Motivering
Yttrandefrihet
Det första lagförslaget.
Lagförslaget, som bygger på direktivet om
elektronisk handel, syftar till att främja elektronisk
handel genom att säkerställa fri rörlighet
för informationssamhällets tjänster.
Tjänstelevererande mellanhänder ansvarar vanligen
inte för olagligt innehåll i den information som
de överför och lagrar eller för olaglig överföring
av information. Bestämmelser om ansvarsfrihet finns i 4
kap.
Med stöd av lagförslagets 16 § kan
en domstol vid vite förordna att en tjänsteleverantör skall
göra den information som denne lagrat oåtkomlig.
Spärrning av information kan bli aktuellt om det är
uppenbart att informationen är olaglig eller att den förmedlas
på lagstridigt sätt. I 15 § finns bestämmelser
om ansvarsfrihet för tjänsteleverantören
när det gäller innehållet i lagrad information
och förmedling av den. Tjänsteleverantören
skall utan dröjsmål göra den lagrade
informationen oåtkomlig, när han eller hon fått
kännedom om domstolens förordnande om spärrning
av information, när han eller hon har fått en
anmälan enligt 5 kap. om kränkning av upphovsrätten
eller när den lagrade informationen uppenbart strider mot
bestämmelserna i strafflagen om hets mot folkgrupp eller
spridning av pornografisk bild.
Dessa förslag måste bedömas med avseende på yttrandefriheten
i 12 § 1 mom. grundlagen. I yttrandefriheten, som är
en grundläggande fri- het, ingår rätten
att framföra, sprida och ta emot information, åsikter
och andra meddelanden utan att någon i förväg
hindrar detta. I grundlagen tolkas yttrandefriheten extensivt och
medieneutralt (RP 309/1993 rd, s. 60—61).
Information kommer ut på nätet mycket snabbt och
heltäckande, vilket kan ge upphov till nya viktiga aspekter
på yttrandefriheten. Om det är tillåtet eller
inte att begränsa yttrandefriheten måste bedömas
med avseende på de generella villkoren för att
begränsa de grundläggande fri- och rättigheterna
(GrUB 25/1994 rd, s. 5—6),
till den del det inte är fråga om den kvalificerade
reservationen för bestämmelser genom lag, som
ingår i sista meningen i det aktuella lagrummet i grundlagen. — Med
avseende på tjänsteleverantören är regleringen
av betydelse också med avseende på näringsfriheten
i 18 § 1 mom. grundlagen.
Begränsningen av ansvaret i första delen av 15 § 1
mom. 1 punkten är inget problem med avseende på kravet
att en begränsning skall vara exakt och noggrant avgränsad,
eftersom tjänsteleverantörens ansvarsområde
preciseras genom ett förordnande av domstol. Däremot är
slutet av 1 punkten mer problematisk eftersom det bara är kopplat
till en anmälan enligt 22 § om kränkning av
upphovsrätten. En anmälan bygger nämligen bara
på anmälarens ensidiga och subjektiva uppfattning
om saken. Men utskottet anser att bestämmelserna också på denna
punkt grundar sig på ett objektivt förnimbart
kriterium på ett sätt som gör att regleringen
kan anses vara godtagbar med avseende på kravet att en
begränsning skall vara exakt och noggrant avgränsad.
Också 15 § 1 mom. 2 punkten är godtagbar med
avseende på samma krav, eftersom ansvarsfriheten kopplas
ihop med kravet att rekvisitet i strafflagen måste uppfyllas.
Däremot är formuleringen inte helt lyckad eftersom
det först efter en rättegång blir klart
om innehållet i en information klart strider mot bestämmelserna
i strafflagen. Med avseende på bestämmelsen i
21 § grundlagen och artikel 6.2 i europeiska konventionen
om de mänskliga rättigheterna att envar skall
betraktas som oskyldig till dess skulden har fastställts är
det befogat att ändra formuleringen till exempel så att
den bygger på kriteriet att lagstridigheten är
uppenbar (jfr 16 § 1 mom.).
I 16 § 1 mom. krävs det att innehållet
i en information eller informationsförmedlingen strider
mot lag för att en domstol skall kunna förordna
om spärrning av informationen. Med avseende på kravet
att en begränsning skall vara exakt och noga avgränsad
ger lagstridighetsbegreppet här rum för tolkning
i och med att det är mycket extensivt och omfattande. På denna punkt
måste regleringen preciseras till exempel i överensstämmelse
med synpunkterna i motiveringen, anser grundlagsutskottet.
Med avseende på kravet att en begränsning skall
vara godtagbar är det väsentligt att spärrningsbestämmelsen
i 16 § avser att förhindra att information med
olagligt innehåll sprids eller att informationen sprids
på olaglig väg. Detsamma gäller intentionen
i 15 § 1 mom. att skydda upphovsrätten framför
allt av den anledningen att upphovsrätten är tryggad
i grundlagen genom bestämmelserna om egendomsskydd i 15 §.
Med avseende på proportionalitetskravet bör 15 § 1
mom. 2 punkten lyftas fram, eftersom den särbehandlar två brottsbeteckningar.
I dessa fall krävs inget förordnande från
domstol om spärrning utan tjänsteleverantören är
skyldig att vidta åtgärder när han eller
hon fått faktisk kännedom om att informationen är
lagstridig. Vid dessa brott är innehållet i materialet
speciellt klandervärt och därför är
det viktigt att snabbt stoppa spridningen av informationen också med
avseende på andra människors grundläggande
fri- och rättigheter. Därför är
förslaget inget problem med avseende på proportionalitetsprincipen.
Också bestämmelsen i 15 § 1 mom.
