Detaljmotivering

1. Lag om brottsbekämpning inom Tullen

1 kap. Allmänna bestämmelser

2 §. Definitioner.

Utskottet föreslår att begreppet tullbrott i 1 kap. 2 § 1 a-punkten ändras så att de gärningar och försummelser som kan anses ingå i brottsbegreppet ska vara reglerade på lagnivå. Därför stryker utskottet den del av punkten som innebär att också överträdelse av förordningar och administrativa föreskrifter kan vara tullbrott. På det sättet blir begreppet tullbrott, som ansetts vara vagt, väsentligt klarare.

3 §. Tullens befogenheter.

Paragrafen gäller Tullens befogenheter vid brottsbekämpning och dess ställning som förundersökningsmyndighet. Utskottet föreslår en precisering som innebär att brottsbekämpning inte kan baseras på bestämmelser på förordningsnivå.

4 §. Uppgifter och befogenheter för tullmän inom tullbrottsbekämpningen.

Paragrafen nämner de lagar som utöver den aktuella lagen ska tillämpas vid brottsbekämpningen inom Tullen. Utskottet anser att man i 2 mom. bör nämna förundersökningslagen och tvångsmedelslagen i informativt syfte, trots att dessa även annars är tillämpliga i egenskap av allmänna lagar. Anledningen är att lagen om brottsbekämpning inom Tullen i många avseenden är bunden till dessa lagar. Dessutom bör det i slutet av momentet nämnas att en tullman inte har de rättigheter som avses i bestämmelsen om något annat föreskrivs "i annan lag". Det grundar sig på att bestämmelser om begränsningar i fråga om användningen av tvångsmedel för andra myndigheter än polisen kan finnas också i andra lagar (se t.ex. 10 kap. 1 § 2 mom. i tvångsmedelslagen). Utskottet föreslår följande lydelse för 1 kap. 4 § 2 mom.:

"Vid förundersökning som utförs av Tullen har en tullman inom tullbrottsbekämpningen samma rätt att vidta utredningsåtgärder enligt förundersökningslagen och använda tvångsmedel enligt tvångsmedelslagen som en polisman vid en polismyndighets förundersökning, om inte något annat föreskrivs i denna eller någon annan lag."

2 kap. Tullens befogenheter vid tullbrottsbekämpning

6 §. Åtgärdseftergift.

Paragrafen föreskriver om möjligheten att avstå från att göra förundersökning eller låta bli att överlämna saken till åklagaren. En tullman kan enligt förslaget dock tilldela en anmärkning till den som är skyldig till brottet. I den lag om ändring av lagen om rättegång i brottmål som trädde i kraft den 1 januari 2015 (, RP 58/2013 rd) är bestämmelserna om åtalseftergift ändrade så att man avstår från tillräknandeåtalseftergift. Det föreskrivs därför inte längre om brott och gärningsman i bestämmelserna, utan om misstanke om brott och brottsmisstänkt. Också andra bestämmelser om åtalseftergift ändrades på motsvarande sätt i det sammanhanget, men däremot inte bestämmelserna i 3 kap. 9 § i förundersökningslagen om att avstå från att göra förundersökning och om att lägga ned en förundersökning.

Utskottet hänvisar till lagutskottets utlåtande och konstaterar att det är minst lika motiverat att föreskriva om misstanke om brott i bestämmelserna om när förundersökning inte behöver göras som i bestämmelserna om åtalseftergift. Den föreslagna bestämmelsen är enligt förvaltningsutskottets uppfattning avsedd att tillämpas i sådana fall där det står klart att det är fråga om ringa brott och vem som är gärningsmannen. Trots det är det med tanke på en enhetlig lagstiftning mera adekvat att tala om misstanke om brott och den brottsmisstänkte. Det är möjligt att göra ändringen utan att i detta skede nödvändigtvis behöva ändra 3 kap. 9 § i förundersökningslagen. Det är också värt att notera att en polisman enligt 10 kap. 3 § i förundersökningslagen kan ge "den som varit misstänkt för brott" (alltså inte "den som gjort sig skyldig till brott") en muntlig eller skriftlig anmärkning, om förundersökningen läggs ned med stöd av 3 kap. 9 § i den lagen. Utskottet föreslår att 2 kap. 6 § 1 mom. får följande lydelse:

"Om det föreligger misstanke om ett brott som inte kan förutses medföra strängare straff än böter och om brottet som helhet ska anses uppenbart obetydligt, kan en tullman avstå från att göra förundersökning eller låta bli att överlämna saken till åklagaren. En tullman kan dock tilldela den brottsmisstänkte en anmärkning."

14 §. Rätt till information av privata och offentliga sammanslutningar eller personer.

I det föreslagna 14 § 1 mom. föreslås en ändring av bestämmelsen i 28 § 3 mom. i den gällande tullagen. Den innebär att Tullen får rätt att få information också av offentliga sammanslutningar. Enligt det föreslagna 1 mom. har Tullen rätt att av en privat eller offentlig sammanslutning eller en enskild få information som behövs för förhindrande, avslöjande eller utredning av brott oberoende av att en sammanslutnings medlemmar, revisorer, verkställande direktör, styrelsemedlemmar, förvaltningsrådsmedlemmar eller arbetstagare är bundna av företags-, bank- eller försäkringshemlighet. Enligt motiven (s. 32) har det i praktiken förekommit problem med informationstillgången i situationer där den registeransvarige har varit en offentlig sammanslutning. Regeringen säger att momentet i sak motsvarar 4 kap. 3 § 1 mom. i polislagen.

Enligt lagutskottets utlåtande är den ståndpunkt som framförs i regeringspropositionen om behovet av en ändring godtagbar, men man bör ändå notera att den föreslagna ändringen avviker från den lösning som valts i polislagen. I 4 kap. 2 § i den lagen föreskrivs det nämligen särskilt om polisens rätt att få information "av myndigheter och sammanslutningar som tillsatts för att sköta offentliga uppgifter". Denna bestämmelse avviker väsentligt från bestämmelsen om rätten att få information av privata sammanslutningar och personer i 4 kap. 3 § i samma lag. I den bestämmelsen, som alltså i princip är den som stått modell för den föreslagna bestämmelsen i 2 kap. 14 § i lagförslag 1, är tillgången till information inte begränsad på något annat sätt än att den räknar upp de grunder för sekretess (företags-, bank- och försäkringshemligheten) som kan åsidosättas. Däremot kan vilken sekretessgrund som helst i princip åsidosättas enligt 4 kap. 2 § 1 mom. i polislagen ("Oberoende av tystnadsplikten..."). Men det bör påpekas att den paragrafen begränsar rätten till information på annat sätt: polisen har rätt att få tillgång till information eller handlingar "om inte överlämnande av informationen eller handlingarna till polisen eller användning av informationen som bevis uttryckligen har förbjudits eller begränsats i lag".

