Motivering
Styrelsens sammansättning
Enligt 12 § i förslaget bestäms det
i en instruktion hur många styrelsemedlemmarna ska vara totalt
och om antalet företrädare för olika
personalgrupper. Minst en styrelsemedlem och högst en tredjedel
av styrelsemedlemmarna ska dock utses bland personer som inte hör
till universitetets personal eller studerande. Inom denna ram anges
i instruktionen det exakta antalet utomstående styrelsemedlemmar.
Instruktionen fastställs av universitetets kansler eller
styrelse med stöd av 10 och 11 § i universitetslagen.
Bestämmelserna i 80 § 2 mom. i grundlagen utgör
inget hinder för att detaljerna visavi styrelsens sammansättning
läggs fast i universitetets instruktion. Tvärtom
talar den självstyrelse grundlagens 123 § 1 mom.
garanterar universiteten för universitetsinterna arrangemang
i frågor av detta slag. Utskottet anser det dock befogat
att här upprepa sin i samband med den nya universitetslagen
anförda kritik mot möjligheten att styrelsen genom
en instruktion kan ändra sin egen sammansättning
(GrUU 3/1997 rd, s. 3—4).
När universitetslagen kom till ansåg utskottet att
i synnerhet frågan om utomstående ska ingå i Helsingfors
universitets styrelse eller inte med hänsyn till 77 § i
den gamla regeringsformen om Helsingfors universitets rätt
till självstyrelse och kravet att nya stadganden angående
grunderna för universitetets organisation ska utfärdas
genom lag. Med tanke på självstyrelsen ansåg
utskottet att det räcker med att det i lag konstateras
vilka grupper som ska vara representerade i styrelsen och att universitetsorganen
själva med stöd av självstyrelsegrunderna
får ta beslut om inval av utomstående (GrUU
3/1997 rd, s. 2/I).
Med självstyrelse avses i grundlagens 123 § 1 mom.
"framför allt att beslut om universitetens interna administration
fattas av universitetets egna myndigheter, med de begränsningar
som bestäms i lag, och inte av statens allmänna
förvaltningsmyndigheter" (RP 1/1998 rd,
s. 178/I). Kravet på lagfästning åter
innebär i detta sammanhang att det genom lag föreskrivs
om bland annat universitetens förvaltningsorgan och förvaltningsorganens
sammansättning. "Bestämmelser som är
viktiga för universitetens förvaltning, organisation
och verksamhet bör således utfärdas genom
lag" (RP 1/1998 rd, s. 178/I).
I förarbetena till grundlagen nämns det att universitetslagen
uppfyller grundlagens krav på bestämmelser om
självstyrelse.
Det nya inslag propositionen kommer med på denna punkt är
att minst en utomstående ska väljas in i styrelsen.
Det viktiga med tanke på universitetens självstyrelse är
att denna utomstående medlem, som tillhör styrelsen
direkt med stöd av lag, är universitetsorganens
och därmed universitetets egen sak och att förfarandet
vid valet därmed kan regleras i en instruktion. Denna ordning
står som utskottet ser det i samklang med universitetens
grundlagsfästa självstyrelse.
Antagning av studerande
Föreslagna 18 § 3 mom. tillåter att
de sökande vid antagningen indelas i grupper på grundval
av olika utbildningsbakgrund eller av någon annan därmed
jämförbar motiverad anledning. Likvärdiga
antagningsgrunder ska då tillämpas på de sökande
i en och samma grupp. Detta innebär att antagningsgrunderna
inte nödvändigtvis är desamma i alla
grupper.
Förslaget är betydelsefullt med avseende på jämlikhetsbestämmelserna
i grundlagens 6 §. De grupper som avses i förslaget
kan enligt propositionens motiv bestå exempelvis av sökande
som avlagt studentexamen eller yrkeshögskoleexamen eller
bedrivit studier vid öppet universitet men också sökande
som bedrivit skolstudier utomlands och sökande
till olika yrkesinriktade fortbildningar. Gruppernas sammansättning bygger
alltså på tidigare utbildning. Utskottet anser
att förslaget på denna punkt inte direkt handlar
om att särbehandla någon av orsak som gäller
hans eller hennes person, något som enligt 6 § 2
mom. i grundlagen är förbjudet.
En annan sak är att grupper enligt utbildningsbakgrund
kan resultera i grupper (bestående av sökande
med yrkeshögskoleexamen eller med studier vid öppet
universitet) där medelåldern är högre än
i andra (sökande med studentexamen). Utskottet menar att
denna konsekvens står i samklang med den rättighet
i grundlagens 16 § 2 mom. som står för
principen om livslångt lärande (RP 309/1993
rd, s. 68/I). Samtidigt indikerar den förekomsten
av den godtagbara grund som krävs enligt förbudet
mot särbehandling i grundlagen. Förslaget påverkar
på denna punkt inte behandlingsordningen för lagförslaget.
