Motivering
Stöd för studier
Det allmänna ska enligt 16 § 2 mom. i grundlagen
säkerställa lika möjligheter för
var och en att oavsett medellöshet enligt sin förmåga
och sina särskilda behov få även annan än
grundläggande utbildning samt utveckla sig själv.
Bestämmelsen påför det allmänna
en allmän skyldighet att bland annat se till att medellöshet
inte blir ett hinder för att få utbildning (RP
309/1993 rd, s. 68/I) rätten
att oavsett medellöshet få också annan än
grundläggande utbildning ska tryggas på det sätt
som föreskrivs närmare i lag. Regleringsförbehållet
förutsätter att bestämmelser som tryggar
denna rätt utfärdas på lagnivå,
men överlåter åt lagstiftaren att bestämma
bestämmelsens närmare innehåll (GrUB
10/1998 rd, s. 12).
I grundlagens 80 § 1 mom. finns en klausul som preciserar
området för lag. Enligt den ska det genom lag
utfärdas bestämmelser om grunderna för
individens rättigheter och skyldigheter samt om frågor
som enligt grundlagen i övrigt hör till området
för lag. Klausulen inskränker dels lagstiftarens
makt att delegera frågor att regleras genom förordning,
dels förordningsutfärdarens makt att utfärda
bestämmelser om sådant som anges i klausulen (RP
1/1998 rd, s. 132/I).
Lagstiftningen om studiestöd och stöd för skolresor
tillgodoser för sin del uppdraget i grundlagens 16 § 2
mom. De föreslagna ändringarna i lagstiftningen
bereder innehållsligt inga problem med tanke på grundlagen.
Också de bestämmelser som bemyndigar att utfärda
förordning är i regel korrekta; utifrån
bemyndigande föreslås inte bli föreskrivet
om omständigheter som är väsentliga med
tanke på studiestöd eller stöd för
skolresor. Utskottet fäster sig bara vid några
detaljer.
Enligt 5 § 1mom. är framgång i studierna
ett allmänt villkor för att studiestöd
ska beviljas. I 5 b § sägs att framgången
i studierna anses tillräcklig om den tid under vilken den
studerande bedriver studier på heltid inte väsentligt
kommer att överskrida den stödtid som fastställts
för studierna i fråga. Närmare bestämmelser
om grunderna för tillräcklig framgång
i studierna utfärdas genom förordning av statsrådet
enligt 6 mom.
Paragrafens 1 mom. begränsar i tillräcklig grad
bemyndigandet att utfärda förordningar i samband
med lagstiftningen om olika slag av studier. Formuleringen om grunderna
för bedömning av tillräcklig framgång
i studierna är dock inte lyckad med tanke på grundlagens
80 § 1 mom. (GrUU 33/2002 rd,
s. 3/II). Bemyndigandebestämmelsen bör
formuleras om till exempel så att det utifrån
den kan utfärdas närmare bestämmelser
om bedömningen av tillräcklig framgång
i studierna.
Enligt 5 b § 1 mom. kan utbetalningen av studiestödet
fortsättas också om studieprestationerna är
otillräckliga, om den studerande anför särskilda
skäl till att studierna tillfälligt fördröjts. Som
godtagbara skäl nämns att den studerande eller
en nära anhörig drabbas av sjukdom eller att den
studerande befinner sig i en svår livssituation eller något
annat särskilt skäl av tillfällig natur.
Utskottet anser det helt klart att också graviditet och
barnafödande är det slag av godtagbara skäl
som avses i bestämmelsen. Det kan vara bra att ytterligare överväga
att nämna den i själva bestämmelsen.
I 14 a § 3 mom. föreskrivs om bostadstillägg för
den som studerar utomlands. Genom förordning av statsrådet
kan det föreskrivas om bostadstilläggets belopp
i länder med låg hyresnivå. Bemyndigandet är
mycket allmänt hållet. Det bör helst
preciseras till exempel med grunder för bedömning
eller jämförelse av hyresnivån eller
med bostadstilläggets lägsta belopp eller lägsta
andel i länder med låg hyresnivå.
