Motivering
Utskottet har helt nyligen lämnat utlåtanden (GrUU
15/2002 rd och GrUU 14/2002
rd) om förslag till lagar om olika pensionsanstalters
rätt att få och lämna ut uppgifter. En
del punkter i det första lagförslaget i den föreliggande
propositionen gäller sådana omständigheter
som bedömts i utlåtandena och därför
kommenterar utskottet dem bara med hänvisningar till sina
tidigare utlåtanden.
Rätten att få och lämna ut uppgifter
Villkoret för att föreslagna 64 a § 1
mom. 1 och 2 punkten i lagen om olycksfallsförsäkring
skall kunna stiftas i vanlig lagstiftningsordning är att rätten
att få uppgifter också gäller uppgifter
som är nödvändiga för verkställigheten
av uppgifter som föreskrivs i lagen om olycksfallsförsäkring, i
avtalet om social trygghet och andra internationella författningar
om social trygghet (GrUU 15/2002 rd,
s. 2/I och GrUU 14/2002 rd,
s. 3—4).
Utgångspunkten i fråga om uppgifter om hälsotillståndet
i samma paragrafs 3 mom. bör vara att den behöriga
personen själv tillhandahåller uppgifterna eller
att hans eller hennes samtycke krävs för att lämna
ut dem (GrUU 15/2002 rd, s. 2 och GrUU
14/2002 rd, s. 4/I).
Föreslagna 64 c § 1 mom. 1 punkten bör
lämpligen preciseras med att uppgifter inte får
lämnas ut om datasekretessen i tredje land inte uppfyller
vissa minimikrav (GrUU 15/2002 rd, s. 2/II
och GrUU 14/2002 rd, s. 5/I).
Definitionen på myndighet i samma moments 2 punkt måste
absolut preciseras och därtill bör det föreskrivas
i lagen om den möjlighet att sammanslå uppgifter
som nämns i propositionens motivering (GrUU 15/2002
rd, s. 2/II och GrUU 14/2002
rd, s. 5).
Ersättningstagarens underrättelseskyldighet
Föreslagna 45 § 1 mom. i lagen om olycksfallsförsäkring
gäller ersättningstagarens underrättelseskyldighet.
Den är mycket löst och brett formulerad och gäller
förhållanden som är helt centrala för
individen med tanke på skyddet för privatlivet.
Därför ställer utskottet på denna
punkt som villkor för vanlig lagstiftningsordning att det
i lagen specificeras vilka uppgifter om förändringar
i förhållandena som ersättningstagaren är
skyldig att självmant underrätta försäkringsanstalten
om (jfr GrUU 15/2002 rd, s. 2—3).
Olycksfallsförsäkringsanstalternas Förbund
Föreningsfriheten.
I 30 b § 3 mom. i det första lagförslaget
föreskrivs att samtliga försäkringsanstalter
som bedriver försäkring enligt lagen om olycksfallsförsäkring
skall höra till Olycksfallsförsäkringsanstalternas
Förbund och delta i kostnaderna för dess uppgifter.
Det föreslagna medlemskapstvånget är ändå inte
enligt utskottets mening betydelsefullt med tanke på den
i 13 § i grundlagen tryggade föreningsfriheten, med
beaktande av att försäkringsanstalterna är juridiska
personer som bedriver ekonomisk verksamhet och att de dessutom är
avlägsna i förhållande till de individer
som står bakom dem.
Grundlagens 124 §.
Olycksfallsförsäkringsanstalternas Förbund
har med stöd av inte minst 30 a § och andra punkter
i det första lagförslaget en lång rad
offentliga förvaltningsuppgifter. En del av dem verkar
också kunna omfatta utövande av offentlig makt.
Det betyder att förbundets verksamhet måste bedömas
med hänsyn till 124 § i grundlagen.
Regeringen kommer inte med någon utredning som kunde
vara till hjälp vid bedömning av om det är
befogat att anförtro förbundet sådana uppgifter
för att de skall bli skötta på lämpligt sätt.
