Motivering
Lagförslagets huvudsakliga innehåll
Den föreslagna lagen är en försökslag
som tilllämpas bara i en del av landet. Den avses gälla till
utgången av 2005. Syftet är att inhämta
erfarenheter av frivilligt samarbete mellan kommunerna inom åtta
försöksregioner. Primärt är
målet att en del av kommunernas beslutanderätt
och uppgifter inom försöksregionen skall sammanställas
till en regional helhet.
För sina offentligrättsliga uppgifter kan
kommunerna nuförtiden nyttiggöra framför
allt olika former av samarbete enligt kommunallagen och också olika
bolag för att producera tjänster. I de försöksregioner
som avses i lagförslaget kan kommunerna ingå avtal
sinsemellan om olika former av regionalt samarbete. Kommunerna avtalar
i själva verket att de i vissa delar kommer att utöva
sin beslutanderätt tillsammans. De frågor som
kommunerna kan avtala om finns uppräknade i lagförslaget.
Försöken får inte äventyra vare
sig de grundläggande fri- och rättigheterna, rättssäkerheten
eller andra krav på en god förvaltning.
Ekonomiska regioner kan genom avtal inrätta ett offentligrättsligt
regionalt organ och föra över kommunens beslutanderätt
till det. Därtill kan de föra över beslutanderätt
också till ett för kommunerna gemensamt privaträttsligt
samfund eller en stiftelse. Kommunerna inom en försöksregion
kan avtala om ett avvikande förfarande när det
gäller att fördela samfundsskatten inom regionen
och fastställa en gemensam generalplan för kommunerna.
Lagförslaget gäller också möjlighet
för en försöksregion att vara med och
fatta vissa beslut i arbetskrafts- och näringscentralen,
tillståndsförvaltningen och ett förbund
på landskapsnivå när det gäller
ansökningar om nationell medfinansiering. Vidare föreskrivs
det om vissa utlåtanden och planer som försöksregionen
lägger fram. — Ett gemensamt kommunalt organ enligt 10
kap. kommunallagen eller ett regionalt organ eller ett privaträttsligt
samfund eller en stiftelse enligt lagförslaget kunde utifrån
avtal mellan kommunerna ta hand om samarbetet mellan kommunerna
inom försöksregionen.
Avtal om alla dessa frågor mellan kommunerna i försöksregionerna,
med undantag av inrättande av ett regionalt organ, måste
fastställas av statsrådet.
Försökslagens tillämpningsområde
Jämlikhet.
I det föreslagna försöket med regionalt
samarbete deltar enligt propositionen bara vissa regioner som är
entydigt uppräknade i föreslagna 2 § 1
mom. och kommunerna i dem. Momentet grundar sig på statsrådets
beslut om vilka regioner som preliminärt skulle delta i
försöket. Av motiveringen framgår att
dessa försöksregioner redan i sina projektförberedelser hade
lagt utförligare och mera omfattande förslag till
försök än de övriga anmälda
kommunerna och att lagförslaget har beretts utifrån
dessa regioners framställningar.
Jämlikhetsbestämmelsen i 6 § i grundlagen förutsätter
i princip likadan behandling utan avseende bl.a. på bostadsort.
Enbart ett geografiskt kriterium kan inte betraktas som ett godtagbart
skäl enligt 6 § 2 mom. i grundlagen för
särbehandling inom ramen för de grundläggande fri-
och rättigheterna, som också omfattar rätt
att fritt röra sig inom landet och fritt välja
bostadsort (GrUU 59/2001 rd, s. 2/I).
