Motivering
Allmänt
Lagförslaget gäller undersökning
av isolerad, mycket allvarlig händelse, skottintermezzot
på Jokela skolcenter 2007. Undersökningen ska också bedöma
hur liknande händelser i framtiden ska kunna förebyggas
och skador undvikas. Den jämställs med undersökning
av olycksfall enligt lagen om undersökning av olyckor.
Det har emellertid inte gått att tillsätta någon
undersökningskommission enligt lagen eftersom händelsen
i Jokela inte var en olycka utan ett brott.
Utgångspunkt för bedömningen
I den konstitutionella bedömningen av lagförslaget
måste man beakta att undersökningen i första
hand gäller en person som inte längre är
vid liv. Avlidna personer är i princip inte subjekt för de
grundläggande fri- och rättigheterna i vår
lagstiftning. Men bestämmelsen om människovärdets
okränkbarhet i 1 § 2 mom. i grundlagen har en
vidare tillämpning än bara behandlingen av levande
människoindivider (GrUU 71/2002 rd). Följaktligen är
regleringen om avlidna personer inte helt utan betydelse för
deras rätt till skydd för privatlivet. I vilket
fall som helst är det en viktigare fråga att undersökningen
kan innebära begränsningar i skyddet för
andra personers privatliv och hemligheten i fråga om förtroliga meddelanden.
Bestämmelserna måste därför
bedömas med avseende på de generella och särskilda
villkoren för att begränsa de grundläggande fri-
och rättigheterna.
Undersökningskommissionens rätt att få uppgifter
Skyddet för privatliv och personuppgifter.
Kommissionen har enligt 7 § 1 mom. utan hinder av sekretessbestämmelserna
rätt att av myndigheter få uppgifter som behövs
för undersökningens syfte om förundersökningsmaterialet, vissa
myndigheters agerande i samband med händelserna och deras
beredskap för exceptionella situationer på läroanstalter,
om de behövs för undersökningens syfte.
Informationen kan, enligt propositionen, innehålla sekretessbelagda personuppgifter.
Enligt 2 mom. i samma pargraf har kommissionen utan hinder av
sekretessbestämmelserna rätt att få uppgifter
om gärningsmannens hälsotillstånd och
hans personliga förhållanden för att kunna
ta reda på vilka psykosociala faktorer som har samband
med händelserna och om massmedier, internet och dataspel
har haft någon inverkan. Rätten begränsas
av 2 § 3 mom. där det sägs att omständigheter
som har samband med gärningsmannen bara reds ut i den grad
som det är nödvändigt för att
skaffa information i syfte att förebygga liknande våldsdåd.
Förslaget är av betydelse med avseende på 10 § 1
mom. i grundlagen som skyddar privatlivet. I samma moment sägs
det att närmare bestämmelser om skydd för
personuppgifter utfärdas genom lag. Grundlagen tillåter
att skyddet för privatlivet i någon mån
begränsas och att begränsningar i skyddet för
personuppgifter införs genom en vanlig lag, förutsatt
att lagen på behörigt sätt tar hänsyn
till de krav som vanligen hänger samman med begränsningar
i de grundläggande fri- och rättigheterna (GrUU
23/2006 rd).
Grundlagsutskottet har bedömt myndigheternas rätt
att få och skyldighet att lämna ut uppgifter med
avseende på skyddet för privatliv och personuppgifter
i 10 § i grundlagen och då noterat bland annat
vad och vem rätten att få uppgifter gäller
och hur rätten är kopplad till nödvändighetskriteriet
(GrUU 23/2006 rd). Myndigheternas rätt
att få och möjlighet att lämna ut uppgifter
har enligt utskottet kunnat ha att göra med "nödvändiga
uppgifter" för något ändamål,
om man har försökt räkna upp de avsedda
uppgifter uttömmande i lagen. Om uppgifterna däremot inte är
uppräknade i lagen, måste regleringen anknyta
till "behövliga uppgifter", om man har försökt
räkna upp uppgifter uttömmande i lagen. Om uppgifterna
däremot inte är uppräknade, ska regleringen
vara förknippat med ett krav på att "uppgifterna är
nödvändiga" med avseende på ett visst
syfte (GrUU 14/2002 rd). Rätten för undersökningskommissionen
att enligt 7 § 1 mom. få uppgifter är
så exakt avgränsad och specificerad att det räcker
med att uppgifterna är nödvändiga för
undersökningens syfte. För att få de uppgifter
som avses i 2 mom. måste nödvändighetskriteriet
vara uppfyllt. Bestämmelserna är alltså inget
problem med avseende på 10 § 1 mom. i
grundlagen.
Hemligheten i fråga om förtroliga meddelanden.
