Motivering
Undersökning av utrymmen som arbetstagarna förfogar över
och omhändertagande av egendom
Enligt 4 kap. 7 § 1 mom. i den föreslagna
lagen om sjöarbetsavtal får arbetstagare inte
ta med något sådant ombord som kan utsätta
fartyget, de ombordvarande eller lasten för fara eller
vålla oordning ombord. Paragrafens 2 mom. tillåter befälhavaren
att låta undersöka de utrymmen som arbetstagarna
förfogar över, om det finns anledning att misstänka
att något som kan förorsaka fara eller oordning
har förts ombord. Inspektionen ska göras i vittnens
närvaro.
Hemfriden omfattar i princip alla lokaler för boende
av permanent karaktär (GrUU 49/2005 rd,
s. 3, GrUU 8/2006 rd, s. 2). Att utrymmen som
arbetstagarna förfogar över får kontrolleras torde öppna
för möjligheten att även inspektera deras
boutrymmen. Förslaget måste därför
bedömas med avseende på det grundlagsfästa
hemfridsskyddet.
Boutrymmen på fartyg och i andra transportmedel har
enligt utskottets praxis ansetts vara en sorts gråzon när
det gäller hemfriden (GrUU 8/1994 rd,
s. 4). Fartyg används både för trafikering
och boende, och utskottet har påpekat att denna typ av
dubbelanvändning är något som eventuellt
bör beaktas i konstitutionellt hänseende. Därför
har utskottet bl.a. med hänvisning till husbilar och husvagnar
och deras speciella status ansett att de t.ex. vid gränsövergångar
måste kunna behandlas på samma sätt som
transportmedel för att syftet med gränsbevakning
och gränskontroller ska uppfyllas (GrUU 17/1998 rd,
s. 4). Dessa utgångspunkter kan enligt utskottet också tillämpas
på säkerhetskontroller av fartyg (GrUU
6/2001 rd, s. 4, GrUU 16/2004
rd, s. 5). Samma principer kan också tillämpas
i bedömningen av 4 kap. 7 § i lagen om sjöarbetsavtal.
Enligt grundlagens 10 § 3 mom. kan det genom lag bestämmas
om åtgärder som ingriper i hemfriden och som är
nödvändiga för att de grundläggande
fri- och rättigheterna ska kunna tryggas eller för
att brott ska kunna utredas. De inspektioner som görs i
utrymmen som arbetstagarna förfogar över avser
att förbättra fartygets, de ombordvarandes och
lastens säkerhet. Det finns alltså godtagbara
grunder för bestämmelserna med tanke på de
grundläggande fri- och rättigheterna.
Inspektion föreslås kunna göras i
utrymmen som arbetstagarna förfogar över, om det
finns anledning att misstänka att något som kan
förorsaka fara eller oordning har förts ombord.
Befälhavaren har i förekommande fall rätt
att ta gods som förorsakar fara eller oordning i förvar,
föra det i land eller, om det är nödvändigt,
förstöra godset. Beskrivningen av de ämnen
och föremål som inspektionsfullmakten och omhändertagandet
av egendom gäller är påfallande generös
och inbegriper föremål och ämnen av vitt
skilda slag. För att lagförslaget ska kunna behandlas
i vanlig lagstiftningsordning på denna punkt, måste
momentet preciseras med att det gäller ämnen och föremål
som kan förorsaka fara för fartyget och personer
och egendom ombord och allvarligt störa den allmänna
ordningen ombord (jfr GrUU 5/2006 rd,
s. 5).
Inspektionsbefogenheten får inte heller utnyttjas utifrån
en allmän misstanke om att någon tagit ombord
farliga ämnen eller föremål, utan det
måste finnas en konkret, specifik orsak att misstänka
att ämnen eller föremål av detta slag finns
ombord. I bestämmelsen bör också skrivas in
att boutrymmen ombord bara får inspekteras om det är
nödvändigt för att utreda de omständigheter
som inspektionen gäller (GrUU 40/2002
rd, s. 2, GrUU 44/2002 rd,
s. 3).
När ämnen och föremål som
hittas vid inspektionen omhändertas och förstörs
handlar det om att begränsa det egendomsskydd som grundlagens
15 § tryggar. Utskottet har inte sett något problem
i att ett föremål eller ämne fråntas
en person, om det är förbjudet i lag eller med
stöd av lag att inneha det. I det fall att en person i princip
har rätt att inneha ett föremål eller ämne, innebär
det ett mindre intrång i egendomsskyddet att föremålet
eller ämnet tas ifrån honom eller henne, om det är
fråga om en tillfällig inskränkning i
rätten att använda egendom och det med hänsyn
till de grundläggande fri- och rättigheterna finns
ett tungt vägande skäl till det (GrUU
30/2010 rd, s. 8). Bestämmelsen måste ändras
så att de omhändertagna ämnena och föremålen
ska överlämnas till polisen eller, om hinder inte
finns för det enligt lag, återlämnas
till den berörde när han eller hon avlägsnar
sig från fartyget. Utan dessa ändringar kan lagförslaget inte
behandlas i vanlig lagstiftningsordning.
