Motivering
Skydd för hemfrid
Förutom på invånarens egen begäran är
det enligt 9 § i lagförslag 1 tillåtet
att förrätta inspektioner i lokaler som omfattas
av hemfriden, om det finns grundad anledning att misstänka
att arbetet eller arbetsförhållandena där
medför risker för arbetstagarens liv eller väsentliga
olägenheter eller risker för hans eller hennes
hälsa och tillsynen inte kan genomföras i tillräcklig
utsträckning på något annat sätt.
Förslaget måste bedömas med avseende
på skyddet för hemfrid i 10 § i grundlagen.
I grundlagens 10 § 3 mom. står det att genom lag
kan bestämmas om åtgärder som ingriper
i hemfriden och som är nödvändiga för
att de grundläggande fri- och rättigheterna ska
kunna tryggas eller för att brott ska kunna utredas. Relevant
i den konstitutionella bedömningen av de föreslagna
bestämmelserna är om inspektionerna kan anses vara
nödvändiga "för att de grundläggande
fri- och rättigheterna skall kunna tryggas" i den bemärkelse
som 10 § 3 mom. i grundlagen avser.
Möjligheten att förrätta inspektion är
i lagförslaget kopplat till den risk för liv eller
hälsa som arbetstagaren utsätts för på grund
av arbete i lokalerna eller arbetsförhållandena
där. Bestämmelserna tillgodoser den rätt
till liv och personlig trygghet som garanteras i 7 § 1
mom. i grundlagen. Bestämmelserna har också samband
med den skyldighet grundlagens 18 § 1 mom. ålägger det
allmänna att sörja för skyddet av arbetskraften.
Det är helt korrekt med tanke på nödvändighetskravet
att inspektionen villkoras med att tillsynen inte kan genomföras
i tillräcklig utsträckning på något
annat sätt. Därtill krävs det motiverad
misstanke om fara för arbetstagarens liv eller hälsa.
Till denna del utgör bestämmelsen inget problem
med avseende på 10 § i grundlagen.
Som paragrafen är formulerad förefaller det som
om myndigheten på invånarens begäran
kan förrätta inspektion i hemfridsskyddade lokaler oavsett
om de föreskrivna allmänna villkoren för inspektion
uppfylls eller inte, och att myndighetens befogenheter inte därför
behöver lagfästas annat än indirekt.
Att reglera myndigheters befogenheter på detta sätt är,
också då det bygger på en begäran
från invånarens sida, enligt utskottets mening
inte förenligt med kravet på att utövning
av offentlig makt ska bygga på lag, ett krav som ingår
i 2 § 3 mom. i grundlagen som ett element i rättsstatsprincipen
(jfr GrUU 19/2000 rd. s. 3/II, GrUU
37/2005 rd, s. 3). Dessutom är passusen
om invånarens egen begäran sakligt sett onödig
(jfr. t.ex. GrUU 69/2002 rd, s. 3),
eftersom en yttrycklig begäran om inspektion redan i sig
kan utgöra en i bestämmelsen avsedd grundad anledning
att misstänka att arbetet eller arbetsförhållandena
medför risker för arbetstagarens liv eller hälsa.
Passusen om invånarens egen begäran bör
följaktligen strykas i paragrafen.
Överföring av offentliga förvaltningsuppgifter
på andra än myndigheter
Arbetarskyddsmyndigheten kan enligt 12 § 1 mom. i lagförslag
1 anlita en utomstående sakkunnig för att utreda
en med tanke på tillsynen betydelsefull omständighet.
Den sakkunnige har i 4 § avsedda rättigheter i
den omfattning som anges i den specifika fullmakt som den sakkunniga
fått av arbetarskyddsmyndigheten.
Bestämmelsen tillåter att en offentlig förvaltningsuppgift
uppdras åt någon annan än en myndighet.
Grundlagens 124 § föreskriver att offentliga förvaltningsuppgift
kan anförtros andra än myndigheter endast genom
lag eller med stöd av lag, om det behövs för
en ändamålsenlig skötsel av uppgifterna
och det inte äventyrar de grundläggande fri- och
rättigheterna, rättssäkerheten eller
andra krav på god förvaltning.
I vissa fall kan det vara motiverat att inspektioner utförs
av utomstående experter på grund av särskilda
yrkesmässiga och tekniska aspekter på de omständigheter
som tillsynen gäller (GrUU 40/2002 rd,
s. 3/I). Enligt propositionsmotiven kan en utomstående
sakkunnig behövas t.ex. för att utreda ett speciellt
förhållande på arbetsplatsen eller en
viss detalj i en produkt. Med hänsyn till 124 § i
grundlagen finns det ingenting att anmärka mot förslaget
på denna punkt.