Betydelsen av de konstaterade begränsningarna är svårförståelig, menar lagutskottet. Förvaltningsutskottet instämmer i lagutskottets slutsats, dvs. att bestämmelserna om polisens och andra myndigheters rätt att få information av andra myndigheter enligt inkommen utredning kräver förnyat övervägande, något som inte är möjligt när det gäller den pågående reformeringen.

16 §. Yppandeförbud.

I den föreslagna 2 kap. 16 § finns bestämmelser om yppandeförbud vid förundersökning. Enligt motiveringen (s. 34) motsvarar den föreslagna bestämmelsen i sak bestämmelserna om yppandeförbud i 11 kap. 5 § i förundersökningslagen. Enligt lagutskottets utlåtande är så ändå inte fallet. Enligt bestämmelsen i förundersökningslagen kan yppandeförbud meddelas i förundersökningsskedet, men inte dessförinnan, vilket också konstateras senare i propositionsmotiven (s. 35).

Enligt inkommen utredning är syftet med bestämmelsen att utvidga möjligheten att meddela yppandeförbud till att gälla också inhämtande av information i underrättelseskedet. Yppandeförbud kan alltså meddelas både innan tröskeln för förundersökning överskridits och medan förundersökningen pågår. Bestämmelsen är enligt regeringen viktig av den orsaken att den tryggar Tullens möjlighet att utreda bakgrunden till fall till exempel för att rikta undersökningen utan att äventyra en eventuell senare förundersökning.

Lagutskottet pekar dock på att bestämmelsen inte i motsats till 11 kap. 5 § i förundersökningslagen föreskriver om yppandeförbud medan åtalsprövningen pågår. Det här är en olägenhet som enligt lagutskottet bör rättas till genom att en bestämmelse i analogi med 11 kap. 5 § införs i momentet enligt vilken åklagaren fattar beslut om ett eventuellt yppandeförbud medan åtalsprövningen pågår. Det här motsvarar fördelningen av befogenheter mellan förundersökningsmyndigheten och åklagaren, och det finns inte någon anledning att avvika från den fastän det är Tullen som är förundersökningsmyndighet. Förvaltningsutskottet håller med lagutskottet och föreslår att 2 kap. 16 § 1 mom. får följande lydelse:

"Om det i samband med att Tullen inhämtar information för någon yppas uppgifter som gäller andra än personen själv och som har samband med kriminalunderrättelseverksamhet eller undersökningen, kan en anhållningsberättigad tullman förbjuda honom eller henne att röja uppgifterna för utomstående. Medan åtalsprövning pågår beslutar åklagaren om yppandeförbud enligt 11 kap. 5 § i förundersökningslagen."

3 kap. Hemliga metoder för inhämtande av information

4 §. Teleövervakning och dess förutsättningar.

I 1 mom. definieras begreppen teleövervakning och identifieringsuppgifter. I definitionen av teleövervakning nämns kommunikationsmarknadslagen (). Den lagen upphävdes genom informationssamhällsbalken (), som trädde i kraft den 1 januari. Definitionen bör således hänvisa till informationssamhällsbalken i stället för kommunikationsmarknadslagen. I definitionen av identifieringsuppgifter finns å sin sida en hänvisning till 2 § 8 punkten i lagen om dataskydd vid elektronisk kommunikation (). Också den lagen har upphävts, och därför måste hänvisningen i stället gälla 3 § 40 punkten i informationssamhällsbalken och de formuleringar som används i den.

6 §. Beslut om teleövervakning.

Den föreslagna lagen om brottsbekämpning inom Tullen ska enligt regeringen stiftas med den nya polislagen och den nya tvångsmedelslagen som förebild (FvUB 42/2014 rd och LaUB 44/2010 rd). Propositionen beaktar trots det inte de ändringar som gjorts i de lagarna efter det att de stiftades. Därför är det logiskt att formulera det föreslagna 3 kap. 6 § 4 mom. om meddelande av tillstånd till teleövervakning och beslutets tidsmässiga giltighet på samma sätt som polislagens gällande 5 kap. 10 § 5 mom. (lag ) och tvångsmedelslagens gällande 10 kap. 9 § 3 mom. (lag ), dvs. på följande sätt:

"Tillstånd kan meddelas och beslut fattas för högst en månad åt gången och de kan även gälla en viss tidsperiod som föregått tillståndet eller beslutet. Denna tidsperiod kan vara längre än en månad."

9 §. Systematisk observation och dess förutsättningar.

Det är meningen att den föreslagna bestämmelsen ska motsvara 5 kap. 13 § () i polislagen och 10 kap. 12 § i tvångsmedelslagen. Därför föreslår utskottet att 9 § 1 mom. ska få följande lydelse:

"Med observation avses iakttagande av en viss person i hemlighet i syfte att inhämta information. Vid observation får en kamera eller annan motsvarande teknisk anordning trots 24 kap. 6 § i strafflagen användas för att göra eller uppta visuella iakttagelser."

I det föreslagna 9 § 4 mom. bör ordet "heller" utgå, eftersom ordet inte finns i de motsvarande bestämmelserna i 5 kap. 13 § 4 mom. () i polislagen och 10 kap. 12 § 4 mom. i tvångsmedelslagen (). Ordet ger i sammanhanget ett vilseledande intryck, dvs. att tekniska anordningar alltid används vid observation och systematisk observation.

11 §. Förtäckt inhämtande av information och dess förutsättningar.

Enligt 2 mom. i den föreslagna paragrafen får Tullen för att förhindra tullbrott använda förtäckt inhämtande av information under de förutsättningar som nämns i momentet. Enligt motiveringen (s. 45) får Tullen använda förtäckt inhämtande av information för att förhindra brott, men också för att utreda ett brott. Motiveringen är i detta avseende felaktig eftersom lagtexten avgränsar Tullens befogenheter till förhindrande av brott.

