Motivering
Utskottet koncentrerar sig här på kommunal ekonomi,
informationssystem inom offentlig förvalting, anslagsläget
för myndigheter i regionerna och gränsbevakningsväsendets
och Nödcentralverkets omkostnader.
Det är positivt att regeringen under 26.10.01, polisens
omkostnader, föreslår ett anslag på 723,5
miljoner euro för nästa år, vilket är
ca 21,1 miljoner mer än i år. Ökningen
beror främst på att polisen fick ett extra anslag
i rambeslutet och på att lönerna har justerats.
Utom att polisen får ett extra anslag ska den enligt rambeslutet
balansera upp sin ekonomi genom åtgärder som sänker
utgifterna med totalt 35 miljoner euro 2016.
I budgetpropositionen för 2013 beräknas antalet
poliser ligga på samma nivå som utfallet 2011
och kalkylen för 2012. Utskottet hänvisar till
sitt utlåtande om rambeslutet (FvUU 5/2012 rd)
och anser att antalet poliser bör, som det sägs i
regeringsprogrammet, befästas på minst samma nivå som
2011 för hela valperioden. Tillgången till polistjänster
på minst samma nivå som nu måste garanteras
i hela landet, också i glesbygden.
Inrikesministeriet har tillsatt ett projekt för omstrukturering
av polisen (PORA III) som en uppföljning av reformerna
2009 och 2010 (PORA I och II). Målet är att höja
polisens effektivitet i ett läge där resurserna
fortsatt krymper och kunna garantera att den interna säkerheten
håller bästa möjliga nivå och
gallra i lednings-, stöd- och förvaltningsresurserna
bland annat genom att slimma centralförvaltningen, minska
antalet enheter och utveckla de operativa strukturerna. Den 21 september
2012 antecknade utskottet en rapport från projektgruppen
PORA III för kännedom och noterade de strategier
ministergruppen för inre säkerhet tog fram den
20 september 2012. Utskottet har förutsatt att det under
processens gång blir informerat i god tid hur förberedelserna
för PORA III fortskrider och vad projektet innebär
(HaVP 51/2012 vp). Utskottet vill understryka att det för
polisens funktionsförmåga är viktigt
att garantera att det finns tillräckligt många
polismän för insatser ute på fältet.
Vidare vill utskottet peka på kostnaderna för att
bosätta asylsökande med positiva beslut i kommunerna.
I överensstämmelse med regeringsprogrammet har
Migrationsverket gjort handläggningen av asylansökningar
snabbare, och kostnaderna för mottagande har anpassats till
de förkortade handläggningstiderna. Anslaget för
2013 är 55,289 miljoner euro (26.40.63). Trots sparåtgärder
kommer det att vara en stor utmaning att omsätta budgetpropositionen.
Antalet inhysta asylsökande är den största
enskilda faktor som påverkar kostnaderna för mottagande.
Det drar ut på tiden innan personer med uppehållstillstånd
kan bosättas i kommunerna eftersom det inte finns tillräckligt
många platser. Det gör att förläggningarna
har extra kostnader på 8,7 miljoner euro i år.
För att asylbesluten, effektivitetsmålen för
mottagandet och indikatorerna för hur kostnadseffektiviteten
i verksamheten har utvecklats i fortsättningen ska fungera
rätt bör kostnaderna för att vänta
på flyttning till en kommun ingå i integrationskostnaderna
och inte i kostnaderna för mottagande.
Integration är en av hörnstenarna i processen när
invandrare blir kommuninvånare. Målet är att
personer med internationellt skydd ska bosättas kontrollerat
och snabbt i kommunerna. Utskottet anser att anslaget på 95,129
miljoner euro för statliga ersättningar till kommunerna (32.70.30)
inte är tillräckligt stort med hänsyn till
behovet.
Kommunekonomin
Den ekonomiska utvecklingen i stort och det ekonomiska läget
i världen återspeglas i våra offentliga
finanser. I år och nästa år beräknas
den ekonomiska tillväxten ligga på omkring en
procent. Också för de kommande åren förutspås
en blygsam tillväxt.
Nästa år försämras utsikterna
för den kommunala ekonomin och trenden antas fortsätta
de närmaste åren. Samtidigt innebär den åldrande befolkningen
ett fortsatt växande utgiftstryck på den kommunala
ekonomin. I rapporten om basservicebudgeten, som ingår
i budgetpropositionen, är kalkylen för kommunekonomin
en hållbarhetsberäkning som inte beaktar höjda
skattesatser eller anpassning av utgifter. Det finansiella underskottet
i beräkningen ökar omedelbart kommunernas upplåning.