De som söker till universitet kan enligt propositionen
vid antagningen också delas in i grupper av någon
annan med utbildningsbakgrund jämförbar motiverad
anledning. Lagförslaget lämnar på denna
punkt så mycket rum för tolkning att det inte
ens med åberopande av 16 § 2 mom. i grundlagen
kan fås att gå ihop med kraven till följd
av 6 § i grundlagen. Därför bör
passusen strykas i 18 § 3 mom. för att lagförslaget ska
kunna behandlas i vanlig lagstiftningsordning.
Andra observationer
Universitetens uppgifter.
Den föreslagna bestämmelsen i 4 § har
vissa beröringspunkter med den frihet grundlagens 16 § 3
mom. tryggar för vetenskapen, konsten och den högsta
utbildningen. Denna bestämmelse i grundlagen måste
vägas in i tolkningen av universitetens skyldighet att
fullgöra sina uppgifter i samverkan med det övriga
samhället och främja verksamhetens genomslagskraft
i samhället. Att tolkningen påverkas på detta
sätt kommer lämpligt i fokus när den nya
bestämmelsen är infogad direkt i samma sammanhang
där det talas om universitetens uppgift att främja
den fria forskningen.
Normgivningsbemyndiganden.
Normgivningsbemyndigandet i 7 § 2 mom. bör
lämpligen kompletteras med bestämmelser om på vilka
villkor och i vilket godtagbart syfte de föreslagna bestämmelserna
kan utfärdas genom förordning.
Normgivningsbemyndigandena i 3 mom. täcker ett stort
område. De sträcker sig emellertid inte till något
sådant som gäller grunderna för individens
rättigheter och skyldigheter i den mening grundlagens 80 § 1
mom. avser. Å andra sidan är det helt klart att
man under alla omständigheter bör ta hänsyn
till inte bara denna grundlagsbestämmelse utan också till
grundlagens 16 § 3 mom. om vetenskapens, konstens
och den högsta utbildningens frihet och 123 § 1
mom. om universitetens självstyrelse när man tolkar
befogenheterna och med stöd av dem utfärdar bestämmelser.
Därför går det exempelvis inte att med
stöd av befogenheten i slutet av momentet utfärda
bestämmelser om utbildningsprogrammens innehåll
genom en förordning från undervisningsministeriet.
Det vore önskvärt med en omformulering av befogenheten
när det gäller utbildningsprogram.
Förlust av studierätt.
Enligt 18 c § 2 mom. mister en studerande sin studierätt,
om han eller hon inte har anmält sig på det sätt
som bestäms i 1 mom.
Regeln förefaller oskäligt sträng,
särskilt som en studerande enligt bestämmelsen
kan mista sin studieplats till följd av ett fel eller förbiseende vid
inskrivningen, oavsett hur litet det varit. Rätten att
studera och få undervisning är förankrad
i grundlagens 16 § 2 och 3 mom. om kulturella rättigheter.
Därför vill utskottet här upprepa sin
tidigare ståndpunkt till en likartad reglering och understryka
hur viktig proportionalitetsprincipen är vid tillämpningen
av 18 c § 2 mom. om en studerandes möjligheter
att hos universitetet ansöka om förnyad studierätt.
Men det bästa vore att se över bestämmelsen
så att den bättre svarar mot proportionalitetskravet
(GrUU 74/2002 rd, s. 5—6).
Helsingfors universitets kansler i statsrådet.
Förslaget i lagmotionen att bestämmelsen om rätt
för kansler vid Helsingfors universitet att närvara
i statsrådet ska upphävas bör i konstitutionellt
hänseende bedömas mot bakgrund av universitetens
självstyrelse. Genom den nya grundlagen upphävdes
specialbestämmelsen om Helsingfors universitets självstyrelse
och togs in en allmän bestämmelse om universitetens
självstyrelse (RP 1/1998 rd,
s. 178/I). Alla universitet har därmed en grundlagsfäst
självstyrelse. Följaktligen bygger bestämmelsen
om ett universitets kanslers särställning i statsrådets
allmänna sammanträde på föråldrade
grunder. Det finns alltså inga konstitutionella hinder
för att upphäva bestämmelsen i enlighet
med lagmotionen. Universitetens representation i statsrådet bygger
på gammal tradition och är en manifestation av
aktningen för kultur.