Utskottets tolkningspraxis har varit att i sådan reell
verksamhet som kontroller kan man för att trygga de grundläggande
fri- och rättigheterna och kraven på god förvaltning
bl.a. sörja för att de som utför kontrollerna är
lämpliga och kompetenta för uppgiften (GrUU
40/2002 rd, s. 3). Utskottet ser det motiverat
att lagförslaget kompletteras med bestämmelser
om behörighetskrav eller kompetensvillkor för
de sakkunniga.
Den sakkunnige får enligt 12 § 1 mom. inte utföra
sitt uppdrag på ett i 9 § avsett hemfridsskyddat
ställe förutom tillsammans med en inspektör.
Grundlagens 124 § förbjuder att uppgifter som
innebär betydande utövning av offentlig makt ges
till andra än myndigheter. Till exempel på självständig
prövning baserad rätt att använda maktmedel
eller att på något annat konkret sätt
ingripa i en enskild persons grundläggande fri- och rättigheter
kan anses som betydande utövning av offentlig makt (RP
1/1998 rd, s. 180/I, se också GrUU 28/2001
rd, s. 5—6 och GrUU 46/2001 rd, s. 4—5). Befogenheten
att inspektera en bostad har enligt utskottets uppfattning inneburit
rätt att på ett betydande sätt ingripa
i det hemfridsskydd som grundlagen garanterar var och en. Däremot
har utskottet inte sett något hinder för att ett
organ utanför myndighetsapparaten ges rätt att
bistå vid inspektionen (GrUU 46/2001
rd, s. 5/I). Därför bör
bestämmelsen ses över i detta hänseende med
innebörden att den sakkunnige bara har rätt att
assistera inspektören på platser som avses i 9 §.
Enligt 12 § 3 mom. tillämpas förvaltningslagen
och lagen om offentlighet i myndigheternas verksamhet på sakkunniga
som biträder arbetarskyddsmyndigheten.
Enligt utskottets tolkningspraxis innebär tryggande
av kraven på rättssäkerhet och god förvaltning
i den bemärkelse som avses i 124 § i grundlagen
att de allmänna förvaltningslagarna iakttas när ärenden
behandlas och att de som handlägger ärenden handlar
under tjänsteansvar (GrUU 33/2004 rd, s. 7/II).
De i momentet nämnda allmänna förvaltningslagarna
liksom också språklagen tillämpas med
stöd av de i dem ingående bestämmelserna
om tillämpningsområde, definition på myndighet
eller enskildas skyldighet att ge språklig service också på enskilda när
de utför ett offentligt förvaltningsuppdrag. Bestämmelser
om straffrättsligt tjänsteansvar för
personer som utövar offentlig makt finns i 40 kap. 11 § 5
punkten i strafflagen (se GrUU 16/2004 rd,
s. 7/I). Därför är det inte
längre nödvändigt att med anledning av
124 § i grundlagen ta in hänvisningar av föreslagen
typ till allmänna förvaltningslagar i lag. Om
man trots allt anser att t.ex. tydligheten kräver det,
måste hänvisningen vara omfattande för
att e contrario-tolkning ska undvikas. Därför
bör även språklagen nämnas i
momentet.
Rätt att få upplysningar
Arbetarskyddsmyndigheten och inspektören har enligt
4 § 1 mom. 8 punkten i lagförslag 1 rätt
att i den omfattning som tillsynen förutsätter
av arbetsgivaren för tillsynen få också andra
nödvändiga uppgifter än de som uttryckligen
nämns i momentets övriga punkter. Denna rätt
kan med stöd av 12 § 1 mom. också ges
en utomstående i den särskilda fullmakt arbetarskyddsmyndigheten
utfärdar.
Förslaget gäller främst andra uppgifter än
sådana som är viktiga för det privatlivsskydd
10 § 1 mom. i grundlagen garanterar. Utskottet har även
när det gäller sådan reglering ansett
att myndigheternas rätt att få uppgifter bara
ska gälla uppgifter som är nödvändiga
för tjänsteutövningen (GrUU
9/2004 rd, s. 6/I, GrUU 45/2004 rd,
s. 4/II, GrUU 4/2005 rd, s.
4). Reglerna bör lämpligen ses över så att
rätten enligt 4 § 1 mom. 8 punkten att få information
bara gäller uppgifter som är nödvändiga
för tillsynen.