Grundlagsutskottet har granskat villkoren för teknisk avlyssning i 3 kap. 13 §. I sitt utlåtande kommer grundlagsutskottet fram till att smuggling kan göras till ett brott som berättigar till teknisk avlyssning genom att teknisk avlyssning avgränsas till att gälla smuggling som sammanhänger med planmässig, organiserad, yrkesmässig, fortsatt eller upprepad kriminell verksamhet. Motsvarande behov av att ändra en föreslagen bestämmelse gäller 3 kap. 11 § 2 mom. 3 punkten i det första lagförslaget, där det visserligen inte är fråga om att i egentlig mening ingripa i ett förtroligt meddelande, utan ett mera allmänt ingripande i det skydd av privatlivet som avses i 10 § 1 mom. i grundlagen. Därför är det motiverat att avgränsa förtäckt inhämtande av information för att förhindra smuggling på samma sätt som i fråga om teknisk avlyssning. Förvaltningsutskottet föreslår att 3 kap. 11 § 2 mom. 3 punkten i lagförslag 1 ändras på det sätt som grundlagsutskottet förutsätter.

Med förtäckt inhämtande av information avses enligt 11 § inhämtande av information genom kortvarig interaktion med en viss person där falska, vilseledande eller förtäckta uppgifter används för att hemlighålla tullmannens uppdrag. Enligt det föreslagna 3 mom. är förtäckt inhämtande av information inte tillåtet i bostäder ens med bostadsinnehavarens medverkan. Denna avgränsning motsvarar 5 kap. 15 § 3 mom. i polislagen och 10 kap. 14 § 3 mom. i tvångsmedelslagen. Förvaltningsutskottet poängterar att grundlagsutskottet i samband med riksdagsbehandlingen av den nya tvångsmedelslagen ansåg det vara nödvändigt att skriva in den här inskränkningen i lagen med hänsyn till hemfridsskyddet i grundlagen (GrUU 66/2010 rd, s. 8).

Det framgår av propositionsmotiven (s. 46) att det vid förtäckt inhämtande av information kan uppstå situationer där den tjänsteman som utför inhämtandet av information måste kunna uppträda naturligt för att inte röja sitt uppdrag. Det kan då krävas att tjänstemannen gör ett kortvarigt besök i en bostad. Förvaltningsutskottet vill framhäva att förtäckt inhämtande av information i en bostad inte är tillåten enligt den föreslagna lagen. Detta sakernas tillstånd går inte att ändra genom motiveringen till lagförslaget.

13 §. Teknisk avlyssning och dess förutsättningar.

Det är meningen att den föreslagna paragrafen ska motsvara 5 kap. 17 § i polislagen och 10 kap. 16 § i tvångsmedelslagen, konstaterar utskottet. Därför bör 24 kap. 5 § i strafflagen nämnas i dess 1 mom. Det här är nödvändigt också för konsekvensens skull, eftersom även den föreslagna 3 kap. 15 § om teknisk observation och dess förutsättningar innehåller ett motsvarande omnämnande av 24 kap. 6 § i strafflagen. Utskottet föreslår att 3 kap. 13 § 1 mom. får följande lydelse:

"Med teknisk avlyssning avses att en viss persons samtal eller meddelande, som inte är avsett för utomstående och i vilket avlyssnaren inte deltar, trots 24 kap. 5 § i strafflagen avlyssnas, upptas eller behandlas på något annat sätt med hjälp av en teknisk anordning, metod eller programvara i syfte att ta reda på innehållet i samtalet eller meddelandet eller utreda deltagarna eller en i 4 mom. avsedd persons verksamhet."

I 3 kap. 13 § i lagförslag 1 ingår bestämmelser om teknisk avlyssning. Med uttrycket avses att en viss persons samtal eller meddelande, som inte är avsett för utomstående och i vilket avlyssnaren inte deltar avlyssnas, upptas eller behandlas på något annat sätt med hjälp av en teknisk anordning, metod eller programvara i syfte att ta reda på innehållet i samtalet eller meddelandet eller utreda deltagarna eller en i lagen avsedd persons verksamhet.

Det är fråga om att ta reda på innehållet i ett förtroligt meddelande, och därför har grundlagsutskottet granskat om regleringen är förenlig med grundlagen, dvs. med bestämmelserna om skydd för förtroliga meddelanden i 10 § 2 och 3 mom. i grundlagen.

De brott som enligt den föreslagna 13 § berättigar till teknisk avlyssning är 1) tullbrott för vilket det föreskrivna strängaste straffet är fängelse i minst fyra år, 2) narkotikabrott som ska betraktas som tullbrott, 3) smuggling och 4) grovt tullredovisningsbrott. Grundlagsutskottet kommer fram till att de brott som berättigar till teknisk avlyssning inte är problematiska ut konstitutionell synvinkel, med undantag för smuggling.

Däremot är smuggling, som nämns i 3 punkten i det föreslagna momentet, ett lindrigare brott än de övriga. Det straff som kan dömas ut för smuggling är böter eller fängelse i högst två år. Det är fråga om allmän kriminalisering av olaglig in- eller utförsel av varor utan att det nödvändigtvis är fråga om någon särskilt allvarlig gärning. I princip är smuggling därför inte ett brott som kan anses äventyra samhällets eller individens säkerhet. Utskottet menar att man vid bedömningen av bestämmelsen trots det måste ta hänsyn till å ena sidan den grundlagsskyddade sekretessen för förtroliga meddelanden, och å andra sidan de godtagbara och samhälleligt vägande skäl som anknyter till intresset för att utreda allvarliga brott och det straffrättsliga systemets trovärdighet och som i viss mån talar för en begränsning av de grundlagsskyddade rättigheterna. Av denna orsak anser grundlagsutskottet att smuggling uppfyller kriterierna i 10 § 3 mom. i grundlagen, om den utövas som ett led i organiserad kriminell verksamhet eller i övrigt systematiskt, yrkesmässigt eller i stor skala.

