Motivering
Justering av sjukförsäkringens sjukvårdspremie
I sjukförsäkringslagen föreskrivna
försäkringspremier är försäkrades
sjukförsäkringspremier och arbetsgivares folkpensionsavgifter.
De försäkrades sjukförsäkringspremier
består av sjukförsäkringens sjukvårdspremie
och sjukförsäkringens dagpenningspremier. Hittills
har det i enlighet med 23 § 2 mom. i sjukförsäkringslagen
föreskrivits genom lag om premieprocentsatsen för
sjukförsäkringens sjukvårdspremie. I det
andra lagförslaget i propositionen föreslås momentet
nu bli ändrat så att bestämmelser om premieprocentsatsen
för sjukvårdspremien ska utfärdas årligen
före den 23 november genom förordning av statsrådet.
Grundlagsutskottet har tidigare påpekat att sjukförsäkringspremierna
i konstitutionellt hänseende är skatter (GrUU
36/2005 rd, s. 2/II). I 81 § 1
mom. i grundlagen sägs det att det ska bestämmas
om statsskatt genom lag, som ska innehålla bestämmelser
om grunderna för skattskyldigheten och skattens storlek
och om den skattskyldiges rättsskydd. För bedömning
av förslaget är det därför betydelsefullt
om det uppfyller kravet på att det ska bestämmas
om grunderna för sjukvårdspremiens storlek genom
lag eller inte. Det bör noteras att andra bestämmelser
i sjukförsäkringslagen i betydande grad begränsar
förordningsutfärdarens prövningsrätt.
Enligt 18 kap. 23 § 1 mom. ska premieprocentsatsen för sjukförsäkringens
sjukvårdspremie justeras så att intäkterna
av sjukvårdspremierna och statens finansieringsandel täcker
de utgifter för sjukvårdsförsäkringen
som avses i 8 §. I 9 § i samma kapitel finns exakta
bestämmelser om hur stor del av intäkterna av
sjukvårdsförsäkringens sjukvårdspremie
som tas ut hos de försäkrade som ska användas
för att finansiera det sammanlagda beloppet av utgifterna
för sjukvårdsförsäkringen. I
10 § finns en motsvarande bestämmelse om statens
finansiella bidrag. Om höjning av sjukvårdspremien
på grund av andra inkomster än förvärvsinkomster
föreskrivs i sin tur i 20 § 2 och 3 mom. Grundlagsutskottet
menar att förordningsutfärdarens prövningsrätt
i ett sådant sammanhang är tillräckligt
bunden genom bestämmelser på lagnivå för
att förslaget inte ska inverka på behandlingsordningen.
Men i ett konstitutionellt perspektiv vill utskottet framhålla att
det klart prefererar det alternativet att man tar in en grundläggande
bestämmelse i lagen som i siffror anger ett relativt snäv
intervall för att genom förordning av statsrådet ändra
storleken på sjukvårdspremien, som bestäms
utifrån andra bestämmelser i lagen.
Storleken på sjukvårdspremien anges för
tillfället i exakta tal i 18 kap. 20 § 1 mom.
i sjukförsäkringslagen. Det justeras årligen
genom en särskild lag. Momentet föreslås
inte bli ändrat. Det föreslagna bemyndigandet
att utfärda förordning handlar i sak om förordningsutfärdarens
befogenhet att ändra den procentsats som ursprungligen
lagts fast i lagen och därmed också lagen. Grundlagsutskottet
har brukat framhålla att det inte är lämpligt
att ge förordningsutfärdaren rätt att ändra
en lag ens genom ett mycket exakt avgränsat bemyndigande
om det inte finns särskilda och tungt vägande
skäl till en sådan åtgärd (GrUU
36/2005 rd, 3/II och GrUU 9/2005 rd,
s. 4/II och de utlåtanden som det hänvisas
till där). Som ett sådant skäl kan man
tänka sig en årligen justerad avgift som ingår
i ett större avgiftssammanhang som upprepat ändras.
Men enligt huvudregeln ska lagstiftaren ha kvar rätten att ändra
lagen. Därför har social- och hälsovårdsutskottet
anledning att överväga om det i sak över
huvud taget är nödvändigt att ta in ett bemyndigande
att ändra lagen.
Försäkringsinspektionens befogenhet att meddela
föreskrifter
Enligt det tredje lagförslaget i propositionen ska lagen
om Folkpensionsanstalten kompletteras med en ny 12 g § om
pensionsansvarsfonden. I 3 mom. föreskrivs att
grunderna enligt 6 kap. i lagen om pensionsstiftelser ska iakttas
när det fulla pensionsansvaret beräknas. Försäkringsinspektionen
meddelar närmare föreskrifter om grunderna.
Grundlagsutskottet har tidigare i flera sammanhang ansett att
Försäkringsinspektionen kan ges befogenhet att
meddela föreskrifter (se t.ex. GrUU 17/2004
rd, s. 3/II och GrUU 2/2004
rd, s. 3/I). Den verksamhet som lagstiftningen
gäller är förknippad med många
sådana yrkesmässiga särdrag som utskottet
har brukat betrakta som särskilda skäl enligt
80 § 2 mom. i grundlagen. Den föreslagna bemyndigandebestämmelsen är ändå inte
lämpligt formulerad, eftersom den kan förstås
som att den hänvisar till en möjlighet att meddela
föreskrifter bl.a. om hur stor omfattning 6 kap. i lagen
om pensionsstiftelser ska iakttas i. Därför bör
den ses över t.ex. så att Försäkringsinspektionen
kan meddela närmare föreskrifter om tillämpningen
av grunderna i 6 kap. i lagen om pensionsstiftelser när
det fulla pensionsansvaret beräknas i pensionsansvarsfonden.