Hållbarhetsberäkningen beskriver utvecklingen
i den samlade kommunekonomin. Utvecklingen varierar från
kommun till kommun. Det beror bland annat på invånarantal,
befolkningsstruktur, avstånd, näringsstruktur,
sysselsättning och in- och utflyttning. Läget
varierar också inom kommungrupper av olika storlek. Skillnaderna
i inkomster och utgifter är stora mellan enskilda kommuner
och skillnaderna kommer att fortsätta de kommande åren,
bedöms det.
Kommunernas skatteinkomster och statsandelar beräknas öka
med i snitt 3,5 procent årligen. De dåliga utsikterna
i samhällsekonomin och anpassningen av statsfinanserna
bromsar upp ökningen i skatteinkomsterna och utvecklingen
i statsandelarna. Verksamhetens kostnader förväntas öka
med i snitt 4 procent per år. I den kommunala ekonomin
står personalkostnaderna för nästan 60
procent av verksamhetens kostnader. Man räknar med att
antalet anställda i kommuner och samkommuner håller
sig på samma nivå som 2011, och att den kalkylerade ökningen
i det demografiskt betingade servicebehovet ska kunna tillgodoses
genom köp av tjänster. Investeringarna beräknas
fortsatt ligga på hög nivå på grund
av investeringar, bland annat renoveringar och nyinvesteringar i
tillväxtcentra. Men på grund av den strama ekonomin
måste kommunerna tänka sig för innan
de investerar.
Sammantaget sett har kommunernas årsbidrag räckt
till för avskrivningar i år. Enligt hållbarhetsberäkningen
räcker årsbidraget inte till för avskrivningar
2014—2016. Följaktligen visar kommunekonomin ett
underskott. Det skärpta läget inom kommunekonomin
innebär risk för fortsatt skuldsättning
och ett ökat tryck på att höja kommunalskattesatsen
ordentligt. För att trygga en stabil kommunekonomi och
för att nödvändiga investeringar ska
kunna göras utan fortsatt upplåning krävs
det att omkostnadsökningen håller sig inom gränserna
för inkomstutvecklingen. Den åldrande befolkningen
utövar ett fortsatt växande tryck på samhällsekonomin och
kommunekonomin och visar med all önskvärd tydlighet
hur nödvändigt det är med reformer som
höjer basservicens produktivitet.
Att stabilisera de offentliga finanserna är en stor
utmaning i tider av sämre ekonomisk tillväxt.
Kommunerna är en del av de offentliga finanserna och de är
vid sidan av staten en viktig aktör för att få balans
i ekonomin. Med hänsyn till det ekonomiska läget
och hållbarhetsunderskottet är det motiverat att
kommunerna är med och balanserar upp de offentliga finanserna,
anser utskottet. Samtidigt är det viktigt att kommunerna
utan att riskera tillgången till basservice fortfarande
försöker förbättra effektivitet
och resultat i den offentliga servicen.
Enligt regeringsprogrammet görs en tillfällig ändring
i statsandelsprocenten för kommunal basservice som ett
led i arbetet för att balansera upp statsfinanserna. På årsbasis är
effekten på statens utgifter 631 miljoner euro 2012—2015. Statsandelarna
till kommunal basservice minskar dessutom genom en annan sparåtgärd
på 125 miljoner euro som regeringen fattat beslut om för
2013. I ett läge av åtstramade anslag måste kommunerna
anpassa sin verksamhet. För att systemet ska fungera är
det ändå väsentligt att statsandelen
till kommunal basservice minskas genom ändring av procentsatsen,
för då ökar kommunens egenfinansiering
med lika många euro per invånare och får
lika stor effekt i euro per invånare för varje
kommun. Statsandelarna till kommunerna för basservice (28.90.30)
stiger med ungefär 2,4 procent mellan 2012 och 2013. I
rapporten om basservicebudgeten ökar statsbidragen allt
som allt med 1,7 procent.
I det rådande ekonomiska läget står
kommunerna inför stora utmaningar för att klara
av alla nuvarande uppdrag. Utskottet anser att kommunerna inte ska
påföras nya uppgifter eller att deras nuvarande
uppgifter ska utvidgas om inte staten i linje med regeringsprogrammet
bidrar till finansieringen av mer än hälften av
de faktiska kostnaderna. De kostnadseffekter som eventuella ändringar
i uppgifterna för med sig bör bedömas
noggrant utifrån principerna för god lagberedning.