För att undanröja problemet föreslår förvaltningsutskottet att teknisk avlyssning vid smugglingsbrott avgränsas till att gälla smuggling där det är fråga om planmässig, organiserad, yrkesmässig, kontinuerlig eller upprepad kriminell verksamhet. Det motsvarar den regleringsmodell som tillämpats i fråga om förtäckt inhämtande av information vid stöld och häleri i 5 kap. 15 § 6 punkten i polislagen och som tillkommit med grundlagsutskottets medverkan (GrUU 67/2010 rd och GrUU 33/2013 rd).

17 §. Teknisk spårning och dess förutsättningar.

Enligt det föreslagna 2 mom. får Tullen för att förhindra tullbrott under vissa förutsättningar rikta teknisk spårning mot föremål, ämnen eller egendom som är föremål för ett brott eller som "en person antas inneha eller använda". Samma formulering används i 5 kap. 21 § 2 mom. i polislagen och 10 kap. 21 § 2 mom. i tvångsmedelslagen. Enligt propositionsmotiven (s. 53) innefattar tillämpningsområdet för bestämmelsen också situationer där ett föremål ännu inte är i personens besittning, men där det med fog kan antas komma i dennes besittning i ett senare skede. Samma tolkning ingår i de regeringspropositioner som ligger till grund för polislagen och tvångsmedelslagen (RP 224/2010 rd, s. 114, och RP 222/2010 rd, s. 345). Det är enligt förvaltningsutskottet nödvändigt att möjliggöra teknisk spårning också i sådana situationer, men formuleringen i den finska språkdräkten motsvarar inte motiven. Det finskspråkiga uttryck som används ("henkilön käyttämä esine") kan språkligt gälla både nutid och förfluten tid, men inte framtiden. Utskottet föreslår att en precisering av 17 § 2 mom. med uttrycket "haltuun todennäköisesti tulevaan" ("sannolikt kommer att inneha").

19 §. Teknisk observation av utrustning och dess förutsättningar.

Den föreslagna paragrafen är utarbetad med 5 kap. 23 § i polislagen och 10 kap. 23 § i tvångsmedelslagen som modell. Föremålet för åtgärden kan enligt motiveringen till 19 § 3 mom. (s. 55) också vara en anordning eller programvara som en person ännu inte använder men kommer att använda i framtiden. Sista meningen i 3 mom. har därför följande lydelse: "Tullen får rikta teknisk observation av utrustning mot en dator eller en liknande teknisk anordning som personen sannolikt använder eller mot dess programvara." Utskottet anser att formuleringen språkligt sett inte är lika problematisk som i den föreslagna 3 kap. 17 §, men anmärker också i detta fall på formuleringen i den finska språkdräkten. Den svenska versionen påverkas inte.

24 §. Genomförande av täckoperationer.

Regeringen föreslår att Tullen i sin brottsbekämpning ska få befogenheter att använda täckoperationer och bevisprovokation. Enligt förslaget får Tullen i sin brottsbekämpning inte själv genomföra täckoperationer (3 kap. 24 § i lagförslag 1) och bevisprovokation genom köp (3 kap. 33 § i lagförslag 1), utom när det gäller täckoperationer eller bevisprovokationer som genomförs uteslutande i datanät. Till övervägande del ska polisen utföra täckoperationerna eller bevisprovokationerna enligt bestämmelserna i polislagen, men chefen för Tullens brottsbekämpning ska enligt 3 kap. 28 § 1 mom. och 34 § 1 mom. fatta beslut om täckoperationer och bevisprovokation genom köp och om framställning av begäran om dessa.

Den föreslagna regleringen innefattar trots det en option för en tullman att på begäran av polisen delta i genomförandet av en täckoperation för att förhindra eller utreda ett brott (3 kap. 24 § 2 mom. i lagförslag 1). I så fall gäller angående tullmannens rättigheter och skyldigheter vad som bestäms om polismäns rättigheter och skyldigheter i 5 kap. 28—30 § i polislagen och 10 kap. 27—29 § i tvångsmedelslagen.

Dessa bestämmelser har grundlagsutskottet granskat med avseende på 2 § 3 mom. i grundlagen. Enligt det momentet ska all utövning av offentlig makt bygga på lag och dessutom lag noggrant iakttas i all offentlig verksamhet. Grundlagsutskottet har i sin tidigare praxis varit restriktiv till möjligheten att avvika från vad som sägs i lag om de behöriga myndigheterna. Särskilt i samband med bestämmelser som har kopplingar till de grundläggande fri- och rättigheterna har utskottet ansett det nödvändigt att den behöriga myndigheten entydigt framgår av lagen eller annars exakt eller att åtminstone principerna för myndigheternas behörighetsförhållanden och villkoren för delegering av behörighet framgår tillräckligt exakt av lagen (t.ex. GrUU 9/2014 rd, s. 3/II, GrUU 3/2014 rd, s. 4/I, GrUU 32/2012 rd, s. 5—6 och GrUU 2/2012 rd, s. 3).

I 3 kap. 24 § 2 mom. föreslås att en tullman på begäran av polisen kan delta i genomförandet av en täckoperation för att förhindra eller utreda ett brott. Av formuleringen av bestämmelsen att döma är det möjligt för en tullman att på begäran av polisen delta också i andra täckoperationer än sådana som gäller tullbrott. Tullmannen kommer emellertid då att använda sig av befogenheterna enligt polislagen och tvångsmedelslagen, och exempelvis brottsförbudet bedöms enligt andra kriterier än de sin ingår i den föreslagna lagen. Förvaltningsutskottet föreslår att regleringen preciseras utifrån grundlagsutskottets utlåtande så att tullmannens befogenheter i situationer som avses i 2 mom. begränsas till att gälla att förhindra eller utreda tullbrott och så att en tullman som på polisens begäran deltar i en täckoperation inte enbart därför anses vara en polis som genomför en täckoperation.

30 §. Beslut om förutsättningarna för täckoperation.

Den föreslagna paragrafen motsvarar enligt motiven i tillämpliga delar 5 kap. 33 § i polislagen. Det konstateras dessutom i motiven (s. 61) att om avsikten är att information som fåtts genom en täckoperation som genomförts av polisen för att förhindra tullbrott används i rättegång såsom en utredning till stöd för att någon är skyldig, ska den tullman som fattat beslut om en täckoperation, dvs. chefen för Tullens brottsbekämpning, låta domstolen avgöra om det fanns sådana förutsättningar för en täckoperation som avses i 3 kap. 23 § 2 mom.

