ger är
av stor betydelse. Den internationella operativa och strategiska
meddelandetrafiken på området har nästan
fyrfaldigats på 2000-talet, enligt propositionen. Förvaltningsutskottet
anser propositionen om en omstrukturering av skyddspolisen för
mer rationell administrativ ställning vara motiverad. Skyddspolisen
ska inte längre vara underställd Polisstyrelsen
utan administrativt sett höra direkt under inrikesministeriet.
Tack vare detta kan skyddspolisen utföra sina specialuppgifter effektivare
samtidigt som den strategiska styrningen och styrningen på statsrådsnivå stärks och
skyddspolisens administrativa avstånd till de som fattar
de säkerhetspolitiska besluten förkortas. En viktig
punkt är också att skyddspolisens roll i både
det nationella och det internationella samarbetet förtydligas.
Vad beträffar nuläget bör det nämnas
att skyddspolisens budget utgör 2—3 procent av den
samlade polisbudgeten och att skyddspolisen relativt sett har en
lika stor andel av polispersonalen, 220 personer. Trots att skyddspolisens omvärld
och uppgifter skiljer sig från den övriga polisens
bedöms resurstilldelningen inom ramen för polisens
allmänna resursprövning. Den nuvarande modellen
har inte kunnat tillgodose de särskilda behov som kommit
till när omvärlden har förändrats.
Utskottet understryker att skyddspolisens administrativa ställning
moderniseras i och med propositionen. Skyddspolisens uppgifter ändras dock
inte. Därför är det befogat att skyddspolisen
också i fortsättningen är en rikstäckande
polisenhet. Däremot är det hädanefter
inrikesministeriet som styr verksamheten, svarar för resultat-
och resursstyrningen och har hand om laglighetsövervakningen.
Utskottet understryker att det ska vara rättsenheten som
har hand om laglighetsövervakningen eftersom det i övrigt
ingår i dess ansvarsområde.
Inrikesministeriet har för avsikt att årligen lägga
fast prioriteringar för inhämtande av information
inom skyddspolisen, sägs det i propositionen. Innan prioriteringarna
läggs fast måste de behandlas och samordnas i
till exempel statsrådets utrikes- och säkerhetspolitiska
ministerutskott. En redogörelse om prioriteringarna ska lämnas
till de behöriga utskotten i riksdagen. Mekanismen kan
anses stå i samklang med målet att öka
den strategiska och politiska styrningen av skyddspolisen. Enligt
propositionen kräver mekanismen inte förankring
i lagstiftning.
Den parlamentariska kontrollen av skyddspolisen via förvaltningsutskottets,
utrikesutskottets och grundlagsutskottets rätt att få information
skiljer sig redan nu tydligt från den parlamentariska kontrollen
av polisverksamheten i övrigt. Utskottens rätt
till information inom ramen för sitt ansvarsområde
grundar sig på 47 § 2 mom. i grundlagen. Enligt
förvaltningsutskottets uppfattning finns det inga innehållsliga
restriktioner i rätten att få information.
Skyddspolisens möjligheter att få information
baserar sig i hög grad på absolut konfidentiellt
internationellt informationsutbyte. Detta bör enligt utskottet
beaktas på behörigt sätt inte minst när
det gäller att bedöma hur ingående operativ
information skyddspolisen ska begära för att få en
relevant bild av frågan.
Sammantaget anser utskottet propositionen vara behövlig
och angelägen. Utskottet tillstyrker lagförslagen
med de kommentarer och ändringsförslag som framgår
av betänkandet. Regeringen måste noga följa
upp hur den administrativa omställningen fungerar och med
en gång vidta åtgärder om brister uppdagas.
Detaljmotivering
1. Polisförvaltningslagen
4 a §. Anmälningsskyldighet
och förbehållande av beslutanderätten.
Enligt paragrafen ska polisöverdirektören
underrätta inrikesministern om angelägenheter
inom polisväsendet som är av samhällelig
betydelse. Skyddspolisen ska underrätta inrikesministern
om angelägenheter i skyddspolisens uppgifter som är
av samhällelig betydelse och dessutom underrätta
polisöverdirektören om dessa angelägenheter,
om de har betydande inverkan på det övriga polisväsendet.
Utskottet understryker vikten av att bestämmelsen tillämpas
flexibelt, också beträffande skyldigheten att
underrätta polisöverdirektören. Med avseende
på hela polisorganisationen är det viktigt att
informationen fungerar i alla hänseenden.
9 §. Centralkriminalpolisen.
Riksdagen har tidigare behandlat en proposition med förslag
till lag om vittnesskyddsprogram och vissa lagar som har samband
med den (RP 65/2014 rd —FvUB
38/2014 rd). Då ändrades 9 § 1
mom. i polisförvaltningslagen genom lag 89/2015.
Momentet fick en ny 5 punkt om att genomföra vittnesskyddsprogram.
Lagarna bör samordnas i detta sammanhang. Dessutom måste
ingressen ändras.
2. Lag om ändring av 5 kap. 63 § i polislagen
Utskottet tillstyrker lagförslaget utan ändringar.
3. Lag om ändring av 10 kap. 65 § i tvångsmedelslagen
65 §. Tillsyn över användningen
av hemliga tvångsmedel.
Enligt 65 § 1 mom. ska användningen av hemliga
tvångsmedel vid polisen övervakas av cheferna
för de enheter som använder sådana tvångsmedel,
av inrikesministeriet när det gäller skyddspolisen
och av Polisstyrelsen beträffande en enhet som är
underställd Polisstyrelsen. Samtidigt med denna proposition behandlar
utskottet en proposition med förslag till lag om brottsbekämpning
inom Tullen och lagar som har samband med den (RP 174/2014 rd).
Där föreslås 10 kap. 65 § i
tvångsmedelslagen bli ändrad och ändringen
ska träda i kraft innan de nu aktuella bestämmelsenra
träder i kraft. För att samordna lagarna föreslår
utskottet att följande mening läggs till i slutet
av 65 § 1 mom.: "Användningen av
hemliga tvångsmedel vid brottsbekämpning inom
Tullen ska övervakas av Tullen och cheferna för
de enheter som använder sådana tvångsmedel."