Detaljmotivering
1. Lag om brottsbekämpning inom Tullen
1 kap. Allmänna bestämmelser
2 §. Definitioner.
Utskottet föreslår att begreppet tullbrott
i 1 kap. 2 § 1 a-punkten ändras så att de
gärningar och försummelser som kan anses ingå i
brottsbegreppet ska vara reglerade på lagnivå.
Därför stryker utskottet den del av punkten som
innebär att också överträdelse
av förordningar och administrativa föreskrifter
kan vara tullbrott. På det sättet blir begreppet
tullbrott, som ansetts vara vagt, väsentligt klarare.
3 §. Tullens befogenheter.
Paragrafen gäller Tullens befogenheter vid brottsbekämpning
och dess ställning som förundersökningsmyndighet. Utskottet
föreslår en precisering som innebär att brottsbekämpning
inte kan baseras på bestämmelser på förordningsnivå.
4 §. Uppgifter och befogenheter för tullmän inom
tullbrottsbekämpningen.
Paragrafen nämner de lagar som utöver den
aktuella lagen ska tillämpas vid brottsbekämpningen
inom Tullen. Utskottet anser att man i 2 mom. bör nämna
förundersökningslagen och tvångsmedelslagen
i informativt syfte, trots att dessa även annars är
tillämpliga i egenskap av allmänna lagar. Anledningen är
att lagen om brottsbekämpning inom Tullen i många
avseenden är bunden till dessa lagar. Dessutom bör
det i slutet av momentet nämnas att en tullman inte har
de rättigheter som avses i bestämmelsen om något
annat föreskrivs "i annan lag". Det grundar
sig på att bestämmelser om begränsningar
i fråga om användningen av tvångsmedel
för andra myndigheter än polisen kan finnas också i
andra lagar (se t.ex. 10 kap. 1 § 2 mom. i tvångsmedelslagen).
Utskottet föreslår följande lydelse för
1 kap. 4 § 2 mom.:
"Vid förundersökning som utförs
av Tullen har en tullman inom tullbrottsbekämpningen samma
rätt att vidta utredningsåtgärder enligt
förundersökningslagen och använda
tvångsmedel enligt tvångsmedelslagen som
en polisman vid en polismyndighets förundersökning, om
inte något annat föreskrivs i denna eller
någon annan lag." 2 kap. Tullens befogenheter vid tullbrottsbekämpning
6 §. Åtgärdseftergift.
Paragrafen föreskriver om möjligheten att
avstå från att göra förundersökning
eller låta bli att överlämna saken till åklagaren.
En tullman kan enligt förslaget dock tilldela en anmärkning
till den som är skyldig till brottet. I den lag om ändring
av lagen om rättegång i brottmål som
trädde i kraft den 1 januari 2015 (, RP
58/2013 rd) är bestämmelserna om åtalseftergift ändrade
så att man avstår från tillräknandeåtalseftergift.
Det föreskrivs därför inte längre
om brott och gärningsman i bestämmelserna, utan
om misstanke om brott och brottsmisstänkt. Också andra
bestämmelser om åtalseftergift ändrades
på motsvarande sätt i det sammanhanget, men däremot
inte bestämmelserna i 3 kap. 9 § i förundersökningslagen
om att avstå från att göra förundersökning
och om att lägga ned en förundersökning.
Utskottet hänvisar till lagutskottets utlåtande och
konstaterar att det är minst lika motiverat att föreskriva
om misstanke om brott i bestämmelserna om när
förundersökning inte behöver göras
som i bestämmelserna om åtalseftergift. Den föreslagna
bestämmelsen är enligt förvaltningsutskottets
uppfattning avsedd att tillämpas i sådana fall
där det står klart att det är fråga
om ringa brott och vem som är gärningsmannen. Trots
det är det med tanke på en enhetlig lagstiftning
mera adekvat att tala om misstanke om brott och den brottsmisstänkte.
Det är möjligt att göra ändringen
utan att i detta skede nödvändigtvis behöva ändra
3 kap. 9 § i förundersökningslagen. Det är
också värt att notera att en polisman enligt 10
kap. 3 § i förundersökningslagen kan
ge "den som varit misstänkt för brott" (alltså inte "den
som gjort sig skyldig till brott") en muntlig eller skriftlig
anmärkning, om förundersökningen läggs
ned med stöd av 3 kap. 9 § i den lagen. Utskottet
föreslår att 2 kap. 6 § 1 mom. får
följande lydelse:
"Om det föreligger misstanke
om ett brott som inte kan förutses
medföra strängare straff än böter
och om brottet som helhet ska anses uppenbart
obetydligt, kan en tullman avstå från att göra förundersökning
eller låta bli att överlämna saken till åklagaren.
En tullman kan dock tilldela den brottsmisstänkte en anmärkning." 14 §. Rätt till information av privata och
offentliga sammanslutningar eller personer.
I det föreslagna 14 § 1 mom. föreslås
en ändring av bestämmelsen i 28 § 3 mom.
i den gällande tullagen. Den innebär att Tullen
får rätt att få information också av
offentliga sammanslutningar. Enligt det föreslagna 1 mom.
har Tullen rätt att av en privat eller offentlig sammanslutning
eller en enskild få information som behövs för
förhindrande, avslöjande eller utredning av brott
oberoende av att en sammanslutnings medlemmar, revisorer, verkställande
direktör, styrelsemedlemmar, förvaltningsrådsmedlemmar
eller arbetstagare är bundna av företags-, bank-
eller försäkringshemlighet. Enligt motiven (s.
32) har det i praktiken förekommit problem med informationstillgången
i situationer där den registeransvarige har varit en offentlig
sammanslutning. Regeringen säger att momentet i sak motsvarar
4 kap. 3 § 1 mom. i polislagen.
Enligt lagutskottets utlåtande är den ståndpunkt
som framförs i regeringspropositionen om behovet av en ändring
godtagbar, men man bör ändå notera att
den föreslagna ändringen avviker från
den lösning som valts i polislagen. I 4 kap. 2 § i
den lagen föreskrivs det nämligen särskilt
om polisens rätt att få information "av myndigheter
och sammanslutningar som tillsatts för att sköta
offentliga uppgifter". Denna bestämmelse avviker
väsentligt från bestämmelsen om rätten
att få information av privata sammanslutningar och personer
i 4 kap. 3 § i samma lag. I den bestämmelsen,
som alltså i princip är den som stått
modell för den föreslagna bestämmelsen
i 2 kap. 14 § i lagförslag 1, är tillgången till
information inte begränsad på något annat sätt än
att den räknar upp de grunder för sekretess (företags-,
bank- och försäkringshemligheten) som kan åsidosättas.