Grundlagsutskottet har emellertid ansett att försökslagstiftning
som leder till en viss grad av olikhet i sig är godtagbar
ur jämlikhetssynvinkel när det gäller
stöd för hushållsarbete (GrUU 19/1997
rd), delegering av försörjningsuppgifter
(GrUU 2/1994 rd), hälsovårdscentralavgifter (GrUU
3/1991 rd) och utveckling av studentexamen (GrUU
58/2001 rd). I dessa sammanhang har utskottet
understrukit att jämlikhetsprincipen inte leder till några
strikta begränsningar av lagstiftarens prövning
när syftet är att få till stånd
bestämmelser som krävs av samhällsutvecklingen
och att försöket åtminstone inom vissa
gränser kan vara en godtagbar grund för att pruta
på jämlikhetsprincipen i regionalt hänseende
(t.ex. GrUU 58/2001 rd, s. 2).
Utskottet anser att propositionens syften utgör ett
godtagbart skäl för försök med
regionalt samarbete mellan kommuner. Lagförslaget leder
till att den kommunala förvaltningen och kommunernas möjligheter
till medinflytande över myndigheternas beslut under försöket
får något varierande former beroende på om
kommunen ingår i en försöksregion eller
inte. Försöket har bara indirekt betydelse för
kommuninvånarna eftersom det handlar om kommunernas gemensamma
beslutsprocess är uppbyggd och hur de utövar sin
gemensamma beslutanderätt och organiserar sina gemensamma
uppgifter. I konstitutionellt hänseende får olikheten
inte större verkningar än detta till exempel för
de rättssubjekt vars tillståndsärenden
enligt 9 § det är fråga om att avgöra,
eftersom försöket inte ingriper i de materiella
förutsättningarna för själva
beslutsfattandet. Saken är i viss mån en annan
när det gäller finansieringsbesluten i 8 § 2
mom. och 10 §, där ett positivt beslut kräver
att försöksregionen ger ett förordande
utlåtande. Utskottet menar att också en differentierande
reglering som denna ryms inom lagstiftarens prövning i samband
med försöket. Därmed utgör 6 § i grundlagen
inget hinder för att behandla lagförslaget i vanlig
lagstiftningsordning, anser utskottet.
Föreslagna 2 § 2 mom.
Enligt förslaget kan statsrådet också välja
en annan än i 2 § 1 mom. nämnd region
att delta i försöket. På grund av detta är
det skäl att påpeka att grundlagsutskottets tolkningspraxis
enligt vilken kravet på att det skall föreskrivas
genom lag om anlitande av de grundläggande fri- och rättigheterna
också gäller jämlikhetsprincipen (t.ex. GrUU
58/2001 rd, s. 2/I). Kravet måste
beaktas också i detta fall när försöksområdet
slås fast.
I samband med ett annat försöksprojekt har utskottet
ansett det vara ett villkor för vanlig lagstiftningsordning
att "det i lagarna direkt anges i vilka kommuner och på vilka
villkor försöket genomförs eller i andra
hand, att statsrådets beslutsprocess i ärendet
tillräckligt exakt knyts till kriterierna enligt lagen"
(GrUU 19/1997 rd, s. 2/II).
I en konstitutionell bedömning avgränsar de föreslagna
bestämmelserna i 2 mom. inte statsrådets makt
att ange de nya försöksregionerna i tillräcklig
utsträckning. Momentet måste preciseras i betydande
grad och grunda sig på laglighetsprövning för
att lagförslaget skall kunna behandlas i vanlig lagstiftningsordning.
Med tanke på statsförfattningen är det
klarast och mest tillrådligt att stryka momentet för
att få lagförslaget att harmoniera med grundlagen.
Den kommunala självstyrelsen
Allmänt.
Kommunernas förvaltning skall enligt 121 § i
grundlagen grunda sig på självstyrelse för
kommunens invånare. Dessutom skall bestämmelser
om de allmänna grunderna för kommunernas förvaltning
och om uppgifter som åläggs kommunerna utfärdas
genom lag. Enligt förarbetena till grundlagen gäller
lagförbehållet t.ex. utövning av kommunernas
högsta beslutanderätt, grunderna för
organisering av kommunernas övriga förvaltning
samt de viktigaste elementen i kommuninvånarnas medbestämmanderätt.
