Motivering

I lagens 4 § föreskrivs att Fordonsförvaltningscentralen svarar för utfärdande av färdskrivarkort och fattar beslut om att återkalla dem. Men med stöd av 1 mom. kan den ingå avtal om att en offentlig eller enskild instans kan få rätten att utfärda förar- och företagskort.

Utfärdande av färdskrivarkort är en offentlig förvaltningsuppgift enligt grundlagens 124 §. En sådan uppgift kan anförtros andra än myndigheter endast genom lag eller med stöd av lag, om det behövs för en ändamålsenlig skötsel av uppgifterna och det inte äventyrar de grundläggande fri- och rättigheterna eller andra krav på god förvaltning. Uppgifter som innebär betydande utövning av offentlig makt får dock ges endast myndigheter.

Syftet med bestämmelsen är att skapa ett allomfattande och flexibelt system för att utfärda färdskrivarkort i hela landet. Därför bör Fordonsförvaltningscentralen ha möjlighet att överföra en del av kortuppgifterna på andra aktörer. Men centralen föreslås själv svara för att utfärda verkstads- och kontrollkort och att återkalla färdskrivarkort. Utskottet menar att en sådan möjlighet att överföra uppgifter är bra för att de ska bli skötta på lämpligt sätt.

I föreslagna 9 § finns bestämmelser om att allmän förvaltningsrättslig lagstiftning ska tillämpas när färdskrivarkort utfärdas. Föreslagna 13 § gäller ändringssökande och 15 § straffrättsligt tjänsteansvar. Med tanke på rättssäkerheten och kraven på god förvaltning är också 6—7 § viktiga. Där föreskrivs om de allmänna kraven på dem som utfärdar färdskrivarkort och bedömning av tillförlitligheten hos den som utfärdar färdskrivarkort. Detsamma gäller 12 § om tystnadsplikt. Viktiga är också bestämmelserna i 5 § om vad som ska ingå i ett avtal om överföring och bestämmelserna i 10 § om Fordonsförvaltningens tillsynsbefogenheter. I artikel 14 i rådets förordning om färdskrivare vid vägtransporter finns bestämmelser om villkoren för att utfärda kort.

Enligt grundlagens 124 § kan en offentlig förvaltningsuppgift anförtros andra än myndigheter också genom avtal som ingås med stöd av lag. Ur denna synvinkel är förslaget inte på något vis problematiskt.

Däremot är det inte lika oproblematiskt att genom avtal föra över en förvaltningsuppgift som anförtrotts en myndighet till en annan myndighet. Bestämmelsen är beaktansvärd med tanke på grundlagens 21 § om att var och en har rätt att få sin sak behandlad av en domstol som är behörig enligt lag. Betydelsefullt är också 2 § 3 mom. i grundlagen. Där sägs att all utövning av offentlig makt skall bygga på lag och att lag noggrant ska iakttas i all offentlig verksamhet (GrUU 14/2003 rd, s. 3, GrUU 52/2001 rd, s. 5, GrUU 11/2002 rd, s. 5—7, GrUU 72/2002 rd, s. 2—3). Utfärdande av färdskrivarkort handlar enligt utskottets mening dock främst om distribution av färdskrivarkort som kan jämställas med offentlig service och som genom avtal i princip kan föras över från en myndighet till en annan utan att det kränker grundlagen. Enligt förslaget rubbar uppgiften inte Fordonsförvaltningscentralens ställning som ansvarig utfärdare av kort och myndighet som övervakar andra utfärdares åtgärder. Inte heller till denna del inverkar bestämmelserna på behandlingsordningen för lagförslaget.