Däremot kan vilken sekretessgrund som helst i princip åsidosättas
enligt 4 kap. 2 § 1 mom. i polislagen ("Oberoende av
tystnadsplikten..."). Men det bör påpekas
att den paragrafen begränsar rätten till information på annat
sätt: polisen har rätt att få tillgång
till information eller handlingar "om inte överlämnande
av informationen eller handlingarna till polisen eller användning
av informationen som bevis uttryckligen har förbjudits
eller begränsats i lag".
Betydelsen av de konstaterade begränsningarna är
svårförståelig, menar lagutskottet. Förvaltningsutskottet
instämmer i lagutskottets slutsats, dvs. att bestämmelserna
om polisens och andra myndigheters rätt att få information
av andra myndigheter enligt inkommen utredning kräver förnyat övervägande,
något som inte är möjligt när
det gäller den pågående reformeringen.
16 §. Yppandeförbud.
I den föreslagna 2 kap. 16 § finns
bestämmelser om yppandeförbud vid förundersökning.
Enligt motiveringen (s. 34) motsvarar den föreslagna bestämmelsen
i sak bestämmelserna om yppandeförbud i 11 kap.
5 § i förundersökningslagen. Enligt lagutskottets
utlåtande är så ändå inte
fallet. Enligt bestämmelsen i förundersökningslagen
kan yppandeförbud meddelas i förundersökningsskedet,
men inte dessförinnan, vilket också konstateras
senare i propositionsmotiven (s. 35).
Enligt inkommen utredning är syftet med bestämmelsen
att utvidga möjligheten att meddela yppandeförbud
till att gälla också inhämtande av information
i underrättelseskedet. Yppandeförbud kan alltså meddelas
både innan tröskeln för förundersökning överskridits
och medan förundersökningen pågår.
Bestämmelsen är enligt regeringen viktig av den
orsaken att den tryggar Tullens möjlighet att utreda bakgrunden
till fall till exempel för att rikta undersökningen
utan att äventyra en eventuell senare förundersökning.
Lagutskottet pekar dock på att bestämmelsen inte
i motsats till 11 kap. 5 § i förundersökningslagen
föreskriver om yppandeförbud medan åtalsprövningen
pågår. Det här är en olägenhet
som enligt lagutskottet bör rättas till genom att
en bestämmelse i analogi med 11 kap. 5 § införs
i momentet enligt vilken åklagaren fattar beslut om ett
eventuellt yppandeförbud medan åtalsprövningen
pågår. Det här motsvarar fördelningen
av befogenheter mellan förundersökningsmyndigheten
och åklagaren, och det finns inte någon anledning
att avvika från den fastän det är Tullen
som är förundersökningsmyndighet. Förvaltningsutskottet
håller med lagutskottet och föreslår
att 2 kap. 16 § 1 mom. får följande lydelse:
"Om det i samband med att Tullen inhämtar
information för någon yppas uppgifter som gäller
andra än personen själv och som har samband med
kriminalunderrättelseverksamhet eller undersökningen,
kan en anhållningsberättigad tullman förbjuda
honom eller henne att röja uppgifterna för utomstående. Medan åtalsprövning
pågår beslutar åklagaren om yppandeförbud
enligt 11 kap. 5 § i förundersökningslagen."3 kap. Hemliga metoder för inhämtande av
information
4 §. Teleövervakning och dess förutsättningar.
I 1 mom. definieras begreppen teleövervakning och
identifieringsuppgifter. I definitionen av teleövervakning
nämns kommunikationsmarknadslagen ().
Den lagen upphävdes genom informationssamhällsbalken
(), som trädde i kraft
den 1 januari. Definitionen bör således hänvisa
till informationssamhällsbalken i stället för
kommunikationsmarknadslagen. I definitionen av identifieringsuppgifter finns å sin
sida en hänvisning till 2 § 8 punkten i lagen
om dataskydd vid elektronisk kommunikation ().
Också den lagen har upphävts, och därför
måste hänvisningen i stället gälla
3 § 40 punkten i informationssamhällsbalken och
de formuleringar som används i den.
6 §. Beslut om teleövervakning.
Den föreslagna lagen om brottsbekämpning inom
Tullen ska enligt regeringen stiftas med den nya polislagen och
den nya tvångsmedelslagen som förebild (FvUB
42/2014 rd och LaUB 44/2010
rd). Propositionen beaktar trots det inte de ändringar som
gjorts i de lagarna efter det att de stiftades. Därför är
det logiskt att formulera det föreslagna 3 kap. 6 § 4
mom. om meddelande av tillstånd till teleövervakning
och beslutets tidsmässiga giltighet på samma sätt
som polislagens gällande 5 kap. 10 § 5 mom. (lag )
och tvångsmedelslagens gällande 10 kap. 9 § 3
mom. (lag ), dvs. på följande
sätt:
"Tillstånd kan meddelas och beslut
fattas för högst en månad åt
gången och de kan även gälla
en viss tidsperiod som föregått tillståndet
eller beslutet. Denna tidsperiod kan vara längre än
en månad." 9 §. Systematisk observation och dess förutsättningar.
Det är meningen att den föreslagna bestämmelsen
ska motsvara 5 kap. 13 § ()
i polislagen och 10 kap. 12 § i tvångsmedelslagen.
Därför föreslår utskottet att 9 § 1
mom. ska få följande lydelse:
"Med observation avses iakttagande av en viss
person i hemlighet i syfte att inhämta information. Vid
observation får en kamera eller annan motsvarande teknisk
anordning trots 24 kap. 6 § i strafflagen användas
för att göra eller uppta visuella
iakttagelser." I det föreslagna 9 § 4 mom. bör ordet "heller" utgå,
eftersom ordet inte finns i de motsvarande bestämmelserna
i 5 kap. 13 § 4 mom. ()
i polislagen och 10 kap. 12 § 4 mom. i tvångsmedelslagen
(). Ordet ger i sammanhanget
ett vilseledande intryck, dvs. att tekniska anordningar alltid används
vid observation och systematisk observation.
11 §. Förtäckt inhämtande
av information och dess förutsättningar.
Enligt 2 mom. i den föreslagna paragrafen får
Tullen för att förhindra tullbrott använda
förtäckt inhämtande av information under
de förutsättningar som nämns i momentet.
