Motivering
Begäran om utlåtande och förslagen.
Lagutskottet har begärt utlåtande av grundlagsutskottet
om hur förslaget till 20 kap. 8 § om kriminalisering
av köp av sexuella tjänster i propositionen bör
bedömas i konstitutionellt hänseende och om en
alternativ formulering om att sexköp måste ha
ett samband med människohandel eller koppleri för
att vara straffbart.
Det första lagförslaget i propositionen avser att
göra köp av sexuella tjänster straffbart över lag.
Utifrån förslaget till ändrad 8 § i
20 kap. i strafflagen ska den som genom att utlova eller ge ersättning
får någon att ha samlag eller utföra
en jämförlig sexuell handling, liksom den som
anlitar sexuella tjänster som någon annan utlovar
eller ger ersättning för dömas för
handlingen. Också försök ska vara straffbart.
Den nuvarande bestämmelsen om köp av sexuella
tjänster av ung person i 20 kap. i strafflagen föreslås
bli flyttad till 8 a § i samma kapitel och justerad på vissa punkter.
Bestämmelserna om straff för köp av sexuella
tjänster föreslås analogt bli strukna
i ordningslagen. Enligt ordningslagen ska det fortfarande vara straffbart
att erbjuda sexuella tjänster mot betalning på allmän
plats.
Lagutskottet har i sin begäran om utlåtande tänkt
sig ett sådant alternativ att köp av sexuella tjänster är
straffbart bara om det har ett samband med människohandel
eller koppleri. Utskottet har tänkt sig följande
formulering av 20 kap. 8 § i strafflagen: "Den som genom
att utlova eller ge ersättning får någon
som utifrån omständigheterna skäligen
kan antas vara föremål för ett brott
enligt [20 kap.] 9 eller 9 a § eller
25 kap. 3 eller 3 a § [i strafflagen] att
ha samlag eller utföra en därmed jämförlig
sexuell handling skall, om handlingen inte utgör brott
enligt [20 kap.] 8 a § [i
strafflagen] för köp av sexuella tjänster dömas
till böter eller fängelse i högst sex
månader."
Grundlagsutskottet ser nedan bara på det första
lagförslaget i propositionen och lagutskottets förslag
till alternativ bestämmelse.
Utgångspunkter för bedömningen.
Grundlagsutskottet har i princip brukat medge lagstiftaren brett
svängrum när det gällt kriminalisering, även
om både grundlagen och internationella förpliktelser
som binder Finland har konstaterats begränsa det i viss
mån. Begränsningarna i grundlagen beror huvudsakligen
på de grundläggande rättigheterna (GrUU
23/1997 rd). Frågan om huruvida utövandet
av enskilda grundläggande rättigheter får
kriminaliseras eller inte måste bedömas på samma
sätt som begränsningar i de grundläggande
rättigheterna över lag. Straffbestämmelserna
bör uppfylla de allmänna villkoren för
att begränsa en grundläggande rätttighet — som
kravet på acceptabilitet och proportionalitet — liksom
eventuella särskilda villkor som följer av en
gällande bestämmelse om grundläggande
rättigheter (GrUU 20/2002 rd, s. 6/II).
Den föreslagna kriminaliseringen är betydelsefull
med tanke på självbestämmanderätten
i fråga om den som köper och den som säljer
en sexuell tjänst. Den enskildes självbestämmanderätt
har kopplingar med flera grundläggande rätttigheter,
inte minst grundlagens 7 § om personlig frihet och 10 § om
skydd för privatlivet (RP 309/1993 rd, GrUU
59/2002 rd). Det grundlagsskyddade privatlivet
omfattar bl.a. den enskildes rätt att fritt knyta och upprätthålla
kontakter med andra människor och att bestämma över
sig själv och sin kropp, liksom frihet att bestämma om
sitt sexuella beteende (RP 309/1993 rd, GrUU 15/2001
rd). För den som erbjuder sexuella tjänster är
bestämmelsen viktig också med tanke på 18 § 1
mom. i grundlagen, för en kriminalisering kan inverka på rätten
att arbeta och utöva ett yrke eller en näring.
I 8 § i grundlagen bekräftas den straffrättsliga legalitetsprincipen
som innefattar ett krav på exakt reglering. Varje brottsrekvisit
ska uttryckas tillräckligt exakt i lagen så att
det utifrån bestämmelsens formulering går
att förutse om någon handling eller försummelse är
straffbar (GrUU 7/2005 rd, GrUU 26/2004 rd).
