GRUNDLAGSUTSKOTTETS UTLÅTANDE 6/2009 rd

GrUU 6/2009 rd - RP 3/2008 rd

Granskad version 2.0

Regeringens proposition med förslag till beredskapslag samt vissa lagar som har samband med den

Till försvarsutskottet

INLEDNING

Remiss

Riksdagen remitterade den 14 februari 2008 en proposition med förslag till beredskapslag samt vissa lagar som har samband med den (RP 3/2008 rd) till försvarsutskottet för beredning och bestÀmde samtidigt att grundlagsutskottet ska lÀmna utlÄtande om förslaget till försvarsutskottet.

Sakkunniga

Utskottet har hört

justitieminister Tuija Brax

lagstiftningsdirektör Sami Manninen och lagstiftningssekreterare Liisa Vanhala, justitieministeriet

lagstiftningsdirektör Seppo Kipinoinen, försvarsministeriet

kanslichef Jarmo Viinanen, republikens presidents kansli

professor Niklas Bruun

professor Lauri Hannikainen

professor Mikael HidĂ©n

professor Olli MĂ€enpÀÀ

professor Tuomas Ojanen

juris doktor Matti PellonpÀÀ

professor Ilkka Saraviita

professor Martin Scheinin

professor Kaarlo Tuori

professor Veli-Pekka Viljanen

Dessutom har skriftliga utlÄtanden lÀmnats av

  • LĂ€nsstyrelsen pĂ„ Åland
  • Ålands landskapsregering.

PROPOSITIONEN

Regeringen föreslÄr att det stiftas en ny beredskaplag och att den gÀllande lagen med samma rubrik upphÀvs. Syftet med reformen Àr att beredskapslagen Àndras sÄ att den uppfyller grundlagens krav. Dessutom ska bestÀmmelserna om myndigheternas befogenheter i undantagsförhÄllanden göras mera tidsenliga.

Beredskapslagen definierar begreppet undantagsförhÄllanden. Med undantagsförhÄllanden avses ett mot Finland riktat vÀpnat angrepp, nÄgot annat sÄ allvarligt angrepp att det kan jÀmstÀllas med ett vÀpnat angrepp och förhÄllandena omedelbart efter angreppet, ett mot Finland riktat avsevÀrt hot om vÀpnat angrepp eller om nÄgot annat sÄ allvarligt angrepp att det kan jÀmstÀllas med ett vÀpnat angrepp, synnerligen allvarliga hÀndelser eller hot mot befolkningens utkomst eller mot grunderna för landets nÀringsliv, en synnerligen allvarlig storolycka, förhÄllandena omedelbart efter olyckan och en pandemi som till sina verkningar kan jÀmföras med en synnerligen allvarlig storolycka. Det ska föreskrivas genom förordning av statsrÄdet hur befogenheter som anges i beredskapslagen fÄr införas. Innan en sÄdan förordning kan utfÀrdas ska statsrÄdet i samverkan med republikens president ha konstaterat att undantagsförhÄllanden rÄder i landet. I sista hand Àr det riksdagen som beslutar om förordningens giltighet och giltighetstid. Lagen innehÄller en rad befogenhetsbestÀmmelser som kan införas vid undantagsförhÄllanden. Formuleringar har preciserats pÄ vissa punkter i den nya lagen.

I propositionen ingÄr ocksÄ ett förslag till lag om delegationen för social- och hÀlsovÄrden under undantagsförhÄllanden och förslag till lagar om Àndring av Ätta lagar.

De föreslagna lagarna avses trÀda i kraft den 1 januari 2009.

I avsnittet om lagstiftningsordning bedömer regeringen befogenhetsbestÀmmelserna med avseende pÄ 23 § i grundlagen som gÀller tillfÀlliga avsteg frÄn de grundlÀggande fri- och rÀttigheterna. Fallen gÀller nÀr ett vÀpnat angrepp eller nÄgot annat sÄ allvarligt angrepp att det enligt lagen kan jÀmstÀllas med ett vÀpnat angrepp och Àr ett hot mot folket riktas mot Finland under undantagsförhÄllanden. Inte alla av de föreslagna undantagsförhÄllandena ingÄr i den definition av undantagsförhÄllanden som finns i 23 § i grundlagen. Följaktligen bedömer regeringen bestÀmmelserna ocksÄ med avseende pÄ de generella och sÀrskilda villkoren för att begrÀnsa de grundlÀggande fri- och rÀttigheterna.

Regeringen anser befogenhetsbestÀmmelserna vara relevanta med avseende pÄ den personliga friheten som garanteras i 7 § i grundlagen, förbudet mot tvÄngsarbete i artikel 4 i Europeiska konventionen om skydd för de mÀnskliga rÀtttigheterna och de grundlÀggande friheterna (Europakonventionen), rörelsefriheten i 9 § i grundlagen och i artikel 2 i det fjÀrde tilllÀggsprotokollet i Europakonventionen, skyddet för privatlivet i 10 §, yttrandefriheten i 12 §, egendomsskyddet i 15 §, nÀringsfriheten i 18 § och rÀtten till social trygghet i 19 § i grundlagen. Befogenheterna bedöms ocksÄ med avseende pÄ bestÀmmelserna om rÀtten att utfÀrda förordningar och att delegera lagstiftningsbehörighet i 80 § i grundlagen. Beslutsmekanismen för att börja tillÀmpa beredskapslagen granskas med hÀnseende till 93 § i grundlagen. Dessutom bedömer regeringen lagförslaget i ljuset av grundlagens 83 § som gÀller riksdagens budgetmakt och 81 § om staliga skatter och avgifter.

Regeringen anser at lagförslagen kan behandlas i vanlig lagstiftningsordning. PÄ grund av de konstitutionella aspekterna anser regeringen det ÀndÄ motiverat att riksdagen begÀr utlÄtande av grundlagsutskottet.

UTSKOTTETS ÖVERVÄGANDEN

Motivering

SkÀlen för bedömningen

Den föreslagna beredskapslagen ska ersÀtta den gÀllande beredskapslagen som har stiftats i grundlagsordning och Àr en undantagslag. Sedan grundlagen kom till har den gÀllande lagen Àndrats tvÄ gÄnger i grundlagsordning med medverkan frÄn grundlagsutskottet (GrUU 1/2000 rd, GrUU 57/2002 rd). BÄda gÄnger ansÄg utskottet det motiverat att lagstifta om undantagen trots principen om att undvika undantagslagar. Samtidigt ansÄg utskottet det nödvÀndigt att utreda möjligheterna att revidera beredskapslagen för att regleringen inte lÀngre ska behöva vara beroende av delegerad lagstiftningsbehörighet. I överensstÀmmelse med dessa synpunkter frÄn grundlagsutskottet har den nya lagen harmoniserats med grundlagen.

Den föreslagna beredskapslagen skiljer sig betydligt bÄde i frÄga om regleringsmetod och detaljrikedom frÄn den gÀllande lagen som kom till före reformen av de grundlÀggande fri- och rÀttigheterna och den nuvarande grundlagen. I en sÄ hÀr genomgripande reform gÄr det enligt grundlagsutskottet inte att den nya beredskapslagen bedöms med avseende pÄ en författningsrÀttslig luckteori (se GrUU 31/1998 rd, GrUU 8/2006 rd). Följaktligen granskar grundlagsutskottet lagförslaget helt och hÄllet utifrÄn kraven i den nya grundlagen.

UndantagsförhÄllanden enligt 23 § i grundlagen

Genom lag kan det enligt 23 § i grundlagen införas sÄdana tillfÀlliga undantag frÄn de grundlÀggande fri- och rÀttigheterna som Àr förenliga med Finlands internationella förpliktelser i frÄga om de mÀnskliga rÀttigheterna och som Àr nödvÀndiga om Finland blir utsatt för ett vÀpnat angrepp eller om det rÄder undantagsförhÄllanden som hotar nationen och som Àr sÄ allvarliga att de enligt lag kan jÀmföras med ett sÄdant angrepp.

I 3 § 1 punkten i förslaget definieras undantagsförhÄllanden som ett mot Finland riktat vÀpnat angrepp eller nÄgot annat sÄ allvarligt angrepp att det kan jÀmstÀllas med ett vÀpnat angrepp och förhÄllandena omedelbart efter angreppet. SÄdana undantagsförhÄllanden ingÄr i tillÀmpningsomrÄdet för 23 § i grundlagen. I 2 punkten i samma paragraf definieras undantagsförhÄllanden som ett mot Finland riktat avsevÀrt hot om vÀpnat angrepp eller om nÄgot annat sÄ allvarligt angrepp att det kan jÀmstÀllas med ett vÀpnat angrepp, om befogenheter enligt denna lag mÄste tas i bruk omedelbart för att avvÀrjaverkningarna av hotet. OcksÄ den hÀr typen av mycket konkret och betydande hot om angrepp representerar enligt utskottets uppfattning de situationer som definitionen av undantagsförhÄllanden i 23 § i grundlagen tÀcker in. Att döma av tolkningarna frÄn organen som övervakar konventionerna om de mÀnskliga rÀttigheterna ligger definitionerna i 1 och 2 punkten i linje med begreppet allmÀnt nödlÀge enligt artikel 15 i Europakonventionen och artikel 4 i internationella konventionen om medborgerliga och politiska rÀttigheter (MP-konventionen) som tillÄter att konventionsstaterna gör avvikelser frÄn skyldigheterna i konventionerna.