Enligt motiveringen (s. 45) får Tullen använda
förtäckt inhämtande av information för att
förhindra brott, men också för att utreda
ett brott. Motiveringen är i detta avseende felaktig eftersom
lagtexten avgränsar Tullens befogenheter till förhindrande
av brott.
Grundlagsutskottet har granskat villkoren för teknisk
avlyssning i 3 kap. 13 §. I sitt utlåtande kommer
grundlagsutskottet fram till att smuggling kan göras till
ett brott som berättigar till teknisk avlyssning genom
att teknisk avlyssning avgränsas till att gälla
smuggling som sammanhänger med planmässig, organiserad,
yrkesmässig, fortsatt eller upprepad kriminell verksamhet.
Motsvarande behov av att ändra en föreslagen bestämmelse
gäller 3 kap. 11 § 2 mom. 3 punkten i det första
lagförslaget, där det visserligen inte är
fråga om att i egentlig mening ingripa i ett förtroligt
meddelande, utan ett mera allmänt ingripande i det skydd
av privatlivet som avses i 10 § 1 mom. i grundlagen. Därför är
det motiverat att avgränsa förtäckt inhämtande
av information för att förhindra smuggling på samma
sätt som i fråga om teknisk avlyssning. Förvaltningsutskottet
föreslår att 3 kap. 11 § 2 mom. 3 punkten
i lagförslag 1 ändras på det sätt
som grundlagsutskottet förutsätter.
Med förtäckt inhämtande av information
avses enligt 11 § inhämtande av information genom
kortvarig interaktion med en viss person där falska, vilseledande
eller förtäckta uppgifter används för
att hemlighålla tullmannens uppdrag. Enligt det föreslagna
3 mom. är förtäckt inhämtande
av information inte tillåtet i bostäder ens med
bostadsinnehavarens medverkan. Denna avgränsning motsvarar
5 kap. 15 § 3 mom. i polislagen och 10 kap. 14 § 3
mom. i tvångsmedelslagen. Förvaltningsutskottet
poängterar att grundlagsutskottet i samband med riksdagsbehandlingen
av den nya tvångsmedelslagen ansåg det vara nödvändigt
att skriva in den här inskränkningen i lagen med
hänsyn till hemfridsskyddet i grundlagen (GrUU
66/2010 rd, s. 8).
Det framgår av propositionsmotiven (s. 46) att det
vid förtäckt inhämtande av information kan
uppstå situationer där den tjänsteman
som utför inhämtandet av information måste
kunna uppträda naturligt för att inte röja
sitt uppdrag. Det kan då krävas att tjänstemannen
gör ett kortvarigt besök i en bostad. Förvaltningsutskottet vill
framhäva att förtäckt inhämtande
av information i en bostad inte är tillåten enligt
den föreslagna lagen. Detta sakernas tillstånd
går inte att ändra genom motiveringen till lagförslaget.
13 §. Teknisk avlyssning och dess förutsättningar.
Det är meningen att den föreslagna paragrafen
ska motsvara 5 kap. 17 § i polislagen och 10 kap.
16 § i tvångsmedelslagen, konstaterar utskottet.
Därför bör 24 kap. 5 § i strafflagen nämnas
i dess 1 mom. Det här är nödvändigt också för
konsekvensens skull, eftersom även den föreslagna
3 kap. 15 § om teknisk observation och dess förutsättningar
innehåller ett motsvarande omnämnande av 24 kap.
6 § i strafflagen. Utskottet föreslår
att 3 kap. 13 § 1 mom. får följande lydelse:
"Med teknisk avlyssning avses att en viss persons
samtal eller meddelande, som inte är avsett för
utomstående och i vilket avlyssnaren inte deltar,
trots 24 kap. 5 § i strafflagen avlyssnas, upptas
eller behandlas på något annat sätt med
hjälp av en teknisk anordning, metod eller programvara
i syfte att ta reda på innehållet i samtalet eller
meddelandet eller utreda deltagarna eller en i 4 mom. avsedd persons
verksamhet." I 3 kap. 13 § i lagförslag 1 ingår
bestämmelser om teknisk avlyssning. Med uttrycket avses
att en viss persons samtal eller meddelande, som inte är
avsett för utomstående och i vilket avlyssnaren
inte deltar avlyssnas, upptas eller behandlas på något
annat sätt med hjälp av en teknisk anordning,
metod eller programvara i syfte att ta reda på innehållet
i samtalet eller meddelandet eller utreda deltagarna eller en i
lagen avsedd persons verksamhet.
Det är fråga om att ta reda på innehållet
i ett förtroligt meddelande, och därför
har grundlagsutskottet granskat om regleringen är förenlig med
grundlagen, dvs. med bestämmelserna om skydd för
förtroliga meddelanden i 10 § 2 och 3 mom.
i grundlagen.
De brott som enligt den föreslagna 13 § berättigar
till teknisk avlyssning är 1) tullbrott för vilket
det föreskrivna strängaste straffet är
fängelse i minst fyra år, 2) narkotikabrott som
ska betraktas som tullbrott, 3) smuggling och 4) grovt tullredovisningsbrott.
Grundlagsutskottet kommer fram till att de brott som berättigar
till teknisk avlyssning inte är problematiska ut konstitutionell
synvinkel, med undantag för smuggling.
Däremot är smuggling, som nämns i
3 punkten i det föreslagna momentet, ett lindrigare brott än
de övriga. Det straff som kan dömas ut för
smuggling är böter eller fängelse i högst
två år. Det är fråga om allmän
kriminalisering av olaglig in- eller utförsel av varor
utan att det nödvändigtvis är fråga
om någon särskilt allvarlig gärning.
I princip är smuggling därför inte ett brott
som kan anses äventyra samhällets eller individens
säkerhet. Utskottet menar att man vid bedömningen
av bestämmelsen trots det måste ta hänsyn
till å ena sidan den grundlagsskyddade sekretessen för
förtroliga meddelanden, och å andra sidan de godtagbara
och samhälleligt vägande skäl som anknyter
till intresset för att utreda allvarliga brott och det
straffrättsliga systemets trovärdighet och som
i viss mån talar för en begränsning av
de grundlagsskyddade rättigheterna. Av denna orsak anser
grundlagsutskottet att smuggling uppfyller kriterierna i 10 § 3
mom. i grundlagen, om den utövas som ett led i organiserad
kriminell verksamhet eller i övrigt systematiskt, yrkesmässigt
eller i stor skala.