Enligt 5 kap. 28 § 2 mom. i polislagen får en där avsedd täckoperation användas för att förhindra brott och enligt 5 kap. 3 § i samma lag också för att avslöja sådana allvarliga brott som räknas upp i den bestämmelsen (RP 224/2010 rd, s.119). Bestämmelser om polisens täckoperationer medan förundersökning pågår, alltså vid utredning av brott, finns å sin sida i 10 kap. i tvångsmedelslagen. I den föreslagna lagen föreskrivs om information som fåtts genom "en täckoperation som avses i 23 § 2 mom.". I det momentet föreskrivs det i sin tur om täckoperationer som riktas mot en person för att förhindra och utreda tullbrott. Det förblir därmed oklart om den föreslagna 3 kap. 30 § omfattar all information som inhämtats genom en täckoperation eller enbart den information som fåtts genom en täckoperation som genomförts för att förhindra ett brott, vilket uppges i motiven.

I 10 kap. 32 § i tvångsmedelslagen ingår en bestämmelse om motsvarande skyldighet att låta domstolen avgöra om villkoren för en täckoperation är uppfyllda. Enligt den bestämmelsen ska saken alltid avgöras av domstol, inte enbart i det fall att man har för avsikt att använda informationen som utredning till stöd för att någon är skyldig till brott. Man får inte ens börja inhämta information som hör till en täckoperation innan domstolen har avgjort ärendet (RP 222/2010 rd, s 354). Enligt polislagen och den föreslagna lagen om brottsbekämpning inom Tullen är det däremot fråga om en domstolskontroll i efterhand som ska vidtas endast om informationen ska användas vid en rättegång på det sätt som anförs. Att döma av det föreslagna 3 kap. 23 § 2 mom. och av 10 kap. 32 § i tvångsmedelslagen är det ändå logiskt att anse att domstolskontrollen enligt den föreslagna lagen är avsedd att gälla också i sådana fall där informationen har inhämtats genom en täckoperation för att utreda ett brott. Förvaltningsutskottet hänvisar till lagutskottet och konstaterar att motiven i propositionen (s. 61) är missvisande i det avseendet.

Förvaltningsutskottet föreslår därför att 3 kap. 30 § får följande lydelse:

"Om avsikten är att information som fåtts genom en täckoperation som avses i 23 § 2 mom. och som genomförts för att förhindra ett tullbrott används i rättegång såsom en utredning till stöd för att någon är skyldig, ska den tullman som fattat beslut om täckoperationen låta domstolen avgöra om det fanns sådana förutsättningar för en täckoperation som avses i 23 § 2 mom. Om det är fråga om en täckoperation för att utreda ett tullbrott, ska frågan om huruvida förutsättningarna finns alltid hänskjutas till domstol för behandling."

33 §. Genomförande av bevisprovokation genom köp.

Utskottet hänvisar till sin detaljmotivering till 3 kap. 24 § 2 mom. och föreslår motsvarande ändring i 3 kap. 33 § 2 mom., som gäller genomförande av bevisprovokation genom köp. Den befogenhet som en särskilt utbildad tullman har att på polisens begäran delta i bevisprovokation genom köp gäller bara förhindrande och utredning av tullbrott.

39 §. Användning av informationskällor och förutsättningar för styrd användning av informationskällor.

Enligt 3 kap. 39 § 1 mom. avser användning av informationskällor något annat än sporadiskt konfidentiellt mottagande av information av betydelse för skötseln av uppgifter som föreskrivs för Tullen i lag av personer som inte hör till tullmyndigheten eller någon annan förundersökningsmyndighet.

Utöver brottsbekämpning har Tullen också andra uppgifter, bland annat sådana som sammanhänger med bestämmande av tull och vissa skatter. Det anförs inga grunder i propositionen för att utsträcka användningen av informationskällor till dessa uppgifter. Därför anser lag utskottet att bestämmelsen inte är korrekt utformad. Användningen av informationskällor ska avgränsas till förebyggande och utredning av brott i analogi med exempelvis 32 § i samma kapitel. Det anförs inte heller några andra synpunkter än sådana som gäller brottsbekämpning i motiven till paragrafen (s. 65—66 i RP, se även allmänna motiveringen, t.ex. s. 14 och 18—19). Utskottet föreslår utifrån lagutskottet utlåtande att 3 kap. 39 § 1 mom. får följande lydelse:

"Med användning av informationskällor avses annat än sporadiskt konfidentiellt mottagande av information av betydelse för skötseln av uppgifter som gäller bekämpning av tullbrott och som föreskrivs för Tullen i lag av personer som inte hör till tullmyndigheten eller någon annan förundersökningsmyndighet (informationskälla)."

41 §. Beslut om styrd användning av informationskällor.

Enligt det föreslagna 2 mom. kan tillstånd meddelas för högst två månader åt gången. Samma bestämmelse fanns ursprungligen också i 5 kap. 42 § 2 mom. i polislagen och 10 kap. 40 § 2 mom. i tvångsmedelslagen. Dessa moment ändrades emellertid genom lagarna och , och de tillstånden kan numera meddelas för högst sex månader åt gången. Avsikten var att samma maximitid skulle gälla också enligt lagen om brottsbekämpning inom Tullen, och därför bör det föreslagna 2 mom. ändras. Dessutom bör formuleringen i 3 mom. 4 punkten, "det tullbrott som ligger till grund för åtgärden", ändras till "grunden för åtgärden" i analogi med 5 kap. 42 § 3 mom. 4 punkten () i polislagen (om motiven till ändringen, se FvUB 20/2013 rd, s. 3).

43 §. Beslut om kontrollerade leveranser.

Enligt motiveringen till paragrafen (s. 68) motsvarar den föreslagna paragrafen i sak 5 kap. 44 § i polislagen. Avvikande från den föreslås det i motiven att paragrafen utvidgas så att den kan tillämpas också på kontrollerad leverans för utredning av brott. Lagutskottet har påpekat att detta inte framgår av den föreslagna 3 kap. 43 §. Tvärtom föreslås det uttryckligen i 3 kap. 42 § 2 mom. att Tullen får använda kontrollerade leveranser för att förhindra vissa typer av brott. I detta sammanhang konstaterar förvaltningsutskottet bara att det inte går att utvidga användningen av kontrollerade leveranser för brottsutredning genom motiveringstext.