Det finns inte heller någon utredning om hur förbundet
avser att tillgodose de grundläggande fri- och rättigheterna,
rättsskyddet och kraven på en god förvaltning
när det sköter offentliga förvaltningsuppgifter.
Med tanke på behandlingsordningen för
lagförslaget kräver 124 § i grundlagen
därför absolut att utredningar av detta slag inhämtas
för den fortsatta behandlingen av propositionen och att
lagförslaget vid behov kompletteras.
På grund av det ovan sagda påpekar utskottet att
bestämmelserna om ändringssökande i gällande
53 a § i lagen om olycksfallsförsäkring, som
blir tillämpliga med anledning av hänvisningsbestämmelsen
i 30 a § 3 mom., är adekvata med hänsyn
till grundlagens 21 §. Med tanke på garantierna
för en god förvaltning räcker det å andra
sidan inte att det enligt gällande 41 a § 3 mom.
bara är vissa principer i paragraferna i lagen om förvaltningsförfarande
som blir tillämpliga på grund av samma hänvisningsbestämmelse.
Lagrummets bestämmelse om hörande av part är
dessutom olämpligt löst formulerad med tanke på 21 § 2
mom. i grundlagen.
Stadgar.
Om Olycksfallsförsäkringsanstalternas
Förbunds stadgar föreskrivs enligt 30 b § 4 mom.
genom förordning av statsrådet. Med hänsyn
till förbundets lagfästa uppgifter bör
dess stadgar lämpligen fastställas av en myndighet sedan
förbundet självt gjort en framställning
om innehållet. Det bör dock inte föreskrivas
om stadgarna genom förordning, utan de kan fastställas
genom beslut av statsrådet eller social- och hälsovårdsministeriet,
eftersom stadgarna i princip bara kan innehålla interna
bestämmelser (jfr GrUU 15/2002 rd,
s. 4/II).
Ersättningsnämnden för olycksfallsärenden
Enligt föreslagna 30 b § 1 mom. i olycksfallsförsäkringslagen
finns det en ersättningsnämnd för olycksfallsförsäkringsärenden
i Olycksfallsförsäkringsanstalternas Förbund.
I 30 c § föreskrivs att nämnden skall
främja ett enhetligt ersättningsförfarande
i enlighet med lagen om olycksfallsförsäkring
genom att meddela allmänna anvisningar och utlåtanden.
Dessutom skall den lämna utlåtanden till Olycksfallsförsäkringsanstalternas
Förbund i ärenden som gäller försäkringsplikten.
Ersättningsnämndens utlåtandeförfarande är
till stor del obligatoriskt.
Ersättningsnämndens utlåtanden har
en viktig styrande roll när det gäller tolkningspraxis för
lagen om olycksfallsförsäkring. Utskottet har den
uppfattningen att denna i sig formfria verksamhet i sak kan jämställas
med en offentlig förvaltningsuppgift som avses i 124 § i
grundlagen. Därför måste sådana åtgärder
vidtas som kan behövas i verksamhet av detta slag för
att förhindra att de grundläggande fri- och rättigheterna, rättsskyddet
och andra krav på en god förvaltning äventyras.
I lagförslaget ingår inga bestämmelser
om detta. I den fortsatta beredningen av propositionen är
det med tanke på lagstiftningsordningen nödvändigt
att inhämta utredning om dessa frågor och om den
grundläggande frågan om det är lämpligt
att ersättningsnämnden ger utlåtanden
och meddelar allmänna anvisningar. Vid behov måste
lagförslaget kompletteras.
Med anledning av det ovan sagda påpekar utskottet att
det inte är möjligt att föreskriva genom
förordning av statsrådet om förfarandet med
utlåtanden från ersättningsnämnden
på det sätt som föreslås i 30
d § 4 mom. Vidare uppmärksammar utskottet att
tillämpningen av lagen om offentlighet i myndigheternas
verksamhet på ersättningsnämnden för
olycksfallsärenden lämnats helt öppen
i propositionen.