I och med bestÀmmelserna om giltighetstiden och upphÀvande av ibruktagandeförordningen kan undantagen frÄn de grundlÀggande fri- och rÀttigheterna anses vara tillfÀlliga i den mening som 23 § i grundlagen avser (GrUU 1/2000 rd). Vad gÀller nödvÀndighetskravet kan man referera till 4 § som krÀver att nödvÀndighets- och proportionalitetsprincipen följs och att befogenhetsutövningen ska vara en sista utvÀg. OcksÄ andra meningen i 4 § 1 mom. bör kompletteras med att befogenhetsutövningen ska vara nödvÀndig. I 5 § ingÄr det behöriga bestÀmmelser om att internationella förpliktelser mÄste beaktas. DÀremot har förslaget inga bestÀmmelser om att underrÀtta om undantagsförhÄllanden som de som ingÄr i 2 § 2 mom. i lagen om försvarstillstÄnd. För konsekvensens skull bör ocksÄ beredskapslagen föreskriva om detta Àven om skyldigheten beror pÄ de internationella förpliktelserna. BestÀmmelsen ska avse undantagsförhÄllanden enligt 3 § 1 och 2 punkten dÄ det Àr tillÄtet att göra avvikelser frÄn rÀttigheterna i konventionerna om de mÀnskliga rÀttigheterna.

Övriga undantagsförhĂ„llanden

Andra undantagsförhÄllanden Àr enligt 3 § 3 mom. sÄdana synnerligen allvarliga hÀndelser eller hot mot befolkningens utkomst eller mot grunderna för landets nÀringsliv som innebÀr en vÀsentlig risk för samhÀllets vitala funktioner och enligt 4 punkten en synnerligen allvarlig storolycka, förhÄllandena omedelbart efter olyckan samt en pandemi som till sina verkningar kan jÀmföras med en synnerligen allvarlig storolycka. Ekonomiska kriser, storolyckor och pandemier Àr inte ens nÀr de Àr allvarliga den typen av undantagsförhÄllanden som enligt innebörden i 23 § i grundlagen kan jÀmföras med ett vÀpnat hot mot Finland (GrUU 31/1998 rd, GrUU 1/2000 rd). De befogenheter som Àr avsedda att bli utövade i dessa undantagsförhÄllanden mÄste bedömas med avseende pÄ de generella och i förekommande fall de sÀrskilda begrÀnsningarna i de grundlÀggande fri- och rÀttigheterna.

Sammantaget sett finns det tveklöst och rent allmÀnt godtagbara skÀl och tungt vÀgande samhÀlleliga behov för de övriga bestÀmmelserna om undantagsförhÄllanden som alltsÄ inte Àr motiverade genom 23 § i grundlagen. Med avseende pÄ proportionalitetskravet vid begrÀnsningar i de grundlÀggande fri- och rÀttigheterna spelar 4 § om principerna för att utöva befogenheterna en viktig roll. BestÀmmelserna inskrÀnker dels möjligheterna att införa befogenheterna, dels rÀtten att utöva dem, framhÄller utskottet. För kravet pÄ rÀttssÀkerhet Àr det av betydelse att rÀtten att överklaga inte inskrÀnks vid undantagsförhÄllanden och att garantierna för rÀttssÀkerheten Àr reglerade pÄ behörigt sÀtt i 128 § i lagförslaget.

Definitionen pÄ undantagsförhÄllanden i 3 § 3 punkten Àr betydligt mer omfattande och ospecifik Àn i 2 § 4 punkten i den gÀllande lagen. Det framgÄr i stort sett bara att det handlar om en ekonomisk kris. Enligt motiven till propositionen vill man betona att en hÀndelse eller ett hot mot befolkningens försörjning eller landets ekonomi inte nödvÀndigtvis bara riktar sig mot rÄvarutillgÄngen. Det kan ocksÄ vara situationer dÄ till exempel datatekniska och logistiska system Àr satta i allvarlig gungning. Det Àr i sig förstÄeligt att definitionen dÄ Àr flexibel, anser utskottet och menar att mycket allvarliga hot mot informations- och kommunikationssystemen i dagens samhÀlle kan utgöra den typ av undantagsförhÄllanden som avses i 3 § 3 punkten. Men en sÄ omfattande definition krÀver i sin tur en snÀv tolkning. Det Àr uppenbart att exempelvis en sedvanlig ekonomisk kris, inte ens en allvarlig sÄdan, eller en omfattande arbetstvist kan motivera att befogenheterna införs.

Definitionen av storolycka i 3 § 4 punkten sammanfaller med definitionen i 2 § 5 punkten i den gÀllande lagen. I motiven förklarar regeringen nÀrmare vad som avses med en synnerligen allvarlig storolycka. I motiven gÄr regeringen ocksÄ in pÄ sambandet mellan befogenheterna i beredskapslagen och befogenheterna i grundlagen. DÀremot motiveras den största utvidgningen av definitionen nÀstan inte alls: att en pandemi anses vara jÀmförbar med en synnerligen allvarlig storolycka. I bedömningen av hur tidsenliga de nuvarande bestÀmmelserna Àr (s. 22 ff.) anser regeringen att befogenheterna i huvudsak Àr relevanta, men att man vid en pandemi kan behöva sjukvÄrdsrum och sÀrskilda lokaler som det inte gÄr att skaffa fram med stöd av lagen om smittsamma sjukdomar. I samma sammanhang nÀmner regeringen en del fristÄende paragrafer (24 och 93 § i beredskapslagen och 79 § i vÀrnpliktslagen). En sÄ viktig och stor breddning av tillÀmpningsomrÄdet hade krÀvt att frÄgan behandlas och motiveras mer ingÄende. Försvarsutskottet bör göra en bedömning av i hur stor omfattning befogenhetsbestÀmmelserna bör vara tillÀmpliga vid pandemier och dÄ ta sÀrskild hÀnsyn till befogenheterna i lagen om smittsamma sjukdomar och hÀlsoskyddslagen. Samtidigt Àr det till fördel om försvarsutskottet ocksÄ i ett mer allmÀnt perspektiv tar stÀllning till om alla befogenheter i lagen i princip Àr nödvÀndiga att tillÀmpa pÄ de kriser som 3 § 4 punkten avser.

Delegering av lagstiftningsbehörighet
AllmÀnt.

Ett viktigt mĂ„l med lagförslaget Ă€r att lagtexten anger innebörden av de presumtiva befogenheterna sĂ„ exakt som det över huvud taget Ă€r möjligt i den hĂ€r typen av lagstiftning. Överlag Ă€r befogenheterna mer exakta Ă€n i den gĂ€llande lagen. I krissituationer behövs det en rad olika Ă„tgĂ€rder och det gĂ„r kanske inte att undvika att den lagstiftning som ska förutse dem blir bĂ„de generellt formulerad och flexibel. Följaktligen grundar sig förslaget fortfarande i allt vĂ€sentligt pĂ„ statsrĂ„dets befogenheter att utfĂ€rda förordningar. Flera av dem gĂ€ller eller tangerar de grundlagsskyddade grundlĂ€ggande fri- och rĂ€ttigheterna. Vid lagstiftning om undantagsförhĂ„llanden kan begrĂ€nsningar i delegeringen av lagstiftningsbehörighet i princip inte bedömas mer generöst Ă€n vid annan lagstiftning eftersom den möjligheten inte explicit nĂ€mns i grundlagen.

De bemyndiganden att utfÀrda förordning som Àr avsedda att tillÀmpas i undantagsförhÄllanden enligt 3 § 3 och 4 punkten mÄste sÀrskilt bedömas med avseende pÄ kravet att begrÀnsningar i de grundlÀggande fri- och rÀttigheterna mÄste föreskrivas genom lag och kravet pÄ att begrÀnsningarna ska vara exakta och noga avgrÀnsade. Dessutom mÄste 80 § 1 mom. i grundlagen vÀgas in. Det krÀver att det ska utfÀrdas bestÀmmelser genom lag om grunderna för individens rÀtttigheter och skyldigheter och om frÄgor som i övrigt hör till omrÄdet för lag.

Lagförslaget har mÄnga bestÀmmelser om att det ska föreskrivas genom lag om förfarandet för att utöva befogenheterna. Det Àr enligt utskottet klart att den hÀr typen av regler i förordning inte kan innefatta nÄgra vÀsentliga avvikelser frÄn garantierna för god förvaltning eftersom de enligt 21 § 2 mom. i grundlagen mÄste tryggas genom lag. Det betyder i första hand att bestÀmmelserna i förvaltningslagen och speciallagar mÄste följas nÀr befogenheterna utövas och att de bara delvis kan preciseras genom förordning.

Bedömningen av rÀtten att utöva befogenheterna i de fall som avses i 3 § 1 och 2 punkten grundar sig pÄ 23 § i grundlagen. Det bör observeras att paragrafen inte tillÄter att det lagstiftas om avvikelser frÄn grundlagen genom en vanlig lag annat Àn i frÄga om undantag frÄn bestÀmmelserna om de grundlÀggande fri- och rÀttigheterna. Inte heller tillfÀlliga undantag frÄn dem fÄr grunda sig pÄ bestÀmmelser pÄ lÀgre nivÄ Àn lag, utan de mÄste tillrÀckligt entydigt framgÄ direkt av lagen (RP 309/1993 rd, GrUU 1/2000 rd, GrUU 57/2002 rd, GrUU 9/2007 rd). Detta innebÀr att kravet pÄ bestÀmmelser i lag i 23 § i princip stÀller samma, om Àn till följd av frÄgans karaktÀr inte lika begrÀnsande krav pÄ att lagstiftningsbehörigheten ska delegeras som de generella villkoren för att begrÀnsa de grundlÀggande fri- och rÀttigheterna och 80 § 1 mom.

ÅtgĂ€rder för att trygga finansmarknaden och försĂ€kringsbranschen.

