Motivering
De föreslagna bestämmelserna
Syftet med propositionen är att beakta ändringarna
till följd av reformeringen av statsandelssystemet för
kommunal basservice och av yrkeshögskolelagen i lagen om
finansiering av undervisnings- och kulturverksamhet (finansieringslagen).
Avsikten är också att för 2015 års
del genomföra de ändringar i finansieringen av
verksamheter enligt finansieringslagen som följer av sparbesluten
för de statliga finanserna.
Med avseende på yrkeshögskolereformen föreslår
regeringen att kommunernas lagstadgade skyldighet att finansiera
yrkeshögskolorna slopas och att ansvaret för finansieringen
av yrkeshögskolorna helt överförs till
staten från ingången av 2015. När kommunernas
finansieringsandel slopas bibehålls finansieringsförhållandet mellan
stat och kommun genom att kommunernas finansieringsandel per invånare ökar
inom basservice, gymnasieutbildning och grundläggande yrkesutbildning.
Finansieringen av den grundläggande utbildningen ska
enligt förslaget ändras till följd av
reformeringen av statsandelarna för kommunal basservice.
Enligt propositionsmotiven kommer ändringen av den kommunvisa
hemkommunsersättningens grunddel till en nationell grunddel för
den ersättningen att påverka finansieringen av
påbyggnadsundervisning, förberedande undervisning
som ordnas för invandrare före den grundläggande
utbildningen och utbildning för andra än läropliktiga
i viss utsträckning. Finansieringen kommer således
antingen att öka eller att minska något för
enskilda kommuner, samkommuner och privata utbildningsanordnare. Den
temporära indexbesparing som gällde beräkningen
av priserna per enhet för grundläggande utbildning
blir permanent, vilket också i fortsättningen
innebär totalt omkring åtta miljoner euro mindre
i finansiering till kommunerna och andra utbildningsanordnare.
Besparingarna i fråga om gymnasieutbildning och yrkesutbildning
genomförs genom att sänka det genomsnittliga priset
per enhet för utbildningen. Det sänkta priset
per enhet för gymnasieutbildning minskar både
statens och kommunens finansieringsandel. Sammanlagt medför
besparingarna 51,3 miljoner euro mindre i kommunal och statlig finansiering:
29,8 miljoner euro för kommunernas del och 21,5 miljoner euro
för statens del. Det sänkta genomsnittliga priset
per enhet för yrkesutbildning beräknas minska
den statliga och kommunala finansieringen med totalt 46 miljoner
euro.
Statsandelarna till kommunala och privata huvudmän
för museer, teatrar och orkestrar minskar med ytterligare
4,45 miljoner euro utöver den tidigare nedskärningen.
De föreslagna bestämmelserna bör
granskas med avseende på den kommunala självstyrelsen enligt
121 § i grundlagen och de kulturella rättigheterna
sådana de garanteras i grundlagens 16 §.
Kommunal självstyrelse
Bestämmelser om uppgifter som åläggs
kommunerna ska enligt 121 § 2 mom. i grundlagen utfärdas
genom lag. När man lagstiftar om uppgifter gäller
det samtidigt att beakta finansieringsprincipen och se till att
kommunerna har faktiska möjligheter att klara av dem har
grundlagsutskottet betonat när det granskat lagstiftningen
om statsandelar och bl.a. finansieringslagen (se t.ex. GrUU
12/2011 rd, s. 2/I, och GrUU 29/2009
rd, s. 2/II). Utskottet har emellertid samtidigt
ansett att lagstiftaren har tämligen stort bedömningsutrymme
när den beslutar om nedskärningar i statsandelssystemet,
också när nedskärningarna har stor effekt
på enskilda kommuners statsandel.
Kommunerna har ingen lagfäst skyldighet att ordna gymnasieutbildning
eller yrkesutbildning. De måste ändå bidra
till finansieringen av dessa uppgifter också när
de inte själva ordnar utbildningen. Finansieringsprincipen
måste således beaktas också när
man granskar ändringar i statens och kommunernas finansieringsandelar
i fråga om detta. Den kommunala självstyrelsen tryggas
i 121 § i grundlagen och dess ekonomiska aspekter hotas
inte av att statens övertar finansieringsansvaret för
yrkeshögskolorna eller av att besparingarna inom gymnasieutbildningen
och den grundläggande yrkesutbildningen realiseras genom
att också sänka kommunernas finansieringsandel.
Inte heller påverkar den uteblivna indexhöjningen
av priset per enhet för grundläggande utbildning
i någon betydande omfattning principen för finansiering
av kommunernas obligatoriska uppgifter.
Kulturella rättigheter
Propositionen kommer att medföra att de tillgängliga
resurserna minskar såväl inom gymnasieutbildningen,
den grundläggande yrkesutbildningen och den grundläggande
utbildningen som inom kulturverksamheten. Därför
måste regleringen granskas med avseende på de
i grundlagens 16 § tryggade kulturella rättigheterna. Sparåtgärderna
slår hårdast mot gymnasieutbildningen och yrkesutbildningen.
Granskningen bör således fokuseras på att
bedöma om de föreslagna bestämmelserna äventyrar
det allmännas skyldighet enligt 16 § 2 mom. i
grundlagen att, enligt vad som närmare bestäms
genom lag, säkerställa lika möjligheter
för var och en att oavsett medellöshet enligt
sin förmåga och sina särskilda behov
få också annan än grundläggande utbildning
och utveckla sig själv.
I propositionsmotiven (s. 20—21) sägs följande: "Det
sänkta priset per enhet för gymnasieutbildning
och grundläggande yrkesutbildning förutsätter
att utbildningsanordnarna anpassar verksamheten till de resurser
som står till förfogande, effektiviserar verksamheten
och sänker kostnaderna samtidigt som det genomförs
en strukturell utveckling av anordnarnätet." Däremot
innehåller propositionen inte någon mer lättfattlig
och konkret konsekvensbedömning, som en heltäckande
analys med avseende på 16 § 2 mom. i grundlagen
kunde ta fasta på. Det är en uppenbar brist, anser
utskottet. Följaktligen är det viktigt att noga
följa hur de kulturella rättigheterna tillgodoses
inom undervisnings- och kulturverksamheten och att vidta åtgärder,
om framför allt unga människors faktiska och lika möjligheter
att få utbildning försämras avsevärt.
Statsfinansiella sparmål under en lågkonjunktur
kan i och för sig vara en godtagbar grund för att
i viss mån göra ingrepp också i nivån
på de grundlagsfästa rättigheterna. Då gäller
det dock att beakta att bestämmelserna sammantaget inte får
urholka den grundlagsfästa stödförpliktelsen (jfr
t.ex. GrUU 32/2014 rd, s. 2, och GrUU 25/2012
rd, s. 2—3). Dessutom framhåller grundlagsutskottet även
här att de så kallade konstitutionella uppdragen är
betydelsefulla, särskilt för lagstiftaren, och
att de måste vägas in också när
budgetmakten utövas. Detta bör beaktas när
det bestäms var det ska sparas inom statsfinanserna (GrUU
32/2014 rd, s. 2/II, se också GrUB
25/1994 rd, s. 3—4 och 6).