Motivering
Rätt att uppbära kontrollavgift
Kontrollavgiften är en förvaltningspåföljd
av sanktionsnatur och inte en sådan skatt eller avgift
som avses i 81 § i grundlagen. Eftersom påförandet
av avgiften inbegriper utövande av offentlig makt i betydande
utsträckning måste grunderna för den
enligt 2 § 3 mom. i grundlagen föreskrivas genom
lag.
Grunderna för betalningsskyldigheten och avgiftens
belopp samt bestämmelserna om den betalningsskyldiges rättsskydd
och grunderna för verkställigheten av lagen måste
ligga på lagnivå (GrUU 32/2005
rd, s. 2—3).
I 5 § i lagförslag 1 föreslås
att närmare bestämmelser om storleken av kontrollavgiften
utfärdas genom förordning av kommunikationsministeriet.
Lagen fastställer endast kontrollavgiftens maximibelopp,
som enligt förslaget kan vara högst 40 gånger
så stort som det lägsta priset på en
enkelbiljett för vuxna i busstrafiken inom det offentliga
samfundets område eller på en enkelbiljett för
vuxna enligt den billigaste tågtypen. Enligt propositionsmotiven
kan kontrollavgiften variera från ort till ort om särskilda skäl
föreligger. I regel får kontrollavgiften inte överstiga
beloppet av en normal ordningsbot.
Med hänsyn till kontrollavgiftens natur och att dess
maximibelopp anges exakt i lag samt att avgiften inte anses oskälig
menar grundlagsutskottet att bestämmelserna till denna
del motsvarar kraven i 2 § 3 mom. i grundlagen på korrekt normgivningsnivå och
proportionalitet.
Ordningsvakter som bistår vid kontrollerna
I 6 a § i lagförslag 1 föreskrivs
att vid kontrollen av biljetter kan på uppdrag av ett offentligt
samfund som beviljats rätt att uppbära kontrollavgift
bistånd ges av ordningsvakter, som i enlighet med ordningslagen
utsetts att på en trafikstation eller i ett kollektivt
trafikmedel upprätthålla ordning eller allmän
säkerhet. Ordningsvakten ska ha genomgått utbildning
enligt vad som föreskrivs i lagen. Angående ordningsvakternas verksamhet
avtalas mellan det offentliga samfund som beviljats rätt
att uppbära kontrollavgift och ordningsvaktens arbetsgivare.
En passagerare ska enligt 8 § 2 mom. visa upp sin biljett
också på begäran av en ordningsvakt som
bistår vid kontrollen. Om passageraren inte visar upp giltig
biljett, kan ordningsvakten anmäla saken till kontrollören
för påförande av kontrollavgift eller
vidta åtgärder enligt 11 § 1 mom.
En ordningsvakt som bistår vid kontrollen har med stöd
av 11 § 1 mom. rätt att på begäran
av kontrollören lämna behövlig hjälp
vid gripande, avlägsnande eller överlämnande
till polisen. Också en ordningsvakt kan under samma förutsättningar
som en kontrollör även utan begäran av
kontrollören avlägsna en passagerare utan biljett
från ett trafikmedel eller från ett plattformsområde
som avses ovan, om detta har avtalats med det offentliga samfund
som beviljats rätt att uppbära kontrollavgift.
Med stöd av 11 § 2 mom. har också en
ordningsvakt samma rätt som en kontrollör att
använda sådana maktmedel som är nödvändiga
för att genomföra åtgärden.
Vid utövningen av offentlig makt handlar kontrollören enligt
i 11 § 5 mom. under straffrättsligt tjänsteansvar.
Lagförslaget måste bedömas i skenet
av 124 § i grundlagen. Enligt detta lagrum kan offentliga förvaltningsuppgifter
anförtros andra än myndigheter endast genom lag
eller med stöd av lag, om det behövs för
en ändamålsenlig skötsel av uppgifterna
och det inte äventyrar de grundläggande fri- och
rättigheterna, rättssäkerheten eller
andra krav på god förvaltning. Uppgifter som innebär
betydande utövning av offentlig makt får dock
endast ges myndigheter.
Förslaget innebär att en ordningsvakt som
endast bistår vid biljettkontroller ges befogenhet att
använda maktmedel, rentav utan en uppmaning från
kontrollören. I grundlagsutskottets tolkningspraxis har
rätt att självmant använda maktmedel
eller på annat betydande sätt ingripa i den enskilda
individens grundläggande fri- och rättigheter
betraktats som betydande utövning av offentlig makt (GrUU
42/2005 rd s. 3/I, GrUU 19/2005
rd s. 8/II, GrUU 20/2002 rd s.
3/I). Utskottet har emellertid ansett detta möjligt
om användningen av maktmedel sker bara i noggrant avgränsade
situationer där myndigheten har ett tillfälligt
behov av utomstående hjälp (GrUU 48/2005
rd s. 4/I, GrUU 19/2005 rd s.
8/II, GrUU 38/2004 rd s. 3/I, GrUU
20/2002 rd s. 3/II).
Den rätt att använda maktmedel och i vilka
situationer detta är möjligt har i förslaget
till 11 § 2 mom. i lagförslag 1 enligt utskottets
uppfattning avgränsats exakt både i tid och rum.
Eftersom bestämmelserna om excess vid användning av
maktmedel också gäller ordningsvakter som bistår
kontrollörer innebär det att de handlar under
straffrättsligt tjänsteansvar. Ordningsvakterna
ska dessutom ha i lagen föreskriven utbildning. Med beaktande
av allt detta anser grundlagsutskottet att den föreslagna
regleringen inte utgör något problem med avseende
på 124 §.
Däremot vill utskottet lyfta fram en från
statsförfattningsrättslig synpunkt problematisk
fråga, nämligen ordningsvaktens rätt
enligt 11 § 1 mom. att efter eget övervägande
avlägsna en passagerare utan biljett från ett
trafikmedel eller från ett plattformsområde enbart
med stöd av ett avtal med ett offentligt samfund. Denna
bestämmelse strider mot 2 § 3 mom. och 124 § i
grundlagen eftersom en sådan rätt inte kan grunda
sig på avtal utan ska föreskrivas i lag (jfr GrUU 47/2005
rd s. 5—6 och GrUU 19/2005
rd s. 8/I, GrUU 11/2002 rd s.
6/I). För att lagförslag 1 ska kunna
behandlas i vanlig lagstiftningsordning bör den sista bisatsen
i 11 § 1 mom. strykas.