Enligt 3 a § 1 mom. 2 punkten i det andra lagförslaget
beviljas stöd för skolresor inte en studerande
som har möjlighet att bo avgiftsfritt i en bostad som utbildningsanordnaren
svarar för. Men stöd beviljas också i
detta fall om den studerande av särskilda skäl
inte kan ta emot bostaden. Bestämmelser om de särskilda
skäl som avses i punkten utfärdas enligt 2 mom.
genom förordning av statsrådet. Bemyndigandet är
mycket generellt bundet genom bestämmelser i lag. Enligt
propositionens motivering är avsikten att t.ex. hälsoskäl
eller skäl som anknyter till familjeförhållandena
ska kunna betraktas som i lagen angivna särskilda skäl.
För att bestämmelsen ska vara exakt är
det enligt utskottet viktigt att paragrafens 1 mom. 2 punkt kompletteras
med motsvarande skrivning i propositionen och att 2 mom. formuleras
som ett bemyndigande att genom förordning utfärda
noggrannare bestämmelser om saken än i lag.
Delegering av folkpensionsanstaltens uppgifter
Med stöd av 9 a § 4 mom. i det första
lagförslaget kan folkpensionsanstalten komma överens med
en högskola om att högskolans studiestödsnämnd
sköter de uppgifter som föreskrivs i lagen i fråga
om sina egna studerande. Bestämmelsen om överenskommelse
om befogenhet är värd att uppmärksamma
med tanke på den bestämmelse i grundlagens 21 § som
säger att var och en har rätt att få sin
sak behandlad av en myndighet som är behörig enligt
lag. Också grundlagens 2 § 3 mom. är
mycket viktigt. Den säger att all utövning av
offentlig makt ska bygga på lag och att lag noggrant ska
iakttas i all offentlig verksamhet.
Universitetens självstyrelse är tryggad i
123 § 1 mom. i grundlagen. Utskottet har dessutom ansett
att självstyrelseprinciperna inte kan förbigås
om yrkeshögskolorna ska inlemmas i landets högskoleväsende
och att en lagstiftning som bygger på tanken om självstyrelse
för yrkeshögskolorna därför är
godtagbar (GrUU 74/2002 rd, s. 2/II).
Vissa synpunkter på högskolornas självstyrelse
talar för att Folkpensionsanstaltens uppgifter exceptionellt
ska kunna delegeras till högskolans studiestödsnämnd
genom avtal mellan anstalten och högskolan (GrUU 11/2002
rd, s. 5—7, GrUU 23/1994 rd,
s. 2, GrUU 11/1994 rd, s. 1). Bestämmelsen
inverkar inte på behandlingsordningen för lagförslaget.
Men det är skäl att komplettera den så att
det framgår att avtalet bara gäller de uppgifter
som lagen om studiestöd föreskriver för
Folkpensionsanstalten.
Enligt förslaget kan Folkpensionsanstalten och högskolan
på det sätt som föreskrivs genom förordning
av statsrådet komma överens om delegering av uppgifter.
Det vore lämpligare att formulera bemyndigandet på normalt
vis så att det framgår vilket slag av omständigheter
i samband med en överenskommelse statsrådet utfärdar
närmare bestämmelser om genom förordning.
Det är också möjligt att en privaträttslig
sammanslutning eller stiftelse är huvudman för
en yrkeshögskola. Därmed är förslaget
betydelsefullt också med tanke på grundlagens
124 §. Där sägs att offentliga förvaltningsuppgifter
kan anförtros andra än myndigheter endast genom
lag eller med stöd av lag, om det behövs för
en ändamålsenlig skötsel av uppgifterna
och det inte äventyrar de grundläggande fri- och
rättigheterna, rättssäkerheten eller
andra krav på god förvaltning. Uppgifter som innebär
betydande utövning av offentlig makt får dock
ges endast myndigheter.
