Motivering
Främjande av studier
Bedömningsprinciper.
Det allmänna ska enligt 16 § 2 mom. i grundlagen
säkerställa lika möjligheter för
var och en att oavsett medellöshet enligt sin förmåga
och sina särskilda behov få även annan än
grundläggande utbildning och utveckla sig själv.
Bestämmelsen påför det allmänna
en allmän skyldighet att bland annat se till att medellöshet
inte blir ett hinder för att få utbildning (RP
309/1993 rd och GrUU 14/2003 rd).
Rätten att oavsett medellöshet få också annan än
grundläggande utbildning ska tryggas på det sätt
som föreskrivs närmare i lag. Regleringsförbehållet
förutsätter att bestämmelser som tryggar
denna rätt utfärdas på lagnivå,
men överlåter åt lagstiftaren att bestämma
bestämmelsens närmare innehåll (GrUU
10/1998 rd och GrUU 14/2003
rd). Lagstiftningen om studiestöd och stöd
för skolresor tillgodoser för sin del uppdraget
i grundlagens 16 § 2 mom. (GrUU 14/2003
rd).
Vissa av de ändringar som föreslås
i lagen om studiestöd förbättrar de studerandes
ekonomiska ställning. Sådana är åtminstone
att studiepenningens belopp binds till index (11 § 6 mom.
i lagförslag 1) samt att statsborgens belopp höjs (16 § i
lagförslag 1). Att utbildning som förbereder invandrare
för gymnasieutbildning och yrkeshögskolestudier
ger rätt till studiestöd (5 a § 2 mom.
och 4 § 2 mom. 2 punkten) förbättrar
i sin tur invandrarnas möjligheter till studier. Dessa
reformer tillgodoser för sin del uppdraget i grundlagens
16 § 2 mom. Också i övrigt är
de föreslagna ändringarna huvudsakligen adekvata med
tanke på grundlagen. Men samtidigt vill utskottet peka
på två detaljer i regleringen.
Sänkt maximalt antal månader som berättigar till
studiestöd.
Det kan betraktas som en försämring av de
studerandes rätt till studiestöd att studiestöd
för högskolestudier enligt 7 § 2 mom. i
lagförslag 1 kan fås för högst
64 stödmånader. Enligt den gällande bestämmelsen är
tiden 70 månader. Bestämmelsen gäller
den maximala stödtiden för alla högskolestudier. Ändringen begränsar
särskilt den tid som personer som redan har avlagt en högskoleexamen
kan få studiestöd för andra högskolestudier.
Syftet är att stödet ska användas
mer planmässigt (se RP 116/2013 rd s.
1 och 28). Antagligen är avsikten i enlighet med propositionens
allmänna syfte också att påskynda studierna
och tidigarelägga övergången till arbetslivet.
Det kan enligt utskottets uppfattning anses som godtagbara grunder
för regleringen med avseende på de grundläggande
fri- och rättigheterna. De negativa verkningarna som regleringen
medför för de studerande lindras dels av ändringar
som förbättrar förutsättningarna
för heltidsstudier, dels av avgränsningen i ikraftträdandebestämmelsen, enligt
vilken de bestämmelser om maximal stödtid som
gällde vid ikraftträdandet tillämpas
på högskolestudier som inletts före lagens
ikraftträdande. Att den maximala tiden för studiestöd förkortas
med sex månader försvagar inte med tanke på helheten
den studerandes möjlighet att enligt sin förmåga
och sina särskilda behov få även annan än
grundläggande utbildning på ett sätt
som vore problematisk med avseende på 16 § 2
mom. i grundlagen, anser utskottet.
Beaktande av föräldrarnas inkomster.
En 18—19-åring som studerar i någon
annan läroanstalt än en högskola och
som bor någon annanstans än hos sin förälder
har enligt 19 § 4 mom. i förslaget till lag om
studiestöd rätt till studiepenning till fullt
belopp, om föräldrarnas sammanlagda nettoförvärvs-
och nettokapitalinkomster är högst 53 000 euro
per år. Förslaget innebär jämfört
med nuläget att behovsprövningen baserad på föräldrarnas
inkomster blir lindrigare. Men de berörda personerna skulle ändå vara
i en svagare ställning än de 20 år fyllda
som studerar vid andra högskolor samt alla myndiga högskolestuderande
vilkas föräldrars inkomster inte alls beaktas
när studiestödet beviljas.