Den detaljerade regleringen av förvaltningen kan däremot
ombetros kommunerna. I enlighet med självstyrelseprinciperna
skall demokratin i kommunernas beslutssystem tryggas genom lag (RP
1/1998 rd, s. 176/I).
Nuförtiden kan kommunerna i en ekonomisk region för
sina offentligrättsliga uppgifter utnyttja framför
allt i kommunallagen fastslagna samverkansformer och dessutom olika
bolag för att producera tjänster. Lagförslaget
ger de ekonomiska regionerna en möjlighet att delegera kommunal
beslutanderätt till ett offentligrättsligt regionalt
organ som de inrättat och dessutom till samfund eller stiftelser.
I båda fallen skall kommunerna i en försöksregion
sinsemellan komma överens om delegering av beslutanderätten,
vilket i princip harmonierar med grunderna för den kommunala
självstyrelsen.
Ett regionalt organ (4 §).
Kommunerna i en försöksregion kan avtala om
att inrätta ett offentligrättsligt regionalt organ.
Detta nya organ skiljer sig från sådana gemensamma
organ som nämns i kommunallagen framför allt genom
att det inte utgör en del av någon kommuns organisation. För
att skilja det från en samkommun är det tänkt speciellt
att det regionala organet skall kunna koncentrera sig på beslutsfattandet
och att det skall ha friare händer att lägga upp
sin beredningsorganisation, vilket betyder att det regionala organet över
lag skall kunna vara en lättare och smidigare organisation än
en samkommun.
Medlemmarna i det regionala organet skall enligt lagen väljas
av fullmäktige i respektive kommun och varje kommun skall
ha minst en medlem. Kommunerna skall i fråga om organet avtala
om de frågor som räknas upp i föreslagna 4 § 3
mom. Utskottet anser att förslaget på denna punkt är ändamålsenligt
med tanke på den kommunala självstyrelsen. Vad
gäller bestämmelsen om medlemskap i organet är
det värt att notera att ett val som verkställs
av kommunfullmäktige måste anses minst indirekt
med beaktande av principen att den kommunala beslutanderätten
tillkommer de kommunala organ som är valda av kommuninvånarna
(GrUU 42/1996 rd, s. 2/II).
Men problemet är att lagförslaget ser ut att
ge kommunerna en möjlighet att åsidosätta
sådana bestämmelser i kommunallagen när
de inrättar myndigheten som i samkommuner utgör
en garanti för att de viktigaste kraven på kommunal demokrati
uppfylls. Med hänsyn till paragrafens 3 och 4 mom. kunde
kommunerna kullkasta kommunallagens bestämmelser om förtroendevaldas
valbarhet, förutsättningarna för kommunens
invånare och de som utnyttjar kommunens tjänster
att delta i och påverka kommunens verksamhet, kommuninvånarnas
initiativrätt och kommunernas informationsskyldighet genom
att avtala om dem i grundavtalet med avvikelse från kommunallagen.
Med tanke på den i grundlagen tryggade kommunala självstyrelsen
blir det därmed en fråga om lagstiftningsordningen
att lagen säkerställer att de bestämmelser
i kommunallagen som är helt centrala för dessa
frågor tillämpas också i ett regionalt
organ.
Ett samfund eller en stiftelse (5 §).
Kommunerna inom försöksregionen kan också avtala
om att föra över beslutanderätt till
ett samfund eller en stiftelse, som sedan sköter uppgifterna
för kommunen. I förslaget har denna möjlighet
knutits till vissa villkor och måste därför,
oberoende av sin generella karaktär, uppfattas som ett
exceptionellt sätt att delegera kommunal beslutanderätt.
För den kommunala självstyrelsen spelar det en
väsentlig roll att kommunerna i fråga utövar
sin beslutanderätt med stöd av lagen i sådana
samfund eller stiftelser. Detta villkor utgör i ett försök
som detta enligt utskottets uppfattning en tillräcklig
garanti för att kommunerna också i detta alternativ
behåller kontrollen över de delegerade uppgifterna.
