Motivering
I propositionen föreslås det att lagen om öppettider
för detaljhandeln och frisersalonger ändras så att
en detaljhandelsbutik eller frisersalong i ett köpcentrum
eller en motsvarande koncentration av affärer alltid ska
ha rätt att hålla stängt en valfri veckodag
per kalendervecka. Bestämmelsen tillämpas på en
näringsidkare i vars affärsrörelse eller
affärsrörelser det regelbundet arbetar sammanlagt
högst fem personer.
I praktiken berör förslaget retroaktivt avtal mellan
ett köpcentrum eller en motsvarande koncentration av affärer
och de näringsidkare som verkar i köpcentret i
det fall att avtalet förutsätter att näringsidkaren
ska hålla sin butik eller salong öppen under alla
köpcentrets öppethållningsdagar.
Förslaget måste bedömas med avseende
på den avtalsfrihet som anknyter till bestämmelsen i
15 § i grundlagen om egendomsskydd och det skydd för
berättigade förväntningar som avtalsfriheten är
kopplad till. Grundlagens egendomsskydd säkrar också varaktigheten
i ett avtalsförhållande, även om förbudet
mot retroaktiva ingrepp i avtalsförhållanden i
grundlagsutskottets praxis inte har varit absolut (se t.ex. GrUU 63/2002
rd och GrUU 37/1998 rd).
Skyddet för kontinuiteten i förmögenhetsrättsliga
rättshandlingar bottnar i tanken att skydda rättssubjektens
berättigade förväntningar i ekonomiska
frågor (se t.ex. GrUU 42/2006 rd, GrUU
21/2004 rd och GrUU 33/2002
rd). Grundlagsutskottet har brukat anse att det i skyddet
för berättigade förväntningar
ingår en rätt att lita på att lagstiftningen
om viktiga rättigheter och skyldigheter i avtalsförhållandet är
bestående och att dessa frågor därför
inte kan regleras på ett sätt som urholkar parternas
rättsliga ställning i oskälig grad (GrUU
42/2006 rd och GrUU 21/2004
rd). Det har ansetts att skyddet för berättigade
förväntningar och tillitsskyddet accentueras ännu
mer när det är fråga om en specialordning
som ursprungligen tillkommit genom lag (GrUU 45/2002
rd). Utskottet har bedömt också detta
slag av reglering som ingriper i egendomsskyddet med tanke på de
allmänna villkoren för inskränkningar
i de grundläggande fri- och rättigheterna, däribland
lagstiftningens acceptabilitet och proportionalitet (se t.ex. GrUU
56/2005 rd, GrUU 13/2003 rd).
Syftet med den föreslagna regleringen är att säkerställa
att företagare som verkar i ett köpcentrum och
har högst fem anställda ges möjlighet
att hålla sin butik stängd en dag i veckan oberoende
av köpcentrets allmänna öppettider. Bakgrunden
till förslaget är bedömningen att bristen på lediga
dagar försvagar orken hos småföretagarna
och att öppethållningen på söndagar
huvudsakligen har varit olönsam för småföretagarna.
Målet är således att köpcentrens
småföretagare ska orka arbeta och må bättre.
Vid bedömningen av huruvida förslagets målsättning är
acceptabel med avseende på de grundläggande fri-
och rättigheterna kan uppmärksamhet fästas
vid bestämmelsen i 18 § 1 mom. i grundlagen
om att det allmänna ska sörja för skyddet
av arbetskraften. I förarbetena till revideringen av bestämmelserna
om de grundläggande fri- och rättigheterna innefattar bestämmelsen
också skyddet för arbetstider (RP 309/1993
rd, s. 73). Bestämmelsen om skyldigheten att
sörja för säkra och hälsosamma
arbetsförhållanden kan inte anses gälla
enbart personer anställda i arbets- eller tjänsteförhållande, utan
den offentliga makten måste också sörja
till exempel för skyddet av arbetskraften hos privata företagare.
Förslagets mål, att främja småföretagarnas
hälsa, välmående och ork, är
enligt utskottet acceptabelt och en samhälleligt vägande grund
för den föreslagna regleringen.
Vid en bedömning av proportionaliteten i att ingripa
i ett gällande avtalsförhållande måste man
ta hänsyn till att en näringsidkare inte heller
enligt nuvarande lagstiftning genom avtal eller något annat
därmed jämförbart arrangemang får
förpliktas att hålla sin butik i ett köpcentrum öppen
alla veckodagar, om det inte kan visas att det är nödvändigt
för köpcentrumet eller affärskoncentrationen
i fråga att butiken eller salongen hålls öppen
och att detta är skäligt med hänsyn tagen
till arten, omfattningen och lönsamheten av näringsidkarens
näringsverksamhet samt övriga förhållanden.
Lagstiftaren hade alltså redan då den nuvarande
lagen stiftades för avsikt att säkerställa
att småföretagare i ett köpcent-rum eller
en motsvarande koncentration av affärer har möjlighet
att hålla sin butik stängd en dag i veckan. Av
propositionsmotiven framgår dock att det avtalsbaserade
arrangemanget inte har lett till önskat resultat.
Det aktuella förslaget innebär att ett avtalsbaserat öppethållningstvång
måste hävas endast i fråga om en veckodag,
i praktiken ofta söndagen. Det är dessutom frågan
om en reglering som endast tillämpas på de små detaljhandelsbutiker och
frisersalonger som i regel har den svagaste ställningen
som avtalspart i relation till köpcentret eller
en motsvarande koncentration av affärer. Sammantaget kan
förslagets ekonomiska konsekvenser för köpcentren
och motsvarande affärskoncentrationer anses rimliga med
tanke på den ifrågavarande avtalspartens ställning.
Vid bedömningen av huruvida ett förslag är skäligt
har utskottet haft som praxis att fästa uppmärksamhet
vid om övergångstiden är tillräckligt
lång, så att avtalsparterna får möjlighet att
anpassa sig till det nya system som införs genom lagändringen.
I den föreslagna ikraftträdandebestämmelsen
ges en övergångstid på fem månader.
Med hänsyn till att lagstiftaren redan i samband med stiftandet
av den gällande lagen syftade till att säkerställa
rätten att hålla en ledig dag och till att köpcentren
och motsvarande koncentrationer av affärer har haft möjlighet
att nå en förhandlingslösning i frågan
anser utskottet att den föreslagna övergångstiden
på fem månader är tillräcklig.