För att undanröja problemet föreslår
förvaltningsutskottet att teknisk avlyssning vid smugglingsbrott
avgränsas till att gälla smuggling där det är
fråga om planmässig, organiserad, yrkesmässig,
kontinuerlig eller upprepad kriminell verksamhet. Det motsvarar
den regleringsmodell som tillämpats i fråga om
förtäckt inhämtande av information vid
stöld och häleri i 5 kap. 15 § 6 punkten
i polislagen och som tillkommit med grundlagsutskottets medverkan (GrUU 67/2010 rd och GrUU
33/2013 rd).
17 §. Teknisk spårning och dess förutsättningar.
Enligt det föreslagna 2 mom. får Tullen för
att förhindra tullbrott under vissa förutsättningar rikta
teknisk spårning mot föremål, ämnen
eller egendom som är föremål för
ett brott eller som "en person antas inneha eller använda".
Samma formulering används i 5 kap. 21 § 2 mom.
i polislagen och 10 kap. 21 § 2 mom. i tvångsmedelslagen.
Enligt propositionsmotiven (s. 53) innefattar tillämpningsområdet
för bestämmelsen också situationer där
ett föremål ännu inte är i personens
besittning, men där det med fog kan antas komma i dennes
besittning i ett senare skede. Samma tolkning ingår i de
regeringspropositioner som ligger till grund för polislagen
och tvångsmedelslagen (RP 224/2010 rd,
s. 114, och RP 222/2010 rd, s. 345).
Det är enligt förvaltningsutskottet nödvändigt
att möjliggöra teknisk spårning också i
sådana situationer, men formuleringen i den finska språkdräkten
motsvarar inte motiven. Det finskspråkiga uttryck som används
("henkilön käyttämä esine")
kan språkligt gälla både nutid och förfluten
tid, men inte framtiden. Utskottet föreslår att
en precisering av 17 § 2 mom. med uttrycket "haltuun
todennäköisesti tulevaan" ("sannolikt
kommer att inneha").
19 §. Teknisk observation av utrustning och dess förutsättningar.
Den föreslagna paragrafen är utarbetad med
5 kap. 23 § i polislagen och 10 kap. 23 § i tvångsmedelslagen
som modell. Föremålet för åtgärden
kan enligt motiveringen till 19 § 3 mom. (s. 55) också vara
en anordning eller programvara som en person ännu inte
använder men kommer att använda i framtiden. Sista meningen
i 3 mom. har därför följande lydelse: "Tullen
får rikta teknisk observation av utrustning mot en dator
eller en liknande teknisk anordning som personen sannolikt använder
eller mot dess programvara." Utskottet anser att formuleringen
språkligt sett inte är lika problematisk som i
den föreslagna 3 kap. 17 §, men anmärker
också i detta fall på formuleringen i den finska
språkdräkten. Den svenska versionen påverkas
inte.
24 §. Genomförande av täckoperationer.
Regeringen föreslår att Tullen i sin brottsbekämpning
ska få befogenheter att använda täckoperationer
och bevisprovokation. Enligt förslaget får Tullen
i sin brottsbekämpning inte själv genomföra
täckoperationer (3 kap. 24 § i lagförslag
1) och bevisprovokation genom köp (3 kap. 33 § i lagförslag
1), utom när det gäller täckoperationer
eller bevisprovokationer som genomförs uteslutande i datanät.
Till övervägande del ska polisen utföra
täckoperationerna eller bevisprovokationerna enligt bestämmelserna
i polislagen, men chefen för Tullens brottsbekämpning
ska enligt 3 kap. 28 § 1 mom. och 34 § 1 mom.
fatta beslut om täckoperationer och bevisprovokation genom
köp och om framställning av begäran om dessa.
Den föreslagna regleringen innefattar trots det en
option för en tullman att på begäran
av polisen delta i genomförandet av en täckoperation för
att förhindra eller utreda ett brott (3 kap. 24 § 2
mom. i lagförslag 1). I så fall gäller
angående tullmannens rättigheter och skyldigheter
vad som bestäms om polismäns rättigheter
och skyldigheter i 5 kap. 28—30 § i polislagen
och 10 kap. 27—29 § i tvångsmedelslagen.
Dessa bestämmelser har grundlagsutskottet granskat
med avseende på 2 § 3 mom. i grundlagen. Enligt
det momentet ska all utövning av offentlig makt bygga på lag
och dessutom lag noggrant iakttas i all offentlig verksamhet. Grundlagsutskottet
har i sin tidigare praxis varit restriktiv till möjligheten
att avvika från vad som sägs i lag om de behöriga
myndigheterna. Särskilt i samband med bestämmelser
som har kopplingar till de grundläggande fri- och rättigheterna
har utskottet ansett det nödvändigt att den behöriga
myndigheten entydigt framgår av lagen eller annars exakt
eller att åtminstone principerna för myndigheternas
behörighetsförhållanden och villkoren
för delegering av behörighet framgår
tillräckligt exakt av lagen (t.ex. GrUU 9/2014
rd, s. 3/II, GrUU 3/2014 rd,
s. 4/I, GrUU 32/2012 rd, s.
5—6 och GrUU 2/2012 rd, s. 3).
I 3 kap. 24 § 2 mom. föreslås att
en tullman på begäran av polisen kan delta i genomförandet
av en täckoperation för att förhindra
eller utreda ett brott. Av formuleringen av bestämmelsen
att döma är det möjligt för
en tullman att på begäran av polisen delta också i
andra täckoperationer än sådana som gäller
tullbrott. Tullmannen kommer emellertid då att använda
sig av befogenheterna enligt polislagen och tvångsmedelslagen,
och exempelvis brottsförbudet bedöms enligt andra
kriterier än de sin ingår i den föreslagna
lagen. Förvaltningsutskottet föreslår att
regleringen preciseras utifrån grundlagsutskottets utlåtande
så att tullmannens befogenheter i situationer som avses
i 2 mom. begränsas till att gälla att förhindra
eller utreda tullbrott och så att en tullman som på polisens
begäran deltar i en täckoperation inte enbart
därför anses vara en polis som genomför
en täckoperation.
30 §. Beslut om förutsättningarna
för täckoperation.
Den föreslagna paragrafen motsvarar enligt motiven
i tillämpliga delar 5 kap. 33 § i polislagen.
Det konstateras dessutom i motiven (s. 61) att om avsikten är
att information som fåtts genom en täckoperation
som genomförts av polisen för att förhindra
tullbrott används i rättegång såsom
en utredning till stöd för att någon är skyldig,
ska den tullman som fattat beslut om en täckoperation,
dvs. chefen för Tullens brottsbekämpning, låta
domstolen avgöra om det fanns sådana förutsättningar
för en täckoperation som avses i 3 kap. 23 § 2
mom.