Statsrådets ställning.
Enligt föreslagna 17 § 1 mom. hör
det till statsrådet att fastställa de avtal som
ingåtts av kommunerna för försöksregionerna
om delegering av beslutanderätten till samfund eller stiftelser
och de avtal mellan kommunerna som avses i 6—12 § och
15 §. I paragrafens 2 mom. räknas de faktorer
upp som skall beaktas när ett avtal fastställs
och föreskrivs som villkor för fastställandet
att kommunerna överför sina egna uppgifter till
försöksregionen. Utifrån förslaget är
det klart att lagen inte på ett uttömmande sätt
binder statsrådets behörighet att fastställa
avtal vid vissa principer utan att beslutsfasen medger en viss rörelsefrihet.
Statsrådets prövningsrätt vid försök
av detta slag är inte en konstitutionellt viktig fråga
för den kommunala självstyrelsen, men det vore
onekligen lämpligare med tanke på syftet att förstärka självstyret
om statsrådets beslut skulle bygga på laglighetsprövning.
Överföring av offentliga förvaltningsuppgifter
på andra än myndigheter
En överföring av den kommunala beslutanderätten
enligt 4 § på ett sådant regionalt organ
som avses i paragrafen är inte relevant med tanke på 124 § i
grundlagen, eftersom organet är offentligrättsligt
och omfattas av det som föreskrivs om samkommuner i kommunallagen.
Däremot måste föreslagna 5 § om överföring
av beslutanderätten till ett samfund eller en stiftelse
analyseras med tanke på villkoren i detta lagrum i grundlagen.
Förvaltningsuppgifter kan enligt grundlagen anförtros
andra än myndigheter inte bara genom lag utan också med
stöd av lag. Avtal om överföring enligt
5 § uppfyller detta krav. På ett generellt plan
kan denna möjlighet att föra över beslutanderätt
och uppgifter anses ändamålsenlig med tanke på försökets
syften. I paragrafens 2 mom. finns bestämmelser om att
de som sköter överförda uppgifter handlar
under tjänsteansvar och om att de viktigaste allmänna
förvaltningsrättsliga författningarna
skall tillämpas, vilket svarar mot grundlagsutskottets
praxis för hur rättssäkerhet och god
förvaltning skall tryggas (GrUB 10/1998
rd, s. 35/II och t.ex. GrUU 2/2001
rd, s. 2/I). Ur denna synvinkel spelar också 18 § 1
mom. en stor roll; däremot är det oklart om 16 § 2
mom. har någon självständig betydelse. — Den
föreslagna lagens tillämpningsområde
omfattar norra Lapplands region och därför bör
lagförteckningen i 5 § 2 mom. kompletteras med
lagen om användning av samiska hos myndigheter.
Avsikten med 124 § i grundlagen var att begränsa överföringen
av offentliga förvaltningsuppgifter utanför det
egentliga myndighetsmaskineriet (RP 1/1998 rd,
s. 178/II). Av denna orsak kan det krävas en viss
exakthet av bestämmelsen i definitionen på överförbara
uppgifter. Problemet med propositionen är att det inte framgår
helt obestridligt i vilka frågor kommunens beslutanderätt
och därmed vilka uppgifter som kan föras över
på ett samfund eller en stiftelse. På grund av
16 § 1 mom. bör lagförslaget enligt utskottets
mening ändå i sista hand förstås så att
5 § (liksom 4 §) gäller möjligheten
att föra över kommunens beslutanderätt
endast i de fall som aves i 8—12 § och 14 och
15 §. Det är skäl att precisera saken
i lagen.
Grundlagens 124 § förbjuder överföring
av uppgifter som innebär betydande utövning av
offentlig makt utanför det egentliga myndighetsmaskineriet.