Bestämmelsen i slutet av föreslagna 30 d § 5 mom.
står i strid med 80 § 2 mom. i grundlagen på den
punkten att den bemyndigar ersättningsnämnden
att meddela föreskrifter som har verkningar utåt.
Detsamma gäller nämndens möjlighet enligt
30 c § 3 mom. att förplikta försäkringsanstalter
att begära utlåtanden.
Andra synpunkter
Förhöjd försäkringspremie.
I 37 § 2 mom. i lagen om olycksfallsförsäkring
föreskrivs att försäkringsanstalten har
rätt att i motsvarighet till det uppskattade ansvarets
omfattning påföra arbetsgivaren en försäkringspremie
till högst fyrfaldigt belopp för den del som den
oriktiga uppgiften eller försummelsen gäller.
Problemet med förslaget är att prövningsrätten
beträffande förhöjningens storlek är
markerat öppen. Utskottet anser att det är lämpligare
med bestämmelser som uttryckligen kräver att den
förhöjda försäkringspremien är
skälig (jfr GrUU 15/2002 rd,
s. 5). — Med tanke på en enhetlig reglering kan
det ytterligare påpekas att den största förhöjningen
i lagförslaget är större än
i de lagförslag som behandlas i utlåtandet.
Muntlig förhandling.
Av skäl som beror på 21 § 2 mom.
i grundlagen (GrUU 15/2002 rd, s. 4/II och GrUU
14/2002 rd, s. 6/II) bör föreslagna 53 § 6
mom. i lagen om olycksfallsförsäkring formuleras
på följande sätt: "... bestäms
i 37 § förvaltningsprocesslagen. På muntlig
förhandling tilllämpas lagen om offentlighet vid
rättegång (945/1984). Muntlig förhandling
skall ske inom stängda dörrar i ärenden
i vilka tystnadsplikt gäller eller som olycksfallsnämnden
bestämmer att skall behandlas inom stängda dörrar på den
grunden att offentlig behandling kunde medföra särskild
olägenhet för en part."
Statistikföring, forskning och utredning.
Med stöd av 64 § i det första lagförslaget
har Olycksfallsförsäkringsanstalternas Förbund
rätt att få personuppgifter för sin statistikföring,
forskning och sina utredningar. I fråga om tillgången till
uppgifter som registrerats för dessa ändamål iakttas
vanligen en mera omfattande ändamålsbundenhetsprincip än
normalt och uppgifterna får i princip inte användas
för andra ändamål än de som
framgår av 14 och 15 § i personuppgiftslagen.
Lagförslaget bör förtydligas för
att säkerställa att personuppgifter skyddas. Det är skäl
att föreskriva att uppgifter som inhämtats för
nämnda ändamål skall hållas
hemliga och möjligheterna att använda dem för
andra ändamål, som för beslut om den
försäkrade, bör begränsas. Dessutom är
det skäl att ta in en explicit hänvisning till
tillämpningen av personuppgiftslagen i paragrafen.
Lagförslaget avser att lagen om offentlighet i myndigheternas
verksamhet inte skall tillämpas på verksamhet
enligt 64 §. Men utskottet menar att handlingar som hänför
sig till denna verksamhet lämpligen bör omfattas
av offentlighetsbestämmelserna. Slutresultatet är
då, med beaktande av konsekvenserna av ovan nämnda
sekretessbestämmelser, att personuppgifter som utnyttjas
som basmaterial för statistik o.l. skall hållas
hemliga, medan statistiken är offentlig.
Teknisk anslutning.
I 64 i § i lagen om olycksfallsförsäkring
bestäms om möjlighet att öppna en teknisk
anslutning. Förslaget måste absolut kompletteras
med bestämmelser om att den som begär uppgifter
innan den tekniska anslutningen öppnas skall lägga
fram en utredning om att uppgifterna skyddas på behörigt
sätt (GrUU 15/2002 rd, s. 4/II och GrUU
14/2002 rd, s. 5/II).