Utskottet vill dessutom påpeka att det inte framgår
av förslaget hur det förhåller sig till
lagen om sjöfartskydd på vissa fartyg och i hamnar
som betjänar dem och om tillsyn över skyddet ().
I den lagen föreskrivs det om kontroller av fartyg och
sådana delar av fartyg som uteslutande används
som bostadsutrymmen i syfte att förhindra gärningar
som skadar fartyget och personer ombord och om fråntagande och
tillvägagångssättet i fråga
om farliga ämnen och föremål. Lagarnas
tillämpningsområden överlappar helt tydligt
varandra och är inbördes oförenliga.
Att hindra en person från att avlägsna sig
från fartyget
Enligt 13 kap. 19 § 1 mom. i förslaget till
lag om sjöarbetsavtal får fartygets befälhavare
hindra en arbetstagare som av sannolika skäl misstänks för
ett brott som begåtts ombord från att avlägsna
sig från fartyget, om det strängaste straffet
för brottet är fängelse i minst två år.
Dessutom krävs det att den misstänktes personliga
förhållanden, antalet misstänkta brott
eller brottens art eller andra motsvarande omständigheter
ger anledning att misstänkta att personen i fråga
flyr eller annars håller sig undan förundersökning
eller rättegång, och det inte är orimligt
att hindra honom eller henne från att avlägsna
sig med beaktande av ärendets art och den misstänktes
hälsotillstånd eller andra personliga förhållanden.
Bestämmelserna öppnar för möjligheten
att begränsa rörelsefriheten enligt 9 § i
grundlagen, men åtminstone ett långvarigt förbud
innebär också ett ingrepp i den frihet som skyddas
genom 7 § i grundlagen, det vill säga att en person förbjuds
eller förhindras att lämna en noga avgränsad
vistelseplats som är fastställd för honom
(RP 309/1993 rd, s. 51, GrUU
5/2006 rd, s . 6).
Att en person får hindras att avlägsna sig
från fartyget bygger på en med hänsyn
till de grundläggande fri- och rättigheterna godtagbar
grund, nämligen att säkerställa att rättegång
kan hållas och straff verkställas. Bestämmelserna
kan också anses vara tillräckligt exakta och noga
avgränsade.
Ur proportionalitetssynpunkt är det relevant att en
person inte får hindras att avlägsna sig, om det är
orimligt med beaktande av ärendets art och den misstänktes
personliga förhållanden. Däremot kan
man se det som ett problem att det inte satts någon tidsgräns
för förbudet att avlägsna sig eller bestämts
att den misstänkte utan dröjsmål ska överlämnas
till myndigheterna. Bestämmelserna måste kompletteras
så att rörelsefriheten inte kan begränsas
längre än vad som är nödvändigt.
Beslutet om att hindra en person från att avlägsna
sig förfaller enligt 19 § 3 mom. när
den misstänkte överlämnas till en behörig
finsk myndighet eller en behörig myndighet i någon
annan stat. Bestämmelsen ger inte befogenhet att överlämna
den misstänkte, utan den lägger fast en absolut
bortre gräns för hur länge en person
får hindras från att avlägsna sig från
fartyget. Bestämmelser om överlämnande
på grund av brott finns i speciallagar. Grundlagens 124 § kräver att
bestämmelsens syfte tydliggörs, exempelvis med
en hänvisning till lagstiftningen om överlämnande.
I annat fall kan lagförslaget inte behandlas i vanlig lagstiftningsordning.
Överföring av förvaltningsuppgifter
på andra än myndigheter
Fartygets befälhavare ges i 4 kap. 7 § 2 mom.
i den förslagna lagen rätt att låta undersöka
utrymmen som arbetstagarna förfogar över och i 13
kap. 19 § 1 mom. rätt att hindra en anställd som
misstänks för brott från att avlägsna
sig från fartyget. Dessutom föreslås
i 13 kap. 18 § att befälhavaren och en person
som bistår honom eller henne ska ha rätt att använda
maktmedel och befälhavaren på ett fartyg som befordrar
passagerare rätt att utse ordningsvakter. Den sistnämnda
paragrafen motsvarar innehållsligt de gällande
paragraferna i sjölagen och sjömanslagen som tillkommit
med grundlagsutskottets medverkan, och kräver följaktligen
ingen ny konstitutionell bedömning (GrUU 44/1998
rd, GrUU 31/2002 rd).
Inspektionsbefogenheten och bestämmelserna om omhändertagande
av egendom respektive hindrande av en person från att avlägsna
sig måste bedömas med avseende på 124 § i
grundlagen. I motiven (s. 121—122) lyfts de särskilda förhållanden
som råder inom sjöfarten och de särskilda
(slutna) förhållanden som råder ombord
fram som argument för befälhavarens befogenheter.