Lagförslagets 13 § medger att ett rättsligt
bindande i finansieringsbeslut enligt 8 § 2 mom. och 10 § ges
av ett samfund eller en stiftelse som avses i 5 §. I ett
utlåtande som binder beslutet i ärenden av denna
typ är det enligt utskottets mening inte fråga
om betydande utövning av offentlig makt (jrf GrUU
2/2001 rd, s. 2/I). Men det är
helt korrekt att uppgifter med sådana verkningar som nu
föreslås inte kan föras över
på ett privaträttsligt samfund eller en stiftelse
med stöd av lagen.
Avtal om befogenheter
Allmänt.
I lagförslaget nämns på flera punkter att
kommunerna inom försöksregionen kan avtala om
vissa frågor. Avtalen har normativa verkningar av olika
grad utåt och därför är det
värt att notera regleringen med tanke på 2 § 3
mom. i grundlagen, där det sägs att all utövning
av offentlig makt skall bygga på lag och att lag noggrant
skall iakttas i all offentlig verksamhet.
Lagförslaget medger följande lösningar:
- Kommunerna inom en försöksregion
kan komma överens om att utdelningen av samfundsskatt helt
eller delvis betalas antingen till ett gemensamt organ för
försöksregionen eller till ett offentligrättsligt
regionalt organ som avses i förslaget (6 §). Vidare
kan kommunerna komma överens om att deras gemensamma generalplan
som gjorts upp i enlighet med landskapsplanen fastställs
av den regionala miljöcentralen i stället för
miljöministeriet (7 §).
- Kommunerna inom en försöksregion kan komma överens
om att utarbeta en näringspolitisk utvecklingsplan (8 § 1
mom.) och en plan för nivån på servicen
i kollektivtrafiken (11 §) och att de lämnar utlåtande
om vissa ansökningar om finansiering (8 § 2 mom.
och 10 §), vissa tillståndsärenden (9 §)
och prioriteringen av vissa investeringsprojekt (12 §).
Med anledning av föreslagna 13 § kan myndigheten
endast av vägande skäl avvika från ett
utlåtande eller en plan av detta slag, och för
att en ansökan om finansiering skall godkännas
krävs ett förordande utlåtande av försöksregionen.
- Kommunerna inom en försöksregion kan komma överens
om att utarbeta planer för utvecklande av social- och hälsovården
(14 §). Social- och hälsovårdsministeriet
skall beakta verkställigheten eller genomförandet
av planerna när det beviljar stöd för
utvecklings- eller försöksprojekt. Vidare kan
kommunerna komma överens om att en myndighet inom den statliga regional-
och lokalförvaltningen skall begära utlåtande
av försöksregionen om sådana planer och
beslut som är betydande med tanke på utvecklandet
av regionen och om finansieringen av planerna och besluten (15 §).
Utlåtandet skall beaktas i beslutsfattandet och i annan
verksamhet.
Redan före grundlagsreformen har grundlagsutskottet
konstaterat (GrUU 11/1994 rd, s. 1/II)
att inte minst principen om lagbunden förvaltning kan anses
vara ett uttryck för kravet på att myndigheternas
administrativa kompetens, där också offentlig
makt ingår, bör bygga på en riksdagslag
eller en behörigen utfärdad författning på lägre
nivå. Utskottet har inte ansett det statsförfattningsrättsligt
lämpligt att en myndighets behörighet som omfattar
offentlig makt och som riktar sig till enskilda ens i begränsad
omfattning kan bygga på avtal mellan ministerierna, utan
att behörigheten bör överföras
till exempel genom beslut av ett ministerium. Å andra sidan har
utskottet ansett det möjligt att kommunen och Folkpensionsanstalten
kan avtala om överföring av vissa uppgifter som
gäller utkomststöd från den förstnämnda
till den sistnämnda och att de då också kan
komma överens om att avvika från grunderna för
bestämning av storleken på utkomststödets
grunddel (GrUU 23/1994 rd, s. 2). I
det sammanhanget uppmärksammade utskottet dels att principen
om kommunalt självstyre kunde sägas tala för
att kommunen intar en sådan ställning som avtalspart,
dels att social- och hälsovårdsministeriet skall
godkänna avtal om att avvika från grunderna för
utkomststödets grunddel.