I 16 § ingÄr bestÀmmelser om rÀntereglering, reglering av kreditgivningen, uttagsgrÀnser för insÀttningar och begrÀnsningar och regleringar av vissa instituts och företags investeringar. Befogenheterna kan tillÀmpas pÄ alla undantagsförhÄllanden i 3 §. BestÀmmelserna tillÄter lÄngtgÄende ingrepp i privatpersoners möjligheter att anvÀnda sina tillgÄngar och Àr dÀrför av betydelse för egendomsskyddet enligt 15 § 1 mom i grundlagen och delvis ocksÄ för nÀringsfriheten enligt 18 § 1 mom. i grundlagen.

Möjligheterna att införa befogenheterna regleras av det allmÀnna syftet med paragrafen och av de generella principerna i 4 § för att utöva befogenheterna. Paragrafens samtliga bemyndiganden att utfÀrda förordning Àr emellertid öppna eftersom de överlÄter till den som utfÀrdar förordning att bestÀmma om kriterierna för rÀntesatsen och andra ersÀttningar (1 mom. 1 punkten), de innehÄllsliga och kvantitativa villkoren för reglering av kreditgivningen (1 mom. 2 punkten), villkoren för att begrÀnsa uttag av medel (1 mom. 3 punkten), kriterierna för att begrÀnsa och anvÀnda investeringar (1 mom. 4 punkten) och kriterierna för sammanslutningars skyldighet att göra placeringar (2 mom). BestÀmmelserna uppfyller inte kraven pÄ att begrÀnsningar av de grundlÀggande fri- och rÀttigheterna ska föreskrivas genom lag och att begrÀnsningarna ska vara exakta och noga avgrÀnsade. De mÄste ses över för att lagen ska kunna stiftas i vanlig lagstiftningsordning. Detsamma gÀller förordningsbemyndigandet att begrÀnsa vÀrdepappershandeln i 18 § 1 mom. 1, 2 och 4 punkten.

I 14 § 4 mom. relateras det till förordningar som fÄr utfÀrdas med stöd av 1 mom. i samma paragraf. Men momentet har inget sÄdant bemyndigande.

Kvantitativ reglering.

För att trygga befolkningens försörjning under undantagsförhÄllanden fÄr en nÀringsidkare enligt 31 § 1 mom. bara mot inköpstillstÄnd överlÄta sÄdana konsumtionsnyttigheter till konsumenten som Àr nödvÀndiga för befolkningens försörjning. Genom förordning av statsrÄdet fÄr det föreskrivas om vilka konsumtionsnyttigheter som regleras och om hur regleringen gÄr till. Reglering fÄr införas vid alla de undantagsförhÄllanden som 3 § avser. KöptillstÄnd Àr ett ingrepp i egendomsskyddet och nÀringsfriheten som bÄda Àr skyddade i grundlagen.

Det lÀmnas öppet vilken typ av varor som ska omfattas av regleringen. StatsrÄdets rÀtt att utfÀrda förordning regleras hÀr bara av kravet att varorna ska vara "nödvÀndiga för befolkningens försörjning" och av de generella principerna för att tillÀmpa befogenheterna. I motiven sÀger regeringen att regleringen i första hand kan gÀlla en del dagligvaror som kaffe, te och socker. DÀremot anser regeringen det inte nödvÀndigt med nÄgon heltÀckande ransonering av livsmedel. För att lagen ska kunna behandlas i vanlig lagstiftningsordning mÄste paragrafen ange nÀrmare vilka konsumtionsnyttigheter som avses. Detsamma gÀller varor vid reglering av annan handel i 32 § och förteckningen i 33 § över material och nyttigheter, nÀr definitionen i sista hand bara hÀnger pÄ nödvÀndighetskriteriet.

För att trygga ett fungerande samhÀlle under undantagsförhÄllanden kan statsrÄdet enligt 35 § 1 mom. besluta begrÀnsa eller helt förbjuda anvÀndningen av el för andra, genom förordning av statsrÄdet nÀrmare föreskrivna ÀndamÄl Àn de som Àr nödvÀndiga för försörjningsberedskapen. BegrÀnsningar och förbud ska kunna utfÀrdas vid alla de undantagsförhÄllanden som lagen avser. Sett i ett grundlagsperspektiv Àr befogenheten vid, sÀrskilt om man ser till hur viktig el Àr i folks vardag. För att lagförslaget ska kunna behandlas i vanlig lagstiftningsordning mÄste bestÀmmelsen preciseras.

I 36 § ges statsrĂ„det befogenhet att föreskriva att el under undantagsförhĂ„llanden bara fĂ„r anvĂ€ndas upp till ett bestĂ€mt procenttal av konsumtionen enligt elanvĂ€ndarens normala Ă„rsförbrukning. Procentsatsen ska föreskrivas genom förordning av statsrĂ„det. Regleringen Ă€r tillĂ„ten vid alla undantagsförhĂ„llanden som lagen avser. StatsrĂ„det har samma befogenhet att för de undantagsförhĂ„llanden som 3 § 1—3 mom. avser förskriva om tillĂ„tna mĂ€ngder fjĂ€rrvĂ€rme som fĂ„r tas ut för att vĂ€rma upp fastigheter (39 § 1 mom.) och kvoter för eldningsolja som anvĂ€nds till uppvĂ€rmning (40 § 1 mom.). Befogenheterna tillĂ„ter inga begrĂ€nsningar eller regleringar av statsrĂ„dets prövningsrĂ€tt. SĂ„ hĂ€r öppna bemyndiganden strider mot grundlagskravet att det ska föreskrivas genom lag om den hĂ€r typen av frĂ„gor. Befogenheten mĂ„ste preciseras vĂ€sentligt för att lagen ska kunna behandlas i vanlig lagstiftningsordning.

Enligt 40 § 2 mom. fÄr kvoten för uppvÀrmningsolja överskridas bara pÄ de grunder som föreskrivs genom förordning av arbets- och nÀringsministeriet. BestÀmmelsen innehÄller inga styrande kriterier för befogenheten att utfÀrda förordning. Den öppna befogenheten för ministeriet uppfyller inte kraven i 80 § 1 mom. i grundlagen. BestÀmmelsen mÄste preciseras för att lagförslaget ska kunna behandlas i vanlig lagstiftningsordning.

OcksÄ förordningsbefogenheterna i 29 §, 66 § och 67 § 2 mom. Àr problematiska med avseende pÄ grundlagskravet att bestÀmmelserna mÄste finnas i lag. Befogenheterna gÀller brÀnslereglering.

Prisreglering.

Enligt 42 § fÄr det genom förordning av statsrÄdet föreskrivas om de högsta tilllÄtna priserna pÄ de minuthandelsvaror och energivaror som omfattas av regleringen. StatsrÄdets rÀtt att utfÀrda förordning regleras hÀr bara av kravet att ÄtgÀrden Àr till "för sÀkerstÀllande av att regleringen fungerar" och av de generella principerna för att tillÀmpa befogenheterna. En sÄ hÀr öppen befogenhet att genom förordning föreskriva om prisregleringar som Àr av stor betydelse för egendomsskyddet uppfyller inte grundlagskraven pÄ författningsnivÄ. Lagförslaget mÄste ha bestÀmmelser om de basala frÄgor som ska beaktas nÀr det högsta tillÄtna priset bestÀms. Annars kan förslaget inte behandlas i vanlig lagstiftningsordning. Detsamma gÀller bemyndigandet i 54 § 1 mom. att lÀgga fast den högsta hyran för bostÀder för att underlÀtta bostadssituationen. Bemyndigandet ska gÀlla de undantagsförÄllanden som anges i 3 § 4 punkten.

Övrigt.

Utöver dessa normgivningsbemyndigande innehÄller lagförslaget ett flertal bemyndiganden att utfÀrda förordning som strider mot kravet i grundlagen att bestÀmmelserna ska utfÀrdas genom lag. Det gÀller bland annat 55 § 2 mom. (bemyndigande att nÀrmare ange innebörden i Àndringar i lagstadgade försÀkringar och förmÄner), 56 § 2 mom. (bemyndigande att nÀrmare föreskriva om innebörden av Àndringar i den sociala tryggheten), 92 § 3 mom. (bemyndigande att föreskriva om grÀnserna för avvikelser frÄn anstÀllningsvillkor), 107 § 2 mom. (bemyndigande att föreskriva om begrÀnsningar i skyldigheten att ordna undervisningsverksamhet och andra funktioner) och 116 § (bemyndigande att föreskriva om begrÀnsningar i rörelsefriheten och vistelsebegrÀnsningar). Utskottet anser det inte nödvÀndigt att hÀr försöka göra en uttömmande bedömning av alla bemyndigande att utfÀrda förordning i relation till grundlagskravet pÄ bestÀmmelser genom lag. Det Àr inte heller nödvÀndigt eftersom utskottet nedan i vilket fall som helst föreslÄr att lagförslaget ska behandlas i grundlagsordning pÄ grund av de mÄnga bemyndigandena att utfÀrda förordning som Àr för öppna i relation till grundlagen.

De grundlÀggande fri- och rÀttigheterna
AllmÀnt.