53 §. Användning av överskottsinformation.

Enligt 3 kap. 52 § i det första lagförslaget avses med överskottsinformation information som fåtts genom teleövervakning, inhämtande av basstationsuppgifter och teknisk observation, när informationen inte har samband med ett brott eller avvärjande av fara eller när den gäller något annat brott än det för vars förhindrande tillståndet har getts eller beslutet fattats. Enligt 53 § 1 mom. får överskottsinformation användas vid utredning av tullbrott om informationen gäller ett sådant tullbrott för vars förhindrande det skulle ha varit tillåtet att använda sådana metoder för inhämtande av information som avses i 3 kap. i lagen och som har använts då informationen har fåtts. Enligt momentet är det tillåtet att även använda överskottsinformation i samband med utredning av andra brott om det för brottet föreskrivna strängaste straffet är fängelse i minst två år och om användningen av överskottsinformation kan antas vara av synnerlig vikt för utredningen av brottet.

Förslaget är problematiskt i konstitutionellt hänseende, eftersom det inte beaktar grundlagsutskottets senaste utlåtanden om förslag till ändringar av polislagen, förundersökningslagen och tvångsmedelslagen (GrUU 32/2013 rd och GrUU 33/2013 rd). I de utlåtandena granskar grundlagsutskottet ingående de föreslagna bestämmelserna om användning av överskottsinformation i polislagen och tvångsmedelslagen (GrUU 32/2013 rd, s 5—7, och GrUU 33/2013 rd, s 5—7). Grundlagsutskottet ansåg att det föreslagna kravet på ett maximistraff på två år i de lagarna var problematiskt, eftersom det skulle innebära att många brott som inte kan anses vara brott som äventyrar samhällets eller individens säkerhet eller hemfriden enligt 10 § 3 mom. i grundlagen skulle komma att omfattas av regleringen. Grundlagsutskottet förutsatte att bestämmelserna ändras så att det maximistraff som är en förutsättning för användningen är längre. Enligt det utskottet är det godtagbart att överskottsinformation används om det strängaste straffet för det aktuella brottet är fängelse i minst tre år. Det finns emellertid inte något hinder för att bestämmelsen tillämpas på vissa enstaka brott för vilka maximistraffet är fängelse i två år, men som till grovhetsgraden ändå kan jämställas med de ovan nämnda brotten och som uppfyller kriterierna i 10 § 3 mom. i grundlagen (GrUU 32/2013 rd, s. 7/I, och GrUU 33/2013 rd, s. 7/I).

Förvaltningsutskottet föreslår att 3 kap. 53 § ändras i enighet med vad grundlagsutskottet kräver.

I detta avseende finns det skäl att komplettera det sagda med att det enligt propositionsmotiven är meningen att den föreslagna paragrafen om användning av överskottsinformation i sak ska motsvara 5 kap. 54 § i polislagen och 10 kap. 56 § i tvångsmedelslagen. Dessa lagar har ändrats genom lagarna respektive . Den föreslagna bestämmelsen skiljer sig väsentligt från dem.

För det första är bestämmelserna i det föreslagna 1 mom. uppdelade på tre olika moment i 5 kap. 54 § i polislagen och 10 kap. 56 § i tvångsmedelslagen. Samma förfarande bör för tydlighets skull tillämpas i den föreslagna lagen om brottsbekämpning inom Tullen. För det andra har det i 5 kap. 54 § 2 mom. i polislagen och 10 kap. 56 § 2 mom. i tvångsmedelslagen som villkor uppställts att det strängaste straffet ska vara minst tre års fängelse i sådana fall där användningen av överskottsinformation är bunden till brott med en viss straffskala. I den föreslagna 3 kap 53 § är gränsen såsom framgår ovan satt vid två år.

Förvaltningsutskottet (FvUB 29/2013 rd) och lagutskottet (LaUB 17/2013 rd) instämde i sina betänkanden i grundlagsutskottets ståndpunkt och de gällande bestämmelserna i 5 kap. 54 § i polislagen och 10 kap. 56 § i tvångsmedelslagen fick sin lydelse i enlighet med det. Det är inte möjligt att avvika från denna linje i den föreslagna lagen. Detta framgår också av grundlagsutskottets utlåtande om den föreslagna lagen (GrUU 49/2014 rd). Enligt inkommen utredning finns det inte heller något behov att föreskriva om undantag till kravet på ett maximistraff på tre år. Förvaltningsutskottet anser i likhet med lagutskottet att den föreslagna 53 § ska få följande lydelse:

"Överskottsinformation får användas vid utredning av tullbrott om informationen gäller ett sådant tullbrott för vars förhindrande det skulle ha varit tillåtet att använda sådana metoder för inhämtande av information som avses i detta kapitel och som har använts då informationen har fåtts. (Utesl.)Överskottsinformation får också användas, om användningen av överskottsinformationen kan antas vara av synnerlig vikt för utredningen av tullbrottet och om det för brottet föreskrivna strängaste straffet är fängelse i minst tre år. (Nytt 2 mom.)Beslut om användningen av överskottsinformation som bevisning fattas av domstolen i samband med behandlingen av huvudsaken. Bestämmelser om att användning av överskottsinformation ska antecknas i förundersökningsprotokollet finns i 9 kap. 6 § 2 mom. i förundersökningslagen och bestämmelser om att användningen av överskottsinformation ska uppges i stämningsansökan i 5 kap. 3 § 1 mom. 8 punkten i lagen om rättegång i brottmål (689/1997). (Nytt 3 mom.)Överskottsinformation får dessutom alltid användas för förhindrande av tullbrott, för inriktning av Tullens brottsbekämpningsverksamhet och som en utredning som stöder det att någon är oskyldig. (2 mom. i RP)Överskottsinformation får också användas för att förhindra betydande fara för någons liv, hälsa eller frihet eller betydande miljö-, egendoms- eller förmögenhetsskada. Om det inte hör till Tullens behörighet att förhindra en ovannämnd fara, ska ärendet utan dröjsmål överföras till behörig myndighet. (3 mom. i RP)I 10 kap. 56 § i tvångsmedelslagen föreskrivs det om hur överskottsinformation som fåtts med stöd av den lagen får användas för att förhindra tullbrott (utesl.). (Nytt 6 mom., 4 mom. i RP)"

54 §. Utplåning av information.

