Motivering
Protokollet
Riksdagens samtycke.
Regeringen föreslår att riksdagen godkänner
protokollet om vatten och hälsa till konventionen 1992
om skydd och användning av gränsöverskridande
vattendrag och internationella sjöar till den del det faller
inom Finlands behörighet.
I grundlagens 94 § 1 mom. sägs att riksdagen godkänner
bl.a. sådana fördrag och andra internationella
förpliktelser som innehåller bestämmelser
som hör till området för lagstiftningen. Av
propositionen framgår att protokollet innehåller
bestämmelser som hör till området för
lagstiftningen. Riksdagens samtycke till protokollet behövs
därmed.
Godkännandebeslutets räckvidd.
Protokollet handlar om ett avtal med delad kompetens (blandat
avtal) eftersom bestämmelserna dels ingår i Europeiska
gemenskapernas (EG) kompetens, dels i medlemsstaternas kompetens.
Därför föreslår regeringen att
riksdagen godkänner protokollet bara till den del det hör
till Finlands kompetens. Riksdagens godkännandebeslut svarar till
formuleringen mot hävdvunnen praxis (t.ex. GrUU 31/2001
rd s. 3, GrUU 16/2004 rd s. 2—3 och GrUU 24/2004
rd s. 2).
Förhållandet till grundlagen.
Bestämmelserna i protokollet är huvudsakligen
teleologiska. De är betydelsefulla med tanke bl.a. på ansvaret
för miljön, en sund miljö och möjligheterna
att påverka beslut i frågor som gäller
den egna livsmiljön enligt grundlagens 20 § och
med rättsskyddet och garantierna för en god förvaltning
i grundlagens 21 §. Bestämmelserna i protokollet gäller
inte grundlagen i den mening som avses i grundlagens 94 §.
Det betyder att beslut om godkännande av dem fattas med
enkel majoritet.
Ikraftträdandelagen
Bestämmelserna i protokollet är inte problematiska
med tanke på grundlagen och det finns inte heller i övrigt
några konstitutionella anmärkningar mot förslaget
till lag om sättande i kraft av de bestämmelser
i protokollet som hör till området för
lagstiftningen och därför kan lagförslaget
behandlas i vanlig lagstiftningsordning.
I protokollet ingår också bestämmelser
som faller inom landskapet Ålands behörighet.
För att de ska kunna sättas i kraft i landskapet
krävs det i enlighet med 59 § 2 mom. i självstyrelselagen
för Åland att lagtinget godkänner en
författning om detta.
De övriga lagförslagen
Förvaltningsplaner
Enligt 28 § i förslaget till lag om vattenvårdsförvaltningen
(det första lagförslaget) ska statliga och kommunala
myndigheter i sin verksamhet beakta de förvaltningsplaner
som statsrådet godkänner enligt 17 §.
Enligt föreslagna 50 § 2 mom. i miljöskyddslagen
(det andra lagförslaget) och föreslagna 2 kap.
11 a § i vattenlagen (det tredje lagförslaget)
ska förvaltningsplanerna beaktas vid tillståndsprövning.
Myndigheternas beslutsfattande i egentlig mening hänger samman
med den övriga materiella lagstiftningen och förvaltningsplanerna
beaktas alltså som i övrigt relevant material.
Förvaltningsplanerna innebär därmed inte
direkta förpliktelser för verksamhetsutövare.
Bestämmelserna är lämpliga. Men utskottet
understryker att förvaltningsplanerna kan inverka på tillståndsmyndigheternas
prövning enligt lagen bara som accessoriskt material.
Om samarbete vid beredningen av förvaltningsplanen
och om deltagande och information föreskrivs i 14 och 15 § i
det första lagförslaget. I 18 § 1 mom.
föreskrivs att ändring i statsrådets beslut
om godkännande av förvaltningsplanen får
sökas genom besvär hos högsta förvaltningsdomstolen
på den grunden att beslutet är lagstridigt. Trots
att ändring söks enligt förvaltningsprocesslagen är
besvärsrätten mera omfattande än i förvaltningsprocesslagen.