Förslaget till beredskaplag innehÄller en lÄng rad bestÀmmelser som Àr av stor relevans för de grundlÀggande fri- och rÀttigheterna i grundlagen. Lagförslaget Àr av den karaktÀren att de flesta av bestÀmmelserna innebÀr stora ingrepp i de grundlÀggande fri- och rÀttigheterna. Utskottet har dock beaktat att beredskapslagen kan bli tillÀmplig bara i mycket allvarliga krissitautioner och Àven dÄ bara i överensstÀmmelse med principerna för bemyndigandena. Förordningen om att börja tillÀmpa befogenheterna ska alltid förelÀggas riksdagen. DÀrför föreslÄr utskottet nedan att riksdagen ska ha fortsatt rÀtt till efterkontroll. Det betyder att bland annat att riksdagen dÄ tar stÀllning till om enskilda bemyndiganden Àr nödvÀndiga och stÄr i rÀtt proportion till sitt syfte. En frÄga som ocksÄ spelar in Àr att syftet med bestÀmmelserna att inskrÀnka nÄgon av individens grundlÀggande fri- och rÀttigheter nÀstan undantagslöst Àr att trygga nÄgon annan grundlÀggande fri- eller rÀttighet. I detta sammanhang Àr det inte relevant att komma med en heltÀckande jÀmförelse med grundlagen för alla bestÀmmelser med betydelse för de grundlÀggande- fri och rÀttigheterna. Nedan gÄr utskottet frÀmst in pÄ de bestÀmmelser som uppenbart strider mot de grundlÀggande fri- och rÀttigheterna i grundlagen.

Ändringar i den sociala tryggheten.

PÄ grundval av 55 § kan utbetalningen av sociala trygghetsförmÄner och andra förmÄner inom den lagstadgade försÀkringen stoppas eller skjutas upp eller förmÄnerna betalas ut minskade med högst 50 procent om det Àr nödvÀndigt för att trygga befolkningens försörjning och statens betalningsberedskap. I 56 § ingÄr liknande bestÀmmelser om Àndrade sociala bidrag vid undantagsförhÄllanden.

BestÀmmelserna Àr inte problematiska med avseende pÄ 23 § i grundlagen till de delar de gÀller undantagsförhÄllandena i 3 § 1 och 2 punkten. Möjligheten att stoppa eller skjuta upp utbetalningar och sÀnka bidragsbelopp fÄr tilllÀmpas ocksÄ vid andra undantagsförhÄllanden. Följaktligen mÄste bestÀmmelserna bedömas med avseende pÄ begrÀnsningar i de grundlÀggande fri- och rÀttigheterna.

BestÀmmelserna har relevans med avseende pÄ rÀtten till social trygghet enligt 19 § i grundlagen. Alla har enligt 1 mom. rÀtt till oundgÀnglig försörjning och omsorg. Det Àr alltsÄ en subjektiv rÀtt för alla (GrUB 25/1994 rd). UtifrÄn 2 +mom. ska var och en genom lag garanteras rÀtt att fÄ sin grundlÀggande försörjning tryggad i vissa socialt utsatta situationer. Grundlagen ÄlÀgger lagstiftaren skyldighet att garantera var och en som Àr i behov av grundlÀggande försörjning en subjektiv rÀtt till den hÀr typen av trygghet som det allmÀnna stÄr för (GrUB 25/1994 rd) men bestÀmmelsen garanterar inte direkt de befintliga systemen (GrUU 60/2002 rd). De system som tryggar den grundlÀggande försörjningen ska vara sÄ heltÀckande att det inte uppstÄr grupper som fÄr sitta emellan. Skyddet för den grundlÀggande försörjningen enligt 19 § 2 mom. ger ett mer omfattande skydd Àn rÀtten till oundgÀnglig försörjning och omsorg enligt 1 mom. Den grundlÀggande försörjningen kan sÄledes inte vara en social trygghetsförmÄn som i sista hand följer av 1 mom. (GrUU 48/2006 rd). Grundlagsutskottet har emellertid ansett att det ligger i linje med handlingsskyldigheten för lagstiftaren att den sociala tryggheten planeras och utvecklas utifrÄn samhÀllets ekonomiska resurser (GrUB 25/1994 rd) och att statsfinanserna och den offentliga ekonomin beaktas nÀr förmÄner som direkt finansieras av det allmÀnna lÀggs fast (GrUU 34/1996 rd).

Den författningsrÀttsliga bedömningen av Àndringar i pensionslagstiftningen brukar bedömas dels med avseende pÄ den grundlÀggande försörjningen enligt 19 § 2 mom. i grundlagen, dels med avseende pÄ egendomsskyddet i 15 § i grundlagen. Grundlagsutskottet har ansett att det vid egendomsskyddade pensionsrÀttigheter uttryckligen handlar om att skydda en konkret ekonomisk fördel som har tjÀnats in, och inte till exempel att skydda ett befintligt pensionssystem. Det har gÄtt att föreskriva om pensionssystemet genom en vanlig lag, om Àndringarna i pensionssystemet inte har lett till en oskÀlig försÀmring av pensionsförmÄnerna (GrUU 30/2005 rd).

Förslaget avser inte permanenta Àndringar i den grundlÀggande försörjningen eller pensionssystemet, utan tillfÀlliga försÀmringar i utbetalningen i en mycket allvarlig kris. Det finns godtagbara skÀl att pÄ det hÀr sÀttet vid undantagsförhÄllanden ingripa i utbetalningen av den lagstadgade försÀkringen och socialbidrag, det vill sÀga i de grundlÀggande fri- och rÀttigheterna, eftersom det finansiella underlaget för förmÄnerna mÄste stÀrkas och det i sista hand i ett vidare perspektiv handlar om att fÄ en hÄllbar offentlig ekonomi. Med avseende pÄ proportionalitetskravet Àr det viktigt dels att beakta de generella principerna i 4 §, dels att ÄtgÀrderna inskrÀnker sig till en relativt kort tid, tre mÄnader. En annan viktig aspekt Àr att bidragstagaren i enlighet med 58 § Àr befriad frÄn pÄföljder vid försenade betalningar.

Med avseende pÄ 19 § i grundlagen Àr det av vikt att alla fÄr sin rÀtt att fÄ grundlÀggande försörjning fortlöpande tryggad ocksÄ vid undantagsförhÄllanden. Att döma av motiven har detta varit syftet med förslaget. Men bestÀmmelserna Àr mycket svÄrtolkade och gynnar inte detta krav. Vidare förefaller 55 § att bland annat tillÄta att utbetalningen av andra förmÄner Àn pensioner stoppas eller helt och hÄllet eller skjuts upp i högst tre mÄnader utan att de ersÀtts med nÄgonting annat. Detsamma förefaller gÀlla bidragen enligt 56 § med undantag för utkomststödet.

För att det inte ska uppstÄ grupper som faller emellan mÄste det entydigt framgÄ av bestÀmmelserna att alla bidragstagare har tryggad tillgÄng till oundgÀnglig försörjning under den tid dÄ andra förmÄner inte betalas ut eller utbetalningen har skjutits fram. Detta innebÀr i praktiken att de fÄr minst det bidrag som enligt 56 § Àr en sista utvÀg. Lagförslaget mÄste preciseras enligt detta för att det ska kunna behandlas i vanlig lagstiftningsordning. BestÀmmelserna bör ses över ocksÄ om förslaget av andra orsaker behandlas i grundlagsordning.

Vid undantagsförhĂ„llanden som avses i 3 § 4 punkten Ă€r det inte motiverat att ta till de föreslagna försĂ€mringarna av den sociala tryggheten. DĂ€rför bör bemyndigandena i 8 kap. bara gĂ€lla de undantagsförhĂ„llanden som 3 § 1—3 punkten avser.

Tryggad tillgÄng till elektroniska data- och kommunikationstjÀnster.

Kap. 9 innehÄller ett flertal bestÀmmelser av relevans för yttrandefriheten som Àr skyddad i 12 § i grundlagen. Myndigheternas befogenheter att stÀlla krav gÀller hÀr mestadels direkt företag, men indirekt handlar det ocksÄ om att begrÀnsa individens rÀtt att framföra, sprida och ta emot information, Äsikter och andra meddelanden utan att nÄgon i förvÀg hindrar detta. UtgÄngspunkten bör vara att yttrandefriheten och informationsspridningen ska tryggas i sÄ stor utstrÀckning som möjligt ocksÄ vid alla undantagsförhÄllanden.

BestĂ€mmelserna Ă€r inget problem med avseende pĂ„ 23 § i grundlagen om man ser till undantagsförhĂ„llandena i 3 § 1 och 2 punkten i lagförslaget. ÅtgĂ€rderna i kapitlet fĂ„r vidtas vid alla undantagsförhĂ„llanden enligt 3 §. Följaktligen mĂ„ste bestĂ€mmelserna bedömas med avseende pĂ„ villkoren för att begrĂ€nsa de grundlĂ€ggande fri- och rĂ€ttigheterna.

Ett synnerligen allvarligt hot mot befolkningens försörjning eller landets ekonomiska liv kan enligt motiven upptrĂ€da om det datatekniska eller logistiska systemet kommer i allvarlig gungning. DĂ€rför fĂ„r bemyndigandena i 59—62 § tilllĂ€mpas för att garantera att de elektroniska data- och kommunikationssystemen fungerar och vitala samhĂ€llsfunktioner kan tillgodoses.

Enligt 60 § kan kommunikationsministeriet under undantagsförhÄllanden bemyndiga Kommunikationsverket att bland annat Àndra villkoren för radiotillstÄnd, Äterkalla radiotillstÄnd eller förbjuda radiosÀndare eller radiosystem.

Utskottet har bedömt rÀtten att fÄ Àndra villkoren för radiotillstÄnd med hÀnsyn till om den Àr godtagbar med avseende pÄ yttrandefriheten och om rÀtten kan kopplas ihop med ett nödvÀndighetskrav (GrUU 26/2001 rd, GrUU 44/2004 rd). Syftet med bestÀmmelserna Àr inte att frÀmja yttrandefriheten utan snarare att garantera försvarsmaktens och liknande myndigheters verksamhetsmöjligheter. I lagstiftning om undantagsförhÄllanden Àr detta i och för sig ett godtagbart skÀl med avseende pÄ de grundlÀggande fri- och rÀttigheterna. PÄ grundval av principerna för att tillÀmpa de generella befogenheterna i 4 § Àr möjligheten att Àndra tillstÄndsvillkoren kopplad till nödvÀndighetskravet. PÄ den punkten Àr lagförslaget inget problem med avseende pÄ 12 § i grundlagen.