Föreslagna 6 och 7 §.
I den första gruppen av dessa bestämmelser
i lagförslaget gäller det kommunernas möjlighet
att komma överens om avvikelser från bestämmelser
i andra lagar. Rätten till avvikelse då det gäller
samfundsskatten berör dessa kommuners egen ställning
som skattetagare. Utskottet ser inget konstitutionellt hinder för
en sådan ordning. Den andra delen av avtalskompetensen
gäller beslut om vilken statlig myndighet som är
behörig i ett planeärende. Kommunernas rätt
till avvikelse utsträcker sig bara till en viss typ av
plan och är därför på så sätt
inskränkt att den enligt utskottets uppfattning kan förverkligas
genom en vanlig lag.
Föreslagna 8—13 §.
Den andra gruppen av bestämmelser gäller möjlighet
att komma överens om att utarbeta planer och ge utlåtanden.
En sådan avtalskompetens för kommunerna inom försöksregionen är
inte i sig en konstitutionellt betydelsefull fråga. Det
centrala är vilka normativa verkningar planer och utlåtanden
har då de bygger på avtalsbaserad behörighet.
Enligt föreslagna 13 § 1 mom. kan den beslutsfattande myndigheten
avvika från dem endast av vägande skäl.
Meningen kan inte vara att planerna och utlåtandena
berättigar till avvikelser från de grunder för
beslutsprövning som enligt lag skall tillämpas
i dessa situationer. Uppfattad på detta sätt måste
den "bindande verkan" av försöksregionens ställningstaganden
underordna sig de lagfästa grunderna för beslutsfattandet.
Bara inom gränserna för dem kan försöksregionens
planer och utlåtanden bidra till beslutsfattandet med sådana
regionala synpunkter som det inte går att avvika från
annat än av mycket vägande skäl. Till
den del som ställningstagandena gäller beslutsfattandets
lagfästa aspekter spelar de en likadan roll som andra utredningar
eller viljeyttringar till exempel i att stödja eller bestrida
förekomsten av fakta. — På grund av dessa
omständigheter bör det påpekas att det
i en övergripande rättslig prövning som
hör ihop med avgörandet av ärenden i
praktiken på det hela taget kan vara svårt att
gestalta lagligheten och ändamålsenligheten som
ett särskilt område.
Utskottet uppmärksammar att tillståndsärendena
i 9 § knyter an till den enskildes grundläggande
fri- och rättigheter, antingen till rätten att fritt
utöva näring eller till egendomsskyddet. Om den
roll som försöksregionens utlåtanden
spelar uppfattas som ovan är den inget problem med tanke
på kravet på bestämmelser på lagnivå eller på exakta
och noggrant avgränsade bestämmelser, vilket har
att göra med de grundläggande fri- och rättigheterna.
På grund av kopplingen mellan de grundläggande
fri- och rättigheterna och de materiella bestämmelserna
i saken är det visserligen skäl att observera
att den prövningsrätt som bestämmelserna
medger beslutsfattaren kan visa sig skenbar och juridifieras i väsentlig
grad precis på grund av en bakomliggande fri- eller rättighet.
Utifrån dessa omständigheter är det enligt
utskottets mening klart att ett utlåtande från en
försöksregion inte kan ha någon som helst bindande
verkan i frågor som gäller de administrativa
påföljderna för detaljhandels- och serveringstillstånd
för alkoholdrycker enligt alkohollagen. Bestämmelsen
om detta bör strykas i paragrafens 3 punkt.
