Motivering
Granskningsrätt
Närings-, trafik- och miljöcentralen i Sydöstra Finland
har med stöd av 6 § 1 mom. i lagförslag 1
rätt att granska arbetsgivarens ekonomi och verksamhet
för att utreda riktigheten av ansökan och det
beslut som fattats. Lagförslaget har ingen bestämmelse
om myndighetens rätt att få tillträde
till den granskade arbetsgivarens lokaler. Enligt propositionsmotiven
kan den som utför granskningen dock få tillträde
till stödmottagarens lokaler med den granskades samtycke.
Det gäller likväl inte lokaler som omfattas av
hemfrid (s. 10 och 12). Om granskningen förutsätter att
inspektören får tillträde till den granskades lokaler
måste detta med hänsyn till 2 § 3 mom.
i grundlagen föreskrivas i lag. Den typen av lokaler kan
sannolikt innefatta lokaler avsedda för stadigvarande boende
som ingår i skyddet för hemfriden. På grund
av 10 § 1 och 3 mom. i grundlagen är det viktigt
att komplettera bestämmelsen med att granskningar inte
får utföras i hemfridsskyddade lokaler (GrUU
5/2010 rd, GrUU 15/2008 rd, GrUU
30/2005 rd). Om det är meningen att
granskningar ska få göras i hemfridsskyddade lokaler,
måste villkoren för befogenheterna bindas enligt
kraven i 10 § 3 mom. i grundlagen och dessutom preciseras
avsevärt.
Närings-, trafik- och miljöcentralen i Sydvästra
Finland kan med stöd av 6 § 1 mom. i lagförslaget
bemyndiga en av Centralhandelskammaren eller en handelskammare godkänd
revisor att utföra granskningen. Bestämmelsen är
betydelsefull med avseende på 124 § i grundlagen,
eftersom det är fråga om offentliga förvaltningsuppgifter
som anförtros andra än myndigheter. I propositionen
ges ingen motivering till varför det är ändamålsenligt
att uppgiften kan ges till andra än myndigheter. Enligt
uppgift till utskottet är det nödvändigt
att granskningen kan anförtros en utomstående
inspektör i fall där granskningen förutsätter
kompetens eller resurser som saknas hos myndigheterna. Ett annat
syfte med propositionen är att centralisera verkställigheten
av lagen till en enda närings-, trafik- och miljöcentral,
medan föremålen för granskningarna finns på olika
håll i landet. Till denna del finns det ingenting att anmärka
på den föreslagna regleringen med tanke på 124 § i
grundlagen.
Inspektören ska enligt förslaget vara en av Centralhandelskammaren
eller en handelskammare godkänd revisor. Bestämmelser
om behörighetskrav för sådana revisorer
finns i revisionslagen. Författningsmässigt måste
det vidare ses till att samma bestämmelser tillämpas
på inspektörer med tjänsteansvar och
utomstående inspektörer när de utför
sitt uppdrag. På grund av 124 § i grundlagen måste
detta läggas till i 6 § i lagförslag
1 för att det ska kunna behandlas i vanlig lagstiftningsordning
(jfr GrUU 5/2010 rd, GrUU 3/2009
rd). Dessutom påpekar utskottet att eventuella
utomstående inspektörer åtminstone inte
kan förordnas att ensamma göra inspektioner i
hemfridsskyddade lokaler även om myndigheten genom lag
skulle ges den befogenheten (se GrUU 5/2010 rd, GrUU
42/2005 rd).
I sin praxis på senare tid har utskottet påpekat att
lagstiftning om granskningar och inspektioner med karaktären
av tillsyn bör hänvisa till 39 § i förvaltningslagen
som reglerar procedurerna för inspektioner i samband med
behandlingen av förvaltningsärenden (se GrUU
22/2013 rd, GrUU 11/2013 rd, GrUU
5/2013 rd, GrUU 32/2010 rd och GrUU
5/2010 rd). Därför bör lagförslaget
också i det här fallet kompletteras med en hänvisning
till 39 § i förvaltningslagen (se t.ex. 153 § 1
mom. i gruvlagen och 96 § 1 mom.
i punktskattelagen). Eftersom procedurerna för inspektioner
således följer bestämmelserna i förvaltningslagen är
bemyndigandet att utfärda förordning onödigt
och 6 § 3 mom. bör därför strykas.
Ändringssökande
I 9 § i lagförslag 1 föreskrivs det
om ändringssökande. I 1 mom. i paragrafen anges
de beslut i vilka omprövning får begäras
hos den beslutande myndigheten på det sätt som
anges i 7 a kap i förvaltningslagen. Enligt utskottets
etablerade praxis får en sådan förteckning
som tillåter överklagande inte fungera som ett
slags indirekt förbud mot att söka ändring
(se t.ex. GrUU 15/2012 rd, GrUU
20/2005 rd och GrUU 21/2006
rd). Rätten att söka ändring
måste därför formuleras som en allmän
rättighet. De begränsningar i rättten
att söka ändring som är tillåtliga
med tanke på grundlagen kan då skrivas in i lagen
i form av specifika förbud mot att söka ändring
(se GrUU 20/2005 rd).
Över förvaltningsdomstolens beslut om ersättning
för resekostnader får enligt 3 mom. besvär
anföras endast om högsta förvaltningsdomstolen
beviljar besvärstillstånd. Besvär hos
högsta förvaltningsdomstolen ska föregås
av omprövning och besvär hos förvaltningsdomstolen. Den
ekonomiska betydelsen av beslut som förutsätter
besvärstillstånd är ringa för
ersättningstagaren och ärendena är enkla
med hänsyn till juridiken och bevisningen. De föreslagna
bestämmelserna är förenliga med de principer
som grundlagsutskottet följt i sin praxis den senaste tiden
(GrUU 32/2012 rd).