I samma sammanhang ansÄg utskottet syftet, alltsÄ att sÀkerstÀlla en effektiv kommunikationsmarknad, vara alltför öppet formulerat med avseende pÄ att begrÀnsningarna ska vara noga avgrÀnsade och exakta (GrUU 44/2004 rd). Den gÄngen krÀvdes det att bestÀmmelsen kompletteras med formuleringar som ger uttrycken mer innebörd. Annars hade lagen inte kunnat stiftas i vanlig lagstiftningsordning. Förslaget till beredskapslag har ocksÄ ospecifika formuleringar om de elektroniska data- och kommunikationssystemens funktion och vitala samhÀllsfunktioner. Bemyndigandet ska kunna tillÀmpas bland annat nÀr försvarsmakten eller nÄgon liknande behöver fler frekvenser.

Förslaget mÄste kompletteras till exempel med formuleringarna i motiven för att lagförslaget ska kunna behandlas i vanlig lagstiftningsordning.

Att Äterkalla radiotillstÄnd Àr ett allvarligare ingrepp i yttrandefriheten Àn att Àndra villkoren för radiotillstÄnd. RÀtten att Äterkalla tillstÄndet har till exempel inget samband med att innehavaren har övertrÀtt villkoren (GrUU 44/2004 rd), utan tillstÄndet fÄr Äterkallas pÄ mycket obestÀmda villkor "för tryggande av de elektroniska data- och kommunikationssystemens funktionsduglighet och samhÀllets vitala funktioner".

Syftet i 60 § mÄste preciseras ocksÄ pÄ grund av den bestÀmmelse som tillÄter att radiotillstÄnd Äterkallas.

Det ospecificerade bemyndigandet Àr ocksÄ ett problem för de övriga bestÀmmelserna i 9 kap. som innebÀr ett betydande ingrepp i individens rÀtt enligt 12 § 1 mom. att framföra, sprida och ta emot information, Äsikter och andra meddelanden utan att nÄgon i förvÀg hindrar detta. Ett exempel pÄ detta Àr 59 § 1 mom. 7 punkten som förpliktar teleföretag att för viss tid eller tills vidare stÀnga nÀt- eller kommunikationstjÀnstförbindelser till ett visst land eller till internationella nÀt- eller kommunikationstjÀnstförbindelser. Ett annat Àr 61 § om att tillfÀlligt förhindra företag att sÀnda, förmedla eller ta emot e-postmeddelanden, sms och andra liknande meddelanden.

Villkoren för att tillÀmpa dessa befogenheter mÄste preciseras vÀsentligt för att lagförslaget ska kunna behandlas i vanlig lagstiftningsordning. BestÀmmelserna mÄste ses över ocksÄ om lagförslaget av andra skÀl skulle behandlas i grundlagsordning.

I 59 § ingÄr det ocksÄ en rad förpliktelser som avser teleföretag enligt kommunikationsmarknadslagen och Àr relevanta för egendomsskyddet i grundlagen. Teleföretag kan till exempel ÄlÀggas att anlÀgga kommunikationsnÀt (1 mom. 2 punkten). Dessutom kan de bli tvungna att lÀmna över nyttjanderÀtten till egendom som avses i 4 kap. i kommunikationsmarknadslagen till myndigheter eller andra teleföretag (1 mom. 3 punkten).

Förpliktelserna gÀller huvudsakligen börsbolag eller andra juridiska personer med betydande tillgÄngar. I sÄdana situationer har lagstiftaren större spelrum visavi egendomsskyddet Àn nÀr bestÀmmelserna drabbar de fysiska personer mycket direkt som finns bakom de juridiska personerna (GrUU 10/2007 rd, GrUU 34/2000 rd). Vid allvarliga undantagsförhÄllanden kan man med beaktande av egendomsskyddet ÄlÀgga företagen relativt lÄngtgÄende förpliktelser att trygga fungerande elektroniska data- och kommunikationsförbildelser nÀr de Àr viktiga för att samhÀllet ska fungera, anser utskottet. För proportionalitetskravet Àr det viktigt dels att beakta de generella principerna i 4 §, dels att skadelidande företag pÄ grundval av 126 § som regel har rÀtt att fÄ full kompensation. Utskottet har ingenting att anmÀrka mot bestÀmmelserna med avseende pÄ egendomsskyddet.

BegrÀnsningarna och förpliktelserna i 9 kap. för dem som svarar för data- och kommunikationsförbindelser och posttjÀnster och vissa andra aktörer ligger sÄ lÄngt frÄn storolyckor och pandemier att undantagsförhÄllanden enligt 3 § 4 punken bör strykas i tillÀmpningsomrÄdet för bestÀmmelserna. Om vissa myndighetsbefogenheter trots allt anses nödvÀndiga vid bland annat storolyckor Àr det bÀst att nÀmna det för respektive befogenhet.

ÅtgĂ€rder för att trygga social- och hĂ€lsovĂ„rden.

Enligt 85 § kan social- och hÀlsovÄrdsministeriet och lÀnsstyrelserna i lÀnen under undantagsförhÄllanden ÄlÀgga verksamhetsenheter inom social- och hÀlsovÄrden bland annat att utvidga eller lÀgga om eller flytta sin verksamhet eller stÀlla en verksamhetsenhet till statliga myndigheters förfogande för att trygga befolkningens social- och hÀlsovÄrd. I motiven sÀgs det att bestÀmmelserna gÀller bÄde privata och offentliga enheter inom social- och hÀlsovÄrden. Befogenheten fÄr tillÀmpas vid bÄde storolyckor och undantagsförhÄllanden. Följaktligen mÄste bestÀmmelserna bedömas med avseende pÄ villkoren för att begrÀnsa de grundlÀggande fri- och rÀttigheterna.

NÀr regleringen gÀller privata aktörer Àr den av relevans för egendomsskyddet i 15 § i grundlagen och nÀringsfriheten i 18 § i grundlagen. I sista hand finns det godtagbara och mycket tungt vÀgande skÀl för befogenheten och de grundar sig pÄ 19 § 3 mom. i grundlagen. För proportionalitetskravet Àr de generella principerna i 4 § i lagförslaget vÀsentliga, likasÄ det faktum att den skadelidande enligt 126 § som regel fÄr full ersÀttning för skador orsakade av ÄtgÀrderna. Befogenheten inverkar sÄledes inte pÄ lagstiftningsordningen.

Arbetsplikt och skyddsrumsplikt.

Varje i Finland bosatt person som har fyllt 18 men inte 68 Är Àr enligt 94 § skyldig att utföra sÄdant arbete som Àr nödvÀndigt för att lagens syfte ska kunna uppnÄs. Plikten fÄr införas om arbetsförmedlingsplikten och rÀtten att begrÀnsa uppsÀgningsrÀtten inte Àr tillrÀckligt effektiva ÄtgÀrder.

AllmÀn arbetsplikt fÄr bara tillÀmpas vid undantagsförhÄllanden som 3 § 1 och 2 punkten avser. Följaktligen mÄste bestÀmmelserna bedömas med avseende pÄ 23 § i grundlagen. HÀr Àr det av betydelse om avvikelserna frÄn de grundlÀggande fri- och rÀttigheterna Àr i linje med Finlands internationella MR-förpliktelser och om de Àr nödvÀndiga.

En allmÀn arbetsplikt Àr ett ingrepp i den personliga friheten som Àr garanterad genom 7 § 1 mom. i grundlagen. BestÀmmelsen har ocksÄ kopplingar till avtalsfriheten och till 18 § 1 mom. i grundlagen som föreskriver om arbete, yrke och nÀring. I artikel 4 i Europakonventionen och artikel 8 i MP-konventionen ingÄr ett förbud mot tvÄngsarbete och annat pÄtvingat arbete. OcksÄ Internationella arbetsorganisationens konventioner nr 29 och 105 förbjuder obligatoriskt arbete.

Förbuden mot tvÄngsarbete gÀller inte arbets- och tjÀnsteplikt nÀr samhÀllets existens eller vÀlfÀrd Àr hotad pÄ grund av en risk eller en olycka. De undantagsförhÄllanden som avses i 3 § 1 och 2 punkten Àr förenliga med de förhÄllanden som det talas om i konventionerna, anser utskottet.

Arbetsplikten i 94 § 1 mom. har stor rÀckvidd vad betrÀffar bÄde definitionen pÄ arbete och personkretsen. Syftet med lagen anges i 1 §, men det Àr sÄ generellt formulerat att det sÄ gott som inte alls avgrÀnsar rÀckvidden för arbetsplikten. En sÄ hÀr omfattande förpliktelse som inte avgrÀnsas tidsmÀssigt annat Àn av att lagen tillÀmpas bara för viss tid medför en del problem med avseende pÄ kravet i 23 § i grundlagen, nÀmligen att det ska vara nödvÀndigt att begrÀnsa de grundlÀggande fri- och rÀttigheterna. Men det kan tillÀggas att de allmÀnna principerna för att införa befogenheterna mÄste vara uppfyllda för att arbetsplikten ska kunna tillÀmpas. Dessutom anger bestÀmmelsen en del sÀrskilda villkor utöver att 97 och 98 § helt korrekt begrÀnsar rÀtten att införa arbetsplikt och föreskriver vad som mÄste beaktas innan plikten fÄr införas. Trots allt anser utskottet att syftet med arbetsplikten mÄste preciseras.