Dessutom är det viktigt att se till att reformerna följs
upp.
Den pågående kommunreformen ska ta tag i de
stora frågorna i kommunekonomin. I kommunreformen ingår
också en översyn av statsandelssystemet och en
totalrevidering av kommunallagen. Det är minst lika viktigt
att omgående fullfölja det som skrevs ner vid
ramförhandlingarna om att man ska gå igenom kommunernas uppgifter
och göra det regelverk som styr kommunernas verksamhet
flexiblare.
Informationssystemen inom den offentliga förvaltningen
Förra valperioden antog riksdagen lagen om styrning
av informationsförvaltningen inom den offentliga förvaltningen
(, nedan kallad informationsförvaltningslagen)
som förpliktar stat och kommuner att i så stor
utsträckning som möjligt se till att informationssystemen är interoperatibla
Samhället har stora kostnader för informationssystem.
För produktiviteten, effektiviteten och servicen till allmänheten är
det av största vikt att informationssystemen fungerar och är
lätta att använda.
Som grund för interoperabiliteten behövs det entydiga
definitioner på dataöverföringen mellan
systemen och för detta har finansministeriet sammanställt
en beskrivning av den övergripande arkitekturen inom den
offentliga förvaltningen. Varje ministerium svarar för
att samordna arkitekturarbetet inom sitt område. Senast
den 21 december ska ministerierna lämna in en plan till finansministeriet
för hur arkitekturarbetet ska starta inom deras respektive
områden.
Enligt uppgift släpar genomförandet av den övergripande
arkitekturen inom den offentliga förvaltningen efter tidsplanen
på grund av de begränsade berednings- och genomföranderesurserna.
I och med att definitionerna för dataöverföringen ännu
inte finns, har inte heller beredningen av förordningarna
enligt informationsförvaltningslagen kommit igång.
Informationsstyrning är finansministeriets primära
styrmedel enligt informationsförvaltningslagen i utvecklingen
av hela informationsförvaltningen inom den offentliga förvaltningen.
Arbetet med det innehåll och de mål som nämns
i informationsförvaltningslagen har dock startat. De viktigaste
informationssystemen ska så långt det är
möjligt förnyas så att organisationer
inom den offentliga förvaltningen kan utnyttja dem tekniskt
på det sätt som lagen avser. Både ministerier
och kommuner har arbetat med att utveckla den övergripande
arkitekturen. För att arbetet ska gå snabbare
måste det till mer resurser, påpekar utskottet.
Hur arbetet fortskrider beror delvis också på vad
som är tillgängligt på marknaden. Det
kan ta år att utveckla övergripande system för
kunddata.
Utskottet understryker också att det är viktigt att
utveckla e-tjänsterna inom förvaltningen. Programmet
för att påskynda elektronisk ärendehantering
och demokrati (SADe) tar fram kundorienterade och interoperatibla
e-tjänster för allmänheten, företag
och myndigheter som stärker kostnadseffektiviteten och
kvaliteten inom offentlig sektor. Programmet har fått
sitt mandat förlängt till och med 2015. Dessutom
har e-tjänsterna inom den offentliga förvaltningen
förbättrats bland annat genom att kommunala och statliga
myndigheter har fått kostnadsfria och lättillgängliga
stödtjänster för elektronisk ärendehantering.
Landskapsutvecklingspengar
Regeringen föreslår ett anslag på 10,566
miljoner euro under momentet (32.50.43). Anslaget minskar med 5,0
miljoner euro jämfört med budgeten för
2012. Av pengarna uppskattas 7,0 miljoner euro användas
till kompetenscentrumprogrammet och 3,566 miljoner euro till ändamål som
inte är bundna till program. Största delen av de
obundna landskapsutvecklingspengarna delas ut till landskapsförbunden
som får använda medlen till utvecklingsprojekt
för näringspolitiskt samarbete i kommunerna och
mellan kommunerna. En del av de obundna medlen får användas
av respektive ministerier.