Med stöd av 7 § 1 mom. 1 punkten i lagförslaget
har undersökningskommissionen rätt att få nödvändiga
uppgifter om innehållet i förtroliga meddelanden.
Rätten är därmed inte en självständig
rätt, utan den begränsar sig bara till konfidentiella
uppgifter i förundersökningsmaterialet.
Genom bestämmelserna ingriper man i det faktum att
brev- och telefonhemligheten och hemligheten i fråga om
andra förtroliga meddelanden är okränkbar
enligt 10 § 2 mom. i grundlagen. Med stöd av 10 § 3
mom. kan det genom lag bestämmas om begränsningar
i meddelandefriheten som är nödvändiga
för att utreda brott som äventyrar samhällets
eller individens säkerhet. Det primära målet
med grundlagsbestämmelsen är att skydda innehållet
i förtroliga meddelanden mot utomstående (RP 309/1993
rd). Bestämmelsen skyddar inte bara den som skickar meddelandet,
utan det handlar om en grundläggande fri- och rättighet
som gäller båda parterna (RP 309/1993
rd och GrUU 59/2006 rd).
Det föremål för undersökningen
som lagen avser är ett brott enligt 10 § 3 mom.
i grundlagen som äventyrar samhällets eller individens
säkerhet. I den konstitutionella bedömningen av
kommissionens rätt att få uppgifter spelar också gränsdragningen
i samma moment en roll, dvs. om undersökningen av en brottslig
gärning som kan jämställas med undersökning
av en olycka de facto handlar om att "utreda brott". Utskottet har
tidigare ansett att det betraktas som utredning av brott enligt
10 § 3 mom. i grundlagen, när åtgärder
vidtas med anledning av en konkret och specificerad misstanke om
brott trots att brottet ännu inte har omsatts i gärning
(GrUU 5/1999 rd och GrUU 37/2002
rd). I lagförslaget handlar det om ett brott
som har begåtts och polisen har genomfört en begränsad
förundersökning för brottsutredningen
och utredningen av skuldfrågorna. Syftet med undersökningen är
att göra en mer omfattande utredning av den brottsliga
gärningen än en förundersökning
för att man ska få en samland bild av händelsegången
och liknande händelser ska kunna undvikas i framtiden.
Den här typen av utredning av orsakerna till ett allvarligt
brott gäller enligt utskottets uppfattning verksamhet som
kan anses vara utredning av brott som äventyrar individens
eller samhällets säkerhet i den mening som 10 § 3 mom.
i grundlagen avser. Bestämmelserna om undersökningskommissionens
rätt att få uppgifter är därmed
inget problem med avseende på grundlagsbestämmelsen.
Utskottet vill ändå framhålla att
nödvändighetskriteriet som specifikt anges i 10 § 3
mom. i grundlagen hör ihop med begränsningarna
i hemligheten i fråga om förtroliga meddelanden. Kommissionens
rätt att av myndigheterna få uppgifter om innehållet
i förtroliga meddelanden "som är behövliga"
för undersökningens syfte strider mot grundlagskravet.
Följaktligen måste lagförslaget ändras
och rätten att få uppgifter om förtroliga
meddelanden i förundersökningsmaterialet kopplas
ihop med kravet att informationen i meddenlandet ska vara nödvändig för
undersökningens syfte. Ändringen behövs för
att lagförslaget ska kunna behandlas i vanlig lagstiftningsordning.
Undersökningsrapport
I 9 § föreskrivs det om en undersökningsrapport.
Enligt 3 mom. publiceras rapporten och den får innehålla
uppgifter om gärningsmannen som är sekretessbelagda
enligt offentlighetslagen. Ett villkor är då att
gärningsmannen redan ska gjort dem tillgängliga
för allmänheten eller att de i övrigt
har blivit tillgängliga för allmänheten.
Dessutom får uppgifterna ingå i rapporten om det är nödvändigt
för att motivera rekommendationer i syfte att förebygga
liknande våldsdåd.
