Motivering
Propositionens huvudsakliga innehåll
Propositionen innehåller tre olika element. För det
första föreslår regeringen ändringar
i en del procentsatser för statsandelarna. Den viktigaste ändringen är
att kommunernas andel av finansieringen ökar när
procentsatsen för statsandelen till kommunal basservice ändras. Ändringen
ingår i 5 § i det första lagförslaget.
Det andra viktiga elementet är att fastighetsskatten
inte ska beaktas vid utjämningen av statsandelarna
på grund av skatteinkomsterna. Ändringen ingår
i 29 § i det första lagförslaget.
Det tredje viktiga elementet är priset per enhet för
museer, teatrar och orkestrar föreslås bli sänkta
för viss tid.
Konstitutionell bedömning av förslagen
Allmänt om betydelsen av kommunal beskattningsrätt.
Bestämmelser om uppgifter som ska anförtros
kommunerna finns i 121 § 2 mom. i grundlagen. När
man lagstiftar om nya uppgifter, måste man samtidigt se
till att kommunerna har faktiska möjligheter att klara
av dem, har grundlagsutskottet betonat i sin praxis (GrUU 29/2009
rd, s.2, GrUU 50/2005 rd,
s. 2, och GrUU 41/2002 rd, s. 3). Grundlagens
121 § 3 mom. säger att kommunerna har
beskattningsrätt. Bestämmelser om grunderna för
skattskyldigheten och för hur skatten bestäms
och om de skattskyldigas rättssäkerhet utfärdas
genom lag. Kommunernas beskattningsrätt har av hävd
ansetts vara en av de viktigaste faktorerna i kommunal självstyrelse
(GrUU 10/1998 rd, s. 35, GrUU 29/2009
rd, s. 2 och GrUU 41/2002 rd, s. 2). Substansen i beskattningsrätten är
att den ska spela en reell roll för kommunernas möjligheter att
självständigt bestämma över
sin ekonomi (GrUU 29/2009 rd, s. 2,
och GrUU 41/2002 rd, s. 2).
Ändringen i utjämningen av statsandelar och skatteinkomter.
Ett av de viktigaste syftena med statsandelssystemet är
att garantera att alla kommuner oavsett skillnader i förhållanden
och inkomstunderlag har möjligheter att klara av i synnerhet
sina lagfästa uppgifter. Allmänt taget kommer
procentsatsen för statsandelen till kommerna att sänkas
med 2,7 procentenheter (RP 60/2011 rd,
s. 8) och då stiger kommunernas andel av finansiering till
68,58 procent. Statsandelen stiger för kommuner med större
inkomster från fastighetsskatten när skatten inte
längre beaktas vid den skattebaserade utjämningen.
I kommuner med över 100 000 invånare
minskar kommunens statsandel bara i två fall av den ändrade
utjämningen, i de övriga kommunerna ökar inkomsterna,
enligt propositionen (s. 10). Det största tillskottet för
en enskild kommun är 640 euro och den största
förlusten 114 euro per invånare. Också detta
enligt motiven i propositionen (s. 10). Om man ser till alla kommuner är
förändringarna i enskilda kommuner stora, visar
en uträkning från finansministeriet. Den visar
också att det är praktiskt taget omöjligt
att övergripande bedöma vilken roll ändringarna
spelar för kommunernas faktiska möjligheter att
tillhandahålla den service som ingår i deras uppgifter. Detta
måste bedömas utifrån dels deras skatteinkomster
och övriga inkomster, dels statsandelarna och skatteutjämningarna.
Utskottets bedömning är att lagförslagen
inte i någon betydande omfattning riskerar den ekonomiska
aspekten av den kommunala självstyrelsen som är
tryggas i 121 § i grundlagen.
Enligt förarbetena till reformen av de grundläggande
fri- och rättigheterna gäller likabehandlingsbestämmelsen
i grundlagens 6 § 1 mom. också lagstiftaren.
Medborgare eller grupper av medborgare kan inte godtyckligt särbehandlas
vare sig positivt eller negativt genom lag. Likabehandlingsbestämmelsen
kräver ändå inte att alla medborgare
ska behandlas lika, om inte förhållandena är
likadana. Jämlikhetsaspekter spelar en viss roll när
medborgarna ges fördelar eller rättigheter genom
lag. Dessutom är det typiskt för lagstiftningen
att den på grund av ett visst godtagbart samhälleligt
intresse behandlar människor olika bl.a. för att
främja faktisk jämlikhet (RP 309/1993
rd, s. 46). Grundlagsutskottet brukar i sin praxis understryka
att inga skarpa gränser för lagstiftarens prövning kan
härledas ur likabehandlingsprincipen när reglering
i överensstämmelse med den rådande samhällsutvecklingen
eftersträvas (se t.ex. GrUU 2/2011 rd,
s. 2, GrUU 64/2010 rd, s. 2, GrUU
28/2009 rd, s. 2, GrUU 38/2006
rd, s. 2, GrUU 1/2006 rd,
s. 2 och GrUU 59/2002 rd, s. 2).
Regeringen tangerar (s. 12) konsekvenserna för kommunerna
genom att konstatera att de "tvingas anpassa sin verksamhet till
följd av de reducerade statandelarna". Detta är
inte tillfredsställande och förvaltningsutskottet
bör skriva in i sitt betänkande att finansministeriet är
skyldigt att noga bevaka vilka konsekvenser reformerna har för
olika kommuner och invånarnas tillgång till service.
I förekommande fall måste regeringen lägga
fram förslag för att undanröja allvarliga
sedvridningar i likabehandlingen.
Reducerade statsandelar till kulturinstitutioner.
Statliga bidrag till kulturinstitutioner hjälper det allmänna
att uppfylla sina förpliktelser framför allt i
16 § 2 mom. i grundlagen att garantera kulturella rättigheter. Ändringen är
enligt utskottet inte problematisk med avseende den bestämmelsen
i grundlagen.