Motivering
Att utse ordningsvakt
Regeringen föreslår att 22 § 1 mom.
i ordningslagen ändras så att ordningsvakter även
får utses för verksamhetsställen inom
hälso- och sjukvården, hamnar och flygplatser.
Ordningsvakter kan utses för att bistå polisen
eller gränsbevakningsväsendet i att upprätthålla
ordning och säkerhet, om det inte är ändamålsenligt
att upprätthålla ordning och säkerhet
på något annat sätt och upprätthållandet
av ordning och säkerhet kräver det av grundad
anledning.
Att upprätthålla ordning och säkerhet är
utan vidare en sådan offentlig förvaltningsuppgift som
avses i 124 § i grundlagen (GrUU 20/2002 rd,
s. 2). Enligt grundlagsparagrafen i fråga kan offentliga
förvaltningsuppgifter av detta slag anförtros
andra än myndigheter endast genom lag eller med stöd
av lag, om det behövs för en ändamålsenlig
skötsel av uppgifterna och det inte äventyrar
de grundläggande fri- och rättigheterna, rättssäkerheten
eller andra krav på god förvaltning. Uppgifter
som innebär betydande utövning av offentlig makt
får dock ges endast myndigheter.
I sin analys av om det leder till att uppgifter som innebär
betydande utövning av makt överflyttas på någon
annan än myndighet i det fall att uppgiften att upprätthålla
ordning och säkerhet i köpcentra, trafikstationer
och kollektiva trafikmedel anförtros ordningsvakter, har
utskottet ansett den avgörande faktorn vara vilken behörighet
ordningsvakterna har i så fall. Utskottet har ställt
sig återhållsamt till att enskilda personer ska
få befogenhet att upprätthålla ordningen om
lagstiftningen inte begränsats att gälla enskilda
fall eller tidsmässigt (GrUU 10/2006
rd, s. 2, GrUU 20/2002 rd,
s. 3, GrUU 28/2001 rd, s. 6). I den
aktuella propositionen föreslås inga ändringar
i ordningsvakternas befogenheter utan de kvarstår i sin
genom grundlagsutskottets medverkan lagfästa form.
När det gäller att upprätthålla
ordning och säkerhet kan flygplatser och hamnar likställas
med andra trafikstationer, och den konstitutionella bedömningen
av att utse ordningsvakter kan ske på samma grunder. Däremot
innebär det en avsevärd utvidgning om verksamhetsställen
inom hälso- och sjukvården ska omfattas av lagen.
Inkluderingen motiveras med att hotfulla och våldsamma
situationer förekommer allt oftare numera. På verksamhetsställena
jobbar det vaktmästare i arbetsavtals- eller tjänsteförhållande
och väktare som avses i lagen om privata säkerhetstjänster.
Men i deras befogenheter ingår inte att upprätthålla
ordning och säkerhet.
Utskottet menar att det kan behövas ordningsvakter
för att bistå myndigheter i att upprätthålla ordning
och säkerhet på verksamhetsställen inom
hälso- och sjukvården och att kravet på att uppgiften
måste skötas på ett ändamålsenligt
sätt därmed uppfylls på ett allmänt
plan. Det är omöjligt för polisen att
hela tiden finnas på plats på ett verksamhetsställe
inom hälso- och sjukvården och en ordningsvakt
kan med sin blotta närvaro avvärja störningar
och kan om så behövs omedelbart skrida till åtgärder
för att upprätthålla ordning och säkerhet
och förhindra brott. Den myndighet som utser ordningsvakter ska
enligt 22 § 1 mom. bedöma från fall till
fall om det finns grundad anledning av utse ordningsvakter för
att upprätthålla ordning och säkerhet
eller om det går att sköta saken på något annat ändamålsenligt
sätt.Utskottet ser det som viktigt att huvudansvaret för
ordningen och säkerheten samt för att brott avvärjs
och utreds kvarstår hos polisen och övriga myndigheter
och att bevakningsrörelsens andel blir bara kompletterande
(GrUU 28/2001 rd, s. 5).