Enligt 5 kap. 28 § 2 mom. i polislagen får
en där avsedd täckoperation användas
för att förhindra brott och enligt 5 kap. 3 § i
samma lag också för att avslöja sådana
allvarliga brott som räknas upp i den bestämmelsen
(RP 224/2010 rd, s.119). Bestämmelser
om polisens täckoperationer medan förundersökning
pågår, alltså vid utredning av brott,
finns å sin sida i 10 kap. i tvångsmedelslagen.
I den föreslagna lagen föreskrivs om information
som fåtts genom "en täckoperation som
avses i 23 § 2 mom.". I det momentet föreskrivs
det i sin tur om täckoperationer som riktas mot en person
för att förhindra och utreda tullbrott. Det förblir
därmed oklart om den föreslagna 3 kap. 30 § omfattar
all information som inhämtats genom en täckoperation eller
enbart den information som fåtts genom en täckoperation
som genomförts för att förhindra ett
brott, vilket uppges i motiven.
I 10 kap. 32 § i tvångsmedelslagen ingår
en bestämmelse om motsvarande skyldighet att låta domstolen
avgöra om villkoren för en täckoperation är
uppfyllda. Enligt den bestämmelsen ska saken alltid avgöras
av domstol, inte enbart i det fall att man har för avsikt
att använda informationen som utredning till stöd
för att någon är skyldig till brott.
Man får inte ens börja inhämta information
som hör till en täckoperation innan domstolen
har avgjort ärendet (RP 222/2010 rd, s
354). Enligt polislagen och den föreslagna lagen om brottsbekämpning
inom Tullen är det däremot fråga om en
domstolskontroll i efterhand som ska vidtas endast om informationen
ska användas vid en rättegång på det
sätt som anförs. Att döma av det föreslagna
3 kap. 23 § 2 mom. och av 10 kap. 32 § i tvångsmedelslagen är
det ändå logiskt att anse att domstolskontrollen
enligt den föreslagna lagen är avsedd att gälla
också i sådana fall där informationen
har inhämtats genom en täckoperation för
att utreda ett brott. Förvaltningsutskottet hänvisar
till lagutskottet och konstaterar att motiven i propositionen (s. 61) är
missvisande i det avseendet.
Förvaltningsutskottet föreslår därför
att 3 kap. 30 § får följande lydelse:
"Om avsikten är att information som
fåtts genom en täckoperation som avses i 23 § 2
mom. och som genomförts för att förhindra
ett tullbrott används i rättegång såsom
en utredning till stöd för att någon är
skyldig, ska den tullman som fattat beslut om täckoperationen
låta domstolen avgöra om det fanns sådana
förutsättningar för en täckoperation
som avses i 23 § 2 mom. Om det är
fråga om en täckoperation för att utreda
ett tullbrott, ska frågan om huruvida förutsättningarna finns
alltid hänskjutas till domstol för behandling." 33 §. Genomförande av bevisprovokation genom
köp.
Utskottet hänvisar till sin detaljmotivering till 3
kap. 24 § 2 mom. och föreslår motsvarande ändring
i 3 kap. 33 § 2 mom., som gäller genomförande
av bevisprovokation genom köp. Den befogenhet som en särskilt
utbildad tullman har att på polisens begäran delta
i bevisprovokation genom köp gäller bara förhindrande
och utredning av tullbrott.
39 §. Användning av informationskällor
och förutsättningar för styrd användning
av informationskällor.
Enligt 3 kap. 39 § 1 mom. avser användning
av informationskällor något annat än sporadiskt
konfidentiellt mottagande av information av betydelse för
skötseln av uppgifter som föreskrivs för
Tullen i lag av personer som inte hör till tullmyndigheten
eller någon annan förundersökningsmyndighet.
Utöver brottsbekämpning har Tullen också andra
uppgifter, bland annat sådana som sammanhänger
med bestämmande av tull och vissa skatter. Det anförs
inga grunder i propositionen för att utsträcka
användningen av informationskällor till dessa
uppgifter. Därför anser lag utskottet att bestämmelsen
inte är korrekt utformad. Användningen av informationskällor
ska avgränsas till förebyggande och utredning
av brott i analogi med exempelvis 32 § i samma kapitel.
Det anförs inte heller några andra synpunkter än
sådana som gäller brottsbekämpning i
motiven till paragrafen (s. 65—66 i RP, se även allmänna
motiveringen, t.ex. s. 14 och 18—19). Utskottet föreslår
utifrån lagutskottet utlåtande att 3 kap. 39 § 1
mom. får följande lydelse:
"Med användning av informationskällor avses
annat än sporadiskt konfidentiellt mottagande av information
av betydelse för skötseln av uppgifter som
gäller bekämpning av tullbrott och som
föreskrivs för Tullen i lag av personer som inte
hör till tullmyndigheten eller någon annan förundersökningsmyndighet
(informationskälla)." 41 §. Beslut om styrd användning av informationskällor.
Enligt det föreslagna 2 mom. kan tillstånd
meddelas för högst två månader åt gången.
Samma bestämmelse fanns ursprungligen också i
5 kap. 42 § 2 mom. i polislagen och 10 kap. 40 § 2
mom. i tvångsmedelslagen. Dessa moment ändrades
emellertid genom lagarna och ,
och de tillstånden kan numera meddelas för högst
sex månader åt gången. Avsikten var att
samma maximitid skulle gälla också enligt lagen
om brottsbekämpning inom Tullen, och därför
bör det föreslagna 2 mom. ändras. Dessutom
bör formuleringen i 3 mom. 4 punkten, "det tullbrott
som ligger till grund för åtgärden", ändras
till "grunden för åtgärden" i
analogi med 5 kap. 42 § 3 mom. 4 punkten ()
i polislagen (om motiven till ändringen, se FvUB
20/2013 rd, s. 3).
43 §. Beslut om kontrollerade leveranser.
Enligt motiveringen till paragrafen (s. 68) motsvarar den föreslagna
paragrafen i sak 5 kap. 44 § i polislagen. Avvikande från
den föreslås det i motiven att paragrafen utvidgas
så att den kan tillämpas också på kontrollerad
leverans för utredning av brott. Lagutskottet har påpekat
att detta inte framgår av den föreslagna 3 kap.