I 94 § 2 mom. föreskrivs det om arbetsplikt inom hÀlso- och sjukvÄrden vid storolyckor och pandemier som avses i 3 § 4 punkten. Alla som Àr bosatta i Finland och verksamma inom hÀlso- och sjukvÄrden Àr skyldiga att utföra det arbete som Àr nödvÀndigt för att lagens syfte ska fullföljas. Skyldigheten gÀller ocksÄ personer som har hÀlso- och sjukvÄrdsutbildning eller i övrigt Àr lÀmpade för arbetet.

Förbudet mot tvÄngsarbete i de internationella konventioner som nÀmns ovan hindrar inte att lagen fÄr bestÀmmelser om arbetsplikt vid storolyckor och pandemier (GrUU 15/2007 rd). Men bestÀmmelserna mÄste bedömas med avseende pÄ villkoren för att begrÀnsa de grundlÀggande fri- och rÀttigheterna.

Vid tidigare bedömningar av arbetsplikt har utskottet understrukit vikten av noga avgrÀnsning och exakthet. Vidare har utskottet pekat pÄ att proportionalitetskravet innebÀr att persongruppen och dess omfattning mÄste anges, likasÄ hur lÀnge plikten varar. Det Àr problematiskt och pÄverkar lagstiftningsordningen att förslaget inte klart sÀger ut vilka som hör och kan höra till den grupp som Àr skyldig att genomgÄ utbildning i befolkningsskydd och hur personerna vÀljs ut (GrUU 31/1998 rd). Som grupp Àr personkretsen för arbetsplikten relativt stor, yrkesutbildade personer inom hÀlso- och sjukvÄrd, men utskottet ansÄg ÀndÄ att gruppen Àr tillrÀckligt vÀl avgrÀnsad och inskrÀnker sig till personer med adekvat yrkesutbildning för det lagstadgade vÄrdarbetet (GrUU 15/2007 rd). De grundlagsfÀsta kraven har inte uppfyllts om förslagen inte har haft tillrÀckligt exakta bestÀmmelser om arbetspliktens varaktighet (GrUU 8/2006 rd, GrUU 9/2007 rd, GrUU 15/2007 rd).

Arbetsplikten i det aktuella lagförslaget omfattar en nÀstan obegrÀnsad grupp mÀnniskor. BestÀmmelsen gÀller personer som Àr verksamma inom hÀlso- och sjukvÄrden och personer med hÀlso- och sjukvÄrdsutbildning, men ocksÄ alla andra som i övrigt Àr lÀmpade för arbete inom hÀlso- och sjukvÄrd. Den obligatoriska personkretsen Àr med andra ord alltför omfattande och oinskrÀnkt och Àr dÀrmed ett problem i grundlagshÀnseende. BestÀmmelserna i 97 och 98 § om begrÀnsningar i arbetsförordnandet och de omstÀndigheter som mÄste beaktas vid förordnandet Àr i och för sig korrekta med avseende pÄ proportionalitetskravet, men de gör inte sÄ mycket till för problemet, sÀrskilt inte för personer med sjukvÄrdsutbildning. Det förefaller inte nödvÀndigt att en sÄ hÀr stor grupp mÀnniskor ska omfattas av arbetsplikten, sÀrskilt inte som den allmÀnna befolkningsskyddsplikten i 114 § innefattar bland annat första hjÀlpen vid samma undantagsförhÄllanden.

Arbetsplikten för personer som "annars Àr lÀmpad för uppgifter inom branschen" mÄste strykas eller personkretsen begrÀnsas (jfr t.ex. vÀrnpliktslagen, 79 §, GrUU 9/2007 rd) för att paragrafen ska kunna behandlas i vanlig lagstiftningordning.

Arbetsplikten begrÀnsas över huvud taget inte tidsmÀssigt i 94 § 2 mom. Den enda begrÀnsningen Àr att sjÀlva lagen bara tillÀmpas en viss tid.

Lagen mÄste fÄ bestÀmmelser om arbetspliktens varaktighet för att paragraferna ska kunna behandlas i vanlig lagstiftningsordning. De bör dessutom vara sÄ utformade att förordnadet bara kan ges för en relativt kort tid. OcksÄ befolkningsskyddsplikten i 114 § mÄste tidsbegrÀnsas. BestÀmmelserna i 94 § 2 mom. och 114 § mÄste ses över ocksÄ om lagförslaget av andra skÀl skulle behandlas i grundlagsordning.
ErsÀttning för överföring av ÀganderÀtt eller nyttjanderÀtt.

Av statsmedel ska det betalas full ersÀttning till den som lidit skada pÄ grund av ÄtgÀrderna i de paragrafer som nÀmns i momentet, enligt 126 § 1 mom. I 2 mom. tillÄts avsteg frÄn huvudregeln om skadan med beaktande av den skadelidandes förmögenhet och andra omstÀndigheter ska anses vara liten eller om stats- eller samhÀllsekonomiska skÀl pÄ grund av att skadorna Àr sÄ mÄnga oundgÀngligen krÀver det. I sÄdana fall betalas en skÀlig ersÀttning ut.

BestÀmmelserna om avsteg frÄn kravet pÄ full ersÀttning Àr viktiga visavi 15 § 2 mom. i grundlagen. Enligt momentet ska det föreskrivas genom lag om expropriation av egendom för allmÀnt behov mot full ersÀttning.

PÄ grund av 23 § i grundlagen Àr regleringen inget problem i och med att expropriation bara kan tillgripas vid undantagsförhÄllanden som avses i 3 § 1 och 2 mom. OcksÄ de ÄtgÀrder som fÄr tillgripas vid andra undantagsförhÄllanden Àr oproblematiska visavi kravet pÄ full ersÀttning om de inte innebÀr att egendom exproprieras. De bestÀmmelser som 126 § 1 mom. relaterar till uppfyller huvudsakligen antingen bÄda eller Ätminstone det ena kriteriet. Ett undantag Àr 44 § som tillÄter att Àgarna förpliktas att överlÀmna virke, trÀvaror och torv till arbetskrafts- och nÀringscentralen eller till försvarsmakten ocksÄ vid undatagsförhÄllanden som avses i 3 § 3 punkten. I 126 § 2 mom. ingÄr följaktligen en relevant bestÀmmelse om att full ersÀttning alltid ska betalas ut för skada som uppstÄr nÀr befogenheten utövas.

Ett liknande bemyndigande ingÄr i 62 § och det kan tillÀmpas vid alla undantagsförhÄllanden som ingÄr i lagen. Kommunikationsministeriet kan ÄlÀgga privatpersoner eller sammanslutningar att lÀmna över bland annat program, terminalutrustning, datasystem och radiosÀndare till myndigheterna eller nÄgon som myndigheten namnger. Som bestÀmmelsen Àr utformad kan den ocksÄ innebÀra inte bara att nyttjanderÀtten överlÀmnas utan ocksÄ expropriation enligt 15 § 2 mom.

BestÀmmelserna mÄste preciseras för att bara gÀlla överlÄtelse av rÀtten att anvÀnda program eller utrustning. Annars kan förslaget inte behandlas i vanlig lagstiftningsordning. Ett annat alternativ Àr att 126 § 2 mom. kompletteras med att full ersÀttning betalas ut nÀr befogenheten i 62 § tillÀmpas för expropriation vid undantagsförhÄllanden som 3 § 3 och 4 punkten avser. BestÀmmelserna mÄste ses över ocksÄ om lagförslaget av andra skÀl skulle behandlas i grundlagsordning.
Riksdagens budgetmakt

Under undantagsförhÄllanden tillÀmpas regeringens proposition till riksdagen med förslag till tillÀggsbudget enligt 88 § redan innan riksdagen har beslutat om tillÀggsbudgeten, förutsatt att riksdagen ger sitt samtycke.

Den generella principen i 3 § 1 mom. i grundlagen Àr att det Àr riksdagen som beslutar om statsfinanserna. BestÀmmelsen i förslaget refererar sÀrskilt till 83 § 1 mom. i grundlagen dÀr det sÀgs att riksdagen för ett finansÄr i sÀnder beslutar om statsbudgeten som publiceras i Finlands författningssamling. I 5 mom. sÀgs det vidare att regeringens budgetproposition iakttas tillfÀlligt som budget enligt vad riksdagen bestÀmmer, om statsbudgeten försenas och publiceras först under det nya finansÄret. PÄ grundval av 86 § i grundlagen kan regeringen överlÀmna en tilllÀggsbudget till riksdagen om det finns motiverat behov att Àndra statsbudgeten. Grundlagen sÀger ingenting om att bestÀmmelserna om behandlingen av statsbudgeten ska tillÀmpas pÄ tillÀggsbudgetar. I 59 § 6 mom. i riksdagens arbetsordning sÀgs det att det som föreskrivs om behandlingen av budgetpropositionen ska tilllÀmpas vid behandlingen av en tillÀggsbudgetpropositonen.

BestÀmmelsen Àr bara tillÀmplig vid de allvarliga undantagsförhÄllanden som avses i lagen och strider enligt utskottet inte mot grundlagsbestÀmmelserna om statsfinanserna eller den allmÀnna principen för fördelningen av statliga uppdrag i 3 § 1 mom. i grundlagen, eftersom det krÀvs riksdagens samtycke för att en tillÀggsbudget ska kunna tillÀmpas. Trots det bör riksdagens arbetsordning Àndras.

Beslut om att införa befogenheterna

För att befogenheterna ska kunna börja tillÀmpas mÄste statsrÄdet pÄ grundval av 6 § i förslaget utfÀrda en sÀrskild förordning, en sÄ kallad ibruktagningsförordning. Ett villkor Àr att statsrÄdet i samverkan med presidenten konstaterar att det rÄder undantagsförhÄllanden i landet. Förordningen ska omedelbart förelÀggas riksdagen. Riksdagen ska dÄ besluta om förordningen fortfarande fÄr gÀlla eller om den mÄste upphÀvas helt eller delvis och om den ska gÀlla den föreskrivna tiden eller en kortare tid. Förordningen fÄr börja tillÀmpas nÀr riksdagen har fattat beslutet och tillÀmpningen mÄste följa beslutet. I brÄdskande fall fÄr statsrÄdet pÄ grundval av 7 § bestÀmma att bemyndigandebestÀmmelserna fÄr tillÀmpas omedelbart. OcksÄ dÄ mÄste förordningen omedelbart lÀmnas till riksdagen för behandling.