Utifrån 13 § 1 mom. intar utlåtanden
i ärenden enligt 8 § 2 mom. och 10 § en
särställning. I dem är det fråga
om finansiella beslut. Villkoret för ett positivt finansieringsbeslut är
ett förordande utlåtande av försöksregionen.
Det är inget problem med tanke på grundlagen att
det föreskrivs i lag att utlåtandet har bindande
verkan. Men med tanke på 2 § 3 mom. i grundlagen är
det inte helt lämpligt att skriva in i lagen att ett utlåtande
av detta slag bygger på överenskommelse mellan
kommunerna. Men saken inverkar inte på lagstiftningsordningen.
Föreslagna 14 och 15 §.
Bestämmelserna i den tredje gruppen avser för
det första en möjlighet för kommunerna
inom försöksregionen att komma överens
om att utarbeta utvecklingsplaner som beaktas i ministeriets stödbeslut.
En sådan möjlighet att ingå överenskommelser är
inte betydelsefull i konstitutionellt hänseende. Detsamma
gäller kommunernas möjlighet att komma överens
om att skapa en förpliktelse för myndigheterna
inom den statliga regional- och lokalförvaltningen att
i vissa fall begära utlåtande av försöksregionen
och att utlåtandet skall beaktas i beslutsfattandet och
i den övriga verksamheten.
Alternativ till avtalsstrukturen.
De resultat som eftersträvats med de föreslagna
avtalsstrukturerna för kommunerna inom försöksregionerna
kan helt uppenbart nås genom bestämmelser som inte
på samma sätt bygger på avtal och som
därmed i sak harmonierar bättre med 2 § 3
mom. i grundlagen. Vid den fortsatta behandlingen av propositionen
bör därför åtminstone ett sådant alternativ
diskuteras att försöksregionerna genom lag får
befogenhet att utarbeta planer och lämna utlåtanden
i de frågor som avses i föreslagna 8—12 § samt
14 och 15 §. Då är det försöksregionens
sak att utöva denna befogenhet efter att ha "nått
en överenskommelse". I 6 § kan kommunerna inom
en försöksregion analogt ges direkt behörighet
att besluta om fördelningen av samfundsskatten och i 7 § kan
det föreskrivas att den regionala miljöcentralen är
den myndighet som fastställer den gemensamma generalplanen för
kommunerna inom försöksregionen.
Statsrådets behörighet enligt 17 § har
i propositionen kopplats ihop med avtalskonstruktionen och därför
innebär det att behörigheten minskar om man avstår
från konstruktionen utan nya särskilda arrangemang,
vilket ligger i den kommunala självstyrelsens intresse
i försöket.
Andra omständigheter
Ett offentligrättsligt regionalt organ.
Enligt motiveringen skall det regionala organ som avses i 4 § vara
en juridisk person. Det finns ingen uttrycklig bestämmelse
om detta i lagförslaget, även om hänvisningen
till en samkommun i paragrafens 4 mom. kan tolkas så att
den avser också detta. Men det är skäl
att precisera saken i lagen.
Tillämpningen av bestämmelserna om samkommuner
inskränker sig i 4 mom. till bestämmelserna i
kommunallagen och därför är det möjligt
att en del allmänna förvaltningsrättsliga författningar
formellt inte blir tillämpliga i organet. Av orsaker som
går tillbaka till 21 § i grundlagen är
det nödvändigt att säkerställa
genom explicita bestämmelser om att åtminstone
de allmänna författningar som är väsentliga
med tanke på rättssäkerheten är
tillämpliga i det regionala organet.
Föreslagna 18 §.
Enligt paragrafens 2 mom. behöver utlåtande
inte begäras särskilt av en kommun inom försöksregionen
med stöd av någon annan lag, om försöksregionen
har lämnat ett utlåtande enligt den föreslagna
lagen. Det är inte lämpligt att tillämpa
denna bestämmelse så brett att utlåtandet
i lagförslaget ersätter utlåtanden av kommunala
fackmyndigheter enligt speciallagstiftning.