Bedömning av förslagen.
Genom att kriminalisera köparen av sexuella tjänster
vill man skydda framför allt sådana prostituerades
psykiska och fysiska integritet som är offer för
koppleri och människohandel, liksom också deras
rätt att att bestämma över sig själva
och sin kropp. Det är klart kränkande för
människovärdet att en människa utnyttjas
instrumentellt som handelsvara på ett sätt som är
karaktäristiskt för människohandel och
koppleri. Lagstiftningen avser framför allt att försämra
deras verksamhetsmöjligheter som gör sig skyldiga
till brottslig människohandel och brottsligt koppleri.
En kriminalisering kan också motiveras med en rad skäl som
har med jämställdheten mellan kvinnor och män
att göra. Därmed kan lagstiftningen motiveras
utifrån flera bestämmelser om grundläggande
rättigheter i grundlagen.
Enligt regeringens lagförslag är det straffbart att
köpa sexuella tjänster, också om tjänsterna erbjuds
utan något samband med koppleri eller människohandel.
En så pass omfattande kriminalisering som i sig innebär
att man fjärmar sig från de huvudsakliga syftena
med de grundläggande rättigheterna är
enligt utskottets mening ett problem med tanke på bestämmelsens
proportionalitet, inte minst som det handlar om en straffrättslig
bestämmelse som gäller ett mycket intimt delområde
av privatlivet och som inskränker den enskildes självbestämmanderätt.
Men med hänsyn till den erbjudna verksamhetens särskilda
natur och de anknytande sociala, mänskliga och hälsorelaterade
problemen faller förslaget inom ramen för lagstiftarens
prövningsrätt. — Den alternativa bestämmelsen
i lagutskottets begäran om utlåtande är
klart mer begränsad och uppfyller proportionalitetskravet
bättre än regeringens förslag, eftersom
den bara gäller ovedersägligt klandervärda
handlingar i samband med koppleri och människohandel.
Enligt propositionens motivering sträcker sig straffhotet
inte till vänskapsrelationer och umgänge mellan
människor. En typisk situation som bestämmelsen
enligt motiveringen kan tilllämpas på är
en relation eller umgänge av tillfällig natur
med en person som yrkesmässigt erbjuder sexuella tjänster
mot betalning. De här centrala omständigheterna
med tanke på brottsrekvisitet — alltså att
relationen är tillfällig och att tjänster
tillhandahålls yrkesmässigt — framgår inte
av själva bestämmelsen. Å andra sidan
kräver handlingens straffbarhet enligt formuleringen att
en person går med på att ha samlag eller utföra
en därmed jämförlig sexuell handling
uttryckligen på grund av utlovad eller given ersättning.
Man kan anta att det i så fall är fråga
om tillfälligt — om än inte nödvändigtvis
yrkesmässigt — sexuellt umgänge med en
annan person. Trots att bestämmelsens formulering medger
en sådan tolkning av de straffbara handlingarna att de
motsvarar det som avses i propositionen måste de straffrättsliga
brottsrekvisiten på grund av kraven på noggrann
straffrättslig reglering preciseras så att de
bättre svarar mot propositionens syfte. — Lagutskottets
alternativa bestämmelse medför inte likadana tolkningsproblem,
eftersom bara handlingar som har samband med koppleri och människohandel
enligt den är straffbara.
Om försök till köp av sexuella tjänster
görs straffbart kan det hända att också föga
klandervärda handlingar kriminaliseras. Det är
motiverat att kriminalisera försök om handlingen
riktar sig till en minderårig eller ett offer för
människohandel eller koppleri. Lagutskottet har anledning
att ytterligare pröva olika situationer som föreslagna
8 § 3 mom. eventuellt kan bli tillämpligt i och
om bestämmelsen behövs. Likaså har lagutskottet
anledning att utreda om det är lämpligt att tillämpa
doktrinen om s.k. nödvändig delaktighet på den
som enligt 8 § erbjuder sexuella tjänster eller
om lagen bör kompletteras med en explicit bestämmelse
om att den som erbjuder en tjänst är delaktig
i brottet. I så fall bör det noteras att grundlagsutskottet
i sin praxis har ansett att kravet på exakthet finns inbyggt
i den straffrättsliga legalitetsprincipen och accentueras
om det lagstiftas om delaktighet i brott på ett sätt som
avviker från hävdvunna straffrättsliga
uppfattningar om delaktighetsbegreppet (GrUU 48/2002 rd,
GrUU 7/2002 rd).