Det har visat sig att pengar som inte är direkt bundna
till program är ett effektivt och flexibelt sätt
för regionerna att bedriva självständigt
utvecklingsarbete. På vissa ställen har det varit
det enda sättet att utveckla landskapet. Med anslaget har
landskapsförbunden kunnat finansiera multilaterala utrednings-
och utvecklingsprojekt som andra finansiella instrument
inte kan tillämpas på. Dessutom har medlen gått
till regioner med akuta omstruktureringar för att samordna åtgärderna
och arbetet mellan aktörerna. Landskapsutvecklingspengar
har använts för åtgärder i landskapsprogrammet,
exempelvis för att stärka innovationssystemen,
starta upp pilotprojekt och generera projekt som är bra
för näringslivet i hela landskapet. Landskapsutvecklingspengar
har också gått till andra regionalt sett viktiga ändamål,
bland annat till kompetens- och välfärdsteman.
Lägre anslag innebär stora utmaningar för
utvecklingsverksamheten i kommunerna. Utskottet ser det som motiverat
att anslaget framför allt går till regionala kompetensinsatser.
Utöver kompetenscentrumprogrammet behöver vi också andra
regionala satsningar och omfattande åtgärder i
landskapen där de obundna landskapsutvecklingspengarna
spelar en stor roll. I förklaringen till momentet anges
dessutom andra mål som kan förverkligas med landskapsutvecklingspengar.
Målen och anslaget under momentet korrelerar inte helt.
Här vill utskottet påminna om regionförvaltningsreformen
som trädde i kraft 2010 och där ett av målen är
att ge landskapsförbunden en större roll i arbetet
med att utveckla regionerna. Vidare vill utskottet särskilt
påpeka att det minskade anslaget fortfarande får
användas till att anställa personal motsvarande
fjorton årsverken och till anknytande kostnader för
lokaler och annat. Samtidigt bör man fundera på om
det obundna anslaget över huvud taget behöver
avsättas för ministerierna.
Regionförvaltningsverken och NTM-centralerna
Regionförvaltningsverken och närings-, trafik- och
miljöcentralerna (NTM-centralerna) inrättades
vid regionförvaltningsreformen 2010. Verken har hand om
styrning, verkställighet och tillsyn över lagstiftning
inom sina distrikt. NTM-centralerna har hand om regionutvecklingen
och verkställighet inom statsförvaltningen.
Regionförvaltningsverken inledde verksamheten 2010
med ungefär 3,8 miljoner euro mindre i anslag än
vad som gavs till regionalförvaltningen 2009. Trots den
stränga budgetdisciplinen har regeringen varit tvungen
att se över basfinansieringen av regionförvaltningsverken
med tilläggsbudgetar vart tredje verksamhetsår.
Det har blivit svårare att planera långsiktigt.
De knappa resurserna gör att det går långsammare att
utveckla verksamheten vid regionförvaltningsverken. Verken
har gjort de personalneddragningar som ingår i produktivitetsprogrammet.
Delvis har man varit tvungen att låta antalet anställda
vara färre än i rambeslutet om statsfinanserna.
Enligt rambeslutet kommer läget att fortsätta
på samma sätt 2013—2016.
Regeringen föreslår ett nettoanslag på 54,481 miljoner
euro till regionförvaltningsverkens omkostnader (28.40.01).
Det är 1,725 miljoner euro mer än i rambeslutet.
Regionförvaltningsverkens ärenden inom social-
och hälsovård och miljötillstånd
har ökat och utskottet anser det därför
vara av största vikt att anslaget godkänns åtminstone
enligt propositionen.
Propositionen har dock engångskaraktär och åtgärdar
inte de strukturella bristerna på sikt. För att
verksamheten och finansieringen ska stå på hållbar
grund måste anslagen öka i ramen för 2014—2017.
Utskottet menar att anslagen till regionförvaltningsverken
måste höjas bestående för att
verken ska kunna sköta sitt uppdrag enligt vad som sägs
i lag. Dessutom måste resurserna till tillsynen inom social-
och hälsovård förstärkas.
Också anslagsläget för NTM-centralerna är oroväckande.
Den stränga personalplaneringen, det eventuella kunskapsbortfallet
vid pensionsavgångar, de många informationssystemen
och mångfalden av uppdrag är stora frågor
för centralernas verksamhet trots att de satsat på produktivitetsförbättring,
omorganiserat, sett över arbetsuppgifterna och vidtagit
vissa andra åtgärder. Exempelvis inom miljöskyddet
har tillsyns- och tillståndsarbetet ökat bland
annat till följd av den utbyggda gruvdriften. Omkostnadsanslaget behöver
höjas för att NTM-centralerna också i fortsättningen
ska kunna uppfylla sina funktionella och kvantitativa mål.