43 §. Tvärtom föreslås det uttryckligen
i 3 kap. 42 § 2 mom. att Tullen får använda
kontrollerade leveranser för att förhindra vissa
typer av brott. I detta sammanhang konstaterar förvaltningsutskottet
bara att det inte går att utvidga användningen
av kontrollerade leveranser för brottsutredning genom motiveringstext.
53 §. Användning av överskottsinformation.
Enligt 3 kap. 52 § i det första lagförslaget
avses med överskottsinformation information som fåtts
genom teleövervakning, inhämtande av basstationsuppgifter
och teknisk observation, när informationen inte har samband
med ett brott eller avvärjande av fara eller när
den gäller något annat brott än det för
vars förhindrande tillståndet har getts eller
beslutet fattats. Enligt 53 § 1 mom. får överskottsinformation
användas vid utredning av tullbrott om informationen gäller ett
sådant tullbrott för vars förhindrande
det skulle ha varit tillåtet att använda sådana
metoder för inhämtande av information som avses
i 3 kap. i lagen och som har använts då informationen
har fåtts. Enligt momentet är det tillåtet
att även använda överskottsinformation
i samband med utredning av andra brott om det för brottet föreskrivna
strängaste straffet är fängelse i minst två år
och om användningen av överskottsinformation kan
antas vara av synnerlig vikt för utredningen av brottet.
Förslaget är problematiskt i konstitutionellt hänseende,
eftersom det inte beaktar grundlagsutskottets senaste utlåtanden
om förslag till ändringar av polislagen, förundersökningslagen
och tvångsmedelslagen (GrUU 32/2013 rd och GrUU
33/2013 rd). I de utlåtandena granskar grundlagsutskottet
ingående de föreslagna bestämmelserna
om användning av överskottsinformation i polislagen
och tvångsmedelslagen (GrUU 32/2013 rd,
s 5—7, och GrUU 33/2013 rd,
s 5—7). Grundlagsutskottet ansåg att det föreslagna
kravet på ett maximistraff på två år
i de lagarna var problematiskt, eftersom det skulle innebära
att många brott som inte kan anses vara brott som äventyrar
samhällets eller individens säkerhet eller hemfriden
enligt 10 § 3 mom. i grundlagen skulle komma att omfattas
av regleringen. Grundlagsutskottet förutsatte att bestämmelserna ändras
så att det maximistraff som är en förutsättning
för användningen är längre.
Enligt det utskottet är det godtagbart att överskottsinformation
används om det strängaste straffet för
det aktuella brottet är fängelse i minst tre år.
Det finns emellertid inte något hinder för att
bestämmelsen tillämpas på vissa enstaka
brott för vilka maximistraffet är fängelse
i två år, men som till grovhetsgraden ändå kan
jämställas med de ovan nämnda brotten
och som uppfyller kriterierna i 10 § 3 mom. i grundlagen
(GrUU 32/2013 rd, s. 7/I, och GrUU 33/2013
rd, s. 7/I).
Förvaltningsutskottet föreslår att
3 kap. 53 § ändras i enighet med vad grundlagsutskottet
kräver.
I detta avseende finns det skäl att komplettera det
sagda med att det enligt propositionsmotiven är meningen
att den föreslagna paragrafen om användning av överskottsinformation
i sak ska motsvara 5 kap. 54 § i polislagen och 10 kap. 56 § i
tvångsmedelslagen. Dessa lagar har ändrats genom
lagarna respektive .
Den föreslagna bestämmelsen skiljer sig väsentligt
från dem.
För det första är bestämmelserna
i det föreslagna 1 mom. uppdelade på tre olika
moment i 5 kap. 54 § i polislagen och 10 kap.
56 § i tvångsmedelslagen. Samma förfarande
bör för tydlighets skull tillämpas i
den föreslagna lagen om brottsbekämpning inom
Tullen. För det andra har det i 5 kap. 54 § 2
mom. i polislagen och 10 kap. 56 § 2 mom. i tvångsmedelslagen
som villkor uppställts att det strängaste straffet
ska vara minst tre års fängelse i sådana
fall där användningen av överskottsinformation är
bunden till brott med en viss straffskala. I den föreslagna
3 kap 53 § är gränsen såsom
framgår ovan satt vid två år.
Förvaltningsutskottet (FvUB 29/2013
rd) och lagutskottet (LaUB 17/2013 rd)
instämde i sina betänkanden i grundlagsutskottets
ståndpunkt och de gällande bestämmelserna
i 5 kap. 54 § i polislagen och 10 kap. 56 § i
tvångsmedelslagen fick sin lydelse i enlighet med det.
Det är inte möjligt att avvika från denna
linje i den föreslagna lagen. Detta framgår också av
grundlagsutskottets utlåtande om den föreslagna
lagen (GrUU 49/2014 rd). Enligt inkommen utredning finns
det inte heller något behov att föreskriva om
undantag till kravet på ett maximistraff på tre år.
Förvaltningsutskottet anser i likhet med lagutskottet att
den föreslagna 53 § ska få följande lydelse:
"Överskottsinformation får
användas vid utredning av tullbrott om informationen gäller
ett sådant tullbrott för vars förhindrande
det skulle ha varit tillåtet att använda sådana
metoder för inhämtande av information som avses
i detta kapitel och som har använts då informationen
har fåtts. (Utesl.)Överskottsinformation får också användas,
om användningen av överskottsinformationen kan
antas vara av synnerlig vikt för utredningen av tullbrottet
och om det för brottet föreskrivna strängaste straffet är
fängelse i minst tre år. (Nytt 2 mom.)Beslut om användningen av överskottsinformation
som bevisning fattas av domstolen i samband med behandlingen av
huvudsaken. Bestämmelser om att användning av överskottsinformation
ska antecknas i förundersökningsprotokollet finns
i 9 kap. 6 § 2 mom. i förundersökningslagen
och bestämmelser om att användningen av överskottsinformation
ska uppges i stämningsansökan i 5 kap. 3 § 1
mom. 8 punkten i lagen om rättegång i brottmål (689/1997).
(Nytt 3 mom.)Överskottsinformation får dessutom
alltid användas för förhindrande av tullbrott,
för inriktning av Tullens brottsbekämpningsverksamhet
och som en utredning som stöder det att någon är
oskyldig. (2 mom. i RP)Överskottsinformation får också användas
för att förhindra betydande fara för någons
liv, hälsa eller frihet eller betydande miljö-,
egendoms- eller förmögenhetsskada. Om det inte
hör till Tullens behörighet att förhindra
en ovannämnd fara, ska ärendet utan dröjsmål överföras till
behörig myndighet. (3 mom. i RP)I 10 kap. 56 § i tvångsmedelslagen
föreskrivs det om hur överskottsinformation som
fåtts med stöd av den lagen får användas
för att förhindra tullbrott (utesl.). (Nytt
6 mom., 4 mom. i RP)" 54 §. Utplåning av information.