Att publicera andra uppgifter om gärningenmannen än
de som allmänheten har fått reda på är
ett betydligt större ingrepp i skyddet för privatlivet
enligt 10 § i grundlagen än rätten för
undersökningskommissionen att få uppgifter. Synbarligen
räcker det med att hänvisa till rekommendationer
för att motivera att till exempel uppgifter om gärningsmannens
familjeliv eller andra personliga förhållanden
som är sekretessbelagda enligt 24 § 1 mom. 32
punkten i offentlighetslagen och som kommissionen har fått
av myndigheterna på grundval av 7 § 2 mom. 2 punkten
i lagförslaget publiceras. Åtminstone för
gärningsmannens närmaste omgivning vore det problematiskt
med avseende på proportionalitetskravet för begränsningar
i de grundläggande fri- och rättigheterna, om
sådana uppgifter publiceras obearbetade. Följaktligen
måste rättten att ta in sekretessbelagda uppgifter
i rapporten strykas i de fall då den motiveras med nödvändiga
rekommendationer. Om möjligheten att publicera uppgifterna
anses vara nödvändig i sådana fall, måste
uppgifterna åtminstone begränsas så mycket
att de inte får innehålla exakt information om
gärningsmannens familjeliv eller om andra jämförliga
personliga förhållanden. Utskottet understryker
att bestämmelsen överlag måste tolkas
snävt och proportionalitetskravet beaktas på behörigt
sätt.
Yttrandefriheten
Enligt 2 § 2 mom. 5 punkten ska undersökningen
gälla massmediernas verksamhet i samband med händelserna.
Med stöd av 3 mom. ska kommissionen undersöka
vilken inverkan bland annat massmedierna har haft på gärningen.
Paragrafen tangerar yttrandefriheten som är skyddad
genom 12 § 1 mom. i grundlagen. Bestämmelsen om
yttrandefrihet förbjuder att det på något
som helst sätt ställs hinder i vägen
för kommunikation, men tillåter till exempel att
utövningen av yttrandefriheten övervakas i efterskott
genom straff- och skadeståndslagstiftningen och att det
genom lag införs bestämmelser om ordningsfrågor
beträffande utövningen av yttrandefriheten. I
och med att yttrandefriheten ingår i de grundläggande
fri- och rättigheterna är möjligheterna
att i efterskott ingripa i utövningen av yttrandefriheten
begränsade. I begränsningarna ingår också ett
krav på att åtgärder från det
allmännas sida ska vara förenliga med proportionalitetskravet
när intrång i utövningen av yttrandefriheten
görs (GrUB 14/2002 rd).
Själva innehållet i masskommunikation berörs
inte när massmediernas verksamhet och inverkan undersöks.
Det är också klart att de föreslagna
bestämmelserna inte ger myndigheterna rätt att övervaka
hur massmedierna utövar yttrandefriheten eller att regelrätt
ingripa, utan det handlar bara om att göra iakttagelser
och dra slutsatser på ett allmänt plan. Yttrandefrihetsbestämmelsen
i grundlagen hindrar således inte i sig att undersökningskommissionen
gör en bedömning av massmediernas agerande i samband med
händelserna och deras inverkan på gärningen
för att få en samlad bild. Utskottet noterar att en
undersökning vid Tammerfors universitetPentti Raittila,
Katja Johansson, Laura Juntunen, Laura Kangasluoma, Kari Koljonen,
Ville Kumpu, Ilkka Pernu ja Jari Väliverronen: Jokelan
koulusurmat mediassa. Tampereen yliopiston tiedotusopin laitoksen julkaisuja
A 105. redan har analyserat medierans agerande vid skottintermezzot
i skolan i Jokela. Dessutom har Opinionsnämnden för
massmedierna avgjort anmälningar som gällt händelserna
i Jokela. Att utreda och utvärdera mediernas agerande och
inflytande är i själva verket en uppgift som bäst hör
hemma i forskarsamhället, hos frivilligorganisationer och
informationsområdet självt (jfr GrUB
14/2002 rd), påpekar utskottet. Undersökningen
och undersökningsrapporten bör därför huvudsakligen
grunda sig på de här undersökningsresultaten
och annat bakgrundsmaterial. Förvaltningsutskottet bör
dessutom ta ställning till om det över huvud taget är
nödvändigt att det ingår i kommissionens
uppdrag att undersöka vad medierna gjorde.
Övrigt
Den föreslagna lagen ska enligt 1 § bara tillämpas
på ett enda fall, händelsen på skolcentret
i Jokela 2007. I propositionen motiverar regeringen att en lag ska
stiftas för ett enda fall dels med att det behövs
befogenheter för undersökningen, dels med att
undersökningen brådskar. Grundlagsutskottet menar
att man bör undvika att stifta lagar för enskilda
fall. Undersökningen gäller emellertid en exceptionell
händelse och den brådskar. Det är därför
förståeligt att regeringen lämnar en
proposition i denna ytterst ovanliga situation. Det är
viktigt att statsrådet utreder om lagen om undersökning
av olyckor kan ändras för att den i framtiden
ska kunna tillämpas på undersökningar
av liknande fall.
Utskottet anser det motiverat att förvaltningsutskottet
ser över 1 § för att lagen också ska
kunna tillämpas på undersökningar kring
de händelser på läroanstalten för
servicebranscherna som den 23 september 2008 ledde till dödsfall.