Motivering

Jämlikhetsaspekter

Den föreslagna lagen befriar en stor del av arbetsgivarna inom försöksområdet från skyldigheten att betala socialskyddsavgifter under tre år. Förlusten skall täckas genom att socialskyddsavgiften för arbetsgivare höjs med 0,014 euro.

Jämlikhetsbestämmelserna i 6 § i grundlagen kräver i princip att alla skall behandlas lika oavsett var de bor. Ett geografiskt kriterium kan inte betraktas som ett godtagbart skäl enligt 6 § 2 mom. i grundlagen för att särbehandla någon med avseende på de grundläggande fri- och rätttigheterna. Fri- och rättigheterna omfattar nämligen också rätt att fritt röra sig inom landet och att fritt välja bostadsort, (GrUU 59/2001 rd, s. 2, första spalten, GrUU 11/2002 rd, s. 2, andra spalten).

Grundlagsutskottet har dock ansett det vara acceptabelt med avseende på jämlikhetsaspekterna att försökslagstiftning med ett visst mått av ojämlikhet införs. Det har varit fallet beträffande stöd till hushållsarbete (GrUU 19/1997 rd), överföring av uppgifter som gäller försörjning (GrUU 2/1994 rd), hälsocentralsavgiften (GrUU 3/1991 rd), studentexamen (GrUU 58/2001 rd) och samarbete inom regioner (GrUU 11/2002 rd). I dessa sammanhang har utskottet framhållit att jämlikhetsprincipen inte sätter några stränga gränser för lagstiftarens prövning när regleringen anpassas enligt kraven i samhällsutvecklingen och att försöket åtminstone inom vissa gränser kan utgöra ett godtagbart skäl för att i regionalt hänseende göra avsteg från jämlikhetsprincipen (se t.ex. GrUU 11/2002 rd, s. 3, första spalten, jfr dock GrUU 59/2001 rd, s. 2).

Syftet med propositionen är att reda ut hur avgiftsbefrielsen för vissa arbetsgivare påverkar sysselsättningen och sysselsättningsbetingelserna. Det finns godtagbara skäl för försöket och de grundar sig i sista hand på 18 § 2 mom. i grundlagen. Den föreslagna avgränsningen av försöksområdet är befogat med avseende på målen med utredningen. I försöket ingår kommunerna längst i norr och en del mindre skärgårdskommuner. Försöksområdet har avgränsats exakt på det sätt som grundlagsutskottet har krävt i sin praxis (se t.ex. GrUU 11/2002 rd, s. 3, andra spalten). Särbehandlingen på grund av avgiftsbefrielsen har inga orimliga konsekvenser för andra arbetsgivare under den treårsperiod som försöket pågår. Därför kan lagförslaget behandlas i vanlig lagstiftningsordning.

Övriga omständigheter

I enlighet med 8 § 1 mom. får arbetsgivarna själva bedöma om det finns förutsättningar för en avgiftsbefrielse. Detta kan leda till vissa problem, om arbetsgivaren anses ha tolkat kriterierna fel och blir tvungen att betala en straffavgift i enlighet med 10 § i lagen om arbetsgivares socialskyddsavgift. För att arbetsgivarna inte skall drabbas av orimliga påföljder anser utskottet att det i 9 § bör nämnas att 14 § i lagen om arbetsgivares socialskyddsavgift föreskrives att skattestyrelsen har rätt att lyfta av de skattetillägg och skatteförhöjningar som arbetsgivaren har påförts enligt 10 §.

På grund av författningshierarkin bör förordningen om arbetsgivares socialskyddsavgift strykas i 1 §.

Det är viktigt att resultaten av försöket utreds och utvärderas på behörigt sätt för att målen i slutändan skall kunna nås. Social- och hälsovårdsutskottet kunde ålägga statsrådet att ordna med behörig uppföljning och utvärdering av försöket, anser grundlagsutskottet.