Motivering
Inskränkning av miljötillståndsförfarandets räckvidd
Ett viktigt syfte med lagförslaget är att
förenkla miljötillståndsförfarandet
genom att börja tilllämpa ett lättare
registreringsförfarande på verksamheter med lindriga
miljökonsekvenser i stället för tillståndsförfarande.
Enligt det föreslagna 30 § 1 mom. ska miljötillstånd
inte behövas för sådan verksamhet som
avses i 12 § 1—4 mom., om det med stöd
av 12 § föreskrivs om miljöskyddskraven
för verksamheten genom förordning av statsrådet.
Till verksamheter av detta slag som kräver tillstånd
räknas el- eller värmeproducerande verk med en
bränsleeffekt under ett visst gränsvärde,
asfaltstationer, distributionsstationer för flytande bränslen
och verksamheter där det används flyktiga organiska
föreningar.
Rent praktiskt betyder förslaget att kraven på verksamheter
som ska registreras bestäms genom förordning,
inte genom miljötillstånd. Vid registrering kommer
varken parter eller andra att höras och inget förvaltningsbeslut
att fattas. Det betyder att det inte heller ges möjlighet
att överklaga myndighetens beslut.
Bestämmelserna har relevans för 20 § 2
mom. i grundlagen. Där sägs att det allmänna
ska verka för att alla tillförsäkras
en sund miljö och att var och en har möjlighet
att påverka beslut i frågor som gäller
den egna livsmiljön. Bestämmelsen har ett nära
samband med grundlagens 2 § 2 mom., där det sägs
att det till demokratin hör att den enskilde har rätt
att ta del i och påverka samhällets och miljöns
utveckling (RP 1/1998 rd, GrUU 15/2004 rd). De
föreslagna bestämmelserna har också kopplingar
till grundlagens 21 § om garantier för en rättvis
rättegång och god förvaltning.
Grundlagens 20 § 2 mom. anses innebära ett konstitutionellt
uppdrag att utveckla miljölagstiftningen på ett
sätt som ger människor utvidgat medinflytande över
beslut om deras egen miljö (RP 309/1993 rd, GrUU
38/1998 rd). Grundlagsutskottet har bl.a. i samband med
reformen av bygglagstiftningen poängterat att rättten
att söka ändring inte får inskränkas
(GrUU 38/1998 rd). Sett ur denna synvinkel förefaller den
föreslagna inskränkningen i tillståndsförfarandets
räckvidd inte harmoniera med målen kring den grundläggande
rättigheten till miljön. Men man kan anse att
de verksamheter som det inte längre ska krävas
tillstånd för spelar en relativt liten roll för
miljön. Dessutom krävs det fortfarande miljötillstånd
för dem t.ex. om det finns risk för att de förorenar
vattnen eller för sådan oskälig belastning
som avses i lagen om grannelagsförhållanden. Reformen
ingriper inte heller i rätten enligt 92 § i miljöskyddslagen
att få bl.a. ett förvaltningstvångsförfarande
som avses i 84 § anhängigt. Det problematiska
med bestämmelserna för sådana mindre
verk och andra verksamheter som avses i lagen vägs i viss
mån upp av att möjligheterna till deltagande och
rättten att söka ändring tryggas i samband
med planläggningen. De här faktorerna gör
att bestämmelserna inte råkar i strid med grundlagen,
anser utskottet.
Eftersom möjligheterna till deltagande och medinflytande
vid enskilda projekt urholkas genom inskränkningen i det
administrativa tillståndsförfarandets räckvidd
behöver de av hänsyn till 20 § 2 mom.
och 2 § 2 mom. i grundlagen balanseras upp genom att tillförsäkra
allmänheten bättre och effektivare möjligheter
att delta och påverka vid beredningen av de behöriga
förordningarna än vad 10 § 3 mom. i miljöskyddslagen
kräver.
Bemyndiganden att utfärda förordning
Bemyndigandets exakthet.
Enligt 12 § 1 mom. i lagförslaget får
närmare bestämmelser utfärdas genom förordning
av statsrådet för att förebygga risken
för att de branscher och verksamheter som där
räknas upp ska förorena miljön. Bemyndigandet
att utfärda förordning är i sig mycket generellt
i ljuset av 80 § 1 mom. i grundlagen om delegering av lagstiftningsbehörighet.
Bemyndigandet preciseras genom samma paragrafs 2 mom. och 11 § i
gällande lag om vad förordningar som utfärdas
enligt 1 mom. får gälla. Vidare preciseras bemyndigandenas
innehåll genom gällande lags 10 § 2 mom.
om de allmänna grunderna (se GrUU 11/1999 rd).
Förslaget utgör alltså inget konstitutionellt
problem i det här avseendet.
Undantag från tillståndsplikten.
Enligt 30 § 1 mom. ska miljötillstånd
inte behövas för sådan verksamhet som
avses i 12 § 1—4 mom., om det med stöd
av 12 § föreskrivs om miljöskyddskraven
för verksamheten genom förordning av statsrådet.
Med denna formulering förefaller bestämmelsen,
i sammanhang med 12 § 1 mom., betyda att det beror på huruvida
en förordning har utfärdats och i sista hand också på vad
som står i förordningen om en verksamhet inte
längre ska vara tillståndspliktig. Motsvarande
formulering återfinns i 30 a § 2 mom. i lagförslaget.
Utskottet anser att lagstiftningsmetoden inte är helt
korrekt med tanke på hierarkin mellan lag och förordning, även
om det inte är fråga om ett bemyndigande att avvika
från bestämmelser i lag genom förordning
(jfr GrUU 9/2007 rd). I det här fallet har en
tillståndsplikt som i detalj läggs fast i förordning
en tillräcklig grund i lag för att uppfylla grundlagens
krav. Utskottet noterar vidare att huvudregeln klart framgår
av lagen, trots att undantaget från tillståndsplikt
slutgiltigt bestäms utifrån förordning
(jfr GrUU 11/1999 rd).
Miljötillståndets beständighet
Ett tidigare beviljat miljötillstånd förfaller
om en förordning utfärdad med stöd av
12 § 1 mom. blir tillämplig på den verksamhet
som tillståndet avser (lagförslagets 30 § 2
mom. och 30 a § 3 mom.). Miljötillståndsbeslutets
beständighet kan spela en viss ekonomisk roll för
en verksamhetsutövare, inte minst om förordningen
innehåller strängare krav än tillståndsförpliktelserna i
det tillstånd som förfaller. För sådana
situationer bestämmer 12 § 3 mom. i lagförslaget
att det genom förordning av statsrådet ska föreskrivas om
en tillräckligt lång övergångsperiod
för att verksamhetsutövaren ska kunna anpassa
sin verksamhet till kraven i förordningen. En bestämmelse
som medger en tillräckligt lång övergångsperiod är
inget problem med tanke på bestämmelserna om egendomsskydd
i grundlagen, framför allt med hänsyn till hur
nära sammankopplad den är med genomförandet
av grundlagens 20 § (jfr GrUU 11/1999 rd).
Bestämmelsernas tydlighet
Miljöskyddslagen är sammantaget mycket svårtydd.
Inte minst den stora mängden interna paragrafhänvisningar
medverkar till att göra lagen svårläst
och svårbegriplig. Därför bör
lagens struktur och systematik totalt ses över i framtiden.