Förslaget är inte problematiskt med tanke
på 124 § i grundlagen. Det är utan tvivel ändamålsenligt
att uppgifterna delegeras till studiestödsnämnden
på föreslaget vis. Delegeringen bedöms
inte äventyra de studerandes rättssäkerhet. Utskottet
påpekar att studiestödsnämnderna med tanke
på rättssäkerheten och kraven på en
god förvaltning faller inom de mest centrala förvaltningsrättsliga
allmänlagarnas räckvidd enligt behöriga
bestämmelser i dessa lagar. För klarhetens skull
kan det ändå vara på sin plats att komplettera
41 § i yrkeshögskolelagen med att de lagar som
nämns i paragrafen iakttas också när
ett förvaltningsärende som avses i lagen om studiestöd
behandlas vid en yrkeshögskola (jfr GrUU 74/2002
rd, s. 6/I)
Andra synpunkter
Lagens tillämpningsområde.
I 1 § 3 mom. 3 punkten om tillämpningsområde
i lagen om studiestöd nämns förordningen
om hemkommun. Med hänsyn till författningshierarkin är
det inte lämpligt att en bestämmelse i lag binds
vid en förordning eller ännu lägre författning
(GrUU 39/2002 rd, s. 2/II).
Lagrummet bör omformuleras så att förordningen
inte nämns i det. — Förordningen om hemkommun
utfärdades 1994. Statsrådet har skäl
att bedöma hur en bestämmelse som utfärdats
genom förordning ställer sig till kraven i grundlagens
80 § 1 mom.
Föreslagna 1 § 3 mom. innehåller
hänvisningar till förslaget till utlänningslag
som är under behandling i riksdagen. Det är möjligt
att momentet måste ses över tekniskt innan lagen
träder i kraft, om riksdagen beslutar göra ändringar i
utlänningslagen som är betydelsefulla med tanke
på hänvisningsbestämmelsen.
Maximiräntan.
Enligt 56 § 2 mom. är maximiräntan
för studielån som har beviljats med stöd av
den upphävda lagen om studiestöd grundräntan ökad
med högst 1,5 procentenheter. Det belopp med vilket maximiräntan
får överskrida grundräntan kan ändras
genom förordning av statsrådet enligt samma moment.
Det handlar om förordningsutfärdarens makt att ändra
lagen. Ur denna synvinkel är det problematiskt att bemyndigandet är
helt öppet. Bemyndigandet bör absolut bindas vid
en entydig beräkningsgrund i bestämmelsen (GrUU
62/2002 rd, s. 3/II) för att lagförslaget
ska kunna behandlas i vanlig lagstiftningsordning. — Utskottet
anser att det ännu vore skäl att överväga
om bemyndigandet att ändra lagen i sak över huvud
behövs eller inte.
Jämlikhet.
Det är i viss mening ett problem med tanke på jämlikhetsbestämmelsen
i grundlagens 6 § att studiestöd för
studier utomlands på de villkor som nämns i 1 § 4
mom. bara beviljas finska medborgare. Det är dock klart
att staten inte är allmänt skyldig att stödja
i Finland bosatta utlänningars studier utomlands. Enligt
utredning till utskottet är de nordiska länderna
de enda länderna i Europa som över huvud taget
beviljar studiestöd för avläggande av
examen utomlands. Detta stöd beviljas i regel bara medborgarna
i eget land. I den utvecklingsfas som den europeiska lagstiftningen
om studiestödsystem just nu befinner sig är det
enligt utskottets mening fullt acceptabelt att ställa andra än
finska medborgare utanför den aktuella formen av studiestöd. Å andra
sidan talar jämlikhetsbestämmelserna i grundlagen
för en sådan utveckling av lagstiftningen att
studiestöd för studier utomlands också skulle
kunna beviljas i Finland fastbosatta utlänningar på lika
villkor som finska medborgare.