Enligt motiveringen till 2 mom. (s. 76) får överskottsinformation
trots 1 mom. dock bevaras och lagras i ett register, om informationen
gäller ett brott som avses i det föreslagna 53 § 1
mom. eller om den behövs för att förhindra
ett brott som avses i 15 kap. 10 § i strafflagen.
Utskottet föreslår till följd av de ändringar
det föreslår i 3 kap. 53 § att 54 § 2
mom. ska hänvisa till hela 53 § och inte bara
dess 1 mom. Dessutom vill utskottet peka på att lagtexten
inte över huvud taget nämner de senare grunderna
för bevarande och lagring, alltså 15 kap. 10 § i
strafflagen.
55 §. Avbrytande av teknisk avlyssning och teknisk
observation av utrustning.
Enligt den sista meningen i bestämmelsen "information
som fåtts innan metoden för inhämtandet
av information avbrutits (...) dock användas på samma
villkor som överskottsinformation med stöd av 53 §".
Motsvarande bestämmelser föreslogs tidigare i
tvångsmedelslagen (RP 14/2013 rd)
och polislagen (RP 16/2013 rd). Enligt
grundlagsutskottet (GrUU 32/2013 rd och GrUU
33/2013 rd) är det i paragrafen inte
fråga om en biprodukt från lagenlig användning
av hemliga metoder för informationsinhämtning,
utan om användning av information som fåtts genom
inhämtning av information i en situation där metoden
för informationsinhämtning inte har godkänts
för användning. Information som har inhämtats
på detta sätt kan enligt grundlagsutskottet inte
jämställas med överskottsinformation.
Därför ansåg utskottet att den sista
meningen i 5 kap. 56 § i polislagen och 10 kap. 58 § i
tvångsmedelslagen måste strykas, vilket lagutskottet
och förvaltningsutskottet gjorde (LaUB 17/2013
rd och FvUB 20/2013 rd). Förvaltningsutskottet
föreslår att samma mening utgår i den
föreslagna 3 kap. 55 §.
61 §. Ersättningar till teleföretag.
Enligt det föreslagna 1 mom. har ett teleföretag
rätt att få ersättning av statens medel
för direkta kostnader som orsakats av att företaget
i enlighet med detta kapitel har biträtt myndigheterna
och lämnat uppgifter, med iakttagande av 98 § i
kommunikationsmarknadslagen. Beslutet om betalning av ersättning
fattas av den brottsbekämpningsenhet vid Tullen som utfört åtgärden
i fråga.
Kommunikationsmarknadslagen har upphävts genom den
nya informationssamhällsbalken och utskottet föreslår
därför att hänvisningen i 1 mom. ska
gälla 299 § i informationssamhällsbalken.
4 kap. Tystnadsplikt och tystnadsrätt
1 §. Tystnadsplikt.
Motiveringen till 2 mom. (s. 82) står i konflikt
med den föreslagna lagtexten. Enligt momentet gäller
samma tystnadsplikt för den som står i arbetsavtalsförhållande till
Tullen "och den som annars har fått kännedom
om Tullens sekretessbelagda uppgifter". Detta gäller
vem som helst utan att det förutsätts att personen
står i arbetsavtalsförhållande eller liknande
förhållande till Tullen. I motiven talas i detta
sammanhang om den "som med stöd av befogenheter
som beviljats honom eller henne eller på någon
annan grund utför uppgifter som ankommer på Tullen." Här
avses bland annat konsulter, men också andra myndigheter.
Den avgränsning som framgår av motiven bör
också framgå av lagtexten, eftersom detta är
det rättsläge som eftersträvas. På detta
tyder också den avslutande meningen i 2 mom. i den föreslagna lagtexten: "Tystnadsplikten
gäller också efter det att anställningsförhållandet
hos Tullen har upphört."
Utskottet föreslår att ordalydelsen i 4 kap.
1 § 2 mom. preciseras så att tystnadsplikten också gäller
information som erhålls på grundval av ett uppdragsavtal
och genom att stryka frasen "och den som annars".
5 kap. Särskilda bestämmelser
4 §. Bemyndiganden att utfärda förordning.
Enligt 5 kap. 4 § 2 mom. 2 punkten i lagförslag
1 kan närmare bestämmelser utfärdas om
utlämnande, försäljning, användning
och förlust av beslagtaget gods utfärdas genom
förordning av finansministeriet. Den grundläggande
bestämmelsen om utlämnande, försäljning,
användning och förverkande av beslagtagen vara
ingår i 2 kap. 10 § i lagförslaget.
Grundlagsutskottet påpekar i sitt utlåtande
att bestämmelserna har betydelse med avseende på egendomsskyddet
i 15 § i grundlagen. Bestämmelserna måste
också bedömas mot 80 § 1 mom. i grundlagen.
Enligt det momentet får förordningar utfärdas
med stöd av ett bemyndigande i grundlagen eller i någon
annan lag. Bestämmelser om grunderna för individens
rättigheter och skyldigheter samt om frågor som
enligt grundlagen i övrigt hör till området
för lag ska utfärdas genom lag. Genom förordning
av ett ministerium får enbart kompletterande bestämmelser
av teknisk natur utfärdas, men lagen måste innehålla
tillräckligt exakta grundläggande bestämmelser.
Förvaltningsutskottet föreslår därför
en precisering i det inledande stycket till 5 kap. 4 § 2
mom. om att det är fråga om utfärdande
av "närmare" bestämmelser.
Utskottet vill påpeka att den föreslagna 5
kap. 4 § 2 mom. 7 punkten innehåller en felaktig
hänvisning (till 2 kap. 3 § i stället
för till 2 kap. 5 §), men eftersom den grundläggande
bestämmelsen innehåller ett bemyndigande att utfärda
förordning är punkten överflödig.
Detsamma gäller 8 punkten, eftersom bemyndigandet framgår
av den grundläggande bestämmelsen (2 kap. 14 § 5 mom.).
Utskottet föreslår därför att
7 och 8 punkten utgår.
2. Lag om ändring av tullagen
17 c §.
