Motivering
Hur rambeslutet ska genomföras
Det handlar om hur rådets rambeslut ska genomföras.
Rambesluten ska utifrån avdelning VI artikel 34 i EU-fördraget
vara bindande för medlemsstaterna när det gäller
de resultat som skall uppnås men ska överlåta åt
de nationella myndigheterna att bestämma form och tillvägagångssätt.
Grundlagsutskottet har konstaterat att rambeslut som harmoniseringsnormer
för lagstiftningen påminner om EG-direktiv (GrUU 10/1998
rd).
Regeringen föreslår att rambeslutet genomförs
genom en blandad ikraftträdandelag av samma typ som en
s.k. blandad ikraftsättandelag som används för
fördrag. De bestämmelser i rambeslutet som hör
till området för lagstiftning blir genom en nationell
genomförandelag tilllämplig lag i Finland. I genomförandelagen
ingår dessutom en rad materiella bestämmelser som är
nödvändiga för att genomföra
och tillämpa förpliktelserna i ramlagen.
Det finns inga konstitutionella hinder i sig för det
föreslagna tillvägagångssättet
för att genomföra rambeslutet. Men lagstiftningen
om verkställighet av EU-rätt ska t.ex. uppfylla
de allmänna kraven på att bestämmelser
om de grundläggande fri- och rättigheterna ska
vara exakta och noga avgränsade och på god lagskrivning (GrUU
9/2004 rd). På grund av bl.a. de här
kraven bör unionsrättsakter som kräver
nationella genomförandeåtgärder i regel
inkorporeras i den nationella lagstiftningen genom nationella bestämmelser
som i sak motsvarar EU-rättsakterna. I det aktuella fallet är
bestämmelserna i ramlagen till den grad detaljerade och
noggranna att man enligt utskottets mening lika gärna kan
utnyttja s.k. blanketteknik. De materiella bestämmelserna
i förslaget till genomförandelag uppfyller tillsammans
med de bestämmelser i ramlagen som ska träda i
kraft som lag de allmänna villkoren för genomförandebestämmelser
i detta sammanhang som reglerar det straffprocessuella samarbetet.
Uttrycket "sådana Finland har förbundit sig till
dem" i lagförslagets 1 § hänvisar till
folkrättsliga förpliktelser och är inte
lämpligt i samband med genomförandet av en EU-rättsakt.
I lagförslaget finns dessutom en del materiella anpassningar
till rambeslutet. På grund av detta måste paragraflydelsen ändras
t.ex. på följande sätt: "De bestämmelser
som hör till området för lagstiftningen
i - - rambeslutet - - skall gälla som lag, om inte något
annat följer av denna lag". Vid hänvisning till
enskilda normer i ramlagen i genomförandelagen bör
man på finska använda "säännös"
i stället för "määräys",
men förslaget har inte relevans för den svenska
texten.
Rätt att bli hörd
Enligt 6 § i lagförslag 1 kan rättsregistercentralen
besluta att erkänna och verkställa ett beslut av
en myndighet i en annan medlemsstat utan att höra den som
beslutet gäller.
Rätten att bli hörd ingår i de garantier
för en god förvaltning som nämns explicit
i 21 § 2 mom. i grundlagen. Men bestämmelsen hindrar inte
att det föreskrivs om obetydliga avvikelser från
garantierna (RP 309/1993 rd).
Syftet med bestämmelsen är att säkra
att ekonomiska påföljder som förordnats
i en annan medlemsstat drivs in lika effektivt som böter
i eget land. En av grundtankarna med principen om ömsesidigt
erkännande är ett visst mått av förtroende
för rättssäkerheten i andra medlemsstater.
Rättsregistercentralens beslut att inte höra någon
förmildras dessutom av att det är möjligt att
söka ändring i det genom besvär hos Tammerfors
tingsrätt. Lagstiftningen bereder inga konstitutionella
problem.
Ändringssökande
Det är exceptionellt att besvär över
en förvaltningsmyndighets, dvs. rättsregistercentralens, beslut
styrs över till Tammerfors tingsrätt på det sätt
som anges i 8 § i lagförslag 1, när man
beaktar bestämmelserna om domstolsväsendets grundstruktur
och domstolarnas uppgifter i 98 och 99 § i grundlagen.
Avvikelser är ändå möjliga av
grundad anledning (GrUU 9/2001 rd, GrUU 54/2001
rd, GrUU 32/2005 rd). Förslaget är motiverat
i detta fall för att besvärsinstansen framför
allt ska bedöma sådana grunder för förvägran
i rambeslutet som till sin natur är straffrättsliga.