Motivering
Genomförandet av direktivet
Syftet med den föreslagna lagen är att genomföra
Europaparlamentets och rådets direktiv om begränsning
av användning av vissa farliga ämnen i elektrisk
och elektronisk utrustning (RoHS-direktivet). Lagförslaget är
betydelsefullt i konstitutionellt hänseende, framför
allt på grund av hänvisningarna i 4 §.
Enligt artikel 288.3 i fördraget om Europeiska unionens
funktionssätt ska ett direktiv med avseende på det
resultat som ska uppnås vara bindande för varje
medlemsstat till vilken det är riktat, men överlåta åt
de nationella myndigheterna att bestämma form och tillvägagångssätt för
genomförandet. Direktivbestämmelser som hör
till området för lagstiftning genomförs
normalt hos oss genom lagar som i förekommande fall innehåller
bemyndiganden att utfärda närmare tekniska bestämmelser.
De grundläggande bestämmelser som behövs
finns på lagnivå också i det här
fallet. Men till skillnad från normalfallet innehåller
lagförslaget inga bestämmelser med bemyndigande
att utfärda bestämmelser på lägre
nivå. I lagen föreslås i stället
hänvisningar direkt till RoHS-direktivet i fråga
om vissa tekniska och detaljerade krav.
Grundlagsutskottet har framhållit att bestämmelser
om genomförande av EU-rätt t.ex. måste uppfylla
de allmänna kraven på att bestämmelser
som gäller de grundläggande fri- och rättigheterna
ska vara exakta och noga avgränsade och på god
lagskrivning (se GrUU 9/2004 rd, s.
2—3, och GrUU 50/2006 rd, s.
2). Dessutom har utskottet ansett att det bland annat på grund
av de här kraven är nödvändigt
att EU-rättsakter som kräver nationella genomförandeåtgärder
huvudsakligen införlivas med den nationella lagstiftningen
genom nationella bestämmelser som i sak motsvarar EU-rättsakterna
(GrUU 50/2006 rd, s. 2). Utskottet anser
att hänvisningstekniken bör undvikas när
det gäller att genomföra direktiv. Ett särskilt
problem med den metod som föreslås här är
att hänvisningen är dynamisk, alltså också syftar
till att så att säga på förhand
genomföra framtida EU-bestämmelser, i praktiken ändringar
som framöver kommer att göras i bilagorna till
direktivet.
Samtidigt är det värt att notera att de direktivbestämmelser
som hänvisningarna i det här fallet gäller är
mycket tekniska och ingående. Medlemsländerna
har inget nationellt spelrum i fråga om det materiella
innehållet i bestämmelserna. De berörda är
dessutom en begränsad grupp professionella aktörer
i branschen, alltså tillverkare, importörer och
distributörer av elektrisk och elektronisk utrustning och
tillverkarnas representanter. På det hela taget anser utskottet
att den föreslagna lagen och de direktivbestämmelser
som ska genomföras med hjälp av hänvisningsteknik är
tillräckligt tydliga och sammanhållna för
de berörda aktörerna, så det finns inget
direkt konstitutionellt hinder för att tillämpa den
föreslagna genomförandetekniken. Ett avsevärt
tydligare sätt än att ha dynamiska hänvisningar
på lagnivå vore visserligen att ta in de tekniska
bestämmelserna i en förordning som utfärdas
med stöd av ett normalt bemyndigande, påpekar
utskottet. I ett fall av den här typen är det
också möjligt att i förordningen hänvisa
till direktivbestämmelserna med det innehåll de
har vid ett visst datum (statisk hänvisning).
Den föreslagna hänvisningstekniken innebär bland
annat att de bestämmelser som det hänvisas till
publiceras i EU:s officiella tidning (se artikel 297 i EUF-fördraget)
men inte officiellt i Finland separat. Ändringar som senare
görs i de här bestämmelserna kommer dessutom
att bli direkt tillämpliga med stöd av lag i Finland
utan att några särskilda åtgärder
vidtas för att genomföra dem. I princip kan denna
verkställighetsteknik göra bestämmelserna
svårare att förstå och försämra
möjligheterna till information om rättsläget,
särskilt för små och medelstora företag, står
det också i motiven till lagstiftningsordning i propositionen.
Därför är det viktigt att det hos oss
finns aktuell information på finska och svenska om innehållet
och framför allt om de ändringar som görs
i de direktivbestämmelser som hänvisningstekniken
gäller. Här lägger utskottet stor vikt
vid 18 § i lagförslaget. Där står det
att miljöministeriet och Säkerhets- och kemikalieverket
på nätet ska informera om beredning och ikraftträdande
av i RoHS-direktivet avsedda begränsningar av användningen
av farliga ämnen och om undantag från dem. Utöver
beredningen och ikraftträdandet bör bestämmelsen också ta
upp innehållet i begränsningarna och undantagen.
Utskottet inskärper att man i det sammanhanget aktivt och
effektivt måste gå ut med aktuell information.
Informationen om ändringar som görs i direktivet
måste i möjligaste mån riktas direkt
till aktörerna i branschen. Dessutom ska den vara lätt
att hitta på webbsidorna.
Inspektionsrätt
Med stöd av 23 § i lagförslaget har
tillsynsmyndigheten för tillsynen över efterlevnaden
av lagen och för dess verkställighet rätt
att utföra inspektioner, undersökningar och mätningar,
ta prover och vidta andra åtgärder som krävs
för tillsynen. Lokaler för permanent boende får
inte inspekteras. Bestämmelserna är alltså till
denna del förenliga med utskottets vedertagna praxis för
skyddet för hemfriden enligt 10 § i grundlagen
(se t.ex. GrUU 15/2008 rd, s. 4).
Med avseende på inspektioner i företag har utskottet
varit noga med att Europadomstolens rättspraxis för
tillämpningen av artikel 8 i den europeiska konventionen
om de mänskliga rätttigheterna ska vägas
in i tolkningen av bestämmelsen om skydd för privatlivet
i 10 § 1 mom. i grundlagen. Lagstiftningen om myndigheternas inspektionsbefogenheter
måste följaktligen vara tillräckligt
exakt och innebära tillräckliga garantier mot
missbruk. För ändamålet måste
den innehålla adekvata garantier för procedur
och rättssäkerhet. I det här avseendet
har utskottet ansett att förvaltningslagens 39 § om
procedurer för inspektioner vid behandlingen av förvaltningsärenden
i kombination med 6 § i samma lag om rättsprinciperna
i förvaltningen uppfyller de krav som ställs på lagstiftning
om hur inspektioner ska utföras. Utskottet har också noterat
att inspektioner utförs under tjänsteansvar, så lagenligheten
kan underkastas domstolsprövning. Men i ljuset av förarbetena
till förvaltningslagen är det inte helt uppenbart
att 39 § i den lagen lämpar sig för inspektioner
av den typ som utförs inom tillsynen, så utskottet
har i de här fallen ansett att inspektionsbestämmelserna
behöver kompletteras med en hänvisning till 39 § (se GrUU
5/2010 rd, s. 3, och GrUU 32/2010
rd, s. 10—11).
Inspektioner enligt 23 § i lagförslaget kan
enligt utskottets uppfattning vara av den typen som utförs
inom tillsynen. Därför bör lagförslaget också i
det här fallet kompletteras med en hänvisningsbestämmelse
(se 153 § 1 mom. i gruvlagen och 96 § 1 mom. i
punktskattelagen).