Motivering
Allmänt
Riksdagens justitieombudsmans berättelse för 2005
presenterar precis som under tidigare år välformulerat
och överskådligt justitieombudsmannens verksamhet
och de vanligaste problemen inom laglighetsövervakningen.
Den innehåller inlägg av justitieombudsmannen
och de biträdande justitieombudsmännen om aktuella frågor,
en översikt av verksamheten 2005, kommentarer om problem
visavi de grundläggande fri- och rättigheterna,
ett avsnitt om övervakning av teletvångsmedel
och täckoperationer samt en beskrivning av justitieombudsmannens laglighetsövervakning
enligt sakområden. Berättelsen ger en god uppfattning
om justitieombudsmannens verksamhet under året.
Enligt 109 § 1 mom. i grundlagen övervakar justitieombudsmannen
vid utövningen av sitt ämbete att de grundläggande
fri- och rättigheterna samt de mänskliga rättigheterna
tillgodoses. Justitieombudsmannen förutsätts i
12 § i lagen om riksdagens justitieombudsman i sin berättelse
fästa särskild uppmärksamhet vid att
de grundläggande fri- och rättigheterna och de mänskliga
rättigheterna tillgodoses. De grundläggande fri-
och rättigheterna intar en dominerande roll i laglighetsövervakningen,
och detta löper enligt traditionellt mönster som
en röd tråd genom hela berättelsen.
Under 2005 avgjordes 3 491 laglighetsövervakningsärenden,
en ökning jämfört med året innan
(3 286). Den genomsnittliga handläggningstiden
för klagomål (6,1 månader) var avsevärt
kortare än 2004 (7,6 månader). Antalet klagomål
till justitieombudsmannen (3 352) var fler än året
förut (2 950). Under verksamhetsåret gjordes
färre inspektioner (76) än ett år tidigare (81).
Av berättelsen framgår det att sammanlagt 513
avgöranden ledde till åtgärder 2005.
Justitieombudsmannen gav anmärkning i 40 och meddelade
sin uppfattning i 429 fall. I den senare gruppen var 209 klandrande
och 220 handledande. Under verksamhetsåret förordnades
inte om väckande av ett enda tjänsteåtal.
Utskottet går inte närmare in på de
enskilda avgörandena och ståndpunkterna.
Övervakning av teletvångsmedel och täckoperationer
Till de specialuppdrag som ålagts justitieombudsmannen
hör övervakningen av teletvångsmedel
och täckoperationer. I berättelsen har avsatts
ett särskilt huvudavsnitt för teletvångsmedel
och täckoperationer i enlighet med grundlagsutskottets
krav (GrUB 15/2002 rd). Förfarandet
tillåter grundlagsutskottet att höra sakkunniga
om just dessa frågor och justitieombudsmannen att kommentera
de frågor som kommer upp vid utfrågningen.
Inrikesministeriet ska enligt tvångsmedelslagen årligen
till riksdagens justitieombudsman överlämna en
berättelse om användningen av teleavlyssning och
teleövervakning samt teknisk avlyssning samt en utredning
om användningen av teknisk observation i straffanstalterna.
Tullstyrelsens utredning om hur tullen använder teletvångsmedel återges
i en bilaga till berättelsen. Också försvarsministeriet
lämnar årligen en berättelse om användning
av teknisk avlyssning inom försvarsmakten.
Domstolar beviljade polisen avsevärt färre
teleavlyssningstillstånd (1 506) än året
innan (2 028). Tullen fick i stort sett lika många
tillstånd (164) som året förut (171).
Antalet teleövervakningstillstånd som beviljades
polisen med stöd av tvångsmedelslagen (1 419)
fortsatte minska 2005 (1 822 år 2004). Tullen
beviljades något fler teleövervakningstillstånd
(352) än året förut (316).
Justitieombudsmannen har spelat en viktig roll när
det gällt att övervaka teletvångsmedlen och
utveckla övervakningssystemen. Men laglighetsövervakningen
kan bara utgöra ett komplement till de förvaltningsinterna övervakningsmekanismerna.
Dessutom får man inte glömma bort domstolarna
som tillämpar tvångsmedelslagstiftningen och deras
roll och uppgifter när det gäller att värna
rättssäkerheten för dem som utsätts
för tvångsmedel.
Utskottet har tidigare påpekat att tvångsmedelslagstiftningen är
behäftad med brister och har krävt att den ses över.
Klara, tydliga och konsekventa rättsregler som uppfyller
de krav på de grundläggande fri- och rättigheterna
bör vara målet för en reform, anser utskottet.
Det kan hända att målet inte nås utan
en översyn av tvångsmedelslagstiftningen också till
andra delar än bara teletvångsmedlen. Samtidigt är
det viktigt att förutsättningslöst göra
en utvärdering av vilka utvecklingsbehov det finns inom
rättssäkerheten och övervakningen och
att i förekommande fall lägga fram förslag
till reformer av lagstiftningen (GrUU 11/2005
rd, s. 3/I). Fortsatta insatser inom statsrådet
för en översyn av tvångsmedelslagstiftningen
behövs definitivt, menar utskottet.