Enligt den gĂ€llande beredskapslagen ska det genom förordning av republikens president beslutas om att införa befogenheterna. Ändringen i beredskapslagen beror pĂ„ att normgivningsbemyndigandet Ă€ndrades i grundlagsreformen. Huvudregeln Ă€r att det Ă€r statsrĂ„det som enligt 80 § 1 mom. i grundlagen utfĂ€rdar förordningar. Det Ă€r befogat att ge presidenten befogenhet att utfĂ€rda förordning om frĂ„gan gĂ€ller presidentens sĂ€rskilda befogenheter och stĂ€llning som statsöverhuvud (RP 1/1998 rd). Befogenheterna i beredskapslagen gĂ€ller mestadels reglering och liknande befogenheter som internt berör företag och privatpersoner. De innebĂ€r Ă„tminstone inte i första hand att leda utrikespolitiken eller att vara överbefĂ€lhavare för försvarsmakten.

I förfarandet för att utfÀrda förordning har, som det har varit brukligt enligt beredskapslagen, tillÀmpningsvillkoren och de tilltÀnkta befogenheterna förelagts riksdagen. I den meningen kan ibruktagningsförordningen jÀmstÀllas med en proposition. PÄ grundval av 58 § 2 mom. i grundlagen Àr presidenten i sista hand beroende av statsrÄdets förslag till avgörande (RP 1/1998 rd).

Det finns inga konstitutionella hinder för det föreslagna förfarandet, anser utskottet.

Det Àr uppenbart att situationerna i 3 § 1 och 2 punkten ocksÄ kan ha utrikespolitiska dimensioner och en viss betydelse för försvarsmakten. DÀrför Àr det motiverat att statsrÄdet samarbetar nÀra med republikens president nÀr undantagsförhÄllanden kan bli aktuella. Formerna för kontakterna kan variera beroende pÄ situationen och hur brÄdskande den Àr. SÀrskilt undantagsförhÄllandena i 3 § 1 och 2 punkten bör behandlas pÄ ett gemensamt möte för det ministerutskott som avses i 24 § i lagen om statsrÄdet och republikens president eftersom det Àr ett inarbetat forum för samverkan mellan presidenten och statsrÄdet. Men vid storolyckor som krÀver snabba beslut kan det rÀcka med kontakter under friare former.

Sett i riksdagens perspektiv svarar metoden i stora drag mot den gÀllande beredskapslagen och lagen om försvarstillstÄnd. Det Àr befogat med tanke pÄ mekanismerna i lagstiftningen om undantagsförhÄllanden och det faktum att dessa situationer Àr bÄde överraskande och brÄdskande. Konstitutionellt sett tillförsÀkras riksdagen pÄverkningsmöjligheter i och med att det i vilket fall som helst i sista hand Àr riksdagen som utifrÄn propositionen beslutar om villkoren för att införa förordningen och innehÄllet i och giltighetstiden för den.

En skillnad Àr att riksdagens rÀtt till sÄ kallad efterkontroll föreslÄs bli avskaffad, det vill sÀga att förordningar om befogenheter i beredskapslagen inte lÀngre ska förelÀggas riksdagen. Detta motiveras med att förordningar som utfÀrdas med stöd av beredskapslagen inte lÀngre kommer att innehÄlla frÄgor som mÄste regleras genom lag. Med hÀnvisning till sina tidigare uttalanden om delegering av lagstiftningsbehörigheten anser utskottet att regeringens stÄndpunkt inte Àr befogad. Dessutom anser utskottet det i övrigt lÀmpligt att riksdagen ges rÀtt att omedelbart kontrollera att enskilda förordningar som utfÀrdas med stöd av beredskapslagen Àr korrekta, nödvÀndiga och proportionella. Lagen bör dÀrför fÄ en liknande bestÀmmelse som 6 § i den gÀllande lagen om riksdagens rÀtt att kontrollera förordningar i efterhand.

Åland

Enligt 27 § 34 punkten i sjĂ€lvstyrelselagen för Åland har riket lagstiftningsbehörighet i bland annat frĂ„gor som gĂ€ller beredskap inför undantagsförhĂ„llanden. Beredskapslagen ska sĂ„ledes ocksĂ„ tillĂ€mpas pĂ„ Åland. Det kan leda till att förvaltningsuppgifter som normalt hör till myndigheterna i landskapet kan övertas av myndigheterna i riket nĂ€r beredskapslagen tillĂ€mpas.

Hur uppgifterna vid beredskapen inför undantagsförhĂ„llanden ska ordnas finns inskrivet i en överenskommelseförordning som avses i 32 § i sjĂ€lvstyrelselagen. Med avseende pĂ„ Ålands sĂ€rstĂ€llning anser grundlagsutskottet det viktigt att det ocksĂ„ avgörs genom en överenskommelseförordning hur de förvaltningsuppgifter som beror pĂ„ att beredskapslagen tillĂ€mpas ska ordnas.

Med stöd av 119 § i lagförslaget kan statsrÄdet vid undantagsförhÄllanden som avses i 3 § 1 och 2 punkten besluta att befolkningen i ett visst omrÄde eller en del av den ska flyttas bort, om det Àr nödvÀndigt för dess sÀkerhet. Ett beslut om att flytta personer som Àr bosatta i landskapet till nÄgot stÀlle utanför landskapet kan enligt 27 § 28 punkten i sjÀlvstyrelselagen bara fattas med landskapsregeringens samtycke, pÄpekar utskottet. I lagförslaget bör 119 § eventuellt kompletteras med en hÀnvisning till sjÀlvstyrelselagen.

Det Ă€r uppenbart att beredskapslagen mĂ„ste tillĂ€mpas med respekt för Ålands demilitariserade och neutraliserade sĂ€rstĂ€llning som Ă€r förankrad i internationella konventioner. Samtidigt Ă€r det viktigt att Finland under dessa förhĂ„llanden kan fullfölja sin skyldighet att vidta nödvĂ€ndiga Ă„tgĂ€rder för att avvĂ€rja eventuella faror som hotar Ålands neutralitet.

Undantagslag och eventuella Àndringar av grundlagen

Ett av de viktigaste mÄlen med den föreslagna beredskapslagen Àr att den ska uppfylla villkoren i grundlagen. Följaktligen Àr bestÀmmelserna utformade för att i största möjliga mÄn uppfylla kravet att begrÀnsningar i de grundlÀggande fri- och rÀttigheterna mÄste föreskrivas genom lag och att begrÀnsningarna mÄste vara exakta och noggrant avgrÀnsade. Dessutom Àr lagen skriven med hÀnsyn till villkoren enligt 80 § i grundlagen för att delegera lagstiftningsbehörighet. Trots detta innehÄller lagen fortfarande mÄnga punkter som strider mot grundlagen.

Efter grundlagsreformen har det blivit konstitutionell praxis att undvika att införa nya rent nationella lagar som avviker frÄn grundlagen. Som regel har man en avhÄllsam instÀllning till undantagsförfaranden och de fall av avvikelser frÄn grundlagen som tillÄts mÄste vara ytterst snÀvt avgrÀnsade. Konflikter mellan grundlagen och lagförslagen ska i första hand lösas genom Àndringar i lagförslagen. Undantagslag fÄr tillgripas bara i mycket exceptionella fall och av tvingande skÀl och en undantagslag bör om möjligt vara temporÀr (RP 1/1998 rd, GrUB 10/1998 rd, GrUU 26/2004 rd, GrUU 46/2004 rd, GrUU 1/2008 rd). UtifrÄn grundlagsutskottets bedömning kunde en permanent undantagslag stiftas om skogsvÄrdsavgiften med hÀnvisning till vissa skogsbruksmÀssiga och historiska sÀrdrag (GrUU 1a/1998 rd). OcksÄ en tydlig beslutsmekanism vid beslut om att delta i krishanteringsoperationer har talat för permananta undantagslagar (GrUU 6/2006 rd).

NÀr den gÀllande beredskapslagen stiftades ansÄg grundlagsutskottet att den föreslagna regleringen, som baserade sig pÄ delegering av lagstiftningsbehörighet, var behövlig vid undantagsförhÄllanden och dessutom uppenbart nödvÀndig (GrUU 10/1990 rd). Utskottet har bedömt behovet av reglering och dess dignitet pÄ samma sÀtt ocksÄ efter grundlagsreformen, det vill sÀga att det absolut behövs en lag som beredskapslagen för krissituationer. Följaktligen ansÄg utskottet det vara motiverat att införa de föreslagna undantagen frÄn grundlagen trots att man bör undvika att införa undantag frÄn grundlagen pÄ uteslutande nationella grunder (GrUU 1/2000 rd, GrUU 57/2002 rd).