Regleringen har betydelse med avseende både på 16 § 2
mom. i grundlagen och förbudet mot diskriminering enligt
6 § 2 mom. i grundlagen. Den senare bestämmelsen
föreskriver att ingen får särbehandlas
utan godtagbart skäl på grund av bl.a. ålder
eller andra personliga omständigheter.
Både den gällande regleringen och den föreslagna
lindrigare regleringen har samband med 3 § i lagen
om underhåll för barn enligt vilken föräldrarna
svarar för kostnaderna för barnets utbildning även
efter det barnet fyllt aderton år, om detta prövas
skäligt. Härvid beaktas särskilt barnets
anlag, utbildningstiden och kostnaderna för utbildningen
samt barnets möjligheter att efter avslutad utbildning
självt svara för kostnaderna för denna
(se RP 116/2013 rd, s. 48/II).
Men när det handlar om myndiga personer kan regleringsförslaget
som ingår i lagen om studiestöd — och även
i förslaget — enligt utskottets mening betraktas
som tvivelaktigt särskilt till den del det drabbar studerande
som inte bor hemma. Det framhävs med avseende på jämlikhetsbestämmelserna
i grundlagen av att motsvarande begränsningar enligt 19 § 1
mom. i lagen om studiestöd inte tillämpas på högskolestuderande
i åldern 18—19 år.
Men i sammanhanget vill utskottet lyfta fram det faktum att
den föreslagna regleringen medför en förbättring.
I motiveringen till propositionen (RP 116/2013
rd, s. 48) konstateras att avsikten är att stegvis
helt och hållet avstå från att föräldrarnas
inkomster ska inverka nedsättande på studiepenningen
för en myndig studerande på andra stadiet som
bor självständigt. Ett mål är dessutom
att behovsprövningsgrunderna för studerande på olika
utbildningsstadier ska förenhetligas. Dessa reformer bör
påskyndas, anser utskottet. Det är viktigt inte
bara med avseende på bestämmelserna om jämlikhet
i grundlagen utan också med avseende på den bestämmelse
i 16 § 2 mom. i grundlagen enligt vilken var och
en ska säkerställas lika möjligheter
att få även annan än grundläggande
utbildning.
Bemyndiganden att utfärda förordning
I 4 a § 1 mom. i förslaget till lag om studiestöd ingår
bestämmelser om att bevilja studiestöd för utbildning
som inte står under offentlig tillsyn. I momentet
förtecknas de krav på utbildningsanordnaren och
utbildningens innehåll som utgör villkor för
att bevilja rätt till studiestöd. I 3 mom.
i samma paragraf föreslås en bestämmelse
om att återkalla rätten till studiestöd.
Enligt paragrafens 4 mom. får närmare bestämmelser
om förutsättningarna för beviljande av
rätt till studiestöd, om ansökan, beviljande
och återkallande av rätt till studiestöd
samt om utbildningsanordnarens utrednings- och anmälningsskyldighet
utfärdas genom förordning av statsrådet.
De föreslagna bestämmelserna uppfyller de krav
som följer av 80 § 1 mom. i grundlagen. Men grundlagsutskottet
vill ändå fästa uppmärksamhet
vid motiveringen i propositionen (RP 116/2013
rd, s. 37) enligt vilken studerande som påbörjat
en utbildning som berättigar till studiestöd ska
ha rätt till studiestöd tills utbildningen avslutas även
om utbildningsanordnaren fråntas rätten till studiestöd
för utbildningen i fråga. Som bemyndigandet att
utfärda förordning är formulerat täcker
det dock inte denna situation. Det handlar om vilka förutsättningarna är
för att en person ska ha rätt till studiestöd.
Bestämmelser i ärendet måste tas in i
lagen, det förutsätter kravet i 80 § 1
mom. i grundlagen, enligt vilket bestämmelser om grunderna
för individens rättigheter och skyldigheter ska
utfärdas genom lag. Enbart förordning räcker
inte.