En polisman har enligt polislagen rätt att företa
en täckoperation eller använda sig av bevisprovokation
genom köp, om detta är nödvändigt för
att förhindra, avslöja eller utreda vissa brott. Polislagens
32 a § föreskriver att inrikesministeriet årligen
ska avge en berättelse om användningen av täckoperationer
till riksdagens justitieombudsman. Polisens befogenheter gällande täckoperationer
ger polisen rätt att inom givna gränser bryta
mot vissa straffrättsliga förbud utan tjänsteansvar.
Med hänsyn till de grundläggande fri- och rättigheterna
och de mänskliga rättigheterna bör befogenheterna
användas med stor urskillnad (GrUU 5/1999 rd,
s. 4—6). I egenskap av laglighetsövervakare har
justitieombudsmannen en viktig roll i tillsynen över täckoparationer.
Övrigt
Utan anknytning till berättelsen för 2005
vill utskottet utifrån ett grundlagsperspektiv ta upp frågan
om friheten när det gäller kommunikation med ett
innehåll som kan karaktäriseras som religiöst.
Till yttrandefriheten enligt grundlagens 12 § 1 mom.
hör rätten att framföra, sprida och ta
emot information, åsikter och andra meddelanden utan att
någon i förväg hindrar detta. Enligt
förarbetena till bestämmelsen måste den
ses som mycket omfattande. Med spridning avses följaktligen
i bestämmelsen alla former av publikation, distribution
och förmedling av meddelanden (RP 309/1993, s.
60—61). Det grundlagsfästa skyddet för
yttrandefriheten omfattar information, yttranden och andra meddelanden
oberoende av innehållet (RP 309/1993 rd. s. 60/II). Spridning
av religiösa meddelanden omfattas alltså av grundlagens
bestämmelse om yttrandefrihet. Även artikel 10
i den europeiska konventionen om de mänskliga rättigheterna
skyddar yttrandefriheten.
Till religions- och samvetsfriheten enligt grundlagens 11 § hör
rätten att bekänna sig till och utöva
en religion, rätten att ge uttryck för sin övertygelse
och rätten att höra till eller inte höra till
ett religiöst samfund. Rätten att ge uttryck för sin övertygelse är
en ytterligare bekräftelse för den frihet gällande
livsåskådningsrelaterad kommunikation som följer
av grundlagens bestämmelse om yttrandefrihet. Spridning
av religiösa budskap är verksamhet som är
särskilt tryggad enligt grundlagen, som riksdagens justitieombudsman
helt riktigt påpekat i ett tidigare sammanhang.Riksdagens
justitieombudsmans berättelse över sin verksamhet år
2000, s. 290.
Tankefriheten, samvetsfriheten och religionsfriheten enligt
artikel 9 i den europeiska konventionen om mänskliga rättigheter
innefattar frihet att byta religion eller tro och frihet att ensam
eller i gemenskap med andra utöva sin religion eller tro
offentligt eller enskilt genom gudstjänst, undervisning,
andaktsövningar och iakttagande av religiösa sedvänjor.
Rätten att exempelvis genom undervisning försöka övertyga
andra ingår enligt Europeiska domstolen för de
mänskliga rättigheterna i denna frihet. Den i
artikeln garanterade rätten att byta religion eller tro
kan i annat fall förbli en död bokstav.Kokkinakis
mot Grekland (25.5.1993), punkt 31 i domen.
Religions- och yttrandefriheten bygger på generella
idéer om ett pluralistiskt och tolerant samhälle.
Europeiska domstolen för de mänskliga rättigheterna
har utifrån dessa premisser av hävd ansett att
yttrandefrihetsartikeln i den europeiska konventionen om mänskliga
rättigheter även omfattar meddelanden som av någon
del av befolkningen kan uppfattas som kränkande, chockerande
eller störande.Exempelvis Handyside mot Förenade
Konungariket (7.12.1976), punkt 49 i domen. Å andra
sidan är det klart att de grundläggande fri- och
rättigheterna eller de mänskliga rättigheterna
inte täcker t.ex. spridning av religiösa eller
andra meddelanden genom användning av våldKokkinakis
mot Grekland (25.5.1993), punkt 48—49 i domen. eller
aggressiva metoder.Riksdagens justitieombudsmans berättelse över
sin verksamhet år 2000, s. 290.
Grundlagen och den europeiska konventionen om de mänskliga
rättigheterna skyddar mycket starkt friheten när
det gäller religiös och annan livsåskådningsrelaterad
kommunikation. Den friheten har alla individer som omfattas av finsk
jurisdiktion och alla religiösa samfund i Finland. Bestämmelser
om eventuella begränsningar i kommunikationsfriheten kan
utfärdas genom lag, men då måste de generella
kraven på begränsningar i de grundläggande
fri- och rättigheterna vara uppfyllda. Bestämmelserna
måste bl.a. vara godtagbara och nödvändiga
samt vara exakta och noga avgränsade.