Enligt 18 § 2 mom. har den besvärsrätt
på vars rätt, skyldighet eller fördel
beslutet kan inverka. Dessutom har kommunen och myndigheter som
bevakar allmänt intresse och sådana registrerade
lokala eller regionala föreningar eller stiftelser som
har till syfte att främja miljö- eller naturskydd
och vars verksamhetsområde förvaltningsplanen
gäller besvärsrätt.
Förvaltningsplanerna gäller framför
allt vattenägare och markägare och därför är
det enligt utskottets mening lämpligt att också registrerade
lokala eller regionala föreningar som bevakar mark- och
vattenägarnas intresse har besvärsrätt.
Kommunala miljöskyddsföreskrifter
I 19 § 2 mom. i miljöskyddslagen föreslås
en ny 7 punkt om att förskrifterna kan gälla åtgärder för
att förbättra vattnens status som behövs
enligt en förvaltningsplan i lagen om vattenvårdsförvaltningen.
I motiveringen understryks att de kommunala miljöskyddsföreskrifterna
bör användas för att förbättra
vattnens status.
Enligt föreslagna 92 § 2 mom. har den regionala
miljöcentralen rätt att anhängiggöra ärenden
för att utfärda en miljöskyddsföreskrift
om kommunen inte har meddelat någon sådan föreskrift.
Förslaget kan ge den uppfattningen att de kommunala miljöskyddsföreskrifterna
spelar en central roll för vattenförvaltningen.
Men enligt förarbetena till grundlagsreformen har kommunerna
av hävd getts normgivningsmakt som bygger på den
kommunala självstyrelsen. Meningen har inte varit att rubba
det rådande rättsliga läget i nämnvärd
grad (RP 1/1998 rd). Men kommunala miljöskyddsföreskrifter
kan bara komplettera lagen (jfr GrUU 3/2000 rd s. 3/I).
Det föreslagna bemyndigandet är mycket öppet.
Utskottet anser att miljöskyddsföreskrifterna
enligt 19 § i miljöskyddslagen är högst
generella och flexibla bestämmelser. Kommunen har rätt
att meddela dem trots att de är något generellare än
vad som krävs av bestämmelser som tangerar de
grundläggande fri- och rättigheterna (GrUU 11/1999
rd, jfr GrUU 61/2002 rd s. 8/I). Motiveringen
har varit att beslutet om att godkänna dem kan hänskjutas
till en oberoende domstol för prövning.
Utskottet anser att bestämmelsen är lämplig, men
erinrar att kommunen oberoende av att den regionala miljöcentralen
har väckt ett ärende kan fatta ett negativt beslut
på miljöskyddsföreskrifter enligt 19 § 2
mom. 7 punkten i miljöskyddslagen. Föreskrifterna
beror på lokala förhållanden och avser
att verkställa miljöskyddslagen. Att meddela sådana
föreskrifter anses höra till kommunernas kompetens.
Kommunerna har prövningsrätt att meddela eller
låta bli att meddela sådana föreskrifter
enligt 19 § 1 mom. i miljöskyddslagen.
Informationsskyldighet
Myndigheter och andra instanser ska enligt 11 § 3 mom.
i det första lagförslaget avgiftsfritt ge de regionala
miljöcentralerna sådan information som de behöver
för att upprätta en förvaltningsplan.
Med tanke på 10 § om skydd för personuppgifter
i grundlagen är bestämmelsen generell och möjliggör
undantag från sekretessförpliktelserna. Bestämmelsens
formulering och gränsen för var rätten
att få information går bör preciseras
så att informationen bör vara nödvändig
för att upprätta en förvaltningsplan
(jfr GrUU 7/2000 rd s. 4/I och GrUU 7 a/2000
rd s. 2/II).
Övriga frågor
Förslaget till vattenvårdsförvaltning är
förknippat med en lång rad bemyndiganden att utfärda förordning.
Grundlagsutskottet uppmärksamgör miljöutskottet
på att föreslagna 20 § 2 mom. och 26 § möjligen är överlappande.
