Motivering

Yttrandefriheten

Med stöd av föreslagna nya 20 kap. 9 § 1 mom. 2 punkten i strafflagen ska den dömas för koppleri som genom förmedling av kontaktuppgifter eller på annat sätt marknadsför att någon annan utför i 1 punkten avsedda sexuella eller sedlighetssårande handlingar. Förslaget är betydelsefullt med tanke på yttrandefriheten som tryggas i grundlagens 12 § 1 mom.

Skyddet för yttrandefriheten täcker i princip också reklam och marknadsföring, även om utskottet inte har ansett att kommunikation av detta slag hör till yttrandefrihetens kärnområde (GrUU 23/2000 rd, s. 6/I). Reklam och marknadsföring kan därmed beläggas med mer långtgående restriktioner än vad som är tillåtet inom det materiella kärnområdet för yttrandefriheten (GrUU 60/2001 rd, s. 4/I). Å andra sidan måste också bestämmelser om reklam och marknadsföring uppfylla de allmänna kraven på en lag som begränsar de grundläggande fri- och rättigheterna (GrUU 9/2004 rd, s. 7, GrUU 19/2002 rd, s. 3/I).

Enligt propositionens motivering är avsikten med kriminaliseringen att göra det svårare att organisera prostitution och få ekonomisk vinning av den. Bestämmelsen avser närmast att skydda den allmänna moralen, men genom att försvåra människohandel och koppleri har den också ett samband med flera grundläggande fri- och rätttigheter som är tryggade i grundlagen (GrUU 23/1997 rd, s. 4/II). Därmed finns det godtagbara grunder för en kriminalisering med tanke på de grundläggande fri- och rättigheterna.

Med tanke på bestämmelsens proportionalitet är det värt att notera att kriminaliseringen gäller marknadsföring av en annan persons handlingar och att det krävs uppsåt för att förmedling av kontaktuppgifter och annan marknadsföring ska vara straffbara. Vid bedömningen av uppsåt ska enligt motiveringen vikt läggas bland annat vid om det använts sådana uttryck i annonsen som allmänt igenkänns och förstås som förtäckta uttryck för prostitution. Denna utgångspunkt kan betyda att också publiceringen av sådana meddelanden som inte handlar om "marknadsföring" av någon annans handlingar omfattas av straffbestämmelsen. Utskottet anser att bestämmelsen måste preciseras till denna del.

De föreslagna straffbestämmelserna om spridning av pornografisk bild (17 kap. 18 §), grov spridning av barnpornografisk bild (17 kap. 18 a §), olaglig visning eller spridning av bildprogram bland minderåriga (17 kap. 18 b §) och innehav av barnpornografisk bild (17 kap. 19 §) är med hänsyn till utskottets tidigare praxis inte något problem med tanke på bestämmelserna om yttrandefrihet i grundlagen (GrUU 23/1997 rd, s. 4).

Teleavlyssning och teknisk avlyssning

I 5 a kap. 2 § i det andra lagförslaget handlar det om i tvångsmedelslagen reglerade tillstånd till teleavlyssning. Till denna del är förslaget betydelsefullt med tanke på grundlagens bestämmelser om skydd för hemligheten i fråga om förtroliga meddelanden.

Enligt 10 § 2 mom. i grundlagen är brev- och telefonhemligheten samt hemligheten i fråga om andra förtroliga meddelanden okränkbar. Men med stöd av paragrafens 3 mom. kan det bestämmas genom lag om sådana begränsningar i meddelandehemligheten som är nödvändiga vid utredning av brott som äventyrar individens eller samhällets säkerhet.

I 5 a kap. 2 § 1 mom. 4 punkten nämnda grovt ordnande av olaglig inresa och grov spridning av barnpornografisk bild liksom till 7 punkten fogade människohandel och grov människohandel är brott som äventyrar individens eller samhällets säkerhet på det sätt som avses i grundlagens 10 § 3 mom. Utskottet anser att detsamma gäller gärningsformerna för grovt koppleri i 2 § 3 mom.

Teknisk avlyssning är enligt 4 § 3 mom. 6 punkten möjlig när det finns orsak att misstänka någon för grov människohandel. Förslaget är betydelsefullt med tanke på hemligheten i fråga om förtroliga meddelanden och hemfriden.

Grundlagens 10 § 1 mom. föreskriver att vars och ens hemfrid är tryggad. Men med stöd av 3 mom. kan det bestämmas genom lag om åtgärder som ingriper i hemfriden och som är nödvändiga för att de grundläggande fri- och rättigheterna ska kunna tryggas eller för att brott ska kunna utredas.

Grundlagsutskottet har ansett att teknisk avlyssning med hänsyn till nödvändighetskravet i grundlagens 10 § 3 mom. inte kan utsträckas till alla brottstyper. I sin bedömning av förslaget om ändring av tvångsmedelslagen 2002 ansåg utskottet att villkoret för vanlig lagstiftningsordning var att den tekniska avlyssningen begränsas till högförräderibrott, våldsbrott, allmänfarliga brott och de grövsta formerna av narkotikabrott (GrUU 36/2002 rd, s. 6/II). Grov människohandel kan enligt utskottets mening till sin allvarlighetsgrad jämställas med sådana brott.