Motivering
Jämlikhetsaspekter
Den föreslagna lagen befriar en stor del av arbetsgivarna
inom försöksområdet från skyldigheten
att betala socialskyddsavgifter under tre år. Förlusten
skall täckas genom att socialskyddsavgiften för
arbetsgivare höjs med 0,014 euro.
Jämlikhetsbestämmelserna i 6 § i
grundlagen kräver i princip att alla skall behandlas lika
oavsett var de bor. Ett geografiskt kriterium kan inte betraktas
som ett godtagbart skäl enligt 6 § 2 mom. i grundlagen
för att särbehandla någon med avseende
på de grundläggande fri- och rätttigheterna.
Fri- och rättigheterna omfattar nämligen också rätt
att fritt röra sig inom landet och att fritt välja
bostadsort, (GrUU 59/2001 rd, s. 2, första
spalten, GrUU 11/2002 rd, s. 2, andra spalten).
Grundlagsutskottet har dock ansett det vara acceptabelt med
avseende på jämlikhetsaspekterna att försökslagstiftning
med ett visst mått av ojämlikhet införs.
Det har varit fallet beträffande stöd till hushållsarbete
(GrUU 19/1997 rd), överföring
av uppgifter som gäller försörjning (GrUU
2/1994 rd), hälsocentralsavgiften (GrUU 3/1991
rd), studentexamen (GrUU 58/2001 rd) och
samarbete inom regioner (GrUU 11/2002 rd).
I dessa sammanhang har utskottet framhållit att jämlikhetsprincipen
inte sätter några stränga gränser
för lagstiftarens prövning när regleringen
anpassas enligt kraven i samhällsutvecklingen och att försöket åtminstone
inom vissa gränser kan utgöra ett godtagbart skäl
för att i regionalt hänseende göra avsteg
från jämlikhetsprincipen (se t.ex. GrUU
11/2002 rd, s. 3, första spalten, jfr
dock GrUU 59/2001 rd, s. 2).
Syftet med propositionen är att reda ut hur avgiftsbefrielsen
för vissa arbetsgivare påverkar sysselsättningen
och sysselsättningsbetingelserna. Det finns godtagbara
skäl för försöket och de grundar
sig i sista hand på 18 § 2 mom. i grundlagen.
Den föreslagna avgränsningen av försöksområdet är
befogat med avseende på målen med utredningen.
I försöket ingår kommunerna längst
i norr och en del mindre skärgårdskommuner. Försöksområdet
har avgränsats exakt på det sätt som
grundlagsutskottet har krävt i sin praxis (se t.ex. GrUU
11/2002 rd, s. 3, andra spalten). Särbehandlingen
på grund av avgiftsbefrielsen har inga orimliga konsekvenser
för andra arbetsgivare under den treårsperiod
som försöket pågår. Därför
kan lagförslaget behandlas i vanlig lagstiftningsordning.
Övriga omständigheter
I enlighet med 8 § 1 mom. får arbetsgivarna
själva bedöma om det finns förutsättningar
för en avgiftsbefrielse. Detta kan leda till vissa problem,
om arbetsgivaren anses ha tolkat kriterierna fel och blir tvungen
att betala en straffavgift i enlighet med 10 § i lagen
om arbetsgivares socialskyddsavgift. För att
arbetsgivarna inte skall drabbas av orimliga påföljder
anser utskottet att det i 9 § bör nämnas
att 14 § i lagen om arbetsgivares socialskyddsavgift föreskrives
att skattestyrelsen har rätt att lyfta av de skattetillägg
och skatteförhöjningar som arbetsgivaren har påförts
enligt 10 §.
På grund av författningshierarkin bör
förordningen om arbetsgivares socialskyddsavgift strykas
i 1 §.
Det är viktigt att resultaten av försöket
utreds och utvärderas på behörigt sätt
för att målen i slutändan skall kunna
nås. Social- och hälsovårdsutskottet
kunde ålägga statsrådet att ordna med
behörig uppföljning och utvärdering av
försöket, anser grundlagsutskottet.