Enligt motiveringen till 2 mom. (s. 76) får överskottsinformation trots 1 mom. dock bevaras och lagras i ett register, om informationen gäller ett brott som avses i det föreslagna 53 § 1 mom. eller om den behövs för att förhindra ett brott som avses i 15 kap. 10 § i strafflagen. Utskottet föreslår till följd av de ändringar det föreslår i 3 kap. 53 § att 54 § 2 mom. ska hänvisa till hela 53 § och inte bara dess 1 mom. Dessutom vill utskottet peka på att lagtexten inte över huvud taget nämner de senare grunderna för bevarande och lagring, alltså 15 kap. 10 § i strafflagen.

55 §. Avbrytande av teknisk avlyssning och teknisk observation av utrustning.

Enligt den sista meningen i bestämmelsen "information som fåtts innan metoden för inhämtandet av information avbrutits (...) dock användas på samma villkor som överskottsinformation med stöd av 53 §".

Motsvarande bestämmelser föreslogs tidigare i tvångsmedelslagen (RP 14/2013 rd) och polislagen (RP 16/2013 rd). Enligt grundlagsutskottet (GrUU 32/2013 rd och GrUU 33/2013 rd) är det i paragrafen inte fråga om en biprodukt från lagenlig användning av hemliga metoder för informationsinhämtning, utan om användning av information som fåtts genom inhämtning av information i en situation där metoden för informationsinhämtning inte har godkänts för användning. Information som har inhämtats på detta sätt kan enligt grundlagsutskottet inte jämställas med överskottsinformation. Därför ansåg utskottet att den sista meningen i 5 kap. 56 § i polislagen och 10 kap. 58 § i tvångsmedelslagen måste strykas, vilket lagutskottet och förvaltningsutskottet gjorde (LaUB 17/2013 rd och FvUB 20/2013 rd). Förvaltningsutskottet föreslår att samma mening utgår i den föreslagna 3 kap. 55 §.

61 §. Ersättningar till teleföretag.

Enligt det föreslagna 1 mom. har ett teleföretag rätt att få ersättning av statens medel för direkta kostnader som orsakats av att företaget i enlighet med detta kapitel har biträtt myndigheterna och lämnat uppgifter, med iakttagande av 98 § i kommunikationsmarknadslagen. Beslutet om betalning av ersättning fattas av den brottsbekämpningsenhet vid Tullen som utfört åtgärden i fråga.

Kommunikationsmarknadslagen har upphävts genom den nya informationssamhällsbalken och utskottet föreslår därför att hänvisningen i 1 mom. ska gälla 299 § i informationssamhällsbalken.

4 kap. Tystnadsplikt och tystnadsrätt

1 §. Tystnadsplikt.

Motiveringen till 2 mom. (s. 82) står i konflikt med den föreslagna lagtexten. Enligt momentet gäller samma tystnadsplikt för den som står i arbetsavtalsförhållande till Tullen "och den som annars har fått kännedom om Tullens sekretessbelagda uppgifter". Detta gäller vem som helst utan att det förutsätts att personen står i arbetsavtalsförhållande eller liknande förhållande till Tullen. I motiven talas i detta sammanhang om den "som med stöd av befogenheter som beviljats honom eller henne eller på någon annan grund utför uppgifter som ankommer på Tullen." Här avses bland annat konsulter, men också andra myndigheter. Den avgränsning som framgår av motiven bör också framgå av lagtexten, eftersom detta är det rättsläge som eftersträvas. På detta tyder också den avslutande meningen i 2 mom. i den föreslagna lagtexten: "Tystnadsplikten gäller också efter det att anställningsförhållandet hos Tullen har upphört."

Utskottet föreslår att ordalydelsen i 4 kap. 1 § 2 mom. preciseras så att tystnadsplikten också gäller information som erhålls på grundval av ett uppdragsavtal och genom att stryka frasen "och den som annars".

5 kap. Särskilda bestämmelser

4 §. Bemyndiganden att utfärda förordning.

Enligt 5 kap. 4 § 2 mom. 2 punkten i lagförslag 1 kan närmare bestämmelser utfärdas om utlämnande, försäljning, användning och förlust av beslagtaget gods utfärdas genom förordning av finansministeriet. Den grundläggande bestämmelsen om utlämnande, försäljning, användning och förverkande av beslagtagen vara ingår i 2 kap. 10 § i lagförslaget.

Grundlagsutskottet påpekar i sitt utlåtande att bestämmelserna har betydelse med avseende på egendomsskyddet i 15 § i grundlagen. Bestämmelserna måste också bedömas mot 80 § 1 mom. i grundlagen. Enligt det momentet får förordningar utfärdas med stöd av ett bemyndigande i grundlagen eller i någon annan lag. Bestämmelser om grunderna för individens rättigheter och skyldigheter samt om frågor som enligt grundlagen i övrigt hör till området för lag ska utfärdas genom lag. Genom förordning av ett ministerium får enbart kompletterande bestämmelser av teknisk natur utfärdas, men lagen måste innehålla tillräckligt exakta grundläggande bestämmelser. Förvaltningsutskottet föreslår därför en precisering i det inledande stycket till 5 kap. 4 § 2 mom. om att det är fråga om utfärdande av "närmare" bestämmelser.

Utskottet vill påpeka att den föreslagna 5 kap. 4 § 2 mom. 7 punkten innehåller en felaktig hänvisning (till 2 kap. 3 § i stället för till 2 kap. 5 §), men eftersom den grundläggande bestämmelsen innehåller ett bemyndigande att utfärda förordning är punkten överflödig. Detsamma gäller 8 punkten, eftersom bemyndigandet framgår av den grundläggande bestämmelsen (2 kap. 14 § 5 mom.). Utskottet föreslår därför att 7 och 8 punkten utgår.

2. Lag om ändring av tullagen

17 c §.