När riksdagen godkände lagstiftningen om regionförvaltningsreformen
förutsatte den att regeringen ser till att riksdagen inom
2012 får en ingående redogörelse om hur
reformen verkställts och utfallit (RSv 150/2009
rd). Följaktligen går utskottet i detta sammanhang
inte närmare in på regionförvaltningen,
reformen synas i sömmarna när redogörelsen
behandlas.
Gränsbevakningsväsendet
Regeringen föreslår ett anslag på 226,6
miljoner euro till Gränsbevakningsväsendets omkostnader
(26.20.01). Det är 5,2 miljoner euro mer än i årets
budget. De största ökningarna beror på löneökningar
till följd av kollektivavtalen, 6,9 miljoner euro, och
större satsningar på in- och utresekontroller,
2,4 miljoner euro. De största neddragningarna är
dels skrivningar i regeringsprogrammet, 4,0 miljoner euro, dels
produktivitetsminskningar, 1,7 miljoner euro. Anslaget till luft-
och bevakningsfarkoster (26.20.70) är 76 miljoner euro
för inköp av nya helikoptrar och ett utsjöbevakningsfartyg.
Utskottet ser positivt på tillskottsanslaget till in-
och utresekontroller. Med anslaget kan 40 gränskontrollanter
till anställas vid den sydöstra gränsen
och i Helsingforsområdet. Enligt uppgifter till utskottet
kommer ändringarna i omkostnaderna dock sammantaget sett
minska Gränsbevakningsväsendets ekonomiska spelrum
med cirka 6,0 miljoner euro jämfört med budgeten
för i år.
Gränsbevakningsväsendet genomförde
en stor omstrukturering 2009—2012 som resulterade i en
starkt nedbantad förvaltning. Dessutom har man dragit ner
på gränsbevakningsmännen i lugna gränsområden.
De ekonomiska utmaningarna är emellertid avsevärda
under ramperioden trots sparbetinget. Den ökande trafiken
på de stora gränsövergångarna
längs den sydöstra gränsen och i Helsingfors
hamn och på Helsingfors-Vanda flygplats är den
största kostnadshöjande faktorn. Utgiftsbiten
bör bedömas med hänsyn till ansvaret
för kontrollen av EU:s yttre gräns och EU:s bindande
lagstiftning om Finlands in- och utresekontroller. Enligt uppskattning
kommer exempelvis trafiken på den östra gränsen
att fördubblas fram till 2018 i jämförelse
med 2011 och resenärerna kommer då att vara cirka
20 miljoner. Dessutom bör det beaktas att trafiken växer
om viseringsfrihet införs mellan EU och Ryssland.
För att kunna hantera den ökande trafiken
vid gränserna krävs det nya satsningar på dels
infrastrukturen på de internationella gränsövergångarna,
dels på personal inom in- och utresekontroll. Finansutskottet
konstaterar i sitt betänkande om statsbudgeten för
2012 att konsekvenserna av den ökande gränstrafiken
uppenbart inte låter sig hanteras utan bestående
tilläggsanslag. Förvaltningsutskottet hänvisar
här till sitt utlåtande om ramen för
2013—2016 och anser att det i nästa rambeslut
måste tas in ett fast anslag för den ökande
trafiken vid gränsövergångarna (FvUU
5/2012 rd). Förvaltningsutskottet anser att
Gränsbevakningsväsendet i detta läge
inte bör få större anslag.
På statens vägnar tar Tullen ut olika skatter till
ett belopp av ca 10 miljarder euro årligen. Dessutom har
tullen en viktig roll i bekämpningen av tullbrottslighet
och inte minst av svart ekonomi. På senare år
har tullen varit tvungen att dra in cirka 300 årsverken
till följd av målen i produktivitetsprogrammet
och de knappa anslagen. Följaktligen har man haft problem
med resurserna för tulluppdrag framför allt vid
gränsövergångarna i södra
och sydöstra Finland, i hamnarna och på Helsingfors-Vanda
flygplats. Också tullen behöver större
satsningar på infrastruktur och personal på gränsövergångarna
för att vi ska ha kontroll över gränstrafiken
och vara beredda om viseringsfrihet införs mellan EU och Ryssland,
påpekar utskottet.
