Motivering
Undervisningsspråk
Enligt 17 § 1 mom. i lagförslaget är
Räddningsinstitutets undervisningsspråk finska.
Undervisning ges också på svenska och vid behov
på andra språk. De studerande får
enligt 2 mom. i samband med antagningen och i prov använda
antingen finska eller svenska. Enligt motiven anordnar Räddningsinstitutet
vid behov utbildning som leder yrkesexamen och även annan
i 13 § i lagförslaget avsedd utbildning i form
av utbildningsprogram och kurser som genomförs på svenska.
Man kan av motiven sluta sig till att undervisning ordnas på svenska
eller andra språk om en tillräcklig mängd
svenskspråkiga personer eller personer med något
annat språk som förstaspråk anmäler
sig till kurserna. Däremot har en enskild studerande ingen
subjektiv rätt att kräva undervisning på svenska.
Enligt 17 § 2 mom. i grundlagen skall det allmänna
tillgodose landets finskspråkiga och svenskspråkiga
befolknings kulturella och samhälleliga behov enligt lika
grunder. Enligt förarbetena till reformen beträffande
de grundläggande fri- och rättigheterna har bestämmelsen
betydelse t.ex. för ordnandet av samhällsservice
samt skol- och andra bildningsförhållanden och
informationsförmedling på det egna språket
(RP 309/1993 rd, s. 69).
Eftersom Räddningsinstitutet är landets enda läroanstalt
med undervisning som leder till examen på området
bör man både i språkundervisningen och
i fråga om undervisningsspråken beaktas att de
språkliga rättigheterna enligt 17 § skall
tillgodoses.
Drogtestning
Var och en som studerar på Räddningsinstitutet är
på grundval av 24 § 1 mom. i lagförslaget skyldig
att på förordnande av institutet genomgå ett
drogtest som utförs av en yrkesutbildad person inom hälso-
och sjukvården och av laboratoriepersonal, om det finns
grundad anledning att misstänka att studeranden uppträder
påverkad av rusmedel i de praktiska arbetsuppgifter som
ordnas vid institutet eller i den praktik som sker på en
arbetsplats.
Bestämmelsen har betydelse med avseende på det
skydd för privatlivet som garanteras i 10 § 1 mom.
i grundlagen. Den kränker också den personliga
integriteten, som tryggas i 7 § i grundlagen, och begränsar
rätten att bestämma över sig själv.
Grundlagsutskottet ansåg i samband med behandlingen
av förslagen om lagen om polisutbildning och lagen om integritetsskydd
i arbetslivet att det finns godtagbara skäl för
drogtestning med tanke på de grundläggande fri-
och rättigheterna, om det finns grundad anledning att misstänka
att han eller hon uppträder påverkad av berusningsmedel
under utbildningstiden eller i praktikarbete eller om arbetsuppgifterna
kräver noggrannhet, tillförlitlighet, självständig omdömesförmåga
eller god reaktionsförmåga eller om de kan äventyra
arbetstagarens eller andras liv, hälsa eller
arbetarskydd. Syftet är att bekämpa bruk av alkohol
och narkotika bland studenter och anställda. Det handlar
om att värna de studerandes och de anställdas
samt i sista hand också andras rättigheter och
säkerhet (GrUU 28/2004 rd,
s. 3—4, GrUU 10/2004 rd, s.
2). Enligt grundlagsutskottets bedömning uppfyller regleringen
de krav på exakthet och noga avgränsning som ställs
på inskränkningar av de grundläggande
fri- och rättigheterna.
Förlust av studierätten och disciplinstraff
Enligt 28 § 1 mom. i lagförslag 1 förlorar
en studerande sin studierätt om han eller hon i samband
med ansökan till Räddningsinstitutet har lämnat
felaktiga eller vilseledande uppgifter eller hemlighållit
en sådan omständighet om sig själv som
kunde ha förhindrat antagningen. Bestämmelsen är
illa formulerad eftersom bisatsen "som kunde ha förhindrat
antagningen", åtminstone i den finska versionen, bara gäller
hemlighållande, men inte felaktiga eller vilseledande uppgifter.
Dessutom ter sig en sådan bestämmelse oskäligt
sträng, eftersom studierätten kan gå förlorad även
när en obetydlig detalj är felaktig eller vilseledande.
Utskottet anser att bestämmelsen behöver preciseras
i överensstämmelse med kraven på proportionalitet
(GrUU 19/2004 rd, s. 3, GrUU
16/2003 rd, s. 3/I, GrUU 12/2002 rd,
s. 3—4).
En studerande kan med stöd av 30 § 1 mom. förlora
sin rätt att bo på internatet för viss
tid eller helt och hållet, om han eller hon har brutit mot
bestämmelserna i ordningsstadgan för institutets
internat. Ett sådant disciplinstraff är tvivelaktigt
sett ur proportionalitetssynvinkel, om man beaktar att rätten
till boende är en viktig individuell rättighet.
Utskottet anser att bestämmelsen bör preciseras
exempelvis så att rätten att bo på internatet
kan gå förlorad till följd av allvarliga
och upprepade brott mot ordningsstadgan, om en varning inte lett
till önskat resultat (GrUU 8/2006 rd,
s. 3/II, GrUU 48/2005 rd, s. 2/I, GrUU
44/2004 rd, s. 2—3).
