Motivering
Allmänt
Alla fartyg hör till någon av de sex isklasserna som
nämns i 3 §. Huvudregeln är att ett fartyg antecknas
i isklassförteckningen på grundval av den klassbeteckning
som klassificeringssällskapet har utfärdat och
motsvarighetsförteckningen för isklassreferenser.
Om ett fartyg inte har någon klassbeteckning fastställer
Sjöfartsverket isklassen på redarens ansökan
med stöd av 7 § 2 mom. enligt isklassbestämmelserna
i Finland eller i en stat som avses i 6 §. Ett annat alternativ är
att isklassen bedöms på grundval av fartygets förmåga
att gå i is. Med stöd av 8 § kan Sjöfartsverket
bestämma fartygets isklass om det finns grundad anledning
att misstänka att ett fartygs isklass eller isgångsegenskaper
väsentligt avviker från våra finländska
isklassbestämmelser. Dessutom måste Sjöfartsverket
på grundval av 9 § också i förekommande
fall återkalla isklassen för ett fartyg och fastställa
en ny lägre isklass som motsvarar fartygets förmåga
att gå i is och konstruktionens skick.
Mot bakgrunden av lagförslaget påverkar isklassen
bara ett beslut om att begränsa isbrytarassistans med stöd
av 10 § 3 mom. En konstitutionell bedömning av
att farledsavgiften i en annan proposition (RP 150/2005)
föreslås delvis bygga på fartygets isklass
kommer att göras i samband med att den berörda
propositionen behandlas.
Isklassbestämmelser
Med stöd av 4 § 1 mom. utfärdar Sjöfartsverket närmare
bestämmelser om kraven på fartygens konstruktion,
maskineffekt och övriga isgångsegenskaper
och om metoder för att bestämma isklassen samt
om skillnaderna mellan isklasserna.
I ett tidigare sammanhang har grundlagsutskottet ansett att
Sjöfartsverket kan ges den typ av normgivningsbemyndigande
som föreslås (GrUU 46/2004 rd, s. 2).
Verksamheten karakteriseras av många yrkesmässiga
särdrag som utskottet i sin praxis har ansetts kunna betraktas som
särskilda skäl i den mening som 80 § 2 mom.
i grundlagen avser.
Grundläggande bestämmelser om isklasserna ingår
i 3 §. Alla fartyg ingår i någon av de
sex isklasserna beroende på sina isgångsegenskaper och
behovet av isbrytarassistans. I till exempel den högsta
isklassen ingår fartyg som på grund av sin konstruktion,
maskineffekt och övriga egenskaper kan ta sig fram under
svåra förhållanden, i regel utan isbrytarassistans.
I den nästlägsta isklassen ingår fartyg
vars skrov är av stål och som är konstruerade
för gång i hög sjö, men inte är
förstärkta för gång i is och ändå kan
ta sig fram under mycket lätta isförhållanden.
I de föreslagna bestämmelserna är
bemyndigandet tillräckligt noga förankrat och
bemyndigandet gäller rätt att utfärda
bestämmelser som är mer detaljerade än
i lagen. Om man dessutom beaktar att bestämmelserna gäller
fartygsbyggnadstekniska saker som konstruktion, maskineffekt och
isgångsegenskaper utgör förslaget inget problem
med avseende på 80 § 2 mom. i grundlagen.
Övrigt
Med stöd av 8 § har Sjöfartsverket
rätt att göra en inspektion på fartyget
för att kunna bestämma isklassen. Av sammanhanget är
det klart att en inspektion inte kan gälla hemfridsskyddade lokaler
på fartyget (se t.ex. GrUU 16/2004 rd, s. 5—6).
Den här typen av begränsningar av inspektionsobjektet
bör helst nämnas i lagen (GrUU 37/2004
rd, s. 3).
Utskottet påpekar dessutom för kommunikationsutskottet
att det av de föreslagna bestämmelserna inte alls
framgår på vilken typ av fartyg och i vilken storleksklass
lagen tillämpas. Tillämpningsområdet
bör följaktligen kompletteras med en preciserande
bestämmelse till exempel med en definition på fartyg.
Dessutom bör språkdräkten (t.ex.
3 § 5 punkten) ses över.