I propositionsmotiven sägs det (s. 13) att med verksamhetsställen
inom socialvården bl.a. avses arbetskraftsbyråer.
Detta motsvarar inte begreppsapparaten i sektorslagstiftningen eller
allmänt språkbruk. Om det är tänkt
att de nuvarande arbetskrafts- och näringsbyråerna
ska omfattas av lagen, måste de nämnas i den föreslagna lagen.
I motiven utesluts skolhem och barnskyddsanstalter ur begreppet
verksamhetsställen inom socialvården. Uteslutningen är
motiverad och bör framgå av bestämmelsen.
Ordningsvakternas tjänstgöringsområde
Ordningsvakternas tjänstgöringsområde
ska enligt det föreslagna 22 § 1 mom. avgränsas
till området för de platser som avses i tillståndet
eller det trafikmedel som avses i tillståndet och till deras
omedelbara närhet. Enligt motiven räknas åtminstone
parkeringsplatser och de vägområden som leder
till en flygplats som "omedelbar närhet". Den gällande
bestämmelsen att tjänstgöringsområdet
endast vid behov får utsträckas till platsers
och trafikmedels omedelbara närhet föreslås
nu bli slopad. Den ändringen motiveras inte på något
sätt i propositionen.
Utskottet har i sin bedömning av den lagstiftning som
ska tillämpas på inkvarterings- och förplägnadsverksamhet
och på allmänna sammankomster och offentliga tillställningar
(GrUU 49/2004 rd, s. 3, GrUU
10/2006 rd, s. 4) ansett att uttrycket "omedelbar
närhet" måste tolkas snävt. Begreppet
avser ett litet område av gatan eller vägen strax
utanför exempelvis entrédörren till en
rörelse. Uttrycket bör tolkas på samma
sätt snävt i annan lagstiftning om ordningsvakters
och liknande personers tjänstgöringsområde.
Uttrycket täcker inte in parkeringsområden och
infartsleder till dem (GrUU 10/2006 rd, s.
3). Eftersom tolkningen i motiven strider mot utskottets ställningstaganden
bör lagen inte tilllämpas i enlighet med motiven.
Utskottet har ansett att vid sporadiska offentliga tillställningar
kan en ordningsvakts tjänstgöringsområde
omfatta också leder och parkeringsområden, som
i det fallet ska nämnas i lagen (GrUU 10/2006
rd, s. 3). Men inom de i ordningslagen avsedda tjänstgöringsområdena
för ordningsvakter behövs inga sådana
specialarrangemang som vid sporadiska offentliga tillställningar,
utan de är platser där människor regelbundet
använder sig av infartslederna och parkeringsplatserna
och upprätthållandet av ordning och säkerhet
uteslutande bör vara en uppgift för myndigheter.
Bestämmelsen bör styra den utseende myndighetens
prövningsrätt så att tjänstgöringsområdet
inte får bli större än vad som behövs
för att allmän ordning och säkerhet ska
kunna upprätthållas. Därför
måste nödvändighetsvillkoret kvarstå i
bestämmelsen.
Tryggande av de grundläggande fri- och rätttigheterna,
rättssäkerheten och en god förvaltning
Offentliga förvaltningsuppgifter får anförtros andra än
myndigheter bara om det inte äventyrar de grundläggande
fri- och rättigheterna, rättssäkerheten
eller andra krav på god förvaltning. Grundlagens
124 § kräver inte längre att det i lag hänvisas
till allmänna förvaltningslagar, eftersom de allmänna
förvaltningslagarna tillämpas med stöd
av de i dem ingående bestämmelserna om tillämpningsområde,
definition på myndighet eller enskildas skyldighet att
ge språklig service också på enskilda
när de utför ett offentligt förvaltningsuppdrag
(GrUU 42/2005 rd, s. 3). Det går
att i ett avtal mellan myndighet och privat aktör säkerställa
att de allmänna förvaltningslagar som garanterar
rättssäkerheten tilllämpas. Utskottet
påpekar att skyldigheten att följa dessa lagar
också i det fallet följer direkt av lag (GrUU
3/2009 rd, s. 5).