I det föreslagna 1 mom. föreskrivs det att rörelse- eller handlingsfriheten för en person som är föremål för tjänsteuppdrag får begränsas på vissa närmare angivna villkor. Det konstateras i motiven (s. 94) att 3 mom. i paragrafen innehåller en hänvisning till bland annat häktningslagen. Den föreslagna lagen innehåller trots det inte någon sådan hänvisning — eller för den delen något 3 mom.

4. Lag om ändring av gränsbevakningslagen

44 §. Överföring av förundersökning till en annan förundersökningsmyndighet.

Som teknisk anmärkning konstaterar utskottet att 44 § i gränsbevakningslagen () har ändrats genom lag , som trädde i kraft den 1 oktober 2014. Det måste beaktas i formuleringen av den ändring av 44 § 1 mom. i gränsbevakningslagen som ingår i propositionen. Därmed måste också paragrafrubriken ändras till "Överföring av förebyggande och utredning av brott till polisen eller Tullen" och ingressen preciseras.

5. Lag om ändring av lagen om samarbete mellan polisen, tullen och gränsbevakningsväsendet

4 §. Förfarande vid internationella kontrollerade leveranser.

Bestämmelser om kontrollerade leveranser som utförs av gränsbevakningsväsendet och om förutsättningarna för och beslutsfattandet om sådana finns i den nya 43 a § () i gränsbevakningslagen. Hänvisningen i det föreslagna 4 § 4 mom. bör därför ändras till att gälla den nya 43 a § i stället för 41 §.

6. Lag om ändring av tvångsmedelslagen

10 kap. Hemliga tvångsmedel

14 §. Förtäckt inhämtande av information och dess förutsättningar.

Lagens 14 § 2 mom. har ändrats genom lag , vilket måste beaktas i den föreslagna 14 § 2 mom. 4 punkten. Samtidigt måste lagingressen preciseras.

65 §. Tillsyn över användningen av hemliga tvångsmedel.

Den föreslagna ändringen i 2 mom. är inkonsekvent formulerad. Enligt förslaget ska inrikesministeriet årligen "lämna" ("on annettava") riksdagens justitieombudsman en berättelse om bland annat användningen av hemliga tvångsmedel, medan finansministeriet ska "avge" ("antaa") motsvarande berättelse. Det finns inte någon saklig grund för det avvikande uttryckssättet. Dessutom anmärker utskottet på att den gamla benämningen för inrikesministeriet använts i den finskspråkiga språkdräkten. Det framgår inte heller av förslaget till vilken instans finansministeriet ska avge sin berättelse. Enligt utskottet ska 2 mom. ha följande lydelse:

"Inrikesministeriet och finansministeriet ska årligen lämna riksdagens justitieombudsman en berättelse om hur hemliga tvångsmedel och skyddande av dem har använts och övervakats. (Utesl.)"

10. Lag om ändring av 36 § i lagen om dataskydd vid elektronisk kommunikation

Lagen om dataskydd vid elektronisk kommunikation () upphörde att gälla vid ingången av 2015 när informationssamhällsbalken trädde i kraft. Utskottet föreslår därför att lagförslag 10 förkastas.

11. Lag om ändring av 16 kap. i strafflagen

16 kap. 4 b §. Tredska mot tullman.

Regeringen föreslår tillägg av en ny 4 b § i 16 kap. i strafflagen. Den gäller tredska mot tullman. Motiveringen till förslaget (s. 100) är oklar. Enligt motiveringen till 1 punkten ska den som är föremål för en tullmans lagenliga åtgärd och låter bli att iaktta en order eller ett förbud som en tullman utfärdat kunna straffas. Det sägs vidare att det för närvarande närmast är bestämmelsen om tullförseelse i 42 kap. 3 § i tullagen som lämpar sig för de beskrivna situationerna. Det konstateras trots det i motiveringen att tullförseelse enligt 42 § 3 mom. i gällande tullag även i fortsättningen förstärker befallningar och förbud som meddelats med stöd av lag.

Detta kan emellertid inte vara fallet enligt lagutskottet. Straffet för tullförseelse är enbart bötesstraff, och bestämmelsen kan inte tillämpas om strängare straff för gärningen föreskrivs någon annanstans i lag. Av detta följer att de situationer som konstateras ovan i fortsättningen omfattas av just den föreslagna nya bestämmelsen i 16 kap. 4 b § i strafflagen. Ett undantag är gärningar som begås av grov oaktsamhet, som inte täcks av den föreslagna kriminaliseringen i strafflagen. Lagutskottet påpekar också att tullförseelse enligt 42 § 3 mom. () i tullagen är problematisk som blanco-straffbestämmelse ("bryter mot deklarationsskyldigheten eller någon annan skyldighet enligt tullagstiftningen").

Enligt den nu föreslagna 4 b § 2 punkten kan den dömas för tredska mot tullman som hindrar en tullman från att använda befogenheter enligt 14 § i tullagen () eller 2 kap. 14 och 15 § i lagen om brottsbekämpning inom Tullen. Utskottet anser utifrån inhämtad utredning att det är motiverat att avgränsa 16 kap. 4 b § 2 punkten i förhållande till vad regeringen föreslår.

Därför föreslår utskottet att 16 kap. 4 b § 2 punkten med avseende på tullagen bara ska gälla de lägen där någon vägrar att ge en tullman de uppgifter som avses i 14 § 1 mom. 6 punkten i tullagen. I andra situationer där någon förhindrar utövandet av befogenheterna enligt 14 § i tullagen tillämpas gärningsformerna för motstånd mot tjänsteman som anges i 16 kap. 1—3 § i strafflagen. Utskottet föreslår att 4 b § får följande lydelse:

"Den som1) underlåter att lyda en befallning eller ett förbud som en tullman för utförandet av ett uppdrag meddelar inom ramen för sina befogenheter,2) vägrar att ge en tullman de uppgifter som begärts med stöd av 14 § 1 mom. 6 punkten i tullagen (1466/1994) eller 2 kap. 14 och 15 § i lagen om brottsbekämpning inom Tullen ( / ) eller 3) utan anledning tillkallar en tullman eller försvårar Tullens verksamhet genom att lämna falska uppgifter,ska, om inte strängare straff för gärningen föreskrivs på något annat ställe i lag, för tredska mot tullman dömas till böter eller fängelse i högst tre månader."