1 punkten om kränkning av upphovsrätten måste
bedömas med avseende på proportionalitetsprincipen.
Till denna del är tjänsteleverantören
skyldig att vidta åtgärder när han eller
hon har fått en anmälan av den som innehar upphovsrätten
eller en företrädare för denne. När
frågan om upphovsrätten är stridig kan
det vara ett problem att ansvarsfriheten kopplas ihop enbart med
en anmälan. Men problemet är inte så stort
eftersom innehållsleverantören med stöd
av 23 § kan komma med ett bemötande, om han eller
hon anser att materialet utan grund har gjorts oåtkomligt.
Då måste materialet vanligen på nytt
göras åtkomligt för allmänheten
med stöd av 24 §. Med hänvisning till
detta anser utskottet att också bestämmelserna
i anknytning till upphovsrätten uppfyller kravet på proportionalitet.
Regleringen kunde emellertid i enlighet med 16 § förenas
med ett domstolsförfarande. Det skulle ge framför
allt tjänsteleverantören tydligare regler och
förhindra att yttrandefriheten sätts på spel,
när någon åberopar upphovsrätten.
Med avseende på rättssäkerhetskravet är
det viktigt att det med stöd av 16 § är
en domstol som förordnar om spärrning av information
och att 4 mom. föreskriver om rätt att ansöka
om att förordnandet upphävs. I 18 § ingår
bestämmelser om innehållsproducentens rättsskydd.
Enligt förslaget kan spärrning förordnas
utan att motparten blir hörd. Detta inskränker
i betydande omfattning de rättssäkerhetsgarantier
som ingår i domstolsförfarandet. I 21 § 2
mom. grundlagen nämns särskilt rätten
att bli hörd som en av garantierna för en rättvis
rättegång. Mot denna bakgrund är det
konstitutionellt nödvändigt att bestämmelserna
i 16 § 1 mom. så långt som möjligt även
till ordalydelsen står i samklang med utgångspunkten
för grundlagen. Därför är det
i sak viktigt att motparten ges möjlighet att bli hörd,
till exempel inom en mycket kort tid med anledning av att en ansökan
om spärrning har gjorts. Mot denna bakgrund bör
lagförslaget inte tillåta att en ansökan
av denna typ avgörs utan att motparten blir hörd.
Trots bestämmelserna i 16 § 4 mom. anser utskottet
att lagförslaget kan behandlas i vanlig lagstiftningsordning
bara om huvudregeln i 1 mom. i överensstämmelse
med grundlagen föreskriver att motparten skall bli hörd.
I detta syfte kan det i momentet föreskrivas att frågan
får avgöras utan att motparten blir hörd,
om han eller hon inte kan höras så snabbt som
ett brådskande ärende nödvändigtvis
kräver. Möjligheten att låta bli att höra
en motpart kan således komma i fråga när det
i praktiken är omöjligt att snabbt höra
honom eller henne och när man inte kan dröja längre
med frågan på grund av att den måste
avgöras mycket snabbt, också när motparten
inte över huvud taget är känd eller inte
kan nås för att bli hörd.
Begränsningar i marknadsföringen.
Också begränsningarna i marknadsföring
i lagförslagen 2—4 måste bedömas
med avseende på yttrandefriheten. Också reklam är
i princip skyddad av yttrandefriheten, men den kan beläggas
med mer långtgående restriktioner än
vad som är tillåtet inom det materiella kärnområdet
för yttrandefriheten (RP 309/1993 rd,
s. 60, GrUU 19/1998 rd, s. 5—6
och GrUU 23/2000 rd, s. 6).
Enligt propositionen skall direktmarknadsföring via
elektronisk post klart och entydigt kunna identifieras som marknadsföring
av mottagaren (lagförslag 2). Dessutom skall det kommersiella
syftet och för vems räkning marknadsföringen
bedrivs klart och tydligt framgå. Dessutom innehåller
förslagen krav på att villkoren för deltagande
i den verksamhet som marknadsföringen gäller skall
vara klara (lagförslagen 3 och 4). Regleringarna gäller
främst en tydlig marknadsföring med tanke på skyddet
för privatlivet, konsumentskyddet och en korrekt konkurrens och
hindrar därför inte saklig reklam. I detta sammanhang
kan syftena anses vara godtagbara grunder för att begränsa
yttrandefriheten. Begränsningarna är inte orimliga
ur marknadsförarens perspektiv. Förslagen medför
således inga problem med avseende på 12 § 1
mom. grundlagen.
Övriga frågor
Det första lagförslagets 5 §.
Den andra meningen i 1 mom. avser att genomföra artikel
3.4 a i direktivet om elektronisk handel. Stycket i direktivet avser
att avgränsa de nationella begränsningar som riktar
sig mot en tjänsteleverantör från en
annan stat inom Europeiska ekonomiska samarbetsområdet.
Enligt motiveringen till propositionen får myndigheterna
inga nya befogenheter genom bestämmelserna. Trots detta
förefaller bestämmelserna innefatta ett bemyndigande.
I och med att begränsningen gäller utövande av
näring spelar bestämmelsen en roll med avseende
på 18 § 1 mom. grundlagen. Formuleringen i lagförslaget
måste preciseras.
Det första lagförslagets 7 § 1 mom.
2 punkt.
Bestämmelsen har en misslyckad formulering. Det är
nämligen inte lämpligt att föreskriva
att tjänsteleverantören är skyldig att
tillhandahålla handelsregister eller något annat
motsvarande offentligt register. Förslaget bör ändras
till exempel så att tjänsteleverantören är
skyldig att hålla information om det register där
han eller hon är registrerad tillgänglig.