När fartyget befinner sig ute till havs kan det ta tid
och vara svårt att få handräckning från
en myndighet. Därför kan uppgifter som gäller
fartygets, de ombordvarandes och lastens säkerhet behöva
anförtros en enskild på det sätt som
avses i 124 § för att uppgifterna ska kunna utföras
på ändamålsenligt sätt. Att
uppgiften anförtros en enskild får inte inkräkta
på de grundläggande fri- och rättigheterna,
rättsskyddet eller övriga krav på en
god förvaltning. Det är inte längre nödvändigt
att på grund av 124 § i grundlagen ta in en hänvisning
till allmänna förvaltningslagar i lagen, eftersom
dessa med stöd av sina bestämmelser om tillämpningsområde, myndighetsdefinition
eller kraven för en enskild att tillhandahålla
språkliga tjänster också tillämpas
på enskilda när de har hand om offentliga förvaltningsuppgifter
(se GrUU 13/2010 rd, s. 3, och GrUU
42/2005 rd, s. 3).
Uppgifter som innebär betydande utövning av offentlig
makt får dock ges endast myndigheter. Enligt förarbetena
till grundlagen kan man som betydande utövning av makt
anse t.ex. på självständig prövning
baserad rätt att använda maktmedel eller att ingripa
i en enskild persons grundläggande fri- och rättigheter
på något annat konkret sätt (RP
1/1998 rd, s. 180, GrUU 28/2001
rd, s. 5). Utskottet har brukat anse att kontrollbefogenheter
som gör intrång i hemfriden innebär en
rätt att befatta sig i betydande grad med skyddet för
hemfriden som är garanterat var och en i grundlagen och
att en enskild därmed inte kan få en sådan
befogenhet genom en vanlig lag (se GrUU 40/2002
rd, s. 3, och GrUU 46/2001 rd,
s. 3). Utskottet har emellertid ansett att 124 § i grundlagen
medger att någon annan än en myndighet har självständig
rätt att få tillträde till boutrymmen
i ett fordon, som ligger i ett slags gråzon när
det gäller hemfriden (GrUU 40/2002 rd,
s. 4, GrUU 16/2004 rd, s. 5). Förslaget
påverkar inte lagstiftningsordningen, men 4 kap. 7 § 2
mom. måste trots allt preciseras med att ingen annan än
myndigheter, befälhavaren och ordningsvakter ombord får
utföra inspektioner i utrymmen som omfattas av hemskyddet.
Grundlagsutskottet har medverkat till att andra än
myndigheter fått befogenhet att begränsa rörelsefriheten
och den personliga friheten bl.a. inom barnskyddet (GrUU
5/2006 rd, GrUU 58/2006 rd)
och sjöfarten (GrUU 44/1998 rd). En
person som gripits för att ha stört ordningen och
säkerheten ombord får enligt 7 § 4 mom.
i lagen om ordningsvakter på order av fartygets befälhavare
hållas i förvar tills fartyget nästa
gång anlöper en hamn, om inte grunden för
gripandet har upphört före det.
Med tanke på de grundläggande fri- och rätttigheterna
kan den föreslagna rätten att hindra en person
att avlägsna sig anses vara lindrigare än att
hålla honom eller henne i förvar. En relevant faktor
som gör bestämmelsen konstitutionellt godtagbar är
att en anställd ombord kan hindras att avlägsna
sig endast om han eller hon på sannolika skäl är
misstänkt för ett grovt brott.
Föreningsfrihet
I 13 kap. 4 § i den föreslagna lagen föreskrivs
det om arbetsgivares och arbetstagares positiva och negativa frihet
att tillhöra föreningar. Förslaget motsvarar
13 kap. 1 § i arbetsavtalslagen. I sitt utlåtande
om arbetsavtalslagen konstaterade utskottet att tanken är
att bestämmelsen ska innehålla särskilda
bestämmelser om den positiva och negativa föreningsfrihet
som tryggas i 13 § grundlagen (GrUU 41/2000
rd, s. 8). I det sammanhanget föreslog utskottet
att det onödiga kriteriet "tillåten" stryks. Ordet
ströks i den första meningen om medlemskap i föreningar,
men blev kvar i den andra meningen om rätten att bilda
föreningar. I det nu aktuella förslaget bör
kriteriet strykas i den andra meningen.
Bemyndigande att utfärda förordning
I förslaget till lag om sjöarbetsavtal handlar 13 kap.
16 § om arbetstagares rätt till ersättning från
arbetsgivaren för förlust av personlig egendom
till följd av att fartyget förolyckats, utsatts för
sjöröveri eller drabbats av eldsvåda
eller någon annan skada. I paragrafen ingår befogenheten
att genom förordning av arbets- och näringsministeriet
bestämma närmare om grunderna för ersättningen
och ersättningsbelopp. Men i lagförslaget finns
inga som helst bestämmelser om ersättningsbelopp
och bestämmelserna om grunderna lämnar fritt spelrum.
Lagförslaget måste preciseras då det
gäller ersättningsbelopp och ersättningsgrunder
för att det ska kunna behandlas i vanlig lagstiftningsordning.