Utan tvekan existerar det fortfarande ett absolut behov av en lag som beredskapslagen för krissituationer. BemyndigandebestÀmmelserna Àr allmÀnt taget betydligt mer exakta Àn i den gÀllande lagen, Àven om de inte i allt vÀsentligt uppfyller kraven i grundlagen pÄ att undantag frÄn grundlagen ska regleras i lag och att bestÀmmelserna ska vara exakta och noga avgrÀnsade. De föreslagna befogenheterna för myndigheterna svarar dÀremot bÀttre mot dagens krav. Dessutom förefaller ett visst flexibilitetskrav pÄ lagstiftningen om undantagsförhÄllanden leda till att det inte Àr motiverat att undanröja alla avsteg frÄn grundlagen genom lagÀndringar. Av den anledningen finns det en del exceptionella orsaker som talar för undantagsförfarande i detta fall. Trots detta framhÄller utskottet att lagförslaget bör Àndras sÄ mycket att konflikterna med grundlagen Àr sÄ fÄ som möjligt. Detta gÀller sÀrskilt de bestÀmmelser dÀr utskottet explicit har sagt ut att de bör Àndras ocksÄ om lagen stiftas i grundlagsordning.

I konstitutionellt hÀnseende Àr det dock ingen tillfredsstÀllande lösning att en lag som ska tilllÀmpas vid undantagsförhÄllanden införs som undantagslag. I den pÄgÄende översynen av grundlagen bör det undersökas om bestÀmmelserna om undantagsförhÄllanden kan Àndras inom ramen för de internationella konventionerna om mÀnskliga rÀttigheter för att lagar som beredskapslagen ska kunna stiftas i vanlig lagstiftningsordning, Ätminstone bestÀmmelserna om delegering av lagstiftningsbehörighet. Vidare Àr det angelÀget att utreda om kravet pÄ att undantag frÄn grundlagen alltid mÄste föreskrivas genom lag kan luckras upp en aning. Samtidigt bör man fundera pÄ att modernisera begreppet undantagsförhÄllanden och bedöma om de tillfÀlliga undantagen frÄn grundlagen vid undantagsförhÄllanden ocksÄ begrÀnsat kunde gÀlla andra bestÀmmelser Àn bara bestÀmmelserna om de grundlÀggande fri- och rÀttigheterna.

Lagstiftningsordning

Följaktligen föreslÄr grundlagsutskottet att det första lagförslaget behandlas i grundlagsordning oberoende av vilka Àndringar som görs i förslaget. I dagslÀget finns det dock inget som talar för att lagen bör förklaras brÄdskande. Redan vid tidigare grundlagsÀndringar har utskottet ansett det viktigt att lagförslag inte förklaras brÄdskande annat Àn av tvingande skÀl (GrUB 10/2006 rd). Samma princip kan med fördel tilllÀmpas pÄ permanenta undantagslagar. Utskottet föreslÄr dÀrför att det första lagförslaget behandlas i den ordning 73 § i grundlagen föreskriver.

UtlÄtande

Grundlagsutskottet föreslÄr

att lagförslagen 2—10 behandlas i vanlig lagstiftningsordning och

att lagförslag 1 med hÀnvisning till det ovan anförda mÄste behandlas i grundlagsordning i enlighet med 73 § i grundlagen.

Helsingfors den 15 april 2009

I den avgörande behandlingen deltog

  • ordf. Kimmo Sasi /saml
  • vordf. Jacob Söderman /sd
  • medl. Tuomo HĂ€nninen /cent
  • Ulla Karvo /saml
  • Elsi Katainen /cent
  • Esko Kiviranta /cent
  • Kari KĂ€rkkĂ€inen /kd
  • Elisabeth NauclĂ©r /sv
  • Mikaela Nylander /sv
  • Veijo Puhjo /vĂ€nst
  • Tapani Tölli /cent
  • Tuulikki Ukkola /saml
  • Ilkka Viljanen /saml
  • Antti Vuolanne /sd
  • ers. Outi Alanko-Kahiluoto /gröna
  • Johannes Koskinen /sd (delvis)
  • Johanna Ojala-NiemelĂ€ /sd

Sekreterare var

utskottsrĂ„d Petri Helander

AVVIKANDE MENING 1

Motivering

Enligt 3 § 2 mom. i grundlagen utövas regeringsmakten av republikens president och statsrÄdet. Med stöd av den bestÀmmelsen har tidigare beredskapslagar införts genom förordning av republikens president.

Den gÀllande beredskapslagen har Àndrats genom proposition (RP 186/1999 rd) för att anpassa den till reformen av de grundlÀggande fri- och rÀttigheterna och den nya grundlagen 2000. DÄ ansÄgs det vara motiverat att normgivningsbemyndigandet Àr kvar hos presidenten eftersom befogenheterna i lagen utövas av statsrÄdet. I sitt utlÄtande hade grundlagsutskottet ingenting att anmÀrka mot förslaget (GrUU 1/2000 rd). ProcedurbestÀmmelserna som anger att förordningen utfÀrdas av presidenten ligger alltsÄ i linje med grundlagen.

Propositionen ger en omfattande beskrivning av den internationella utvecklingen och liknande situationer i lagstiftningen i andra lÀnder. Enligt propositionen fattas liknande beslut i Sverige, Norge och Danmark formellt av kungen, medan regeringen i sak svarar för beslutet. I Frankrike Àr det sjÀlvfallet presidenten med en stark konstitutionell stÀllning som fattar beslutet. SÄ Àr det ocksÄ enligt den tyska grundlagen dÀr förbundspresidenten Àr det statsorgan som sÀtter beslutet i kraft. Detta trots att presidenten har en mycket svagare konstitutionell stÀllning i Tyskland Àn i Finland.

Det Àr alltsÄ uppenbart att det inte finns nÄgon behörig orsak att ÄsidosÀtta en folkvald president i ett lÀge dÄ landet stÄr inför en allvarlig kris och medborgarnas grundlÀggande fri- och rÀttigheter kan kringskÀras kraftigt. Det att presidenten ska vara med och konstatera att det rÄder undantagsförhÄllanden enligt beredskapslagen innebÀr att alla tre viktiga statsorgan deltar och dessutom förvissar sig om att bekÀmpa de negativa effekterna.

Beslutsproceduren i lagförslaget, att statsrÄdet handlar i samverkan med republikens president, strider mot 93 § i grundlagen som föreskriver att republikens president handlar i samverkan med statsrÄdet. Det lever inte heller upp till kravet pÄ en beslutsprocedur dÀr tvÄ statsorgan Àr delaktiga. Den föreslagna proceduren kan dessutom leda till att det drar ut pÄ tiden med att godkÀnna förordningen. BestÀmmelsen bör dÀrför inte tas in i lagen.

Förslag

Vi föreslÄr

att den sÄ kallade ibruktagningsförordningen som fÄr utfÀrdas pÄ grundval av 6 § ska utfÀrdas av republikens president enligt den gÀllande beredskapslagen. Förordningen mÄste genast förelÀggas riksdagen.

Helsingfors den 15 april 2009

  • Jacob Söderman /sd
  • Antti Vuolanne /sd
  • Johanna Ojala-NiemelĂ€ /sd
  • Kari KĂ€rkkĂ€inen /kd
  • Veijo Puhjo /vĂ€nst

AVVIKANDE MENING 2

Jag förenar mig om klÀmmen i avvikande mening nr 1 med följande motiveringar.

Genom Nationernas förbunds beslut i GenĂšve 1921 fick Finland suverĂ€niteten över Åland med den begrĂ€nsningen att Åland för alltid skulle tillförsĂ€kras en vidstrĂ€ckt sjĂ€lvstyrelse. Lagstiftningsbehörigheten delades mellan de tvĂ„ lagstiftande församlingarna Finlands riksdag och Ålands landsting. Nationernas Förbunds RĂ„d skulle övervaka garantiernas tillĂ€mpning och Åland gavs till och med rĂ€tt att klaga till RĂ„det, sĂ„ att RĂ„det om frĂ„gan var av rĂ€ttslig natur skulle inhĂ€mta utlĂ„tande av den permanenta internationella domstolen. Ett sĂ€rskilt nationellt system för övervakningen av fördelningen av lagstiftningsbehörigheten utarbetades ocksĂ„ med sĂ€rskilda roller för den s.k. Ålandsdelegationen och högsta domstolen, men inte minst för republikens president. KlagorĂ€tten har senare försvunnit, men systemet har Ă€ndĂ„ visat sig fungera vĂ€l och detta mĂ„ste till stor del tillskrivas det sĂ€tt pĂ„ vilket Finlands presidenter handhaft denna uppgift. Det har fungerat sĂ„ vĂ€l att det blivit internationellt kĂ€nt som exempel pĂ„ en minoritetslösning vĂ€rd att studera av konfliktlösare vĂ€rlden runt. MĂ„nga av de problem som funnits har kunnat lösas i tid, och detta mĂ„ste till stor del tillskrivas den roll Finlands presidenter spelat i sjĂ€lvstyrelsesystemet. Presidenten kan sĂ€gas ha varit en brobyggare mellan statsmakten och landskapsmyndigheterna. Det i sin tur beror pĂ„ den starka stĂ€llning Finlands president haft i det finska statsskicket.

Med anledning hĂ€rav kan varje försvagning eller förĂ€ndring av presidentmakten Ă€ventyra det vĂ€lfungerande konfliktlösningsexempel som Ålands sjĂ€lvstyrelse utgör. Att pĂ„ det sĂ€tt som nu föreslĂ„s frĂ„nta republikens president rĂ€tten att utfĂ€rda förordningar i enlighet med vad som föreskrivs i 3 § 1 mom. i den nuvarande beredskapslagen och överföra denna rĂ€tt till statsrĂ„det som inte har nĂ„gon sĂ€rskild roll i det Ă„lĂ€ndska sjĂ€lvstyrelsesystemet förutsĂ€tter dĂ€rför en noggrannare granskning av frĂ„gan och man borde ha invĂ€ntat den behandling av presidentens roll som sker i samband med att kommittĂ©n för översyn av grundlagen granskar presidentens fortsatta stĂ€llning och roll.

Helsingfors den 15 april 2009

  • Elisabeth NauclĂ©r /sv

​​​​​​​