Motivering

Behandlingens offentlighet i marknadsdomstolen

Utskottet har bedömt 15 § i det första lagförslaget. Paragrafen gäller behandlingens och handlingarnas offentlighet i marknadsdomstolen. Förslaget är konstitutionellt betydelsefullt till den del det gäller avvikelse från behandlingens offentlighet.

Utifrån 21 § 2 mom. grundlagen skall offentligheten vid handläggningen och andra garantier för en rättvis rättegång tryggas genom lag. Enligt förarbetena till reformen av de grundläggande fri- och rättigheterna hindrar denna bestämmelse inte "att man genom lag stadgar om smärre undantag t.ex. från rättegångars offentlighet under förutsättningen att undantagen i fråga inte ändrar offentlighetens ställning som huvudregel eller att de i enskilda fall riskerar individens rättighet till rättvis rättegång" (RP 309/1993 rd, s. 78/II).

I marknadsdomstolen skall muntlig förhandling i konkurrens- och upphandlingsärenden enligt förslaget ske inom stängda dörrar, om inte marknadsdomstolen beslutar något annat. I ljuset av de synpunkter som nämns i propositionens motivering är det i sig behövligt att lagstifta uttryckligen om denna fråga. Men formuleringen är inte lyckad med tanke på 21 § 2 mom. grundlagen för att den muntliga behandlingens offentlighet därmed vore totalt beroende av marknadsdomstolens prövning. Enligt momentets lydelse vore det inte fråga om ett smärre undantag från offentlighetens ställning som huvudregel enligt grundlagen och därför kan den föreslagna regleringen inte genomföras i vanlig lagstiftningsordning.

Av grundlagen följer att muntlig förhandling inom stängda dörrar skall ha samband med någon i lagen föreskriven orsak. Sekretesskyldigheten i lagen utgör en sådan orsak. En grundläggande reglering av detta slag kan i sig kopplas ihop med rätt för marknadsdomstolen att bestämma om behandling inom stängda dörrar i enskilda fall, om detta knyts till bestämda villkor i lagen.

Utifrån detta anser utskottet att 15 § inte inverkar på lagförslagets behandlingsordning, om paragrafen formuleras till exempel i likhet med 22 § lagen om förvaltningsdomstolarna: "Vid behandlingen av ärenden i marknadsdomstolen tillämpas lagen om offentlighet vid rättegång (945/1984). (Utesl.) Muntlig förhandling skall ske inom stängda dörrar i ärenden som avses i 1 § 1 mom. 1 och 2 punkten och som är belagda med tystnadsplikt eller som marknadsdomstolen bestämmer att skall behandlas inom stängda dörrar på den grunden att offentlig handläggning kunde medföra särskild olägenhet för en part. (Utesl.)"

I formuleringen ovan finns inte längre någon hänvisning till bestämmelserna om handlingars offentlighet, eftersom den i vilket fall som helst bestäms utifrån allmänna bestämmelser. Vidare vore den strukna hänvisningen missvisande, då den helt felaktigt skulle innebära att lagen om offentlighet i myndigheternas verksamhet gäller behandlingens offentlighet. Om hänvisningen stryks måste paragrafrubriken ändras i motsvarande mån. Dessutom bör 1 § i det 19 lagförslaget ytterligare bedömas.

Andra omständigheter

Allmänt.

Vad gäller övriga omständigheter som tas upp i motiveringen till lagstiftningsordningen omfattar utskottet slutsatserna i motiveringen.

Sakkunnigledamöter.

I behandlingen av ett ärende i marknadsdomstolen får utöver lagfarna ledamöter delta sakkunnigledamöter i bisyssla. Att sakkunnigledamöter vid sidan av domare deltar i behandlingen av ett ärende i domstolen bereder inte i sig några problem med tanke på konstitutionen. Det må nämnas att det med hänsyn till begreppet oavhängighet i 21 § 1 mom. grundlagen inte finns något hinder för att ett beslutsfattande organ till en del bildas på basis av intresse, "t.ex. så att företrädare för arbetsmarknadsorganisationerna ingår i arbetsdomstolen, så länge man i varje enskilt fall kan försäkra sig om att beslutsfattaren är opartisk" (RP 309/1993 rd, s. 78/II). I detta fall är det inte fråga om några misstankar mot oavhängigheten, med hänsyn till utgångspunkten att sakkunnigledamöterna åtminstone inte har sina egna intressen att bevaka och att det utifrån 9 § i vilket fall som helst får finnas högst lika många sakkunnigledamöter i marknadsdomstolen i domför sammansättning som lagfarna ledamöter (jfr centralnämnden för uppbådsärenden GrUU 37/1997 rd, s. 3).

Upphävande av lagen.

I 23 § 2 mom. i det andra lagförslaget föreslås bli föreskrivet om upphävande av den nu gällande lagen om marknadsdomstolen. Enligt utskottets uppfattning talar starka lagsystematiska skäl för att lagen skall upphävas i det första lagförslaget, som uttryckligen avser inrättande av en ny specialdomstol.