I det föreslagna 1 mom. föreskrivs det att rörelse-
eller handlingsfriheten för en person som är föremål
för tjänsteuppdrag får begränsas på vissa
närmare angivna villkor. Det konstateras i motiven (s.
94) att 3 mom. i paragrafen innehåller en hänvisning
till bland annat häktningslagen. Den föreslagna
lagen innehåller trots det inte någon sådan
hänvisning — eller för den delen något
3 mom.
4. Lag om ändring av gränsbevakningslagen
44 §. Överföring av förundersökning
till en annan förundersökningsmyndighet.
Som teknisk anmärkning konstaterar utskottet att 44 § i gränsbevakningslagen
() har ändrats genom
lag , som trädde i
kraft den 1 oktober 2014. Det måste beaktas i formuleringen av
den ändring av 44 § 1 mom. i gränsbevakningslagen
som ingår i propositionen. Därmed måste
också paragrafrubriken ändras till "Överföring
av förebyggande och utredning av brott till polisen eller
Tullen" och ingressen preciseras.
5. Lag om ändring av lagen om samarbete mellan polisen,
tullen och gränsbevakningsväsendet
4 §. Förfarande vid internationella kontrollerade
leveranser.
Bestämmelser om kontrollerade leveranser som utförs
av gränsbevakningsväsendet och om förutsättningarna
för och beslutsfattandet om sådana finns i den
nya 43 a § () i gränsbevakningslagen.
Hänvisningen i det föreslagna 4 § 4 mom.
bör därför ändras till att gälla
den nya 43 a § i stället för 41 §.
6. Lag om ändring av tvångsmedelslagen
10 kap. Hemliga tvångsmedel
14 §. Förtäckt inhämtande
av information och dess förutsättningar.
Lagens 14 § 2 mom. har ändrats genom lag ,
vilket måste beaktas i den föreslagna 14 § 2
mom. 4 punkten. Samtidigt måste lagingressen preciseras.
65 §. Tillsyn över användningen
av hemliga tvångsmedel.
Den föreslagna ändringen i 2 mom. är
inkonsekvent formulerad. Enligt förslaget ska inrikesministeriet årligen "lämna" ("on
annettava") riksdagens justitieombudsman en berättelse
om bland annat användningen av hemliga tvångsmedel,
medan finansministeriet ska "avge" ("antaa")
motsvarande berättelse. Det finns inte någon saklig
grund för det avvikande uttryckssättet. Dessutom
anmärker utskottet på att den gamla benämningen
för inrikesministeriet använts i den finskspråkiga
språkdräkten. Det framgår inte heller
av förslaget till vilken instans finansministeriet ska
avge sin berättelse. Enligt utskottet ska 2 mom. ha följande
lydelse:
"Inrikesministeriet och finansministeriet ska årligen
lämna riksdagens justitieombudsman en berättelse
om hur hemliga tvångsmedel och skyddande av dem har använts
och övervakats. (Utesl.)" 10. Lag om ändring av 36 § i lagen om dataskydd
vid elektronisk kommunikation
Lagen om dataskydd vid elektronisk kommunikation ()
upphörde att gälla vid ingången av 2015
när informationssamhällsbalken trädde
i kraft. Utskottet föreslår därför
att lagförslag 10 förkastas.
11. Lag om ändring av 16 kap. i strafflagen
16 kap. 4 b §. Tredska mot tullman.
Regeringen föreslår tillägg av en
ny 4 b § i 16 kap. i strafflagen. Den gäller tredska
mot tullman. Motiveringen till förslaget (s. 100) är
oklar. Enligt motiveringen till 1 punkten ska den som är
föremål för en tullmans lagenliga åtgärd
och låter bli att iaktta en order eller ett förbud
som en tullman utfärdat kunna straffas. Det sägs
vidare att det för närvarande närmast är
bestämmelsen om tullförseelse i 42 kap. 3 § i
tullagen som lämpar sig för de beskrivna situationerna.
Det konstateras trots det i motiveringen att tullförseelse
enligt 42 § 3 mom. i gällande tullag även
i fortsättningen förstärker befallningar
och förbud som meddelats med stöd av lag.
Detta kan emellertid inte vara fallet enligt lagutskottet. Straffet
för tullförseelse är enbart bötesstraff,
och bestämmelsen kan inte tillämpas om strängare
straff för gärningen föreskrivs någon
annanstans i lag. Av detta följer att de situationer som
konstateras ovan i fortsättningen omfattas av just den
föreslagna nya bestämmelsen i 16 kap. 4 b § i
strafflagen. Ett undantag är gärningar som begås
av grov oaktsamhet, som inte täcks av den föreslagna
kriminaliseringen i strafflagen. Lagutskottet påpekar också att
tullförseelse enligt 42 § 3 mom. ()
i tullagen är problematisk som blanco-straffbestämmelse
("bryter mot deklarationsskyldigheten eller någon
annan skyldighet enligt tullagstiftningen").
Enligt den nu föreslagna 4 b § 2 punkten kan den
dömas för tredska mot tullman som hindrar en tullman
från att använda befogenheter enligt 14 § i
tullagen () eller 2 kap. 14
och 15 § i lagen om brottsbekämpning inom Tullen. Utskottet
anser utifrån inhämtad utredning att det är
motiverat att avgränsa 16 kap. 4 b § 2 punkten
i förhållande till vad regeringen föreslår.
Därför föreslår utskottet
att 16 kap. 4 b § 2 punkten med avseende på tullagen
bara ska gälla de lägen där någon
vägrar att ge en tullman de uppgifter som avses i 14 § 1
mom. 6 punkten i tullagen. I andra situationer där någon
förhindrar utövandet av befogenheterna enligt
14 § i tullagen tillämpas gärningsformerna
för motstånd mot tjänsteman som anges
i 16 kap. 1—3 § i strafflagen. Utskottet föreslår
att 4 b § får följande lydelse:
"Den som1) underlåter att lyda en befallning eller ett förbud
som en tullman för utförandet av ett uppdrag meddelar
inom ramen för sina befogenheter,2) vägrar att ge en tullman de uppgifter som
begärts med stöd av 14 § 1 mom. 6 punkten i
tullagen (1466/1994) eller 2 kap. 14 och 15 § i
lagen om brottsbekämpning inom Tullen ( / ) eller 3) utan anledning tillkallar en tullman eller försvårar
Tullens verksamhet genom att lämna falska uppgifter,ska, om inte strängare straff för gärningen
föreskrivs på något annat ställe
i lag, för tredska mot tullman dömas till böter eller
fängelse i högst tre månader."