Vidare bör man inte glömma att polisen, tullen
och Gränsbevakningsväsendet har ett mycket viktigt
samarbete kring bekämpning av allvarlig och internationell
brottslighet. Polisen, tullen och gränsbevakningsmyndigheterna
har också annat samarbete som är av extra stor
betydelse för vardagssäkerheten och brottsbekämpningen
framför allt i glesbygden. Garantier för adekvata
resurser är alltså viktiga också av den
orsaken.
Nödcentralsverket
Nödcentralsverkets omkostnadsanslag (26.30.02) ska
användas både för att täcka
verkets egentliga omkostnader och för att utveckla det
nya informationssystemet för nödcentraler. Under
momentet föreslås 64,071 miljoner euro, alltså 1,1
miljoner euro mindre än i rambeslutet för 2013.
Minskningen är ett resultat av att anslagsramen för
Nödcentralsverket har skurits ner permanent från
och med den 1 januari 2013 på grund av den allmänna
rådgivningstjänsten för medborgarna som
administreras av Statskontoret.
Nödcentralsverket genomgår just nu en omfattande
omstrukturering som ska vara slutförd före utgången
av 2015. I det sammanhanget ska informationssystemet för
nödcentraler ses över fram till utgången
av 2015. Båda reformerna förväntas höja
Nödcentralsverkets produktivitet avsevärt. Reformernas
produktivitetsvinster framträder emellertid stegvis och
syns fullt ut tidigast 2016 då reformerna har slutförts.
Till dess stiger kostnaderna för den sedvanliga verksamheten
tillfälligt på grund av reformen.
Redan i utlåtandet om rambeslutet (FvUU 5/2012
rd) påpekade utskottet att anslagsöverföringarna
till den allmänna rådgivningen ställer till
med problem för Nödcentralsverket. Den allmänna
rådgivningstjänsten har delvis motiverats med
att samtal där Nödscentralsverket är
fel mottagare minskar. Enligt uppgifter till utskottet kommer denna
avgiftsbelagda och begränsade telefontjänst med
tolv anställda inte att ha någon avgörande
betydelse för samtalsströmmen till Nödcentralsverket.
För närvarande finns det heller ingen exakt information
om när tjänsten ska starta.
I planeringen av verksamheten och ekonomin har den förhandsinformationen
beaktats att nödcentralslokalerna i Kouvola helt och hållet
tas över av rådgivningstjänsten. Därmed
står inte Nödcentralsverket längre för
hyror eller kostnader för lokalhantering. I och med att
tjänsten startar med färre medarbetare än
planerat är lokalerna kvar hos Nödcentralsverket.
Det ger upphov till oförutsedda kostnader på cirka
0,5 miljoner euro om året. Lokalminskningen gäller från
och med 2014, men den gör att anslagen inte räcker
till redan 2013.
Till andra oförutsedda kostnader hör en nödvändig
extra kurs för operatörer som startar 2013. Kursen
kostar allt som allt 1,2 miljoner euro och 0,7 miljoner euro behövs
redan 2013. Oförutsedda kostnader kommer sig också av
att det gamla informationssystemet måste underhållas
och det nya introduceras. Inklusive besparingar är kostnaderna
1,0 miljon euro. I ramen ingår inte heller den höjning
av serviceavgiften som förvaltningens IT-central aviserar;
en ökning med 1,6 miljoner euro jämfört
med 2011. Dessutom har Nödcentralsverket en del förpliktelser
på grund av exempelvis lagen om varningsmeddelanden ()
och det medför extra kostnader till ett än så länge
okänt belopp.
Enligt vissa uppgifter kommer 0,3 miljoner euro att föras över
från 2012 till 2013 och det räcker inte till för
att täcka underskottet. I budgetpropositionen är
underskottet för Nödcentralsverkets
grundläggande verksamhet, omstrukturering och köp
av informationssystem 4,574 miljoner euro.
Tidsplanen för reformerna inom Nödcentralsverket
bör beaktas bättre i anslagsramen och eventuella
stora sparkrav placeras i slutet av perioden, anser utskottet. Omstruktureringen
lyckas om personalen får den utbildning och har den yrkeskompetens
som behövs och om medborgarna har tillgång till
nödcentralstjänster. Det måste beaktas
också i anslagstilldelningen. Utskottet kommer för
egen del att bevaka nödcentralsreformen för att
garantera medborgarnas säkerhet, den regionala och språkliga
jämlikheten och personalens yrkeskompetens.